Beskrivning

fransk konstnär, Edelfelts lärare i Paris på 1870-talet

Källor

Antwerpen d. 20 Januari 1874 20 januari 1874
Karel Scriba uppmanar Edelfelt att bli elev hos Tysklands stora historiemålare Carl von Piloty i München; det vore inte så dumt, men lär vara svårt; han har läst i tidningen att Hjalmar Munsterhjelm är i München; hos Léon Bonnat eller Jean-Léon Gérome i Paris kan man bli elev när som helst för 10 francs i månaden och med rekommendation, vilken han skulle få av Adolf von Becker; Edelfelt är åtminstone säker på att han inte bara vill måla salongstycken utan känsla, reflexion eller geni; han vill komma till någon sådan konstnär som högt uppskattar konsten.
Antwerpen, Söndagen efter Karnevalen, d. 22 Febr. 74. – 22 februari 1874
De engelsmän och amerikaner som i januari åkte till Paris har inte fått plats hos Jean-Léon Gérome, Léon Bonnat eller någon annan av de förnämsta målarna; i stället sitter de och kopierar i Louvren.
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30 april 1874
Edelfelt hoppas att Sidney Adams skulle kunna skaffa honom plats hos Jean-Léon Gérome, via Monsieur Théodore Gudin som känner dem båda; Nicaise de Keyser har till Adams sagt att Gérome är den mest utmärkta lärare han känner till.
Antwerpen d. 4 Maj 74. 4 maj 1874
Edelfelt har varit på avskedsvisit hos Nicaise De Keyser, Polydore Beaufaux var bortrest; De Keyser menade att det inte mera fanns några riktiga storheter i Paris, även om Jean-Léon Gérome och Alexandre Cabanel är utmärkta målare; han uppmanade Edelfelt att ändå stanna en tid i Paris för att se salongen och grundligt studera museernas samlingar.
Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
På morgonen gick Edelfelt till Thorsten Waenerberg, som följde med honom till Adolf von Becker; Becker ansåg att Edelfelt gjort enorma framsteg i Antwerpen; han skulle försöka få in honom hos Jean-Léon Gérôme eller Léon Bonnat; Edelfelt skulle föredra Gèrôme, men det lär vara rysligt svårt att komma in.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Salongen är så stor att man knappt hinner igenom utställningen i Industripalatset vid Champs Elysées på en dag; Edelfelt har med iver och nyfikenhet studerat Jean-Léon Gérôme och Léon Bonnat, de bästa lärarna att välja på i Paris; Edelfelt skulle föredra att studera för Gérôme, eftersom han av honom kunde få ledning i komposition och historiemålning; Alexandra Edelfelt kan inte tro hur villrådig Edelfelt känner sig i valet av lärare.
Edelfelt har på restaurangen där han äter blivit bekant med svenskar och norrmän, däribland målarherrarna Severin Nilsson och Ernst Josefson; Josefson har studerat hos Jean-Léon Gérôme och i École des Baux-Arts, men var inte nöjd och reser därför hem; Gérôme är troligen för sträng för Stockholmsarkitekterna; så snart Edelfelt fattat ett beslut låter han Alexandra Edelfelt veta.
På Ecole des Beaux Arts och hos Jean-Léon Gérôme är undervisningen gratis, medan den kostar hos Léon Bonnat.
Edelfelt var med Thorsten Waenerberg på Café de la Regence då greve Georg von Rosen anslöt sig till sällskapet; von Rosen menade att Edelfelt borde åka till Brüssel och gå i lära hos Jean-François Portaels; i Belgien stod konsten ännu högt, medan den fullkomligt förfallit i Paris, hantverket hade totalt trängt undan idéerna; von Rosen gick ohyggligt åt Jean-Leon Gérôme och Léon Bonnet, men von Rosens avoghet kan bero på att han hos dem och i Paris överlag, inte har uppmärksammats lika som i München.
Adolf von Becker är utomordentligt snäll och kommer genom sina bekanta att rekommendera Edelfelt hos Jean-Léon Gérôme, om Edelfelt bestämmer sig för denne; väljer han Léon Bonnat följer Becker själv med honom dit.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Edelfelt vill studera för Jean-Léon Gérome av främst två orsaker: en utmärkt allvarlig teckning och en "oupphinnelig" sanning i uppfattningen; Gérome har tre tavlor på Salongen, "Fredrik den store" är en satir över tyskarnas avgud, kungen, bakom vilken François de Voltaires byst står och grinar mot sina beundrare; den andra är "Corneille och Molière; den tredje "l'eminance grise" [den grå eminensen], som föreställer en av dessa munkar som i tiderna spelat en ofantlig roll vid Vatikanen.
Adolf von Becker har förgäves sökt den franske målaren Le Roux för att be honom presentera Edelfelt för Jean-Léon Gérome; i stället följer Becker med Edelfelt följande dag till Gérome.
I augusti har de lov även i Jean-Léon Géroms ateljé och Edelfelt kan då börja även med August Eklöfs tavla.
Jean-Léon Gérôme målar ytterst utförligt, och tål inte det färgmurande som vissa målare lagt sig till med; Edelfelt måste medge att koloristgalenskap har gått för långt.
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27 maj 1874
Edelfelt är nu elev hos Jean-Léon Gérome; Adolf von Becker hade följt honom till Gérome, som emellertid inte var på plats; några dagar senare tog en amerikan och tidigare elev hos Gérome med Edelfelt till École des Beaux arts, där han träffade Gérome och tack vara sitt intyg från Antwerpen genast blev antagen; Géromes privatateljé är rikligt utsmyckad i egyptisk stil.
Man tecknar bra hos Jean-Léon Gérome, men däremot målar man inte lika bra som i Antwerpen; ingen har lika präktig färg som Pieter Frans de Beule, Émile Claus eller Jef (Jozef) Van Rysel; man målar inte torser i lebensgrösse [naturlig kroppsstorlek], utan hela figurer med en höjd på ungefär 60 centimeter; Adolphe Yvon korrigerar så länge Gérome är på resa till Holland; i synnerhet bland amerikaner och engelsmän finns usla tecknare och målare, men Englands och Amerikas framtidskonst angår inte Edelfelt.
Jean-Léon Gérome sade att han bara haft en elev från Ryssland tidigare, Vasilij Wereschagin; Edelfelt kunde tillägga att kejsaren nyligen köpt Wereschagins tavlor och dessutom gett honom en statlig pension.
För att få inträde till École des Beaux arts (som Jean-Léon Géromes ateljé utgör en del av) måste Edelfelt som utlänning ha en rekommendation av ryska ambassadören eller generalkonsuln; han åkte till ryska ambassadhotellet långt bakom St. Sulpice och fick genast en artig skrivelse av Generalkonsul Donauroff; tjänstemännen vid ryska legationen tycks i allmänhet vara utmärkt hyggliga och förekommande.
Mille (Emil) Cedercreutz är på väg till Paris, men vill på allt sätt undvika att störa Edelfelt; till skillnad från umgänget med herrar som Gustaf Sohlström, Karl Snellman och Johan Pentzin gläder sig Edelfelt över att träffa sin gamla kamrat och gode vän Mille; i augusti och september har han dessutom lov från Jean-Léon Gérômes ateljé.
Paris, tisdagsafton. 3 Juni 1874. 3 juni 1874
Edelfelt har ännu inte flyttat till Rue des Carrières 12, vilket Alexandra Edelfelt tycks förmoda i sitt senaste brev; hälften av sina saker har han fört till ateljén; det är ingen brådska då han har betalat hyra ända till den 9 juni, och han inte har behövt ateljén, eftersom han förmiddagar arbetat hos Jean-Léon Gérôme och eftermiddagarna hos Adolf von Becker.
Efter en vecka är Edelfelt hemmastadd i Jean-Léon Gérômes ateljé; Gérôme är ännu inte tillbaka från sin resa till Holland och en annan konstnär har korrigerat deras arbeten; i ateljén gladde sig alla åt nyheten att Gérôme fått medaille d’honneur, den högsta belöningen vid expositionen (salongen).
Tillsammans med Berndt Lindholm och engelsmannen Monsieur Bowen vid Jean-Léon Gérômes ateljé åkte Edelfelt till Saint Cloud för att se på kapprodd i engelsk still på Seine; han har inte sett något vackrare än utsikten från Mont Valérien; i Meudon såg de porslinsfabriken och de bjöds in till Bowens vän Monsieur Roberts; på kvällen tog de tåget till Paris efter en av de allra angenämaste dagar man kan tänka sig.
Paris d. 11 Juni 74. 11 juni 1874
Det finns flera starka tecknare i Jean-Léon Gérômes ateljé, fyra elever har tavlor på Salongen; den duktigaste är elsassaren Joseph Wencker.
Dagsprogrammet är enligt följande: promenad till École des Beaux Arts, under vägen intar han choklad i Crèmerie Richelieu nära théatre francais, Palais Royale och Molières staty; förmiddagen i Jean-Léon Gérômes ateljé, dit Gèrome själv kommer ett par gånger i veckan för att "korrigera"; déjeuner [lunch] på studentcafé, sedan omnibus hem; på eftermiddagen arbete hemma eller hos Adolf von Becker; på kvällen middag hos Fuchs, följt av promenad eller brevskrivning.
Edelfelt har déjeunerat [ätit lunch] med några amerikaner och regretterat [ångrat/beklagat] att han inte lärt sig engelska; så fort han får tillfälle vill han lära sig engelska; hälften av fransmännen vid Jean-Léon Gérômes ateljé talar flytande engelska, så i detta fall kan man inte påstå att fransmän inte lär sig främmande språk.
Paris , onsdag d 17 Juni 74. 17 juni 1874
För två dagar sedan var Edelfelt ute till Saint Cloud för att göra landskapsstudier med 3 elever från Jean-Léon Gérômes ateljé, engelsmännen Bowen och John Mac Allan Swan, samt amerikanen Julian Alden Weir. .
I Jean-Léon Gérômes ateljé får man komma och gå hur man vill; månadsrytmen är att mansmodell poserar 3 veckor och kvinnomodell 1 vecka; det är inte som i Tyskland där man försöker göra Schöne Studienköpfe [vackra studiehuvuden]; alla målar vad och hur de vill, Gérôme ger frihet bara det blir bra och riktigt; Gérôme är noggrann med teckningen, medan han bara gör allmänna anmärkningar om färgsättningen; Gérôme har kommenterat att Edelfelt ser naturen enkelt och att det redan är en merit; i utlandet ger lärarna aldrig beröm i ordets rätta betydelse, så det skall man inte vänta sig; i ateljén finns några unga målare som är ovanligt skickliga, studieteckningarna är genomtecknade och överdrivna, men när de målar tavlan blir resultatet fullt av karaktär och liv men samtidigt vackert tecknat och målat; Paris är den enda ort i världen där man kan se och lära allt.
Varje lördag korrigerar Jean-Léon Gérôme elevernas kompositioner och är mycket sträng.
I ateljén finns amerikanen Julius Stewart, som kommer från en miljonärsfamilj; hans far har den största samling som finns av Jean-Léon Gérômes arbeten; det lär vara pappans förtjänst att Stewart fick följa med på Gérômes resa till Egypten och Arabien senaste sommar; Edelfelt tycker Stewart är en snobb, han talar endast om hästar, hundar och fruntimmer; Stewart umgås inte med de andra amerikanerna eftersom han räknar sig som fransman, han talar franska som om han var född i Paris; "Frankrikes vinst och Amerikas förlust blir ej stor!"
