Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

London

Brev som nämner London i kronologisk ordning

Granbäck d. 31 Aug. 1872 31 augusti 1872
Förnuftiga svenskar har blivit mer och mer överens om att mycket sevärt finns att se i deras eget land; de är utleda på ungherrar som bara talar om Paris och London som sitt El Dorado, ett "non plus ultra", som om inget i världen finns utöver detta; Henning Odencrantz klagade på folks möjligheter att välja levnadsbana i Sverige medan friherre Alexander Leuhusen med möda återhöll sin vrede; missnöjda, upphöjda själar finns visserligen från "Novaja Semblas fjäll till Ceylons brända dalar".
Antwerpen d. 8 Oktober 73 8 oktober 1873
Edelfelt har gjort bekantskap med: John Jamesson från London och Hiockley från Philadelphia; amerikaner och engelsmän är inga "överdängare" på språk, i synnerhet vad gäller uttalet; på konstakademien har han suttit mellan den tidigare nämnda holländaren Hinderikus Boss, och en ung fransman Dubois.
Antwerpen d. 30 Nov 73. 30 november 1873
De antwerpiska teckningarna hade i London på en internationell exposition [utställning] av arbeten från konstskolorna i Europa vunnit första priset; konstakademien i Antwerpen kan vara den bästa i Europa; Düsseldorf är på nedgående och akademien i München lär inte vara något extra, även om Tysklands största målare slagit sig ner i denna stad.
Antwerpen d. 23 Dec. 73. – 23 december 1873
På maskaradbalen blev Edelfelt genom Karel Scriba presenterad för kapten Svendsen från Norge och skeppsmäklare Lindroth från Nystad; Lindroth hade bott sex år i London och var nu skepssmäklare i Antwerpen; Scriba hade misstagit dem för musiker och han bjöd Lindroth till deras julfirande.
Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8 mars 1874
Edelfelt ska göra sitt bästa för att i målningen göra något skapligt att skicka hem; man må väl kunna ställa ut en enkel tors i Helsingfors då expositionen [utställningen] i London tagit emot sådana från Antwerpen.
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12 oktober 1874
Två kamrater från Antwerpen klarade sig bra i skulptörernas förberedande tävling (concours préparatif), Joris (Georges) Geefs (son till professorn i anatomi) och holländaren Van Hove; ingen vet något om Sidney Adams, någon har sett honom London, där han sa sig dröja ett tag.
Paris d. 10 Januari 1875. 10 januari 1875
Paris lever i ett rus av festligheter med anledning av Nya Operans öppnande; främlingar från Europas alla hörn har kommit till den stora festen, bl.a. Lord Magorn [?] från London och drottning Isabella med sonen, den nyutropade kung Alphonse XII; fransmännen är stolta över seklets praktfullaste byggnad.
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
Pauline Ahlberg har erbjudit sig att ta med Viola Lewin till Cluny; fröken Lewin lär ha en bekant fru från Schweiz men denna har inte tid att följa runt med henne; fröken Lewin är så bortkommen i Paris och väntar på August Eklöf, som hon skall åka tillsammans med till London.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8 februari 1877
Edelfelt har fått brev från August Eklöf i London; Eklöf hade stämt möte med Edelfelt samma kväll vid hôtel du Louvre kl. halv 7, men tåget kommer först kl. 11; Edelfelt hoppas i morgon kunna hälsa på herrskapet och få de 2 exemplaren av Julqvällen.
Paris d. 26 April 1877. 26 april 1877
Philip Forstén överraskade Gunnar Berndtson och Edelfelt genom att stiga in hos dem föregående dag; han var med sin lärare Francesco Lamperti på genomresa till London, där Lamperti tänker hålla konsert med sina elever; de fem eleverna får själva betala resan, de får ingen annan belöning än utmärkelsen.
den 3 maj 1877 3 maj 1877
Det kan glädje Alexandra Edelfelt att veta att tre firmor anhållit om ensamrätt att publicera fotografi och gravyr av Edelfelts tavla; 1. Goupil & Cie skulle införa reproduktioner av de främsta arbetena i "le Salon de 1877" och Edelfelt svarade genast jakande; Adolphe Goupil har filialer i London, Berlin, Haag och New York; 2. fotograffirman Ferrier & Lecadre; 3. Nordstedt & söner i Stockholm meddelade genom doktor Albert Laurin att de ville ha tavlan i träsnitt i Nordiska målars tavlor; de får göra upp om saken med Goupil.
d. 23 Juni 1877 23 juni 1877
Philip Forstén är på nytt i staden efter att ha tillbringat sex tråkiga veckor i London; han har uppträtt på flera av Francesco Lampertis konserter och blivit applåderad.
Börjadt den 4de Jan. 78. 4 januari 1878
Vädret är drägligt, men har fört med sig en förfärlig dimma; man tror sig inte vara i Paris, utan i London.
Café de la Régence d. 14 april 78. 14 april 1878
Arbetet i expositionspalatset har något hänförande över sig, arbetarna av olika nationer, det rastlösa arbetet natt och dag; de olika folkens tävlan erbjuder ett mera uppbyggligt skådespel än kriget nere i Orienten och slagsmålen mellan ryssvänner och ryssfiender bland Londons pöbel i Hyde park.
Paris d. 20 maj 1878 20 maj 1878
Gustaf Philip Armfelt föreslog föregående kväll att Gunnar Berndtson och Edelfelt skulle gifta sig med varsin fröken Piper, som de träffat på Café de Suède; fröknarna lär vara förskräckligt rika, den ena såg bra ut, stor och ståtlig; de är brorsdöttrar till tidigare ministern i Wien, numera i London; Edvard Piper mindes Edelfelt från skinnpälshistorien i Wien.
Paris d. 8 april 79. 8 april 1879
Max Schultén återvänder till påsk från London; de skall ställa till en nordisk frukost med öl, smörgåsbord, kaviar och punsch efter kaffet.
Paris, måndag d. 23 nov. 23 november 1879
Edelfelt åt frukost med Ennemond Payen och Jean Gautherin; de berättade att Jules Bastien Lepage fått hederslegionen; för närvarande är Bastien i London, där han skall måla prinsen av Wales.
