Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Italien

Brev skrivna i Italien i kronologisk ordning

Brev som nämner Italien i kronologisk ordning

Köln. d. 29 September 1873. 29 september 1873
På den "Frankfurtska knodden" träffade Edelfelt en efterhängsen elegant herre på tåget; han misstänkte att det var en Brauerufärger [?], men blev slutligen av med herren då denne på morgonen tog tåget till Paris; den eleganta herren hade underhållit sällskapet i kupén med kort och "taskspelerikonster" [trick] och berättat om sinar resor i Italien och Frankrike; Edelfelt delade i övrigt kupé med en ung posttjänsteman, en ritlärare vid lyceum i Hannover, en målare från Düsseldorf, några maskinbyggare och en utmärglad sachsare.
Paris, tisdagsafton. 3 Juni 1874. 3 juni 1874
Alexandra Edelfelt funderar på en resa till Italien eller Frankrike, vilket gläder Edelfelt; om man lever sparsamt vid resemålet, exempelvis Florens, borde levnadskostnaderna vara nästan de samma som i Helsingfors; friherrinnan Emilia Wallensköld torde inte göra av med mycket pengar under sin rundresa; det lönar sig att fråga fröken Constance Lepsen om förhållandena i Italien när hon kommer hem.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Bihang med illustrationer från restaurangen där han dagligen déjeunerar, äter; bl.a. kyparen Michel, elsassaren och restaurangägaren Monsieur Fuchs, ryske kaptenen Kursknoff som är anställd vid ambassaden, den egyptiske paschan Demirgian som är vid Léon Bonnats ateljé och talar svenska efter ett år i Stockholm, mångspråkige Monsieur Melon som är elev till Bonnat och har varit i Grekland, Tyskland, Italien, England, Sverige, Norge, Ryssland och i Helsingfors och Åbo, bl.a. i Brunnsparken; några typer från ateljén: Madès från Madrid, en rik brasiliansk markis som är släkt med kejsarhuset i Brasilien; le comte de Nouij, och den store pratmakaren Campagnol; slutligen en skiss av den franska linjesoldaten, troupieren, som efter fransk-tyska kriget är dåligt klädd, preussarna ser tiotusen gånger ståtligare ut; Edelfelt hade tidigare haft en bild av den franska eleganta soldaten, som Cham framställde dem.
Paris d. 11 Augusti 74. 11 augusti 1874
Den stora nyheten om att François Bazaine har rymt från fängelset på Sainte Marguerite borde ha nått Finland; i Paris talar man inte om något annat och man är säker på att det är en bonapartistisk konspiration; då Edelfelt åt med Payrot på restaurang hörde han en herre hoppas att var helst Bazaine må vara, i Belgien, Amerika eller England, skall det finnas en ärlig fransman som skjuter en kula i pannan på honom; en annan ansåg att Bazaine kunde fara till Chislehurst för att bilda trio med Madame Bonapart och "le petit crétin de Woolvich" [det lilla dumhuvudet från Woolwich, tronpretendenten Louis-Napoléon som var stationerad vid Royal Woolwich Military Acadamy]; Bazaines fru, en ung och vacker mexikanska hjälpte till vid rymningen till det italienska fartyg som tog dem till Livorno; Patrice de Mac Mahon har meddelat att han tänker straffa dem bland fängelsepersonalen som genom vårdslöshet och medhjälp har deltagit i exmarskalkens flykt.
Paris d. 26 Augusti 74. 26 augusti 1874
Peyrot har förslagit att han och Edelfelt om två år gör en resa till Italien och Algeriet; de gör en fotresa från Peyrots hem i Nizza till Turin och Milano, åker tåg till Florens, Rom, Neapel och över Sicilien till Algier, därifrån hans mor kommer; Peyrot talar ofta om kriget.
B.O.Schauman borde inse att i deras tid är Paris, München och Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran och Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är inte så dåliga heller i Paris; för att göra framsteg hjälper det inte att springa på muséer, det gäller att studera naturen och hantverket, samt noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt har lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där man hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän och amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] i Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt "genom ryska glasögon".
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12 oktober 1874
B.O.Schauman har än en gång skrivit till Berndt Lindholm och beklagat att Edelfelt är i ”detta förskräckliga Paris”, under Jean-Léon Gérômes "fördärvliga" ledning och riskerar gå förlorad för konsten; även fransmännens värsta fiende tyskarna erkänner att den franska konsten är överlägsen; Schauman har en snedvriden bild, där Italien är idealet, man skall åka till Tiberns strand och sällskapa med alla världens skandinaver i Rom; Thomas Couture har aldrig varit i Italien och kan ändå mäta sig med Robert Wilhelm Ekman och Erik Johan Löfgren i europeisk ryktbarhet; Italien är renässansens vagga, men Grekland är antikens, Egypten, Persien och Assyrien den äldsta konstens, borde han därför även resa till Nineves ruiner?
Paris d 6 November 1874. 6 november 1874
Dewey Bates är lite mankerad [stött] över Julian Alden Weirs val, men Weir vill inte bo med den kritiserande Bates; dessutom är Bates nybörjare och det är inte trevligt att ha en sådans kludd framför ögonen; Alexandra Edelfelt vet redan att Bates inte gick igenom concoursen [tävlingen] och är ursinnig på Jean-Léon Gérome; Bates klagar att Léon Bonnat är den enda som kan måla i Paris, och att Gérôme inte kan se färgerna som Bates gör det, och som man gör det i Antwerpen, men stannar ändå hos Gérôme; Bates har beslutat att åka med en irländare till Neapel för tre månader; Edelfelt ser inte vad Italiens luft ska ge som inte Paris har kunnat åstadkomma; man måste kunna teckna och måla innan man målar tavlor, även om Bates har underbara idéer i konst och är en intelligent ungdom.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Edelfelt hoppas någon gång komma till Spanien och Italien för att se "El Prado", som lär vara det bästa muséet i världen, samt Rafael och Michelangelo i Vatikanen.
