Beskrivning

fransk skådespelare

Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
På Theatre Français gavs föregående kväll Paul Forestier av Emile Augière; Pauline Ahlberg hade rekommenderat pjäsen, hon hade gripits av Madame Marie Favarts roll och spel; Paul Forestier är en ung målare som älskar en äldre fru Lea (Favart); hans far vill bryta förbindelsen och ställer till giftermål med en ung fosterdotter, nièce [syskonbarn] till Lea; fadern övertalar Lea att resa bort, men hon kommer tillbaka och Pauls kärlek flammar upp på nytt; allt reder upp sig genom faderns ädelhet och hustruns kärlek; Paul inser att hans hustrus milda trogna kärlek är den enda rätta; Favart har mästerliga scener; Louis Delaunay, Edmond Got och Benoît Constant Coquelin överträffar sig själva.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5 januari 1877
Edelfelt har äntligen sett "L'ami Fritz", den omtalade pjäsen av Erkmann-Chatrian på français; det är en byhistoria utan tecken till intrig eller krångel, vilket är skönt efter Edmond Abouts, Alexandre Dumas och Octave Feuillets pjäser; det förekommer folkvisor och folkdräkter från Elsass, men inga anspelningar på Elsass nuvarande situation; skådespelarna är makalösa; Edmond Got spelar en gammal judisk by-rabbin, Frédéric Fèvre är den rike bonden Fritz, Benoît Coquelin skattfogden och Suzanne Reichemberg Suzel; Edelfelt tror han skriver om denna pjäs och om Paul och Virginie till Helsingfors Dagblad.
Paris d. 22 om aftonen 85 1 januari 1885
Det var "le tout Paris des premières" [kultureliten som frekventerar premiärer och vernissager], men Edelfelt hade tråkigt; den celebra världen, det konventionella stora sällskapslivet, de banala komplimangerna, den officiella beundran för t.ex. Sarah Bernhardt, Coquelin, Catulle Mendes, Richepins poesier intresserar inte längre.
Om representationen hos Petit: Gallifet, Munkaczy, Madame Adam och 500 andra applåderade när Sarah Bernhadt "sjåpade sig", Coquelin hade en "idiotisk" roll, Baretta som var "ingénie" och Reichemberg som läste en saga.
Paris d. 17 april 86 17 april 1886
Mademoiselle Membrée sjöng Madame Rotschilds sång, uppträdde med komiska scener, bl.a. en som Coquelin brukar uppträda med; hon är om möjligt nervösare än Neiglick.