Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fröken

Källor

Paris 15 Jan 1890 15 januari 1890
Framfört fröken Brunous hälsningar till Erik; Erik kan säga "tack" och bocka, men förstår inte att göra det vid rätt tillfälle.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15 januari 1891
Paul sade att han visst skulle göra allt för att förljufva Fröken Karin Brunous vistelse i Pburg – Vallgren lofvade söka upp Ettrarna, så det blir nog bra.
Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16 april 1891
Skicka fröken Brunous adress och säg henne, om någon skrifver till henne, att vi skola försöka att vara få aimabla som möjligt i Paris, när vi engång komma dit, den 1sta Maj antagligen.
Paris 6 Maj 1891 6 maj 1891
Tack för fröken Brunous adress – När jag få litet bättre kläder skall jag gå ut på visiter i stan, och då också till henne. –
Paris 12 maj 91 12 maj 1891
fröken Brunow reste samma dag som jag kom och jag fick således ej träffa henne
Stockholm den 28 juni 1893 28 juni 1893
Osäker koppling Det var roligt att träffa fröken Brunow vid bangården. Hon var så glad och söt och lustig att det gjorde en godt i själen – dessutom mycket en oläsligt.
Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3 april 1900
Ack om jag bara finge 1 dag att rigtigt hvila mig och slippa att stå i det draget der i palatset! Men vi äro mycket strandsatta genom att Sparre ej kommit, Saarinen är sjuk och Ville, Stigell och Vikström äro mycket upptagna. Jag skall försöka få fröknarna Brunow och Procopé att hjelpa till med uppställningen, kanske B. också om hon vill och kan. 10 mk om dagen bjuder Runeberg.
Långfredag morgon 13 april 1900
Bertha, fröken Brunow, fr. Flodin Elsa Born och många andra har arbetat i finska paviljongen – jag också. Gallén har varit en krona och gjort allt der, allt som Runeberg icke kan göra och som Sparre hade bordt göra. Men så blir den också bra! Alla säga med en mun att den finska paviljongen är hela utställningens förnämsta clou. Är det icke roligt?!
Paris 12 dec 1900. 12 december 1900
Till julafton är jag bjuden till Aino A. med Karin Brunou och då blir det nu litet svårt ett ögonblick när jag tänker på Er och Kicki – En ovärdig fader, en ovärdig son och en ovärdig make. Jo det är just skönt! Hvarför har jag ej fått en liten tjenst att sköta? Tänk hvad jag hade då varit regelbunden i mina vanor och mitt lif. Men nu skaloja verlden omkring, fast han är gamla karlen!
Paris 23 dec. (da’n före julafton) söndag. 1900. 23 december 1900
I morgon skola vi tillbringa julaftonen hos Aino A. Karin B. och jag representera den urgamla svenska kulturen gentemot fennomanin – för resten äro der dr Renvall, som ser mycket bra och hygglig ut, Berthas vän Ignatius som Karin B riktigt nog kallar pastor Juonilainen, och som aldrig ännu ett ögonblick tviflat på sin egen förträfflighet, skarpsinnighet och kvickhet. Här finnas många finnar i staden – En ung Cedercreutz, Lagerborg (i hvilken afhandlingen tänktes vid Kaipiais) och många andra.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24 januari 1901
Allt detta tillsammans gjorde att jag ej kom mig att skrifva – dessutom hade jag väntat bref, jag också hemifrån, och till slut blifvit så uppskrämd af Karin Bs och Aino Acktés berättelser om influenzans härjningar, att jag, som jag mins tänkte telegrafera då jag fick Berthas trefliga bref om Saglios besök samtidigt med Mammas.
