Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk president

Källor

Paris 4 mars 1895 4 mars 1895
Märkvärdigt nog äro alla förtjusta i den nye presidenten. Det slår an på parisarne att han är så elegant till sin person (fastän han är en selfmade man) att han är så vänlig mot alla och att han är mycket frikostig med pengar. Han lär se mycket ståtlig ut, men hans fru och döttrar lära vara rätt misslyckade. Han intresserar sig mycket för sport och Kurtén hade bra reda på hvilka tumuppvisningar, fäktöfningar o.d. han i dagarne skulle presidera.
Paris torsdag 7 mars 95 7 mars 1895
Presidenten Faure hade varit der i går (innan jag kom) – mycket aimabel som alltid, ståtlig och elegant – Men hans dotter, som följde honom lär ha varit svår! – de himlade sig alla öfver hennes toilett, himmelsblå och illa gjord påpackad och dyr. Faure hade skämtat med Thaulow och de försökte öfverglänsa hvarandra i maritima kunskaper (sjösignaler m.m.) Thaulow har nämligen målat några alldeles charmanta mariner. Han bor i Dieppe, har hyrt ett hus der för 3 år, och bjuder alla att komma och helsa på.
Paris 25 April 1895 25 april 1895
Om tisdag var presidenten der – Societairerna och deras fruar, ministrarna och de förnämsta diplomaterna. Felix Faure ser mycket ståtlig ut han är längre än jag, har litet mage redan, mycket soigneradt engelsk i sin toilett och ett välvilligt småleende. Hans hvita hår och mustascher se mycket vördnadsbjudande ut. Han såg mindre på taflorna än Carnot och lät icke presentera för sig några målare – men sade en hop vänliga saker. I grunden lär han alls ej förstå sig på måleri.
Ellan var der hela eftermiddagen och tog sig, som vid presidentens besök mycket bra ut i ljusgredelin sidenblus med spetsar, svart sidenkjol, och violettes de Parme i en liten spetshatt. Chambure och hans lifländska vän v. Transehe voro mycket eleganta och småkurtiserade Min icke rigtigt eleganta hatt och mina blankläder (icke vaxläders som modet nu vill) bottiner. De ha mera tid och råd att tänka på sin toilett än jag. Emellertid går jag nu till skräddaren för att ändtligen få nya kläder – jag behöfver ju i alla fall.
Paris 4 juni (tisdag) 1895 4 juni 1895
Finl. i XIX seklet ligger nu hos Mohrenheim, jag har fått löfte att i denna vecka få gå med den till Felix Faure.
Paris måndag 10 juni 95 10 juni 1895
Till Mohrenheim var jag kallad och resonnerade under en timmes tid om Corregio d.v.s. gubben orerade, mycket nöjd med sina alls ej odiskutabla idéer. Han hade skrifvit till oläsligtministern för att denna skulle utverka för mig audiens hos Felix Faure – ack så många omständigheter. –
Paris Lördag 15 juni 1895 15 juni 1895
Talte jag om att jag hade ett djupsinnigt samtal med Gubben Mohrenheim i konst. – Han har för resten lofvat att jag en af dessa dagar skulle få lemna boken (Finl. i XIXs.) till Faure, men ännu har jag ej fått det lofvade brefvet med tid och timme.
Paris 20 Juni 1895 20 juni 1895
Just nu skrifver M Marcel, som talat med ministern Hanotaux om öfverlemnandet af finl. i XIX seklet till presidenten. Denna säger att Mohrenheim ej sagt ett ord – han är då mer än tafligt afsigkom men! Nu är det att börja om igen hela traken! Hvad mannamod, hvad tålamod!! –
Paris 3 maj 1897 3 maj 1897
Jag har haft min skjuts också. I förrgår då vi väntade presidenten på Champ de Mars och jag länge stått i ett häftigt drag kände jag med ens som om någon slagit båda benen af mig, jag hade feber och frossbrytningar och kilade hem sedan Felix Faure complimenterat mig för porträttet. Det hindrade mig ej att tillbringa en stund på aftonen med Koki Etter – men på natten och under hela gårdagen mådde jag som en hund – en rigtig courbature – d.v.s värk i alla leder och lemmar. Jag tog kinin, lät françois gnida mig med borste och fick så sofva i natt, – men kunde icke gå på en stor soirée hos Menard Dorians i går qväll dit jag verkligen gerna skulle ha gått. Nu har jag sofvit och är trött och stukad men mår bra igen. François diagnos under det han gned mig var rätt träffade: C'est comme qui dirait une forte courbature, et c'est le sang qui n'a pas sa libre navigation!
Felix Faure, som den stora publiken tycker om kejsarporträttet, fastän den fransk-ryska alliancefebern betydligt svalnat och alla i smyg gräla öfver den hållning i grekiska frågan som "le concert européen" fått frankrike att intaga. Alla tidningar äro ej så ministeriela som figaro – tvärtom haglar det sarkasmer öfver hanotaux och turkvänligheten i de små bladen.
*General och Mme Freedericks, som voro på expositionen med Felix, voro förtjusta i porträttet.
Paris 11 maj 1897 11 maj 1897
Sorgegudstjänsten i Notre dame, dit Koki bjudit mig (han var der i Kammarjunker uniform med Ambassaden) var ej sådan man velat den. Först och främst trängsel, så denna underliga stränga och politiskt taktlösa predikan af père Ollivier, som sårade alla menniskor. Gud, de kristnas Gud, är ej en sådan der Baal eller Moloch som bara tänker på att straffa, och vi menniskor ha ej rättighet att tolka hvarje händelse som ett uttryck af belöning eller straff. Hvarför skulle det annars heta Herrans vägar äro outgrundliga? Att anfalla republiken är verkligen bra litet på sin plats just då republikens regering själfmant ställt sig i spetsen för denna religiösa akt. Ärkebiskopen är också mycket flat och har skrifvit det artigaste, försonligaste bref till Felix faure. Tyska Kejsarn hade sändt furst Radziwill i preussisk generaluniform, hela diplomaterkorpsen, lord mayorn i London med alla sheriffer och aldermen och en rysk storfurste var der.