Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

dansk litteraturhistoriker och kritiker

P.burg. tisdag afton 7 januari 1879
Edelfelt har suttit och talat med Carl Mannerheim, som är en intressant och hygglig karl; de har diskuterat Søren Kierkegaard och Georg Brandes avhandling om denne.
Kjøbenhavn d 21 november 79 21 november 1879
Edelfelt har varit på Georg Brandes föreläsningar.
Stockholm tisdag 28 okt 91 28 oktober 1891
I går var jag på middag hos Snoilskys med Gunnar Wennerberg, som i förrgår tagit afsked för den eviga oftalmologiska frågans skull, Nybloms – mor och dotter m.fl. Gunnar Wennerberg är otroligt ungdomlig och pratsam – ingen menniska skulle kunna tro att han är 74 år. Han påminner något om Gubben Berndtson – storlek, mustascher händer och rörelser. Han kastar sig gerna in i diskussioner och talar då, tyckte jaglitet i kors. Han började bl. a. med att prisa judarne och gå åt Brandes som jude. – Han såg på mina teckningar och kritiserade Kristinas död – gentemot Snoilskys som prisade den – Jag hörde på. Han tyckte att hon skulle resa sig upp i sängen och sända en "vredgad vasablick" på kardinalerna – att hon ej fick dö som en vanlig fru Pettersson o.s.v. – Sedan började han att tala illa om Kristina – att han aldrig kunnat upptäcka ett enda sympathisk drag hos henne – att den "kanaljen" plundrat Sverige på pengar och konstverk (jag fick nu för första gången höra att många af de bästa taflorna i Dresdnergalleriet likasom Corregiorna i Paris funnits här i Sverige men af Kristina utförts och försålts. – Hans fru, som är mycket religiös ser så bra ut – hon har något af frih. Born.
Fru Nyblom ack ja, det var ett undersökande om Jag var sådan som hon hade tänkt sig mig. Jag befanns vara ungefär sådan, men yngre och längre. Så tal om Danmark och nu stötte jag på patrull då jag talte om Brandes med beundran för hans Stil – Nej han var den mest "opoetiske jöde" som fans. Hennes dotter är roligare – hon är t. o. m. rigtigt rolig – mycket sjelfsvåldig och pojkaktig men rätt qvick.
Köpenhamn 2 maj 92 2 maj 1892
sjelf har fru H. en massa literära och artistiska tendenser och fastän hon genom samhällställning och ohindrad vana är högre känner hon till och umgås med det europeiske venstre d. ä Brandesarna – annars så förkättrade här.
Köpenhamn 7 maj 92 7 maj 1892
så kom Coquelin – aldrig har jag sett en menniska så modlös som han – alls ej densamma som i Hfors. Det hade gått dåligt i Skandinavien, isynnerhet i Göteborg, men här var det under all kritik. Här har han så litet folk att hvar dag kostar honom 2000, två tusen frcs. – "Ett quand je oläsligt que je n'etais pas content – Helsingfors, et c'était admirable à coté de oläsligt!! suckade han. Jag han ej förstå huru de äroså likgiltiga för honom här. – Quelle humiliation suckade han och vred sina händer – I Wiborg hade han haft 2500 marks inkomst – här har han ej en enda dag haft 1000 kronor. Det var sorgligt att se salen – nästan tom. Jag hade som vanligt fribiljett. Nå teatern, en förstadsteater är också usel, och ingen snobbig köpenhamnarne sätter sin fot dit. Arkadia är ett himmelrike deremot. Ingen an-nan stod att fås. Fru Hartman också förtviflad, – men hvad gör det henne hon har jag sitt höga gage i alla fall. Krohn, Kröyer, Brandes skämmas för landsmännen, hvilkas tankar bara röra sig om "en eneste ting" – guldbröllopet och biljetter till de 3, 4, fester som i anledning deraf skola ges. Prinsessan Marie Coquelins landsmaninna har tröstat honom och skrifvit ett charmant bref. talat med honom, och sökt förklara saken 1º genom teaterns brist på prestige 2º genom guldbröllopet.
En hel massa menniskor har jag träffat af den litterära och konstnärliga verlden. Skram behagar mig mycket – Edvard Brandes icke just. han är så der judsäker och ser så otreflig ut. Georg Brandes har i all sin fulhet något mera sympathiskt för mig.
Berlin torsdag 9 mars 1893 9 mars 1893
och hela eftermiddagen var jag med Schlittgen, en Block, Leistikow och Hauptmann. Denna sistnämnde (f 1863) ser mycket behaglig ut – litet Schilleraktigt – rödhårig och slätrakad.Hans mun är mycket egendomlig. "die gefühlvoll gabogene Dichterlippen" som en tidning sade häromdagen. I början lät han oss konstnärer tala om vårt och var mycket tyst men så började jag att kasta mig in i oläsligt diskussionen och sade att ingenting hade gjort tysk konst så ondt som der falsche Hellenismus, så mycket galnare här än i andra länder, som folket ändå var så fullkomligt o. latinsk, och då blef han lifvad. Jag pratade sju stugor fulla, med en fräckhet som Rhenvinet gifvit mig, och han måtte ha tyckt om det jag sade om Göthe, Brandes, Dürer och tyskarnes förhållande till Stil, ty han blef ytterst lifvad och verkligen intressant. Nu råkade jag komma ihog några saker af Goethe från hans Winchelmann, företalet till Neveu de Rameau o.a. och så kom talet på Heine och då blef det först lifvadt – Alla tyskar medgifva att det varit totalt slut med tysk konst o. litteratur sedan Heine, men nu nu mena de skola de komma upp igen. Zuerst die Franzosen så die Skandinaven, aber jetzt werden wir auch kommen – passen sig mal auf, Alla dessa (sällskapet var 7 8 personer utom Sparre och jag voro stora beundrade af fransk konst och kände till Skandinavien bättre än vi. Hauptmann bedömde Strindberg mycket rätt "sine ira et studio". Alla de närvarande yngre målarne voro öfvertygade om att de skulle bli något utmärkt, en säkerhet som man oftare träffa i de stora länderna och i Norge än hos oss. Det är ändå bra roligt att vara nordisk konstnär nu, då namnet har en så god klang. – Hauptmann och Schlittgen komma i maj till Paris då "die Weber" skall uppföras på theatre libre. –
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19 december 1896
A propos Strindberg så läste jag ett bref från G. Brandes häromdagen, hvaraf framgick att Strindberg är alldeles galen nu. Han tror nu på magi och exorcism, besvärjelser o.d. Jag har med alla talat om hans familjs sorgliga belägenhet, och de lofva nu göra en recettföreställning på Wasateatern med "Lycko-Pers resa" till deras förmån.
Köpenhamn torsdag 25 okt 1900 25 oktober 1900
Jag har träffat Mechelin, E Wolff och många andra landsmän. Vidare grefve Erik Moltke som berättade mig mycket om dem på Bregentved, Svendsen som talte om Finland med stor värme, min norske vän Grönvold som hade de befängdaste historier från Björnsons Aulested der han nu varit några veckor o.a. På e.m. skall jag gå till fru Holmblad och Brandes.