Paris d. 11 Juni 1880 11 juni 1880
Det går inte med försäljningen av tavlan; Edelfelt har haft två förfrågningar som inte lett till något; konsthandlarna vill inte höra talas om Likfärden, även om de annars varit artiga och lovat ta småtavlor i mängd, både för New-York och London.
Edelfelt ska åt Arthur Tooth i London måla ett läsande fruntimmer för 1000 francs; det blir litet som Ellen Edelfelts porträtt.
Paris d 7 Juli 1880 7 juli 1880
Edelfelt längtar hem och hoppas få undanstökade sina många Marthas bekymmer, flyttning, betalning av skulder, uppköp, samt få tavlan åt Arthur Tooth i London färdig.
Stackars Julian Alden Weir, som telegraferat att han är på kommande den 20 och bjuder Edelfelt och Jules Bastien Lepage på middag hos Foyot; Edelfelt är inte där om han reser den 15; Bastien är i London och målar porträtt.
24 nov 80 24 november 1880
Direktören för l’Art har beställt en akvarell, som Edelfelt ska ha färdig om en vecka; i l’Art planerar man arrangera en liten exposition; inbjudna är: Jules Bastien, Pascal Dagnan, Henri Gervex, några landskapsmålare och Edelfelt; möjligen skickas utställningen sedan vidare till London; Edelfelt har inga tavlor att ställa ut; direktören föreslog att Edelfelt ställer ut de två tavlor som finns hos Alfred Koechlin, samt skisser och teckningar.
Paris tisdag d. 14 dec 1880. 14 december 1880
Konsthandlare Mc Lean från London har beställt en tavla; en modell berättar en historia för en målare; Edelfelt har gjort en teckning av en modell som han har och William Feron som rökte sin cigarr; denna croquis vill Mc Lean ha i olja i samma lilla format som teckning.
d. 20 Juni 81. 20 juni 1881
Hela veckan sist gick jag och kämpade mot frestelsen att med Berndtson och Baude resa till London – deraf blef dock intet, då jag skulle behöft minst 8 dagar till ett sådant skutt öfver la Manche.
Petersburg fredag 10 9:bre 1881 10 november 1881
Storfursten som just betraktat Bertha, sade till mig på ryska: Jag hoppas ni talar ryska" "Pardon, Altesse, je regrette infiniment de ne savoir assez de russe pour oser le parler" sade jag "Alors c'est le français, le français exclusivement, pas de russe du tout" – Hvarpå jag svarade att jag vid 18 års ålder lemnat Finland, och sedan dess vistats mest i Paris, aldrig haft tillfälle att lära ryska men hoppades att i framtiden lära mig. ryska" Hvarpå gjorde han mig frågor om Gerome, min ålder, frågade om jag var från Helsingfors o.s.v. samt slutligen: Savez vous que vos oeuvres sont tres jolies – qui est donc l'heureux acquéreur de ce petit tableau? Hvarpå jag svarade 'en engelsman Mac Lean i London, – Härefter sade han. "J'espère que vous n'allez pas oublier nos expositions ici, Vos envois nous ont fait grand plaisir" hvarefter han gick
Petersburg söndag 28 nov. 1881 28 november 1881
Den äldre gossen Kirill är alldeles utmärkt fin. Han fick nya kläder i dag och afkläddes helt simpelt ända till pajtan midt i vinterträdgården – En sådan liten makalös kropp! – Då den engelska sköterskan läste en saga för dem om en liten flicka som förvillade sig i London, tillspordes de unga om hvad de i liknande fall skulle svara en "främmande herre" "We are the Grand Duke Wladimirs little boys" – Hvart ögonblick frågas jag om någonting och min åsigt måste höras. It's not Mr painter? – Kirill härmar mig när jag grinar och gör grimaser under målningen:Now you make grimaces again! säger han och hotar med pekfingret. – Söta barn äro de, snälla och glada, men hålles ej stilla en minut.
Paris d. 5 maj 1882 5 maj 1882
jag har gjort en aqvarell på 3 dagar som skall gå till London, ett gammalt löfte. konsthandlarne ha alla något att fordra af mig. Om det går framåt som hittils – så tror jag jag ej behöfver svälta ihjäl på den här banan.
d. 2 febr 83 2 februari 1883
Så snart Salongstaflan är färdig reser jag endera till Nizza eller London – tror jag –. Emellertid känner jag nu arbetslusten återkomma, och det vore kanske dumt att afbryta med extravaganser.
Paris söndag d. 3 februari 84. 3 februari 1884
Skandinaverna här moraliskt rysande öfver Kaufmanns Don Juans tilltag, allt mera sqvaller tills Björnson får höra det, skrifver ett bref till Kaufmann vari han säger honom de värsta sanningar – han hade "systematiskt förderfvat denne brave pige" – K. svarar intet tills han får höra att Björnson ville skrifva ett likadant bref till fröken Dons' far – (som ej lär ha vetat af detta). Då telegraferar K. att Björnson och alla de andra skandinaverna få nödiga upplysningar af Nordau. – "En bande" presentera sig dessa hos Nordau, och Nordau presenterar för dem – Kaufmanns och fröken Dons vigselattest – de hade i hemlighet skuttat öfver till London och låtit viga sig der. Jag är öfvertygad om att Kaufmann gjort mycket af detta bara för att vara vigtig och förarga skandinaverne. Hvarföre denna hemlighetsfullhet.
d. 10 maj 84 10 maj 1884
Jag vill hålla 1000 frcs i ett skildt kuvert för att kunna göra en resa – kanske till London – dit Kröyer reser endera dagen eller omkr. d. 25.
Paris d 17 mai 84 17 maj 1884
Imorgon skola vi afgöra med Kröyer om och när vi skola resa till London. Vi känna likalitet till staden och språket båda – men med en god Bædeker går det väl nog. Vi ha ej heller samma intressen som alla dessa unga affärsmän af våra bekanta som alltjemnt resa ditöfver. Deras rekommendationer kunna derföre gagna oss föga.
I morgon kommer, som sagdt, Kröyer hit för att tala om Londonerturen.