Paris d. 24 Juni 1874. 24 juni 1874
*Jean-Léon Gérôme sade idag att Edelfelt var på god väg, och att han borde försöka fortsätta att måla enkelt; Edelfelt skall bjuda till; "Oh hvad konsten är svår!”
Paris, onsdag d. 1 Juli 1874. 1 juli 1874
På baksidan brevet från Émile Claus, där han berömmer Jean-Léon Gérômes målningar, och gratulerar Arthur (som Alexandra Edelfelt kan se har Claus misstagit sig på förnamnet Albert) Edelfelt till en lysande framtid och sänder sina välgångsönskningar.
Paris d. 10 Juli 1874. 10 juli 1874
Det har varit "gräsligt" hett de senaste dagarna, vilket slutade i ett åskväder och hällregn; Edelfelt gick med några från Jean-Léon Gérômes ateljé till Bains Henry IV för att bada; det är sent och Edelfelt måste avsluta brevet eftersom Gérome kommer tidigt följande dag till ateljen för att korrigera; han hälsar alla.
Paris d 17 Juli 1874. 17 juli 1874
Adolf von Becker hyr Berndt Lindholms ateljé och Edelfelt har bjudits in att måla Calla Holms tavla där, eftersom den är ljusare än hans egen ateljé; på Kiala är man orolig för att han inte så fort som möjligt skall måla tavlan; Edelfelt meddelar att han nästa vecka när vacansen [lovet] börjar skall ta itu med saken; idén är densamma, med undantag för att den "vackra flickan" är klädd i 1780-talsdräkt; dräkten hyr han av en "kostymier" på Rue de Béranger, modellen har poserat i Jean-Léon Gérômes ateljé; i Paris är alla utgifterna "rysligt" dyra.
Den sista veckan i Jean-Léon Gérômes ateljé har varit svår; Edelfelt har blivit medveten om hur lite han kan; han har aldrig tidigare målat kvinnomodell, och resultatet blev inte bra; han ser fram emot att komma framåt i nakenmåleriet, det svåraste och intressantaste av allt.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Portvaktens fru kom med Alexandra Edelfelts brev; Edelfelt har i tankarna varit med om namnsdagsbord, uppsjungning, tiokaffe med saffranskringla på Kiala; egentligen satt han hos Jean-Léon Gérôme och målade av en italienska i kostym; Gérôme kasserade studien men sade ord som gladde Edelfelt: "Det är dåligt, men jag vet att Ni kan göra bättre saker".
Edelfelt har redan varit hos kostymieren för att hyra dräkt i Louis XIV-stil för Calle Holms tavla, han valde en mattgul sidenklänning med blommor; han har två modeller på förslag; den ena är en mager flicka med fina drag som poserat på École des Beaux Arts; den andra en elegant ung fru, med ett ansikte à la Antoine Vatteau, som stått modell för Adolf von Becker; han tror han tar den andra; båda kostar lika mycket att hyra; han kan halvera utgiften genom att dela modellen med en bekant från Jean-Léon Gérômes ateljé, parisaren Bassan; accessoirerna kopierar han från Louvren; Alexandra Edelfelt ser att han vill vara samvetsgrann som nybörjare.
Paris d. 28 Juli 1874. 28 juli 1874
Till sin födelsedag fick Edelfelt brev av Karel Scriba, som skrivit på vers, och av Schulz; han fick också gruppfotografiet av dem alla i Antwerpen; fotografiet blev inte så lyckat, Frédéric Matthæi ser tjock ut, Edelfelt och Scriba är inte heller bra, medan Schulz är sig lik; han sänder fotografiet till Alexandra Edelfelt; på Matthæis födelsedagsmiddag hade man utbringat en skål för Edelfelt; bland de närvarande fanns Scriba, Schulz, Jozef Van Ryssen och Dewey Bates; de senaste kvällarna har han umgåtts med en ung målare [Peyrot] från Nizza som han lärt känna i Jean-Léon Gérômes ateljé; denne har deltagit i kriget i Giuseppe Garibaldis armé.
Paris d. 4 Augusti 1874. 4 augusti 1874
På kvällarna har Edelfelt ofta spatserat [promenerat] med Peyrot från Nizza; Peyrot deltog i hela kriget som volontär vid Giuseppe Garibaldis artilleri) och är nu i Jean-Léon Gérômes ateljé; han och Edelfelt delar till hög grad samma politiska åsikter; Peyrot beundrar Adolphe Thiers och den konservativa republiken, hatar Napoleon och kan inte förstå hur Henry V kan ha ett så stort parti bakom sig; han hade länge tagit Edelfelt för polack eller italienare på grund av hans sätt att tala franska.
Paris d. 26 Augusti 74. 26 augusti 1874
B.O.Schauman har i all välmening men i enfald föreslagit att Edelfelt åker till Florens för att studera; Edelfelt blev indignerad då Berndt Lindholm visade ett brev från BOS, där denne beklagade att Edelfelt lämnat Antwerpen och att han sökt sig till Jean-Léon Gérôme.
B.O.Schauman borde inse att i deras tid är Paris, München och Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran och Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är inte så dåliga heller i Paris; för att göra framsteg hjälper det inte att springa på muséer, det gäller att studera naturen och hantverket, samt noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt har lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där man hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän och amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] i Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt "genom ryska glasögon".
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
I Adolphe Goupils butik visas endast en tavla i varje skyltfönster; Goupil är världens första konsthandlarmiljonär och svärfar till Jean-Léon Gérôme; konstbutiker finns längs rue Lafitte, Notre dame de Lorette, le Pelletier och lite överallt.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20 september 1874
Amerikanerna Robert Arthur, John Hamilton och Dewey Bates har anlänt till staden; Edelfelt har sprungit omkring med Bates för att få honom in vid École des Beaux Arts; Bates och Hamilton kommer till Jean-Léon Gérôme, liksom Sidney Adams som också lär vara i staden; Émile Claus hade sökt Edelfelt, men hunnit resa tillbaka till Belgien innan de träffats; Frédéric Matthæi väntas komma inom de närmaste dagarna; i nästa månad kommer Jules Dubois där via på sin resa till Rom; Alexandra Edelfelt ser således att Edelfelt får en riktig antwerpisk klick där; allt tal om Antwerpen har gjort att Edelfelt ser gatuvyerna framför sig och hör tornklockspelets Marthaouvertyr.
Fastän det är sent och Edelfelt i morgon skall presentera Dewey Bates för Jean-Léon Gérôme skriver han några ord om besöket i Ecouen; han och Adolf von Becker styrde genast stegen till Thomas Couture, som de hittade i sin park tillsammans med fru och två döttrar; Edelfelt frapperades av att Couture, upphovsmannen till "les Romains en décadence" och "les Volontaires", liknar morbror August; bland de modernaste målarna sätter Couture mest värde på Ernest Meissonier, medan han var rysligt sträng mot Paul Baudry och hans tavla "les Poetes"; Couture liknar Fredrik Cygnaeus i att han gärna tar emot smicker; de fortsatte till Pierre-Édouard Frère och hans fru som bor i en förtjusande villa som är byggd i stil med en medeltida borg; de besökte också Beckers gamla bolagist [rumskamrat] James Wells Champney med fru, de blev bjudna på middag i amerikansk stil; där fanns också två kusiner till fru Elizabeth Champney från Amerika; Edelfelt önskar att han tillsammans med Alexandra Edelfelt och systrarna kunde tillbringa en sommar därute i trakten av Paris, där det är trevligt och billigt och nära in till världsstaden; Champney har också gått på konstakademien i Antwerpen; de hann inte besöka belgaren Léon Dansaert innan de måste ta tåget tillbaka till Paris.
Paris d. 24 September 1874 24 september 1874
Edelfelt ser fram emot att på nytt komma igång i ateljén bland idel utlänningar; han har ännu inte fått tag på Sidney Adams; Frédéric Matthæi har ännu inte kommit; John Hamilton och Robert Arthur är i Fontainebleau; bara Edelfelt och Peyrot är de enda från Atelier Gérôme som hela sommaren varit i Paris.
Paris d. 1 Oktober 1874. – I mitt nya logis Rue Cassette 23. 1 oktober 1874
Severin Nilsson och Gerle sitter inomhus hela dagarna utan att ens öppna fönstren; städerskan madame Ledet kallar Gerle "le grand sauvage" [den store vilden]; Edelfelt tycker det är oförlåtligt att en 25-åring som tio år varit elev vid konstakademien i Stockholm inte känner namnen på Léon Bonnat, Ernest Meissonier och Jean-Léon Gérôme; Gerle tycker att Carl Wahlbom är lika bra som Ernest Meissonier, att Mårten Eskil Winge och August Malmström är lika goda som Paul Baudry, William Bouguereau och Léon Bonnat efter att ha sett dem en gång på Luxembourg.
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12 oktober 1874
B.O.Schauman har än en gång skrivit till Berndt Lindholm och beklagat att Edelfelt är i ”detta förskräckliga Paris”, under Jean-Léon Gérômes "fördärvliga" ledning och riskerar gå förlorad för konsten; även fransmännens värsta fiende tyskarna erkänner att den franska konsten är överlägsen; Schauman har en snedvriden bild, där Italien är idealet, man skall åka till Tiberns strand och sällskapa med alla världens skandinaver i Rom; Thomas Couture har aldrig varit i Italien och kan ändå mäta sig med Robert Wilhelm Ekman och Erik Johan Löfgren i europeisk ryktbarhet; Italien är renässansens vagga, men Grekland är antikens, Egypten, Persien och Assyrien den äldsta konstens, borde han därför även resa till Nineves ruiner?
Paris Söndag morgon kl. 9 d. 18 Okt. 1874 18 oktober 1874
Tre från Jean-Léon Gérômes ateljé har tänkt ta kvällskurser i skulptur i École de Médicine, Edelfelt, Julian Alden Weir och en brasiliansk markis; Aimé Millet är lärare i skulptur; blir Edelfelt antagen till aftonskolan vid École des Beaux Arts kan han "då och då roa sig med modellering" i École de Médicine.
Paris. den 26 Okt. 1874 26 oktober 1874
Senaste tisdag höll eleverna i Gérômes ateljé en av de två årliga middagarna (på vintermiddagarna i Palais Royal brukar Jean-Léon Gérôme delta som gäst); de åkte till Ville d'Avray och lekte omkring i den förtjusande skogen; när mörket trängde på gick de till en restaurang där det bjöds på soppa, gigot, kyckling, kalkonstek, sallad, blomkål, äpplen, druvor och ost till först bordeaux, sedan Bourgogne och sist Champagne, efter middagen fördes en flammande bruleau [brûlot] fram; det hörde till att de nya eleverna betalade för champagnen; det dracks skålar och hölls tal, en Monsieur Quartiet framförde "tillfällighetsverser"; klockan 10 plundrades ljuskronan för ett fackeltåg som leddes av massiern [ateljéföreståndaren] och Messieurs Gustave Courtois och Pascal Dagnan som varit längst i ateljén; medan de sjöng marscher gick de till bangården; det var förtjusande vackert i den stilla månljusa höstnatten, bakom dem fanns de ek- och poppelklädda bergen vid Ville d'Avray, St Cloud och Sèvres, framför dem bredde den vackra Seinen ut sig som ett silverbälte och längst bort lystes himlen röd av ljusen i Paris.
