Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

dansk författare

Paris d 9 februari 83. 9 januari 1883
Lie beundrar Jacobsen ofantligt, och deri förstår jag honom så väl. Han ser i Jacobsen en aftonrodnad af en stor literatur, i den fint ciselerade, raffinerade och kraftlösa analysen slutet på det danska folkets höga, långa, briljanta konstutveckling. Lie kunde icke nog beundra några ordvändningar i Niels Lyhne – just de samma som vi i somras så ofta upprepade: t.ex "der er dog noget i de klokker” – och det sista: saa dog han da Döden, den vanskelige Död – som Lie säger är skönt som det bästa som någonsin skrifvits.
Petersburg nyårsnatten 1883-1884 31 december 1883
"Noch ist Pohlen nicht verloren" och jag är ung ännu – jag vill försöka. Jag tycker nu, i denna märkvärdiga natt, att det ännu ej är slut med mig, trots hufvudvärk och melankoli. – Jag har nyss läst de der novellerna af Drachmann, Schandorp, Jæcobsen m.fl., och jag känner på mig också jag, att jag fått något litet af denna gudagnista som gör en vanlig dödlig till en man, d.v.s till en frambringade skapande ande. – Tomma drömmar kanske – men det är dock dessa drömmar som med omotståndlig kraft drifva oss till arbete. Tanken på att blifva något, hoppet att frambringa något som öfverlefver stunden, odödligheten med ett ord – det är det ädlaste, det vackraste i vårt väsen. Gud gifver oss krafter till att lefva längre än den korta minuten, Gud gifve oss ett odödligt lif!