Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

konstnär, efter 1905 Akseli Gallen-Kallela

Paris lördag 18 april 85 18 april 1885
Gallén har anlänt; han ser "märkvärdig" ut.
Har gjort några teckningar av Gallén, som Dagnan tycker att är bra.
Gallén är fattig; Edelfelt konstaterar: vad gör det när man är 19 år och övertygad om att man kan bli världens bästa konstnär?
Edelfelt har bett Gallén komma och måla i Berndtsons tomma ateljé; tänker äta frukost med Gallén för att se att han får ordentlig mat.
Gallén bor med en norrman; de är båda radikala; "filosoferar" mer än de målar; Gallén är begåvad och har gott omdöme.
Gallén är begåvad; som tur umgås han inte med skandinaverna för i det sällskapet blir all talang förstörd.
Funderar över ett finkänsligt sätt att skaffa Gallén nya kläder.
Paris 18 juni 85 18 juni 1885
Edelfelt har bett Gallén kopiera en studie som ska bli en tavla, mest för att hjälpa honom.
Gallén talar hela tiden, är slarvig och lat och "hyperartistisk".
Paris, måndag d. 30 nov. 1885 30 november 1885
Gallén arbetar och är Boijes stöd och råd i konstfrågor.
Paris d. 5 December 5 december 1885
Edelfelt har rekommenderat Gallén för "revymänniskan" J.G. Dumas.
Har talat för Gallén hos Wolff; Wolff har köpt en tavla av Gallén för 500 franc.
Edelfelt uppskattar Galléns obildade prat mer än de bildades klichéer.
Paris d. 9 december 85 9 december 1885
Dumas och Baude har inte uppskattat Gallén heller.
Baude har beställt en teckning av Gallén.
Paris 10 februari 86 10 februari 1886
Edelfelt har funderat på att göra en resa till norra Finland, kanske tillsammans med Gallén; vill se "vildare trakter" än Haiko, "midsommarljus och rigtiga finn-finnar"; funderar på att åka till Kajana i juni, därifrån till Uleåborg.
Paris d. 14 februari 1887 14 februari 1887
Edelfelt har varit i Tuemois ateljé där prins Eugen studerar; har sett prinsen som en vanlig Gallén, Frang eller Muukka måla naken modell; prinsen frågade om han målar dåligt; Edelfelt menar att prinsen målar rätt bra.
Paris 8 februari 88. 8 februari 1888
Gallén var entusiastisk över "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka", men paret Runeberg teg, Edelfelt antar att deras nationalkänsla ["national fåfänga"] sårades av den ena kvinnans händer.
Paris d. 19 / II 88 19 februari 1888
Edelfelt och Ellan tog med Krøyer till Gallén; Krøyer ger inga komplimanger och gick också denna gång rakt på sak; han läxade upp Gallén och kritiserade färg och annat; Gallén som är bortskämd med bara komplimanger av Neoviuses och kamraterna har aldrig hört sådana omdömen; först blev Gallén tyst och nedstämd, sedan bad han Krøyer komma tillbaka nästa år, då han ska visa att han har lyssnat till råden.
Paris 13 april 1888 13 april 1888
Upphetsningen i samhället är dock stor; Gallén och Järnefelt höll på att bli ihjälslagna på ett ölställe för att de fällt förklenanade yttrande om Boulanger; Järnefelt fick en ölsejdel i huvudet och Gallén ett lyckligtvis ofarligt dolkstygn i kinden.
Paris, måndag 7 maj 88 7 maj 1888
Galléns "eldskensstycke" har placerats på cimaisen; den diskuterades av publiken, vilket ju redan det är en framgång, eftersom det är så svårt att väcka uppmärksamhet i Paris.
Paris 20 maj – kl. 4 på morgonen 20 maj 1889
Vallgren, Gallén, fröken Schjerfbeck, fröken Soldan och nordbor som har intresse av saken anser att Edelfelt "slapp och beskedlig".
Lördag 6 Juli 89 6 juli 1889
Gläder och förvånar att Järnefelt fått 1 klassens medalj framom Gallén; Edelfelt anser medaljutdelningen som en seger; Edelfelt stritt och disputerat med Becker, Lindholm, W. Runeberg om Järnefelt; roligt att också Spada i sin kritik menade att Järnefelts landskap var det bästa på hela världsutställningen.
Skrivit upp Järnefelt och Gallén som de första på den finländska listan.