I Jean-Léon Gérômes ateljé finns en stipendiat från akademin i Florens; denne säger att det inte finns något tecken på modernt konstliv i Italien; storheter som Stefano Ussi har inga ateljéer och ställer ut i Paris och Wien; varje italienare med talang kommer till Paris eller München för att studera; ändå har B.O.Schauman föreslagit att Edelfelt åker till Italien, propositionen är så enfaldig att han inte mera vill tala om det.
Emil Nervander har exempelvis tillbringat sex månader i Italien och tvärt vet han att Tintoretto har en sjögrön otäck ton i sina tavlor, att fransmännen aldrig kan bli skulptörer, att Belgiens moderna konst inte är något särdeles.
Paris d. 20 Januari 1875. 20 januari 1875
Före Edelfelt begav sig till familjen Sargent vid Champs Elysées måste han införskaffa handskar; Herr FitzWilliam Sargent liknar Stjernchantz och är läkare; han är mycket rik och har de senaste 20 åren vistats i Europa, mest i Nizza, Venedig och Florens; båda barnen är födda i Italien; Madame Mary Sargent är röd och trind, ytterst glad, livlig och "fiffig"; sonen John Singer Sargents uppfostran har gjort honom till en skicklig målare, han har en massa skisser, figurer och landskap från Italien, Spanien, Böhmen, Tyrolen och Ungern; dottern Emily Sargent är ful och illaväxt, men intelligent.
Börjadt d. 25 Maj 1875, fortsatt senare. 25 maj 1875
Den enda kväll i sista veckan som Edelfelt inte var med Pauline Ahlberg, tillbringade han hos Austins; de reser följande måndag till något av baden vid havet och sedan i höst till Italien; det är ledsamt att inte mer få se Miss Sally Austin.
Paris, fredag d. 9 Juli 75. 9 juli 1875
Axel Antell hade inte förändrats; han hade studerat så flitigt att han inte hade reda på vad som hänt i Helsingfors under senaste tiden; *om någon vecka fortsätter han till Schweiz och Italien, för att på hemvägen komma via Paris, så att han och Edelfelt kanske kan åka hem tillsammans.
Paris d. 22 Juli 1875. 22 juli 1875
Edelfelt har inte hört av Axel Antell sedan han reste; han borde vara i Schwarzwald där fröken Rosina Hertzberg lär befinna sig, eller så har han rest direkt till Italien; det enda Edelfelt vet är att hans första anhalt var Basel.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
Karl Alfred Caveen ser Edelfelt då och då; Caveen åker till Italien om några veckor.
Paris d. 24 Aug. 75. 24 augusti 1875
De senaste dagarna har Edelfelt inte kunnat arbeta p.g.a. illamående från allt stillasittande, kanske en liten förkylning och ovanan av det ensamma livet; Julian Alden Weir har rest till Cernay på andra sidan Versailles, Adolf von Becker har rest, då och då träffar han Karl Alfred Caveen; av kamratena från ateljén har han ibland varit ute om kvällarna med Sergej Vereschagin; han är ett stort original som sent börjat med målningen, är bara 29 år men ser ut som 45; han har varit rysk topograf i Kaukasien, gått till fots från Wien till Rom, vistats länge i Italien och Spanien; Hans bror är på kommande och håller på att bygga en villa nära St Germain; broderns sjuklighet lär möjligen förhindra hans avresa från Indien, och väntas inte före jul.
Wien, thorsdag afton 9 mars 1876
De var hos Edvard Piper föregående dag; han var vänlig men talad om Italien och annat tämligen likgiltigt.
Victor Hoving lider av ett föränderligt lynne och lider i synnerhet av tanken på att Harling följer med dem till Italien; Edelfelt får lov att avleda Hoving från hans förargelse över att Harling följer dem hack i häl.
Rom d. 18 mars 1876. 18 mars 1876
Tillsammans med Victor Hoving och Harling gjorde Edelfelt i vagn en promenad till parken utmed Arnostranden, där den "fina florentinska verlden" var ute och visade sina eleganta ekipage; våren är längre hunnen i Florens än i norra Italien; det enda som försonade honom med tanken på att så snart lämna staden var hoppet om att återkomma.
Rom, onsdag 22 mars 1876
Edelfelt tycker att Italien inte är fullt sådant som man ser det på bilderna; det är värdigare, allvarligare, djärvare i teckningen och mörkare i tonen; han har på plats kontrollerat riktigheten i akvarellvyerna de har hemma; vyn av Forum Romanum har bron för långt borta.
Rom d. 25 Mars 1876. 25 mars 1876
Av Alexandra Edelfelts brev framgår att hon tror att Edelfelt reser omkring i norra Italien; av breven från Venedig kommer hon att se att de åkt direkt till Rom; han vill rätta till ett misstag i hans föregående brev; han skrev att de bor på Via di 2 Macelli, medan de egentligen bor på den föregående tvärgatan San Guiseppe; för att breven säkert skall komma fram lönar det sig för Mamma att skriva poste restante, Edelfelt passerar i vilket fall posten varje dag.
