Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Sverige

Brev skrivna i Sverige i kronologisk ordning

Brev som nämner Sverige i kronologisk ordning

Dahlsbruk den 19 Juni. 1871. 19 juni 1871
Fru Emmy Ramsays och hennes barns utpräglat svenska uttal påminde Edelfelt om hans dröm om att nästa sommar få resa till Sverige.
Ombord på Grefve Berg d. 3 Juli 71. på resa till Åland 3 juli 1871
Max Schultén vistades på Jomala och tänkte göra en avstickare till Sverige.
Norrtelge d. 14 Juli 1871. 14 juli 1871
Edelfelt har tillsammans med Reinhold Fabritius och Jonathan Collander rest från Eckerö till "gamla goda Svealand", Sverige, utan att kanslern och universitet har utfärdat pass till expeditionsmedlemmarna; Odo Reuter var den som mest agiterat för resan, slutligen har de lyckats vinna Nils Mandelgren och Emil Nervander för saken; de har fått hjälp av pastor Karl Moliis, som gjorde dem sällskap då expeditionen undersökte Eckerö kyrka; tillsammans med Mandelgren har pastorn talat med tullförvaltaren, som skulle vara en "raissonabel mand"; tullförvaltaren hade meddelat att de riskerade en bot på 400 mk; före de fortsatte resan till Geta och Saltvik, gjorde de ett sista försök; en bonde gick med på att som kapten ta dem som besättning över till Sverige; pastorn utfärdade "prestbevis" på att sällskapet var sjömännen R. Wilhelmson, A. Carlsson (Edelfelt) och J. Carlsson; tullförvaltaren gav dem sjöpass och avrådde liksom Nervander och Mandelgren dem från att uppträda som studenter; Ernst Lilius lånade Edelfelt en mera passande hatt; Odo Reuter förvägrades prästbevis i och med att han för en tid varit relegerad från universitetet.
De åkte över Ålands hav i en liten öppen båt; färden gick snabbt, knappt hade ”Suloinen Suomenmaa”, Finland, försvunnit innan ”Sveas älskade strand”, Sverige, syntes i fjärran; de stämde upp ett dånande: hurrah!
Alexandra Edelfelt förstod hur Edelfelt med sina skandinaviska sympatier sett allt i Sverige; samma förståelse väntade inte då han skulle återförenas med resten av expeditionen, där den fennomanska uppfattningen var starkt repsresenterad.
Fragment 1 januari 1872
I höst ska Edelfelt försöka läsa grekiska på allvar, men om det är möjligt ska han söka stipendiet för konststudier; ”Här i Sverige har man gjutit olja på elden, hvad min lust för måleriet vidkommer, [- - -]”; han kan inte tänka sig att om 10 år sitta som kollega i Jyväskylä eller auskultant i Åbo hovrätt.
Granbäck, d. 23 Juli 1872. 23 juli 1872
Utsikten över Vettern påminner om schweiziska vyer och har, till skillnad från övriga delar som han sett av Sverige, stora olikheter med Finland.
Edelfelt har reflekterat över hur lyckligt land Sverige är i politiskt avseende; det lönar sig inte för svenskarna att imitera fransmän eller engelsmän.
Granbäck d. 2 Augusti 2 augusti 1872
Edelfelt har funderat på borgmästare Calle Holms vänliga förslag och antar anbudet att kopiera [porträttet av general, greve C. J, Adlercreutz som hänger] på Gripsholm; enligt baron Alexander Leuhusen bör det gå att utverka tillstånd från Gripsholm genom att kontakta intendenten – Ekenstam tror Edelfelt han heter; hans Sverigevistelse förlängs i så fall med några veckor.
Granbäck d. 7 Augusti 72. 7 augusti 1872
Georg Pauli berättade om den nordiska konst- och industriexpositionen i Köpenhamn, där greve Georg von Rosens tavla "Erik den fjortonde undertecknar en dödsdom" liksom i Stockholm ska ha väckt uppseende och Georg von Rosen omtalas som Sveriges mest lovande konstnär.
Thorsdagen d. 8 Augusti 1872. 8 augusti 1872
Han är ledsen över att inte kunna läsa om kappseglingen i tidningarna i Sverige; finska nyheter förekommer sparsamt i svenska tidningar, med undantag av Aftonbladet.
I Sverige finns ett överflöd av studenter och brist på platser, samma sak i Finland och Danmark; farbror Alexander Leuhusen har berättat om två juris studerande som tagit tjänst som banvaktare vid en bana på Seeland.
Granbäck d. 22 Aug. 72 (Thorsdag). 22 augusti 1872
Edelfelt har önskat träffa Wrangels; grevinnan Sara Wrangel har Alexandra Edelfelt redan träffat; grevinnan styr och ställer på Björneberg och hade någon vecka tidigare en kolportörspredikning därute; Edelfelt hade velat vara med om något för honom så nytt, men så karaktäristiskt för Sverige; den unge greve Carl Wrangel är en riktigt hästkarl; han kom dagen före hem från kapplöningen i Stockholm; Henning Odencrantz berättade hur det gick till då skånska ädlingar kom samman; gamle greve Anton Wrangel har varit envoyé extraordinaire och ministre plenipotientiare, men har numera blivit så "snuskig och idiotisk" att han inte längre får sitta vid bordet: "Forgyldning forgaaer, men Svineldder bestaaer!"
Granbäck d. 31 Aug. 1872 31 augusti 1872
Förnuftiga svenskar har blivit mer och mer överens om att mycket sevärt finns att se i deras eget land; de är utleda på ungherrar som bara talar om Paris och London som sitt El Dorado, ett "non plus ultra", som om inget i världen finns utöver detta; Henning Odencrantz klagade på folks möjligheter att välja levnadsbana i Sverige medan friherre Alexander Leuhusen med möda återhöll sin vrede; missnöjda, upphöjda själar finns visserligen från "Novaja Semblas fjäll till Ceylons brända dalar".
Edelfelt jämför svenska författare som Fjalar och andra "Upsalastudenter" med finländarnas Zacharias Topelius, J.J. Wecksell, Theodor Lindh och Odo Reuter den yngre; ett positivt undantag finns bland svenskarna – Carl Snoilsky; Edelfelt hittade förklaringen till bristen på svensk poesi i det nyvaknade politiska livet i Sverige.
Granbäck d. 11 September 1872. 11 september 1872
Till skillnad från Sverige tror inte Edelfelt att det i Finland går att påträffa ett enda s.k. förnämnt hem där det tillika påträffas Gudsfruktan, fosterlandskärlek och varm hjärtlighet; de "utmärkta ryssarna" bär skulden till detta.
Köln. d. 29 September 1873. 29 september 1873
Edelfelt ångrar inte att han har tagit vägen via Tyskland, i stället för via Sverige; folket här är betydligt mörkare än i Lübeck, i synnerhet kvinnorna är av en annan typ; i sjömansvisan heter det "Se Lübeckske flickor de äro så fin, De hafva båd silfver och guld uti skrin", åtminstone stämmer inte det första; Edelfelt vet inte varför de tyska damerna framstår så otrevliga i hans ögon; "Dugtiga, matfriska menniskor allesamman, med hängande lockar och stora fötter. De ha alla ett visst slägttycke med moder Germania, sådan hon framställes med svärd i hand såsom 'Die Wacht am Rhein'" [Rhens väktare].
Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8 mars 1874
Edelfelt gillar fullkomligt Lulle (Julian) Serlachius åsikt om adeln, ”I det hela taget är vår adel derhemma bra human, bildad och folklig"; i Belgien, där adelsståndet som politiskt parti inte har någon betydelse, har man i varje stad adelsklubbar, dit ofrälse inte har tillträde; i likhet med Frankrike är belgarna "ordensgalna"; på festen för Nicaise de Keyser fäste man sig vid att direktören blivit utnämnd till kommendör av Leopoldsorden; det skulle inte falla studenterna i Helsingfors in att gratulera Elias Lönnrot eller biskop Frans Ludvig Schauman för en sådan utnämning; ändå är Belgien Europas friaste land; kungen är inte lika framträdande som i Sverige.
