Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Gattjina

Brev som nämner Gattjina i kronologisk ordning

Onsdag 2 november 1881
Emellertid skall jag bli presenterad för Storfursten Wladimir så snart han kommer hit. Mamma vet att kejsaren alls ej kommer till Petersburg på hela vintern utan reser mellan Zarskoje och Gatschina.
Lördag 19 nov. 81 19 november 1881
Märkvärdigt att Storfursten är så lugn – de mest oroande nyheter gå om hotelser mot Kejsarn. Gen. Ellis som i dag varit hos kejsarn i Gatschina sade att nihilisterna hotat oupphörligen.
Petersburg d. 26 nov. 1881 26 november 1881
I dag arbetade jag ostördt i Zarskoïe. Det är Kejsarinnans namns eller födelsedag och Storf. o. Storfurstinnan voro i Gatshina. Ack hvad det är svårt med dessa små bytingar som aldrig hållas stilla. Fotografierna äro ej tillräckligt lika för att jag skulle kunna kopiera dem. Miss Mill förde mig in i Storfurstinnans rum, eftersom hon ej var der nu. Boudoiren är charmant, magnifik – så när som på taflorna hvilka utan undantag äro dåliga. Ett stort porträtt af Kirill af någon rysk målare – så olikt att det lika gerna kunde vara hvad för en unge som helst – ej ett drag – detta tröstade mig litet.
Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881
Storfursten reser ofta till Gatschina eller Petersburg. Han har ju mycket att göra såsom ordförande i senaten, kommendant af en hel massa trupper, præses för vetenskaps- och konstakademin o.s.v.
När nu nihilistförskräckelsen ger sig skall jag tala om Kejsarinnan med Storfursten Tillsvidare hålla de kejserliga sig uteslutande i Gatschina och lära föga tänka på de sköna konsterna.
Tisdag d. 6 Dec. 1881 6 december 1881
Hon sitter för resten (Miss Mili) och berättar om alla möjliga saker inom familjen. Hennes tant har varit bonne för Kejsaren och alla hans bröder. Hon säger att de två yngsta, Paul och Sergei äro utmärkta unge män. De göra ett så ovanligt gentleman-like intryck – tala engelska sinsemellan och äro så som unge aristokrater borde vara. T.ex. Paul skall om thorsdag vid Georgsfesten aflägga ed, och har till denna högtidlighet inbjudit sin gamla bonne Miss Bride, som bor i Zarskoïe. Gumman refuserade, men storfursten förklarade då att hon måste komma, om han också skulle bära henne från Zarskoïe till Gatschina.
Petersburg söndag afton d. 22 Dec. 1881 22 december 1881
Storfursten som jag träffade, sade att kejsarinnan och kejsaren varit der i Zarskoïe på middag tisdag afton, inga andra än de. Kejsarinnan hade då så mycket tyckt om porträtterna att hon genast tänkt på att beställa sina barn. – Tänk hur det passade! Emellertid lofvade han ge mig ytterligare besked. Jag bad att få visa mina taflor åt Hennes Mt och tillsades då att genom Gregarowitsh afsända mina opera omnia först till Zarskoïe, derifrån de genom Storfurstens försorg skola afgå till Gatschina. Inte ett ord om betalning – han tog mig i handen, tackade mig och sade att han var mycket nöjd samt att jag hade gjort Storfurstinnan och honom ett stort nöje och en stor tjenst. Jag hoppas emellertid på att snart få pengar, för många orsakers skull.
Troligen får jag, om målningen blir af flytta till Gatschina, för att endast några gånger i veckan komma till Petersburg – 2 timmars järnvägsresa är ändå för långt för att göras två gånger dagligen.
