Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

generallöjtnant i rysk tjänst, ägare till Haiko gård, g.m. Emilie Jacobson

Stockholm d. 11 / XI kl ½ 12 på natten 11 november 1879
Haikohistorien är förfärlig; Sebastian von Etters försäljning till Victor Heikel är ett förräderi mot Alexandra Edelfelt; Edelfelt föraktar sig själv för att han inte har de fyrk [pengar] som behövs; han hoppas att det Heikelska köpet ännu inte fullbordats; om Mamma går in för att köpa betraktar Edelfelt pengarna hon lägger ut som en skuld till henne; han längtar att i Paris få besked om utgången i frågan.
Paris d. 30/11 1879 30 november 1879
Alexandra Edelfelt har inte skrivit hur mycket Sebastian Etter vill ha för Gamla Haiko.
Paris d. 15 dec 1879 15 december 1879
Edelfelt skall skicka kort till Etters enligt Alexandra Edelfelts förslag.
Paris d. 17 dec. 1879 17 december 1879
Edelfelt frågar om det inte vore skäl att beställa en roddbåt av Lindström på Hermansö för nästa sommar, eller räcker det med Etters roddbåt?
Fortsättning d. 5 mars 5 mars 1880
*Edelfelt undrar om han kan skriva ett brev till Valery Jacoby "aux soins obligeants de Monsieur le General Etter" [c/o, adresserat till Herr General Etter för vidare befordran].
Paris, måndag d. 12 april 1880. 12 april 1880
Edelfelt oroar sig över ryskan; han får i sommar öva med Etters dentchiker [densjtjik – uppassare för militärpersoner].
Paris d. 20 maj 1880 20 maj 1880
Det var roligt att höra Alexandra Edelfelts intryck av Haiko; verandan med sina rödkantade markiser kommer att ge ett trevligt intryck; Edelfelt hoppas de redan i år kan få stockrosor och pioner, han tycker om stora röda blommor; i ateljén har han alltid pioner; i en annan vas har han liljekonvaljer; det är bra att Gamla Haiko ligger en bit bort från Etters; de får ha sin frihet och kommer dessutom närmare det vackra Hermansö.
Midsommardagen 1880 1 juni 1880
Edelfelt gläder sig över att familjen nu är välbehållen på landet vid den vackra Haikofjärden; han hoppas det vackra stället, Etters och sommarljuset utplånar minnet av allt flyttningsbesvär; Alexandra Edelfelt ska inte sörja den andra villan; om de får pengar kan de bygga om gamla Haiko och göra det till den finaste europeiska villa; Edelfelt undrar om Mamma tänkt på stockrosor och pioner; de gamla lövträden är trevliga och ger mera omväxling än på den förra villan.
*Edelfelt sänder hälsningar till Etters och Tante Adèle Gadd.
Paris d 7 Juli 1880 7 juli 1880
Edelfelt kan se famför sig Sebastian von Etter då han svor inför Gud att Villan behagade honom mera än den förra.
Det är roligt att Alexandra Edelfelt kommer väl överens med Etters.
fredag kl. 12 på natten 10 september 1880
Följande dag har Edelfelt sista seansen för porträttet; han tycker inte att det är lika lyckat som Lilli von Etters porträtt, men Etters tycker om det; han hoppas vid Gud att han ser färg och form på rätt sätt och inte störs av tanken på stackars Emile Walleen.
Från Generalen har det kommit telegram om samtycke till Paul von Etters resa; eftersom det viktigaste motståndet väntades från detta håll anses resan nu som avgjord.
d. 15 Oktober 1880 15 oktober 1880
Det var roligt att hör att Sebastian von Etter tyckt om Lilli von Etters porträtt; han kan blir en mäktig förespråkare då det gäller att måla Dagmar.