Paris d. 24 Juni 1874. 24 juni 1874
Calle Holm ska till Sverige; Edelfelt är glad att han inte fordrar tavlan ännu; det är svårt att få ihop någonting när man inte är herre över sin tid, efter studierna på förmiddagarna är han ganska trött på eftermiddagen när han har tid för egen målning.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Bihang med illustrationer från restaurangen där han dagligen déjeunerar, äter; bl.a. kyparen Michel, elsassaren och restaurangägaren Monsieur Fuchs, ryske kaptenen Kursknoff som är anställd vid ambassaden, den egyptiske paschan Demirgian som är vid Léon Bonnats ateljé och talar svenska efter ett år i Stockholm, mångspråkige Monsieur Melon som är elev till Bonnat och har varit i Grekland, Tyskland, Italien, England, Sverige, Norge, Ryssland och i Helsingfors och Åbo, bl.a. i Brunnsparken; några typer från ateljén: Madès från Madrid, en rik brasiliansk markis som är släkt med kejsarhuset i Brasilien; le comte de Nouij, och den store pratmakaren Campagnol; slutligen en skiss av den franska linjesoldaten, troupieren, som efter fransk-tyska kriget är dåligt klädd, preussarna ser tiotusen gånger ståtligare ut; Edelfelt hade tidigare haft en bild av den franska eleganta soldaten, som Cham framställde dem.
Paris d. 24 September 1874 24 september 1874
Severin Nilsson talade om sitt älsklingsämne, de utmärkta avträdena och klosetterna i Sverige och de dåliga i Paris; Gerle oroade sig för att träsnitt ändå skulle bli för krångligt, att han aldrig skulle lära sig franska, han tyckte inte heller att det var så schangtilt [flott] och grant i Paris som andra svenskar hade sagt; Edelfelt fick den syndiga tanken att han gärna skulle vilja höra vad Bassan och Peyrot skulle säga om vännerna från Norden; troligen skulle de som de gamle romare med förvåning sagt: ”barbari, barbari”; Edelfelt känner sig inte hemma med dessa unga män, det beror på bristen på bildning eller frånvaron av en europeisk prägel hos dem.
Paris d. 14 Nov. 1874. 14 november 1874
Pauline Ahlberg är starkt preussiskt sinnad; Edelfelt har inget emot tyskar, utan har riktigt goda vänner som Karel Scriba och Schultz och kommer därför ganska bra överens på denna punkt; den rent antityska sinnesstämningen i Sverige har inte behagat henne.
Paris den 25 Januari 1875 25 januari 1875
De nordiska målarnas största fel är att de inte kan teckna; i Sverige, och ännu mindre i Finland, finns det ingen som kan kallas tecknare.
Paris d. 26 april 1875 26 april 1875
Strax efter Edelfelts senaste brev till Alexandra Edelfelt från Barbizon, hade de gett sig av genom den vackra Fontainebleauskogen till Fontainebleau; de såg slottet från början till slut och Edelfelt tyckte att man då och då borde se någon av de mäktiga maktälskande personer som bott och rört sig där, Frans I, sköna Diane de Poitiers, Ninon de Lenclos, Henrik IV, Ludvig XIV; han såg rummet där Napoleon undertecknade sin abdikation, samt Marie Antoinettes sängkammarmöbel som flyttats dit från Trianon; Gian Rinaldo Monaldeschis rustning och värja finns uppställd på samma plats där han lönnmördades, bredvid finns en skylt som upplyser att markisen mördats på order av drottning Kristina av Sverige – ”vackra minne av Gustaf Adolfs dotter!”; alla regenters ståt är nu borta, ingen Marie di Medicis, Marie Antoinette eller Eugenie, inga präktiga jakter; de promenerade i den vackra parken och kastade bröd åt de världsberömda karparna (förfärliga bestar, som laxar); varje gång Edelfelt stöter på historiska minnen i Frankrike tänker han på Talis Qualis "Skyldra gevär för Frankrikes historia!"; på Frankrikes jord har alla mänsklighetens stora strider utkämpats, här blödde hugenotterna, här förklarades ett ädelt folk fritt för första gången genom de mänskliga rättigheterna, här föll Bourbonerna spira och Napoleon såg sitt världsvälde krossas.
Börjadt d. 25 Maj 1875, fortsatt senare. 25 maj 1875
*Det lockar att åka till nordiska studentmötet på vägen hem genom Sverige, men Edelfelt har redan fått så mycket och tycker det nästan är syndigt med ett sådant extra nöje; han befarar dessutom att han kommit långt bort från studentvärlden och att det skulle bli dyrt; han hoppas finländarna hedrar sig och lyckönskar de av hans kamrater som åker.
Paris 31 Maj 1875. 31 maj 1875
*Studenttåget till Sverige sysselsätter Edelfelts tankar; han ser fram emot att läsa berättelserna därifrån i tidningarna.
*Fru Augusta Berndtson kommer att få besvär med att hålla fram Hulda Berndtson i Sverige; hur kommer det sig att det bara är 85 studenter som reser?
Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14 juni 1875
Theodor Lindhs verser är raskare, men påminner mycket om Johan Ludvig Runeberg; August Ahlqvists verser är bäst även om Edelfelt tycker att han kunnat lämna bort strofen om att Ryssland är tryggad under den ryska spiran som är stark och mild, eftersom den alltid inte har varit det; Ahlqvist tycks vara mycket uppburen i Sverige.
Paris d. 22 Juli 1875. 22 juli 1875
Alla reser bort för sommaren; Filip Forstén åker nästa vecka; Bernt Lindholm åker till Sverige, där hans familj kommer att stanna nästa år, medan han själv återvänder i oktober; Adolf von Becker reser till Écouen.
Edelfelt har brev från Finland, Sverige och Belgien att besvara.
Roma d. 12 maj (fredag) 1876. 12 maj 1876
Om Edelfelt inte tar vägen över Sverige till Finland tycker han det är onödigt att fara till Köpenhamn; Pietro Krohn har inte varit hemma på 5 år och Edelfelt är rädd för att vara i vägen då Krohns gamla far, hans styvmor, bröder och vänner vill träffa honom; det vore mera angenämt att resa via Sverige (och Pauline Ahlberg i Stockholm?), men det är dyrare.
Rom, lördag d. 27 maj 1876. 27 maj 1876
Alexandra Edelfelt har föreslagit att Edelfelt ska åka längs svenska kusten hem; Edelfelt tycker inte det är värt det, möjligen med järnväg; att resa över Sverige drar längre ut på tiden.
Dresden d. 26 Juni 1876. 26 juni 1876
De har hunnit halvvägs hem; Pietro Krohn vill att Edelfelt blir bekant med Ole (Otto) Hasslund, så han reser troligen till Själland; de åker från Rostock till Nykjøbing och Kjøbenhavn; han vet ännu inte om han reser tillbaka till Lübeck och tar ångbåten hem, eller om han åker över Sverige; han meddelar Alexandra Edelfelt då han vet.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1 juli 1876
På måndag reser Pietro Krohn till Köpenhamn och Edelfelt stannar där troligen en dag och beger sig därefter till antingen Lübeck eller från Malmö norrut; han har ännu inte fått svar från Piehl & Fehling om ångbåtarna; skall han stanna en afton i Jönköping?; resan via Lübeck blir lika dyr som resan över Sverige.
Stockholm, onsdags morgon. (d. 1sta nov.) 1876. (ombord på Constantin.) 1 november 1876
På morgonen var Edelfelt på Konstföreningens exposition [utställning]; där fanns goda saker i genre och landskap, men en brist på idéer; en ung Carl Gustaf Hellqvist har en utmärkt färg och lär vara deras bästa efter Julius Kronberg; där fanns två bidrag på det historiska tävlingsämnet: Sten Sture befriar danska drottningen från fångenskapen i Wadstena kloster; den ena var gjord av Ernst Josephson som Edelfelt känner från Paris, den andra av en Carl Larsson; Albert Gellerstedt ställde ut dåliga akvareller från Italien och goda dito från Sverige; Aline Forsmans Ceccko [Checco, en romersk bondpojke huggen i marmor] finns också på plats, till heder för "vårt finska fosterland".