Petersburg annandag jul 1881 26 december 1881
Emellertid har jag nu börjat icke flickan Miatleff, utan frun Sjelf, hvilket är mycket mera intressant. I fredags var jag der, träffade herrn, en gammal pratmakare med polissonger, prins Leuchtenberg och frun, och det beramades då att jag som i dag skulle ha den första séancen. Det är knappt om rum, isynnerhet som största delen af våningen är mörk – Hvad der är magnifikt! Frun talar just ej till sin herre och man. För resten är hon bestämdt en intelligent qvinna, men nervös och bitter och kokett. Mycket aimabelt bytte hon 2 ggr om toilett i dag för att jag skulle afgöra, – och beslöto vi då att ta en hvit atlaskostym, i något renaissansartad snitt, med perlor, hög uppstående krage och en ofantlig spetsknut framföre. hela taflan blir ljus. Gubben M. frågte mig mitt pris – jag sade för hufvudet 1500 r. och för knästycke 2500, hvarpå han gick in, ännu vet jag ej huru vi göra. – I dag har jag gjort åtskilliga croquis'er, – i morgon skall jag fortsätta hon poserar mycket snällt. Prinsen frågte mig om jag ville måla prinsessan Therese, rivalen, men hennes nyssfödda arfvinge i naturlig storlek – men jag lofvade ännu ej något – för resten ha de hört glunkas om Gatschina och veta att jag om i slutet af februari måste vara i Paris.
Onsdag afton 4 dag jul 1881 28 december 1881
Nå, ändtligen har jag blifvit presenterad för hennes Majestät och i morgon börjar arbetet på Gatchina. I går på aftonen var jag bjuden på Sarah Bernhardt af fru Linder och hemkommen kl. 12 hade jag ett bref från Iseeff med inneliggande telegram från Storfursten Wladimir emot mig. Telegrammet sade endast att Kejsarinnan önskade träffa akad. Edelfelt i morgon kl. 11. första tåget till Gatschina gick kl. 9, och för att hinna till bangården måste jag i väg redan kl. 8.
Kl. närmare 11 kom jag till Gatschina – Det liknar Escorial, stort, stelt, dystert. Mitt telegram från Storfursten hjelpte mig igenom de många skildtvakterna, och jag fördes af en officer genom många korridorer upp till ett rum der jag kunde ajustera mig. Derefter uppskrefs af en annan officer namn, syfte med uppvaktningen o.d. och om en qvart timme kom en lakej och bad mig följa sig. Jag fördes nu till furst Galitzin, öfverceremonimästare, som mycket vänligt tog emot mig, och af honom i en stor sal der alla de audienssökande sutto – Döm om min förvåning då jag bland de många genralerna upptäckte två fullkomliga asiater i stora turbaner en pojke och en äldre man. det var emiren från Bokhara och hans son. Snart satte sig alla i rörelse – först en löpare med stora fjäderbuskar och lång prestav, hvarmed han knackade i golfvet vid hvarje af de långsamma stegen, så en general, så Emiren med son så de öfriga, jag i bredd med en genral som kom direkt från teketurkmenerna, och sist Galitzin. Sal in och sal ut, de äro hundrade – alla rikt möblerade i Louis XVI smak och så korridorer, trappor upp och trappor ned det tog aldrig en ända, allt i samma långsamma takt – tills vi kommo till en dörr der två soldater och två korpsvarta negrer höllo vakt. – En ny sal, igen två negrer, och så Kejsarinnans salong – En om en ropades vi in i det allra heligaste. Då min tur kom slogs dörren upp och furst Galitzin sade mitt namn
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30 december 1881
Det är ändå en ofantlig skilnad på "la grande cour" här och "la petite t.ex. i Zarskoïe. Vakter, betjenter, granna uniformer, de tysta fjäten de ändlösa salarna.