Onsdag d. 10 Nov 1880 10 november 1880
Edelfelt läser ryska, men det går dåligt; han kommer aldrig att bli någon naschi brat [nasj brat – vår broder]; de får nöja sig med en finne som alla andra, kanske lite mera europé; tanken på språk och nationlitet verkar vara det värsta hindret; Sebastian von Etter och Carl Armfelt som är de enda finnar de känner är inte några ljus och de fäster sig vid dessas accent och oryska uttal, och ändå är dessa mera hemmastadda i moskovitska förhållanden än Edelfelt någonsin kommer att bli; enligt Paul von Etter är fröken Sophie Manzey mycket ryskt sinnad och har haft ett skov av russomani och hat till allt utländskt; det lär närmast ha föranletts av hennes utländska guvernanter.
d. 17 nov 1880 17 november 1880
Edelfelt undrar vad det är för "skandaler" som Grevinnan Wilhelmina Ehrnrooth insinuerat; det är grymt att den enklaste sak inte ska få bli sådan den är utan förstoras och utmålas av dumhet och avund; de må säga vad de vill om Edelfelt, men om de ger sig på fröken Sophie Manzey eller Etters skulle det göra honom rasande; han har alltid velat vara lojal och gemtlemannamässig och aldrig lova mer än han kan hålla till fruntimmer; Hanna Born är inte nobel trots sina anor; allt hon kunnat säga är inte annat än lögn; det är lämpligt och bekvämt med karlar, dem ger man en örfil eller skjuter ihjäl; inför fruntimmers förtal står man försvarslös och skär tänderna.
måndag d. 29 nov 80. 29 november 1880
Alexandra Edelfelts brev kom samtidigt som Gunnar Berndtson som 10 dagar levt med Etters och Manzeys i Petersburg; Berndtsons tal om deras utomordentliga vänlighet dementerar Mammas farhågor om smolk i mjölken då fru Emilie Etter inte har hört av sig; Berndtson blev väl emottagen och förlängde sin vistelse i Nevastaden för att få vara tillsammans med fröken Sophie Manzey; Mischa Wolkoff lär numera betraktas som en buse; Berndtson sade att fru Jacobson var den vackraste och behagligaste i familjen, lika snäll som fru Etter, men vackrare; Edelfelt kan inte förstå Konny Zilliacus prat om hennes dryghet mot de finnar som var på bröllopet.
Fjerdedag jul 1880. 28 december 1880
Edelfelt måste säga att han bland konstnärer träffat på de trevligaste sällskapen, där det utvecklats en samvaro med esprit och fördjupade tankar, även om de framsagts under skoj och komedi; han talar i detta fall inte om skandinaverna på Ermitaget; det umgänge Edelfelt efterlyser är omöjligt med människor som stelnat i en eller annan form, som avsagt sig alla egna reflektioner för att anta det mindre komprometterande, konventionella sällskapstänkesättet; det som var roligt med Etters och Manzeys var att de blev sig själva och hade mod att uttala sina tankar, man stod inför människor av kött och blod och inte dockor.
12 januari 1881. 12 januari 1881
Nu farväl för denna gång. Jag skickar en fotografi af mig, densamma som Etters och Manzeys skola få – Ack hvad jag liknar Böning på den; jag måste väl göra det i verkligheten också. – tusen varma helsningar från Atte
Paris fredag d. 12 mars 81. 12 mars 1881
Mme Pascas bekantskap har jag nu ändtligen gjort. hon var alls ej "poseuse" tyckte jag, men aktris ändå ända in i själen. Hon talade mycket om sin misslyckade resa till Haiko om Petersburg o.s.v. samt bad mig lemna henne en hop underrättelser ifall resan till Sverige o. Danmark blir utaf. Hon inlät sig ej på något längre räsonnemang om våra vänner i Petersburg, men pratade sju stugor fulla om sig sjelf om sina planer, o.s.v. Hon är rysligt sysselsatt nu på gymnase spelar 3 à 4 gånger i veckan, inöfva med Augier flere af hans pjeser för resan till Norden, och är derföre i ett sjå som är förskräckligt. Hon erbjöd mig plats på Gymnase närhelst jag funne för godt att be henne derom. – Bonnats portträtt liknar ej ett dugg – jag såg det nu bredvid originalet – det må vara utmärkt som målning, men inte är det hon.
Paris d. 18 mars 1881 18 mars 1881
Kejsarmordet upptager ännu alla sinnen och tidningarnes spalter. Huru kommer Etter att stå sig med den nye kejsaren. En massa af de gamla favoriterna få väl nu afsked på grått papper. – Alexander IIs minne blir troligen mycket hedradt i Finland, det kan man döma af festligheterna i fjol vid 25 års jubileum.
Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
Hur vore det att plantera träd åt ladugårdssidan till. Kanske kunde häckar och träd hindra de tusenmiljonerna flygfän att plåga oss i byggningen. Denna ladugårdens närhet är rent af det enda obehaget med Haiko, men den tiden kan väl komma då jag kan köpa hela ståten och Etter får flytta sina kretsar längre bort.
d. 20 Juni 81. 20 juni 1881
Jag reser näml. öfver Lübeck–Stockholm Helsingfors ty jag har nu alldeles öfvernog af Reval der jag fick ligga i 30 timmar i höstas, och som jag svor att aldrig återse här i lifvet. Posten går, mera om några dagar Mammas Atte som bara längtar att komma till Haiko *Många helsningar till Etters, tant Gadd, flickorna
Petersburg söndag 30 okt 81 30 oktober 1881
Hvad just lyxen beträffar ha Manzeys det ungefär som Etters. Äfven der finnas goda taflor 1 ypperlig Canaletti och ett godt porträtt af fru Jacobson som ung af Steuben, några gamla holländare o.s.v.
Tisdag 8 nov. 1881 8 november 1881
Fru Etter är tyst, stukad, alls ej densamma som på Haiko. Hon är dessutom nedslagen för att hennes man ej är nöjd i Moskva, utan önskar att hon skall komma dit med.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9 november 1881
Hos Manzeys fortfar det att vara trefligt om dagarna, men deras aftonsamqväm, alltid inom familjen äro dödstråkiga. I går var det litet mera munterhet hos Armfelts, genom en nyhet som Wolodja fört med sig från Moskva, derifrån han i går anlände efter ett 2 dagars uppehåll. Vår vän Sebastian skall näml. gå och hoppas på att en aflägsen slägting, en urgammal fru Narischkin skall åt honom testamentera sin förmögenhet – 100 tusen rubel i räntor. Så föga troligt detta än är, funderade vi hela afton i går på hvad fru Etter och hennes barn skulle göra med allt detta. En ny brygga på Haiko var det allra första fru Etter tänkte på. Nadeschda Ivanowna och Sofi Nikolajevna tänke genast i sin ryskhet på att namnet Etter borde utbytas mot Narischkin, och Polja gratulerades mycket. – Gud låte Sebastians drömmar bli realiserade, ingen kan önska det mera än jag, och Mamma med som jag tror.
När jag tänker på deras familjesammankomster här, tänker jag så väl att Mamma ibland kan förgås af ledsnad i Helsingfors. Dock tror jag det är tråkigare här, med det evigt enahanda och den totala bristen på lifvande elementer utifrån. Fru Etter ser ledsen ut, ty hennes man plågar henne med knarriga bref. Skrif och muntra upp henne! Hon håller så ofantligt mycket af Mamma, och säkert är, att Mamma är annat toista än hvad hon har att göra med här, så slägtkär hon än må vara. Huru jag saknar Mamma, det vill jag ej ens beskrifva.
Petersburg d. 26 nov. 1881 26 november 1881
Hvad gör att det är så trefligt hemma? Ofta tänker jag på att Mamma bestämdt ej, trots all klagan, kan lefva ett andefattigare lif i Helsingfors än man gör det här. Det finnes ju dock allmänna intressen, intelligenta menniskor, diskussion o.d. här är det dödens sömn. Hos Etters o. Manzeys känner jag mig väl, men endast en petit comité – såsnart Sascha och hela konkarongen nalkas då blir jag olycklig och önskar mig hundratals mil härifrån – alltid vesterut, förstås.
Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881
Innan Generalen kom satt jag en stund och pratade med fru Ellis – om Jacobsons naturligtvis, och hon höll med mig om att fru Etter står ojemförligt öfver sina systrar. Vet Mamma, fru Etter är verkligen bra aktningsvärd. Här i P. burg ser man t.ex. att hon får lof att hushålla mycket mera än på Haiko – jag tror att hon har en klädning – Sebastian skrifver de mest dumma och elaka bref om huru han nog vet hur hon roar sig och lefver kräsliga när han ej der, o.s.v. och hon håller ändå god min. – Det är alltid gubben Manzey som betalar theaterbiljetterna. Det måtte gå åt bra med pengar hos dem, ehuru de ej ge baler o. tillställningar. Ms kök är utmärkt, och som de alltid ha främmande (bara slägten) till middag måste detta ej kosta så litet. – Fru Spetschinsky har något skyggt och alls ej verldsvant i sig (Ingen annan har verldsvana än fru Etter af dem) och så är hon, "Génie" så ovanligt ful. Jag vet ej huru ordet "hjelphustru" alltid kommer för mig då jag ser henne – hon liknar någon tvätterska hos oss i Helsingfors – jag vet ej hvem. Det är från gubben Jacobson de ha de der mongoliska kindknotorna. Fru Etter försöker på allt sätt att få mig att beundra fru Armfelt – men "här står jag och kan ej annat" än tycka bra litet om henne. De tycka i familjen att Sascha ser bra ut och är mycket (élégant)(det enda alltid begagnade uttrycket för bien mis, distingué, homme du monde).