Jean-Léon Gérôme har inte sagt mycket om Edelfelts senaste studier, "pas mal" [inte dåligt] o.d.; följande dag börjar concours [tävling] i måleri; Edelfelt skall försöka få en "passabel plats" eftersom resultatet avgör hur nära man får sitta modellen under året.
Vid skulptur- och teckningsskolan har Edelfelt modellerat ett ornament och ett litet lejonhuvud; Aimé Millet tyckte att det inte var dåligt för en nybörjare, "pas mal pour un commençant"; från Jean-Léon Gérômes ateljé är det också en brasiliansk markis som tar skulpturlektioner.
En ryss har kommit till ateljén; han var nära 30 år och ville inte göra de intagningsuppgifter och -riter som tillkommer en "nouveau", nykomling; han avlägsnade sig men kom efter en tid tillbaka; det finns också en ny ungrare i ateljén; Edelfelt agerar tolk då ungraren, som talar tyska, behöver kommunicera med Jean-Léon Gérôme; ungraren var förtjust över att Edelfelt var "suomalainen" [finländare] och kände till Kalevala, Kanteletar, Johan Ludvig Runeberg och Robert Wilhelm Ekman; han har tidigare studerat i München och Wien.
Paris d. 2 November 1874. 2 november 1874
Resultatet från concoursen [tävlingen] har kommit; Edelfelt blev den 15:de av de 85 som gick igenom; alla som placerade sig före honom var elever till Alexandre Cabanel (några emellertid elever till Isidore Pils och William Bouguereau); ingen klarade sig bättre än Edelfelt av Jean-Léon Gérômes elever; Dewey Bates, Bowin och "juden" Bassan refuserades; Julian Alden Weir gick igenom som den 31:sta.
Tävlingen i måleri är inte lika sträng som antagningstävlingen; målerierna ställdes upp och Jean-Léon Gérôme bedömde ordningen; Edelfelt fick nummer 5 i första serien; tävlingarna är således överstökade och Edelfelt är elev i aftonskolan för naken modell, som anses vara den förnämsta i världen.
Paris d 6 November 1874. 6 november 1874
Julian Alden Weir har försökt övertyga Edelfelt om att flytta in med honom i hans ateljé med sovrum på Rue Pont de Lodi 5; Edelfelt tycker mycket om Weir, han är den mest begåvade amerikanen i Jean-Léon Gérômes ateljé; Weir har en fästmö (en liten amerikansk blondin) och tillhör en stor puritansk familj; han påminner om de amerikanska pojkar som Harriet Beecher-Stowe skildrat.
Dewey Bates är lite mankerad [stött] över Julian Alden Weirs val, men Weir vill inte bo med den kritiserande Bates; dessutom är Bates nybörjare och det är inte trevligt att ha en sådans kludd framför ögonen; Alexandra Edelfelt vet redan att Bates inte gick igenom concoursen [tävlingen] och är ursinnig på Jean-Léon Gérome; Bates klagar att Léon Bonnat är den enda som kan måla i Paris, och att Gérôme inte kan se färgerna som Bates gör det, och som man gör det i Antwerpen, men stannar ändå hos Gérôme; Bates har beslutat att åka med en irländare till Neapel för tre månader; Edelfelt ser inte vad Italiens luft ska ge som inte Paris har kunnat åstadkomma; man måste kunna teckna och måla innan man målar tavlor, även om Bates har underbara idéer i konst och är en intelligent ungdom.
Paris d. 14 Nov. 1874. 14 november 1874
Citaten ur Morgonbladets artikel om Edelfelts tavla, som Alexandra Edelfelt sände gjorde honom först ond och vemodig men skrattar nu åt alltsammans; Gustave Boulanger som denna vecka undervisar vid Ecole des Beaux Arts, medan Jean-Léon Gérôme jagar, komplimenterade Edelfelts arbete; Julian Alden Weir och andra hade sagt att studien är bra; sedan kommer han hem och får i Morgonbladet läsa att han har en "miserabel teckning", att "måleriet var fullkomligt förfuskadt".
Paris d. 23 Nov. 1874. 23 november 1874
Hippolyte Flandrin är Edelfelts (och Carl Gustaf Estlanders) favorit bland konstnärer som målar religiösa motiv; B.O.Schauman verkar inte känna till honom, J.A.D. Ingres, Paul Delaroche och många andra ur den franska skolan; dessutom är det vågat av BOS att kalla Léon Bonnat, Alexandre Cabanel och Jean-Léon Gérôme för "storheter för stunden"; Edelfelt skall skriva ett artigt och övertygande brev till honom.
På École des Beaux Arts har Edelfelt fått beröm av Jean-Léon Gérôme.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Edelfelts senaste studie ansågs som en av de bästa av kamraterna i Ecole des Beaux Arts; han fick också högsta möjliga beröm av Jean-Léon Gérôme, "pas mal, il y a des bonnes choses" [inte illa, där finns goda saker], men denne kritiserade också skarpt teckningen.
Då Edelfelt reser hem nästa sommar eller höst skulle han gärna vilja åka via Antwerpen, Haag och Amsterdam för att se sina "premiers amours" [första kärlekar] på konstens område, samt Rembrandt och Frans Hals i deras hemland; både Jean-Léon Gérôme och Léon Bonnat har rest till Holland för att se Rembrandt.
I Jean-Léon Gérômes ateljé finns en stipendiat från akademin i Florens; denne säger att det inte finns något tecken på modernt konstliv i Italien; storheter som Stefano Ussi har inga ateljéer och ställer ut i Paris och Wien; varje italienare med talang kommer till Paris eller München för att studera; ändå har B.O.Schauman föreslagit att Edelfelt åker till Italien, propositionen är så enfaldig att han inte mera vill tala om det.
Paris tisdagen före jul 1874. och fortsatt juldagen 1 december 1874
"Juden" Bassan har fått lida för sitt tal till Jean-Léon Gérôme på festen.
Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
Dewey Bates klagar över sin fattigdom, och jämför avundsjukt landsmän som Julius Stewart, John Singer Sargent, Mason, Carroll Beckweeth, som är amerikanska miljonärer i Jean-Léon Gérômes ateljé; som Alexandra Edelfelt redan fått höra refuserades Bates i concoursen [tävlingen] till aftonskolan, vilken är den enda i Paris som är kostnadsfri; Julian Alden Weir har gett pengar åt Bates för att denne skall kunna teckna i Léon Bonnats ateljé om kvällarna; Edelfelt tycker det är skamligt av Bates att ta emot pengarna, i synnerhet som han hade möjlighet att teckna efter naken modell i Gobelins-fabriken [gobelängfabrik] gratis; Bates eviga prat om kolorit och kraftig färg förargar Weir; Bates påstår att målare som Rafael, J.A.D. Ingres, Hippolyte Flandrin ingenting är värda för att de inte har "stora färghögar" på sina tavlor.
En morgon hade Edelfelt och Julian Alden Weir kaffebjudning för två av Weirs vänner från Jean-Léon Gérômes ateljé, schweizarna Alfred Henri Berthoud och Paul Robert, den senare brorson till Leopold Robert; de bjöd på kaffe och ett glas kirsch.
Edelfelt påmindes om det gemytliga umgänget med tyskar i Antwerpen då han tillsammans med Julian Alden Weir besökte en amerikan med tyska föräldrar, Göttelmeyer; Göttelmeyer är gravör och elev till Jean-Léon Gérôme; han talade med förtjusning om Tyskland och lovade till våren hjälpa Edelfelt med några eau-forter [etsningar].
Deras dagar ser ut som följande: Edelfelt och Julian Alden Weir gör kaffe på morgnarna och går till École des Beaux Arts; frukost [lunch] tar de tillsammans med andra elever från Jean-Léon Gérômes ateljé på restaurangen "la Mère Nail"; klockan 4-6 går de till Adolphe Yvons klass och sist kl. 7-9 i aftonskolan efter att ha dinerat [ätit middag] hos Mère Nail eller på Crêmerie de Brui, eller på studentrestaurangen hos "la Mère François".
Paris d. 14 December 1874 14 december 1874
Edelfelt har gjort en färdig skiss till "Den första skålen hurrah! Kamrater skall Finland ha"; både Berndt Lindholm och Julian Alden Weir tycker att den med några ändringar är tillräckligt bra för att visas för Jean-Léon Gérôme.
Följande vecka hålls vinterfesten för Jean-Léon Gérôme på Hôtel du Louvre (ett av de bästa i Paris); Edelfelt har bestämt sig för att delta även om det kostar 10 francs.
Paris d. 18 December 1874. 18 december 1874
Föregående dag hölls den stora middagen för Jean-Léon Gérôme på Hôtel du Louvre; Edelfelt har aldrig varit med om en så fin diner [middag], den var splendid [utmärkt]; han satt med Julian Alden Weir och Alfred Henri Berthoud.
Jean-Léon Gérôme hade fått ett mycket vackert placeringskort, ritat av nuvarande massiern, atelierföreståndaren, Frédéric Christol; som Alexandra Edelfelt kommer ihåg var Gérômes bravurtavla i våras "l'excellence grise" [den grå eminensen], munken père Joseph, Armand Jean de Richelieus gunstling; på kortet klättrade samme fader Joseph på en stege och kröner Gérômes byst med en jättelik lagerkrans.
Jean-Léon Gérôme talade med Edelfelt om Vasilij Vereschagin, som humoristiskt skrivit om sina "krigiska mandater" i Khiva; som Alexandra Edelfelt vet har Vereschagin frått Georgsorden för tapperhet.
I slutet av festen spelade och sjöng många, bland andra schweizaren von Rodt; det som störde festen lite var "juden" Bassan, som uppträdde med en café-chantantvisa och införde i talpartier "dumma" komplimanger till Jean-Léon Gérôme, vilka var oförskämt familjära; Julian Alden Weir var så arg att han velat prygla upp juden på fläcken; Bassan har inte vågat komma till ateljén följande dag.
Paris, Nyårsnatten 1875, kl. 12,5 på natten. 1 januari 1875
På nyårsdagen försov sig Edelfelt när Jean-Léon Gérômes elever skulle uppvakta Gérôme; de skulle samlas på Place Blanche (Clichy Batignolles) klockan halv 9.
Paris, Söndagen d. 17 Januari, 1875. 17 januari 1875
Jean-Léon Gérôme gav Edelfelt en nyttig läxa med anledning av hans senaste studie; Gérôme sade att Edelfelt var mycket skicklig, men att han måste akta sig så att skickligheten inte blir ett manér; Gérôme hade i hans senaste studie inte hittat detta allvarliga, naiva sökande, som är absolut nödvändigt för att vara en god och originell målare; han visste att Edelfelt kunde bättre och att hans nästa målning skulle vara bättre; Gérôme är en förunderligt skarp karl, som ser Edelfelts svaga sida att hellre göra vackra saker än bra saker; det viktigaste var att Edelfelt var sig själv, han skulle följa mästarna vad gäller principer, samt enkel och stor uppfattning, men aldrig deras manér.
