Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Åbo

Brev som nämner Åbo i kronologisk ordning

Kiala, den 13 Augusti 67. 13 augusti 1867
Alexandra Edelfelt och Carl Albert Edelfelt har varit på resa; de har besökt Åbo och Stockholm.
Ombord på Grefve Berg d. 3 Juli 71. på resa till Åland 3 juli 1871
Edelfelt och de övriga i Fornminnesföreningens expedition har med ångfartyget 'Grefve Berg' lämnat Åbo, med sikte på Degerby, för att sedan fortsätta till Mariehamn; fartyget har på grund av dimma fått lov att ankra på Slottsfjärden, strax utanför Aura ås mynning; klockan sex på morgonen konstaterade Edelfelt att däckspassagerarna inte sovit en blund på hela natten, inte på grund av vädret utan på grund av det muntra sällskapet.
På båten har Edelfelt träffat Wille (Wilhelm) Cadenius som i Åbo umgåtts "avec son ami" [med sin vän] Leo Mechelin, och nu var på väg till Stockholm för att roa sig.
Solen tittade fram då de anlände till Åbo; på Societetshuset bytte de om till sina bästa kläder och gick sedan till Rättikan för att äta; Alexandra Edelfelts brev hade anlänt till postkontoret; i Åbo domkyrka beundrade Edelfelt Wladimir Schvertskoffs ”mästerliga, storartade glasmålning"; i hans innersta viskade Correggios ord: "också jag är målare"; känslan har han därefter inte kunnat "räisonnera" bort.
Expeditionen strövade omkring på Runsala; Edelfelt kom i en dispyt i språkfrågan med Emil Nervander.
Sällskapet blev inbjudet till en tillställning med dans som gavs av herr William Crickton, med anledning av det ryska kronoångfartyget Rurik som han hade byggt; flera av Åbo stads mest inflytelserika personer var bjudna, många av dem kände fadern Carl Albert Edelfelt; Edelfelt talade med greve Carl Creutz, kommerseråd Erik Julin, borgmästare Herman Höckert; han dansade med två fröknar Cedercreutz, Alfhild och Louise, döttrar till friherrinnan Emelie Cedercreutz, född Masachin [Morsing]; den äldre fröken, Alfhild Cedercreutz, var förlovad med befälhavaren på Rurik, Konstantin Bojil [Boyle] ; friherrinnan har dansat många gånger med Carl Albert Edelfelt; Edelfelt gjorde även bekantskap med fröknarna Annat, Matilda och Augusta, samt grevinnan Hortense Creutz, som bad honom hälsa till Alexandra Edelfelt; Crickton bjöd sällskpet avslutningsvis till Rättikan och följande dag på lustfärd kring Runsala, vilken inte blev av.
Edelfelt träffade Atte Alléen, som vill ge upp sina studier, satsa på sången och gå in vid Operan i Stockholm; denne ville att Edelfelt skulle följa med och hälsa på systern Alma, men besöket blev inte av.
Edelfelt sökte upp John Lillja; han liksom "gubben", fadern Johan Lilja, var hyggliga.
Sällskapet gjorde skyldighetsvisiter hos Carl Creutz och Robert Wilhelm Ekman.
Norrtelge d. 14 Juli 1871. 14 juli 1871
Alexandra Edelfelt kunde sända brev till post restante adresser i Degerby och Åbo, som han skulle passera i slutet av juli eller början av augusti.
Fragment 1 januari 1872
I höst ska Edelfelt försöka läsa grekiska på allvar, men om det är möjligt ska han söka stipendiet för konststudier; ”Här i Sverige har man gjutit olja på elden, hvad min lust för måleriet vidkommer, [- - -]”; han kan inte tänka sig att om 10 år sitta som kollega i Jyväskylä eller auskultant i Åbo hovrätt.