Berlin (centralstation, Friedrichsstrasse) d. 24 kl. ½ 7 på morgonen 1 januari 1882
Jag hoppas att genralen framfördt mitt bref ock mina helsningar, att Mamma fått telegrammet samt afsändt pengarna och teckningen af Anni till Paris.
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9 januari 1882
Wladimir tycks ej betala innan ramarne komma. Nog reder jag mig. – Jag tror jag dock vänder mig till Gubben Manzey; detta är ju ej något lön att tala om – 200 rubel är jag skyldig Etters och de lida mot slutet. – Dessa resor, till Gatschina drickspengar o.d. bli pengar äfven
Måndag d 23 jan 1882 23 januari 1882
Fru Etter väntas i morgon. Måtte nu ej Sebastian alltför mycket nedstämt henne. Armfelts berättade att han umgås med tanken att sälja Haiko och få henne att för somrarna flytta till Petroffsky Park vid Moskva. Hvilket dödshugg blefve det ej för henne
Gatschina fredag 17 februari 1882
Fru Etter var mycket road och vi kommo till följd af pjesen in i en lång diskussion som fortsattes under hemvägen och långt på natten. Det var naturligtvis om äktenskapliga förhållanden, och hvad som gaf den dolda anledningen till alltsammans var Sebastian telegraferat tre gånger på samma dag för det han ej fått bref på två dar. Är han icke faslig? Han skrifver för resten de mest argsinta bref. Det är nu någon penningaffär och tråk han haft med sin bror (Eug. Armfeldts man) som gifvit upphofvet åt hans särdeles jämerliga lynne. Då fru Etter häromdagen sade att nutidens ungdomar stälde helt andra fordringar på äktenskapet, tänkte sig mera in i saken och gjorde mera svårigheter ”autrefois cela se faisait plus simplement” – så kunde jag ej låta bli att säga att jag ej ansåg att resultaterna af det förra systemet (att giftas bort af pappa och mamma) vore så särdeles glänsande.
Torsdag d. 2 mars 1882 2 mars 1882
Sebastian kommer hit om söndag. Jag är rädd att vara i vägen. – Ack hvad jag ändå är dem mycken Tack skyldig för allt det omak jag beredt dem. Fru Etter är en krona på allt sätt, en ganska ovanlig qvinna, och jag har för hvarje dag fått allt större aktning för henne. Alla dessa ”les petites misères de la vie” bär hon så modigt att det är ett nöje att se på, och det är verkligen sällsynt att med ett så godt hufvud förena ett så godt hjerta.
Petersburg d. 5 mars 1882 5 mars 1882
Sebastian är här sedan i morgse, och hela huset, med undantag af Lilli och Froufrou, har undergått en af dessa hastiga scenförändringar som vi känna till från Haiko. Ett tråkigt allvar och en pinsam tystnad. Gossarne äro stumme som fiskar, och fru Etter och jag ha ej just mycket att påstå. Måtte han nu ej tycka att jag varit indiscret som stannat här så länge – jag hatar ogrannlagenhet – men hvad har under denna vinter varit att göra?
Fru Miatleffs porträtt avancerar med raska steg. Framgången är för mig åtminstone en ypperlig skola – jag arbetar bättre och mera och känner mig på allt sätt lyckligare. Klädningen som jag gör efter en mannequin, har tagit 3 dagar af mig. Frun säger att hon saknar seancerna och kommer derföre ofta med sitt arbete och sätter sig i trappan der jag målar. Hennes visitörer uppsöka henne der. Bl.a. har en grefve Keller, Etters adjutant, varit der alla dagar – nu är han åter i Moskva. Det är en mycket orolig och fjeskig men glad och fin liten blond herre. Man skulle tro att han endast är bra i salongerna, och dock lär han vara en krigslysten och tapper man – har 2 Georgskors och har deltagit i alla möjliga fälttåg trots sina 34 år.
(Se så, nu skriker husets herre (här nämligen) – Gud vet hvad han nu diskuterar – det är då märkvärdigt att alltid, alltid gräla).
