Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

filantrop, grundare av Diakonissanstalten, hovdam, mor till Paul Demidov

den 3 maj 1877 3 maj 1877
Unga Emil Walléen besökte Edelfelt och frågade efter sin bror Mischa; slutligen sade han att han fått i uppdrag av en person att fråga priset på tavlan; det är antagligen fru Karamzin som för tillfället är i staden.
Paris d. 7 maj 1877 7 maj 1877
Edelfelt ska skriva till Hackman och fråga om han går med på att betala 2 000 francs, han vill inte sälja tavlan för mindre; i annat fall hoppas han att fru Aurora Karamzin tar den; han vill i varje fall exponera [ställa ut] den i Helsingfors.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Folk säger att tavlan är värd 2000-2500 francs; det vore roligt om Johan Friedrich Hackman eller fru Aurora Karamzin köpte den till detta pris.
Paris, söndag d. 1 Juli 77. 1 juli 1877
Ska Edelfelt skriva till fru Aurora Karamzin, som aldrig med namn meddelat att hon är intresserad av tavlan?; ska han fråga Herman Frithiof Antell? Edelfelt tänker gå till Chabod och skaffa upplysningar om den franske herren som hört sig för om tavlan; Edelfelt är lycklig över att ha tagit emot Carl Mannerheims pengar; om Blanca inte blir såld är det ändå ifrågasatt om han kan resa ut på hösten; Edelfelt hade just tänkt expediera [sända] tavlan till Stockholm, vilket han väl får lov att göra i alla fall; han har åtminstone pengar för närvarande och får tid att tala om saken med Alexandra Edelfelt då han kommer hem.
Walter Runeberg sade redan från första stund att Johan Friedrich Hackman inte skulle ta tavlan; det vore roligt om den kom i fru Aurora Karamzins ägo.
Ännu Paris 1877 lördag d Juli 7 juli 1877
Edelfelts tavla är avsänd (för 61 francs) med grande vitesse [express, snabb fart] till Böning i Lübeck; därifrån tar Edelfelt den som passagerargods; det blev brådskande på grund av att Johannes Jæger infinner sig i Helsingfors den 25; borde inte Carl Gustaf Estlander & co betala en del, om det inte hade blivit så bråttomt skulle Edelfelt ha låtit tavlan avgå i sakta mak; Edelfelt är skamsen över att han på staden låtit förstå att han sålt tavlan, utan att ha gjort det; han kan inte veta om Aurora Karamzin eller Herman Frithiof Antell går med på att betala den begärda summan.
Paris den 1sta Januari 1878. 1 januari 1878
General Julius Lindfors har telegraferat för att fråga om Blanca får ställas ut på världsexpositionen i Paris; inlämningstiden i Petersburg går ut 20 januari och Edelfelts påbörjade tavla skulle omöjligen hinna bli färdig till dess; i slutet av telgrammet står "Fru Karamsin tillåter"; Edelfelt gav sin tillåtelse.
Börjadt den 4de Jan. 78. 4 januari 1878
Det bästa beviset för Edelfelts utmattade tillstånd för två dagar sedan är att han inte hann längre i sitt brev; Alexandra Edelfelt borde ha fått svar beträffande den Lindforska affären och Blanca; Edelfelt bekräftar sin tillåtelse att ställa ut tavlan; fru Auroroa Karamzin är god som tillåter detta; det är kanske bra att Blanca kommer till världsutställningen, även om den andra tavlan ställs ut; kanske förvillar sig någon medalj eller mention honorable [hedersomnämnande] till Drottning Blancas gemak.
d. 29 Februari 1880. 29 februari 1880
Carl Mannerheim är tillbaka från Bryssel, där fru Aurora Karamzin finns; det är sorgligt att se honom i den svåra affärsställningen, men roligt att märka att han ännu inte tappat kuraget [modet]; Edelfelt har lånat honom 2 000 francs med "les Cerises" som säkerhet; Edelfelt har rättighet att sälja tavlan för egen räkning; i Paris har man bjudit honom 3 000 francs, så Edelfelt har utsikt att vinna på affären; ännu bättre vore det om han kunde sälja till ännu högre pris i Petersburg; om Edelfelt får Valery Jacobys adress ska han skriva att han vill sälja tavlan för 1 500 rubel; han frågar efter Schönes adress.
d. 15 febr 86 15 februari 1886
C.R. Mannerheim har gjort visit för pengarnas skull; uppförde sig "skamlöst": sade att han förstår att Edelfelt vill "hålla sig väl" med Sinebrychoffs och fru Karamzin, som är välbärgade; Edelfelt konstaterar: han behöver inte tänka lika mycket på sådant [pengar] som de flesta andra.
Paris d. 3 mars 1887 3 mars 1887
Edelfelt har inte sett unge Brummer, som han antar umgås med sin släkting fru Karamzin.
Paris tisdag afton, 27 mars 88. 27 mars 1888
Efter fotografen gjorde Edelfelt och Ellan visit hos Alexandre Dumas där de blev varmt emottagna; Ellan talade med Madame Dumas om Schuvaloffar, Kuriakinar, fru Karamzin och "andra moskovitiska bekantskaper från fyrtiotalet"; Jeannine Dumas var fräck som vanligt, hon var roligare än vanligt och behagade Ellan mycket; andra närvarande var comtesse de Torqueville, Madame Cahen d’Anvers, en ung dam som kallades Bella; Madame Dumas följde Ellan ända ner för trappan och bjöd till middag följande söndag.
torsdag 10 maj 10 maj 1894
Fru Karamzin skulle resa från Span Lissabon som i går.
Petersburg fredag 1896 24 april 1896
Jag hoppas fru Karamsin kommer sig. hon är ju så rask! I
Petersburg tisdag. 27 april 1896
Hur är det med fru Karamsin? Jag hörde igår att det skulle vara bättre.