Stockholm den 19 Juli 1872. 19 juli 1872
De förkylda Edelfelt och Bernhard Reinhold tog då båten anlände till Åbo en "istvoschik", droska, till ett apotek där de fick "chinin och fräspulver"; "gubben" Robert Wilhelm Ekman tog hand om dem, då han kom för att hälsa på Reinhold; då ångbåten fortsatte bäddade Edelfelt ner sig i filtar och följande morgon kände han sig fullkomligt "restaurerad", återställd.
Edelfelt hade i förbifarten träffat "gubben" Nils Pinello i Åbo; han hade på grund av illamåendet inte kunnat besöka denne; besöket fick skjutas upp till återresan.
på Östersjön, nära Bornholm, d. 28 Sept. 28 september 1873
Middag intog Edelfelt med kapten Mattsson och två andra Åbo-sjökaptener på värdshuset Hotel Helsingfors; följande morgon gick han än en gång in till staden som trots sitt ålderdomliga och intresseväckande utseende föreföll honom smutsig i jämförelse med Helsingfors.
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27 maj 1874
Intagningen var lindrigare än Edelfelt tänkt sig; fransmännen lämnade honom snart i fred; en ung "sprätthök" från Athen försökte driva med honom, men Edelfelt svarade ifrån så elakt han kunde; fram till att en ny kommer är det hans uppgift att köpa tvål och föra handduken till "tvättmadamen"; som Alexandra Edelfelt märker duar man varandra i ateljén; Edelfelt tänker på alla styva engelsmän och amerikaner i ateljén som fått genomgå samma behandling; Sidney Adams kommer att ta illa upp när han får ett sådant mottagande då han kommer i augusti; några schweizare frågade mycket om Finland och kände till Helsingfors, Åbo och Wiborg.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Bihang med illustrationer från restaurangen där han dagligen déjeunerar, äter; bl.a. kyparen Michel, elsassaren och restaurangägaren Monsieur Fuchs, ryske kaptenen Kursknoff som är anställd vid ambassaden, den egyptiske paschan Demirgian som är vid Léon Bonnats ateljé och talar svenska efter ett år i Stockholm, mångspråkige Monsieur Melon som är elev till Bonnat och har varit i Grekland, Tyskland, Italien, England, Sverige, Norge, Ryssland och i Helsingfors och Åbo, bl.a. i Brunnsparken; några typer från ateljén: Madès från Madrid, en rik brasiliansk markis som är släkt med kejsarhuset i Brasilien; le comte de Nouij, och den store pratmakaren Campagnol; slutligen en skiss av den franska linjesoldaten, troupieren, som efter fransk-tyska kriget är dåligt klädd, preussarna ser tiotusen gånger ståtligare ut; Edelfelt hade tidigare haft en bild av den franska eleganta soldaten, som Cham framställde dem.
Paris d. 14 Nov. 1874. 14 november 1874
Föregående dag var alla finnar bjudna till Berndt Lindholm på ett glas toddy, eller grogg som det heter här; där var en assessor Idestam från Åbo.
Åbo söndags afton. Societetshuset. Klo. ½ 10. 29 oktober 1876
I Åbo fick Edelfelt inte tag på någon istwoschik [izvoztjik – hyrkusk] och måste leta i två timmar innan han träffade Thorsten Wænerberg.
Stockholm, onsdags morgon. (d. 1sta nov.) 1876. (ombord på Constantin.) 1 november 1876
I Åbo hade Edelfelt i snöstorm fått åka ända ned till slottet med sina saker; den fulle istwoschiken [izvoztjik – hyrkusk] protesterade mot att åka ända fram i "ett sådant Herrans väder"; ångbåten Constantin stannade vid Slottsfjärden och kom inte upp i ån; vid ångbåtskontoret kunde de inte meddela när Constantin skulle anlända och avgå; Edelfelt måste därför springa varje halvtimme till kontoret och höra sig för om ångbåten hade kommit, däremellan uppehöll han sig på Rettikan och Societetshuset.
