Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

rysk konstnär

Källor

Paris d. 20 maj 1878 20 maj 1878
Robert Runeberg presenterade Edelfelt för kommissionären från Petersburg Valerian Jacobi; Jacobi överhöljde Edelfelt med smicker: "talent tout à fait remarquable, touche de maître, dessin exquis, une peinture qui restera" [en fullkomligt enastående talang, mästerligt grepp, utsökt teckning, en målning som kommer att förbli]; han förklarade att akademien kallat Edelfelt till fri hedersledamot som ett tecken på sin aktning; Edelfelt vet fortfarande inte vad en fri hederledamot är, om det är en bra eller mindre bra titel.
Paris d 25 maj 1878 25 maj 1878
Valery Jacoby har erbjudit Edelfelts tavla en plats i ryska avdelningen efter Salongens slut.
d. 29 Februari 1880. 29 februari 1880
Carl Mannerheim är tillbaka från Bryssel, där fru Aurora Karamzin finns; det är sorgligt att se honom i den svåra affärsställningen, men roligt att märka att han ännu inte tappat kuraget [modet]; Edelfelt har lånat honom 2 000 francs med "les Cerises" som säkerhet; Edelfelt har rättighet att sälja tavlan för egen räkning; i Paris har man bjudit honom 3 000 francs, så Edelfelt har utsikt att vinna på affären; ännu bättre vore det om han kunde sälja till ännu högre pris i Petersburg; om Edelfelt får Valery Jacobys adress ska han skriva att han vill sälja tavlan för 1 500 rubel; han frågar efter Schönes adress.
Fortsättning d. 5 mars 5 mars 1880
*Edelfelt undrar om han kan skriva ett brev till Valery Jacoby "aux soins obligeants de Monsieur le General Etter" [c/o, adresserat till Herr General Etter för vidare befordran].
måndag d. 29 nov 80. 29 november 1880
Gunnar Berndtsons berättelser har livat upp Edelfelt till den grad att han vore färdig att genast resa till Petersburg; detta så mycket mera som hans goda vän och yrkesbroder Raphaël Collin på lördag åker dit för att under tre månader måla porträtt; Collin är ful och koppärrig men väl uppfostrad, intelligent och talangfull; han är något "ours" [björn], vilket är motsatsen till vad man i allmänhet förstår med en äkta parisare; Collin är ändå pariserbarn och hans far är municipalråd; Edelfelt ska ge honom kort till Paul Etter, Carl Armfelt, Valery Jacobi och Alexander Beggroff; Collin var hors concours [utom tävlan] vid 22 år, nu är han 29.
torsdag. 2 december 1880
I lördags var Edelfelt på en större tillställning hos Charles Giron; där träffade han Raphaël Collin som ska resa till Petersburg över vintern; han har en beställning på ett porträtt av Madame Caroline Salla vid italienska operan, men hoppas få fler beställningar på plats; Edelfelt har gett honom rekommendationer till Valery Jacobi, Carl Armfelt och Paul Etter; Edelfelt hoppas att Collin, som har mera talang än Edelfelt, inte gör honom omöjlig i Petersburg genom att få beställningar på porträtt från det kejserliga hovet; Collins kommer inte att var efterhängsen på Paul, denne får i stället tillfälle att tala om Paris.
Onsdag. december 80. 8 december 1880
Raphaël Collin reser i morgon försedd med rekommendationsbrev till Paul von Etter, Carl Armfelt och Valery Jacobi.