Nu är det sent. Sebastian slumrar. Jag har afskickat en teckning till Ahrenberg. Det är naturligtvis för sent att få den skuren till festbladet, men jag afsände den för att bevisa min goda vilja. God natt, god natt. Gratulera Butti hjertligt till hennes födelsedag. Jag skall skicka henne något i öfvermorgon, då jag hoppas få pengar. – Mammas Atte
Petersburg 8 mars 1882 8 mars 1882
Sedan sist har jag ännu en gång varit och hört efter pengarne, som ännu ej kunde fås. Det är ett slarf en långsamhet och ett elände med allting här, som förvärras af obekantskapen med språket. I öfvermorgon skall jag åter dit. Wladimir reser utomlands om en vecka, och innan dess skall jag göra mig påmint antingen genom Sebastian eller bref.
Generalen är på jemförelsevis godt lynne nu igen, gör visiter hela dagen och träffar alla möjliga höga herrar. Om några dagar är jag bjuden till Casimir Ehrnrooth på bruleau.
Måndag 13 mars 1882 13 mars 1882
Jag förgås af skam – det tredje brefvet från Mamma anlände just nu. Hvarföre jag varit så lat att skrifva vet jag ej. Jag tror dock att det varit emedan jag ständigt hoppats kunna meddela den glada underrättelsen att jag fått pengar. Men nej – det tyckes ej bli af. Jag gör hvad jag kan. Har varit uppe på kansliet och grälat, har skrifvit till Mme Flotow och talt med Duperret. Etter har lofvat tala med Worontzoff. Är det ej rakt som om jag skulle tigga och be om någon nådegåfva. Hvad jag nu förstår att det ryska folket saknar energi, sedan det gått i en sådan skola. Wladimirs två äldsta söner Kill och Bos, ha difterit, och resan till utlandet som var beramad måste derföre uppskjutas.
i går var jag först på stor middag hos Buistroff och sedan superade jag med Duperret och en Lund, ryss af svensk extraktion. Middagen hos Buistroff var ytterst originell en samling som var pengar värd Fruarna Etter och Manzey sågo så bortkomna ut bland dessa högst besynnerliga fruntimmer och Sebastian föraktade djupt sina bordsgrannar, herrar, som enligt hans förmenande komma och böra sluta i Sibirien. Flere läkare ryska och enkla till sina seder.
Sebastian är på godt humör, jag har aldrig sett honom så human och glad. Han är indignerad öfver att jag ej blifvit betald.
torsdag 16 mars 1882 16 mars 1882
Jag har nu kommit så långt att jag fått en chèque på 3200 r från kejsarn, och skall i morgon lyfta pengarne. Till Scalon (Wladimirs majordomus) har jag också skrifvit, få se med hvilken framgång. Då Etter häromdagen var der, hade någon sagt, att storfursten skulle bestämdt vara mycket förargad om han visste att jag ännu ej vore betalad.
Jag har just nu suttit och druckit the med Sebastian och familj. Ack dessa långa sittningar vid thebordet på schaggmöbel! Jag kan ej sitta på schagg, jag får så hett, så hett och så kan jag ej sitta länge vid thebordet. Det blir ändå skönt att litet få sköta sig sjelf igen, att få beställa sig nya kläder, ty de gamla få nu en rigtig ”Judenglanz”, och att njuta af sällskapslifvet så mycket eller så litet man behagar.
Lördag afton kl. ½ 12 på kvällen hos Manzeys 25 mars 1882
Jag hinner ypperligt och utan fjesk göra det jag har att uträtta så att jag kan resa om onsdag. Vi skulle så gerna ha damerna med oss på en supé på Samarkand, men får se om det går i lås. Seb. reser ännu ej i morgon, således kan man ej räkna på morgondagen, och Gubben Manzey tyckes ej vara lifvad för företaget. Med Hornborg lära de ha redt ut affärer i går, ehuru de voro indignerade öfver Alex. Es beteende och pretentioner.
Med fru Etter har jag talat ytterst litet, hon är så helt upptagen af sin herre och man.
Petersburg d 27 mars 1882 27 mars 1882
I morgon och tisdag har jag således visiter att göra. Tänk att Sebastian ännu uppskjutit sin resa, denna gång till tisdag afton. Jag tycker mig märka att fru Etter gerna såge att jag dröjde åtminstone till torsdag morgon.