Odaterat P.S. 1 januari 1890
Sparre, som älskar Finland, som en följd av sin beundran för Gallén, har sett Edelfelts skisser från Ruokolaks och vill nu tillbringa sommaren hos Elli i Immola.
Kunde tant Gadd via fröken Forsman ta reda på om Elli hyr ut sin kammare i år och om hon kan göra det redan i slutet av maj; Sparre vill helst vara hos Elli tillsammans med Gallén, men kommer i värsta fall ensam.
Midsommardagen 1890 24 juni 1890
Tar kanske vägen via Holland för att se Rembrandt och Frans Hals skyttegille; Edelfelt vill gärna se dem före han börjar skissen till "Åbo Akademis invigning"; har två alternativa idéer för solennitetssalens dekorering; får se om Edelfelt får priset: med Becker och c:o som domare är det rätt osäkert; skulle helst göra verken tillsammans med Järnefelt och Gallén: skulle själv göra de tre mittfälten och de skulle göra sidofältena.
Ospedaletti 4 mars 1891 4 mars 1891
Jag skrifver till Gallén och ber honom välja ännu en teckning till Savalaxarnes lotteri ge honom den från någon af mina skizzböcker.
Paris 12 Juni 1891 12 juni 1891
Och våra konstnärer i all ära! Hvad kan jag egentligen har för ett utbyte af dem. – På Galléns saker här på Salongen ser man bäst att han skulle ha godt af att vara här litet mera. Man nöjer sig med alldeles för litet derhemma med alldeles för små ansträngningar. Det är intet tillräckligt för honom, som har talent, att skicka upp två små taflor som alls ej verka på längre håll, och som egentligen icke erbjudit några rigtiga svårigheter vid målningen.
Paris 17 juni 1891 17 juni 1891
Allt har också sammanhopat sig för att tanken på ett konstnärligt lif i Finland nu skall förefalla mig mindre trefligt. Ville Vallgren kom hit i går medett bref från Konstnärsgillet (Becker) med proposition om att strejka, d.v.s. aldrig ställa ut och aldrig sälja till Konstföreningen innan denna senare lemnar bort formaliteten med de der lapparne ang oläsligt och oläsligtretten som vållat Ville Vallgrens vrede. Samme Becker som skällt på Ville Vallgren så gräsligt smickrar honom nu i bref "Eder tillkommer äran att först ha öppnat publikens ögon i denna vigtigt sak, och samme Ville Vallgren som skällt på Becker ännu gräsligare, är mycket smickrad – Är det ej sorgligt ändå? – Det här skulle vara hemligt så att jag ber Er att inte tala om det Saken kan ju vara rättvis nog, men sättet att gå till väga är så egendomligt. Så ha Gallén, Berndtson och Järnefelt bedt mig underteckna ett annat papper som jag ej förstår rigtigt, men som också förefaller mig opolitiskt uppsatt –
Jag hade, vid tal om vistelsen i Finland nästan vinster intet rigtigt tänkt in mig i hela frågan, och en slags provisorisk Gallensk villatillvaro skymtade dunkelt, för min tanke. Nu, då våra få dagliga saker i möbel och natt väg ligger inpackade i sina kistor, då jag förstår att jag troligen aldrig får tillräckligt pengar för att köpa nya här, så förskräcker hela tilltaget mig, ty jag vet nu att jag aldrig kommer att bo här mera. åtminstone med familj. Ellan och pojken i Finland och jag här, det är allt annat än nyttigt för det äktenskapliga lifvet, ja t o m rigtigt farligt derför. Jag ser mig således dömd till ensamhet och ungkarlslif om jag alls vill vara här.
Paris 16 Juli 91 16 juli 1891
– Det var ju förskräckliga öden Sparren och Gallén haft. Det är Galléns specialitet att riskera sitt lif för för till föga båtnad för menskligheten – i gatkravaller, till lands och vatten. Gudvare lof att de kommo med lifvet derifrån, dåliga kanotmän som de troligen äro båda två. Gallén hvilar sig. Efter hvilka ansträngningar, jag undrar just? Det är en af farorna vid hemmaboendet, och icke den minsta. Det är märkvärdigt hvad många menniskor hvila sig derhemma – isynnerhet de som arbeta på andens gebit. Någon öfversvallande produktion hör man aldrig talas om. hans (Galléns) taflor se gråsvarta ut här och verka alls ej på håll Han borde bråka dugtigt för att få bort dessa fel.
Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22 maj 1892
Galléns tafla tar sig bra ut på Champ de mars. Dagnan karakteriserade den med: on dirait qu'il a beaucaup regardé ta peinture pour le paysage et celle du Zorn pour les personnages, – hvilket är mycket smickrande för mig. –
Paris 25 april 1893 25 april 1893
I går, då jag satt här i min ensamhet och grubblade, kom prins Eugen och öfverraskade mig – Han är alldeles Gallénsk nu, så till vida att han menar att man bara skall vara hemma, ej vistas i Paris, der konsten är förvekligad, lefva naturligt o. s. v. – dessa dagar är det många middagar med honom – i afton är jag bjuden till honom – men jag vet ej om jag går.
Højfjildssanatoriet i Gausdal, söndagen den 9 juli 1893 9 juli 1893
På ångbåten satt Kiki ensam med Alma i aktern och ritade Carl XII och pratade med stora gester om allt det han såg i sin glödande inbillnings sköte. En herre gaf honom 10 öre för hans ritningar och han var mycket stolt deröfver. En annan herre frågade "är du målare, du? "Nej, svarade Kiki, men (med patos) Pappa ä målare, hvarefter han sade att han hette Erik Edelfeltoch så kom herrn till mig raka vägen och presenterade sig. Han hette Konow, var målare, vän till Gallén och Vikström och sade att han nog sett mig i Paris. Han är son till prosten i Gausdal och erbjöd sina tjenster. –
Onsdag 11 Okt 94 Bregentved Haslev 11 oktober 1894
– Hvad det vore rysligt roligt att få några underrättelsen om Eder, och om taflorna i Helsingfors. Hvad säger man om Sorgen, om Mammas porträtt om Sjöberg, om Sveaborg – hvad om Galléns underliga, hybrida fundering. Jag hoppas till Gud att ni alla måtte få vara friska och raska. Jag tänker hvarje ögonblick på Er, och skulle ge mycket för att kunna sitta hemma och prata en stund nu i skymningen.
Bregentved tisdag 30 okt 94 30 oktober 1894
Några sånger af Sibelius ha sjungits i Köpenhamn på en koncert – kritiken var ytterst strängt. Svendsen som jag mötte menade att han gerna ville spela något symfoniskt af Sibelius att han bedt Kajanus derom, men att han aldrig ännu fått läsa en rad af Sibelius. – Jag lofvar spela det bra, sade Svendsen. Hvarför göra de ingenting för en sådan sak. Det vore kanske bättre än det problematiska supandet med Gallén.
Berlin lördag kl. 4 e.m. 24 febr. 95 24 februari 1895
Jag har skrifvit (Bokspost) till Gallén – får se om han är här ännu och om jag får tag i honom.
Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
Det var meningen att supén skulle vara något fin-fin-hyper artistiskt och dit vore inbjudna flere af den nya (ännu ofödda) tidskriftens Pans gynnare och vänner. De äro några ungdomar som försöka att höja den konstnärliga niveaun i Berlin genom detta stora arbete der alla germanska folk skulle medverka. – I spetsen stå denne unge Bodenhausen, en ung och rik jude, Meier-Græfe och en poet liten, rund, med månskensansigte och det välklingande namnet Bierbaum – Meier Græfe är en mycket vacker karl förskräckligt "fin de siecle" – slår omkring sig med de sista fraserna – men genomskådas af ett vant öga på en timme. På Gallén tyckas de sätta stort värde. Han har också tecknat åt dem mycket vackra saker.
Gallén är alls icke stormande som hemma – håller sig mycket lugnt, försigtigt nästan, men ligger förvånande bra inne i förhållandena redan – talar tyska flytande o.s.v..
Gallén har en schangtil atelier der han ger fester med Busoni och – dans! I afton har han igen en fest för hela klicken från "Pan". om söndag skall han öppna sin utställning här.
Paris fredag 19 april 95 19 april 1895
Hvad det är förfärligt att höra om Galléns flickas död. Huru och när dog hon. Bara en rad i ett af Mammas bref talar derom och om hans sorg.