Petersburg torsdag – nov. 1881 23/nov. 1 november 1881
I går afton var jag som sagdt, bjuden till Spetschinskys. Alla hade vi hört talas om en surpris, och denna var, att Jacoby efter middagen arrangerade tableaux vivants. Vid middagen satt jag som alltid, vid fröken Ms sida. Huru än känslorna varierat ha vi ändå vid familjemiddagarne följts åt. – Hon är förtjusande, men det rent främmande i omgifningen, det ryska, har alltid passat på att komma och hälla kallt vatten öfver mig just då jag brunnit som bäst. I tableauerna figurerade äfven jag. Jacoby framstälde endast egna taflor. 1o en rysk scen som han ämnar skicka till Paris. – Buistroff, Armfelt och fr. Odinzoff – vackra kostymer, men som dessa tre hata hvarandra blef uttrycket och ensemblen si och så. – Tableauerna voro mycket väl arrangerade i ett stort spegelglasfönster som skiljer salen från ett förrum – man kan ej tänka sig en bättre ram, belysningen med alluminium o. bengaliska eldar. Derefter kom ett mohriskt rendez-vous (Alhambra) Jag och grefvinnan Armfelt. Vi hade magnifika och rigtiga kostymer båda, och fingo höra åtskilliga komplimenter – endast Mme Armfelt började hvarje gång dumt nog, att flina – hvad det tjente till hvet jag ej. Så kommo två arabiske tiggare, bröderna Jacobson, och detta var någonting alldeles utmärkt. Sist fröken Sonia M. som (arabisk bayadère) "Almee" dansande sabeldansen.
Onsdag 2 november 1881
Sedan var jag hos Jacoby, och satt der i 3 timmar och aldrig har jag blifvit så stukad vis à vis Ryssland som då. Jacoby är visserligen patriot, men med europeiska sympathier, är dessutom en qvick, bitter, cynisk natur, och hvad han sade mig det var ord och inga visor. "För Er, som har talent, som har en framtid i Paris, att tänka på att exponera i Ryssland, eller ens offra en dag för att få namn här, det är då en ren galenskap. Här, sade han, tycker man om ingenting annat än bränvin och kort, och vore ni än den bästa målare på Jorden, målade ni Rysslands historia så storartad som möjligt, så har ni ändå något som för evigt gör er omöjlig här: ert namn slutar ej på off, ni bär inte det nationella skägget, ni håller er ren och spottar ej på golfvet." I samma stil fortfor han i tre timmar.
I måndags på aftonen lär Jacoby och Buistroff ha dinérat hos Spetschinsky och har den senare der, till min innerliga glädje blifvit stukad af den förre alltjemnt.
Då storfursten väntas hit i slutet af veckan vore det af vigt att få taflan så fort som möjligt Säg derföre åt Schauman att han telegraferar till mig eller kommissionären i Petersburg – Jag hoppas näml. att taflan verkligen afreser torsdag afton med snälltåget Jacoby menade att storfursten borde se taflan – publiken vore likgiltig sade han, samt att jag skall exponera den på akademin Dock finnes intet hopp i verlden att sälja, ty ingen köper och 1000 rubel för en tafla anses enormt men att supa upp 1000 rubel på en qväll är den naturligaste sak i verlden.
Alla menniskor äro här ytterst uppskrämda för den 15 november då Nihilisterna lofvat hämd. Alla dagar talas här om nya arresteringar bl.a. fru Gromoff den stormrike köpmannens fru lär bli knipen endera dagen. Tiden är föga ägnad för uppmuntran af de sköna konsterna. Jacoby tror att detta skall räcka i 50 år ännu.
Tisdag 8 nov. 1881 8 november 1881
I går var det middag här med Jacoby, Manzeys och fru Spetschinsky. Bara ryska talades, så att jag blef alldeles alamodiger. Fru Etter öfversatte visserligen de största qvickheterna som sades, , men jag kände mig ändå så förfärligt dum. – Då Manzeys äro ensamma hemma är jag rigtigt à mon aise, men så snart någon annan kommer då blir det igen den evinnerliga ryskan, bara ryska ingenting annat än ryska. All konversation rör sig om Wolkoffs Odinzoffs, Armfelts, Sacha, Wolodja och Mitja, German Gustavovitsch etc.