Rom. d. 31 Mars 1876. 31 mars 1876
Någon resa till Neapel kan Edelfelt inte tänka på innan Victor Hoving blir bättre; med undantag för dagarna i Venedig så har han bara haft tråkigheter under hela resan till Italien.
Rom, måndag d. 8 Maj 1876 8 maj 1876
Victor Hovings död sysselsätter ännu Edelfelts tankar och han tror som Alexandra Edelfelt att Gud haft någon mening med det underliga sätt han länkat förhållandena för honom under denna sällsamma resa till Italien.
Rom d. 11 maj (thorsdag) 1876 11 maj 1876
Pietro Krohn har hela kvällen berättat om danska kriget, och historier från Danmark och Italien; han säger att Edelfelt inte får skriva längre och ber att få hälsa Alexandra Edelfelt att han inte längre behöver skriva för Edelfelts räkning.
Roma d. 12 maj (fredag) 1876. 12 maj 1876
Doktor [?] Nordström (han som har Boosgård) har hälsat på; han har varit några veckor i Italien och reser med Wallen (studenten) och några finska läkare till Paris.
Rom, lördag d. 13 maj 1876. 13 maj 1876
Edelfelt blir raskare för varje dag, men mycket återstår; köksan, en trind tärna från Thüringen förvånar sig över att han nu är så bra; en fransk och en tysk nunna gratulerar honom varje dag för hans framsteg i tillfrisknandet; i Italien tycks sjukdomarna annorlunda än hemma; här anser man att en blodfattig mager person lättare går igenom tyfus än en blodrik; flere italienare (bl.a. värden där de bodde, Pietro Krohns husvärdinna) skall redan i början ha spått att Edelfelt klarar sig men Victor Hoving dukar under av sjukdomen; Edelfelts ofta omtalade blodfattigdom har kanske för en gångs skull varit till nytta.
Rom, måndag d. 15 Maj 76. 15 maj 1876
Den besynnerliga väderleken detta år har inte bidragit till att ge resande ett gott intryck av Italien; vädret är ombytligt med solsken och hällregn; därtill kommer sciroccon som de haft nästan alla dagar sedan början av april; den förefaller Edelfelt som ett ont samveten som man inte kan undgå.
Det soligaste och vackraste intrycket från Italien har Edelfelt från Venedig; han hoppas att de återstående veckorna kan försona honom med Rom.
Rom, fredag d 19 Maj 1876. 19 maj 1876
På grund av insjuknandet blev Bohns vistelse i Italien kortare än planerat, och han reste hem ytterst motvilligt på Pietro Krohns strängaste befallning; Krohn har stor makt på människor när han talar strängt.
Rom, måndag d. 22 maj 1876. 22 maj 1876
Walter Runeberg och Pietro Krohn menar att Hovings bror borde betala Edelfelts resa till Italiens gräns, som det var överenskommet med Victor Hoving; de väntar svar från Wiborg.
Rom, onsdag d. 24 maj 1876. 24 maj 1876
Om det förunnas Edelfelt att på nytt resa till Italien ska han förbereda sig på ett annat sätt; han ska "plugga" italienska och studera Bædeker (reseguidebok) och romerska historia; han ska på något bibliotek gå igenom avbildningar av de gallerier han kommer att se; han ska ha hunnit längre som konstnär för att bättre kunna uppfatta den italienska konsten; det är en hård dom att han för tillfället inte får besöka några gallerier på grund av sjukdomen; till en början får han inte resa mer än 10 till 12 timmar; hemresans etapper ser följaktligen ut att bli Florens, Bologna eller Botzen (Tyrol); München, via Frankfurt till Cassel och Hamburg.
Roma d. 2 Juni 1876 2 juni 1876
Pietro Krohn arbetar för "pinkära" livet med sin tavla; den har köpts för 2 000 francs av den utmärkta aktrisen fru Södring, född Rosenkilde, som gjort sig ett namn i den komiska genren; Edelfelt tycker den är värd mera; Edelfelt väntar med att resa tills tavlan är klar, i och med att han inte vill göra den långa resan genom Italien och Tyskland på egen hand.
Frascati d. 4 Juni pingstdagen 1876 4 juni 1876
Föregående dag skrev Edelfelt ett korrespondenskort, men märkte då han skulle posta det att han i misstag fått ett kort som var giltigt bara för Italien; han rev därför sönder det han skrivit.
Frascati d. 5 Juni 1876. forts. d. 6te Gustafsdagen 5 juni 1876
Under vandringen hade Edelfelt fått många tankar om antikens konst; de antika mästerverken måste tänkas i deras naturliga omgivning; i Italien och Grekland bjuder landskapet en sådan mångfald av former att arkitekturen måste välja enkla och fina former för att kontrastera mot överflödet runtomkring; slättlandet i Nordfrankrike och Flandern har också gett upphov till en egen arkitektur, ogivalkonsten (den s.k. gotiken, fastän tyskarna inte haft något att göra med denna fransknormandiska konst); denna nordiska byggnadskonst är rik på form och ornament för att komplettera naturen; Edelfelt vet inte om det lönar sig att använda de grekiska byggnadsmotiven i norden; de gamla grekerna och romarna, liksom senare Donato Bramante, kunde ofta nöja sig med en basrelief i ornamentiken, som i nordens matta, sneda solsken inte skulle synas.
Frascati d. 10 Juni 1876 10 juni 1876
På morgonen var Edelfelt uppe i Villa Aldobrandini; den tillhör familjen Borghese som har palats i alla Italiens delar; parken går i renässansstil och är som gjord för staffage till tavlor med personer i 1600-talsdräkt.