Petersburg 19 februari 1896
Efter ett evigt hängande om dagarna i Akademin – väntande, skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga ord och många papriosser – hade jag varit sent ute om qvällarna och slutade med att passera natten mot söndagen på Akademielevernas bal (adelsklubbens lokal). Det var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som jag aldrig haft en aning om förut – enklare, naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar med konst) bildade flertalet – högst få officerare. Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga pojkar, i uniformer som närmast likna våra postiljoners, med helt små, fula och glada damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga långt mer än våra studenter. Dekorationerna utförda af eleverna, voro så smaklösa som möjligt. De hade lyckats, med mycken möda alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal. I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst. Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de flesta andra åto småpiroger med öl till och vodka – men ingen enda full person sågs till. Jag var mycket hedrad sedan på morgonkulan – flere af eleverna blefvo förestälda för mig; med lifliga gester, på bruten franska (eller jag på än mer bruten ryska) förklarades ömsesidig sympathi – och alla talte om den finska konsten såsom något mycket fint och framom den ryska! Gallén och Järnefelt kände de till, tack vare Finland i 19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vestibulen af Akademin, och försäkrade att om också den stora publiken icke skulle bry sig om dem "toute la jeunesse sera pour vous" – Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna. Vi sutto på en estrad och röstade mycket vigtigt.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
Tag upp Sparre i telefon och säg att våra finska konstnärers patriotism och skamkänsla måste väckas, så att de till Stockholm endast skicka saker som kunna hedra vårt land. – Gallén får ej krångla nu. Denna gång gäller det verkligen Finlands ära. Från Frankrike komma Puvis, Dagnan, Cazin Besnard, Bonnat, från Tyskland Mengel, Lenbach, Max Klinger, Uhde – och så komma vi med fröken Danielson, Woldemar T. och Ahlstedt – Jag är mycket rädd för irreparabel skandal!! – Säg Sparre att jag på allt ser att denna utställning blir mycket bättre än jag tänkt mig den, och att han skall öfvertala, pina be eller befalla de andra att göra mästerverk!
Lördag 12 juni 97 12 juni 1897
Då jag i dag fick bref från Ellan om konstnärsfesten och utställningen i Stockholm regretterade jag mycket att inte ha varit der. Nå ja, gjordt som gjordt. Ellan säger att mina taflor och Galléns ta sig bra ute, alla de andra grå och effektlösa och elevaktiga. Enckell och fröken Thesleff tyckas mest anslagna af Jospehson. Sjelf tycker Ellan mest om Sargent, tycks det, och menar att han går utanpå Zorn, Boldini och Whistler.
Berlin N.W., den 15 Maj 1898 kl. 11 f.m 15 maj 1898
I går afton fick Sattler ett illustreradt bref från Gallén som är i München. – Märkvärdigt hvad G. skrifver bra tyska och roligt också.
Onsdag morgon, Altona. 1 januari 1899
*Om ni ser Enckell, så säg honom att han för all del skall tala med Gallén om dekoreringen af stora hallen i pariserpaviljongen och att han vidare skall gå upp på ateliern och fortsätta porträttet der kläderna o.d.
Samma måndag 1 januari 1900
Jag kan tänka mig att Aino Ackté blef firad af fenicarna. Att de icke småningom bli som andra menniskor utan fortfara med den der galenskapen om vår den och vår den, liksom alla de der åsnorna skulle ha gjort något för att åstadkommas Aino Ackté eller Gallén.
Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3 april 1900
Under frukosten träffade jag Zorn och andra svenskar samt Gallén som bara uppmuntrade mig att vara bestämd.
med Sanmark hade jag en special dust angående Gallén, Gebhard och Engberg – Sanmark ville nu nämligen icke betala Galléns medhjelpare, såsom han lofvade mig i Helsingfors med orden: pengar fås, om han bara får det färdigt, och hjelp får han ta" allt i afskedets stund. Då nu allt blifvit färdigt i mycket god tid tycka de att Gallén af sina 5000,*) (Gallén har i två månader hemma arbetet på kartongena.) med hvilken han betalat sin och Bengts resa och Bengts' uppehälle här också kunde betala de andras. – Då blef jag rigtigt arg och sade till Sanmark: hör nu, hvad vore hela er utställning utan Saarinen och Lindgren Gallén och oss artister allesamman? Hvad vore den utan mig och mitt arbete under ett år för detta, arbete som ni fått och får gratis och som i pengar vore värdt 20,000 mark! Och då vill ni börja hushålla med de enda som verkligen gjort att utställningen blir en stor succès, ty inte är det skrifhäftena och daglinnet och nattlinnet och broderieländet och skolornas ritningar som göra att folk komma att fästa sig vid Finland. – Och vore konstnärernas fordringar orimliga så säger jag ingenting derom – men att de, sedan de stått der i väta och köld och riskerat sina lif för fosterlandet – ja, för fosterlandet, i bokstaflig mening – ty det är hvarken Runeberg eller Du som klifver upp på de usla ställningarna i den kölden – men det har jag gjort – Ja, att då dessa konstnärer skulle komma på förlust, det tycker jag dock är något starkt – o.s.v. – Så talade jag, och slutade med att säga att jag, fattige fan, skulle betala Gebhard och Engberg ur egen ficka hellre än låta den skammen gå öfver oss att de blefve obetalta. ... – Det verkade och Sanmarks etiopiskt skurna anlete antog ett allt mera oroligt uttryck tills han slutligen gaf mig rätt och lofvade styra om saken.