Gatschina 3 januari 1882 3 januari 1882
Det var så eget i går kl. ½ 12 på natten att komma från Duperré hit. – Han bor i andra, motsatta flygeln, och hela palatset måste genomgås. Derute elektriskt ljus, inne lampor öfverallt och icke en käft utom vakten. Slottet har om aftonen och natten något sagolikt, som stegras ännu mera af de gamla porträtterna och de hvita, stela salarna, och detta ljus med denna tomhet och tystnad. Intressant är det att se emellertid, och jag är lycklig öfver att ödet fört mig hit
Tisdag – 5 januari 1882
Några ord – Just nu hemkommen från Gatschina, kl. är 7. på e.m. skall jag inta min middagsmåltid solo, ty Paul, Vanja o. Lilly äro hos Manzeys, för att sedan laga mig i ordning för den Durassoffska roligheten.
Då jag i går kom till Gatchina, var jag förskräckligt trött, så mycket mera som jag af oro och reströtthet sofvit mycket litet under natten.
I Gatchina har jag målat mera litet, de små hållas alls ej stilla.
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9 januari 1882
Intet papper i huset. Händelsevis hittade Jag detta minne från bättre tider, då jag hade råd att hålla mig fint papper, och brefvet måste derföre inskränka sig till dessa 4 sidor (i galen ordning, som Mamma ser). Då jag i dag kom från Gatschina lågo 2 bref af d. 17 o. 19 från Mamma och väntade på mig.
Med Duperré har jag varit mycket tillsammans dessa dagar och han har läst för mig en stor del af sina öfversättningar från ryskan – Lermontoff isynnerhet. En intelligent och mycket lärd karl – parisare för resten, så att jag känner mig mycket hemmastadd med honom. – I dag på f.m. kommo vi tillsammans från Gatschina, och han bjöd mig då på en dejeuner monstre på en fransk restaurant. Fastän jag sofvit sedan dess känner jag ännu litet "dunkis" efter all den välfägnaden. Han ber mig hålla i ordning någon aqvarell till tronföljarens födelsedag – Han, Heath och general Daniloffsky (de tre guvernörerna) bruka då ge honom någon present, och ha nu funderat på en aqvarell af mig.
Af Mammas bref ser jag att jag varit oförlåtligen slarfvig som skribent. – Lifvet i Gatschina! Ja det är ju alltid detsamma – en dag möter man den genralen, en annan dag den i de långa korridorerna. – Vid närmare påseende finner jag att der bland möbler, chinoiserier och taflor finnes utomordentligt värdefulla saker. Så tro vi, Duperée och jag att vi i en förstuga upptäckt en äkta Leonardo da Vinci som hänger der i fukt och köld och ruttnar, och vi ha låtit säga till derom åt Kejsarinnan. Möbler, kinesiska, och vaser – ja det är hvarje dag nya upptäckter jag gör. – Taflor finnas öfverallt, i alla rum, tillräckligt för att fylla ett mindre museum Inga rigtiga mästerverk, men heller icke några horrörer. – Ett badrum på nedre botten som Mme Flotow visade mig, är alldeles magnifikt, marmor, förgyllningar, speglar.
Fru Etter är ännu ej återkommen från Moskva. Jag skref ett gratulationsbref från Gatschina. Hon lär komma tillbaka om tisdag.
Tänk att Hanna Born rest sin kos utan att jag fått träffa henne – hvad månde deraf uppstå för historier. Sanningen är att jag ej haft tid att uppsöka henne och att sjukdomsfallet hos Manzeys gjort en tillämnad bjudning der omöjlig. Emellertid lär Paul, som träffat henne, förklarat att jag ständigt var sysselsatt på Gatschina.
Wladimir tycks ej betala innan ramarne komma. Nog reder jag mig. – Jag tror jag dock vänder mig till Gubben Manzey; detta är ju ej något lön att tala om – 200 rubel är jag skyldig Etters och de lida mot slutet. – Dessa resor, till Gatschina drickspengar o.d. bli pengar äfven
St Petersburg d. 8 februari 82 Hos Manzeys 8 februari 1882
En dags ledighet innan den sista smörjelsen gifves åt porträttet på Gatchina. Taflan är nu så godt som färdig – den lille liknar ej, men jag hoppas göra under och mirakel på morgondagen. Jag har nu så nog af taflan som möjligt är, och önskar innerligt att jag hade den färdig – Får nu se hvad Kejsarinnan tänker om den i morgon. Det hela är ganska bra, och flickan är fullkomligt lyckad.