Visserligen har jag ej stöflar (skor) och får ej sådana i morgon söndag, men jag tänker väl man kan få sådana i London också – detta i fall vi skulle resa om måndag med morgontåget.
Torsdag d. 23 mai, 84 23 maj 1884
Som Mamma ser är jag ännu icke i London, men reser troligen med Kroyer d 25, söndag, Annies födelsedag.
Vi åka härifrån kl. 9,40 morgonen och äro i London kl. 6 e.m. jag gläder mig mycket åt denna resa i så godt sällskap, så mycket mera som vi i Londen komma att sammanträffa med danske gravören Hendricksen, som känner till staden, varit der i två år och är lika lifvad för konst som vi.
d. 23 maj 84 23 maj 1884
Fru Reuterskiöld var just nu här, på den absolut sista seancen – jag målade några fingrar och så förklarade vi båda att det var slut – slut – slut. Ramen har emellertid ej kommit. Den blir ett mästerverk i sin stil, och så blir här, efter min återkomst från London, en liten specialexposition. Giers, Radziwill m.fl. komma för att se mästerverket.
Reuterskiölds tycka att det är ett brott af mig att resa bort till den 30de. Bland "damespatronesses" kommer der att vara 5 hertiginnor, 2 prinsessor, 4 markisinnor och på grefvinnorna är intet tal. Bl. Mesdames Metternich, Pourtales, Gallifet Rochefoucauld. – De hade tänkt be mig att komma och hjelpa till vid anordningarne, upphängning af taflor o.d. Men Krøyer? och Londonresan? Nej jag tror ändå jag får, ty annars blir det aldrig något af. Om söndag ha vi tänkt resa.
Kaufmann kan ej förstå hvad jag skall göra i London – "Jeg syns der ær Kjedeligt". – För resten be de oss alltjemnt ut till sig, men resan ditut blir ändå ej ofta af.
Ja nu slutar jag, ber om min helsning till alla och skrifver kanske härnäst från London om roastbeef, cold, and potatoes – tusen helsningar från Atte.
London d. 27 mai 84 27 maj 1884
Vägen fr. Dover till London är magnifikt vacker. Jag påmindes om hundrade engelska gravyrer – . Bördigt, lummigt och rikt. Franska naturen är elegantare – mera i grågrönt och silfver – denna i mörkgrönt, starkare tecknad – och så ge djuren en så rik prägel åt det hela: öfverallt feta kor, väldiga får och betande hästar. Så skall ett kultiveradt land se ut!
Ett tu tre är man i London. Jag förstod ypperligt hvad folk sade
Hvad det här ändå skulle intressera er att se. London ser, hur skall jag säga, hemtrefligare, mindre storartadt ut än jag trodde – icke alls denna ödsliga förfärliga storhet som i Petersburg t.ex Themsen vid Westminster Abbey smalare, mycket smalare än jag trodde, Trafalgar Square lika så – och så dessa låga hus. Cab's men isynnerhet de vackra "hansoms" ge ett otroligt lif åt gatorna. Här der vi bo är det ytterst stilla. I går afton promenerade vi från 8 till 1 – voro öfverallt – inne på aqvarium, flere konsert-Halls, en massa public-houses (krogar, deraf det finnes 4 à 5 i hvart hus – ett sådant öfverflöd har jag aldrig kunnat tänka mig. Hela tiden påmintes jag om Tom and Jerry – med teckningar af Cruishank de äro verkligen ypperliga
Paris är ju mycket mera elegant på allt sätt – men detta har så mycken karaktär. Jag tror man skulle trifvas här. På hvart steg märker man att London är en gammal stad.
London d. 30 maj 84. 30 maj 1884
I förrgår var jag ute i Epsom; vi hade näm den turen att se Derby-dag infalla under vår härvaro. Kl. 11 f.m. reste vi dit ut på att af de 400 tåg som den dagen gå till Epsom Downs. Det är långt från London 40 minuters jernvägsfärd – man sitter i 3dje klassens vagnar (ty man tar plats der man får), som packade sillar – gentleman, kuskar, ställdrängar, ficktjufvar – Damerna åka hela vägen i mail-coach. Epsom är en liten by med ett stort öfverbart fält omkring – Der äro tribunerna. Vi togo plats på taket af tribunerna för 10 sch. och stodo der under hela Derby-kapplöpningen. (Der var näml. 4 olika lopp)
I går voro vi i Kristallpalatset med en norsk radikal och vegetarian en tråkig figur som är juryman der – Hela Kristallpalatset med dess utställning föreföll mig som ett rysligt sammelsurium – Kröyers och Bastien Lepages taflor och utställning af Blanksmörja, zulukaffrer i vax och viborgska kringlor – ja der var ett stånd för Viborgska kringlor "Lopponen, furnischer to the Russian Court and the Finland nobility. och en lefvande viborgsbo som sålde, och med hvilken jag talade svenska och finska. Aldrig i verlden far jag dit ut mera, om jag än kommer ofta till london. Det är riktigt något för att förvåna resande knoddar. Dessutom hatar jag industriutställningar, man blir så dödtrött af dem och lär sig ingenting.
City, se det är intressant, också för en målare. Dimman ger det hela något fantastiskt. De höga lassen höga som hus – Domkrafterna och kranarna i husens öfversta våning för att hissa upp varor från gatan, de trånga gränderna, de gamla kolsvarta husen, smutsen, rörelsen de makalösa profilerna af kyrktorn och tinnar, Temple, Londons Palais de Justice, i engelsk-gotisk stil och advokaterna som vandra omkring på gatan i pudrade peruker och svarta mantlar allt detta är högst besynnerligt. Och så Themsen med dessa miljon tals båtar, pråmar skepp.
London 30 maj på aftonen 1884. 30 maj 1884
Denna dag ha vi användt mycket ändamålsenligt. D.v.s. vi ha sett en hel hop saker. Hendriksen var ute på affärer så att Blache, Kroyer och jag, alla alldeles, obekanta i London, togo oss ut på egen hand så godt vi kunde.