De stora adelsfamiljerna i Italien har att tacka påvar och kardinaler för sin rikedom; Clemens VIII gav åt sina nevöer [brorsöner] Aldobrandini av den påvliga inkomsten; släkterna Farnese, Doria, Sciarra, Barberini och Borghese har öst ur påvens och kordinalernas kassa; under renässansen byggde prelater och furstar slott och villor, och lät pryda dem med målningar och skulpturer, med de miljoner som det "bigotta" Europa skickade till Rom; de gav fester som inte ens de moderna i Tuilerierna eller Vinterpalatset överträffar i prakt och glans; inget ont som inte har något gott med sig, konsten skulle aldrig ha blomstrat på samma sätt utan de olagligt tillkomna rikedomarna.
Edelfelt har läst Hippolyte Taines "Voyage en Italie" [Resa i Italien]; det är klokt, spirituellt som allt vad han skriver; Lorentz Dietrichsons "Vandringstid" förefaller dum och platt i jämförelse; Edelfelt tyckte tidigare att Dietrichsons böcker var intressanta, men de förefaller nu nordiskt-barnsligt-magisteraktiga; Dietrichsons bästa vän Walter Runeberg medger att han inte lyckats i dessa italienska saker; ett kapitel där Dietrichson skildrar ett nattligt besök i Vatikanens antikmuseum, är riktigt besatt, Herculestorsen växer fullt färdig med armar och ben; om antikens levande friska konst har en sådan verkan på honom att han svimmar, ser syner och åbäkar sig, så har han inte begripit antiken; om man vill ställa till en dylik effektscen skall man hellre välja medeltiden med blödande Kristuslik, flådda martyrer, St Agatha o.d.
Frascati, thorsdag d. 15 Juni 15 juni 1876
En skulptör Nyström, han som gjort Bellmanstatyn på Hasselbacken, har Edelfelt sett vanka omkring i parkerna; om Edelfelt inte skulle längta så mycket efter att komma hem, skulle han inte ha något emot att tillbringa en sommar i Italien.
Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19 juni 1876
Edelfelt hörde första gången namnet Luca della Robbia i Pietro Krohns ateljé, där han såg ett fotografi av en fris denne gjort i Sienna och en i Florens; vi känner så lite till renässansens skulptur för att de tyska professorerna sagt att skulptur inte kan blomstra efter antiken; Luca della Robbia och de andra namnen i Museo Nazionale är en borgen för att skulpturen i likhet med all annan konst haft en blomstringstid i Italien under 1400- och 1500-talet.
München Midsommaraftonen 76. 23 juni 1876
Edelfelt fick Alexandra Edelfelts brev först tredje gången han gick till posten; han har i Italien blivit bortskämd med att få brev hemifrån varannan dag.
Pietro Krohn vill att de ska gå ut och äta, så Edelfelt tar farväl; följande dag reser de till Nürnberg och därefter till Dresden; *Edelfelt törs inte tänka på att det är midsommarafton då vädret är regnigt och han saknar Italiens sol.
Dresden d. 26 Juni 1876. 26 juni 1876
Edelfelt märker att han är i norden; det är kyligt i jämförelse med Italien; vegetationen [växtligheten] ser klen ut då man vant sig vid cypresser, stenek, aloe och oljeträd.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1 juli 1876
Skovvänge är vackert och danskt, med en trädgård full av blommor och en skov (park) som är "utmärkt vacker"; inomhus råder en nordisk snygghet och ordning, som man aldrig ser i Italien, blommor i fönstret, tavlor av Skovgaard och fotografier från Rom och Florens på väggarna.
Edelfelt har inte sett sommarnattsljuset på 3 år; han tänker med glädje på hur han om kvällarna därhemma ska sitta och tala om söder och nord, prisa Italien och i sitt innersta känna hur Finland är honom tusen gånger kärare.
Stockholm, onsdags morgon. (d. 1sta nov.) 1876. (ombord på Constantin.) 1 november 1876
På morgonen var Edelfelt på Konstföreningens exposition [utställning]; där fanns goda saker i genre och landskap, men en brist på idéer; en ung Carl Gustaf Hellqvist har en utmärkt färg och lär vara deras bästa efter Julius Kronberg; där fanns två bidrag på det historiska tävlingsämnet: Sten Sture befriar danska drottningen från fångenskapen i Wadstena kloster; den ena var gjord av Ernst Josephson som Edelfelt känner från Paris, den andra av en Carl Larsson; Albert Gellerstedt ställde ut dåliga akvareller från Italien och goda dito från Sverige; Aline Forsmans Ceccko [Checco, en romersk bondpojke huggen i marmor] finns också på plats, till heder för "vårt finska fosterland".
allt ännu Göteborg d. 7 nov. 1876. 7 november 1876
Föregående morgon gick Edelfelt med Berndt Lindholm till ångbåtskontoret, men han fick lov att återkomma upprepade gånger under dagen; Lindholm förde honom omkring i staden som ser prydlig men tråkig ut; museet går inte upp mot Konstföreningens galleri i Helsingfors; han presenterades för intendenten, kammareherre Magnus Lagerberg, som varit i Rom och hört talas om Edelfelts och Victor Hovings öden; hans fru Tekla hade kommit hem med tyfus från Italien, men var nu bra igen.
Paris d. 27 nov. 1876. 27 november 1876
Det är roligt att ha varit i Italien, så att Edelfelt av egen erfarenhet kan bedöma en massa saker som kommer på tal.