*Edelfelt lånade Thorsten Waenerbergs galoscher för ångbåtsresan; de återsänds till Åbo.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
I Hamburg hann Edelfelt bese den vackra staden en stund på morgonen; Alexandra Edelfelt trodde säkert att han kommit fram en hel vecka tidigare; två brev väntade på honom hos Gunnar Berndtson; naturhinder ställde sig i vägen, det var snöstorm i Åbo, Falköping, Göteborg och i Aarhus; hela Danmark ligger under fotsdjup snö; Alstern låg frusen och det var tjock snö ända till Cöln.
Lübeck, den 17 Juli 1877 17 juli 1877
Som Alexandra Edelfelt ser har Edelfelt kommit sig iväg; ödet tycks emellertid ha sagt hic nee ultra [hit men inte längre] för några dagar; det avgår båtar till Stockholm, men de går via Carlskrona, Oskarshamn, Westervik och Gud vet var; på torsdag går Pehr Brahe till Åbo och Edelfelt hoppas på lördag kunna ta tåget till Kervo; det blir billigare att åka med Pehr Brahe än att fara via Stockholm, och han slipper de tråkiga visiterna hos Ahlbergs och Laurins.
Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl; han telegraferar då han anländer till Åbo, det kan ju hända att ångbåten kommer efter att tåget har avgått.
Åbo, d. Torsdag. hos grefvinnan Gustafva Essen. kl. 6. e.m. 11 oktober 1877
Aptekar Arvidsson är en gammal Åbobekant till Carl Albert Edelfelt.
Alexandra Edelfelt får färska hälsningar från Georg Philip Armfelt; Edelfelt saknar familjen, det är alltid svårt under de första dagarna efter att de skilts åt; Edelfelt är åtminstone nöjd över att ha fått se griftvalven i Åbo, även om där, liksom i slottet, var mindre än väntat att göra; han sänder kyssar till Anni och Butti (Berta) Edelfelt.
Stockholm måndag d. 15. Okt 77. 15 oktober 1877
Aldrig mera ångbåtsresor så här sent på hösten; efter skilsmässan från familjen önskar man omväxling, men då den består i att gå och vänta på ångbåten i Åbo och ligga nära en dag och lossa i Degerby på Åland, så är trösten klen.
Sista kvällen i Åbo var Edelfelt hos Creutzens; där var tante Thilda Kræmer, Fru Björkenheim med dotter friherrinnan Louise Cedercreutz, Creutzens två gifta och tre ogifta döttrar; alla var vänliga och Edelfelt kände sig hemma där.
Reskamrater på ångbåten var gubben Fredrik Pacius med fru och en vacker fröken Martin på väg till Hamburg, konsul Alfred Jacobson med särdeles vacker fru från Åbo, en äldre fröken Schürer-Waldheim som var kusin till Armfelts och hade varit på bröllopet i Åbo; därtill var en svensk ingenjör, en jude från Stockholm, en konsul från Uliåborg och svenska damkvartetten.
Fröken Berta Schürer Waldheims mor heter Oxenstjerna; hon talade oförtäckt om massa familjeförhållanden inom Armfeltska släkten; roligast var det att tala om tiden från 1780 till 1815, om Gustaf Mauritz Armfelt, vars korrespondens hon gått igenom på Åminne, om Gustaf IV Adolf och Carl XIII; Axel Antell ska också gå igenom pappren på Åminne, och fröken Schürer Waldheim förutspådde att han där skulle finna rätt mycket som belyste de dåliga sidorna i G. M. Armfelts karaktär, men bara lite av historiskt intresse; fröken Schürer Waldheim har många gånger varit i Finland, på Ratula och i Åbo, och är hemmastadd i "finska förhållanden".
Edelfelt ber skicka fotografiporträttet av fru Sofia Cotta åt Carl Mannerheim, som han träffade i Åbo.
Paris. d 21 Okt 77. 21 oktober 1877
Resan från Helsingfors blev dyr, med värdshusräkningar i Åbo, Stockholm och Köln, samt inköp av hatt, handskar och halsdukar.
d 5. Dec 77 5 december 1877
Alexandra Edelfelt får inte tala om de 1 000 francs som Carl Mannerheim gav Edelfelt i somras; Mannerheim var ledsen på Edelfelt för att nyheten kommit ut; Gustaf Philip Armfelt lär ha berättat det åt alla i Åbo; det måste vara Gunnar Berndtson som har talat om saken; Mamma får heller inte tala om tavlan som Mannerheim köpt; Edelfelt tror denne tänker sälja den, åtminstone hade de tillsammans gått med den till en konsthandlare.
