Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

dansk skådespelerska

Källor

Bregentved Haslev Söndag 6 aug 93 6 augusti 1893
I dag på söndagsmorgonen var jag i Haslev kyrka med alla härifrån vi sutto i deras skulpterade och vapenprydda bänk, och pastor Weber, som är min vän, predikade. Gudstjensten var fullkomligt lik vår. Predikan så der. Nattvards gäster mängd. Haslev är mycket religiöst. Isynnerhet har inre missionen verkat der, och grefvinnan Moltke lär i fjol fullkomligt lutat åt det pietistiska hållet (fördömt dans och allt verdsligt) fastän hon mycket lugnat sig nu igen. Hon är en ifrig natur och talar ofta och gerna om religion på ett eget praktiskt, alls ej känslosamt sätt, hon ser alltid ut som om hon hade brådtom, går och rör sig häftigt och gör en otrolig massa knyckar och häftiga vändningar som äro svåra att låta ana på ett porträtt. Hon spelar mycket, isynnerhet Beethoven. Grefve Erik Moltke spelar också bra, och de spela alla dagar fyrhändigt. I går spelade han alla melodierna från en söndag på Amager, hvilken nu fru Heiberg, i sina efterlemnade Memoirer bekänner som sitt opus
Med gamla grefvinnan Knuth har det varit så mycket fråga om fru Heiberg de sista dagarna, likaså om H. C. Andersen som lefvat en hel sommar här på Bregentved. Efter frukosten förde grefvinnan mig i "Sølvkamret" och der fick jag beskåda de massor af silfver och vermeil skålar, ljusstakar, serviser, bordställningar o. a. som i långa skinande rader stå längs hyllorna. Och ostindiska och Sêvres serviser, och kristaller med ingraverade vapen allt från 1700 talet. – Många presenter från Frederik V, som ofta varit här och hvars porträtter hänger öfverallt. En underlig inskription på en stor kristallskål gifven af de "norske Fabriquer" så lydande: gifvet af kung Frederik den store och den söde som med gref Moltke vakter opp ifrån de döde, – kunde jag lika litet som någon annan begripa. –