Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

oidentifierad släkting till familjen Jacobson

Källor

Inga källor
fredag kl. 12 på natten 10 september 1880
Littlefair, Boris, pojkarna och Mascha reste på kvällen; Lilli von Etter tog ut posten och Edelfelt fick den fasansfulla underrättelsen först vid hemkomsten; Littlefair fällde några tårar; pojkarna drev med Boris.
Paris. torsdag 28 oktober 1880
I förrgår var de på porte St Martin; Edelfelt hade inte sett ett féeri på länge; hur mycket de än håller på St Petersburg erkände de att de aldrig sett något liknande på baletten; konsten i allt här i Paris är lösningen på gåtan; i Petersburg är det herr Johanson eller vad han heter, här är det artister som Alfred Grévin som arrangerar en balett; Generalen bjöd och förklarade pjäsens gång högst välvilligt; denne talar gärna om vad allt kostar och han påminner om Boris i det fallet.
Måndag, allhelgonadag 1 november 1880
Farbrodern, Generalen, är "crampon" [efterhängsen] och stör och lägger sordin på nöjet; han har följt med på resor till St Germain och Versailles, han har bjudit på teater; han är gammal ungkarl, förtjust i sig själv och talar ständigt om pengar; han är rysk i högsta grad och utan finare, verklig bildning; han är en slags Boris i större stil.
Tisdag 8 nov. 1881 8 november 1881
Boris är i Saratov på sin brors bröllopp men – kommer tillbaka om några dagar.
Petersburg söndag 28 nov. 1881 28 november 1881
Återigen efter en middag hos Manzeys. Ungdomen nu föstärkt genom Boris som i dag kommit från Saratov efter en månads uppehåll der, roar sig med musik. Fröken Sophie är förtjusande söt – Gud vet om det är bara koketteri. I allmänhet känner jag mig så väl till mods då Armfelts, Spetschinskys och Sascha ej äro med, såsom nu är fallet.
Den äldre gossen Kirill är alldeles utmärkt fin. Han fick nya kläder i dag och afkläddes helt simpelt ända till pajtan midt i vinterträdgården – En sådan liten makalös kropp! – Då den engelska sköterskan läste en saga för dem om en liten flicka som förvillade sig i London, tillspordes de unga om hvad de i liknande fall skulle svara en "främmande herre" "We are the Grand Duke Wladimirs little boys" – Hvart ögonblick frågas jag om någonting och min åsigt måste höras. It's not Mr painter? – Kirill härmar mig när jag grinar och gör grimaser under målningen:Now you make grimaces again! säger han och hotar med pekfingret. – Söta barn äro de, snälla och glada, men hålles ej stilla en minut.
Söndag 4 december 1881
Fröken Manzey och Boris äro här. Då jag hör dem prata och skratta och vara så innerligt kontanta, tycker jag mig vara så gammal, så främling – jag skulle vilja säga oförstådd.
Tisdag d. 6 Dec. 1881 6 december 1881
Härom aftonen var det Pauls födelsedag som firades med supé af fru Etter – Manzeys, Armfelts, Lize Odinzoff och Boris inbjudna. Det var mycket lifvadt. Friden stördes blott mot slutet af makarne Armfelts gräl. Jag kan ej neka att jag ej blef arg på henne ett bas, – hon tillåter sig verkligen tillmälen om finnar och Finland, som måste såra den mest fördomsfria. Hon bad Carolus gå och dricka finnarnes skål i en vrå – là vous pouvez boire à la santé de vos finlandais tant que vous voulez" sagdt med arg och elak ton – Ingen hade talt derom, ingen tänkt på finnar ens, och så kommer hon med ens fram med en sådan der infami. – Jag tror att jag blef blek, såg strängt på henne och försökte att säga så artigt och bedjande som möjligt: "Voyons, Madame" men så emellertid att hon tystnade och blef allt surare och surare.
Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
Vi åto middag hos Manzeys och fingo der infallet att kostymera oss och gå till Spetschinskys. Jacoby efterskickades och kom med en massa kostymer. Jag var klädd till Gammal jude och ansågs spela min rol bra. Paul hade en italiensk renaissanskostym, Boris var mujik, Sofi var klädd i en föga klädande drägt från Saratov. Jacoby var arab, fru Armfelt persiska o.s.v. Vi voro hos Sp. till 2, då Paul och Sascha Jacobson ännu gingo på operamaskeraden, dit jag ej hade mod att gå med eftersom jag skulle vara uppe följande morgon kl. 7.