I morgon skall jag först och fernissa mina Wladimirska taflor innan de skickas till Moskva, de äro nu på akademin. Jag får troligen alla Ettrar Manzeyar och Spetchinsky’ar med mig för att se på dem.
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28 mars 1882
Tillstås måste, att jag i går ej förde den diet som av omständigheterna anvisats mig – På morgonen med hela familjen Manzey, Etter och Armfelt på akademin, der mina Wladimirovitschar mycket beundrades så frukost med Paul, så en exposition, derefter visiter till fru Linder, Volkoffs, Nikiforakys m.fl. så ett evinnerligt språng efter Duperret, som suttit och väntat på mig halfva e.m. och underhållit sig med fru Etter, och sist bal hos Bruuns, derifrån jag kom kl. 5 på morgonen.
I dag på aftonen afreste Sebastian, rörd öfver skilsmessan mycket rörd. Vi följde alla till stationen, och jag och han pussades tre gånger. Vi ha varit de bästa vänner hela tiden.
Torsdag d. 30 mars 1882 30 mars 1882
Manzeys och Etters äro verkligen utmärkta mot mig nu, så vänliga, så tillmötesgående, att jag sannerligen vore en Thomas, om jag tviflade på att jag i dem har rigtigt goda vänner.
Måndag morgon 3 april 1882
Etter tyckas verkligen komma att sakna mig. Då Koki och Wanja i morgse togo afsked af mig, sågo de verkligen bedröfvade ut.
Paris d. 8 april (lördag) 82 8 april 1882
Jag saknar ofta Etters och Manzeys. Det hade nästan varit bättre om det blifvit något af – något att hålla sig till, får se huru det går i sommar – min natur att skjuta upp tar ut sin rätt – men det går ju alltid bra för mig till slut.
Paris d. 12 april 82 12 april 1882
Påskdagen fick jag af hela Etterska och Manzeyska familjen kort med påritade påskägg och Christos voskres – samt några ord af hvar och en. Fröken Sophie ber mig framförallt ej glömma dem – nous pensons toujours à vous. Krohn råder mig på det högst att tänka på saken, Om hon är intelligent och frisinnad, – och europé. "Ser du" sade han "både du och jag ha varit för mycket ute och ha från början allt för lifliga sinnen, för att nu mera vara rigtiga skandinaver, och ett fruntimmer med kråkvinkelsidéer från någon småstad i Norden, med detta rent skandinaviska förakt för den förvekligade södern, och det lättsinniga Paris, skulle förefalla oss lika främmande som om hon vore från Mesopotamien. – Jag kan med bästa vilja ej hata den ena eller den andra nationen, knappast tyskarna, sade han, och äro de europeer och frisinnade så äro de alltid mina landsmän.
Paris d 29 Maj 2dra dag Pingst 1882 29 maj 1882
Det är sannt, jag fick igår ett lyckönskningstelegram signeradt Etter och Manzey, hvilket bevisar att mitt bref kommit fram – Det är snällt af dem att tänka på mig helsningar Atte
Fragment 30 maj 1882
Helsa nu hjertligt alla Etters Fråga om det icke är den 20 juni gamla stilen som det är fröken Manzeys fördelsedag. Då jag någon gång tänker på mina planer i detta afseende, tycker jag att hon omöjligen kunde vara lycklig här, med en artist till man. Hon borde ha en homme du monde som alltid skulle stå på tå för henne, och lefva i Petersburg. Det är ändå en himmelsvid skilnad i allt mellan de två städerna – nog kan Pburg ha sina företräden, men jag trifs ej der, och skulle gå rakt till grunden om jag tvangs att lefva der.
Fragment 6 juni 1882
Noël reser i natt till Petersburg och Moskva, och jag är bjuden på frukost af honom i dag. – Jag rekommenderar honom till Sebastian (för att få rekommendation till en god och hederlig advokat) till Runeberg och Ahrenberg – den siste blott för att litet föra honom omkring. – Var lugn, jag skall instruera honom så att han ej begär af hvar och en mera än han förmår. Det är för att rädda flere hunda tusen frcs som han och några andra ha nedlagt i en rysk affär och som moskoviterna nu vilja stjäla från dem, som han reser dit. Nu måste jag sluta ty Noël väntar mig.