Paris måndag d. 11 Dec 1876. 11 december 1876
Miss Bonsen är berest; med sin pappa har hon varit i Amerika, Indien och Egypten; hon bar utmärkt vackra indiska armband av silver; hon är en liten, söt och fåfäng varelse som förklarar att hon föredrar Paris framför Italien, för sömmerskornas skull.
Paris d 24 på aftonen – (1877) 24 januari 1877
Filip Forstén förbereder sig för avresan till Italien om fjorton dagar och tar lektioner i italienska.
Paris d. 28 Januari 77. 28 januari 1877
Jean-Léon Gérôme åker till Italien om en månad och deltar således inte i Salongens jury; hans elever får hjälpa sig sjävla.
Paris d. 15 Februari 1871 15 februari 1877
Edelfelts tavla är ännu grå och matt i färgen; Maxime Faivre säger att tavlan är bra, men Edelfelt vill höra Jean-Léon Gérômes omdöme innan han tror på att den duger; Gérôme borde komma från Italien följande vecka; Edelfelt har målat om Blancas huvud ett antal gånger, han har åter modell de tre närmaste dagarna; folk har komplimenterat kompositionen och ställningen.
Påsklördag 1877. 31 mars 1877
Edelfelt tackar Gud, som inte lät honom dö i tyfus i Italien; Edelfelt hoppas att Gud låter hans arbete bär frukt.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Rafael de Ochoa bjöd Edelfelt hem till sig på frukost; familjen utgörs av modern, systern Pepita och den 2-årige systersonen Federico de Madrazo; det var mycket tal om Marià Fortuny, Spanien och Italien; lille Madrazo är blond (alla Ochoas är blonda, liksom många i Madrid) och talar franska och spanska utan att blanda; i deras familjealbum fanns många vackra duquesor [hertiginnor] och marquesor [markisinnor]; Madame Ochoa försummade inte att påpeka att deras släkt inte hade arabiskt blod i ådrorna.
Det var en stor politisk händelse då Patrice de Mac Mahon, under inflytande av sin fru och prästerna, föregående dag tvingade ministrarna Jules Simon och Louis Martel att avgå; som ersättare talas det om Oscar Bardi de Fourtou (en av Albert de Broglies vänner); den som uppträtt gentilast [värdigast] är Léon Gambetta, som acclamerats [bejublats] av folket på boulevarden de två senaste dagarna; de klerikala är galna nu; Alexandra Edelfelt har kanske läst om biskopen av Nevers som vill dra Frankrike i krig med Italien för att rädda påven; i allmänhet har pressen varit sansad; le Radical hade en lustig artikel; Henri Rocheforts "Lanterne", som på nytt utkommer, var lugn.
Paris d. 10 Jan. 78. 10 januari 1878
Victor Emanuel är död, vilken olycka för Italien; det var malaria med en tillstöt av pleuropneumoni [samtidig lungsäcks- och lunginflammation] som på tre dagar tog livet av honom; Humbert I är på basis av all beskrivning en brutal och dålig människa.
Paris d. 3 februari 1878. 3 februari 1878
Frants Henningsen, som är god vän till Petro Krohn, spelade bra; Krohn kommer dit i april; han lär ha mycket att göra i Italien, men har varit på mycket gott humör i vinter.
Café de la Régence d. 14 april 78. 14 april 1878
Genom expositionen [världsutställningen] löper en rad fasader från alla länder; de vackraste fasaderna har Belgien, Italien, Kina och Japan; det är underligt att européer står under dessa barn av den yttersta östern då det kommer till finare industri som bronsarbeten, porslin och fajanser; Rysslands fasad i trä är storartad, medan Nordamerikas och flera av de Sydamerikanska staternas är misslyckade.
Paris d. 29 april 78 29 april 1878
Frankrike blir det intressantaste på världsutställningen, följt av Spanien, Belgien och Italien.
Paris d. 16 Juni 1878 16 juni 1878
Julian Alden Weir har anlänt; han har ännu inte sökt upp Edelfelt; Weir stannar bara 10 dagar, därefter beger han sig till Schweitz och Italien med sin kusin, syster och svåger.
Paris lördag d. 10 mai -79. 10 maj 1879
Colarossi beundrar Edelfelts måleri och vill ha en skiss i utbyte mot en kalorifer [eldstad] som Colarossi fått av den ryske målaren baron Schukousky då denne reste till Italien; i handeln kostar kaloriferen ungefär 150 francs och Edelfelt funderar på affären.
Paris d. 16 mars 1880 16 mars 1880
Det är dessutom inte roligt att kuska genom Europa på 14 dagar och se hela Italien i flygande fläng.
Lördag. Okt 1880 16 oktober 1880
Edelfelt önskar han kan ordna en trevlig dejeuner [frukost/lunch] i sin ateljé då Manzeys kommer; det är ledsamt att John Singer Sargent är i Italien.
torsdag. 2 december 1880
Föregående dag var Edelfelt hos Madame Jacquinot; hon berättade att Pauline Ahlberg trivs förträffligt i Italien, där hon träffat Philip Forsten; Pauline har skrivit om denne i varma ordalag, fantasin för Per Ekström verkar således ha kommit och gått.
12 januari 1881. 12 januari 1881
Jag träffade honom så kort att jag ej hann pumpa honom på hvad han visste om Pauline Ahlberg som han träffat i Italien, om Frey etc.
