Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fru

Källor

Inga källor
Paris söndag 5 Juli 91 fortsatt söndag 12 Juli 91 5 juli 1891
Jag hade funderat på att i stället för Amics Bouleaux välja Luc sur Mer der Anna Knorring och fru Törngren äro, till vistelse ort för detta två tre dagars lof, men det är ändå 6 timmars väg härifrån och jag reser hellre dit någon annan dag då det är rigtigt varmt och jag kan få se badlifvet i hela sin glans – Besynnerligt att jag under all denna vefva ej kommit att beskrifva just dessa fruars Anna Ks o.s.v. korta passage här. Vi hade en rolig dag med dem, hade dem på middag, förde dem i boulognerskogen och sist på Yvette Gilbert, den moderna divan – "chansonetten" som tidningarna i Hfors skulle säga. Jag tyckte att Anna såg rask och glad ut – hon var sig fullkomligt lik, tyckte jag Sara liknar Knorring ganska betydligt Hon Sara har en underligt gäll röst och ett uttal som icke är barnsligt när man ej ser henne kunde man tro att det är någon äldre qvinnsperson som talar, ett lustigt barn
tyvärr ännu Paris 2 augusti 1891 2 augusti 1891
Om några dagar komma Anna Knorrning och fru Törngren hit och Jag reser kanske med dem från Köpenhamn om det passar i stycket
Paris 6 augusti 1891 6 augusti 1891
Anna Knorring och fru Törngren äro här. I går var jag och åt middag med dem. Det hade varit roligt att resa med dem på Nidaros den 12 från Köpenhamn –
Paris 8 aug 91 8 augusti 1891
Jag har just nu följt Anna Knorring och fru Törngren till bangården och fått dem på tåget. Det är bra förargligt att icke kunna resa med dem, så mycket mera som det bara skiljer på 4 dagar, ty med Guds hjelp skall jag väl få porträttet färdigt till Onsdagen Jag kan icke säga hur retsamt det är att arbeta under omständigheter sådana som dem jag i mitt sista förtviflade bref talade om De finska fruarna, som jag naturligtvis icke kunde sätta in i mina penningeförargelser voro mig ändå till stor tröst, ty då jag var med dem glömde jag för några timmar åtminstone mina förargelser.