Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

läkare i Ospedaletti

Källor

Inga källor
Påskdagen kl. 12 middag 1 januari 1891
Jo, pojken sitter nu i sin säng med öppna fönster (19 grader i dag här på verandan, i skuggan) afmagrad och svag och retlig visserligen men ändå betydligt muntrare än i går. Han skulle få stiga upp på en stund i går, men brydde sig ej derom – hans lilla hand darrar när han tar i sina leksaker, så att man nog ser att sjukdomen tagit på honom dugtigt. – På en vecka kunna vi ej tänka på att resa – doktorn är alldeles bestämd i den vägen. Ledsamt att hostan ännu ej är borta. –
Min tafla, krogscenen, får jag ej fortsätta nu åtminstone – Doktorn anser det farligt för mig attmåla dernere medan jag är förkyld. Jag tar taflan med mig för att visa den för Dagnan – Jag misstänker dock att han kommer att tycka lagom om den, ty jag har till den grad bråkat med den att teckningen blifvit alldeles slö, färgen må jag ej tala om. –
Ospedaletti 15 mars 1891 15 mars 1891
Det har varit en tråkig vecka denna sista, ty vädret har varit otäckt. Blåst och regn och köld – relativ köld naturligtvis. Då vi förut hade 21 grader i skuggan ha vi nu 10. Alla menniskor äro derför förkylda I förrgår natt började pojken att kräkas kl. 1 och fortfor dermed till kl 6 – vi blefvo förskräckta, men läkaren konstaterade, dagen derpå, att det hela endast var indigestion. Nu är han så godt som återstäld. Engelskan hade natten förut haft samma elände. Ellan är förkyld och har litet struphosta – gurglar sig derför. Jag har gudskelof ej haft annat ondt än tandvärk– hvilket ju är gement nog om också ofarligt.
Samma afton, som pojken sedan blef sjuk på natten, var det koncert här i hotellet för att få pengar till ett kyrkoharmonium för tyska gudstjensten. – Pastor Beyerhaus hade skrifvit prolog på vers, pastor Krüger spelade Beethoven och två Schwetziske damer sjöngo med doktorn schweitzizka melodier i trio – och i kostym. Det var ganska kostligt. Sist uppfördes en af en ung dam författad dialog mellan Norden och Södern i kostym af två schweitziska damer – ganska barnsligt i det hela. Hvar gång flickorna skrifva vers på födelse och namnsdagar hemma, är det tio tusen gånger fiffigare. –
Ospedaletti 21 mars 1891. 21 mars 1891
Läkaren (Gud låte honom duga till något) behandlade först saken mycket legert, men har nu börjat undersöka pojken. Han påstår alldeles säkert att någon lunginflammation eller något fel i bröstet icke är för handen. Sedan 8 dagar ha vi icke sofvit lugnt en enda natt. Gud låte den lilla stackarn snart komma sig – han ligger nu sedan några dagar – i början sprang han omkring och lekte – Det var läkarens uttryckliga tillåtelse som gjorde att vi ej genast lade honom till sängs. De der häftiga kräkningarna på fredags natten (fredag 13de) voro början till sjukdomen. Att vi äro oroliga och enerverade, då Ellan ännu ej är frisk och vi icke sofvit, är klart.
Palmsöndagmorgon Gud ske lof febern är litet mindre nu och pojken är visserligen trött och orolig, men ändå på bättring, enligt hvad läkaren, som just var här, sade. –
Ospedaletti måndag 23/3 1891 23 mars 1891
Läkaren, dr Enderlin håller på att det är influenza och ingenting annat, och han vill ej ge medicin. Mot febern användes i går och i natt kalla och våta lakan i hvilket den lilla uslingen sveptes in. Dessa inpackningar gjorde Ellan och jag tillsammans med doktorn och vi kunde verkligen konstatera att han fick ro och sömn efter detta. Ända till kl. 12 på natten var han alldeles sval och skön – sedan dess har hettan igen stigit.
Skärtorsdag 1891 26 mars 1891
Doktorn, som just nu gick, var särdeles nöjd med pojken. Febern är nu Så godt som borta, men hostan är qvar om den också inte återkommer så ofta. Kicki sitter, litet blek om nosen i sin säng och leker med sina träsoldater. Doktorn har emellertid förbjudit oss att alltför mycket tala med honom och enervera honom.
– I går hade han ett skof af stygghet, när doktorn skulle känna på hans puls – han ville ej och bara skrek. Men doktorn var nog viljestark att sitta der och vänta, och Kicki slutade med att bli medgörlig. – Han var kanske rädd för de kalla lakanen som doktorn ofta satt på honom. –
Måtte bara den hostan ge med sig! Man får väl lof att ha förtroende för den här doktorn som lär vara prof. Huguenin's i Zürich assistent – Ingen medicin har han gifvit vidare än Calomel i början.
Den här mars månad har varit svår – Vädret är ännu kyligt och mulet och då är det mycket svårt för mig att fortsätta mina taflor och studier, alla på började i solsken. Doktorn har dessutom förbjudit mig att nu måla denne i källarkaféet, der det är så fuktigt.