Den der färden längs Thames är ändå makalöst vacker. Aldrig har Londons storhet så kommit öfver mig som nu, då jag såg dessa tusentals ångare och seglare af alla nationer och dessa gigantiska magasiner och varf. – Och när man så läser Canada Wharf, West-India, Australia o.d., så får man en blick öfver Englands storhet. Och när det står, om ångbåtar, frakt o.d. skrifvet med stora bokstäfver "for all the parts of the world" så gör det ändå ett märkvärdigt bussigt intryck.
Fastän London är så stort så har jag dock träffat 2 bekanta personer på gatan i dag – Lindholm som kom från Göteborg för att resa till Paris och en svensk, Lindström.
Det är märkvärdiga belysningar här i London – icke så grå som i Paris, mera blå och röda, ty luften är tjockare, mera disig.
London, 3 juni, aftonen 1884. 3 juni 1884
I går voro vi i Windsor. Det är en timmes jernvägsresa från London. På stationen träffade jag denne Fitz-Gerald som var hos Borgströms i fjol och hvilken jag följde till Petersburg. Han var lika orubbligt lugn som alltid och bad mig helsa till Finland och hans vänner der.
I går på morgonen kilade jag af till det uslaste qvarteret i London, bakom City, vid Middlesex street. Der bo nu mest judar och tjufvar ex professo. En sådan ohygglig syn! Ingenstädes i verlden, ej i Spanien, ej i Polen, ej i Italien har jag sett sådan lort och sådant elände. En fadd, snuskig lukt, de ohyggligaste ansigten, de rysligaste jud-typer man kan tänka sig, ett uselt lif i hela dess fullkomlighet – nej aldrig glömmer jag huru denna sida af London såg ut. Jag andades fritt då jag ändtligen hade lemnat detta bakom mig. Många af butikerna buro hebreiska skyltar – typer värre än på Narinken, qvinnorna med lösbenor, karlarne med spottlockar. – Dickens "smutsiga ansigten" som han ofta talar om, förstod jag nu först rigtigt. De sågo alla ut, i denna myrstack, som om de aldrig sett tvål och vatten, och som om de vore födda med dessa ohyggliga paltor på sig 13, 14 års flickor med den fräckaste uppsyn, qvinnor eländiga, sjuka och magra! Äro icke de stora städerna ett helvete? På landet kan jag sådant elände ändå ej florera.
London är ju mycket större än Paris. Här fins Thames, handeln, det internationella hallået, mycket fina och rika menniskor bredvid mycket smutsiga och fattiga – men hvad här ej finns så är det det glada soliga som lyser öfver hela verlden från Paris – här finnes ej Concorde platsen, ej boulevarderna och Louvren, icke jemnlikheten, ej de blå bluserna! För första gången har jag kommit att tänka på att l'Egalité icke är ett alldeles tomt ord i frankrike.
Nu slutar jag, älskade Mamma, ty det är sent och jag vill gå i säng. I morgon gå vi till Tower och sedan på några gallerier, hvarefter vi afsluta vår London sejour med att gå och höra "Meistersinger".
Paris d. 6 Juni 1884 6 juni 1884
Skilnaden mellan England och Frankrike förefaller ännu mycket större då man återkommer. Frankrike ser vackert, ljust, litet qvinligt ut – alla toner äro skära, ljusa, alla former äro vekare mindre robusta. Och Paris! Ja, jag ville nu ej upprepa den banala frasen om dess litenhet då man återkommer från London, men måste ändå säga att det finnes något sannt deri. Rörelsen är här koncentrerad i midten af staden, under det den är temmeligen lika
Jag har många vackra fotografier från London och Windsor, som jag skall skicka till eder om någon tid i London hela den milslånga vägen utmed Thames. Glad är jag att resan blef af – att jag gjorde den i så godt sällskap och under i så gynsamma förthållanden.
Jag vet ej om det var sjösjukan som kom efteråt – men i natt fick jag kl. 2 en grym sådan – den räckte några timmar och nu är jag alldeles bra igen, litet matt visserligen. Jag tror att det mest berodde på litet öfveransträngda nerver och vakande de sista nätterna i London.
I går morgse skref jag några ord från London om att jag derifrån skickat tvenne vackra regnkappor åt flickorna – en ny konst har kommit från St. Petersburg – och detta är alldeles nytt. Gubben Meyer lofvade skicka dem på snabbaste sätt. Paketet är ej stort ty kapporna äro mycket tunna. Jag hoppas ni ställa så till att, äfven om I ären på landet någon tar emot paketet som är adresseradt till Helsingfors
Paris 20 april 88 20 april 1888
Om det blir krig kommer Edelfelt och Ellan hem via London, Hull och Göteborg .
Ospedaletti 1sta Mars 1891 1 mars 1891
Lady Barringtons lilla Leila är nu färdig – på 3 seancer har jag gjort skizzen. Kanske kommer denna lilla pastell oläsligt att ha tur med sig, ty Sir Barrington är mycket lierad med Akademins president Sir Frederick Leighton, och Ladyn tycker att jag skulle exponera denna skizz på Royal Academy, Hon bjuden mig alltjemnt till London – och jag funderar 'derpå, mera än förr. London och England är ändå en guldgrufva, och hufvudsaken är ju det att vara patronerad af någon engelsman eller engelska.
Ospedaletti 10 mars 10 mars 1891
Så skall jag svara Lady Barrington – så flere korrespondenter i Paris. Lady B. skrifver att hon skickar den lilla pastellen till London och till den ändan skrifvit till Marcus Stone. A. R. A. – d.v.s. medlem af Royal Academy. Hon skickar mig hans bref också, för att som hon säger visa hvad engelska artister tänka om mig – och det är ju ytterst smickrande.
Paris 21 juni 91 21 juni 1891
Midsommar aftonen är jag bjuden på stor reception på Akademin i London jag tänkte ett ögonblick fara dit men det blir väl ej af. –
Gausdal måndag 11 juli 1893 11 juli 1893
Här är ett engelskt herrskap Romilly (han neveu till duke of Bedford, hon svenska) som ville att jag skulle måla ett porträtt af deras 3 års gosse, men han har ondt i halsen nu. De önska dessutom att jag någon gång kommer till London och målar deras porträtter – när?
Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17 februari 1895
I går var jag som sagdt på Eremitaget hela dagen och såg rigtigt. Ledsamt att ej flickorna fingo se Peter den Stores galleri och isynnerhet ett orientaliskt galleri som i går var öppet. Det var verkligen ett öfverväldigande praktfullt intryck man fick der, ädelstenar och guld – något liknande har jag endast sett i London i indiska afdelningen. Berätta för flickorna att våra vänner turkmanerna voro der, dessutom ett 50 tal baschkirer och kirgiser i ytterst praktfulla drägter – dessa igen med stora skinnmössor, kirgiserna i underliga hattar, – alla i siden och sammet. – – det hade varit roligt om flickorna fått se dem alla – något herrligt att se detta sällskap framför Voltaire af Houdon, likaså framför Diana af densamma.
Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
De försökte på allt sätt öfvertala mig att bli en af pelarne i "Pan" – får nu se om det hela går – Jag tycker de taga till det för stort – det skall bli det finaste som någonsin sett dagen! Men jag tycker alla bärarne äro väl unga och oerfarna och för moderna – d.v.s hypnotiserade af det som för denna qvarttimme anses modernast i Paris-London o.s.v. – De säga dumheter t.ex. om Rafael. – I går var jag på frukost med mycket champagne hos Meier Græfe, som har en utmärkt vacker ungkarlsvåning med gamla möbler (rococo) – frukosten var serverad på gammalt berliner porslin med gamla slipade glas. – Det voro ungefär de samma som hos Bodenhausen.
Paris lördag 9 mars 1895 9 mars 1895
Jag hoppas att Ellan och Kiki må hålla sig raska – jag läste just i Figaro i dag en statistik öfver influenzafallen i Petersburg, Berlin, London och Paris – Paris är jemförelsevis bäst lottadt – och ändå står det dåligt till här. I Berlin 33 tusen fall anmälda hos läkaren. Jag hoppas att det blir bättre här sedan blidare väderlek inträdt. I går var det rigtigt vårväder, i dag hällregnar det och är varmt.
Skärtorsdag 1895 11 april 1895
Zorns ha rest till London öfver påsken och ville hava oss med. – Det är ej så lätt då man har barn och jungfru med.
Petersburg 19 februari 1896
Den der engelska diplomaten var en ovanligt kunnig man. På tal om Sibirien (ang. Nansen) var han så slängd i geografi, etnografi o. språk, att det var rigtigt intressant att höra på. Han skrifver bl.a. ryska i embetskorrespondens – har mycket att göra med geografiska sällskapet i London – en helt ung man, mycket engelsk till sitt väsen.
Söndag 27. 1 januari 1897
Paris förefaller provinciellt i jemförelse med London – är det icke märkvärdigt.
Paris, söndag d. 28 Mars 1897 28 mars 1897
Härom dagen kom herrskapet Gallatly och bad mig måla hennes porträtt endera när jag kommer till London eller när de komma till Paris. De bådo helsa mina systrar och Mamma och tackade för vänskapsfullt bemötande. Han prutar då ej, i så fall liknande stora affärsmän som verkligen äro schangtilare än gens du monde. – Ett porträtt så stort som fru Runebergs – 6000 frcs, är ni nöjd med det? Det är ju väl betaldt, icke sannt?
Paris 3 maj 1897 3 maj 1897
Grefvinnan Lewenhaupt skrifver och ber mig vara välkommen till London, samt säger att Morton, amerikansk f.d. minister i Paris, vill ha en dotter "en rigtigt söt flicka" målad af mig
Skulle icke Lefflers eviga influenza ha uppehållit honom så att han nu först kommer hit den 15 maj, så skulle jag resa till London town i morgon dag. Jag har Sargent der och han har lofvat göra för mig hvad han kan, så har jag rekommendation till Phil May som för in mig i Punch. – Den otäcka förkylningen jag nu dras med, gör mig omöjlig att under de närmaste dagarna resa af, annars hade jag farit och kommit hit igen till Leffler. Det är ju en beqväm resa ifrån Gare St Lazare Kl. 11 f.m – i London kl. 6 e.m. to dinner.
Paris 11 maj 1897 11 maj 1897
Sorgegudstjänsten i Notre dame, dit Koki bjudit mig (han var der i Kammarjunker uniform med Ambassaden) var ej sådan man velat den. Först och främst trängsel, så denna underliga stränga och politiskt taktlösa predikan af père Ollivier, som sårade alla menniskor. Gud, de kristnas Gud, är ej en sådan der Baal eller Moloch som bara tänker på att straffa, och vi menniskor ha ej rättighet att tolka hvarje händelse som ett uttryck af belöning eller straff. Hvarför skulle det annars heta Herrans vägar äro outgrundliga? Att anfalla republiken är verkligen bra litet på sin plats just då republikens regering själfmant ställt sig i spetsen för denna religiösa akt. Ärkebiskopen är också mycket flat och har skrifvit det artigaste, försonligaste bref till Felix faure. Tyska Kejsarn hade sändt furst Radziwill i preussisk generaluniform, hela diplomaterkorpsen, lord mayorn i London med alla sheriffer och aldermen och en rysk storfurste var der.
Jag far troligen till London omkr. den 20 maj och stannar der, till 15 Juni – här blir Ingenting gjordt.
Paris 28 maj 1897 28 maj 1897
Så har jag verkligen lust på London nu. Om söndag eller måndag reser jag ändtligen och telegraferar genast min adress. – från Demidoff har jag ej fått något svar. Emellertid har jag fru Gallatly att måla grefvinnan Lewenhaupt att vända mig till ifall jag kommer i något klister.
Nu flyttar ni ut på Haiko, endera dagen. Här är det så kallt och blåsigt att man alls ej tänker på landet. 14 dagar tänker jag stanna i London kommer så hit på några dagar för att packa in och sedan – sedan mot norden.
Paris lördag 29 maj. 29 maj 1897
Lyckliga menniskor som ha det varmt hemma – här går jag vinterklädd och beställer sommarkläder först i London.