Hvad Wladimir beträffar, så har han det hett om öronen – Maria Paulowna ligger i svår barnsängsfeber, och är mycket dålig enligt de sista bulletinerna. Dör hon, så tänker han väl föga på mig – i alla fall äro ramarne ej heller anlända ännu – Maria Ps syster, en Mecklenburgs prinsessa 17 år, har, enligt i går anländt telegram dött i lunginflammation, och underrättelsen om hennes sjukdom lär det ha varit som först gjorde henne så sjuk, ty hon redan mycket bättre. På Gatchina ser man allvarsam ut, och kejsarinnan, som man sade brouillerad med Wladimirs (det lär dock ej vara sant) har varit flere gånger i Zarskoïe.
I afton komma Ehrnrooths. Beklagligtvis är jag i morgon och troligen äfven om lördag i Gatchina. Måtte de nu komma tillrätta med Kasimir så länge. Det skall bli intressant att se huru Anna tar sig ut här. I grunden tror jag ej att jag talt 10 ord förnuft med henne, och har derföre bra liten aning om hvad hon egentligen tänker och menar.
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12 februari 1882
För att från dessa stora sorger återkomma till mina små förtreter (som dock ej ta på mig särdeles, ty jag blir allt mera ferré à glace) så har jag icke slutat på Gatchina, icke fått något af Wladimir, och icke kunnat börja fru Miatleff.
Jag reste, med fru Miatleff i hågen till P.burg, i hopp att ändtligen få arbeta, dugtigt, med lif och själ – då jag af gubben Miatleff som jag händelsevis träffade på gatan fick höra att flickan nu också haft skarlakansfeber, ehuru hon nu var bättre, samt att jag omöjligen kunde komma till dem innan jag helt och hållet slutat på Gatchina.
Gatschina fredag 17 februari 1882
Jag är litet lugnare nu sedan jag skrifvit om ett och annat och fått tankarna bort från detta eviga: taflan, taflan, och när skall jag slippa detta Gatchina och när skall jag få min plånbok full? – Jag är ändå lyckad, som tar mig utaf sådant här, och ännu löjligare är det att jag klagar för Mamma – men medge att en hel hop små förtreter ställt sig i min väg och att detta tögande, tågande i evighet är så odrägligt.
Petersburg söndag 19 febr 1882 19 februari 1882
I förrgår skref jag från Gatchina och beklagade mig litet – ta nu ej detta illa, ty öfverhufvudtaget har jag godt kurage, trots det eviga tågandet med taflan. I går satt jag der som en narr och väntade förgäfves på barnen – tvenne gånger kommo betjenter upp och utsatte ett visst timslag för deras ankomst, och båda gångerna blef jag dragen vid näsan. Dessa menniskor äro fulkomligt ovana att ha att göra med några andra än lakejer och hofmän, eller personer som har någonting annat att göra än att stå på tå för dem. Men det är odrägligt för en arm syndare som jag t.ex. som har brådtom och som är så utled och nervös som möjligt.
Jag skall nu gå ut och se på fastlagsbarackerna och de skådespel som deri presteras. I det hela har jag genom mina resor till Gatchina och Zarskoïe bra litet kommit underfund med ryska lifvet.
