Beskrivning

fransk statsman

Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
På Kristi himmelsfärdsdag gjorde Edelfelt en intressant promenad med Adolf von Becker; de strövade genom den äldsta delen av Paris och såg det hus där Jean-Paul Marat blev mördad, kaféet där Jean-Jaques Rousseau och Voltaire brukade samlas och åt middag på det studentvärdshus i Quartier Latin där Léon Gambetta ätit och bott under sin studietid.
Paris , onsdag d 17 Juni 74. 17 juni 1874
Man lever intressanta tider i Paris: Léon Gambettas tal i Nationalförsamlingen, hur han överfölls av bonapartister vid bangården St. Lasare; förbudet att se de deporterade fara till Versailles; bonapartisten Paul Grenier de Cassagnac utmanad av en republikan.
Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17 maj 1875
De senaste dagarna har Pauline Ahlberg tagit all hans lediga tid i anspråk, eftersom hon reser följande vecka; de tre senaste månaderna har han tillbringat söndagarna med henne (förutom de kvällar han har varit hos Austins eller Sargents) och har dessutom träffat henne på Elme Marie Caros föreläsningar; han har varit på en rolig exkursion med henne till Versailles, på Nationalförsamlingen, dit Mademoiselle Suzanne skaffat dem biljetter; som Alexandra Edelfelt vet har församlingen sina seancer i hovteatern i palatset; de såg Léon Gambetta (som påminner om Gösta Philip Armfelt), Adolphe Crémieux, Jules Ferry, Émmanuel Arago, Jules Favre, Edmond de Pressensé och Édouard Laboulaye på vänster sida; höger och vänster sida skiljs åt av en gång som på Helsingfors teater; av högerns medlemmar kände han bara igen ärkebiskopen av Orleans, Monseigneur Félix Dupanloup, samt tidigare inrikesministern Oscar Bardi de Fourtou och krigsministern Ernest de Cissey; om Alexandra Edelfelt har hört normalskolisterna tjuta till då de anfaller i snöbollskrig i Esplanaderna får hon en uppfattning om bullret och oljudet i Nationalförsamlingen, där presidenten, hertig af Audiffret-Pasquier (liknar senator Johan Vilhelm Snellman), försöker upprätthålla ordningen.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Fröken Suzanne känner personligen vänsterns deputerade från Bar le Duc; hon har talat med Léon Gambetta och Jules Favre.
1sta Maj 77. 1 maj 1877
Det var fullt med konstnärer och bemärkta män på alla restauranger i Champs Elysees, Patrice de Mac Mahon, Léon Gambetta, celebriteter och de vackraste aktriserna.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Det var en stor politisk händelse då Patrice de Mac Mahon, under inflytande av sin fru och prästerna, föregående dag tvingade ministrarna Jules Simon och Louis Martel att avgå; som ersättare talas det om Oscar Bardi de Fourtou (en av Albert de Broglies vänner); den som uppträtt gentilast [värdigast] är Léon Gambetta, som acclamerats [bejublats] av folket på boulevarden de två senaste dagarna; de klerikala är galna nu; Alexandra Edelfelt har kanske läst om biskopen av Nevers som vill dra Frankrike i krig med Italien för att rädda påven; i allmänhet har pressen varit sansad; le Radical hade en lustig artikel; Henri Rocheforts "Lanterne", som på nytt utkommer, var lugn.
d. 23 Juni 1877 23 juni 1877
Som Alexandra Edelfelt sett i tidningarna har senaten i enlighet med Patrice Mac Mahon röstat för att upplösa deputeradekammaren; man hoppas att höstens val sänder flera republikaner till Versailles; för närvarande är ändå Mac Mahon och hans klerikalt-monarkiska kabinett ensamma herrar på täppan, detta medan Tyskland är hotande och krig rasar i Europa; en del tror Mac Mahon siktar på att genom en statskupp bli president på livstid; säkert är att han är bulvan och landet styrs av ärkebiskop Félix Dupanloup, Albert de Broglie och Madame Élisabeth Mac Mahon; Edelfelt tyckte att Victor Hugos tal i senaten var utmärkt bra, även om Hogbergsgubben sitter i honom; Hugo omfamnades av Jules Simon då han steg ner från tribunen; Léon Gambetta "är en karl och talar som en karl"; högermännen uppträder simpelt, Eugène Rouher har sagt att Paul de Cassagnac är en skam för partiet; av monarkisterna är legitimisterna de mest aktningsvärda, även om de lever 500 år efter sin tid.
Paris d. 18 januari 87 18 januari 1887
Edelfelt har äntligen sett Boulanger, som är populär i Paris, trots elakheten mot hertigen av Aumale; Boulanger är mer populär än Gambetta.
Paris d. 27 mars 1887. 27 mars 1887
Herr Grosjean var prefekt under kejsartiden, sedan deputerad, Bordeaux och Versailles; han var Gambettas vän, en av stödpelarna i La Ligue des patriotes [patrioternas förbund, en nationalistisk, revanschistiskt politisk rörelse i 1880-talets Frankrike]; Grosjean är klok med anstrykning av provinsiellt "prud'hommerie" och patriotisk optimism, vilket gör gott i det parisiska tvivlet.
Paris, söndag 13 maj 88 13 maj 1888
Vallery-Radot är 33 år; han är Legouvés neveu [nevö, systerson eller brorsson], Soubes "petit neveu" [brors eller systers barnbarn]; han har varit sekreterare hos Freycinet; han är lierad med Gambetta, Jules Simon, hela franska akademien, kammaren.
Paris 30 juni 88 30 juni 1888
Vallery-Radot skriver en roman, som är en studie à la Oblomoff; romanen ska bygga på verkligheten: Vallery-Radot har varit Freycintes sekreterare och känt Gambetta.