I dag på morgonen då jag var i paviljongen med Runeberg och Gallen slog med ens någon mig på axeln och se det var prins Eugen och hans adjutant Platen. Han var förtjust i paviljongen och i Galléns målningar. Jag var så glad att se och höra det och att Runeberg var närvarande – och så talade han om det sista året och huru han lidit med oss och tänkt på oss och huru vi nu med detta togo den briljantaste revanche – det gör godt i själen.
På frukoststället åt jag med Krohn och Tuxen, Arnold Krogh, Gallén och Wiesel denne siste sade sorgmodigt: Jamais on ne voit un russe avec les autres artistes européens, jamais je n'ai entendu un russe parler comme ces messieurs parlent de l'art. De kommo alla till paviljongen, och jag var glad att Krohn tyckte så mycket om den. Hvad skandinaverna ändå äro för herrskap jemfördt med alla de andra, ingen stormakt undantagen!
får se om det blir någon möjlighet att få finska af. i konstpalatset färdig – det beror ändå mest på fönster och dörrar. – Gallén har varit mycket hygglig och lofvat hjelpa mig, Gebhard likaså. I dag har jag valt färg och målarne hålla på att måla väggarna.
Långfredag morgon 13 april 1900
Bertha, fröken Brunow, fr. Flodin Elsa Born och många andra har arbetat i finska paviljongen – jag också. Gallén har varit en krona och gjort allt der, allt som Runeberg icke kan göra och som Sparre hade bordt göra. Men så blir den också bra! Alla säga med en mun att den finska paviljongen är hela utställningens förnämsta clou. Är det icke roligt?!
Paris 14 maj 1900 14 maj 1900
Nu sist – i lördags – har jag haft ett större gräl med Sanmark. Denna gång gällde det Ville Vallgren, sist gällde det Gallén. Visserligen skildes jag från Sanmark med yttre vänskapsbetygelser, men rigtigt nöjd var han inte. Ellan och Berta, som jag träffade strax derpå, gåfve mig dock fullkomligt rätt och tröstade mig, då jag ju alltid är olycklig öfver att ha blifvit häftig. Icke en gång har jag dragit i härnad för egen sak, och det tröstar mig men Ss sätt att tala om konstnärerna, som ändå gjort denna utställning, förargar mig obeskrifligt. Gallén, som arbetade för tre, fick aldrig något erkännande af S. och knappast de pengar han skulle ha – på Vallgren skäller han som Estlander. Det är för långt att relatera hela historien (om Alexander II af Vallgren), som var roten och upphofvet till vårt meningsutbyte – men jag är glad öfver att jag använde stora ord och talade om den patriotiska rôle konstnärena spelat under hela denna tid, deras uppoffing och sjelfförnekelse. Om paviljongen blifvit bra så är det väl trots Sanmark och Runeberg. Huru behandlade de arkitekterna, som öfverhöljde sig sjelfva, dem och vårt fattiga land med lagrar? Som en slags lägre employées! det är så man kan gråta deråt. Jarl Hagelstam och Krogius gillade mitt uppträdande som ju var fullkomligt osjelfviskt och tillade, från medicinsk synpunkt betraktande saken, att S. är alldeles abnorm då det gäller pengar.
Paris 17 maj 1900 17 maj 1900
Galléns fresker, så vackra de äro, blekna dagligen mera och ögonskenligen. Det måtte icke vara så helt ändå med den af Gallén och en dansk, Malthiezen, uppfunna metoden.
Paris söndag afton 27 maj 1900
I allmänhet har jag, trots kritiker från höger och venster, ganska godt samvete, och är öfvertygad om att jag kunnat göra ett och hvarje för den finska utställningen här. Att ryssar (icke tshinovnikar) sagt så vackra saker om oss gör mig godt i själen. Häromaftonen i en jurysammankomst sade en högt: Mon Dieu comme la Russie s'est compromise par sa politique finlandaise" och "à quoi bon" säga de flesta. I går sade en ung mycket begåfvad ryska, Mme Jakuntschikoff "Je dois plusieurs de mes meilleurs impressions aux finlandais, à vous, à Gallén, à Järnfelt. En Morosoff från Moskva sade: mais vous êtes der scandinaves, c'est à dire de beaucoup supérieurs à nous.