Helsa hjertligt Etters, systrarna tant Gadd och alla från Atte
Fragment 23 juni 1882
Nu farväl – roligt midsommar önskar jag eder af allt hjerta – Helsa Etters och alla hjertligt från Atte
Paris d 9 Juli 1882. 9 juli 1882
Helsa Etters tusenfaldt – Jag skall hemta med mig ett kinesiskt broderi åt fru Etter, det kan ju passa bra efter alla hennes många broderade dynor. Har finnas sådana kinesiska broderier som äro alldeles utmärkt vackra.
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10 november 1882
Genralen är ännu ej anländ, besynnerligt nog, men väntas alla dagar, så att vi kanske i morgon ha honom här. Generalskan glad att se mig. På eftermiddagen satt jag och pratade och berättade om allt nytt från Helsingfors.
Petersburg söndag. 12 nov 82. 12 november 1882
Just nu blef jag af afbruten af Fitz-Gerald, som kom för att fråga mig när jag reser. Före onsdag blir det ej. Bref har kommit från genralen, och han anländer först om onsdag – Det gick ett solsken öfver fru Etters anlete, då hon läste detta.
Petersburg onsdag 15 nov 82 15 november 1882
Jag har min hätä på mig att komma till Paris, och vantrifs här, trots Etters utmärkta vänlighet. Genralen kommer först i afton. Sascha är här alla dagar, och representerar den tråkiga sidan af familjen – detta jämrande som jag känner så väl från i fjol.
P.burg måndag d. 20 november 1882 20 november 1882
Borovna ligger mycket nätt – men är mindre än jag af Etters berättelser trott. Det är ett gammaldags stenhus sådant som massa herrgårdar hemma – icke så stort och så dominerande som Kiala, på långt när. På mangårdssidan ligga två små flygelbyggnader åt sjösidan är en gammal stadig veranda med två runda trappor ned. Ungefär 50 steg derifrån ligger sjön och bryggan, som är gammal, halfrund och af sten. Stället är gammaldags, hemtrefligt, men alls ej storartadt – trappor o.d af gulmåladt trä, som på Kiala. – Utmärkt snyggt öfverallt. Stora björkar rundtomkring. – en lång landtunga som bildar som en liten ås, måste om sommaren vara en särdeles behaglig promenad. Mest björkar – en och annan liten, planterad ek. Från Borovna ser man 2 kyrkor, Wolkoffs ställe midt öfver sjön som endast är några (2) verst bred, samt alldeles midt öfver en by som ger åt det hela ett ganska lifligt utseende. Naturligtvis finnas icke Haikos bergsformationer, vackra vikar och allt det der. Inne äro rummen enkla, men trefliga, stora ej höga men ljusa. Alla möbler äro gamla, sådana som på Kiala de adlercreutzska speglarne. stolarna o.d. Allt Mahogny – i kejsartidens smak 2 vackra bord och en do pendyl ha de, men öfverhufvudtaget är möblementet mycket enkelt. En treflig stor biljardsal med Jakovleffar och Manzeyar i massa alla från början af detta århundrade.
Fru Etter skulle nödvändigt vilja att jag skulle resa först om onsdag, ty Sebastian Paulowitsch reser först i morgon qväll till Finland (han kommer med konfekt åt flickorna från mig) – och Mamma vet att man ej kan tala ett ord med henne då han är der.
Petersburg, tisdag d. 22 nov 82 22 november 1882
Det blef ingen resa af i dag emedan jag var alldeles för trött i går afton att packa in. Etter reser också i afton, och fru Etter bad mig alltjemnt i går att skjuta upp resan tills i morgon.
Paris d 9 februari 83. 9 januari 1883
Mamma kunde ju vid tillfälle skicka de af kritikerna som tala om Lilys porträtt till Etters med anhållan att får dem tillbaka likväl.
Paris lördag d. 10 febr. 83 10 februari 1883
Just nu fick jag ett telegram från Manzeys att Etter dött i Moskva hastigt. Hvilken olycka! Huru skall nu lifvet gestalta sig för dem? Det är det första jag tänker på. Haiko – skola de sälja Haiko det är ju förfärligt att tänka – Han var ju förfärligt insyltad i skuld. Stackars Stackars fru Etter. Gud, om de pojkarne nu kunde någonting göra för modren, så att hon icke skulle bära allt på sina axlar. Tänk om Manzey skulle köpa Haiko åt fru Etter af kreditorerna – det vore ett karlatag – Hvad kan det kosta. Stackars Sebastian som skulle dö ensam – föga älskad i lifvet, ensam i döden. Om blott affärerna vore bättre, skulle detta dödsfall vara en lättnad för henne. Rysligt sorgligt är det. Skrif snart derom. Jag telegraferar till Manzeys för att få bref.
