Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

rysk konstnär

Källor

Petersburg 14 februari 95 14 februari 1895
Jag börjar således med middagen som begynte kl. 7. hos Donon. Ungefär 20 herrar, alla medlemmar af den nya akademin. Jag fördes till bordet af Grefve Tolstoi, och placerades på hedersplatsen mellan honom och Rjepin – hvad sägs? Sedan sutto geheimerådet Semenoff, president för Geografiska Sällskapet, baron Klodt v. Jürgensburg (Järnefelts onkel, Lemoch, Botkin, Makovski (den från Moskva som målar sådana der Dostojevskiska saker), Bryloff, Benoit, Gravören Mathe.o.s.v.
Petersburg 19 februari 1896
Efter ett evigt hängande om dagarna i Akademin – väntande, skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga ord och många papriosser – hade jag varit sent ute om qvällarna och slutade med att passera natten mot söndagen på Akademielevernas bal (adelsklubbens lokal). Det var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som jag aldrig haft en aning om förut – enklare, naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar med konst) bildade flertalet – högst få officerare. Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga pojkar, i uniformer som närmast likna våra postiljoners, med helt små, fula och glada damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga långt mer än våra studenter. Dekorationerna utförda af eleverna, voro så smaklösa som möjligt. De hade lyckats, med mycken möda alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal. I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst. Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de flesta andra åto småpiroger med öl till och vodka – men ingen enda full person sågs till. Jag var mycket hedrad sedan på morgonkulan – flere af eleverna blefvo förestälda för mig; med lifliga gester, på bruten franska (eller jag på än mer bruten ryska) förklarades ömsesidig sympathi – och alla talte om den finska konsten såsom något mycket fint och framom den ryska! Gallén och Järnefelt kände de till, tack vare Finland i 19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vestibulen af Akademin, och försäkrade att om också den stora publiken icke skulle bry sig om dem "toute la jeunesse sera pour vous" – Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna. Vi sutto på en estrad och röstade mycket vigtigt.
Måndag 23. 23 mars 1896
På aftonen var jag till middag med alla akademiherrarne hos Botkin. – Se det är då ett vackert hus, och en sympatisk familj. – Litet för mycket museum, och allt italiensk renaissance – många miljoner ligga der i gamla skulpturer och träarbeten, majolikor, Byzantinska emaljer. Fru Botkin är bland de sötaste, värdigaste fruar jag kan tänka mig. Ingen af hennes 5 döttrar (den äldsta 15 år) har ärft hennes behag och stoika. Han, Michael Petrovitsch, bror till läkaren, är en mycket medioker målare, men en utmärkt samlare och konsthistoriker och mångmiljonär. På aftonen gjordes mycket musik på två flyglar, orgel, viol och guitarr. Det måste man säga om ryssarne att de äro musikaliska – Mme Botkin och hennes döttrar spelade, Benoit, Makovsky och Brüloff togo efter hvarandra fiolen och spelade hvad som helst. Så spelades der kända melodier på alla dessa instrument plus dragharmonika. De ha i allmänhet utmärkt öra och spela rent.
I går hos Botkin träffade jag fru Mendileieff (den store kemistens fru) en glad, fet blondin med fullvuxna barn. Hon bad att få kopiera mitt kejsarporträtt hvilket Jag med största nöje tillåter henne. Hon skall gifva det till ett flickgymnasium, hvars föreståndare hennes syster är.