Paviljongens yttre succès håller i sig och är nu afgjord – Målningarna likaså – men nu börjar man kritisera de utställda tygerna och möblerna (icke Galléns och Sparres men Thylins). med rätta. Hvarför, hvarför hade vi ingen ordentliga jury för konstindustri i Hfors??!
Paris 7 juni 1900 7 juni 1900
Tisdag hade jag hela juryn i finska paviljongen och explicerade Gallén för dem. – derefter röstning. Jag blef satt att depointer le vote (såsom vid landtdagen, och höll på med detta till kl. 3, då jag fick frukost. Gallén fick en massa röster till hedersmedalj men ej tillräckligt. Nå ja. Zorn Krøyer gingo glensande igenom. Thaulow också.
I morgon skall jag försöka få 1sta medaljer åt Gallén, Järnefelt och Halonen, 2dra åt Enckell – . I allmänhet uppskattade utländingarna samt Besnard och några andra från Champ de Mars Gallén – Gérôme, Bouguereau och dylika gossar tyckte naturligtvis att det var förfärligt fast de ingenting sade. En gräslig corvée för mig att Repin, som nu kommit, ingenting vet om fransk och europeisk konst och ej just förstår någon franska alls, så att jag med min eländiga ryska måste öfversätta åt honom hvart ord som säges. Folk kommer aldrig att inse hvad jag lidit för fosterlandet och arbetat tyst. Emellertid sade många i går att de voro "émus" i går då jag förklarade Gallén och Kalevala i ett poetisk språk och tillika talte om vårt land, hvad vi vilja o.d. Fourcaud konstkritikern, som ej uppfört af främmande namn andra än Sargent, Zorn, Whistler och Kroyer sade: jag skrifver ännu Gallén, der står det, savez vous pourquoi, parceque je suis toujours avez ceux qui combattent pour la liberté et la justice par l'esprit". Kalevalas mening, kampen för ljuset, Sampo, kantele som lemnats kvar till evig glädje för Finland o.d. tyckte de vara admirabelt – men 17 röster fick han bara. Menzel fick 15 så att det är ju ingen skam ändå. De äro ena reaktionära bestar der i juryn, många af fransmännen – Bouguereau t.ex.; det är ju också mindre att undra på.
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15 juni 1900
Ni vet af tidningarne att Gallén och Järnefelt fått guldmedalj – med många röster. Af ryssar endast Horovin och Maliavin, två unga, under det Wasnetzoff och Wl. Makowsky föllo igenom med glans. Berta kan inse huru det måste svida i de gamla akademisternas minnen. Nu gäller det att få 2dra medaljen åt Halonen, Westerholm och Enckell, och i morgon kl. 1/2 9 skall jag igen vara beredd till kamp. Några stora orättvisor har juryn på sitt samvete – men hvad skall man göra, då det finnes så många falska gossar i juryn och röstningen sker med slutna sedlar. Gerôme är en utmärkt president, mycket bättre än engelsmannen Davis, som tar vid då G. icke orkar mera eller är förhindrad.
Början visar ett godt resultat. Jag lär ha varit så vältalig i paviljongen då jag talade om Gallens målningar och Kalevala för juryn, att Besnard talat derom i ett sällskap der Gaston Deschampe från Figaro var. Denne blef i sin tur så lifvad att han stämt möte med mig om Måndag för att tala om saken och möjligen göra en ledare i figaro om dessa bilder.
2 juli 1900 2 juli 1900
För att återkomma till gladare ämnen så har jag, som sagdt, fått 1sta medalj åt Gallén och Järnefelt. 2dra åt Westerholm Halonen, Gebhard och Enckell (med afseende fästadt på målningarna i Paviljongen) 3de åt Blomstedt, fru Soldan, fr. Thesleff fru Danielson, Ahlstedt, Wlasoff och Rissanen – I morgon hoppas jag få mentionåt Simberg, Hanna Frosterus, Engberg och – Toppelius. Åt Lindholm fick jag ej en 2dra medalj – de jemförde näml. strax hans vatten med Westerholms och funno det föga vått, lika som klipporna äro af kork hos honom.