Sevilla d. 24 april 1881. 24 april 1881
Det himmelshöga torn som är dômens campanile, daterar sig från arabernas tid, men är ytterligare påbyggdt. – i allmänhet saknas dock vacker arkitektur här. – Som slutomdöme om Spanien (det jag hittils sett), skulle jag säga att landet och minnesmärkena (med undantag af Alhambra) äro mindre betydande och mindre sympathiska än Italien, folket har deremot mycket mera cachet.
Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
I går voro här en friherrinna Mellin en gammal fru Forsblom och den unga fr. Forsblom Ellens kamrat samt en student Kihlman. Hvarifrån de kommer vet jag ej, troligen från Italien. Fru Forsblom (eller) fröken sade om Erikssons porträtt, med denna milda ton, som utmärker äldre ogifta fruntimmer "Aj, hvad han ser präktig ut – gubben ha pröfvat mycket af lifvet" – om spanskorna anmärkte de att de voro brunetta och om min atelier att jag hade höga, vackra rum. Den stackars unga flickan lär ha varit sjuk och derigenom förhindrad att sjunga, hvilket har varit hufvudändamålet med resan.
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30 december 1881
Jag gick nu upp i Helena Pavlovnas våning dit hoffuriren (le fourrier de la coeur) skickades till mig – en neapolitanare som pratade sju stugor fulla – han hade varit hos Bomba, men ville numera ej höra talas om Italien, sedan der icke fanns någon aristokrati mera. Han lofvade ställa till tre "boudoirer" som han kallade dem för att välja på – En kinesisk, en renaissance och en Louis XVI. Jag har i mitt lif aldrig sett sådana kinesiska samlingar som här. Tusen sinom tusen vaser, möbler skärmar, dockor porsliner, uppstälda i ändlösa gallerier – Utmärkt vackra saker i Empire stil finnas här, litet i rococo (hvarpå Zarskoïe har öfverflöd) och likaså litet Louis XVI. Dyrbara, dyrbara pjeser! Tills i dag morgon skulle allt vara i ordning, blommor och växter skulle hemtas o.s.v.
Paris d. 7 april 1882 7 april 1882
Då jag kom stod Mme Bertaux, proprietaire och stor skulptris på trottoiren, och smickrade mig, alla ha längtat efter mig sade hon, alla ha väntat med otålighet. Stor omfamning med Dagnan och Courtois. – De äro ändå bra hyggliga. Dagnan är en fin natur – och klok. Det är ett godt hufvud på karlen. Hvad det är roligt att återse dem. D. har varit i Italien hela vintern. Han har haft en liten son, som dog efter 10 dagar. Detta hade mycket tagit på hans unga fru (ännu ej 20 år) och det har varit för att förströ sig som han nu legat i Neapel och på Sicilien. Jag har naturligtvis fått berätta, berätta i evighet. ”Ce n’est pas moi qui voudrais être empereur” var Dagnans slutrefräng.
Paris d. 20 april 82 20 april 1882
Wahlberg är med i den der fin-fina utställning som Petit tänker ställa till i sin nya expositions lokal. Det blir bara 20 målare – för Frankrike: Bonnat, Meissonier, Baudry Tyskland Mengel och Knaus, Spanien Madrazo, Italien de Nittis, Sverige Wahlberg Ryssland Boguluboff och Pohitonoff, England Herkomer och Millais österrike-ungern Munkacsy, Belgien Stevens hvad tycks? lofvar det ej bli ganska fint. Om expositionen lyckas och förnyas i nästa år, lofvade Wahlberg ställa så till att jag på något underligt sätt skulle representera Finland – men då gäller det att få någonting rigtigt fint. Tala ej om denna ytterst vågade idé.
Paris tisdag 23. Maj 82 23 maj 1882
Jag har i dag talt med Dagnan om giftermål. Den stackarn har nu hela vintern varit mer eller mindre ur ståndsatt att arbeta, tillföljd af hans frus sjukdom, samt hans lilla gosses död. Nu, efter hemkomsten från italien ha de haft det ganska bra, tills frun i går insjuknade häftigt, läkarna veta ej så noga hvad det är, men tillskrifva sjukdomen förlossningen. Den stackars Dagnan är alldeles utom sig, blek och orolig. – Ce sont les maladies des autres qui sont les plus terribles – sade han. Han har en tafla en train som nu troligen aldrig blir detsamma som den blifvit annars. – "J'aime beaucoup ma femme, et je suis aussi heureux que possible, et cependant je te conseille de ne pas te marier tout de suite, au moins – je n'ai plus la tête à moi – et c'est dur dans un metier comme le notre." I sanning, man kan vara bokhållare eller embetsman och ha sådana bekymmer – ty man gör sin tjenst mekaniskt, men i ett yrke der hvarje fiber måste vara ansträngd för att frambringa det minsta dugliga, är man totalt omöjlig om man täres af sorger.
Paris d. 21 Juli 1882 21 juli 1882
Denna, vän, kommer att bli ett motstycke till den senaste endast med skilnaden att det nu är de unge, och ej de sämste för det. Jaquet, som är parisare framför alt, och kanske ger för stor del af sig sjelf och sin talent och verlden och flärden, sade att han, Stewart och Beraud som äro i spetsen för det hela nu ville bjuda Paris på något rigtigt raffineradt artistiskt, och derföre hade de sammankallat oss Bland utländingarne representerar Stott England, Liebermann Tyskland, Ribeira och Egusquiza Spanien, Boldini Italien, och jag alla de nordiska länderna med Ryssland inbegripet.