Söndag 30 maj 1897 30 maj 1897
I morgse reste jag från Paris i strålande solsken. Öfverresan var som en lusttur från Borgå till Haxalö, kanalen alldeles lugn – litet dödsjö så att en par damer voro sjuka. Det är lustig att se denna linje, alltid smitfull af folk. – Än turister, än cyklister, än Indier, som solbrända och magra komma direkt från Delhi och Benares till London. Och när vi kommo fram till det underliga, rökiga, svarta, stora, sagolika London, regnade det – som det också fortfarit att göra hela aftonen.
När jag tänker på Moskva och det här så kan man icke gerna finna större antipoder. Jo, en föreningslänk finnes, och det är det galna estradbyggandet, som förstört Londons yttre i hög grad. Öfverallt ha de utanför husen byggt plankestrader, på några ställen ha dessa estrader antagit ett alldeles monumentalt tycke. Trafalgar square ser närmast ut som Kaunissaari ångsåg – jag hoppas att det blir bättre när de på plankorna få upp sina brokiga klutar. – Får nu se om man kan göra något i denna vefva. Öfverallt finnes affischer med en aktris, mycket halfnaken som sjunger "The Victorian Era". Det är ju också ganska underligt att ha regerat 60 år och under denna tid aldrig begått en dumhet eller taktlöshet, ingen politisk faute. Hvad var England 1837 och hvad är det nu! Låt vara att Gumman haft goda ministrar, men när allt kommer omkring var detta ju också Ludvig XIVs enda förtjenst.
I går åt jag hos Chambure som skrämde upp mig för London och talte om en vän som i tio timmar fått söka rum förgäfves – jag fick emellertid mitt strax, till 5 schillings, hvilket ju dock är menskligt.
Jag hoppas det är bättre väder i morgon. – Annars är det omöjligt att göra en lustresa som med för så mycket nöje som den från Paris till London. Ack, jag skulle vilja visa Mamma några små cottages som jag såg på vägen; så trefliga, så inbjudande, så lustiga i färg (rödt i rödt) och så originella i form (half gotiska, borglika, halft moderna villolika. Jag tror man ej kan ha något mera inbjudande trefligt, något så landtligt konfortabelt!
The jubilee day 1 juni 1897
The Jubilée day. Ett ord bara för att säga att jag haft en kolossal tur. Först i går bjuden af lady Barringtons svåger att följa med ett stort sällskap i en omnibus för att se illuminationen, Så i dag att från den bästa plats i London, county Council's, se allt. jag eskorterade dit Sir Vincent Bs en lång ful och hygglig nièce. Det var mycket vackert. Jag skrifva mera derom snart.
Måndag 7 juni fortsatt söndag morgon 13 juni 7 juni 1897
Sedan lördag morgon är jag härute men reser in tillbaka till London dit frun kommer efter mig för att bli målad. Här i vanliga rum är det ändå svårare, tror jag, än i en atelier, och så tycker jag på dem här att de hellre se att saken ordnas på det sättet. Värst är att jag ej får hålla ateliern längre än till tisdag 8 dagar – den 16.
Torsdag 10 juni 1897 10 juni 1897
I morgse reste Koki – Vi voro tillsammans i går e.m. och använde vår tid till att stöfla omkring på gatorna – Jag naturligtvis nedåt temple genom Strand till Ludgate Hill och BlackFriars – Koki var förtjust åt den underbara gamla gotiska arkitekturen, de trånga gränderna och Themsen. Han sade att en massa tidiga barndomsminnen döko upp, ty alla dessa stället och gator voro honom bekanta från hans första sagböcker. Knappt hade han sagt detta då vi sågo några små pojkar i en underligt 1700 talets kostym gula strumpor, blå jacka med blanka knappar och barhufvade: då kom jag ihåg igen från min barndom att jag läst om ett legat från förra århundradet med stipulation att gossarna som uppfostrades i asylen alltid skulle gå barhufvade o.s.v. – Jag kan ej gå förbi Guildhall eller St Paul, och ej komma nära City utan att tänka på Tajtas "Lord majór i London.
I London finnes ingenting symmetriskt, inga stora avenyer och utsigter som i Paris, och ingenting som i artistisk skönhet kan mäta sig med Place de la Concorde, som nog är det vackraste i verlden allt är oregelbundet, krokigt, omvexlande byggdt stort och smått utan någon plan – men resultatet är icke desto mindre pittoreskt – förvånande, fantastiskt.
Lördag 12 juni 97 12 juni 1897
Ja Gud låte detta tilltag (att resa till London) slutas väl.
Det blir alltmera jubeléaktigt här. I synnerhet blir antalet af colonial gentlemen (soldater och officerare i uniform) allt större, likasom mängden militärer gör att London ser ut som Berlin. Men utmärkt vackra och stiliga äro sådana som Scotch guards, i den traditionella kostymen med röd ficka, plaid, väska af fågelskin, rutig kjol och bara ben, eller Scotich greys, alldeles i samma snitt men grått med silfver. Och gardessoldater i stora björnskinnsmössor och sprättiga Horse guards. Dessa Horseguards soldater är nog bland de vackraste karlar i verlden: långa, raka med fina drag och smala höfter. Och så snygga och fint klädda de äro sedan! Det fins inte många officerare hemma som se så ut och äro så fina. Jo tänk er Mæxmontan med fina mustascher och 10 år yngre, så får ni en ungefärlig bild af dessa soldater vid Hennes Majestäts hästgarde.
Nog kan det vara intressant att vara i London någon tid, men inte skulle jag vilja bo här. Det är något allvarligt och tungt i luften och lifvet här. Så blir man dessutom lätt bortskämd med den franska artigheten. Här äro de nog vänliga i själen (kanske, kanske också inte) med de visa det ej. Hvad som är alldeles påfallande är ovänligheten i butiker. Ingen visar en något, ingen springer fram och för ut varan – man får sjelf gå och söka och rota bäst man gitter och när man sedan valt ser bokhållaren ut som om han gjorde en en grace genom att ta emot ens usla pengar. – Gatulifvet är deremot mycket bättre ordnadt än i Paris. Inga skällande kuskar, inga gräl, ingen brutalitet af Polisen – allt hyggligt och stilla, Polisena äro makalösa, och kuskarne köra som englar.
