Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk konstnär

Källor

Måndag d 23 jan 1882 23 januari 1882
Mamma gör några frågor som jag skall besvara. Durassoffs ha det mycket fint hos sig – goda taflor, specielt en Greuze, utmärkta saxiska porsliner Möblerna äro som i allmänhet med grannt öfvertåg och dåligt snickararbete, – men det hela ser rikt ut hos dem. Gumman har 60 tusen rubel om året.
Gatschina torsdag d. 23 febr. 23 februari 1882
Hvad det ändå är fint hos henne – betydligt smakfullare än här t.ex. rigtigt chic och stiligt. Och så är det ju chic att i sitt kabinett ha en utmärkt Raphaël, – goda Teniers, samt sin farmors porträtt (en född grefvinna Schuvaloff) af Greuze, två hennes systrar af Chardin o.s.v. – Ett stamträd med miniatyrer style Louis XV är utmärkt vackert. Der är en Bibikoff från 1740 som liknar henne som ett bär. – Hennes toilettrum, dit jag fördes för att två mina grofva och smutsiga arbetarhänder, är i Pompejansk stil – allt af Gubben Montferrand, som ändå var en utmärkt artist. Det passar så bra att hans initial M, som öfverallt är inflätad äfven passar för Miatleffs.
d. 28 juni 1882 28 juni 1882
Det andra är ett sammelsurium af den gamle Miatleff, den grånade syndaren. Han ber mig framförallt tiga med saken, och derföre ber jag Mamma också vara diskret. Det ser verkligen ut som om de vore ruinerade, ty han ber mig försöka att få penningevärde uträtt på en massa saker uppförda på en skild lista. Han tänker företaga en resa, säger han, och vill derföre realisa sitt bibliothek, sina taflor sin vapensamling o.d. – Det skär mig i hjertat när jag ser att på listan äro upptagna Rafael, Correggio, Greuze m.fl. Hvad min betalning beträffar så undviker han listigt frågan, och säger blott att kursen varit så dålig, att jag gjorde bäst i att undvika Petersburg och att den dåliga kursen gjort att han så länge varit tyst. Det gör mig ondt om frun, som dock är tusen gånger mera värd än han, och som ju är oskyldig till det hela. Han säger att hon med det snaraste lofvat skrifva till Mig. Han ber mig som sagdt tiga, och antyder att jag skulle få min del af vinsten – är det så han tänker betala mig – nej pass. Är det verkligen så att en intendent bestulit dem, så äro de ju beklagansvärda, men hur är det möjligt? Huru kunde han bestjäla dem till den grad att deras stora förmögenhet deraf kunde bli skakad i sina grundvalar. Han kan ju, för tusan, icke fara af med jorden och byggnaderna heller, om han också lagt vantarne på reda penningar.