Paris 25 jan. 1901 25 januari 1901
I dag har jag slutat och signerat fr. Acktés stora porträtt, och i den anledningen haft fr. A. och Karin på frukost – Vi sutto ännu till bords då Maria Collan kom med sin man Borin efter dem Chambure och sist en ful och beskedlig rysk målare som heter Pokitonoff – nu först, kl. 1/2 6 har han gått – jag gjorde honom ändå en massa pikar om att jag icke hade varit ute på hela dagen, behöfde motion o.s.v. nej han satt som fastskrufvad i länstolen.
Paris Lördag 26 januari 1901 26 januari 1901
I går på dagen afslutade jag officielt fr. Acktés porträtt – Hon och Karin voro här på frukost och i deras och den ytterst pratsamme M. Garniers, fotografens närvaro signerade jag porträttet, ("åskådare för gången, jag hade summa tre") som de alla med en mun försäkrade vara ett mästerverk. Alla tycka att detta porträtt hör till mina bästa och har något tilldragande i sig. t.o.m. den stränge Courtois fann det bien dessiné. Det går i en mycket litet omvexlande men kraftig färgskala laxgult, gult brunt och svart med några gråblå reflexer, och jag har nu sist vid mina vandringar i Louvren sett att de bästa sakerna alltid äro i få färger. Ja, jag minnes icke något annat brokigt än Rubens som skulle hålla sig – och Tizian om man kan kalla denna dunkla färgglöd för brokig. Med Dagnan har jag haft långa resonnemanger om färgen och vi ha också kommit öfverens om att all god konst först och främst verkar harmonisk.
Paris 1 febr. 1901 1 februari 1901
Fröken Aino A. reste i går, följd till bangården af Karin, fru Ingman, unge Bonnevie, Mme Maria Collan-Borin med Borin samt af mig. Hon åkte i samma sleeping car som Yvette Guilbert. Hon tog med sig spetsar och en korsett åt Ellan, och skall sjelf komma och öfverlemna dessa saker.
Paris 5 mars 1901 5 mars 1901
Mamma vet att den unga Mr Puaux hållit en serie föredrag om Finland, med musik. – En estnisk sångerska Aïno Tammi har sjungit der och som hon är mycket fattig hade Puaux arrangerat en skandinavisk finsk koncert till hennes förmån. Jag tog två biljetter och gick dit med Karin B. som var mycket glad att gå ut ehuru hon höll på att gå och lägger sig kl. 1/2 9 (!). Koncerten var mera välment än skön – likasom Aino Tammi. En liten Göteborgsjude, Furstenberg, sjöng utmärkt bra men så hamrade Mme Hanka Schjelderup igenom en massa långa saker af Grieg på piano med sådan armstyrka att jag tänkte på förra herrar som sade om sin gemål: "hon är inte vacker, men hon är så jäkligt stark". Får Hankas man örfilar, så kännes de nog, det vill jag lofva.
Efter koncerten bjöd jag Fru Ingman (som sålt biljetterna och också sjungit på Puauxs koncerter), Karin och Puaux på ostron och hvitt vin, hvilket de alla i högsta glad apprecierade.
Stackars Karin B., hon säger ingenting, men hon sörjer nog öfver att affärerna ej gå. Fr. Procopé deremot lär slå sig ut förträffligt.
Karin B. och jag vi ha ofta förvånat oss öfver att det ändå kan vara så mycket skilnad i uppfostran inom de svenska och de fennomanska kretsarne i Helsingfors. Uti detta fennomanska åskådningssätt fins så mycken afundsjuka mot oss, som vi icke ens drömma om. Det der "förnäma" och "ytliga" som de alltid låtsa hata och som de dock tillbedja, det förefaller den som är uppfostrad utan detta agg, i högsta grad komiskt. Fennomanerna äro ändå bra hafvuxna ännu. De ha gymnasisterna afundsjuka, hans blyga komlighet i sällskapslifvet, hans naiva tro på egen förträfflighet och öfvertygelse om att han och ingen annan upptäckt Amerika och all verldens förborgade visdom. Dr Håkansson, svensk, var alldeles upprörd öfver några unga finntuppars (skulptören Halonens bl.a.) säkerhet på egen förträfflighet – de hade bl.a. menat att nu kunde fransmännen småningom kunna börja komma till Hfors för att studera konst, ty der, och endast der, blommade den blomman. Och detta på fullt allvar. Håkansson var rigtigt förskräckt och ängslig för deras förstånd. Wikström är såsom sannskyldig halfherre, den värsta af alla fennomanerna här. Också lär Karin B. ha haft duster med honom – temmeligen onödiga tycker jag.