Jönköping fredag d. 3 Nov. 1876. 3 november 1876
Edelfelt gjorde som sagt med faster Hermanine Edelfelt ett besök hos Paul Mengel, medarbetare i Aftonbladet och Götheborgsposten; Eljert Mobeck har sedan sagt att Mengel är en av Sveriges främsta pennor; han har känt pappa Carl Albert Edelfelt; Edelfelt satt länge och talade med honom om Finland, Johan Ludvig Runeberg och Elias Lönnrot.
På stationen träffade Edelfelt genast två finnar Bremer och Tammelander (vars mor är född Grahn); Tammelander är en gammal skolkamrat som besökt bergsskolan i Sverige och reste nu ner till Vermland för att ordna metallurgiska analyser för Adolf Erik Nordenskiölds räkning; de åkte samma tåg ända till Laxå; numera träffar man överallt finnar.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
Julian Alden Weir kom för att hämta Edelfelt till middagen; katarren han hade i Finland och Sverige har försvunnit; alla pysslar om och råder honom till försiktighet beträffande hälsan.
Paris d. 10 Januari 1877. 10 januari 1877
Det är roligt att Julqvällen "gjort lycka"; Edelfelt undrar hur det gått för den i Sverige.
Paris d. 5 Februari 1877. 5 februari 1877
Edelfelt vet inte hur han skall få sin tavla färdig i tid; pojken sitter inte stilla, och det märks lätt vad som är gjort "de chic" [ur minnet/på fri hand]; speciellt de nakna armarna vill inte bli till något; bokhandlare Knut Nilsson har lånat ut Sveriges historia av Hans Hildebrand och Rudolf Tengberg m.fl.: Hildebrands "Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid" har gjort det ännu klarare för Edelfelt att ingen egentlig gotik har existerat i Sverige och att den så kallade fornnordiska stilen är byzantinsk och den stilen förekommer mera ursprunglig och bättre hos ryssarna; det är fattigt med konst och minnesmärken i Norden; Edelfelt har köpt några siden och sammetslappar vid le Temple; huvudet lämnar han tills vidare och följer Filadelfo Simis råd att först göra allt annat färdigt.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8 februari 1877
Edelfelts tavla såg blek ut mot Gustaf Cederströms, som överdriver färgen betydligt; den starka koloriten tar sig bra ut på salongen; Cederström har mycket ogjort, men gjort stora framsteg och blivit bättre än man på basen av den första ebauchen [skissen/utkastet] kunde vänta; Cederström är en hygglig karl och vinner på närmare bekantskap; han är tidigare officer och vill troligen imiterar Georg von Rosen i sätt och tal; han är släkt med Cronstedts i Helsingfors, med Gunnar Wennerberg och många människor Edelfelt känner i Sverige.
Paris d. 18 Februari 1877 18 februari 1877
I fonden på Edelfelts tavla har han Svea rikes vapen infört i tapisseriet [tapet/draperi] och i broderiet som Blanca håller på det; där står Dei gratia rex Svecia, som på kung Magnus sigill; det vore roligare att måla något från Vasatiden, medeltiden var en barbarisk tidsålder utan några andra idéer än de storas egennytta och katolsk fanatism.
Paris onsdag d 7 mars 77. 7 mars 1877
Edelfelt frågar Alexandra Edelfelt råd om vad han skall kalla tavlan på franska; han ber Mamma läsa igenom Zacharias Topelius saga och se om hon hittar någon fras som kunde översättas; ingen människa blir klokare om han skriver La Reine Blanca de Suède et son fils Haquin [Drottning Blanka av Sverige och hennes son Håkan]; det är heller inte rätt att kalla det för en légende suèdois [svensk legend]; det skulle bli obegripligt att översätta rida, rida ranka till franska; ett förslag är l'Education d'un futur chevalier [uppfostran av en framtida riddare].
Paris d. 18 mars 1877. 18 mars 1877
Edelfelt har expedierat tavlan till Salongen; i den nödvändiga bulletinen skrev han på franska: Blanca av Namur, drottning av Sverige, och prins Håkan; med mindre stil tillade han att drottning Blanca, enligt legenden, hade som ambition att förena sin son Håkan med Margareta av Danmark; i väntan på att realisera sina drömmar lät hon sin son rida på sitt knä medan hon sjöng en sång som uttryckte hennes planer; om Alexandra Edelfelt tycker att förklaringen är dum, finns det tid att ändra notisen; katalogen trycks först i slutet av april.
Paris måndag d 9 April 1877 9 april 1877
På söndagen reste de [Edelfelt och Gunnar Berndtson] till Versailles för att hälsa på friherrinnan Armida de la Chapelles sommarbekantskap Monsieur Surel; Armida hade inte överdrivit då hon talade om honom som en förtjusande älskvärd gubbe; Surel kände bra till Finland, fennomanerna och finska teatern; frun var inte hemma och sonen var i Paris för att genomgå en examen i högre matematik för doktorsgraden; Surel hade för avsikt att göra en sommarresa till Sverige, Finland och Petersburg; både han och De la Chapellerna är ättlingar till fördrivna hugenotter, så samtalet rörde sig mycket om reformationstiden; han liknar "gubben" Furuhjelm.
Paris d. 22 April 1877 22 april 1877
Föregående dag var Edelfelt hos Madame Jacquinot; Charles Tottie har rest, efter att ha tillbringat nästan hela tiden på pensionen utan att ha sett Paris; Tottie är mycket snäll och väluppfostrad men i övrigt så uteslutande militär som möjligt; det är underligt att man i det beskedliga, fredliga Sverige träffar så många durkdrivna soldater, som älskar krigaryrket som yrke.
Paris d. 7 maj 1877 7 maj 1877
Monsieur Gustave Roy har återkommit från Sverige och berättade innehållet i Morbror Gustaf Brandts brev; Roy vill besöka Finland i augusti då även Edelfelt är där.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Albert Laurin och Edelfelt gick först till en trägravör, Regnier, för att se om Edelfelt ville ha sin tavla skuren av honom; Regnier har tidigare arbetat för Nordstedt & Söner; Laurin försäkrade att Adolphe Goupil inte kunde misstycka att tavlan publicerades i Sverige då det inte existerar något fördrag om artistisk äganderätt mellan Frankrike och Sverige; Laurin menade att Edelfelt inte skulle fråga lov av Goupil för att få verket publicerad i "Nordiska målares tavlor”.
Paris d. 21 Juni 77 21 juni 1877
Carl Gustaf Estlander har inte svarat på om Edelfelt ska sända sin tavla till Stockholm eller inte; Edelfelt blir väl tvungen att inleda en tröttsam korrespondens med Albert Laurin och andra i Sverige.
Paris d. 27 Juni 77. 27 juni 1877
Föregående dag hade Carl Mannerheim och Edelfelt talat mycket om Johan Ludvig Runeberg, Zacharias Topelius, Alfred de Musset och Victor Hugo; Mannerheim ansåg att få i Finland riktigt förstår Runeberg som skald och ännu färre i Sverige; Runebergs realism och naturtrohet ställer honom 50 år framom sin tid och ställer honom samtidigt i bredd med alla tiders största; Mannerheim lider ofantligt varje gång Runeberg och Topelius nämns tillsammans.
Cöln, fredag d. 19 okt. 77 19 oktober 1877
Det var ordentlig sjögång från Korsör till Kiel; Edelfelt vet inte om Runebergs reser först följande morgon, men både han och de är glada över upphållet i Köln; de har kunnat sova ut och vädret är vackert, om än kallt; det är kallare än i Sverige; i Hamburg var det snö på marken.