London torsdag d. 17 juni 17 juni 1897
Jag målar nu mycket långt borta, i Sargents andra atelier vid Fulham Road, långt ut åt vester. Så stort är London att Mrs Gallatly ej hittade den gata der ateliern är, fastän hon i 1 1/2 timme reste omkring der i cab, och hon är ändå infödd här.
21 Juni 97 21 juni 1897
Senaste torsdags var jag på middag hos en rik London jude Mr Kahn, kusin och svåger till min vän Mme Kahn från Paris, som nu är enka och här hos dem. – Mme Kahn är bland de sötaste menniskor som finnas på denna jord. Jag kände mig mycket hemmastadd der, fastän jag aldrig sett värdsfolket och deras fullvuxna barn förr. Men judar ha ofta något universellt och allmänmenskligt öfver sig, tala alla språk och känner alla länder. De bo i det rikaste qvarteret (här äro så många rika qvarter) och ha ett mycket vackert och konstnärligt hem. Mr Kahn (som alla judar är han patriot) isynnerhet i de länder der de ha det bra ss. i England, Frankrike, Danmark och Sverige) utlade för mig om Englands förutsättningar att bli den enda utomeuropeiska magten af betydelse, tack vara deras fria institutioner.
Paris, Onsdag 10 maj 1899 10 maj 1899
Utom porträttet har jag ju dessa tafvelköp. Jag tror jag gjort en dumhet med en tafla af Ménard, som jag ej sett, och som jag nästan anser mig tvungen att köpa. Saken är den att jag var mycket förtjust i en pastell af M. men icke vågade köpa den, just emedan det var en pastell. Han sade då att han hade le tableau identique i London, på en utställning der – Och jag lofvade skrifva dit – emellertid kan det ju hända att han skickat taflan till London för att han ej ville ha den i Paris på Salongen – det är en misstanke som plågar mig. Nu reser Thaulow dit i öfvermorgon och har lofvat säga mig hvad den går för. Dumt är ju i alla fall att köpa grisen i säcken. 300 kostar den – då har jag 4000 qvar. Jag skulle vilja ha något af Dagnan, Besnard, Collet, Carrière m.fl. – Då hinar 4000 ej långt. Den Lindfors, generalen, som prutade ned summan från 10 till 7 tusen!!
Skräddaren Brander fr. London sade att Sparre skulle komma till L. d. 18. – Vet ni något derom?
Jag skulle ha god lust att resa till London på en vecka, den sista i maj. Om jag blott hade pengar att köpa några engelska taflor med!
Paris 1 Juni 99 1 juni 1899
Hela morgonen har gått att att få en blus och ett par gula stora sköna mjuka svala skor – ty nu ha vi sommar, rigtig, herrlig sommar. Lyckligtvis har jag fått mina sommarkläder från London, annars skulle jag ej stå ut. 26° i skuggan och en doft af sommar som är bedårande.
Paris 28. (Jag tror det är den 28, onsdag är det i alla fall) mars 1900 28 mars 1900
Brander, skräddaren från London var här och åtog sig att skyla min nakenhet. – Med pelsar blir det ändå för varmt att gå, det konstaterade jag i går och förrgår.
Paris 25 jan. 1901 25 januari 1901
Ännu har jag ej skrifvit till Demidoff Jag går endock in på att måla honom här eller (i värsta fall) i Nizza, ty till London midt i sorgen och ceremonierna vill jag ej fara och förlora min tid – Der blir nog gräsligt dyrt nu och dessutom vet jag från förr hur svårt det är att få atelier der.
Paris 24 febr. 1901 24 februari 1901
I förrgår fick jag ändtligen tag i min kusin, bjöd honom, på middag och passerade aftonen med honom. Jag åt just ingenting, ty jag har, som sagdt, varit skral i magen. Han är ganska klok och hygglig, gör ett duktigt och säkert intryck, kort, bredaxlad, rak och trygg som han är – soignerad som en svensk. Han har en viss äfventyrslusta som jag tycker om har varit, sedan han lemnade de juridiska studierna i Uppsala i stora affärer i Genua, London, Mannheim, Schweitz Rotterdam, Rouen och är nu här sedan 3 år. Han tyckes tala alla dessa språk mycket bra och mycket bra franska, med mycket litet svensk accent. Han är här 1sta man hos en stålhandlare (svenskt jern och stål) Lindberg, som sjelf är kontrakt i sina ben. – Han tycker att Svenska klubben är tråkig (när Antoinette Vallgren hörde det ropade hon: Men då är det ju en riktigt stilig pojke, som jag måste få bli bekant med!) Mycket uppriktigt talte han om fadrens död och hans förfärliga förtviflan då. Sin äldste bror Robert talte han om, visserligen med vänskap men med ett visst något som liknade medlidande med den mindre begåfvade.
Paris 4 mars. 4 mars 1901
Till Demidoff har jag skrifvit att jag helst vill måla här i min atelier, men att om det är absolut omöjligt, jag kommer till Cannes eller London.
Paris 8 mars 1901 8 mars 1901
Demidoff är i Nizza och jag skall skrifva dit till adress: prince d'Essling (Massena) – för att säga om jag vill komma till Cannes i nästan vecka eller vänta till slutet af månaden då han kommer till Paris eller i början af april komma till London. Cannes är lika dyrt som London och jag skall göra allt för att få honom att ge mig mera än 5, 6 seancer här som han säger sig kunna ge.
Paris 3 april 1901 3 april 1901
Jag är mycket nervös dels emedan jag måste fara till London, ty Demidoff var här och var likaså vänlig som obeveklig, och vi beslöto att jag skulle resa tisdag morgon d. 8.
Demidoff var mycket med om att lätta bördan för mig i London – lofvade hyra åt mig samma rum som Benj. Constant hade i Savoy Hôtel, men det blir i alla fall gräsligt dyrt och så har Håkanson sagt att jag icke får dinera en ville der – Då skall jag springa från Miljardärhotellet till ett litet nykterhetsvärdshus för att äta två ägg och litet spenat! Nå Ja, kommer tid, kommer råd! 12 dagar stannar jag der gör hvad jag hinner fortsätter porträttet hemma om så behöfs men skall vara här den 21 på Jour de Vernissage, ty jag vill se huru detta Aino As porträtt ser ut.