Paris Lördag 9 mars 1901
Hugo är i staden – ni må tro att det är ett budskickande med betjenten Holm. – I förrgår Mi-Carème 1sta våningen i Gd Hôtel, Aino A., Karin fru Bergman och jag – på aftonen hos Ménard Dorians (der var icke Hugo med) – mycket vackert – mera derom härnäst – Jag hade stor succès i min naturalistiska enkelhet – . I går bjöd Hugo på Lohengrin – han hade aldrig sett Aino A på scenen förut. Hon spelade utmärkt men duetten mellan henne och elaka Ortrud är ändå fäaktigt lång! I morgon har Hugo stor middag på Hôtel Ritz, det finaste nuför tiden – landauer skickas efter damerna...
Paris 19 mars 1901 19 mars 1901
I förrgår var Hugos stora middag på hôtel Ritz, det mest storfurstliga nuförtiden. Skild mat åt undertecknad. Som derför befinner sig utmärkt väl, – Jag har dessutom så vant mig vid mitt Vichyvatten med litet svagt hvitt vin i att jag alls icke afundas deras champagne. Derefter gingo vi, Gougo Ivanovitch, fr. Ackté, Karin B. fru Ingman, fr. Procopé – eftertruppen bildades af Henrik Standertskjöld och mig – gingo, säger jag – nej, tusen gånger nej, åkade i två landåer från Hotel Ritz till Bouffes – ungefär 30 sekunders åktur. "Les travaux d'Hercule" är en slags imitation af Offenbach – icke dem (Hercules är en slags Boulanger, Deroulède, "Notre jeune et sympathique demi-dieu, såsom han sjelf dikterar åt tidningsinterviuwarena) – men ytterst skabrös, så att fröken Ackté bara satt i den rysligaste ångest att se några bekanta ansigten bland publiken – emedan det icke skulle gå an att hon blefve sedd der. Hugo förstod ej kvickheterna utan tyckte bara att det var "lihoj". Efter teatern stufvade Hugo med egen hand och ett energiskt "siså"! in hvar och en af damerna i den rymliga landåen, och så den der handrörelsen åt kusken, som icke riktigt förstod detta teckenspråk. Jag hoppade in i landån också och alla flickorna voro mycket häpna öfver den hastiga affärden – men jag försäkrade att så var Hugos sätt – det skall gå bara, undan för undan! Sedan dess har Jag ej sett honom, men måste väl i afton gå dit och lemna kort. I morgon reser han. Mycket vänlig men allt mera oåtkomlig för andras tal och kvickheter, som han alls ej hör på. – Sedan jag släppt ut 3 kvickheter, hvilka gingo oförstådda och ohörda förbi Hugos öron, lemnade jag den sporten och blef åter den anspråkslöse, tysta gästen.
Paris 3 april 1901 3 april 1901
Hon skall gifta sig redan den 6tte Maj i Finland och hålla på att köpa bohag och gläds vid tanken på Renvall. Karin B. tyckes vara henne behjelplig i det förra.
Paris 1 maj 1901 1 maj 1901
Karin B. som jag såg hos Aino Ackté när jag var der för att önska henne en lycklig resa till Hfors och sedan genom lifvet med Renvall, för att "be adjö" med ett ord, – K. Brunou bad så mycket helsa till Bertha och Er alla. Hon hade också några medicinska funderingar om mammas sjukdom och sade att hennes lilla rörelse (i ordet fulla mening ) började gå bättre och bättre.