Om Edelfelt kunde skulle han skicka äkta Johann Maria Farina [Eau de Cologne, parfym], butiken ligger alldeles bredvid; han hoppas att Alexandra Edelfelt fått hans brev från Stockholm; fördelen med kontinententur är att postförbindelsen med Finland är regelbunden, vilket inte är fallet i Sverige; det mörknar och de tänder ännu inte gasen i restaurationslokalen [matsalen] där han sitter; han tar farväl och önskar Guds välsignelse.
Paris d. 6 Nov. 77 6 november 1877
Gustaf Cederströms stora tavla Carl XII:s lik som förs till Sverige över fjällen är bättre än Edelfelt trodde; Cederström har gjort framsteg, och så har Gubben Ernest Meissonier hållit efter honom.
Paris d. 8 febr. 78 8 mars 1878
Följande dag skall Edelfelt till Gustave Courtois och låna en broderad sidendyna åt salig Claës Fleming; han är klädd i gul sidendräkt, spetskrage, silkesskor och gult sidentäcke som hertig Carl just skrynklat till; Edelfelt såg tre-fyra lik svepta i gult i Åbo gravvalv; Jules Bastiens råd att smutsa ned hertigens kostym var mycket gott; Morbror Gustaf Brandt får sin officer, han kommer att stå bakom kistlocket, som hålls av en soldat och slottssmeden; officeren har mörkblå kappa med Sveriges vapen på [illustration: svensk officer från 1500-talet]; Edelfelt har sett denna kostym på en gravyr från 1580, men hade hertig Carl rätt att låta sitt folk bära Svea rikes vapen?; på kistan finns Flemingska och Stenbockska vapnen och IHS på huvudändan; på golvet har han lust att sätta en gravsten för att bryta färgen; Edelfelt tror visserligen inte att någon blivit begravd i Åbo slottskyrka, men kanske det har funnits tomma gravar, kenotafier; vilken fähund till slottssyssloman som inte släppte in Edelfelt i den så kallade "katolska kyrkan" i slottet; Åboborna har lika mycket reda på Persepolis ruiner som på det inre av slottet; Johan III hade redan huserat på slottet och han älskade prakt samt spelade självständig furste.
Torsdag d. 11 april 78. 11 april 1878
Edelfelt tror han gjorde rätt i att skicka tavlan till Salongen; många tror att det är få som hittar till de utländska konstavdelningen på världsexpositionen; många går naturligtvis till franska och belgiska avdelningen, samt till den stora samlingen med alla Marià Fortunys arbeten och den tyska expositionen [utställningen]; endast de som har ett speciellt intresse för de små länderna förirrar sig till Danmark, Sverige och Ryssland; då Edelfelt förde sin tavla till Salongen träffade han en polsk målare, Jan Rosen som sade att han och Edelfelt var de enda ryska undersåtar i Paris som ställer ut på världsexpositionen; alla de andra, Alexej Harlamoff, Józef Chelmonsky, Ilja Rjepin och Alexander Beggroff är så sura på det dumma krånglet i början av vintern att de skickat det bästa de har till Salongen.
Tisdagen d. 23 april 78 23 april 1878
Edelfelt lämnade en ny text till tavlan till Monsieur Buon; han har frångått Charles Grandmougins gammalfranska; Henri Dutschold som är "le bon sense" [det sunda förnuftet] sade att Edelfelt inte skulle vara fånig, utan helt enkelt översätta några rader som förklarar ämnet, men inte anstränga sig för att göra litteratur – hans tavla behöver inget sådant; Edelfelt skriver därför "Le Duc Charles (Charles IX de Suède) insultant le cadavre de son ennemi Fleming. 1597" [Hertig Karl (Karl IX av Sverige) skymfande sin fiende Flemings lik. 1597] och har översatt ett stycker ur Gabriel Reins historia där hertig Karl på Åbo slott drar likets skägg och säger att om han ännu vore i liv skulle hans huvud inte sitta lugnt på hans axlar, varpå Klas Flemings änka Ebba Stenbock svarar att Hans Höghet aldrig skulle ha kommit in om hennes Herre fortfarande levde.
Paris d. 29 april 78 29 april 1878
Johannes Jæger beklagar sig över att Nordiskt album gått på förlust; i Sverige har 300 exemplar sålts, i Finland 200, i Norge och Danmark bara 100; om intresset för konst i de andra nordiska länderna vore lika stort som i Finland vore det gott och väl; Jæger bad Edelfelt sända sin nya tavla hem via Stockholm och ställa ut den där, vilket Edelfelt överväger att göra för att bli känd i Sverige; Jæger sade att han inte ville införa tavlor av samma målare två år i rad i Nordiskt album, men menade att Carl IX kunde utgöra ett undantag då Edelfelt höll på att bli modern.
Paris d. 20 maj 1878 20 maj 1878
Det är värst med Sverige och Norge; de har inte en enda originell, snillrik, tavla.
Paris d. 2 aug. 1878 fortsatt d. 5, sedan jag fått pengar 2 augusti 1878
Edelfelt åker troligen inte via Sverige; han kunde åka direkt via Hangö utan att stanna i Stockholm, men vad skulle Leuhusens säga?
Paris d. 26 Januari 1879. 26 januari 1879
Pauline Ahlberg var inte på plats; hon har bott ute på landet ända till mitten av januari för att arbeta på sitt verk om den moderna franska litteraturen (den på 1840-talet); hon har sänt manuskript till Oscar Weijdenhjelm, som lovat hjälpa till med den sista redigeringen; andra som läst delar av arbetet säger att det skall vara originellt och bra; hon lär ha för avsikt att ge ut boken i Sverige till sommaren eller hösten.
Paris d. 1 februari 1879. 1 februari 1879
Pauline Ahlberg var sig lik; hennes arbete och den uppmuntran hon fått av Carl Rogberg och Oscar Weidenhjelm tycktes ha livat upp henne; hon såg fram mot sommaren då hon i Sverige skulle slutföra sitt arbete; det oroliga sökandet i hennes karaktär ger allt mera rum åt det reflekterande, förnuftiga; Edelfelt märkte inte hennes dövhet.
d. 8 mars 1879. 8 mars 1879
Edelfelt tackar för Sveriges historia och fotografierna.
Annandag påsk 79. 14 april 1879
Edelfelt bjöds i stället hem till tidningskorrespondenten herr Gottfrid Renholm, som enligt Edelfelt är en skojare; Renholm lämnade Sverige för tio år sedan på grund av någon konkurshistoria och har sedan dess klarat sig bra genom att skriva korrespondenser och kurtisera de klerikala; han och hans familj har övergått till katolicismen, vilket har gett honom inträde till en massa kretsar; han har utnämnts till Officier de l'Académie (samma som Gustaf Philip Armfelt); Renholm bor i Passy och hans söner går i skola staden.
Paris lördag d. 10 mai -79. 10 maj 1879
Pirre Horn blev så livad, trots sina 60 år, att han hoppade och skuttade och skällde på sin svärmor; han är gift med en Rotschild [svärmoderns syster gift Rothschild], som ville få ett gammalt namn och titel, men som lär vara strykful; han sörjer främst bristen på frihet; han talade om hur kopiöst det söps i Sverige; denna "småtassiga" lustighet är i sin anspråkslöshet mera uppfriskande än verklig esprit.
Fragment 30 oktober 1879
Edelfelt tycker om Oskar Montelius som skrivit första delen av Sveriges historia som utkommer snart; Montelius är gift med en Reuterskiöld och därigenom bekant med Cedercreutzes; han bad hälsa till Mille Cedercreutz, vilket Edelfelt ber Alexandra Edelfelt framföra.
