Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Djursholm

Brev skrivna i Djursholm i kronologisk ordning

Brev som nämner Djursholm i kronologisk ordning

Stockholm 29 sept. tisdag. 91. 29 september 1891
I dag middag hos Snoilsky i morgon hos Geber om fredag på Djursholm hos Palme. – Mamma ser att jag ej behöfver svälta.
Stockholm 2 okt 91. fredag 2 oktober 1891
I dag är jag med Zorn, R. Bergh, Strindberg m. fl. hos Palmes på Djursholm Nu fick jag påminnelse från P. att ej försumma tåget. –
Stockholm lördag 3 okt 91 3 oktober 1891
Jag var i går afton på middag hos Palmes på Djursholm och har legat der öfver natten De ha det mycket vackert, beqvämt och fint derute, men det är ändå bra långt från Stockholm, isynnerhet som stationen, Stockholm östra, redan ligger utom staden.
Paris fredag. 1 januari 1893
När jag tänker på Djursholm och Rs porträtt igen får jag qväljningar –
Paris 29 maj 93 29 maj 1893
Jag måste göra en J. L. Runeberg för Finland, i 19 seklet och göra den här der den skall graveras. Detta tar mig en vecka och jag kan således ej tänka på att resa för än nästa tisdag eller onsdag. Huru jag sedan gör vet jag ej, om jag far direkt till Stockholm och derefter till Köpenhamn (der Krag väntar mig) eller tvärtom Ja nog behöfvs det med att börja på med det der Djursholms idiotiserandet igen – jag hoppas dock det skall vara gjort på högst en vecka.
Torsdag d. 15 juni 15 juni 1893
Fru Holmblads porträtt har jag återsett och finner det rätt bra – måtte jag vara lika nöjd med Rydbergs! – Det der Rydbergs porträtt och koikandet ut till Djursholm är en rigtig mara för mig.
Stockholm den 28 juni 1893 28 juni 1893
Jag är nu inne i mitt Djursholmeri igen. Då jag först återsåg porträttet på Nationalmuseum, blef jag modstulen öfver dess bleka gråblå färg, men Ellan som var med, tröstade mig och försäkrade att jag med några friska tag och färger kunde få den önskade effekten i det. Hon rådde mig också genast att ta bort det ljusgröna fönstret, som hon kallade, sant nog, "impressionisme de chic" och det var ett godt råd. Att porträttet det var likt och väl tecknadt det är säkert. kl. 2 på dagen hade jag stämt möte med Rydbergs på danska konstutställningen, och Kikuli, som var med, var mycket frimodig och gick fram till V. R., tog af sig hatten bockade och tackade för Ville Viggs äfventyr. – Han såg V. R. en minut blott då. Några timmar senare stod porträttet i hotellrummet och Kiki sade genast, utan att någon frågade honom "der är professor Rydberg". Det är således likt.
I går reste jag ut med mitt bagage till Djursholm och måste använda hela min energi på att ta ihop med detta från början så föga intressanta arbete. Men jag sade mig: du har gjort Pasteur, du har haft succès i år i Paris, och du kan måla – du är dessutom frisk och sund – det måste bli bra". Jag målade om det hela på 2 timmar – det blef mycket bättre i färgen, och effekten mycket mera koncentrerad, om också vid ommålningen något af det öfversinliga, som fans der förut, gick bort. Nu tränar jag mig för att måla bra i morgon – jag lägger mig tidigt och ber Gud gifva mig det lugnt jag behöfver, den "serenité" och glädje som äro absolut nödvändiga. Fru Susens klappande, en ung baron Klinckowströms jams och hela den onaturligt tonen af "snälla, rara, lilla" der i huset gjorde mig litet nervös – men oläsligt tar jag det som en hederssak att icke bli arg och att bara måla lugnt, och så gick det. När denna Klinkowström med den mest käringaktiga sopran föredrog ett poem af honom sjelf om Valhalla gudar och sköld mör och dylikt, och här V. P. förklarade att denna tomma färglösa smörja var af en stor skald, utan ironi, då jäste det i mig igen. Svår meter rim kors och tvärs, form utan hjertligt innehåll, utan blod i ådrorna o hvad det plågar mig. Jag kommer från Paris der det fins lif, man må säga hvad man vill, och jag hörde för några dagar sedan Björnson som också lefver lifvet, sitt eget, norskt och besynnerligt ibland, men lif är det ändå – och så komma in i denna oppstoppade-fogel-atmosfer sedan jag sett konstens och diktens fjäderfä i granna båglinjer draga förbi under Guds fria himmel – nej det var inte roligt.
I dag har min familj spatserat på Djursholm medan jag målade – först senare kommo de till Rydbergs. – När nu detta i sitt slag ensamstående porträtt blir färdigt blir jag som en annan menniska – det trycker mig ofantligt nu.
Faster Hermanine ha vi sett mycket denna gång. Den beskedliga Gumman vill ej resa till Södertelge så länge vi äro i Stockholm och det är ganska tråkigt ty jag är hela dagen på Djursholm och alla aftnar äro upptagna af Snoilskys, Lewenhaupts Millets m.fl.. Kiki har varit der en förmiddag och varit mycket snäll. Ellan har, på Gummans enträgna begäran varit hos Lidmans i dag och gjort bekantskap med Lidmans fru systrar o. a. – talte jag om att Robert Edelfelt bodde vägg i vägg med oss i hotellet och att vi några gånger voro med honom. –
Så följde vi Hanna som for till Norge till bangården. Hon hann under denna korta färd säga några gemenheter om Rydbergs porträtt – seder mera har jag funnit dem vara fullkomligt osanna. Hon har dessutom undfägnat Rydbergs med berättelser om mina lidanden på Djursholm i fjol. Om jag blott begrepe hvarför då jag varit för utsökt hygglig mot henne. –
Stockholm fredag afton. 30 juni 93 30 juni 1893
Just nu återkommen från en 10 timmars séance på Djursholm, der det nu ändtligen ser ut att bli bättre med målningen fick jag Bertha bref, och ser deraf till min obeskrifliga glädje att Ni nu, efter alla vedermodör, äro på Haiko i godan ro. Måtte Mamma bara kunna vara rigtigt försigtig, rigtigt lydig – (lyda tante Gadd och Annie) så att Mamma icke får något fel igen. –
I går voro vi bjudna af Snoilskys på Hasselbacken. Osbahr var utom oss, den enda gästen. Musik spelade Björneborgarnes Marsch till min ära, hette det. Jag var så trött af målandet på Djursholm, att jag ändå ej var vid mina bästa vätskor. Ellan var mycket till sin fördel.
Stockholm 4 juli 1893 4 juli 1893
Jag har nu ändtligen slutat målningen på Djursholm, derifrån jag just nu anländer.
Stockholm onsdag afton 11 november 1896
Djursholm förföljer mig – I måndags på middag hos Palmes, i går hos Lefflers.
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19 december 1896
Wieselgren hade bjudit mig till sig på julaftonen, och der hade nog blifvit trefligt och vittert och muntert med några gamla ungkarlar och enklingar, men nu fick han lof att resa till sin son som är i Jönköping, och jag få väl då tillbringa min julafton hos Sven Palmes på Djursholm.