13 Juli 1900 13 juli 1900
De bråka rysligt med koncerten, och hvarje ögonblick kommer Mr Alliod hit och frågar. Inga affischer från Gallén ännu. Jag har bestyrt om små artiklar i tidningarna
Paris 10 november 1900 10 november 1900
Krohn mår förunderligt bra – Gud låte det räcka, och är i full verksamhet. Jag träffar honom alla dagar. – Tänk att vi i går åto middag med Krøyer och hans fru – han så rask och förståndig som om han aldrig ett halft år varit rubbad. Jag var så glad när jag såg honom så, som om jag fått en stor present. Det hade ändå varit för ohyggligt om en sådan talent och ett sådant hjerta hemfallit åt den hemskaste af alla sjukdomar. Märkvärdigt nog talade han om sin sjukdom sin "kollrighet" och "melankoli" med ett lugn som var förvånande. Aldrig har jag sett hans fru så söt, så vänlig mot honom som nu – hon har också fått en skjuts, den stackarn. De skola härifrån fara till Tyrolen och så till Sicilien. Han talade om utställningen om Gallén (vårt gamla tvistefrö, till han tycker ej om Galléns konst) precis som om Vi sist i förrgår talat derom och ingenting märkvärdigt händt sedan dess. En förunderlig sjukdom ändå den der galenskapen! Att det till största delen varit öfveransträngning som vållat olyckan framgår af allt. Man kan ej, med bästa vilja i verlden, hålla ut med ett så forceradt arbete som han. Gud låte honom fortfarande få vara frisk! I morgon skola vi träffas på utställningen med Krohn.
Paris 7 januari 1901 – måndag. 7 januari 1901
Jag vet nu att jag blifvit kommendör af hederslegionen och Ville Vallgren officier. Huru det gått med de andra, Saarinen Gallén, Järnefelt, Stigell, Sibelius och Kajanus vet jag ej, men det ser illa ut. Tala emellertid ej om något ännu innan vi få säkerhet. Mitt samvete är rent, ty jag har öfverallt sagt att jag ingenting ville ha för egen del bara mina landsmän blefve dekorerade. Nu har också Kajanus skrifvit till fr. Ackté att då svenskarne fått "någon sorts metallkransar" troligen Berthas palmes academique, ville han också ha. När tiden blir skall jag skicka Leygues' bref till Bertha eller Nordström som får läsa upp det i konstnärsgillet så att de få se att jag lupit och talat godt för dem. Att ryssarna krånglat emot finnarne i allmänhet är alldeles säkert – men ännu ger jag mig icke, och hoppas genom Tolstoj få Saarinen och Gallén åtminstone dekorerade ändå. I ryska riket äro endast Antokolsky och jag nämnda till kommendörer sade en polack åt Ville Vallgren. Jag fick ej sofva den natten jag fick veta det bara af grämelse – ty elaka menniskor komma nog att säga att Ville V. och jag,som stannat här efter de andra, intrigerat. Men Gud är mitt vittne att jag bara arbetat för andra här. Den ohyggliga misstanken kommer ändå att hvila öfver mig, och det grämer mig.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24 januari 1901
Ja, få Saarinen och Gallén inga hederslegioner här så ha vi våra vänner i öster att tacka derför. Vår finska succès skall tystas ned på alla sätt, det är le mot d'ordre.
I går afbördade jag mig en tacksamhetsskuld i det jag bjöd på middag min granne M. de Latenay och hans en gammal vän, en poet Cottreau, som jag anlitat vid författandet af inskriptionerna i finska paviljongen. Det är visst sannt att gubben Cottreau gjorde dessa förklarande inskriptioner till Galléns målningar alldeles för långa och att jag skref om dem helt och hållet, till och med så att jag fick in en ofransk vändning der – alltnog, jag hade i april bjudit dessa herrar på middag, ungefär en gång i månaden förnyat bjudningen och först nu fått den hörsammad. Denna Cottreau parisare från Paris, är 60 år, har egentligen aldrig varit utom Paris och är en lettré och en konstentusiast sådan som man bara finner här eller i stora kulturcentra. Fattig som en kyrkråtta har han någon liten tjenst vid ett Mairie, men alltid glad, alltid upp i gasken – icke rädd för någonting, beau parleur och lättrörd som ett barn. Han har reda på allting känner alla och har den stora och litet sällsynta förtjensten att aldrig tala om sig sjelf. Vi hade en mycket rolig afton i går hos "père Boivin" en restaurant nära Place Clichy och gingo sedan på ett litterärt kafé der vi hörde många lustiga visor – i samma stil som la Boite à Fursy som B. känner.