Gatschina, måndag afton d. 20 febr. 1882 20 februari 1882
Det är troligen sista gången jag skrifver till Mamma från Gatchina. I dag kallade kejsarinnan mig ned till sig och besåg och afsynade taflan, som befanns bra så när som på Mikaels öga och öfverläpp hvilka senare också blifvit ändrade. Furst Obolenski och hans fru hade ett och annat att anmärka, men kejsarinnan gick ej in på hvad de mente och tyckte. Jag höll taflan och vände ryggen mot en dörr, då någon plötsligen kom in och dörren gaf mig en puff i ryggen. Det var kejsaren – ”Pardon je vous ai donné un coup épouvantable” – och alla smålogo. Han såg på taflan fann den bra, isynnerhet som färg och ensemble, och tillade att hvad likheten beträffade, det borde vara ytterst svårt med en sådan liten en.
Gatschina torsdag d. 23 febr. 23 februari 1882
Nej – det var skrifvet i stjernorna att jag ännu en gång skulle datera Gatchina. I förrgår och går målades med glans på fru Ms porträtt – Hon satt utmärkt och teckningen på duken blef rigtigt bra. Jag var återigen en train, det jag ej varit på så länge, då telegrammet i går afton från Madame Flotow kallade mig hit för i dag. – Asch hvad jag tycker det vara förargligt att åter röra vid tafan.
Petersburg d. 26 febr. 1882 26 februari 1882
Jag fick idag se en stor parad på Gatchina, och kunde välja den allra bästa ”point de vue” i slottet. Bland andra som defilerade var Paul, som med sitt batteri ridit dit ut (de aftågade i fredags, lågo öfver natten i Zarskoïe och anträda återfärden imorgon. Alla gardestrupper skola på detta sätt fara ut och helsa på kejsarn. Det hällregnade, och kejsarns egen mössa såg ut som om den varit af vaxduk. Vackert var det emellertid då han red ut från slottet och alla musikkorpserna stämde upp Kejsarhymnen. Hvad han ser tjock ut till häst. Alla officerarne blefvo inbjudna på frukost (kanske 200) och jag fick då tillfälle att be Paul sticka sig upp för att se taflan. Han kom emellertid ej, troligen emedan han ej kunde skiljas från sina kamrater, utan gick i flock som han kommit.
Torsdag d. 2 mars 1882 2 mars 1882
Det ser verkligen ut som om det Romanoffska husets örn svajade öfver mig, såsom Mamma engång skref. Jag fick neml. i går en officiel skrifvelse från Wladimir, deri säges att Kejsaren ”vill köpa de af mina taflor som vore till salu, eftersom de i Gatchina exponerade tillhörde enskilda personer.” Nu är det något missförstånd. Endera ha de ljugit för honom att den stora taflan redan är såld, eller också tror Han att jag har ett helt lager af småtaflor här. Jag for i går afton till Iseeff, som rådde att i morgon gå till Worontzoff (här i Winterpalatset). Iseeff trodde att Kejsarn ville beställa något af mig, hvilket ju skulle bevisa att han är mycket nöjd med taflan.
Petersburg 8 mars 1882 8 mars 1882
I går hela dagen som vanligt hos Madame Miatleff, derefter på visit till Wolkoffs (som skickat mig Figaro regelbundet), och så till Duperret som jag visste vara i staden. Åt denne sistnämnde förtrodde jag min förargelse öfver uppskofvet med de usla fyrkarne, och han lofvade, genom fru Flotow ta reda på saken. För resten är han nu ensam ute på Gatchina. Heath lider af en fistel som ännu ej kommit till mognad. Gumman Flotow lär också ha varit sjuk och legat några dagar.
I dag hade jag ett bref från Krohn från Wien. Han är far till en pojke sedan December, hans fru har legat för döden i barnsängsfeber men är nu återstäld och han sjelf är i Wien för att organisera Danmarks afdelning i en internationell utställning som skall öppnas der. I somras var han i Venedig – han säger att det är honom rakt af omöjligt att lefva utan att göra en tittut i Europa då och då. Hvad jag förstår honom! Förresten säger han sig vara mycket lycklig. Han ber mig icke bli hofmålare, ty då skulle mina svagheter som konstnär lätt florera. ”Du mangler form og Kraft, og saa et Par elegante Penselströg, der skule dölge det” – han har rätt. Också försöker jag i Mme Miatleffs porträtt att försona hvad jag brutit i Gatchina och jag tecknar, tecknar så ordentligt jag kan.