Paris d. 8 febr. 78 8 mars 1878
Följande dag skall Edelfelt till Gustave Courtois och låna en broderad sidendyna åt salig Claës Fleming; han är klädd i gul sidendräkt, spetskrage, silkesskor och gult sidentäcke som hertig Carl just skrynklat till; Edelfelt såg tre-fyra lik svepta i gult i Åbo gravvalv; Jules Bastiens råd att smutsa ned hertigens kostym var mycket gott; Morbror Gustaf Brandt får sin officer, han kommer att stå bakom kistlocket, som hålls av en soldat och slottssmeden; officeren har mörkblå kappa med Sveriges vapen på [illustration: svensk officer från 1500-talet]; Edelfelt har sett denna kostym på en gravyr från 1580, men hade hertig Carl rätt att låta sitt folk bära Svea rikes vapen?; på kistan finns Flemingska och Stenbockska vapnen och IHS på huvudändan; på golvet har han lust att sätta en gravsten för att bryta färgen; Edelfelt tror visserligen inte att någon blivit begravd i Åbo slottskyrka, men kanske det har funnits tomma gravar, kenotafier; vilken fähund till slottssyssloman som inte släppte in Edelfelt i den så kallade "katolska kyrkan" i slottet; Åboborna har lika mycket reda på Persepolis ruiner som på det inre av slottet; Johan III hade redan huserat på slottet och han älskade prakt samt spelade självständig furste.
Paris d. 16 Januari 1879. 16 januari 1879
Edelfelt mötte Alfred Koechlin på gatan; Koechlin hade varit i Petersburg i affärer, men hade inte tid att komma till Helsingfors eller Åbo.
Paris d. 28 april 79 28 april 1879
Edelfelt kunde sända tavlan till Stockholm, där det svenska ämnet borde väcka intresse; han ber Alexandra Edelfelt fråga B.O. Schauman om denne kunde åta sig att skicka tavlan till Åbo, där man skulle ställa ut den och inkomsterna skulle täcka fraktkostnader och emballage; i Stockholm har Johannes Jæger lovat sköta alla bestyr; tavlan behöver komma till Stockholm före juni, då alla människor är bortresta; om ingen köpare dyker upp sänder han tavlan till München, förutsatt att den kommer dit före den 22 juni.
Paris d. 12 maj 79 12 maj 1879
Alexandra Edelfelt undrar vad de skall göra med Carl IX; Edelfelt har bett Axel Antell skicka hem tavlan; i Åbo kan den ställas ut några dagar, innan den i slutet av maj blir synlig i Stockholm; Edelfelt undrar om Morbror Gustaf Brandt kan åta sig att ordna något av detta, i utbyte mot en skiss eller teckning?
Paris d. 17 maj 1879 17 maj 1879
Tänk om Åbo stad ville köpa tavlan för 5 000 mark.
Sthlm d. 14 Juli 1879 14 juli 1879
Gunnar Berndtson lovade posta det senaste brevet i Åbo; Edelfelt hoppas Alexandra Edelfelt fått brevet och vet när han är att vänta hem.
Nästa båt går fredagen den 18; Edelfelt kunde följande dag vara i Helsingfors om han tar Åbotåget, men då måste han övernatta i Kervo; kanske fortsätter han istället med ångbåten till Helsingfors och tar [hjulångare] Runeberg direkt till Haiko; han telegraferar till Alexandra Edelfelt vad han har beslutat då han kommer till Åbo.
Åbo, den 21 Oktober 1879 21 oktober 1879
I Åbo mötte Fredric Rettig och greve Carl Armfelt Edelfelt på stationen; Gustaf Philip Armfelt hade redan på torsdagen annonserat Edelfelts ankomst, så de hade redan tre gånger sökt sig till stationen.