Paris, tisdag d. 30 dec. 1879 30 december 1879
Edelfelt tillbringade julafton hos Runebergs tillsammans med doktor Herman Frithiof Antell och Casper Wrede; han skämdes då han såg hur mycket julklappar Antell hade med sig; Runebergs fick försändelser från Finland, Sverige, Danmark, Rom och Paris; Edelfelt hade köpt en japansk dockservis åt sin guddotter och åt pojken syltad frukt; Walter Runeberg fick cigarrer; Edelfelt fick en japansk tobaksask och dito askkoppar.
Paris d. 8 januari 1880 8 januari 1880
Hertig Carl har kommit till Sverige; tavlan är oskadd men ramen behöver omförgyllas i Stockholm; Edelfelt vet inte om det är han eller Konstföreningen som står för kostnaderna, men hoppas att Konstföreningen tar dem på sig.
Paris d 13 april 1880 13 april 1880
De sjöng kvartetter och prinsen sjöng modigt med även om han var osäker på stämman och orden; det var ledsamt att Johan Janson blev full, Carl Skånberg likaså; Gustaf Cederström var också ganska påstruken; inte ett klokt eller kvickt ord blev sagt; naturligtvis höll man tal för Hans Kungliga Höghet, som svarade med ett tal för Sverige; Lennart Reuterskiöld generade sig inte i uttrycken, Gustaf Cederström är en grovhuggare av första ordningen och snart var konversationen äkta nationell vad formen beträffar; prästen såg salig ut och höll ett lämpligt tal om det älskade kungahuset; alla var ultrarojalistiska; till sist tog Erik Nordenson till ordet.
Paris d. 21 April 1880 21 april 1880
Gustaf Cederströms vift [fest] för prinsen slutade i slagsmål efter att Edelfelt gått; lille Carl Skånberg flög upp på den dödfulle Johan Janson och klöste honom i ögonen; Cederström försökte skilja dem år; den stupfulla modellen drog sin sabel; lyckligtvis sattes inget människoliv till; mandom, mod och morske män finns ännu i gamla Sverige; prinsen lär ha varit besviken över att han missade det uppbyggliga skådespelet.
Paris d. 26 26 maj 1880
Edelfelt var hos Viardots för första gången; han hade fått en invitation [inbjudan] av Paul Viardot, som han träffat; Madame Viardot-Garcia är ungdomlig; hon är den stora Pauline Garcia som Alfred Musset skrivit om; hon är tillsammans med Jenny Lind detta sekels stora sångerska; de bästa krafterna i Paris spelade och sjöng hela kvällen Richard Wagner och klassikerna; Madame Louise Héritte-Viardot är återkommen från Sverige och lovade återvända dit; "gubben" Louis Viardot är 82 år gammal, men var med hela kvällen; Ernest Renan var också där, han påminner om Lampén.
Fjerdedag jul 1880. 28 december 1880
Föregående dag var Edelfelt på middag hos Jean Baptiste Pasteur; dennes far Louis Pasteur var också där; den store kemisten må vara en av Europas främsta vetenskapsmen, men han hade något inte sympatiskt i sig; han kände bra till Finland och Sverige och man kunde i detta sällskap inte spåra den omtalade franska okunnigheten i geografi.
12 januari 1881. 12 januari 1881
Tänk min förvåning då jag häromdagen ser Filip Forstens kort. Efter att ha sprungit om hvarandra förgäfves, lyckades jag träffa honom i går, kort före hans afresa. Min häpnad tog aldrig slut då han förklarade att han nu skulle bli vinhandlare, presenterade för mig en svensk hr Bratt som sin principal och sade sig resa till Sverige på två månader för att stå på kontor hvarefter han skulle bli agent för ett vinhus i Bordeaux i Sverige och Finland. Ack, måtte det lyckas.
Paris fredag d. 12 mars 81. 12 mars 1881
Mme Pascas bekantskap har jag nu ändtligen gjort. hon var alls ej "poseuse" tyckte jag, men aktris ändå ända in i själen. Hon talade mycket om sin misslyckade resa till Haiko om Petersburg o.s.v. samt bad mig lemna henne en hop underrättelser ifall resan till Sverige o. Danmark blir utaf. Hon inlät sig ej på något längre räsonnemang om våra vänner i Petersburg, men pratade sju stugor fulla om sig sjelf om sina planer, o.s.v. Hon är rysligt sysselsatt nu på gymnase spelar 3 à 4 gånger i veckan, inöfva med Augier flere af hans pjeser för resan till Norden, och är derföre i ett sjå som är förskräckligt. Hon erbjöd mig plats på Gymnase närhelst jag funne för godt att be henne derom. – Bonnats portträtt liknar ej ett dugg – jag såg det nu bredvid originalet – det må vara utmärkt som målning, men inte är det hon.
Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
Vi talte om Finland, om Ryssland om Turgeniev, som är en af hans intimaste vänner, om Sverige, om folkvisor, kommo derifrån till zigenare, Ungern, Brahms och Chopin. Då var han rigtigt i sitt esse och under det jag tecknade gnolade vi ömsom alla möjliga ungerska danser som vi ömsesidigt påminte hvarandra om. "Ack, den som vore kompositör suckade Daudet – . Så gingo vi tillsammans åt "les fils de famille" i Paris, dessa dumma, pösande borgare, som förpesta Paris.
d. 17 april 82 17 april 1882
I går läste jag en artikel som skall komma in i Figaro – angående – Finlands återlemnande till Sverige i händelse af krig. Det är Times korrespondent här, Blowitz, som först lärer kommit opp med denna idé, och nu talar man allmänt derom. D.v.s. en svensk-tysk allians gentemot Ryssland. Skulle det bli något af denna historia, så äro följderna i obehag oberäkneliga, och vi arma stackare skulle komma i den mest förfärliga position. Dock var artikeln som jag läste just en kritik af kombinationen, hvars omöjlighet tydligt bevisades.
Paris d. 20 april 82 20 april 1882
Wahlberg är med i den der fin-fina utställning som Petit tänker ställa till i sin nya expositions lokal. Det blir bara 20 målare – för Frankrike: Bonnat, Meissonier, Baudry Tyskland Mengel och Knaus, Spanien Madrazo, Italien de Nittis, Sverige Wahlberg Ryssland Boguluboff och Pohitonoff, England Herkomer och Millais österrike-ungern Munkacsy, Belgien Stevens hvad tycks? lofvar det ej bli ganska fint. Om expositionen lyckas och förnyas i nästa år, lofvade Wahlberg ställa så till att jag på något underligt sätt skulle representera Finland – men då gäller det att få någonting rigtigt fint. Tala ej om denna ytterst vågade idé.
Fredag 11 maj 1882 11 maj 1882
Grefve Piper hade många helsningar till mig från en gammal kapten Edelfelt som bor strax bredvid dem, och som lär vara ett original af första ordningen. Han skall vara förfärligt ful och då i hela södra Sverige känd under namnet Sköner.
Paris d. 26 juni 82 26 juni 1882
Har Mamma lust att komma och möta mig i Sverige d.v.s. först vara en vecka eller så hos Leuhusens och så skulle jag komma och taga Mamma, och så kunde vi följas åt hem. Pengar finnas ju nog efter Mamma har tagit 5000 till Borgå. – Tillställningarna för resan borde ej bli så särdeles kostsamma. Som sagdt, tänk på saken – om Mamma verkligen tycker att det kunde bli roligt. Jag kan ju alltid bestämma 14 dagar förut när jag kommer hem, jag telegraferar då och ber blott om ett svar för att kunna rätta mig derefter
Paris d. 28 Juli 1882 28 juli 1882
Jag har engagerat mig för fru Reuterskiölds porträtt i oktober-november – ty i December resa de på 2 månader till Sverige.
Odaterat 19 januari 1883
Dessa norrbaggar äro odrägliga – och bevisa sig vara de största fantaster på jorden, i det de tro att deras Norge, med 1,700,000 innevånare någonsin betyder något i verlden, utom att de äro en öronpina. Och deras tal om Sverige är så genomförargligt – Ha de någonsin frambragt Bellman och Sergel? Då Björnson gick åt Sverige en gång, fick jag ett anfall att försvara adel i allmänhet och den svenska adeln i synnerhet, – och gjorde det med hela min själs öfvertygelse.