Föregående dag hade de concours i Jean-Léon Gérômes ateljé; placeringen i första serien blev Jean-Baptiste Duffaud, Albert Aublet, Frédéric Christol, Jean Jacques Brunet, Paul Robert (schweizaren, brorson till den store Leopold Robert), Edelfelt och Louis-François Majoux; Julian Alden Weir placerade sig på tredje plats i andra serien.
Paris den 25 Januari 1875 25 januari 1875
Ingen tecknar och komponerar som Jean-Léon Gérôme.
På söndagen var Edelfelt tillsammans med Filip Forsten, två fröknar Forsten, fröken Gyldén och herr Axel Gyldén och hörde på Edmond de Pressensé; Edelfelt blev förvånad över att se fyra kumpaner från ateljén i kyrkan; han visste inte att Frédéric Christol, Eugène Burnand, Auguste de Beaumont och Paul Robert var protestanter; efter gudstjänsten talade han kort med fröken Gyldén om Alexandra Edelfelt innan han skildes från "fruntimren".
Monsieur Mason, en amerikansk miljonär i Jean-Léon Gérômes ateljé har bjudit Edelfelt och Julian Alden Weir på middag för att visa dem sin fars tavelgalleri; sedan är de bjudna att göra honom sällskap till teaterpjäsen "Demimonde"; familjen har bott länge i Paris och Mason går till ateljén för nöjes skull; Mason är vänlig trots sin rikedom och skiljer sig därigenom från en annan amerikansk miljonär, Julius Stewart; Mason är vacker och det är en ståtlig syn att se honom på hästryggen på hans promenad i bois de boulogne.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
Edelfelt har arbetat och även besökt aftonskolan, mera på grund av att Julian Alden Weir går dit än av egen lust; i ateljén har de målat kvinnorygg och Jean-Léon Gérôme tyckte om Edelfelts studie.
De senaste dagarna har Edelfelt på eftermiddagarna arbetat på en skiss därhemma; ämnet är följande: "Det är afton, på ett af de tyska slagfältena under 30 årskriget. Drabbningen är slut, och en ung krigare har gått ut för att söka sin vapenbroder bland de fallna; han böjer sig ned över ett lik, insvept i en trasig svensk fana, som den döde ännu krampaktigt trycker till sitt bröst, han kastar upp en flik af fanan och ser sin väns bleka ansigte"; Berndt Lindholm och Adolf von Becker tyckte att det är det bästa han gjort, och Julian Alden Weir rådde honom att visa skissen åt Jean-Léon Gérôme; Gérôme ansåg att ämnet inte var dåligt, men att skissen varken hade fysionomi eller originalitet, och fullständigt saknade distinktion, "Cela n'est pas un portedrapeau mort à son poste, c'est tout bonnement un paquet [detta är inte en fanbärare död på sin post, det är helt enkelt ett paket]; Edelfelt får börja om på nytt.
Edelfelt måste först lära sig teckna; före Edelfelt visade skissen åt Jean-Léon Gérôme trodde han att han kunde börja på med tavlan nästa vecka, men nu måste han börja om igen; även Julian Alden Weir är olycklig över tecknandet och han har tecknat betydligt mindre än Edelfelt.
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
Paul Robert stannade kvar hos Edelfelt och Julian Alden Weir och tröstat Edelfelt angående kompositionen som Jean-Léon Gérôme skällt ner.
Paris d. 17 Februari 1875. 17 februari 1875
I concours de peinture [målningstävling] placerade Jean-Léon Gérôme Edelfelt på 5 plats; Gérôme sade att hans studie inte hade lyckats i varken tekning eller form men han såg ett seriöst sökande.
Paris, söndagen d. 21 Februari 1875 21 februari 1875
Edelfelt har målat bakgrund till en studie han målat hos Jean-Léon Gérôme: en spelande faun; han har satt träd bakom den nakna pojken, som sitter på en gammal marmorbänk, blommor och gräs i förgrunden; Berndt Lindholm som gett råd, säger att den inte alls kommer att förstås i Helsingfors; nakenheten och bristen på idé skulle få herrar konstdomare att rynka på näsan och säga att Edelfelt gått förlorad för konsten i Paris.
Med Pauline Ahlberg var Edelfelt på Cercle artistique (Cercle Mirlitons), Place Vendôme, där det är en exposition med modern konst; där finns namn som Tony Robert-Fleury, Jean-Léon Gérôme, Mihály Munckascy, Édouard Dubufe, Édouard Detaille och Jehan Georges Vibert, men verken utgörs av obetydliga småsaker.
Den ungerske konstnären Mihály Munkascys "fruntimmersporträtt" är långt ifrån vad man kunde vänta sig av en så talangfull målare; Jean-Léon Gérôme har en medelmåttig tavla som föreställer två hästar framför en port i Cairo.
Paris d. 24 Februari på aftonen 24 februari 1875
När blir det Edelfelts tur att skicka hem något "duktigt"?; om Gud vill skall han i vår måla färdigt sina krigare, dem som Jean-Léon Gérôme kritiserade.
Paris d. 13 Mars 1875 13 mars 1875
Gustave Boulanger, som gjort målningarna i dansfoyén på Nya Operan, har korrigerat studierna i ateljén eftersom Jean-Léon Gérôme är sjuk; Edelfelt har fått det bästa berömmet från en lärare någonsin; Boulanger tyckte hans studie var levande, man kunde känna musklerna och livet under huden, tonen var frisk, klar och lysande, och helheten var bra; med lite mera finmodelering, och lite finess i konturerna skulle studien vara perfekt.
Paris 18 Mars 1875 18 mars 1875
Julian Alden Weir har lämnat in 2 porträtt; från Jean-Léon Gérômes ateljé har dessutom Joseph Wencker, Eugène Burnand, Jean-André Rixens, Wyatt Eaton, Douglas Volk, Istres Contencin, Jean-Baptiste Duffaud lämnat in bra saker.
Edelfelt har de två sista dagarna arbetat mer än på länge och varit i stor "själsspänning" eftersom han målat färdig Berndt Lindholms pojke och fört den till juryn för Parissalongen; det är än så länge en hemlighet eftersom han är säker på att bli refuserad; i och med att Jean-Léon Gérôme inte är i Paris visade han tavlan för Gustave Boulanger som rådde honom att pröva lyckan; Edelfelt gick med tavlan till Industripalatset och tilldelades nummer 4235.
Paris Annandag Påsk 1875. (på aftonen) 1 april 1875
Det är mycket liv i École des Beaux Arts, man håller på med tävlingarna för Romarpriset [Prix de Rome]; bara fransmän får delta; av de 20 som har gått vidare till andra tävlingsomgången är 9 Jean-Léon Gérômes elever, Gustave Courtois, Albert Aublet, Édouard Zier och Pascal Dagnan är bland de fem första.
Museet är öppet för allmänheten bara på söndagar, så Edelfelt kan arbeta där i lugn och ro; i och för sig finns där en massa målare, bl.a. tre av Jean-Léon Gérômes elever och Jaakko (Jac.) Ahrenberg som gör akvareller.
Paris d. 5 April 1875. 5 april 1875
*Salongsjuryn lär vara sträng och alla är rädda; Jean-Léon Gérôme har avsagt sig jurymedlemskapet p.g.a. en resa till Konstantinopel; Julian Alden Weir är rädd för att bli refuserad.
Paris d. 13 April 1875. (tisdagsafton 13 april 1875
Edelfelt har en ledsam nyhet; han är refuserad i Salongen; Julian Alden Weir fick det ena porträttet antaget, även Eugène Burnand är antagen; bland de refuserade i Jean-Léon Gérômes ateljé finns Gérômes gunstling Gustave Courtois, Wyatt Eaton, Léon Dehaisne, Istres Contencin och Law; Adolf von Becker och Berndt Lindholm är antagna, den senare med acklamation; Arvid Liljelund är refuserad.
Följande morgon kommer Jean-Léon Gérôme till ateljen, så Edelfelt måste stiga upp tidigt och önskar därför Alexandra Edelfelt godnatt och hälsar alla, i synnerhet Morbror Gustaf Brandt och syskonen; han skriver mera snart och sänder Johan Jakob Chydenius kvitto; de börjar få vår i Paris, även om det är kallt när solen inte skiner.
Alla i Jean-Léon Gérômes ateljé var förvånade över att Edelfelt blivit refuserad.
Paris 18 April 1875 18 april 1875
På grund av huvudvärken senast Edelfelt skrev kommer han inte klart ihåg vad han berättade, förutom att han refuserats i Salongen; större otur kan man ha: Jean-Léon Gérômes framstående elev, Joseph Wencker, har inte lyckats komma bland de 10 bästa som får tävla om romarpriset [prix de Rome]; av de tävlande är 7 elever till Alexandre Cabanel, 2 till Isidore Pils, Édouard Zier är den ende från Gérômes ateljé; den 19-årige Zier har gjort en vacker skiss på ämnet: Kristus säger till de fiskande lärjungarna att de därefter skall vara människofiskare; skissen för tankarna till Hippolyte Flandrin.
"Furst" (Anders) Ramsay har bett Edelfelt se på en tavla han köpt; Ramsay menar att endast en utmärkt målare har en sådan färg och förmodar att konstnären är en av Frankrikes kända landskapsmålare; Edelfelt upplyser honom om att tavlan målats av den 20-årige Charles Cartier, som studerar tillsammans med honom i Jean-Léon Gérômes ateljé; Edelfelt skyndade till Cartier för att berätta att hans tavla har blivit såld på Hôtel Drouot, konstauktionskammaren; Cartier hämtade sina pengar och bjöd Edelfelt på melée-cassis på restaurangen mittemot Ecole des Beaux Arts.
Edelfelt har samma dag sett Joseph Wencker som såg sorgsen ut; även om Édouard Zier är ung ställde han redan i fjol ut en stor historisk tavla "Cato"; en annan av Jean-Léon Gérômes äldsta elever, Gustave Courtois fick en stor tavla "Kain och Abel" refuserad i Salongen.
Ännu några ord om Sargents, som är en helt artistisk familj; fadern är f.d. läkare och mycket rik; de reser nu sedan 20 år tillbaka, mest har de bott i Venedig och Florens, modern och barnen tänker inte på annat än musik, litteratur och måleri; modern Mary Sargent har mycket utpräglad smak och kommer vanligtvis i dispyt med Julian Alden Weir om Camille Corot, som Madame Sargent inte vet att uppskatta; misserna Austin är mera uteslutande musikaliska; Miss Sarah Austin beundrar Richard Wagner och spelar med entusiasm ur Lohengrin och Tannhäusen; unge John Singer Sargent har sagt att Edelfelt är femte i Jean-Léon Gérômes ateljé och alla tror därför att han är en stor tecknare.
Tillägg 26 april 1875
Edelfelt är ännu betagen av Marià Fortuny-expositionen, särskilt av färgprakten; Fortuny är en av dessa som är utmärkta som de är, men är farlig att imitera; Pauline Ahlberg var alldeles betagen; Jéan-Léon Gérôme hade rekommenderat utställningen och menat att Fortuny ägnat sitt liv åt att arbeta ("C'est un homme qui a passé sa vie à travailler"), vilket Edelfelt tycker är en viktig livsregel.