Skrif några ord till Savoy Hôtel London så att jag så fort som möjligt får veta huru Mamma mår. Tusen jern har jag i elden, tusen bref att besvara och jag är in a hurry – skulle jag nu helst kunna engelska som Annie!
Långfredag 1901 5 april 1901
Ja – Langen skulle nu vilja att jag skulle måla hans fru när jag återkommer från London. Denna resa till London plågar mig, ty jag får lof att skynda mig alldeles förfärligt för att få undan det allra oundgängligaste.
Paris Annandag Påsk 1901 8 april 1901
I morgon reser jag, för mina syndiga löftens skull, till London. Det var en dumhet att gå in på detta emedan det derangerar mig ofantligt, men jag är alltid en strunt då det gäller att säga nej. Men mera än en vecka stannar jag ej der – och gör under den tiden hvad jag hinner.
(Gräsligt har jag plågats af tvånget att ställa ut Moltke – har arbetat på detta porträtt som en galning – så att Håkanson sade att jag måste resa och komma bort från denna fixa idé – han tror att resan till London dessutom skall göra min mage godt. Jag har magrat mycket under hans behandling. Aldrig mera kommer jag att dricka alkohol, ty jag känner mig verkligen mycket bättre af denna nykter regim. Men som mitt onda är nervöst inverkar alla sorger direkt på inelfvorna, och jag har derför under dessa dagar igen haft dem "på tass".
I dag blåser det upp dugtigt – jag får gunga i morgon. Skrif till Savoy Hôtel London
10 april 10 april 1901
vidare talte jag om den ohyggliga stormen vid öfverresan – Ända till London var jag lackvåt till knäna nedifrån och halskrage, halsduk vore i en enda våt smörja. Jag träffade en bekant belgisk målare på tåget van Linden, och tillsammans togo vi saken ganska lustigt så mycket mera som vi ej ett ögonblick voro sjuka / Men en storm och vågor sådana som jag aldrig sett förr.
London är ganska slaskigt – bristen på stora avenuer, utsigten, frapperar alltid när man kommer från Paris – man kör på en liten gata in i en annan liten gata alltid mellan små tvåvånings hus, högst trevånings – alla dessa enkla tegelfacader förvåna dessutom då man kommer från Sandstenslyxen i Paris. London påminner något om ett många gånger upprepadt och mycket lifligt Köpenhamn.
London 14 april 1901 14 april 1901
Här i London vore en plats att taga såsom porträttmålare, ty Sargent kan ej hinna med alla – jag skulle ej ha något emot att en annat år slå mig ned här för någon tid, men då under vårsommaren. Vädret har varit gement alla dessa dagar, så vått, så vått, så vått och mörkt.
London är i sorg ännu och ingen menniska tala om theatrar och musichalls nu.
Hvad jag tycker om London, trots vädret. Jag tänker ofta för Morbror Gustafs Roastbeef cold, att potatoes men också på hans patent – Det är verkligen allt så patent här, allvarligt och manligt och märkvärdigt nog, mycket lugnare än Paris. Kuskarne och poliskonstaplarna äro englar – en sådan ordning de hålla – aldrig skrik och gräl och öfverkörningar på gatorna.
Paris Fredag 19 april 1901 kl. ½ 7 e.m 19 april 1901
Jag andas ut efter alla dessa vilda får och lejoninnor och krokodiler och zebror som utgjort det enda samtalsämnet mellan Demidoff och hans, som jag tror litet rubbade lilla bror. Men vackra saker såg jag i London och staden tycker jag rigtigt mycket om.
*Här är våren ganska långt framskriden, mycket mera än i London
Paris 21 april 1901 kl. 11 ½ på aftonen. 21 april 1901
Det är så underligt att skrifva till Mamma nu då jag alls ej vet huru detta bref kommer att råka Mamma – hvilket Mammas helsa och själstillstånd är då dessa rader hinna fram – jag har ej haft några underrättelser de sista dagarna och telegrammet i London som sade "tous bien" är redan en vecka gammalt.
Jag stannar här en vecka. eller 14 dagar behöfver hvila litet efter parforcearbetet i London, får Ds porträtt hit, ser på det och afgör då om jag måste resa dit igen och den vägen fara hem. men jag måste få hvila litet, två tre dagar bara – i detta herrliga väder blir det ej svårt!
Paris 22 april 1901 22 april 1901
Ack om Mamma kunde läsa Clémenceaus artiklar i le bloc – det är då en karl som kan skrifva. – I London kom jag ut ur en butik och föll rakt på Georges Clémenceau, och blef så glad som om jag råkat min köttslige fader. Jag talade om hans artiklar, om Finland, och han talade tröstande ord.
Paris 24 april 1901 24 april 1901
Jag väntar på Demidoffs porträtt här – Kanske behöfver jag ingenting göra till det och heller ej resa tillbaka till London
Paris 25 april 1901 25 april 1901
"Skall Du komma hem i Juli eller Augusti?" frågar Mamma i det sista, vänliga brefvet. Nej, så galet är det väl ändå ej, jag hoppas kunna komma hem mycket förr. Nu gör jag bara flickan Vallery Radot, som jag börjar i morgon, i största hast, ser sedan på Demidoffs porträtt som jag får från London, och hoppas att jag skall kunna se på det här, ty det gäller egentligen att få ensemble i detta porträtt, likheten är der redan.
Paris 4 maj 1901 4 maj 1901
Jag kan ej säga huru glad jag blef öfver Mammas bref, öfver den stadiga handstilen och Mammas vänlighet att tänka på mig – (tidningsutdraget från London). Ledsamt, förfärligt ledsamt är att höra om Mammas svaghet ännu – men jag hoppas till Gud att det går framåt med krafterna, som Ni alla säga i Edra bref.
Paris 7 maj 1901 7 maj 1901
Säg B. att pianisten Feiness först i morgon ger sin sedan julen beramade koncert, att jag hoppades förgäfves att denna musikaliska högtid skulle gå af stapeln medan jag var i London, att jag gifvit den ena af mina fribiljetter åt Mlle Sophie Perrot, och att jag vrider mig som en mask vid tanken att, när man har så ondt om tid, sitta två timmar i Salle Pleyel och höra på detta hamrande.