Paris 1 februari 83 1 februari 1883
Björnson var här länge och väl i går. Han har gått och tänkt på vårt sista samtal, och kommer in med ett: det förargade mig, det som Ni sade sist vid vårt samtal om Sverige, Bellman och Runeberg – hvarpå det fortsattes med ökad kraft, trots 14 dagars mellanrum.
Paris lördag d. 10 febr. 83 10 februari 1883
I dag ha Reuterskiölds varit här. Frun ser inte ut att vara så glad öfver att sitta, men det ger väl sig. Något specielt nöje är det ju icke heller, men jag råder på det ifrigaste att ta någon sprittande qvick person med sig – Nu är det just svårigheten att finna någon sådan. Hon får nöja sig med sin kammarjungfru. Hon har blifvit litet för fet hemma i Sverige, men det ger väl sig. Nu hålla vi på med att låta göra en klädning af gammalt tyg.
Paris d 20 mars 83 20 mars 1883
Ack om Ni ändå kunde komma hit i slutet af maj, Mamma och Anni – så kunde vi resa tillsammans hem. Hvad säger Mamma derom? Får jag de ryska pengarna innan dess så är det ju lätt. Det värsta skulle bli med Butti, men hon är kanske för liten att komma med nu och får ändå betala hel biljett. Tänk på detta. Skulle Mamma uthärda resan? Den är lång öfver Petersburg, men ni kunde ju hvila i Cöln, och så skulle vi, efter 14 dagar här i Paris, alla tillsammans resa hem öfver Sverige och Danmark. Jag tror det skulle pigga upp Mamma, och Anni vore bestämdt rysligt lifvad för en sådan resa. Det dyraste skulle naturligtvis bli uppköpen, som äro en alltför stor frestelse i Paris för att kunna motstå den. Jag föreställer mig att det hela kunde göra för 3000 frcs. Jag vore ändå så lycklig att få se er här engång. Med det vackra vårvädret kommer denna idé på mig med trängande kraft. Ingenting skulle ni behöfva köpa för resan – allt kan ju fås här mycket bättre, och rum o.d. skulle jag bestyra om på förhand. Ni skulle bo centralt och jag skulle hvar morgon, tidigt komma och ta er för att sedan, isynnerhet med Anni, spankulera omkring. Mamma skulle alls ej behöfva bråka, gå upp i torn och på muséer, och kan Anni ej tagas med någon afton på theatern t.ex., så lemna vi henne hos Runebergs.
d. 15 april 83 – 15 april 1883
Då vi komma tillbaka genom Sverige måste vi väl helsa på Gumman Hermanine – i Jönköping måste vi väl också stanna då vi i alla fall passera Nässjö.
d. 23 maj 84 23 maj 1884
Till följd af detta blef det fråga om enaf de största polyglotter här, en grefvinna Flavigny – hon talar också svenska och har aldrig varit i Sverige R. gick till henne häromdagen i och för festen den 30 för svenska understödsföreningen. Hon sade genast alldeles rent: Det var roligt att göra kammarherrens bekantskap o.s.v. och konversationen fördes hela tiden på svenska. Hon är mor till 10 barn, går aldrig ut och har rest mycket litet, men har denna Mezzofanti-gåfva. Så talar hon femton språk och skrifver dem. Hon hade talt med R. om Snoilsky och Strindberg – är det icke egendomligt.
Lördag d. 28 mars, på jernvägen mellan Göteborg och Jönköping 28 mars 1885
I Sverige förstår man inte hur god teater det spelas i Danmark; inte överhuvudtaget hur mycket Danmark "står över" Sverige i konst.
I Sverige är välståndet så stort att man kan satsa på middagar, konst, våningar; i Finland är man inte så beroende av detta, i Finland är man enligt Edelfelt inte heller så styrd av formalism och styv konvention.
Hanna Palme har blivit för radikal, men Edelfelt förstår henne ändå i hennes opposition mot styvheten i Sverige.
Familjen Edelfelts hem är snyggt, som det brukar vara i Sverige; Axelines rum med fartygsbilder.
Kjöbenhavn Måndag d. 30 Mars 1885 30 mars 1885
Har träffat Amic, en av Bastiens nära vänner, på järnvägen i Sverige.
Paris, söndag d. 31 maj 85. 31 maj 1885
Det var avskedsmiddag för Hagborg dagen innan; han reser till Sverige för att gifta sig.
Paris, Tisdag d. 6 april 86 6 april 1886
Flera tavlor från Norge och Sverige har inte kommit fram till Salongen till följd av vintervädret.
Fredag d. 14 Jan 1887 14 januari 1887
Edelfelt har skickat Annies och Berta Edelfelts korsetter och två borddukar åt Alexandra Edelfelt; japanskt bläckhorn och dito träbricka, som tante Gadd eller Annie eller Berta vill ha? Några japanska ritböcker åt fru Etter; produktionen av japanskt tappar i kvalitet; korsettmakaren Malbraud skickar allt via Sverige.
Paris, lördag d 26 februari 86 [ändrat med blyerts till 87] 26 februari 1887
Edelfelt hoppas fortfarande att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt kommer till Köpenhamn; han planerar åtta dagar i Köpenhamn och sedan hemresa genom Sverige; synd att resan till Paris är så lång, Edelfelt skulle vilja se Alexandra, Annie och Berta Edelfelt i Paris.
Paris d. 13 mars 87 13 mars 1887
Christina Nilssons fraser om Sverige och patriotism verkade inlärda.
Cannes 4 april 1891 4 april 1891
– Nu på aftonen har jag bestyrt om mina taflors sändande till Salongen och åt middag hos Mme Borget – i hennes idealiska Villa les bambous. Natur, konst, smak, rikedom allt af prima qualité – men naturen med det herrligaste panorama öfver Cannes är ändå no 1. – Gumman är en mycket tuschúr, tjock matrona – en slags Mamma för hela det artistiska och litterära Paris och för Sverige med, allt Sedan prins Eugen bodde hos henne i månadtal. Hon lofvade sörja för att jag skulle ha fullt upp att göra om jag kommer hit ett år –
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20 maj 1891
På biblotheket har jag varit. Henri Bouchot författaren Claire Chevaliers man är stor mogul i gravyrernas rike der – Tänk så bra och han har skaffat mig allt allt som jag kan behöfva för Snoilsky och Per Brahe – han försäkrade att la biliotheque Nationale hade mera svenska saker än de hade i Stockholm, och det ser jag nu. Då jag i går var der andra gången, hade han samlat ihop ett berg af stora folianter bl. a. en hel volym med porträtt, karrikatyrer o.a af drottning Christina och ett stort planschverk koloreradt öfver furstliga intåg i Holland på 1600 talet. Det är som gjordt enkom för Pehr Brahe. Arbetet heter (enorm skönskift) Blyde Inkomst van der allerdoorlischtegste koninginne Maria van Medicis t'amsterdam – och folktyper, soldater, quirlander vagnar, processioner, deputationer finnas der "geschildred". Linné, Svedenborg alla franska kungar – nog är ändå Paris en guldgrufva för den som vill arbeta. Jag kan, hoppas jag, om några veckor skicka en fullständigt aperell till Snoilsky. I Erik Dahlberg behöfva jag en Carnaval i Rom på 1600 talet – det får jag i herrliga gravurer på bibkliotheket, Augsburg, Lützen, Carl XII likaså, huru mycket som helst. Era Vasar voro våra Bourboners bästa vänner, sade Bouchot, och vi ha' pleusement gardé allt som angår Sverige.