Paris, Måndag d. 3 Maj 1875 kl. 12 på natten 3 maj 1875
Julian Alden Weir har sett Victor Hugo arm i arm med Jean-Léon Gérôme och Gustave Doré på Salongen.
Paris d. 5 Maj 1875 5 maj 1875
Edelfelt har talat allvarsamt med Julian Alden Weir om sitt måleri; Weir anser att Edelfelt har skickligheten men att han saknar ett riktigt allvarsamt, kärleksfullt, naivt sökande, man vet inte vad Edelfelt velat med en målning; Jean-Léon Gérôme säger att han föredrar dåligt utförda, naiva och dumma saker som får konstnärens innerlighet, hans sökande och inspiration att synas, framför en betydelselös produkt av en skicklig hand.
Paris d. 12 Maj 1875 12 maj 1875
Jean-Léon Gérôme har rest till Constantinopel och skall senare fortsätta till Egypten.
Gustave Boulanger vikarierar under sommarmånaderna; Jean-Léon Gérôme är strängare och skarpare.
Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17 maj 1875
Edelfelt vandrade till Pauline Ahlbergs eftersom det inte var att tänka på att få plats på en ångbåt eller omnibus på pingstdagen; de åkte till Ville d’Avray, Camille Corots älsklingsort, där Jean-Léon Gérômes elever i höstas hade den roliga "viften"; det var mycket varmt; de gick till fots till St. Cloud där det var mycket folk i parken; utsikten därifrån över Paris är bland det vackraste man kan tänka sig, i förgrunden ser man Seinens blå gördel och de lummiga ekarna och kastanjerna.
Paris 31 Maj 1875. 31 maj 1875
Berndt Lindholms pojke vore det roligt att få exponerad, om också inte mer än en dag; Alexanda Edelfelt kan om hon vill också ställa ut pojken som spelar, en karl med pantherhud som Gustave Boulanger i tiden berömt, en kvinnotors med vitt draperi som Jean-Léon Gérôme tyckte var bra, därtill om Mamma anser det nödvändigt en gubbe som sitter, något huvud o.s.v.; han sänder också en studie som han målade strax han kom hit i fjol i Adolf von Beckers ateljé efter en av hans modeller, ett flickhuvud koafferat [friserat] à l'alsacienne; en karl som lutar sig mot knäet är hans senaste och säkraste studie även om han inte hade tid att slutföra den och p.g.a. Pauline Ahlberg förlorade en dag den veckan; om någon av tavlorna ställs ut vore det bra om Heimberger spänner upp duken på lösramar, Mamma kan också be honom fernissa tavlorna och hon skall skriva upp alla utgifter på Edelfelts konto.
Paris. Onsdag d. 9 Juni 75 9 juni 1875
Edelfelt har besökt den ryska målaren Karl Huhns ateljé, ditförd av Sergej Vereschagin, bror till målaren, och elev i Jean-Léon Gérômes ateljé.
Sergej Vereshagin vill inte använda samma efternamn som brodern eftersom han inte tycker att han kan någonting; Wasilij Vereshagin är Jean-Léon Gérômes bortklemade gunstling; Wasilij kommer snart till staden och Edelfelt är säker på att bli bekant med honom genom brodern; som Alexandra Edelfelt kanske vet är Wasilij i Indien; fotografier av Wasilijs målningar från Khivafälttåget har rönt uppmärksamhet i Paris.
Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14 juni 1875
I Ecole des Beaux Arts har de haft 3 concourser [tävlingar]; Gustave Boulanger placerade Edelfelt som fjärde i Jean-Léon Gérômes ateljé; han får antagligen ingen medalj i teckning, det är sällsynt att någon får det första året han tecknar i Adolphe Yvons klass; som bäst håller han på med en tråkig concours i ornamentsteckning.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
*Föregående dag var Edelfelt med Julian Alden Weir och Edouard Paupion, tidigare juris student som nu är elev till Jean-Léon Gérôme på Theatre Français; de såg Chez l'avocat, l'Ilote och Alfred de Mussets On ne badine pas avec l'amour; Sophie Croizette och Louis Delauney spelade mästerligt även om Croizette inte passade i Camilles roll.
Paris d. 30 Juni 1875 30 juni 1875
Edelfelt gick efter Jules Marie Lavées anvisningar för att beställa träklossar till gravyren; adressen var i närheten av Bastillen och han tog hjälp av Ferdinand Gueldry från Jean-Léon Gérômes ateljé för att hitta; Gueldry är en vacker, lång, svart 19-åring som nyss kommit ut från Lycée Charlemagne; Edelfelt har börjat ett porträtt av honom, för att möjligen ställa ut det vid Ecole des Beaux Arts exposition i slutet på juli.
Maxime Faivre, Jean-Léon Gérmes gudson, sitter ofta med Ferdinand Gueldry och Gustave Bourguin och hittar på kvickheter och pratar strunt.
Efter frukosten gick Edelfelt och Ferdinand Gueldry till Montmartre för att hälsa på Max Faivre, som arbetar i Jean-Léon Gérômes privatateljé så länge denne är i Konstantinopel; Max håller på med ett porträtt av Gustave Bourguin som blir mycket bra; Edelfelt och Gueldry gick igenom Gérômes studier och såg fyra kasserade versioner av "Bonaparte i Cairo".
Jean-Léon Gérômes fru och barn är på landet och Maxime Faivre känner Gérôme så nära att det inte orsakade någon "ogrannlagenhet" att Edelfelt och hans sällskap var där.
Maxime Faivre är en glad parisare och ateljéns "muntrationsråd" [underhållare], han leker med ord och förkunnar dagens nyheter i politik, konst och teater; han är blond, vit och röd och har något Wallgrenskt i sitt utseende; han har med stor framgång spelat "fruntimmersroll" i en pjäs som eleverna i Jean-Léon Gérômes ateljé spelat; Edelfelt ger Alexandra Edelfelt ett prov på Max prat, på det språk som används i ateljén och bland ungdomen i Paris; Max frågar om Edelfelt har sett l'Ilote på [Théâtre] Français, lilla Suzette Reichenberg är toppen; den gamla Marie Favart är irriterande och påminner om Jean Jacques Brunet i ateljén; när Brunet var ny hade de utsatt honom för spratt och bett honom hämta père Picaus byst; på frågan om vad "perpicau" var hade den dåvarande massieren [ateljéföreståndaren] Pascal Dagnan svarat att Perpicau är en stad i Midi [södra Frankrike] där man hittat en berömd antik byst; Brunet gick således rakt till père Picau, frågade efter hans byst och blev utskälld; det franska pratet är roligare än det finska.
Paris, fredag d. 9 Juli 75. 9 juli 1875
Första kvällen Axel Antell var här bjöd Julian Alden Weir på champagne vid middagen för att fira den 4 juli, Amerikas frihetsdag; Weir hade också bjudit Jean-Léon Gérômes två bästa elever Pascal Dagnan och Joseph Wencker, samt Jules Bastien-Lepage, Edouard Paupion, Léon Chevreuil och Jean-Baptiste Guérin på "viften" "chez Anna", där de vanligtvis äter; de skålade för Amerika, den republikanska idén, Frankrike, George Washington och Gilbert de Lafayette.
Edelfelt beundrar Alexandre Cabanels elev Jules Bastien-Lepage, som bara är 24 år och fått alla medaljer i Salongen och säkert får årets Romarpris; hans bidrag för Romarpriset som är ett tema från Nya Testamentet lär vara mästerligt; Axel Antell fann honom "utmärkt hygglig" och Edelfelt satt bredvid honom och talade med honom hela kvällen; han "predikade" samma saker som Jean-Léon Gérôme: simplicité, sincérité och charactère [enkelhet, innerlighet och karaktär] och citerade Camille Corot som menar att man i konstnärskarriären behöver samvete, självförtroende och uthållighet, samt fördjupade studier i teckning och ljusförhållanden; Bastien-Lepage menar att man skall veta vad man vill och inte sky arbete; de talade länge om poesi och musik, om Bibeln vars teman Bastien-Lepage ansåg aldrig kunna bli gamla.
Paris d. 15 Juli 1875. 15 juli 1875
Jean-Léon Gérôme är hemkommen och fann Edelfelts studie "pas mal" [inte dålig].
Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
Jules Marie Lavée var nöjd med teckningen på gamle Pistol och översten; han gav Edelfelt rekommendationer till gravören Henri Théophile Hildibrand, som skurit Gustav Dorés och Alphonse de Neuvilles teckningar; för att utföra illustrationerna lika omsorgsfullt som i François Guizots Frankrikes historia ville han ha 400 francs för varje plansch, 250 francs var det billigaste alternativet för en någonslags artistisk tolkning av sin teckning; 80 francs som Edelfelt senast uppgav var alldeles för lite, uppskattningen kom från en av Jean-Léon Gérômes elever [Albin Meyssat] som arbetar för en dålig modejournal; Edelfelt skrev till Gustaf Wilhelm Edlund och rådde om det behövdes besparingar att i så fall minska antalet illustrationer; hos Hildibrand fick han se teckningar av Doré, Neuville och Émile Bayard som var under arbete.
De flesta av Jean-Léon Gérômes elever drar bort till sina hemtrakter eller ut på landet; Edelfelt önskar sig kvitt sina teckningar så att han kunde åka hem; de senaste dagarna har han haft flera förargelser, snickare som gjort hans träklossar för små, och allt blir så dåligt och går så långsamt; han är orolig att Gustaf Wilhelm Edlund inte alls ger ut Julqvällen illustrerad eller går in för att gravera teckningarna dåligt och billigt då han får höra hur dyrt det är.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
Då Edelfelt kom hem hade Julian Alden Weir bjudit in Jules Bastien-Lepage, hans bror Émile, Albin Meyssat, Joseph Wencker, en gravör Charles Baude för att dränka förargelsen och indignationen i en bål; Edelfelt fick höra att la Section de Peinture [målarsektionen] i Institut de France enhälligt hade gett Bastien-Lepage priset, med undantag för hans lärare Alexandre Cabanel som hade hållit på Léon-François Comerre; de andra avdelningarna (arkitekter och skulptörer) röstade än på den ena än på den andra, bara för att inte ge priset åt Bastien-Lepage; indignationen var stor efter kungörandet; Jean-Léon Gérôme kom och beklagade och sade att han gjort allt vad han kunnat göra.
Paris, måndag d. 9 Augusti 1875 9 augusti 1875
Paris blir allt tommare på bekanta; Edouard Paupion har åkt till sin hemtrakt Bourgogne, i januari skall han utföra sitt volontariat [frivillig värnplikt]; flera av Jean-Léon Gérômes elever gör som bäst sitt volontariat, i slutet av juni kom de till ateljén för att ta farväl; amerikanen Dewey Bates har rest till Holland; bröderna Jules och Émile Bastien-Lepage bjöd på avskedsmiddag, samma dag reste också fröknarna Anna Agrell och Kinstrand till Schweiz.
Edelfelts fick gå fram för att ta emot sin egen medalj av tredje klass i ornamentsteckning; på medaljen av silver hade man skrivit École National des B.A., namnet Edelfeld hade de stavat fel; Jean-Léon Gérômes elever och Jules Bastien-Lepages klick applåderade då han gick fram.