Petersburg fredag 10 9:bre 1881 10 november 1881
Sedan han gått igenom alla pristäfligstaflorna gick han ner i bottenvåningen för att hålla konferensen. Jacoby, Tcherchowsky m.fl. kommo och berättade mig att storfursten menat att jag nu ej kunde få någon utmärkelse emedan jag för några månader sedan fått en titel och ännu ej ens fått diplomet – men nästa april skulle jag bestämdt få en orden eller något dylikt. – Då de sågo att storfursten komplimenterade mig blefvo de naturligtvis strax mina bästa vänner – nåja det betyder ingenting.
Petersburg d. 12 nov. 1881 söndag 12 november 1881
Det ledsamma är att jag märker att jag alls ej kan lita på Jacoby. I allmänhet är det sådana intriger och ett sådant ljugande här då det gäller att sjelf komma fram och stöta tillbaka andra, att den, som kommer hit utan att vilja skada sin nästa, känner sig helt beklämd. Jacoby har narrat mig att ej utställa Schuras porträtt förr än den 4 november vid Akademiens högtidsdag – då Storfursten åter kommer, och nu erfar jag att Storfursten alls ej kommer att se på taflorna då.
Igår var det stor familjemiddag hos Manzeys. Kitty Durassoff och Lise Odinzoff, Spetschinskys, Armfelts, Etters, Jacoby och svågrarna. Utmärkt fin middag som alltid hos dem. Armfelt som vanligt taktlös – Nadja blir allt bättre stämd mot mig – Jacoby beundrar Lize Odinzoff, som i det hela taget är en ganska snäll och angenäm gammal kokett, och som har hvad Jacobsonerna (alltid med undantag af fru Etter) sakna, d.v.s. verldsvana. Spetschinsky är högst osympatisk – grinar dumt åt allting som ej afkastar en viss summa i pengar, och ser ej ut att älska familjen.
Petersburg tisdag 21 nov – 81 21 november 1881
I går afton var storartad middag hos Buistroff. Ytterst rikligt, ryskt, champagne i floder, pastejer stekar, fiskar glacer allt pudtals. Ett tjugotal personer voro inbjudne, bland dem Jacoby, författaren Krestovsky en guitarrspelare, någre läkare, mer eller mindre i Buistroffs genre, Manzeys, Etters, Armfelts, Ellis'es m.fl. Det dracks, omfamnades och kysstes förskräckligt, Buistroff flög som en skottspole omkring bordet, tvang folk att äta och dricka – artigheten sjelf Jag och han kyssstes tre gånger under aftonens lopp – Så särdeles aptitligt var det ej, men jag hade i början råkat svälja en rutten ostra och då var allt detsamma efteråt. Efteråt spelades och sjöngs, Krestowsky sjöng komiska kupletter som lära ha varit oanständiga, Buistroff spelade guitarr.
Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
Vi åto middag hos Manzeys och fingo der infallet att kostymera oss och gå till Spetschinskys. Jacoby efterskickades och kom med en massa kostymer. Jag var klädd till Gammal jude och ansågs spela min rol bra. Paul hade en italiensk renaissanskostym, Boris var mujik, Sofi var klädd i en föga klädande drägt från Saratov. Jacoby var arab, fru Armfelt persiska o.s.v. Vi voro hos Sp. till 2, då Paul och Sascha Jacobson ännu gingo på operamaskeraden, dit jag ej hade mod att gå med eftersom jag skulle vara uppe följande morgon kl. 7.