Paris d. 13 februari 83. 13 februari 1883
Etters död sysselsätter alltjemnt mina tankar, och jag skulle gerna vilja höra litet mera utförligt derom. Jag telegraferade samma dag till Manzeys och bad dem framföra mina condoléancer samt bad om skriftligt meddelande. Stackars, arma fru Etter! Skall hon nu få svåra affärsbekymmer till efter ett olyckligt 20årigt äktenskap, så är hon verkligen att beklaga.
Paris 15 februari 83 15 februari 1883
Precis samma intryck som på er gjorde Etters död på mig. Oron för dem och deras framtid är hufvuddraget i de känslor denna sorgliga nyhet uppväckt. Måtte de blott kunna stanna på Haiko. Då de nu voro vana att vara långt borta från honom och i allmänhet trifdes bättre så, är deras förlust ej så stor. Sebastian, gubben, var ej älskade i sin familj, och var ju också föga älskansvärd. Men den stackars fru Etter, hon fyller mina tankar. Jag har skrifvit till Nadejdinskaïa 18, då jag ej känner adressen i Moskva. Kommer Mamma ihog Manzeys adress. Jag har skrifvit och telegraferat till Stora Morskaïa 37, men är litet osäker om nummern – tänk om mina bref ej kommit fram!
Paris den 20 februari 83. 20 februari 1883
Jag har just nu slutat ett bref till fröken Manzey som skrifvit om de sorgliga detaljerna vid den Etterska katastrofen. Hvad skall man skrifva, vid dylika tillfällen! All den medkänsla man har får i skrift tycke af de utnöttaste beklaganden. Och här vore det bra mycket bättre att kunna slå 2 à 3 hundratusen i bordet, köpa Haiko och arrangera hans affärer. Ohyggligt att tänka sig Eklöf eller Askolin på Haiko – och ohyggligt för fru Etter att veta dem och oss vara der. De borde väl dock ej tvifla på den vänskap vi ha för dem. Det är visserligen en mager tröst, men det är dock en att veta sig omgifven af folk som ha de varmaste sympathier för en.
Paris d. 23 febr 83. 23 februari 1883
Stackars fru Etter, jag tänker alltjemnt på henne. Måtte pojkarne ruffas upp af olyckan, så att de bli män. Jag tyckte jag blef 10 år äldre på den första veckan efter pappas död.
Paris d. 27 februari 83 27 februari 1883
Madame Dumas talte med mig om Volkoffs, Etters och Manzeys som hon kände genom Mme Pascas tal om dem. Madame Pasca har naturligtvis aldrig varit så fjesad som i Ryssland, och talar alltid om denna upphöjelsetid med största hänförelse.
d. 9 mars 83 9 mars 1883
Så att Fru Etter verkligen sjelf talar om ett sälja Haiko! Hvad det måste kosta på henne förfärligt. Kejsaren – ja vad lär han göra för Etter. Manzey vore då den enda som kunde köpa det. Nog är det rysligt att ingen af de pojkarne på 20 år kunna hoppas på ens att få några nämnvärda inkomster.
Petersburg lördag morgon 8 december 1883
Och så kommo vi fram. Gossarne Etter ha det mycket trefligt, rymligt och beqvämt hos Nikiforakis Fadrens möbler mattor o.d. äro mycket vackra, och Pauls Jacob-möbler ta sig äfven vidare bättre ut här än på Nadejdinskaïa. Gossarne, som annars ej ha något hushåll hemma hade arrangerat en supé för mig, och frågade mig om allt upptänkligt, så att vi först sent kommo i säng.
Petersburg måndag 7/1 84 7 januari 1884
I går hade vi en liten dust, fröken Manzey och jag i politik. Hon var i extas öfver Peter den store och gick ihop med mig att måla något från hans tid. Jag framhöll att det som mest eldat mig från den tiden var Slaget vid Narva, med di 8 tusen svenskarne mot 80 tusen ryssar – men öfver detta var hon ej nöjd. "Comme c'est vilain" Ettrar och andra förryskade finnar, som de förr sett ha ej haft tecken till svenskfinsk patriotism och har naturligtvis kuschat för all deras ”russkaia Slava” den ryska äran.