Paris d. 20de Augusti 75. 20 augusti 1875
Det är en stor lycka att få måla porträtt av Alexandra Edelfelt och Johan Ludvig Runeberg; Edelfelt skulle vilja kunna måla som Jules Bastien-Lepage för att göra dessa två monumentala tavlor; han får komma ihåg Jean-Léon Gérômes råd om ärlighet, enkelhet, studie, efterforskning, förfinad utformning och storhet i konturerna; likhet är det som han framför allt vill eftersträva.
Rom d. 18 mars 1876. 18 mars 1876
Den första person Edelfelt träffade på första morgonen i Florens var amerikanen Walter Blackman från Jean-Léon Gérômes atelje; Blackman lovade visa honom runt i staden på återresan; Arnodalen är vacker, men det vet ju Alexandra Edelfelt redan; Florens verkar översvämmas av främlingar; i gallerierna och på gatorna hördes hela tiden engelska, franska, tyska och danska.
Rom, onsdag 22 mars 1876
Det gamla Rom med Colosseum, Forum Romanum och ruinerna av Palatinum har sysselsatt Edelfelts tankar; han har stått på samma rostra [talartribun] som Cicero; han har gått på samma stenläggning som Julius Cæsar; i Colosseum har han med Jean-Léon Gérômes utmärkta tavlor i minnet satt sig in i dessa grymma tider; man föraktar nutidens tiggare och pack som ansätter resande på Forum romanum och inte vet att de står på helig mark då de kallar torget Il camppo vaccino, kotorget; torget verkar så litet för att kejsare fortsatte att bygga nya tempel där för att undvika upproriska folkskockningar och såg hellre att trogna undersåtar samlades på deras egna torg, därav forum Augustum och Trajanum.
Roma d. 10 maj (onsdag) 1876. 10 maj 1876
Edelfelt och Pietro Krohn träffades första gången hos Walter Runeberg, där de livligt diskuterade Jean-Léon Gerôme och konst i allmänhet.
Roma d. 16 maj (tisdag) 1876. 16 maj 1876
Ferdinand Gueldry skriver att även Jean-Léon Gérôme låg sjuk i tyfus då han som 21-åring först kom till Rom; han hoppas att detta skall vara en lycklig förutsägelse för Edelfelt.
allt ännu Göteborg d. 7 nov. 1876. 7 november 1876
Berndt Lindholm tog Edelfelt till en konstnär Fredrik Wohlfart, som studerat i Düsseldorf och Paris och som för två år sedan slog sig ned i sin födelsestad; Wohlfart var hygglig och en stor beundrare av Jean-Léon Gérôme; hos honom såg Edelfelt det granna porträttet av Magnus Lagerberg.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
Maxime Faivre är massier i ateljén [ateljéföreståndare]; han och andra har rått Edelfelt att göra Jean-Léon Gérôme sin uppvaktning så fort som möjligt.
Julian Alden Weir säger att Edelfelt gjort framsteg och råder honom att börja med något större; han presenterade Edelfelt för flera nykomna amerikaner som "un des plus forts de chez Gérôme" [en av de starkaste hos Gérôme]
Jean-Léon Gérômes elever har hedrat sig detta år; Joseph Wencher vann grand prix de Rome, Pascal Dagnan har gjort "utmärkta" saker och flera unga som Ferdinand Gueldry sägs ha ovanlig talang.
Paris, söndag den 19 November 1876. 19 november 1876
I huset mitt emot bor Julian Alden Weir, samt engelsmannen John Macallan Swan och italienaren Filadelfo Simi; i huset bredvid bror Maxime Faivre; alla är från Jean-Léon Gérômes ateljé.
Det viktigaste besöket under veckan var hos Jean-Léon Gérôme; Gérôme talade om att han legat dödssjuk i tyfus i Rom i samma ålder; Edelfelt visade Ellens Edelfelts porträtt och fotografier av Aminoffs porträtt; Gerome tyckte de var bra, att han var på rätt väg; Edelfelt berättade att Aminoffs porträtt vunnit första medalj på [konst- och industri]utställningen hemma.
Ernst Nordström tänker sig in i Jean-Léon Gérômes ateljé; han är en klok gosse med konstförstånd.
Kristian Zahrtmanns vän Massen [Karl Madsen?] är i Jean-Léon Gérômes ateljé.
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Vasilij Werestschagin bor i Auteuil utanför Paris; ingen vet var brodern Sergej håller hus; Jean-Léon Gérôme ansåg Werestschagins originalitet gå för långt då denne inte varit en enda gång hos Gérôme och heller inte låter någon komma till sig.
Paris d. 27 nov. 1876. 27 november 1876
Man kan inte resonera med folk som talar med "sidovördnad" om Jean-Léon Gérôme, Ernest Meissonier, Paul Laurens, J.A.D. Ingres, men som höjer Wilhelm von Gegerfelt, Carl Skånberg och Mihály Munkaszy till skyarna.
Paris, söndag d. Nov 1876. 3 december 1876
Jean-Léon Gérôme har varit ganska kritisk; Edelfelt vet att han har mycket att lära i både teckninge och målning; han har legat av sig i att måla naket; ett stort fel är att han aldrig målat nature morte och landskap; mot våren skall han åka till St Cloud för att göra landskapsstudier.
Paris d. 8 Dec. 1876. 8 december 1876
På förmiddagen har Edelfelt arbetat på en studie som intresserar honom mycket, även om han inte får den som han vill; på kvällen skall han på cours du soir [kvällslektion] och de återstående timmarna tänker han göra färdig skissen till det ämne som Jean-Léon Gérôme gett dem: Josua hållande sin sköld som stridstecken (kap. 8 Josua).
Paris måndag d. 11 Dec 1876. 11 december 1876
Pascal Dagnan och Filadelfo Simi, liksom Jean-Léon Gérôme, råder Edelfelt att måla om fonden på Ellens porträtt; fotografierna är tagna, men blev inte lyckade; han sänder ett kort med brevet och resten med Mili (Emilie) Mechelin som sagt åt Gunnar Berndtson att hon reser omkring den 20; det klokaste vore väl att göra en god svartkritsteckning efter porträttet och sedan låta reproducera den; anledningen till att fotografiet blev så dåligt kan delvis bero på att Edelfelt förbjudit fotografen att retuschera plåten.
*Filadelfo Simi och Pascal Dagnan har gett goda råd till det första utkastet av rida ranka; Jean-Léon Gérôme har de senaste gångerna varit mera belåten med hans studier.
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
Modellen bedrog Edelfelt, så han har arbetat på ateljén där både Jean-Léon Gérôme och Adolphe Yvon varit nöjda med hans studier.
Då Edelfelt får färdig kartongen till rida ranka går han med den till Jean-Léon Gérôme; han tar också med sig illustrationerna till Julqvällen.
Jean-Léon Gérôme kritiserade Edelfelts skiss till Josua; han ansåg den teatralisk och obegriplig, den liknade en defile [parad] snarare än en batalj.
Nästa lördag är den sedvanliga banketten för Jean-Léon Gérôme; aftonen före julafton kommer Edelfelt således att tillsammans med gamla och nya elever äta och dricka på Hôtel du Louvre eller hos Wepler; Maxime Faivre och Pierre Petit-Gerard vill att Edelfelt tecknar Gérômes matsedel eller dyl; Edelfelt har inga idéer och tackar troligen nej; det duger i detta fall inte att komma med slarviga teckningar som för "Pierrot" i Helsingfors.
För närvarande har de som uppgift en scen från Odysséen; Jean-Léon Gérôme lägger stor vikt vid dessa skisser som han själv anger temat för; det är också i komposition som han är den yppersta läraren.
d. 16 Dec 16 december 1876
Jean-Léon Gérôme var inte nöjd med Edelfelts studie.
Banketten [för Gérôme] lär kosta 15 francs; sedan kommer julen och nyåret med utgifter till höger och vänster; han har köpt en ylleskjorta för gymnastiken; penningutgifterna tyder inte på samma svåra symptom som hos Pietro Krohn, som öste ut pengar; Edelfelt spenderar bara på "nödvändighetsartiklar", utan vilka det är svårt att arbeta.
Edelfelt går inte till Madame Jacquinots ikväll, inte heller nästa lördag då det är kalaset för Jean-Léon Gérôme; Paulin Ahlberg får således inte träffa honom på tre veckor.
fredag d. 22 dec. 76. 22 december 1876
Banketten för Jean-Léon Gérôme är uppskjuten med en vecka.
Julmorgonen 1876. 25 december 1876
Den bästa julklappen var Jean-Léon Gérômes uppmuntrande ord om rida ranka och illustrationerna till Julqvällen (Charles Baude hade gett honom ett exemplar av varje illustration); Edelfelt hade sökt upp Gérôme i dennes skulpturateljé där han höll på med en skulpturversion av gladiatorerna i "Pollice verso" [tavla från 1872] för expositionen [världsutställningen] 1878; Gérôme bad Edelfelt ändra pojkens händer i rida ranka; Gérôme verkade nöjd med Julqvällen, mest såg han på gamle Pistol i stugan och kaptenens hemkomst, samt Majoren och fröken Augusta; Gérôme uppmuntrade honom att visa honom sina verk och att inte överge undervisningen i Ecole des Beaux Arts fastän han arbetade på egna verk.
Paris. torsdag d. 28 dec. 1876 28 december 1876
Edelfelt har gjort en teckning till matsedel för Jean-Léon Gérômes bankett; han skall fråga Maxime Faivre och andra om den duger.
Banketten för Jean-Léon Gérôme hålls hos Wepler, vid boulevard Clichy, nära rue des Carrières där Edelfelt tidigare bodde.
Maxime Faivre har gjort stora framsteg sedan Edelfelt senast var i Paris; han är bland de bästa i ateljén; hans tavla för Salongen "Gérôme i sin ateljé" är mycket bra.
Paris d. 3 Januari 1877. 3 januari 1877
I lördags hölls festmiddagen för Jean-Léon Gérome hos Wepler; hedersgästen måste avlägsna sig redan kl. 9; vid desserten proponerades skålar för Gérôme och Joseph Wencker; Edelfelt hade ritat matsedeln och Gérôme tyckte den var "gentil" [elegant, fin]; en del fortsatte sedan till maskeradbalen på Frascati.
På middagen såg Edelfelt många av Jean-Léon Gérômes tidigare elever, som nått framgång: Lucien-Étienne Melingue (son till aktören Étienne Mélingue), Paul Lenoir och [Georges] Becker (inte vår Adolf von Becker); Jules Bastien-Lepage, som nu helt förnekat Alexandre Cabanel, var nu som förr med om banketten; Gérôme satt på hedersplatsen mellan Joseph Wencker och Pascal Dagnan, mittemot satt Gustave Boulanger med Melingue och Bastien-Lepage; det var underligt att bland eleverna se en dragonofficer och en kyrassiär (elever som gör sitt år av värnplikt).
På nyårsmorgonen samlades alla elever hos Jean-Léon Gérôme för att önska gott nytt år; de bjöds på cigarrer och konstverk; Gérôme håller ännu på med sina kolossala gladiatorer; han är lika mycket skulptör som målare; som Alexandra Edelfelt vet är det pollice verso, de två gladiatorerna i förgrunden; Edelfelt tyckte inte om Gérômes porträtt av sin lilla flicka.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5 januari 1877
Maxime Faivre har blivit en av de bästa i ateljén; Adolphe Goupil har köpt hans tavla "Gérôme i sin ateljé" för 1000 francs och kommer troligen att publicera den i planschverket "Salon" som Goupil årligen ger ut.
