Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

friherrinna, g.m. Edvard Dippell

Källor

Paris torsdag 9 maj 1895 9 maj 1895
Mycket finnar på Salongen i går Julius, lille Cedercreutz, fröken Bergroth – i staden finnas dessutom Thilda Bolin, fru Dippel , Kurténs m.fl. Jag har ej sett dem.
Paris måndag 13 maj 95 13 maj 1895
Dippel var i dag hos mig och frågade ödmjukast om jag ville måla hans fru och när. Jag lofvade göra det i September – ifall jag ej då målar grefvinnan Raben. Wiborg ligger ändå närmare till än Falster.
Paris 24 maj 1895 24 maj 1895
Tikkanen skrifver att jag i höst skall måla Rabbe Wrede för Nyl. afd. – Dippel var här och bad mig måla frun i Wiborg – När skall grefvinnan Raben bli målad? – Och när skall jag få tid att göra alla mina illustrationer – det går rundt i min stackars hjerna när jag tänker på allt detta.
Viborg söndag afton [blyerts 1897 hösten] 1 oktober 1895
Tack för Mammas bref, som verkligen gjöt olja på elden af mina samvetsförebråelser vis à vis kommunikationerna med Eder. Utom att man fått vänta ändå till 3 timmar i bland med telefontur, har den ena ledningen dessutom varit i olag under dessa senaste dagar så att man haft mycket svårt att höras eller höra. Emellertid lyckades det ju temmeligen väl med Annie i går – som Mamma stod bredvid henne vid telefonen hörde Mamma att jag fortfarande var nöjd med min Viborgsvistelse, med värdfolket o.s.v.
Hvad jag icke kunde skrika i telefon var, att Det hittils gått öfvermåttan långsamt med porträttet, men att jag hoppas att det skall gå raskare under de följande dagarne. Dels är hon rätt svår att måla (man vet ej om hon är fet eller mager, glad eller sorgen, mjuk eller skarp) – dels har jag ändrat färg och ställning i oändlighet. Nog kan det vara bra att vara grundlig, men att jag nu efter 5 dagars arbete icke kommit längre än till 2 stora teckningar, det är dock för galet. Och jag har ändå arbeta mycket flitigt. Skulle jag ha svårare att koncentrera mig nu än förut? Säkert är att det numera är svårare för mig att göra ett porträtt på resa än förut. Just denna hushållning med seancer och vistelsens längd, som trots alla goda föresatser ändå sysselsätter mina tankar gör mig litet nervös. Det är likasom om jag skulle böra stå till ansvar för hvarje stund och timme som ej renderar ett nyttigt och lyckadt arbete. I morgon hoppas jag likväl lyckas bättre. Jag är nu litet utgrubblad, och ser saken i mörkt. I grunden är det ju ej så farligt att förlora några dagar – en alldeles ny och obekant uppgift, som jag kanske tagit för allvarsamt.
Det som något deconterat mig är att den unga frun i grunden är alldeles annorlunda är jag tänkt mig hennes, eller åtminstone annorlunda än den bild af henne som jag gjort mig efter mina få och ytliga sammanträffanden med henne. Hon är ej glad ej sjelfsvåldigt pojkaktig som jag trodde – mycket snäll och vänlig (och anspråkslös i högsta grad), men snarare reserverad och sorgsen.
De lefva mycket fint, och här var, andra dagen af min härvaro, en middag i anledning af hans 40 födelsedag, som Jag ej sett maken till i Finland – med en massa saker och rätter från Petersburg, mycket goda viner o.s.v. – L. Knorring Rola Borenius med fru, en fröken Alfthan fr. Havis (Esther) fr. Norring (som sjöng) konsul Dippell m.fl.
På eftermiddagarne har jag åkat med frun och herrn i deras mycket fina engelska vagn rundt omkring till Havis, Tallikkala, Papula Marcovilla etc. – det måtte vara mycket vackert om sommaren, ehuru landskapet med de smala vattendragen icke är storslaget.
Nej, nu är klockan öfver tolf, och jag måste samla krafter till morgondagens målning som måste lyckas. annars blir jag på allvar missmodig. Nu har jag dessutom fått ett klädningslif som passar att måla – ljusgult istället för det ägggulgula som hon hade förut.
Fru Dippell ber helsa tante Gadd.