Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

storfurste, son till storfurst Wladimir Alexandrovitj

Källor

Petersburg torsdag – nov. 1881 23/nov. 1 november 1881
I går for jag temmeligen outsöfd och med derangerad mage till Zarskoïe. Storfursten kommer alltjemnt och ser huru jag målar, och detta, jemte barnen som ej en half sekund hållas stilla är icke så litet enerverande.
Lördag 19 nov. 81 19 november 1881
Både i går och i dag har jag stigit upp kl. ½ 7, rakat mig, klädt mig i frack o. hvit duk och begifvit mig af i det ohyggligaste väder till Bangården kl. 9 ½ är jag i Zarskoje åker upp till slottet, en dryg quarttimme och träder in. Först bocka 4 Schweitzare och 2 cuirassièrer, sedan klifver jag upp för trappan och träder in i matsalen, der vanligvis ett 10 tal betjenter i svarta livréer sitta och sofva, derefter öppnar jag salongsdörren, går igenom salongen och har då utsigt in åt storfurstens och storfurstinnans rum, bugar djupt om jag ser någon af dem och fortsätter in i Vinterträdgården. Sedan låter jag kalla på barnen, och börjar – kl. ½ 1 beger jag mig af, tar tåget och är först kl närmare 2 hemma.
Jag har nu ebaucherat taflan, men ännu kan man ej alls se hvad det skall bli. Storfursten är nöjd. – I går kom han 4 gånger in och tittade på mig och mina modeller satte sig ned och lekte med ungdomen, och talte om allt möjligt. I dag kom han direkt från jagten, till hälften afklädd – i ullskjorta och stora jagtstöflar och talte med mig om måleri och dylikt. Berthas porträtt är nu derute och har stor succès.
Storfurstinnan har jag sett bara en gång, första dagen, hon är styf, förnäm, talar franska med sin man och engelska med barnen, allt med tysk accent. Han talar bara engelska med barnen, och jag likaså, så mycket jag behöfver. De äro skämtsamma herrar, komma och kittla mig, fingrera om mina färger o.d. Ack alla barn äro ju precis desamma, höga och låga. Lille Boris öfverraskade mig idag med att peka på sin egen bild på taflan och säga: "that is his imperial highness mister Boris" – han vet således redan att han är en highness – För resten utmärkt söta barn, snälla och lydiga, och när jag ber dem sitta så sitta de – så godt barn göra det. Härnäst skall jag skicka en croquis – taflan är ung. en aln bred och 3 quarter hög – den ena sitter på soffan (Kirill) och den andre leker på en stor björnhud bredvid – Bibeloter, dynor o.d. magnifika bl.a. en stor spetsdyna med kejserliga kronor.
Söndag nov. 1881 20 november 1881
Just på ögonblicket fick jag Mammas bref och skall genast skicka fotografien af de furstliga barnen.
Petersburg tisdag 21 nov – 81 21 november 1881
Storfursten och hans gemål tyckas nöjda, åtminstone säga de det alltjemnt, ehuru taflan ännu är ytterst litet framskriden, och i mitt tycke ej rigtigt bra. De finna t.ex. Kirill mycket lik, fastän ännu mycket återstår att göra. Hans hufvud är det enda som är färdigt. Bästa beviset är att de beställt den yngsta gossens porträtt i samma genre. Storfursten kommer sjelf 4 à 5 gånger och ser på målningen under de 3 timmar jag är der dagligen, Storfurstinnan 1 gång. Pojkarne sitta otroligt illa modell, värre än lilla Estlander, och komma och stöka i min färglåda, kittla mig, vilja att jag skall lyfta dem, klänga på stolar och bord – och jag är olycklig öfver att under allt detta kunna göra så litet.
och om torsdag har jag lof eftersom det är Kirills namns eller födelsedag. Tänk att barnen ej få veta af att Alexander II är död – utan tala alltid om Grand Papas återkomst från utlandet. Då de tala om kejsarinnan säga de Tante Ninni och under detta namn går hon i familjen. – Ännu har jag ej sett de kejserliga – Förlåt detta slarfviga bref i morgon mera Atte
Petersburg d. 26 nov. 1881 26 november 1881
I dag arbetade jag ostördt i Zarskoïe. Det är Kejsarinnans namns eller födelsedag och Storf. o. Storfurstinnan voro i Gatshina. Ack hvad det är svårt med dessa små bytingar som aldrig hållas stilla. Fotografierna äro ej tillräckligt lika för att jag skulle kunna kopiera dem. Miss Mill förde mig in i Storfurstinnans rum, eftersom hon ej var der nu. Boudoiren är charmant, magnifik – så när som på taflorna hvilka utan undantag äro dåliga. Ett stort porträtt af Kirill af någon rysk målare – så olikt att det lika gerna kunde vara hvad för en unge som helst – ej ett drag – detta tröstade mig litet.
Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881
Till min glädje märker jag att arbetet lider framåt – den yngre pojken kan jag ej få lik – åtminstone ej ännu. Han är blond blek, med obeskrifligt behag i uttrycket, men alls inga drag – ögonen ha en kastning ibland utan att skefva. Munnen vexlar uttryck alltjemnt. Ett nervöst barn som rodnar och bleknar, darrar af förskräckelse när barnsköterskan läser något sorgligt o.s.v.