Det är en stor brist att Edelfelt aldrig gjort landskapsskisser; Jean-Léon Gérôme råder dem att teckna landskap för att lära sig färguppfattning och att göra tavlor; Edelfelt önskar bara att han har sinnet öppet för det verkligt sköna och kraft i viljan; han märker att han blivit kallare, likgiltigare och nöjdare med sig själv.
Paris d. 10 Januari 1877. 10 januari 1877
Dagarna går hastigt undan; Edelfelt hoppas om 15 dagar kunna säga om tavlan att "der vil blive noget derutaf"; han får inte tappa kuraget; Jean-Léon Gérôme har en tavla hos sig som han börjat om med fyra gånger.
Paris d. 28 Januari 77. 28 januari 1877
Jean-Léon Gérôme åker till Italien om en månad och deltar således inte i Salongens jury; hans elever får hjälpa sig sjävla.
Edelfelt ångrar bittert att han inte följt Jules Bastien-Lepages råd om att göra många utförda goda teckningar förrän man börjar måla; Jean-Léon Gérôme säger också att man skall ha tavlan fullkomligt färdig i sitt huvud innan man börjar måla; Bastien-Lepage har gjort några alldeles förtjusande teckningar till sin tavla Orfeus; hans porträtt av den engelska damen ger honom ett kolossalt arbete; han anser sig behöva en hel månad för att göra klänningen som är i 1600-talssnitt (Elisabeths tid); hans bidrag till Romarpriset i år ansågs som det bäst målade som man sett i École des Beaux Arts, men ämnet (Priamus vid Akilles fötter) var inte väl återgivet, vilket gjorde att han inte fick priset; tänk att Bastien med sådan talang och framgång ändå är i penningnöd; Adolphe Goupil har velat köpa hans lilla kommuniant [konfirmand] för 3 000 francs, men han vill inte sälja den under 6 000 francs.
Paris – onsdag d. 31 Januari 77. 31 januari 1877
Jean-Léon Gérôme reser bort i dessa dagar; Edelfelt skulle vilja hinna få kommentarer på sin tavla, men det är inte troligt; ramen är beställd och kostar 100 franc; det är dyrt men det är viktigt med bred ram så att tavlan syns på Salongen; tavlan blir säkert såld i Finland så att ramen och modellutgifterna blir betalda.
Edelfelt fick av Maxime Faivre låna en stol som han behöver för tavlan; Maxime målar bra; Edelfelt besökte för några dagar sedan Gustave Courtois och Pascal Dagnan; besöket gjorde honom nedstämd; deras tavlor för salongen är utmärkta och de målar som Jean-Léon Gérômes bästa elever, vilket de också är; då man skyller på dålig ateljé och bristande resurser är det i grunden svepskäl, man ger omständigheterna skulden för att man inte kan måla.
Paris d. 15 Februari 1871 15 februari 1877
Edelfelts tavla är ännu grå och matt i färgen; Maxime Faivre säger att tavlan är bra, men Edelfelt vill höra Jean-Léon Gérômes omdöme innan han tror på att den duger; Gérôme borde komma från Italien följande vecka; Edelfelt har målat om Blancas huvud ett antal gånger, han har åter modell de tre närmaste dagarna; folk har komplimenterat kompositionen och ställningen.
Paris d. 18 Februari 1877 18 februari 1877
En av de största fröjder man kan ha är att få uppmuntran efter att man misströstat; Pascal Dagnan har sagt att Edelfelts tavla är bra och tvivlar inte på att den blir antagen till Salongen; får se vad Jean-Léon Gérôme säger.
I mars och april planerar Edelfelt att måla huvuden som kan bli sålda hemma; han skulle vilja måla en Sulamith inspirerad av Alexandre Cabanels tavla; Edelfelt har läst Salomos höga visa och beundrar den storartade österländska koloriten i denna dikt; han kan inte tänka sig en vackrare skildring av våren i södern än 2 kapitlet, vers 11; han skulle vilja göra Sulamith sökande efter Salomo enligt [Höga visans] 5 kapitel, 8 versen; hos Max Faivre har han sett en ung judinna som poserat för Jean-Léon Gérôme och har de mest strålande ögon och en utpräglad judisk typ.
Paris fredag d. 23 febr. 1877 23 februari 1877
Jean-Léon Gérôme är återkommen och Edelfelt tänker be honom komma och titta på hans tavla nästa onsdag; han tror att Gérôme, i likhet med Jules Bastien Lepage kommer att tycka att det hela ser ut att vara gjort de chic [ur minnet/på fri hand].
Edelfelt skall med Roude till expositionen [utställningen] i Cercle [des] Mirlitons; där visas verk av Ernest Meissonier, Jean-Léon Gérôme (bl.a. porträtt av operans arkitekt Charles Garnier) och Louis Leloir.
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
Edelfelts senaste brev slutade vid expositionen [utställningen] i Cercle Mirliton; i synnerhet intresserades han av Ernest Meissoniers scen från Napoleons krig 1807, med generaler som stigit ner från hästarna för att ta en närmare titt på "lokaliteten"; han intresserades också av Jean-Léon Gérômes turkiska baderska och porträtt av Charles Garnier; samt av Alphonse de Neuvilles, Antoine Vollons och Carolus-Durans tavlor.
Får se om inte Jean-Léon Gérômes elever hedrar sig på Salongen i år; Gustave Courtois har gjort ett prisat fruntimmersporträtt och en förtjusande Narcissus; Pascal Dagnans tavlor är bra; Albert Aublet och Max Faivre har också goda saker; Edelfelt hoppas han inte skämmer ut ateljén om han lyckas komma med.
Jean-Léon Gérôme har lovat komma och titta på Edelfelts tavla på lördag; Edelfelt har kanonfeber men försöker bereda sig på en torr kommentar i stil med "c'est pas ça - faut être plus sincère" [det är inte där - det måste vara mera innerligt].
Edelfelt var i dag på ateljén och Jean-Léon Gérôme skällde på dem alla för att komponera dåligt; några monstruösa skisser av Jean-Baptiste Duffaud och andra orsakade detta utbrott; Gérôme sade att kompositionen är en svår konst, och bara den som arbetar på den som ung kan någonsin lära sig den.
Edelfelt tycker att hans tavla är mycket bättre nu; följande dag kommer Jean-Léon Gérôme för att titta på den; hans kamrater har i huvudsak anmärkt att färgperspektivet är tungt och vart plan står inte på sin rätta plats; flera har sagt att det syns att det är gjort av någon som mycket väl kan, men som ännu inte är van med tavlor.
Hos Anna går mest arkitekter (elever till Louis-Jules André), Gérômare, Jules Bastien och några andra; därtill kommer några hommes de lettres [författare], några filistrar [kälkborgare] och några äldre herrar; Monsieur Baureau, som är anställd vid finansministeriet, är deras ständiga driftkucku, men han förhåller sig med världsmannens överseende mot Bastiens och Pierre Petit-Gérards ironiska pikar.
torsdag d. febr. 77. 1 mars 1877
Edelfelt skall visa Jean-Léon Gérôme ett svartkritsporträtt av Robert Stigell; om Gérôme tycker det är bra sänder han även det till Salongen.
Anledningen till Edelfelts glada stämning hittas ändå i Alexandra Edelfelts brev, där varje rad genomsyras av Mammas hopp om hans framgång; Jean-Léon Gérômes ord och uppmuntran hade glatt henne; Edelfelt vore utan Gud och utan hjärta om han inte gladde sig åt hennes ord; han hoppas att Vår Herre en gång låter dem leva och bo tillsammans, med henne som han älskar mest och den som förstår honom bäst.
Lördag d. 3 mars 77. 3 mars 1877
Jean-Léon Gérôme har nyss varit hos Edelfelt: den första kommentaren var: Mais ça marche trés-bien cela – c'est souple, c'est élégant – allons, continuons comme ça [men det fungerar mycket bra detta – det är mjukt, det är elegant – låt oss fortsätta så här]; Gérôme anmärkte på att skillnaderna mellan de beniga partierna och köttpartierna i hennes ansikte inte syntes tillräckligt; tapisseriet [bonaden] och drottningens kläder var behandlade för mycket; färgen var monoton, men inte obehaglig; Gérôme trodde att tavlan med säkerhet skulle bli antagen till Salongen.
Paris onsdag d 7 mars 77. 7 mars 1877
Jean-Léon Gérôme har gett dem en skissuppgift: Josef ger sig till känna för sina bröder.
Paris d. 18 mars 1877. 18 mars 1877
Alexandra Edelfelt skulle ha sett hur Jean-Léon Gérôme gick åt tavlor som några elever hade tagit med sig till ateljén; en Dehaisne hade målat en Sappho och Gérôme bad honom att inte ställa ut den för den saknade idé, poesi och känsla; den senaste veckan har han avböjt att gå till alla som bett honom komma och se på sina tavlor, eftersom han anser att hans råd i detta skede skulle komma för sent; vilken tur att Edelfelt i tid bad Gérôme komma upp till sig.
På tisdag börjar Edelfelt igen på Jean-Léon Gérômes ateljé.
Teckningen av Robert Stigell är också avsänd till Salongen; ramen kostade 10 francs, men den får Stigell betala då Edelfelt ger honom porträttet; han har visat teckningen för Jean-Léon Gérôme som tyckte den var lite "sec" [torr], magert behandlad, men bra som karaktär och esprit [anda]; bara Stigell och Gunnar Berndtson vet om att den är anmäld, därför gör det inget om den blir refuserad.
Adolf von Beckers tavla har blivit bättre, "mais c'est pas encore ça" [men det är ännu inte där], som Jean-Léon Gérôme skulle säga.
Jean-Léon Gérôme manar dem ständigt att komponera, och han har rätt; följande dag deltar Edelfelt i "le concours semestriel de Compisition" [terminstävling i komposition]; han hoppas inte på medalj, men vill delta för att tvinga sig att göra en målad skiss på en dag; de stängs in i loger som är inrättade som spiltor och gardienen [övervakaren/vaktmästaren] ser till att de får mat.
Paris thorsdagsafton d 22 Mars 77. 22 mars 1877
Det känns omöjligt för Edelfelt att arbeta i Jean-Léon Gérômes ateljé med dess buller, trängsel och tobaksrök efter att han en tid varit bortskämd med att arbeta ensam, med gott om utrymme och bra sikt på modellen i sin egen ateljé; han vänjer sig antagligen vid skolluften på nytt.
Paris d. 27 Mars (på aftonen) 1877. 27 mars 1877
Edelfelt har visat kompositionen Josef tillkännager sig för sina bröder för Jean-Léon Gérôme, som var tillfreds med tavlan och bad Edelfelt retouchera den med modell för att undgå teckningsfel.