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12 februari 1882
Ja der är kostymbal, och gubben M. som har sina kapriser, låter ej sin dotter gå dit, ehuru hon har en förskräcklig lust. – Han hatar chevaliergardisterna och tycker ej om den Durassoffska genren säger han. Paul och jag gå okostymerade – dels emedan man är säker på att sålunda alltid vara convenabel och ej sämre än andra, dels emedan flere civila herrar, Wolkoffarne m.fl. ej kostymera sig. – Visserligen kunde jag få flera vackra kostymer af Jacoby – kanske jag också besluter annorlunda i morgon. – Kitty skall ha en vacker polsk kostym, – gumman D. skall vara kostymerad, friherrinnan Maydel en marquise Louis XV, Lize Odinzoff empire o.s.v. – Levaschoff sotare i svart sammet. Gubben M. är jaloux på sin dotter – han kan ej tåla dessa dumhufvuden säger han, och lider af att se dem slå för Sonjutschka, men han går för långt då han bråkar emot ett tillfälle att roa sig för henne.
Gatschina fredag 17 februari 1882
Angående Durassoffska balen, så var den hvad kostymerna beträffar ganska misslyckad (efter mina begrepp) ehuru folk ansåg det hela vara fint. Hvar gång vi hos Manzeys kostymerat oss med Jacobys drägter, ha vi erbjudit en vida mer pittoresk och omvexlande anblick. Kostymerna voro ingenting att tala om, utan någon särdeles smak eller originalitet. Jag plågades af Lise Odingoff som stälde så till att jag dansade en française och cotillonen med henne. Trött och full af sött vin från den Ehrnrooths middagen, trodde jag rakt att jag skulle somna der jag satt med min Lisa. Hon tyckte naturligtvis att jag var tråkig, och deri hade hon rätt. Ingen enda af de unga damerna der intresserade mig. Kitty var monumental i sin polska korta kostym, med nakna armar och decolletée – des cascades de chair rose, – skulle en tredje klassens romanförfattare säga. Levaschoff bytte om kostymer och slutade som Montenegrin – der han hade vanliga, sina egna bottiner med stroppar och gummi – högst tarfligt.
Petersburg d. 5 mars 1882 5 mars 1882
I dag såg jag en utställning i akademin af Aivasoffskys och en Köhlers (porträttmålares) arbeten. Dåligt, dåligt. Jag vågar ej alltför uppenbart komma fram med mina tankar, ty folk ljuger redan på mig ett och annat, hvartill jag dock är fullkomligt oskyldig. Så t.ex. har Jacoby berättat följande, med nödiga exklamationer öfver min "otacksamhet mot de ryska målarne”: Kejsarn skulle ha frågat mig hvad jag tyckte om Akademin och målarne der, och jag skulle ha svarat att det var bara skräp! – Så dumt hopljuget. Det är åt fru Armfelt och fru Spetschinsky han berättat detta, och dessa ha besvurit mig vid allt hvad heligt är att ej sjelf säga något åt Jacoby. De skola nog försvara mig. Emellertid ligger nu Jacoby för ankar, i rheumatism så att han ej kan stöda på sina ben, och läkarne anse det betänkligt. Den stackarn, tänk om han blir en annan Nikiforaki. Jag var och helsade på honom i hans sjuklighetstillstånd, med biafsigt att ändtligen få igen mina skizzer – men der är allt ännu ingen nyckel till skåpet der de äro. Får jag dem ej i morgon, så blir jag arg. – Jag är verkligen sen till vrede är jag inte? – Det måste bevisa slapphet i karaktären att jag ej blir mera arg öfver lumpenhet, men jag föraktar den ändå bra djupt.
torsdag 16 mars 1882 16 mars 1882
Jag ger åt fru Etter den lilla spanska flickan i hvit mantilj (jag har fått studierna från Jacoby) och har dertill bestäldt en vacker ram. – Åt Paul ger jag den andalusiska sångerskan, likaså i ram. Jag är så villig som skyldig att ge något åt Lilly – men hvad – en idé, en idé –
Paris d. 20 april 82 20 april 1882
Bogoluboff gick rysligt åt Jacoby och Gregarovitsh och sade att de bestämdt intrigerat mot mig i Petersburg – hvilket jag också är fullt öfvertygad om.