Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

brittisk konstnär

Källor

Paris 11 maj på aftonen. 11 maj 1889
Roligt för Berta Edelfelt att känna igen så många konstverk från bilder i illustrerade kataloger, främst i Frankrikes och Englands avdelningar; sett prerafaeliters verk i den engelska avdelningen, bl.a. Burne-Jones, Millais och Alma Tadema.
Petersburg 14 februari 95 14 februari 1895
Kl. 11 gick jag med Rjepin och Benoit, (sedan jag tackat och bockat och lofvat exponera) till en damkonstnärs klubb – högst intressant skulle Schauman säga – med presidenter vise presidenter, mycket fula och okända målarinnor och några rätt vackra "Koketkor". En gammal baronessa Wrangel kom och presenterade sig som landsmaninna – svensk – men kunde ej ett ord svenska – några svenskor, födda i Petersburg voro också der, bl.a. en som hette Leander. En mycket pratsam hette Abegg – mörk och vacker – resonerade om Böcklin och Burne Jones och symbolism och koketterade starkt med sammetslena ögon. En god vän till grefvinnan Muraview betraktade mig som en gammal bekant. – Der målades efter modell (en herdinna Louis XV – idiotisk) dracks thé, musicerades, sjöngs och spelades. Alla förebrådde mig att jag ej ställer ut i Petersburg – många hade sett mina taflor i Paris – der var 200 fruntimmer och kanske 10 herrar och jag kan utan skryt säga att jag var mycket entourerad.
Petersburg fredag 13 mars. 13 mars 1896
Jag var verkligen förtjust i honom, så naturlig och genomvänlig var han. Han tyckte mycket om mitt utkast, talade om allt möjligt, om Skutnabb, om Gunnar Berndtsons två taflor, om Alfthans död, om Universitetet, om Konstföreningens jubileum, om konst, om Detaille och – Burne-Jones, konstindusti – England, South Kensington – Danmark, hans morföräldrar, som jag ju kände, om Norden, de ljusa nätterna – ("je suis tout à fait homme du nord – rien n'égale pour moi les nuits de juin – Déjà en Angleterre je ne puis vraiment croire à l'été, encore moins en Grèce, et dans lestropiques je souffre litteralement de ces nuits noires af étouffantes – non, c'est à copenhague que la vraie impression d'été, de printemps et de clarté commence pour moi. – Est-ce que vous ne les regrettez pas quand vous êtes à Paris"). Så talade han med förtjusning om Pierre Loti.
Stockholm sönd. d. 6 dec. 96 6 december 1896
I går afton var jag hos gubben Gunnar Wennerberg på middag – Der voro Snoilskys Börjesons, hans döttrar svärdöttrar m.fl. Han är otroligt kry och ser så ungdomlig ut. Han fyller emellertid 80 år snart. Häromdagen kom han och såg på hvad jag målade i Akademin, satte sig ned, diskuterade estetiska frågor, talte om Burne Jones och andra engelsmän – bevisade sig med ett ord ha följt med de sista dagarnes konsthistoria. I går improviserade han mycket på orgel och visade mig ett oratorium han höll på med. – Han ser ut som om han vore högst 55 år. Reslig och rak och hurtig, – litet döf är han, det är det enda.
Söndag 30 maj 1897 30 maj 1897
Jag blir alldeles galen i Vesterlandet ju länge jag lefver. En engelsk kompass, en fransk sjömansdrägt, en Burne Jone'sk tokighet gör mig mera nöje än all österlandets herrlighet. Nej, för mig må Endymion gerna sofva fortfarande, Jag tror att Verlden icke skulle vinna mycket på uppvaknandet!
4 Juni 97 (fredag) 4 juni 1897
jag såg i New Gallery en tafla, tråkig, af Burne-Jones som betalts med 6000 pund. 150,000 mk!
Lördag 12 juni 97 12 juni 1897
Sargent har alldeles nog nu af symbolism och Burne Jones. När man ser Burne Jones' sista tafla här i New Gallery, en tafla som betalts med 6000 pund, 150 tusen frcs – så kan man verkligen få qväljningar. Dåligt måladt och pretentiöst. En engel drar fram en pilgrim från ett törnsnår – det skall naturligtvis vara en syntes af det menskliga lifvet, men det är nu inte så förfärligt originelt påhittadt. Och så är det gråviolett och illa tecknadt, svagt. Nej då är det som ett friskt bad att gå upp på National-Gallery här och se på Velazquez och Rembrandt och Van Dyck!