Fredric Rettigs våning är ännu inte riktigt färdig; i matsalen finns möbler från Petersburg i rysk stil; salongen är röd; Jacob Ahrenberg hade en ganska rolig stil; Ernst Rönnbäck tog sitt jättelöje och Alfred Magnus Forsström hävdade sitt rykte som Åbos mest fulländade, ogifta världsman.
Åbo, den 21 Oktober 1879 21 oktober 1879
På morgonen skall Edelfelt gå till Creutzens och hoppas sedan att han kan resa; han önskar att han var i Paris; de oundvikliga höstsejourerna i Åbo har gjort att Edelfelt fått en viss förskräckelse för staden.
Stockholm d. 25 oktober 79 25 oktober 1879
På grund av storm tog resan mellan Åbo och Stockholm mer än två dygn; det var bara fruntimren som var sjösjuka men kaptenen riskerade inte att åka över Ålands hav och kastade därför ankar klockan 2 den andra dagen; föregående natt hade de legat i lugn och ro i Korpo skärgård.
Ångbåten var proppfull med passagerare, fröken Wilhelmina Mannerheim med lilla Jeanne Cotta, en pigg och söt men fin och bräcklig flicka, grevinnan Anna Cronhielm, fröknarna Furuhjelm, Krook och Ehrensvärd, samt flera herrar från Åbo och svenska kvartettsångare.
Paris d. 30/11 1879 30 november 1879
Den första Nordiska klubben hölls denna gång i Walter Runebergs ateljé; Runeberg har hyrt en av de största ateljéerna i Paris för att göra faderns staty; umgänget var stelt, till och med Adèle Ehrnrooths svada stannade av; Edelfelt träffade de finska målarinnorna, bland annat fröken Olga von Minkwitz; deras yttre var inte tillräckligt frestande för att han skulle göra sin kur för dem; fröken Alma Engblom från Åbo må vara intelligent, men hon är det inte då hon inte klipper sitt lingula hår som hänger stripigt i ögonen och går som en förvuxen gymnasist.
Paris, lördag d. 24 Jan. 1880 24 januari 1880
I kväll är Edelfelt bjuden till Madame Jacquinot och på samma gång till den schweiziske målaren Paul Robert vars fru är pensionskamrat till fröken Lindblom i Åbo.
Paris d. 17 febr. 1880 17 februari 1880
Gustaf Philip Armfelts plötsliga död gick Edelfelt djupt i hjärtat; han meddelade genast Alfred Koechlin, så att de sorgliga nyheterna inte skulle komma på bröllopsdagen ifall Armfelts i Åbo skulle skriva; Edelfelt gav dödsbudet även till Gustaf Philips systerson Casper Wrede; Gustaf Philip var hjärtans beskedlig, han blir nu kvitt det tråkiga Helsingfors, skulder och bekymmer på ålderdomen.
Lördag. Okt 1880 16 oktober 1880
Det är förfärligt sorgligt med Paul Creutz död; Edelfelt undrar hur det är möjligt att alla världens Adlerbergar, kejsare och kungar kan hindra en far att skynda till sin sons dödsbädd; det är inte ens krig i landet och Åbo stad svävar inte i fara; Edelfelt tillbringade en av sina sista kvällar i Helsingfors tillsammans med P. Creutz.
Julafton 24 december 1880
Edelfelt skriver hos Gunnar Berndtson innan de går till middagen de ska äta tillsammans med Casper Wrede, William Feron, Robert Tegerström och en doktor Zetterman från Åbo.