Beklagligtvis har jag ännu ej fått mina pengar. I morgon heter det att jag skall få dem. (fr. Gatchina)
Måndag 13 mars 1882 13 mars 1882
A propos konstmakare så har jag sett Cazeneuve, den mest öfverdådiga som nu finnes. – På Gatchina lär han ha gjort en tour de force, som vida berömmes – Han bad att få veta Kejsarinnans favoritblomma – svar: hvit ros – Kejsaren sade en stads namn – Köln – en tredje person tillspordes om han kände någon i Köln hvarpå svarades Johann Maria Farina. – Strax derpå inbars ett telegram stämpladt från Köln innehållande en fransk quatrain om kejsarinnan och den hvita rosen och signeradt Johann Maria Farina. Är detta ej alldeles förvånande. Många dylika saker såg jag. Han är alldeles öfverdådig.
Torsdag d. 30 mars 1882 30 mars 1882
Åt fröken Sophie ger jag min palett och har derpå målat en liten skizz som anses vara mycket bra. Det är en liten genie, som står och skrifver upp på en stor uppspänd duk alla orter der jag målat med denna palett – Madrid, Paris, Stockholm, Haiko, Gatchina o.s.v. och årtalen 1880, 1881, 1882. Färgerna stå qvar rundt omkring, som om jag slutat måla. Den lilla genien är ganska väl lyckad, ehuru jag gjort honom alldeles de chic och på 1 timmes tid.
Petersburg söndag. 12 nov 82. 12 november 1882
I dag morgse var jag hos Duperret, i hans stradsqvarter, men han var ute på Gatschina, hvarför jag nu telegraferar och ber om ett rendezvous.
Petersburg onsdag 15 nov 82 15 november 1882
Först i går fick jag svar från Duperret, som ger mig rendez-vous i morgon. Jag skall då tala med honom om Gatchina.
d. 17 Nov. fredag 17 november 1882
Hvilken tur på Gatchina! Jag fick genast företräde hos Kejsarinnan. Hon har embellerat ofantligt, var utmärkt välklädd i "velours frappé vieil or et feu” – och var vänligheten sjelf – Hon gratulerade mig till succèsen i Paris, talte om Moskva – Frågte hur Mamma och mina systrar mådde, samt förklarade att jag måste ha haft det "godt hjemme, for det De er bleven saa tyk" – således också hon tycker det!! Länge pratade hon, vänligt, snällt rigtigt som om hon varit glad att se mig igen, så pretentiöst det än låter. Derpå såg hon på skizzen den schjerfbeckska som hon fann "nydelig, saa rigtig naturlig og enkel" "Den gør saadan et godt Indtryk" o.s.v. – Jag explicerade att jag skulle skicka skizzer ytterligare från Paris – "Ja de kan De göre, men jeg vil ha det Billedet, saa kan De ju gøre et andet til Kejseren" – Jag talte om expositionen hos Petit, och hon gick in på allt – önskade mig lycka och gaf sin hand att kyssa hvarpå jag, med tacksamhet tog afsked af henne, den söta och snälla menniskan. Jag kom ut strålande naturligtvis
Petersburg lördag morgon 8 december 1883
Jag började redan fundera på att resa till Paris sedan jag fått någotslags besked från Gatchina.
A propos Gatchina, så vet ingen menniska här af Kejsarinnans tillstundande resa till Cannes – hvilken också torde vara en tidningsanka.