Paris d. 23 febr 83. 23 februari 1883
Hos Rs var en grefve Fossati 30 år, italiens attaché, som var särdeles rolig. Han är beklagligtvis bröstsjuk, hostar dugtigt och ser eländig ut. Damernas gunstling, men ej någon "Jot" för det.
Petersburg söndag afton 30 december 1883
Jag vet ej hvad det var som gjorde af Mammas bref liksom ett svar på så många frågor som jag ställt till mig sjelf under de sista dagarne. Det är ändå bra lyckligt att jag just hos Mamma, i urkällan till mitt väsende, finner två ting som jag så mycket saknar omkring mig: helsa och harmoni. Också är hvarje bref från mamma som en påminnelse om att också jag är stark och ung ännu. Olyckliga lynne jag har detta att låta nedslå sig af allt möjligt strunt och isynnerhet af saker som alls ej angå mig. – Jag saknar er fortfarande. Hvarför ha vi alla ej fått bo i ett konstland – hvarföre äro vi ej födda i Italien, i Paris, i München, i Köpenhamn t.o.m. Jag skulle då kunna vara hos Eder ständigt, och min personlighet skulle vinna oändligt derpå.
Valter Runebergs atelier påskaftonen kl 4 ½ e.m. 1 januari 1884
Kaufmann har kommit hit, galnare än någonsin. Han är bra fånig, men beskedlig. Hans Domsch ser glad ut – de bo på andra sidan Seinen och jag är bjuden till dem i morgon afton. Huru länge han stannar här vet han ej, men det blir väl en god tid framåt. Hon har intet engagement – ty hon tyckes verkligen ha gjort fiasco i Italien. Kaufmann och Domsch bådo om sin helsning till Mamma och Anni. Måtte det nu gå honom väl, så att han förtjenar litet pengar och kan slå sig ut med sitt unga vif.
Petersburg 19 januari 84 19 januari 1884
Kaufmann är i Italien, har varit i Florens o.a ställen, som jag svårt misstänker för att följa eller förfölja fröken "Domsch" som skall ha debuterat i Florens. Emellertid har han genom sin frånvaro från Paris ej kunnat uträtta de kommissioner jag bad honom om – och det är ju förargligt.
Nära Kovno. onsdag d. 30/1 84 30 januari 1884
Kaufmann är i Italien. Det förargar mig att har ej gifvit tecken till redovisning för de 600 frcs jag lånat honom
Paris söndag d. 3 februari 84. 3 februari 1884
Courtois o. Dagnan ha varit i Italien, mera litet ha de målat.
Stora saker ha händt. Kaufmann är gift gift, med fr. "Domsch". Stor skandal – han reste efter henne till Italien i November
London, 3 juni, aftonen 1884. 3 juni 1884
I går på morgonen kilade jag af till det uslaste qvarteret i London, bakom City, vid Middlesex street. Der bo nu mest judar och tjufvar ex professo. En sådan ohygglig syn! Ingenstädes i verlden, ej i Spanien, ej i Polen, ej i Italien har jag sett sådan lort och sådant elände. En fadd, snuskig lukt, de ohyggligaste ansigten, de rysligaste jud-typer man kan tänka sig, ett uselt lif i hela dess fullkomlighet – nej aldrig glömmer jag huru denna sida af London såg ut. Jag andades fritt då jag ändtligen hade lemnat detta bakom mig. Många af butikerna buro hebreiska skyltar – typer värre än på Narinken, qvinnorna med lösbenor, karlarne med spottlockar. – Dickens "smutsiga ansigten" som han ofta talar om, förstod jag nu först rigtigt. De sågo alla ut, i denna myrstack, som om de aldrig sett tvål och vatten, och som om de vore födda med dessa ohyggliga paltor på sig 13, 14 års flickor med den fräckaste uppsyn, qvinnor eländiga, sjuka och magra! Äro icke de stora städerna ett helvete? På landet kan jag sådant elände ändå ej florera.
Paris. d. 26 April 1885 26 april 1885
Arbetet med porträttet av Pasteur kan inledas efter Italienresan;det blir ett svårt och tidskrävande arbete, men bra; Edelfelt hoppas kunna "skörda mycken ära" om porträttet blir bra.
Paris d. 4 maj 1885 4 maj 1885
Edelfelt tackar för moderns råd att resa till Pratolino; det är skönt att få bestämt råd; Jaunez kommer följande dag för att tala om resan; Edelfelt reser tidigast den 9 maj; ämnar telegrafera på Alexandra Edelfelts namnsdag den 5 maj.
Paris d. 7 maj 85 7 maj 1885
Furstinnan Demidov har begett sig till Ryssland tidigare än tänkt och Edelfelts resa till Pratolino är inställd; Edelfelt grämer sig över den missade chansen och önskar att han själv var mera praktisk och hade lättare för att besluta sig snabbt; hoppas kunna göra porträtt över furst Demidov på hösten och önskar att furstinnan inte glömmer idén före det.
Paris d 10 maj 85 10 maj 1885
"– Fortsättning, sedan jag fått Mammas bref. Tack för det. Jag väntade mig bannor för mitt beteende i den Demidoffska historien, och jag hade ärligt förtjent dem, men Mamma låter nåd gå före rätt.".
Nizza d 11 mars 86 11 mars 1886
Edelfelt vill resa till Italien nästa år.
