Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

bror till Elim Demidov

London 14 april 1901 14 april 1901
Osäker koppling D. är en underlig kurre – jägare och resande framförallt – beundrar Nansen, äter och dricker litet drömmer om stora upptäcktsresor, uroxar o.d. – vet ej om han denna sommar skall resa till Thibet eller till Alaska. Men derjemte har han rätt mycket sinne för böcker och har ett mycket vackert bibliotek af lyxupplagor hvar jag glötat rätt ofta. På måleri förstår han sig ej mycket. I politik måste han ge mig rätt vis à vis Finland, – då jag alltid vädjar till hans engelska uppfostran, frihet, lagbunden frihet, känsla af ansvar o.d. – t.o.m. hans lilla bror, en vettvilling som jagar zebror i Afrika alla år, och som af detta lika så oskyldiga som randiga slägte skjutit 520 (!), säger att alla upplysta menniskor i Ryssland hålla med Finland. Mycket påverkad är han af den engelska omgifningen här; och delar i allt klubbmännens åsigter, också om boers, naturligtvis. Men huru går det då medrespekten för friheten?
Paris Fredag 19 april 1901 kl. ½ 7 e.m 19 april 1901
Jag andas ut efter alla dessa vilda får och lejoninnor och krokodiler och zebror som utgjort det enda samtalsämnet mellan Demidoff och hans, som jag tror litet rubbade lilla bror. Men vackra saker såg jag i London och staden tycker jag rigtigt mycket om.
Paris 22 april 1901 22 april 1901
Osäker koppling För resten börja ryssarne sjelfva och säga att det Bobrikoffska regementet är den största faute som regeringen kunnat begå. Jag har träffat många här och alla säga de detsamma. Den lilla dumma och små fnoskiga Demidoff den yngre sade att "la société" i Pburg har starka sympathier för Finland nu – det betyder ju ingenting ty ingen annan än Pobbe och knutpiskan betyder något nu derborta – men det är ändå ett tidens tecken.