Köpenhamn 2 maj 92 2 maj 1892
Hvad menniskor ändå äro bildade här hvad de läsa, hvad de lefva med det europeiska lifvet! Vi äro ändå betydligt mera provinsbor i Sverige och Finland. –
Skrif, goda älskade Mamma så snart och så ofta som möjligt. Jag har lidit så mycket af denna okunnighet om Eder. Gud låte Eder alla få vara friska och raska. Det skall bli mycket roligt att åter få råka Ellan och flickorna här – eller Sverige; –
Köpenhamn 7 maj 92 7 maj 1892
Just nu fick jag Mammas rekommenderade bref. Tusen tack. Alla bref öfver Ryssland tyckas vara bortstulna. Jag har bara fått ett som gått öfver Sverige. Hvad är det? Hvad betyder det. Usch hvad det är tråkigt i alla fall. Kanske böra brefven som gå öfver Ryssland ha ryska frimärken ta reda på det för all del.
Paris 10 april (måndag) 93. 10 april 1893
Antells död och formaliteterna vid densamma ha tagit all den tid jag haft öfriga (jag målar alla förmiddagar). Lyckligtvis kom Hildebrand i går och Kurtén kommer den 20. Jag hade beställt kista och ryske konsuln skulle ha varit mycket ond deröfver när jag trodde mig handla väl och klokt, och som ingen annan var tillhande så gjorde jag det. Ett evigt språng hos poliskommissarier, juge de paix, på mairiet. En massa konstalationer, vittnen – usch sådana omständigheter. För att få ta en dödsmask af honom fick jag gå upp ändå till polisprefekten (det gick jag med Mittag Leffler) som genast gaf oss rättigheten. – I går var la levee de corps. flere franska läkare, Due, Wahlberg, Hildebrand – men inga andra landsman än Ville Vallgren och jag. Nog tycker jag de hade kunnat besvära sig dit ändå. Mittag Leffler tror att A. testamenterat en miljon till unversitetet och konstförenigen – men myntsamlingen till Sverige. Det var hjertslitande att se hans trogne betjent, François, som gret förfärligt och nödvändigt ville följa med kistan till Wasa, det han också lär få göra, sade Hildebrand.
Paris lördag 20 maj 1893 20 maj 1893
Hurra hurra hurra! Just nu fick jag Mammas älskade bref som säger mig att allt är godt och väl hemma. Och så den stora nyheten om Tante Leuhusens besök. Det var rigtigt dugtigt af henne att så trotsa is och vinterväder för att komma och helsa på Mamma. – Jag är mycket intresserad att få höra mera om hennes besök. – Jag ville så gerna besöka dem i Sverige och gör det gerna nu på uppresan till Stockholm.
Torsdag d. 15 juni 15 juni 1893
I medlet af nästan vecka hoppas jag kunna resa till Sverige kanske kan jag redan torsdag fara till Jönköping stanna der öfver fredag och lördag morgon vara i Stockholm.
Højfjildssanatoriet i Gausdal, söndagen den 9 juli 1893 9 juli 1893
Kl. 4. på morgonen kommo vi till Vermeland, du sköna du herrliga land. Dess likhet med Finland, med Tavastland eller Savolax slog mig mycket. Jag blef alldeles varm om hjertat af denna icke likhet, jag ville nästan säga nej identitet. Några masugnar här och der påminte om att man icke var vid Turengi eller Riihimäki. Eget att Tegner som var från dessa trakter ändå hade ett så "yfverboret" svenskt lynne – icke mera finskt kaukanakukkuiskt. Med Sverige lemnade man alla tankar på Finland, Tegnér, Carl XII och allt sådant. Den svenska naturen är ändå så lik vår – och den norska är det ej det allra ringaste. Det var glödande hett, bergen eller rättare sagdt höjderna borta vid horisonten voro djupt blå, kullarna invid den breda strida Glommen yppigt gröna. trakten bebodd – inga granar att skåda, hvita hus med röda tegeltak – det påminner mig mest om franska Comté. Kyrkorna äro hvita med spetsiga spiror, således annorlunda än i Finland och Sverige, också de.
Gausdal måndag 11 juli 1893 11 juli 1893
Hvad som mest frappera mig här, som skilnad mellan detta och Sverige, är det usla byggnads-sättet här – så dåligt arbete, allt litet vindt och skeft och svagt inga trossbottnar, och ett "donande" som är rysligt. Ibland saknar jag litet gammal kultur här, på alla områden. –
Bregentved Haslev Söndag 6 aug 93 6 augusti 1893
Denna mycket anspråkslösa och snälla gamla grefvinnan Knuth-Knuthenborg är köttslig kusin till hertigen af Augustenborg, Kejsarinnans af Tyskland far, och de äro också slägt med den Carl August som förgiftades (som man tror) i Sverige. –
Bregentved tisdag 30 okt 94 30 oktober 1894
Är det ej roligt med de svenska kritikerna öfver Sv. B? känner ej Mamma sig stolt.? Jag har fått privat bref från temmeligen obekanta personer i Sverige, som tala om tårar och hänförelse – hvita frun tyckes anslå mest af alla. – Ännu i förrgår skickade jag en vignett till Geber jag har härute ritat 4 nya, och har välsignat detta aftonarbete som gifvit mig tillfälle till en skön ensamhet.
Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
Hos Bodenhausen voro bl.a. en grefve v. Schwerin, sönderhuggen i ansigtet af studentdueller, mycket korrekt och mycket hygglig för resten. Han hade visserligen reda på att det fans Schweriner i Sverige, men Wilh. von Schwerin var honom obekant.
Paris fredag 1 mars 1895 1 mars 1895
I allmänhet har den skandinaviska konstnärskolonin från min ungdomstid smultit ihop på ett fasaväckande sätt. Från omkr 50 då har det gått ned till 5 à 10. nu. Många äro döda, andra äro hemma i Sverige och Norge.
Jonas Lie skickade en dansk Svend Lange upp till mig med fråga om jag ville underteckna ett upprop till Svenska allmänheten till förmån för Strindberg – han lär vara alldeles utan pengar nu och är dessutom sjuk. Jag tviflade på om svenska allmänheten så förbittrad på Strindberg, vore rätta forum – och skall nu höra efter om inte något kunde göras i franska kretsar. Lie sade mig unter uns (detsamma försäkrade Ville Vallgren, Spada och Sven Lange) att Strindberg redan är galen, lider af fixa idéer, förföljelsemani o.d. – Hans otack-samhet och hat känna nu inga gränser och just de som varit vänliga emot honom, dem hatar han mest. – Jag tycker dock att då de franska tidningarne lefva på honom nu sedan några månader, de också kunde göra något för honom. Men om Lie, Sv. Lange, Hamsun, några andra norrmän och jag gör ett upprop (utan att någon svensk vore med) så skulle det bestämt bara skada saken i Sverige. Strindberg önskar att det skall bli krig med Sverige och Norge för att gå med på norsk sida. Är icke detta också förryckt. Nu sysslar han bara med kemi.
Paris torsdag 7 mars 95 7 mars 1895
Acku Berndtson, utskickad af sin hulda maka har 3 gånger varit här och bedt mig komma ut på middag och sedan fortsätta med dem – Jag har ej kunnat och velat, och nu har jag igen ett telegram med rendez-vous för i afton. Hon är omättlig Hon talar redan om hur hon skall presentera Ellan hos baron Delort (Gunnars beskyddare i Eypten) – jo det skall vi se! Alla svenskor (fru Z.) t.ex. dra på munnen åt Marie Louise och säga: förr var hon omöjlig i Sverige, kanske hon har blifvit bättre nu. Huru Acku kan se glad ut, se glad ut ändå, och t.o.m. trifvas är mig en gåta.