Under det jag satt och målade kom en af Ws adjutanter, en ung furst Obolensky och frågade om jag ännu ville åta mig ett barnporträtt sedan de små storfurstarne voro färdiga. Jag svarade att som jag ännu ej på 1 à 2 veckor finge dessa porträtt färdiga jag ej ville bestämma mig ännu. – Han lemnade adressen och bad mig ej säga nej innan jag sett flickan: Elle est ravissante, – et la mère donc! Det är en Mme Miatleff som går och gäller för att vara mycket vacker, rik o. elegant, och hvars lilla flicka skall vara ovanligt söt. Får se när jag gör det!
Onsdag 30 november 1881
I dag i Zarskoïe stor succès. Den yngre, Boris, har nu också blifvit temmeligen lik. Till frukosten voro bjudna: Grefvinnan Schüvalow, furstinnan Bariatinski (båda unga, sågo tappra och ogenerade ut) en grefve Orloff och en do Peroffski (kusin, för resten till kejsarmörderskan). Alla beundrade porträtten, isynnerhet efter frukosten, då de alla voro uppspelta. Storfursten sade: Ça sera ad-mi-rable!
På detta sätt ser det ut som om jag blefve här länge. I alla fall komma de storfustliga porträtten ej att bli färdiga förrän i slutet af nästa vecka. Den lilla taflan blir, till min glädje, särdeles vacker i tonen – grått, silfvergrått, rosenrödt och hvitt, och om nu likheten dertill blir frappant, så får man ursäkta teckningen, helt "de chic", ty mina små modeller realisera drömmen om perpetuum mobile.
Söndag 4 december 1881
I alla fall har jag ju unge Andrej Wladimirowitsch att göra först, och detta kommer nog att ta sina 8 dagar. Storfursten med gemål äro ytterst nöjda med de två äldre. Jag sjelf anser dem lika, färgen mycket fin och vacker, men teckningen af armar och ben skral, hvilket ju ej är underligt, då ungherrarna ej sitta en minut.
Tisdag d. 6 Dec. 1881 6 december 1881
Storfurstinnan har talt om mig och mina porträtt för Kejsarinnan, som skall vara mycket intresserad deraf. Maria Paulowna prisar taflan åt alla som komma. I dag var Storfurstinnan Maria Maximilianovna der, och de två damerna slogo sig ned i serrén och pratade, samt bad mig ej låta mig störa. – Storfurstinnan sade att om jag ville stanna här öfver vintern, Jag skulle vara säker på att få fullt opp med arbete. Hon tycker att detta är det bästa porträtt som existerar af barnen Om Makovskys sade hon att det var "une horreur sans nom". Hon anmärkte bara om Boris' hufvudform och lofvade för att jag skulle kunna måla den, sjelf komma och hålla i honom en af dagarna. Det är skada att hon nu är i så avanceradt tillstånd att porträtt ej kan komma i fråga, jag tror säkert att jag skulle fått måla det. Den lilla engelska bonnen som alls ej är dum, sade att jag nog skulle få måla Kejsarinnan också, om icke nu så i nästa år.
Petersburg fedag 9 december 1881
Om Mamma kan komma så vet Mamma ju hur innerligt glad jag blefve. – För att Mamma ej skall vara tveksam för kassans skull medföljer 300 mk. Ännu har jag nat. ej fått något för Storfurstarne men jag blir snart rik och då behöfver Mamma ej sörja
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30 december 1881
Jag bads nu stiga in ett litet sidorum, dit hennes Majestät strax skulle komma. – Hon kom och tilltalte mig genast på danska sade att hon ville att jag först skulle börja de två yngsta storfnan Xenia 6 år och Michaïl 3 år i grupp som Wladimirs barn. – Jag kunde i den våning som upplåtits (Nikolais gemåls) rumstera om hur jag ville för att göra fonden.
Måndag 13 mars 1882 13 mars 1882
Jag förgås af skam – det tredje brefvet från Mamma anlände just nu. Hvarföre jag varit så lat att skrifva vet jag ej. Jag tror dock att det varit emedan jag ständigt hoppats kunna meddela den glada underrättelsen att jag fått pengar. Men nej – det tyckes ej bli af. Jag gör hvad jag kan. Har varit uppe på kansliet och grälat, har skrifvit till Mme Flotow och talt med Duperret. Etter har lofvat tala med Worontzoff. Är det ej rakt som om jag skulle tigga och be om någon nådegåfva. Hvad jag nu förstår att det ryska folket saknar energi, sedan det gått i en sådan skola. Wladimirs två äldsta söner Kill och Bos, ha difterit, och resan till utlandet som var beramad måste derföre uppskjutas.
Vid desserten fick B. telegram efter sig till Zarskoïe emedan de 2 äldsta häftigt insjuknat. Den stackars Maria Paulowna, nog har hon också haft ett elände.
Lördag afton kl. ½ 12 på kvällen hos Manzeys 25 mars 1882
Derefter var jag på akademin der Iseeff sade mig att storfurstinnan så pinat på sin herre och man att de oväntadt tidigt gifvit sig af – i går på morgonen. – Barnen stanna här, tänk så eget att hon ger sig af utan den lilla flickan – Hvad i all verlden må så ha kunnat såra henne att hon glömmer allt, allt. Lille Kyrill skall resa efter om en vecka med Madame Scalon. – Iseeff sade mig att storfursten ytterligare förklarat sin förnöjelse med porträtten, att han skickat dem till Akademin för att derifrån ytterligare transporteras till Moskva, samt att pengarne stodo att lyftas i palatset. (I dag har jag också lyft 2500 rubel).