Palmsöndag 1887 1 januari 1887
Fru Leclanché är en verklig parisiska: vacker, exentrisk, pratsam; med ett allvarligt uttryck i ett helt modernt ansikte sade hon att hon bara tycker om 1400-talets renässanskonst i Italien, Wagner i musiken, Dante och Shakespeare i litteraturen; paret Leclanché har tavlor av Botticelli, Francesco Francia, fra Filippo Lippi, en stor vasrelief av Donatello; de har rest i hela världen, de har varit i Sahara, Nordkap, Palestina, Egypten, känner alla vrår av Italien.
Paris, lördag d 26 februari 86 [ändrat med blyerts till 87] 26 februari 1887
Jordbävningen var värst i Italien; i Diano Marina nära Vintimille [Ventimiglia] var det 500 döda, i Bussano Dago femtio döda och i byn Bajardo nära San Remo föll kyrkan [chiesa di San Nicolò] över 300 personer; Monaco och Monte Carlo kom lättast undan.
d 22 jan. 1891 22 januari 1891
Kl. 4 kom det igen ett dugtigt snöfall, och jag och ännu ej om vi fortsätta i morgon till Milano. Hela Italien ligger under snö, och ju längre man kommer sydwert, desto sämre är det beställt med värme apparaterna.
Valescure 1 maj 1891 1 maj 1891
Lustigt är det att se hur folket, ehuru de tala Provençau är fullkomligt franskt i rörelser och åtbörder här – ingenting af italien som dock ligger några timmar härifrån.
Paris 6 Maj 1891 6 maj 1891
Jag har framför mig de två studierna från Valescure – hvad det ligger för en glans öfver dem (fast jag sjelf säger det) Det är ett annat land jag kommit till nu. Glad är jag ändå med jag denna vinter oläsligt brutit med rutinen och sett mig om på annat håll. Om Gud låter mig lefva skall jag tillbaka till Italien (icke Ospedaletti ändå) och till Provence Jag trifs så utmärkt bra der, känner mig få fri och lycklig och förstår det der så bra.
Köpenhamn 2 maj 92 2 maj 1892
Fürstenbergs resa ned till Italien och komma till Paris i slutet af maj
Paris lördag 20 maj 1893 20 maj 1893
– Ja de stackars, stackars Volkoffs Manzeys. Jag har varit der ofta och har sett dem förtviflade – ehuru jag icke finner pojken se ut som en döende. Han sitter och leker, småler, pratar – gulblek visserligen men liflig och alls ej abottu så som t. ex. Kikuli var i Italien. Och Bouchard som icke kommer så ofta, så samvetsgrann han ändå är – det tycks mig vara ett godt tecken. Sofi V. var ledsen på mig för att jag ej varit der på 7 dagar – kunde jag veta att pojken just då blifvit värre? Hon är nervös till ytterlighet, gråter och skrattar om hvartannat, men säger att hon dör eller går i kloster om hennes enda skatt i verlden, den pojken, dör. Pojken tycker mycket om mig fastän jag bara han tala några ord med honom – men Jag har ritat soldater och hästar åt honom då och då och så tycks mitt ansigtet behaga honom. I går var jag der och såg fru Manzey som var mycket pessimistisk.
Khvn tisdag 9 okt 94. 9 oktober 1894
Acku Bson med gemål har jag träffat. Hon är underlig ändå, klagar öfver fattigdom och talar om champagne och vift som verldens högsta goda usch en sådan genre. Acku optimist, hoppas alldeles säkert få stipendiet kommer då till Paris, studerar litet gammal konst i Italien o. s. v. som en tassig menniska. Gud vare lof att jag icke är en sådan optimist.
Petersburg Onsdag 20 febr 95 20 februari 1895
Hos Armfelt läste jag i söndags några bref från Magdalena Rudenskiöld till G.M. Armfelt. Carl Armfelt har nämligen en väldig packe af dessa papper här för att gå igenom. – Brefven innehålla mest politik det var då ett rysligt intrigerande på den tiden – Någon gång låter hon sig gå och talar om sin längtan efter "min bästa poijcke" – dessa ord alltid på svenska i den franska texten. Brefven äro utmärkt väl skrifva. En fin sirlig stil och icke så mycket ortografiska fel som vanligt var på den tiden. Några bref med sorgkanter (fr. 1792) likna för-vånande moderna bref. – Men oförsigtigt talar hon om hertigen regenten – om den kur han gör henne o.d. Brefven kompletteras af rapporter från Armfelts kammartjenare Mineur – Då A. reser, i Italien tror jag, säger Mineur. "Man har inbillat fröken att Herr generalen reser med en hel suite af ryska princessor, så här har varit en faselig gråt och jalousie". Det var sant – Armfelt reste då med två furstinnor Menschikoff och en tredje. På ett ställe talar hon om att hon sett grefvinnan Armfelt och tackar A. för att han aldrig tvingat henne till någon intimité med grefvinnan! – Underligt! – Och A. skrifver till sin fru om "Malin" ogeneradt och entusiastiskt. – Nog kan man förstå att Carl Armfelt ofta skulle önska att hans ryska slägt skulle ha litet mera pietet och intresse för G.M. Armfelt.
Paris fredag 1 mars 1895 1 mars 1895
fru Vallgren ber helsa Er alla och var så glad åt att flickorna skickat helsningar. De Vallgrens ha varit 2 månader i Italien – ända till Rom och besökt Assisi, Perugia, Ravenna Orvieto – mycket grundligt och voro alldeles hänryckta.
Paris Lördag 26 januari 1901 26 januari 1901
v. Stetten som utmärkt bra känner Italien råder mig ifrigt att resa dit på några veckor. och lofvar gifva mig alla upplysningar