Petersburg måndag 10 december 1883
Han vill nödvändigt se min stora tafla, springer hos Beggrow – men jag måste först visa den åt Kejsarn, icke sannt? I morgon har jag stämt möte med Duperret, och då få vi talas vid om Gatchina.
Lördag 15 dec. 83 15 december 1883
I går var jag verkligen på slottet i Gatchina, och kan således berätta något. Kejsarinnan var mycket vänlig som alltid, frågade om mitt görande och låtande, såg på skizzen och lofvade visa den åt Kejsarn. Hon tyckte mycket om skizzen, men såg litet häpen ut när jag sade hur stor taflan var. Vi få nu se huru det går.
Petersburg torsdag afton 27 december 1883
Ännu ej ett ord från Gatchina, troligen får jag vänta tills långt efter det kejsaren blifvit återstäld. Godnatt – Tusen varma helsningar från Atte
Kjobenhavn lördag afton d. 14/5 92 14 maj 1892
Vet Mamma att hon påminste rätt mycket om Lily Etter – smalare ansigte, ljusblondt burrigt hår som ser ut som en pudrad peruk ** precis sådan klädning som Annis grå randade – samma tyg –) – men samma litet generade sätt, samma tonfall litet utsändskt i sättet att tala (hon talade bara danska och hade ett förvånande ordförråd). – Der satt hon och hennes gemål och åt färdigbredda smörrebröd och drack öl – prinsen tog en stor dansk sup dertill. Han är otroligt "ligefrem" och påminner litet om sina systrar hvad det vänliga uttrycket i ögonen beträffar.Det var så lustigt när han alldeles naturligt talade om "min söster i Russland" – med mig talade han mycket om Gatchina om Bogoljubow, om Finlands natur, som kejsarparet beskrifvit i så lifliga färger. – Kl. 1/2 12 på natten gingo de bort till fots som de kommit. Man har aldrig förr sett en prinsessa gå till fots här i Köbenhavn, men prinsessan Marie har infört det, och går nu, trots drottningens protester, i butiker i parker öfverallt – med sina tre små pojkar som heta Åke, Axel och Erik –
Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17 februari 1895
Den Reuterskiöldska middagen, som jag beskrifvt litet längre i bref till Ellan, var så der rigtigt slösartadt mondain. Mycket eleganta toiletter, ehuru i svart, decolleterade damer och herrar med kraschaner. – En grefvinne Keller, född furstinna Shakavskoi såg finast och enklast ut. En grefvinna Bloudow ytterst grand genre, blond, fetlagd, talade franska med engelsk accent à la Maroussa Albedinsky.herrskapet Radziwill, baron Gasser baron Buxhoevden m.fl. 30 personer. Galitzin kom mycket väl ihog mig från Gatshina för 14 år sedan. Grefve Keller som jag ofta såg hos Mme Miatleff, var förvånad öfver att jag ej förändrat mig – likaså voro Reuterskiölds alldeles häpna öfver att jag var mig så lik – nå ja, jag är ju ej så last gammal ännu, och jag bär mina år bättre än Duplessis.
Petersburg fredag 13 mars. 13 mars 1896
Han gör från början till slut intryck af "bättre folks barn" och en europé. Om Rjepins porträtt sade han: Il m'a torturé tout l'hiver dernier, Rjepin, – et tout ça pour aboutir à ce portrait à l'expression hautaine et dure – que je n'ai pas, je l'espère, sade han småleende. – Han är minst af allt hautain et dur. och har modrens ögon, hvilket jag sade honom. Han kom mycket väl ihog Gatschina och min målning der samt alla de taflor hans föräldrar ega af mig. Hans yttre är mycket mera fördelaktigt på nära håll. fin, ytterst jemn hy – icke gul, men blek – ljust skägg och vackra goda ögon, med samma omärkliga kastning som tant Leuhusen och kejsarinnan – . Han är ej kort egentligen, men då han alltid är omgifven af kusiner och onklar som äro långa som Ettrarne, ser han kortare ut.