Paris 26 mars 1895 26 mars 1895
nu en kommission till Annie. Ni har kanske sett ett upprop i tidningarna undertecknadt af Jonas Lie, Sven Lange, Cederström, mig m.fl. för att samla in pengar åt Strindberg som är sjuk och utan pengar. Medföljande bref från Strindberg till Zorn (Annie får derigenom också en autograf) uttrycker Strindbergs anhållan att de pengar som möjligtvis inflyta från Finland tillställas hans barn. Annie kan således ta reda på af Lille om något influtit, tala om saken i skolan med Söderhjelm, Heikel (professorn) Biaudet – menniskor som intressera sig för litteratur, visa brefvet och ställa så till att pengarna verkligen komma de arma barnen till godo. Brefvet har sitt värde såsom ett bevis på att det finnas menskliga tanker i denna förvirrade, sjuka genialiska och originella hjerna. – Almqvist var ju ej heller någon engel, och hvad äro vi ej skyldiga honom? Almqvist och Strindberg äro de mest genialiska författare Sverige ägt i detta sekel Kan man då ej förbarma sig öfver mannen om han än varit nedrig mera af tokighet än af annat. det är min tro.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
Det är tråkigt, ehuru det naturligtvis ej angår mig direkt, att Leffler skall vara så allmänt hatad här. Alla säger att han pinat lifvet af Viktor Rydberg och nu sist af Gyldén, – ingen annan än kungen har han på sin sida. Att han är inne i alla miljon affärer i Sverige är säkert – han har utlagt för mig om några spritt nya uppfinningar som han håller på att lancera, och som skola undantränga alla belysnings och värmematerial, elektriciteten inbegripen. – Sverige blir verldens rikaste land säger han. Han har nog ett utmärkt hufvud, men mig vinner han ändå ej dermed. Han är så förskräckligt skarp i sina omdömen om andra, och behandlar dem alltför gerna som åsnor och borickor.
Stockholms allmänna fysionomi är icke särdeles glad nu på senhösten. Svartklädda menniskor, rätt eleganta, långa smärta flickor, mindre eleganta officerare än förr. Och dessa uniformer som bli allt mera preussiska. Alla dragoner ha nu nya uniformer, alldeles preussiska, med pickelhufvor, brandgula och hvita höga kragar, en rad knappar – De vackra hvita lifreg.s dragonrockarna äro borta, och det täcka könet begråter dem djupt. Så har jag sett många korta och ynkligt vuxna officerare också. Carl Rosenblad går ensam, tjock och röd och ståtlig omkring och vittnar om Sveriges forna krigarära. Ett nytt militärinstitut, en slags förberedelse till Carlberg, har alldeles preussisk snitt – också mössorna Det ser så ovanligt ut för svenska gossar.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
I biblioteket skall man se Snoilsky – Han lefver upp der och berättar, berättar. Likaså Wieselgren, med hvilken jag varit då och då. Hos dessa äldre finner jag så mycket intresse för det gamla Finland och Sverige, som jag saknar hos de yngre.
Stockholm, lördag 12 dec 96 12 december 1896
I måndags var jag hos Gubben Nordenfalk med det förlofvade paret, hans dotter Anna, en gammal bekant till mig från Paris, och grefve Magnus Brahe. (Om måndag är jag bjuden med dem till sonen Nordenfalk, som bor ute på landet, men som resan ej kan göras på en dag, säger jag nej). Värden höll ett det varmaste tal för mig. Utgick från annekteringar, och fördömde dem – dock ville han förklara och försvara den lust man i Sverige har att annektera mig eller anse mig som en svensk besittning i Finland. Så talade han om alla mina taflor, om alla de band som bundo mig vid Sverige. Om den genklang hvarje arbete af mig haft här. Sedan om min rigtning, om Runeberg och V. Rydberg – ett mycket långt och verkligen vackert tal. Jag svarade få godt jag kunde – vet ej huru det tog sig ut, ty rörd var jag och då beherrskar man icke alltid sina medie. Grefve Brahe och hans fästmö bjödo mig ifrigt till Sko och Rydboholm i sommar – der skulle finnas så mycket af intresse för mig – det tror jag det!
Publiken vet ännu ej af hvad den har här i Sverige – Måtte de få ögonen litet mera öppna under utställningen i sommar. Alla menniskor glädja sig åt att Mamma möjligen kommer hit i sommar, Snoilskys mest.
21 Juni 97 21 juni 1897
Senaste torsdags var jag på middag hos en rik London jude Mr Kahn, kusin och svåger till min vän Mme Kahn från Paris, som nu är enka och här hos dem. – Mme Kahn är bland de sötaste menniskor som finnas på denna jord. Jag kände mig mycket hemmastadd der, fastän jag aldrig sett värdsfolket och deras fullvuxna barn förr. Men judar ha ofta något universellt och allmänmenskligt öfver sig, tala alla språk och känner alla länder. De bo i det rikaste qvarteret (här äro så många rika qvarter) och ha ett mycket vackert och konstnärligt hem. Mr Kahn (som alla judar är han patriot) isynnerhet i de länder der de ha det bra ss. i England, Frankrike, Danmark och Sverige) utlade för mig om Englands förutsättningar att bli den enda utomeuropeiska magten af betydelse, tack vara deras fria institutioner.
Stockholm 4 april 98 Skandia 4 april 1898
De ha alla varit mycket, mycket vänliga här. Alla t.o.m. prins Eugen anse det som en pligt att gifva Aho ett så godt intryck af Sverige som möjligt – och sålunda i någon mån bidraga till "att inom Sveriges gräns eröfra Finland åter". Huru många gånger har ej dessa ord citerats dessa dagar!
Paris, lördag 27 maj 1899. 27 maj 1899
Juhani Aho och hans fru sade att de hade knappt skrifvit in "Finland" (i Holland) främlingsboken förrän hotellvärden, borstaren och kyparen kommo och talade om den finska frågan som de kände i grund. Ingenstädes ha de tagit saken så à coeur som i Holland, der de Ju ändå se saken objektivt utan några som helst egoistiska biafsigter som i England. Det är ju rysligt om de nu börja med våldåtgärder igen för det officiella språkets införande.!! till min ledsnad måste jag erkänna att de som äro minst intresserade af saken äro de svenskar jag mött här. Det är visst sannt att bland dem finnas många utomordentliga åsnor – men i alla fall är det förvånande. De ha det för bra i Sverige, för lugnt, för god och för mycken mat och tid, och det gör att de inte rigtigt förstå mera andras nöd.
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15 juni 1900
Utlänningarna ha ingenting att klaga öfver – jag tycker de ha fått flere medaljer än de förtjena. Ville Vallgren fick guldmedelj åt sin bulgar, Markovicki, och hela juryn applåderade ironiskt: Vive la Bulgarie, vive Vallgren. Vissa menniskor gå ej så t.ex. Chartran, i Sverige R. Bergh (denna gång) i Danmark Hammershöy som fransmännen icke rigtigt förstå sig på.
Paris 24 febr. 1901 24 februari 1901
Svenskar ha alldeles förfärligt svårt att förstå vår ställning – de begripa ej att vi hålla ut i Finland och med alla våra hjerterötter äro fästade vid det landet. Offervilligheten hos oss beundra de och påstår att endast i yttersta nödfall något sådant kunde åstadkommas i Sverige, der de ha det för bra.
Paris Annandag Påsk 1901 8 april 1901
Idén med Ramlösa tilltalar mig mycket. Jag talade länge med Dr Håkanson i dag derom, och han, som besökt alla Sveriges badorter, menade att Ramlösa vore ypperligt. "Då borde Du passa på och hålla Din Mamma sällskap der, sade han, ty det skulle göra också Dig innerligt godt. Det är mycket vackert der, lugnt och fridfullt, en half timme från Helsingborg och "mindre stökigt än Carlsbad" sade han – resan till C. är ju också mycket längre. Håkanson sade att C. var verldens första kurort derigenom att allt är ordnadt, Sedan mera än ett sekel, för sjukvård der. Mammas skall icke ett ögonblick oroa sig för kostnader o.d. – jag ber att få bjuda Mamma med följeslagarinna på hela resan och kommer sjelf med, vare sig till Ramlösa eller Carlsbad.
Paris 4 maj 1901 4 maj 1901
Se nu till att Mamma blir raskare – så skola vi tala om badresan till Sverige, senare, då Mamma får res- och vikingalynnet öfver sig. Att jag kommer med till verldens ända det vet Mamma.