Paris Lördag 26 januari 1901 26 januari 1901
*Från Gallen, Halonen, Järnefelt och Saarinen hade jag i dag ett sympathitelegram – det är roligt att bli ihogkommen af de bästa.
Paris 1 febr. 1901 1 februari 1901
Pasteur, som nu är anställd vid ministeriet här, gick upp till "le directeur du Protocole" Mollard, för att få höra något om mitt commanderie, och fick då, såsom närlagda telegram utvisar, (gif det åt Ellan) säkerhet om att jag var utnämdt, men tyvärr också visshet om att Saarinen och Gallén ej gått igenom. Att detta är ryska intriger står utom allt tvifvel. Också är Rob. Runeberg ej dem man som kan få igenom någonting. Som ni ser af telegrammet finnes ännu en utväg.
Paris 12 febr. 1901 12 februari 1901
I går på måndagen var jag i paviljongen hela dagen, tog ned (eller såg på huru man tog ned) taflor och skulpturer, afhandlade med demolisseuren och skref under en massa papper, skref sedan långt till Runeberg – ja nog är det litet orättvist att jag skall få detta arbete på min nacke men never mind! – Det skar mig i hjertat när jag såg att det är omöjligt att få Gallens fresker i större bitar borttagna. Murbruket faller, då man rör vid kokolitplattorna som ligga inunder, sönder i bitar stora som handen och smulas derjemte. Ja nog är det "Jammerschade" som tysken säger. – Jag kan ej härda ut att se det. Sedan de fått bort taflor och skulpturer (alla i godt skick) går jag ej mera dit, det blir för sorgligt.
Måndag 18 febr. 1901 18 februari 1901
Från Krohn hade jag ett långt och varmt bref i dag. Han vill ha alla fänr. Ståls teckningar till Köpenhamn för att der i Kunstindustri museum arrangera en utställning af dem i april. Han skrifver bl.a. Jeg talte i Kunstföreningen for en talrig Tilhörerkreds om finsk Kunst og er Dig hjertlig taknemmelig för Din gode hjelp (jag hade skrifvit en längre promemoria, anekdoter m.m) Jeg Skriver i disse Dager en Artikel derom till Tidskriftet "Kunst" og skal nok Sende Dig den. Forovrigt længes jeg meget after at tale med Dig om Eders Kunst. Jeg bliver mere och mere begeistret for Gallén. Jeg synes at hans – desværre nu ödelagte – fresker i den finske Pavillon hore til det allerbedste som är gjordt i Norden. Det er ikke det ringeste söde, fruntimmersegtige vid hans kunst, han er en Mand, djærv og med en vældig sands for Form. – Eders Udstilling har vækt megen og fortjent Opmærksomhet. – Om Asp säger han: Du ved at Asp har lavet en Reklamerudstilling og har püttet endel gode Borgere Blaa i Øinene. Han er en fræk Hund, der har snuset til alt muligt, kan lidt af alting, men dog ikke nok til at være kunstner. – Efter långt tal om fänr. Ståls Sägner säger han: Jeg har saameget at tala med Dig om, ogsaa om Dig selv og Din Kunst. Jeg har tænkt meget derover i denne tid. Naar du blot vil lade være med at lade Dig paavirke af Gallén. Du skall ikke stilisere, det ær slet ikke Din Natur och det gælder dog først og sist at være sig selv i Kunst. Du skal glæde Dig over Lysets virkningar i Farven, det skal Du fordybe dig i Saameget som Du formaar. Det ær Din Domæne. Derfor er Jeg nu ikke videre glad over at Du skal mala paa universitetet. Du kan naturligvis gjøre det meget godt – men det er dog ikke det som er Din sjæls Lyst. Jeg vilde saa gjerne have at Du skulde koncentrere Dig om de Opgaver, som rigtig laae for Dig, fordybe Dig vel deri och udføredem med al den Finhed som Du formaar,uden at give Slip paa Helheden. – Du ved, hvormeget Din Kunst legger mig paa hjerte. ..... – Ja det är ju långa citat men jag tänker det kan intressera Mamma.
Paris Lördag 9 mars 1901
Bara två ord för att säga att jag är så hjertligt glad åt Edra bref – en herrlig post i morgse – Mamma raskare, Ellan kry och glad och så ett bref från Saglio der han ber mig om Galléns, Järnefelts och Sibelius adresser för heders-legionens ordenskapitels räkning är det icke utmärkt ändå! Tänk om de nu verkligen få den, Och jag åtminstone få den tillfredsställelsen! Tala ännu ej om det.