Gatschina d. 5 februari 1882 5 februari 1882
Ja det var sannt – efter theatern reste Paul, Sascha, Boris och jag ut till ”Ziganki” på Samarkand. En ypperlig kör – de sjöngo för oss hela natten. Jag hade ej en skilling, men Sascha gick i utläggning. Det är något så egendomligt i dessa nedrökta utvärdshus, der zigenarsången klingar frisk och vild mellan champagnekorkarnas smällande. En flicka som hette Alexandra var mycket vacker, och jag tecknade henne, ganska likt, samt gjorde skizzer af det hela. Dessa zigenerskor äro mycket dygdiga – Många officerare ha gift sig med dem, men detta är också enda sättet att närma sig dem. För resten äro de ociviliserade och kamratsliga men alls ej fräcka. – Ja, vi kommo hem kl. 5 på morgonen, och fru Etter bultade upp oss kl. 12.
Petersburg söndag 19 febr 1882 19 februari 1882
I går afton kom jag hit hem i vredesmod, eller rättare sagdt i ett tillstånd af ilsken slapphet, och gick på aftonen senare till Manzeys, der Boris, som nu ändtligen gått igenom sin sista examen, bjudit på troika. Vanja, Grefvinnan Armfelt, fröken Sophie och jag samt naturligtvis Wohlthätern B. reste så ut till öarne. Det gick som en dans, föret var godt, vädret vackert, och jag glömde så småningom mina sorger.
Gatschina, måndag afton d. 20 febr. 1882 20 februari 1882
Boris bror en chevaliergardist – föga intressant, fet, blond med väldiga knäfvelborrar var också der. Hvad det var tråkigt der, O!
Torsdag d. 2 mars 1882 2 mars 1882
Fröken har varit temmeligen odräglig med sin fasta och sin tillbakadragenhet, och en viss surmulenhet som endast klarnat vid Boris’ åsyn. Denne är nu en stor kaxe sedan han passerat sin examen och blifvit fanjunkare – då han blir officer efter påsk, så blir han rent af olidlig.
torsdag 16 mars 1882 16 mars 1882
Nu på aftonen har jag varit på middag på chevaliergardisternas klubb. Jag trodde de skulle ha det finare och vara mera vräkiga. De voro alla mycket förekommande. Tre fyra civila inbjudna, musiken spelade och middagen var enkel men god. Jag gjorde en massa bekantskaper: grefvarne Barclay de Tolly, Tolstoi, Scheremetieff (en 22 åring som har 800,000 rubel i räntor) grefve Mengden, furst Galitzin, furst Metchersky, m.fl. alla gamla intetsägande och mycket hyggliga. Boris, ytterst stolt att vara med officerarne nu. Kireeff och Kasnakoff hade bjudit mig och jag satt mellan dessa båda och skålade med hela sällskapet, så jag satt i mig ganska bra med champagne i afton. I går morgse var jag i kasernen för att lemna kort åt inbjudarne – träffade der Boris som hade mig att göra en tur i officersstallena, der jag såg många vackra hästar. Bland annat har den slyngeln Boris en svart arab som är något makalöst.
Petersburg söndag. 12 nov 82. 12 november 1882
Gubben jemrade sig – berättade utförligt om sin förlust, som han uppgaf till 400,000 rub. – "Nous serons forcés de mener une toute autre existance", sade han – beskref huru den otrogne gårdsfogden bedrifvit saken (fiffigt, då han ej ens kommit fast derför) berättade om sina ekonomier under stundande år o.s.v. – Gubben tillskref denna förlust sin oändliga godhet och stora förtroende, men såg derunder ut som en gammal räf. Senare på dagen kommo Bibikoff, fruns bror och Olchin den der Borisartade polkovniken från Konnogardet.
P.burg måndag d. 20 november 1882 20 november 1882
Boris har varit här på e.m. – Föga förändrad.
Petersburg torsdag afton 27 december 1883
Boris hade häromdagen hos Schuvaloffs dansat med fröken Olitte, och hon hade då sagt att Demidoffs voro mycket nöjda med porträttet och väntade sig ett särdeles godt resultat af detsamma.
Petersburg d. 21/1 84 21 januari 1884
På aftonen var det konsultation hos Manzeys. Boris kördes bort på ett höfligt sätt, men jag fick stanna qvar. De lära ha kommit till samma osäkra resultat som Buistroff: epileptiska anfall som möjligtvis kunna gå öfver, och som ej äro absolut dödliga – En bra sorglig utsigt i alla fall.