Toledo d. 30 april 1881. 30 april 1881
Man är verkligen i valet och qvalet då det gäller att måla här, ty alla gathörn äro pittoreska. Något som jag ej förstår är att de 18 000 (fordom öfver 200 tusen) innevånare i Toledo (icke så många som Åbos) kunna fylla så pass bra denna stora väldiga stad med dess enorma, fästningslika hus. Toledo har ett så kungligt utseende, att jag först här rigtigt har förstått hvad den spanska monarkin engång varit. – Mamma vet att denna är en af de äldsta städer i verlden. Den säges vara grundlagd af judar som flydde under babyloniska fångenskapen. Namnet Toledoth är hebraiska och betyda slägternas stad emedan alla Juda stammar voro representerade vid emigrationen. Under hela medeltiden fingo judarne hålla synagoga här i motsats till förhållandet i andra länder, detta också till följd af en legend, enl. hvilken Caïphas, innan han dömde Kristus rådfrågade alla judar i alla länder (!) och judarne i Toledo voro de ende som röstade emot dödsdomen öfver Frälsaren.
Paris d. 1 Juni 1882 1 juni 1882
Åbos finaste kavaljer Forström, den s.k. hertigen af Geta, är här och har annonserat sin ankomst hit i dag.
Paris d. 3 aug. 1882 3 augusti 1882
Jag reser öfver Köpenhamn dit jag kommer om söndag morgon stannar der till måndag – är om tisdag kl. 7 på morgonen i Stockholm och tar sedan Aura så att jag om onsdag är i Åbo – hvarifrån jag telegraferar.
d. 10 maj 84 10 maj 1884
Mamma vet hur akut tråkighet verkar som kopparslagare, dagen derpå. Saken var att jag i går på e.m hade tänkt kunna gå omkring på salongen i lugn och ro. Fåvitska hopp. Snart fingo herrskapet Jacobson från Åbo tag i mig, och jag hade icke tillräckligt moraliskt mod för att lösrycka mig från dem.
Paris d. 28 april 86 28 april 1886
Besök att vänta av herrskapet Jacobsson från Åbo.
Paris, tisdag d. 11 maj 86 11 maj 1886
Många finländska familjer är i Paris just nu: Jacobssons från Åbo, Schybergson med Mimmi Antell; Kurténs har rest.
Paris d. 6 juni 86 6 juni 1886
Konni Zilliacus beklagar sig över sin reskamrat, herr Liljeblad, som inte kan främmande språk och sitter på hotellet med herr Gröndal från Åbo, spelar kort och dricker toddy; Edelfelt konstaterar att han sällan stöter på denna slags finskhet, utan vetgiriga landsmän.
Paris, söndag 13 maj 88 13 maj 1888
Umgänget mellan Runebergs och Edelfelts blir inte livligt; fru Runeberg verkar tyngande på umgänget, hon är så "precis, Åbo-aktig och rättänkande".
Paris 2 juli 1891. 2 juli 1891
följande morgon kl. 1/2 7 gick jag omkring i Havre. Jag kände mig så Haikostämd med alla dessa fartyg, deribland 5, 6. finska Ofelia från Åland och Libertas från Åbo – intet från Borgå. Och norrmän utan ände. Då hvarannan krogdörr vid hamnen står det: "här tales norsk" norsk sild, och Norsk aquavit. – Svenskt Fahlu bränvin o.s.v. – och namn sådana som Andersen, Pedersen o d –
25 juli 91 25 juli 1891
Ellan har telegraferat till fru Runeberg om den der engelska guvernanten – således reser hon, med Runebergs den 29 och är i Finland (Åbo) den 4 augusti.
Djursholm tisdag morgon 28/6 92 28 juni 1892
Jag antager, af flickornas telegram som jag fick kl. 12 således en timme sedan det afsändes från Åbo att de stackrarna varit dugtigt sjösjuka Här blåste det friskt på natten. Måtte bara inte Bertha ha suttit upp hela natten.
d 5 maj 1893 5 maj 1893
Från Åbo skref Cygnæus och proponerade prisnedsättning på tavastländska byn. Jag svarade telegrafiskt och har ännu ej fått något besked. – Björneborgarne äro i Stockholm sedan den 4de
Paris 10 maj 93. 10 maj 1893
Det var ju roligt att jag fick Portas by placerad i Åbo. De hade genom Cygnæs bedt att få prisnedsättning och jag prutade 300. från 2000 till 1700.