Påsklördag 1877. 31 mars 1877
Föregående dag gjorde Edelfelt ett fruktlöst besök i Industripalatset för att få upplysningar om hans tavla; vaktmästarna förklarade att han skulle få besked om 14 dagar, såvida han inte kände någon i juryn; det påverkar lynnet och arbetslusten att se hur protektionssystemet anlitas inom konstnärsvärlden; det är fel av Jean-Léon Gérôme att inte sitta i juryn och inte göra någonting för sina elever; man borde göra som Carroll Beckwith och vara "intim" med Alexandre Cabanel och Jean-Jacques Henner; Wilhelm von Gegerfelt och Hugo Salmson bjuder jurymännen på fina middagar; det är bara naiva provincialer [från landsorten] och utlänningar som Edelfelt som inte har bekantskaper i den artistiska världen; han medger att juryn och publiken är rättvisa mot de mycket stora talangerna, även om de skulle komma från Noukha-Hiva, men medelmåttor tar sig fram med protektion.
Jean-Léon Gérôme berömde delvis hans studie idag.
Albert Aublet i Jean-Léon Gérômes ateljé har lovat skaffa upplysningar om Edelfelts tavla av jurymännen; tack vare bekantskaper och vänners vänner vet redan Max Faivre att han är antagen och Aublet och Auguste Boulard vet redan sitt öde.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
Jean-Léon Gérôme har varit hygglig mot Edelfelt; han säger att Edelfelt har goda föresatser, att det blir bra och att han skall fortsätta i samma stil.
Paris d. 22 April 1877 22 april 1877
Edelfelt såg föregående dag den avlidne judiska bankiren Oppenheims våning och tavlor, vilka skall gå på auktion; där finns Jean-Léon Gérômes Rex tibicen (Fredrik den Store), 7 Ernest Meissonier och Marià Fortunys bästa akvarell; arvingarna är ärkemiljonärer, men de vill realisera förmögenheten och ordnar därför auktion.
Paris d. 26 April 1877. 26 april 1877
Sterbhuset efter Oppenheim (judisk miljonär) har anstaltat en utställning och auktion av den avlidnes konstverk, porsliner och möbler; hela Paris har sprungit där; priserna är fabulösa: en Ernest Meissonier för hundra tusen, en annan åttioåtta tusen; en akvarell av Marià Fortuny 18 000; Jean-Léon Gérômes tavla Fredrik II 30 000.
1sta Maj 77. 1 maj 1877
Edelfelt målar i ateljén eller hemma på "Citoyenne de l'an II".
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Föregående dag tillbringade Edelfelt med spanjoren Rafael de Ochoa; de träffades på Salongen och gick till Mister William Hood Stewarts hôtel [palats] vid Cours la Reine; unge Julius Stewarts förevisade faderns galleri; där fanns cirka 20 Marià Fortuny, flera Ernest Meissonier och Jean-Léon Gérôme, massa spanjorer som Madrazo far och son, Martín Rico, Antonio Casanova, Matías Moreno; där fanns också en stor tavla av den unge polacken Jozef Chelmonsky, som man talat mycket om i Paris det senaste året.
Edelfelt gick därefter till det 18-åriga underbarnet i Jean-Léon Gérômes ateljé, Moreno y Carbonari; han tecknar inte bra men har en förmåga att åstadkomma småbilder à la Marià Fortuny; han säljer allt han gör åt Adolphe Goupil.
Paris d. 29 maj 1877 29 maj 1877
Medaljerna vid Salongen har delats ut; ingen nordbo fick medalj eller mention [omnämnande] i måleri; John Börjeson fick mention för sin fiskargosse; från Jean-Léon Gérômes ateljé fick schweizaren Paul Robert 3 klassens medalj, Gustave Courtois mention, den äldre Lucien-Étienne Mélingue fick 1 klassens medalj för Robespierres död; Jean Paul Laurens fick grand medaille d’honneur [stora hedersmedaljen] i måleri och Henri Chapu i skulptur; Joseph Wencker fick 2 klassens medalj och Gérômes elev, amerikanen Frederick Bridgmann 3 klassens medalj.
Paris 2 Juni 77 2 juni 1877
Vädret har varit tråkigt i vår men föregående dag var vädret det bästa, då hela Jean-Léon Gérômes ateljé höll sin traditionella bienvenue (utfärden till landet); alla de hyggligaste från ateljén hade beslutat att delta och det blev inte som tidigare en suptillställning med herrar Duffaud, Lapesche & co (marseillare och sluskar) i täten; Albin Meyssat och Ferdinand Gueldry åkte i förväg till Joinville för att ordna det praktiska för utfärden; klockan 5 reste Julian Alden Weir, Filadelfo Simi, Pierre Petit Gerard, Max Faivre, Henri Dutchold, Gustave Courtois, Parscal Dagnan, Gunnar Berndtson och Edelfelt; Marne låg spegelklar i aftonsolskenet, där de i hast arrangerade en regatta med hyrda kapproddbåtar; Gueldry rodde till deras "Campagne" [lantställe] Petit Brie och kom tillbaka i sin egen kapproddbåt Amanda; Vion (en liten oförskämd skrävlig jude) plumsade i till allmän förnöjelse; vid dinern [middagen] satt Edelfelt mellan Petit-Gérard och Rafael de Ochoa; alla "anciens" [gamla] satt på en sida om hästskobordet och "les nouveaux" [de nya] på den andra; i mitten tronade Max som massier [ateljéföreståndare]; middagen var god och "le petit vin bleu" [det lilla blå vinet] smakade förträffligt; de överraskades av ett fyrverkeri; champagnen betalades av "les nouveaux"; de hurrade för Gérôme, logisterna Courtois, Dagnan och Farraudt, för Frankrike, republiken och folkens broderskap genom friheten; de åkte tillbaka till Paris kl. 11; Alexandra Edelfelt vet att roligheten betalas från ateljéns kassa och kostade således inget; den som talade om måleri under middagen, dömdes att plikta.
Jean-Léon Gérôme var sträng mot Edelfelt idag och ansåg att hans studie var svagt tecknad och maskinmässigt målad; Edelfelt fick nytt mod då han jämföde sin studie från november, som var mycket sämre än den senaste; han har sänt sex studier att rentoileras [täckas med ny duk] till färghandlaren, så att han kan återanvända duken och slipper se dessa förargliga prov på den mänskliga svagheten.
d. 11 Juni 77 11 juni 1877
Wolfinger, en franc-comtois [från Franche-Comté], tecknar bra och är Jean-Léon Gérômes favotit i ateljén; Wolfinger har gjort porträtt i svartkrita av Julian Alden Weir, Gustave Bourgain och Pierre Petit Gerard och det är första gången Edelfelt hört Gérôme säga "vous avez admirablement bien reussi, je vous en fait mes compliments sincères" [ni har lyckats beundransvärt bra, jag gratulerar er innerligt]; Edelfelt tror att Gunnar Berndtson blivit sporrad av detta, han har tecknat Edelfelts och Petit Gerards page[modell] à la Wolfinger riktigt bra.
Edelfelt har inte presenterat unge Otto Wallenius för Alexandre Cabanel eller Jean-Léon Gérôme ännu, i och med att han ännu inte fått sitt intyg från ministern; Edelfelt tycker det är egendomligt att Wallenius nödvändigt vill börja teckna innan han sett något; Edelfelt fick honom igår till Luxembourg; det är underligt att han och andra unga ständigt talar om Helsingfors, Finland, fru Achté och finska operan, Ferdinand von Wright, Lennart Forstén och Hjalmar Munsterhjelm, och inte får nya intryck av det de dagligen ser här; dessa intryck borde ju vara tusen gånger starkare än från de små förhållandena därhemma.
Otto Wallenius vill in hos Alexandre Cabanel, vilket Edelfelt tycker är bra; de är för många hos Jean-Léon Gérôme; Cabanel har trots sin tråkighet lyckats göra elever som Henry Regnault, Jules Bastien Lepage och Luc Ollivier Merson; de brukar också ha bättre modeller hos Cabanel än hos Gérôme.
Paris d. 27 Juni 77. 27 juni 1877
Edelfelt och Otto Wallenius har sprungit 6 gånger hos Alexandre Cabanel innan han tog emot dem; Cabanel tog inte Wallenius i sin ateljé, men gav ett löst hopp om att han kanske kunde komma in i oktober; Cabanel är högdragen; skillnaden mellan honom och Jean-Léon Gérôme är markant.
Paris, Onsdag d. 14 april 1886 14 april 1886
Banketten för Gérôme var förra veckan; Edelfelt kände sig gammal; diskuterar hur idealismen faller av, Edelfelt har gjort konsessioner, eftergifter, åt modet och publiken; Edelfelt var vid banketten placerad bredvid Gérôme; eftersom Dagnan inte var där.
Beskrivning av Gérôme.
Gérômes och Edelfelts förhållande; Gérôme har kommenterat porträttet av Pasteur, Bonnats porträtt av Pasteur, talat om Finland; menade att Edelfelt borde gifta sig.
Gérômes dotter har gift sig mot faderns vilja, frun är svårt sjuk, svärmodern gamla fru Goupil är döende.
Gérôme diskuterade sin egen konst, var kritisk.
Paris d. 17 april 86 17 april 1886
Mademoiselle Membrée är bortskämd; hon har vuxit upp bland konstnärer: Gérôme, Henri Monnier, Gounod.
Palmsöndag 1887 1 januari 1887
Edefelt har gjort visit hos Gérôme som ett led i intagningen till klubben Cercle Mirlitons.
Fru Gérôme ligger till sängs sedan 18 månader, utan hopp om tillfrisknande, sägs det; Gérôme är nedstämd och allvarlig, men alltid vänlig mot Edelfelt.
Edelfelt tycker om Gérôme för att han är en "riktig karl".
Gérôme talade om impressionisterna och det senaste modet inom konsten "och inte utan bitterhet", om Dagnan, det sköna och det eviga, om porträttet av Pasteur.
Om onsdag är den traditionella middagen för Gérôme; Dagnan, Wencher och Edelfelt är "urgamla", men Edelfelt känner sig ung i själen.
Paris d. 18 januari 87 18 januari 1887
Edelfelt låter denna dag presentera sig för Cercle de Mirlitons och får utslaget om en vecka; Gérôme och Stewart är faddrar.
Mirlitons utställning är den finaste i Paris och själva klubben är mycket bra; Gérôme menar att Edelfelt blir antagen, trots att de på senaste tiden refuserat många; en enda svart kula vid omröstningen betyder refusering [s.k. ballotering där vit kula betyder jakande röst, svart kula betyder nekande].
Paris d. 3 februari 1887 3 februari 1887
Alla som ställer ut på Cercle de Mirlitons är kallade till klubben för att reklamera ifall de inte är nöjda med sina platser; Edelfelt är bra placerad; "Dam som skriver" är placerad bredvid Gérômes tavlor.
Paris 5 april 88 5 april 1888
Igår var den årliga banketten för Gérôme; Edelfelt ville först inte gå, men Ellan sade sig längta efter risgrynsvälling och tidig vila, och menade att hon inte behövde sällskap.
Banketten för Gérôme var rolig; det är roligt att gå ut när man inte är bortbjuden varje kväll som förut.
Gérôme var vänlig; gillar Edelfelts giftermål.
Efter middagen för Gérôme uppfördes en kasperteater, som var skriven och tillverkad av Réalier-Dumas och Zamacoïs, som är son till en spansk konstnär; alla skrattade.
Montbeliard 11 juli 1888 11 juli 1888
Lalance i Montbeliard är en "fullständig europé" som känner Gérôme, reser till London och New York.