Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

författare och sekreterare i Ryska konstföreningen

Källor

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 109.

Wikipedia

Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881
Ack, jag skulle ha så många visiter att göra: Gregarovitsh, Botkin, Bruun (der man lär ha väntat mig sedan länge) – Men när skall jag få tillfälle dertill. Jag kommer ju alltid så sent till P.burg och är då vanligtvis "trött och förderfvad".
Söndag 4 december 1881
I går och i dag har jag haft ledigt – behöfde verkligen litet andrum. Jag har gjort några oundgängliga visiter Grigarovitsh, Botkin, Bruun (dit jag är bjuden i morgon afton) furstinnan Bariatinsky och fru Miatleff.
Petersburg söndag afton d. 22 Dec. 1881 22 december 1881
Storfursten som jag träffade, sade att kejsarinnan och kejsaren varit der i Zarskoïe på middag tisdag afton, inga andra än de. Kejsarinnan hade då så mycket tyckt om porträtterna att hon genast tänkt på att beställa sina barn. – Tänk hur det passade! Emellertid lofvade han ge mig ytterligare besked. Jag bad att få visa mina taflor åt Hennes Mt och tillsades då att genom Gregarowitsh afsända mina opera omnia först till Zarskoïe, derifrån de genom Storfurstens försorg skola afgå till Gatschina. Inte ett ord om betalning – han tog mig i handen, tackade mig och sade att han var mycket nöjd samt att jag hade gjort Storfurstinnan och honom ett stort nöje och en stor tjenst. Jag hoppas emellertid på att snart få pengar, för många orsakers skull.
I dag på morgonen sof jag ut – gick derefter till Grigorovitshs och bestyrde om taflorna, åt frukost hos Manzeys (derifrån jag skrifver) och gick sedan ut och spatserade med Mlle Sophie. Vi fingo idén att resa till Staraja Derevna, gingo hem och fingo fru Manzey och Kaleschen. Nu först, kl. närmare sju kommo derifrån. Denna lilla tur var mycket uppfriskande, flickan söt och glad. Hos dem, i de iskalla rummen, sökte vi rätt på portvin och biscuits och restaurerade oss litet.
Gatschina Måndag afton d. 31 Jan 82 31 januari 1882
Om söndag var jag hos Grigorovitsch – mina taflor ofantligt illa exponerade, och så råka de komma samtidigt som några af Kuindji, dessa utbasunerade i hela Petersburg. Jag var arg, arg, arg, så mycket mera som Grigarowitsch ej visat den minsta goda vilja då det gällt att låta mig komma till min fulla rätt. De äro ej vänligt stämda mot mig. Det qvittar mig lika, och jag betalar dem med samma mynt. Om ryssarne genom sin falska patriotism tro sig vinna mera sympathier så misstaga de sig högeligen. Fru Etter var mankerad å mina vägnar. Vänta, vänta bara i Paris, ifall de ej helt och hållet ha glömt mig der nu redan. – Grigarowitsch en bland de värsta blagueurer jag träffat på – ljuger allt hvad han säger – lofvade emellertid skaffa mig bättre platser till i morgon – De foderfäna ha placerat Bertha högt upp, så att det är rakt omöjligt att se henne – och så ha de ännu aplomben att säga: Mais ce sont des places que vous avez choisies vous même….– Quand, où comment, moi, ?!!!!
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12 februari 1882
Till Ehrnrooths gick jag på lördag morgon. Casimir mötte mig med underrättelsen att betjenten insjuknat i tyfus, och såg högst bekymrad ut – hvilket också haft följder – hvarom mera längre fram. – Damerna hade just gått in för att klä sig, och som jag ej ätit frukost, höll Casimir mig sällskap vid en biffstek med lök, smörgåsbord o.d. – Och så kom skön Annna och Mamma Mimmi. Skön Anna såg betydligt medfaren ut, följder af nattvak och oregelbundet lif i den stora staden. Det är då en märkvärdig flicka att ej säga just annat än ”aj, jess” eller ”aj, så herrligt” eller ”att han int litet skäms”. För resten hade de hört Sembrich i Romeo och Julia – Casimir tyckte att Gounods R o. J. ej var så bra som Rossinis (sic) – musikaliskt folk. De ville nu först gå till Isakskyrkan sedan till Utställningen vid Stora Morskoi, men jag bad dem först komma till Ermitaget, efter de ändå skulle dit, samt ställde mig till deras disposition. Jag var artig och språksam. Först gingo vi till Isaaksk. ”Aj jess ändå” hvad den sången var vacker” och så till Ermitaget. Casimir var en ypperlig guide, kände allt och förklarade, ofta med tydlig mening att genom sin lärdom förbluffa mig. – Men också i det fallet är jag nog mycket verserad nu redan för att låta förbluffa mig så lätt. C. var galant, men icke annat. Då och då tog han Mimmi à part för att berätta någon pikant anekdot ”Voj, voj den Cassimir”. Som jag uppsnappade några ord af hvarje, och olyckligtvis känner till de flesta i den stilen, kan jag påstå att de lutade åt allt det grofva som luktar rofva. – Härefter gingo vi till Gregarovitshs utställning der mina taflor togo sig rätt bra ut. – I allmänhet är det rätt svårt att visa målningar åt menniskor som ej det ringaste begripa sig derpå, men i bland blir det verkligen mycket mödosamt. Hos G. var det endast några ohyggliga crôuter som frunt. fäste sig vid. – Anna var förvånad öfver rikedomen i Eremitaget – de magnifika rummen, borden, smyckena allt det der som ju verkligen är magnifikt. Helene hade bedt dem se på Aiwasoffsky – (Verldens skapelse) och vi sågo och beundrade – Jag vågar ej säga hvad jag tycker – att Aivasoffkys måleri är en grym smörja, utan går på och himlar mig också.
Hos Gregarowitshs blef jag bekant med Kuindjï, som på ryssarnes maner omfamnade mig och höll vackra tal om min stora talang ”Jeg veed s’Gu’ godt at det betyder slæt ingen ting, men det gjør alligevel saa godt” sa Gubben Bournonville när Phister med tårar i ögonen kom och tryckte hans hand och tackade honom för hans dans.
Paris d. 20 april 82 20 april 1882
Bogoluboff gick rysligt åt Jacoby och Gregarovitsh och sade att de bestämdt intrigerat mot mig i Petersburg – hvilket jag också är fullt öfvertygad om.