Kjøbenhavn 9 april 94 9 april 1894
Huru, huru skall jag göra med Åboutställningen. Ack om någon annan kunde besluta för mig. Jag har aldrig lofvat dem taflan fastän jag fått lof att exponera den af fru R.
Kjøbenhavn 18 april 1894 18 april 1894
Jag är mycket tveksam om Stockholms utställningen af altartaflan. Här ställer jag ej ut den – i brist på lokal. Till Åbo bryr jag mig ej heller om att skicka den – det är ju bara risk. Huru kan Ahrenberg påstå att ek blefve lika billigt som furu? Men må gå. Eken skall i alla fall gnidas in med någon färg. Mamma skulle ha tagit emot allt hvad Ahrenberg bjöd – det skulle nog ha kunnat användas på Haiko.
Paris, tisdag 12 mars 1895 12 mars 1895
Icke destomindre har jag troget hållits vid mitt arbete både i går och i dag. Jag har gjort en alldeles ny, och som jag tycker tusen gånger bättre Per Brahe skizz. Denna föreställer det ögonblick då han och biskopen, professorerna och adeln gå ombord på galejan förtöjd utanför Åbo slott. Man ser hela inloppet till Åbo och kyrkan i bakgrunden. – Det blir mycket mera omvexling i denna. – I midten på landningsbryggan Per Brahe, som åtföljs af "6 krigsofurstar" med hallebarder. – En god idé, tycker jag, är att låta en vapenhärold i de finska färgerna med Finlands vapen på bröstet komma emot honom och be honom stiga ombord. – Ombord är redan adeln, de som bära insignierna och en rikshärold med svenska vapnet. Hela landningsbryggan (tecknad efter naturen i Åbo för ett år sedan kommer att göra en briljant effekt och samla kompositionen. Jag är på godt humör som då man får och fått en god idé, och bara brinner af ifver att få den fixerad på duken. Folkmassan som klättrar sig upp på slottsmuren, på kullen kommer också här att spela en mycket större rol. Jag har bondpojkar, borgare från Åbo studiosi som hurra – Jag tror det skall bli bra. Skizzen är hållen i tegelrödt, blågrönt blekgult; ingenting helsvart och ingenting helhvitt – men salen måste målas om helhvit, ty derpå är skizzen beräknad.
Paris 14 mars 95 14 mars 1895
I går afton åt jag igen middag med Jonas och Thomasine Lie – Jonas var på sitt bästa humör, mycket rolig då han berättade om Strindberg. Han sade att han ställt sig i spetsen för insamlingen för S. för att slippa se honom. "Det slutar aldrig väl om han börjar komma hem till oss." – Om Lina Runeberg och den förskräckelse hon med sin rättrådiga domaremyndighet och Åbofelfrihet ingaf, talade de och Jonas sade att han ännu i den dag som är, då han kommer åt Ternes till (der Rs bodde) kände det som om han "skulle upp i examen". "Den fruktan för Linas stränga dom räcker för mig så länge lifvet räcker sade han. Roligt att se en man vid hans ålder så arbetskry och ungdomlig. Han tror att det är just emedan han börjat så sent.
Paris 27 maj, (måndag) 95 27 maj 1895
Det skall bli roligt att fortsätta på Haiko i Juli och Augusti, två månader som jag gerna ville ha alldeles ograverade på Haiko – möjligen med en tur till Åbo och Hangö, isynnerhet om jag finge den stora lyckan att få Mamma med till Hangö. Der är vackert men maten är den uslaste på jorden. Jag tror det var bäst att ta matsäck med från Haiko. Jag har utom af maten, ett minne af ett rödvin som Borgström bjöd på på Gd Hôtel i Hangö. I mitt lif har jag aldrig smakat en sådan soppa der man tydligen igenkände ingredienserna: bläck, vitriol och blåbärstaft. Lyckligtvis tycker Mamma ej om rödvin och inte jag heller. Nej vi hålla oss till våra korgar och flaskor som vi ta med oss.
Paris 20 Juni 1895 20 juni 1895
Jag har haft den stora glädjen att i dag ha haft Puvis de Chavannes här för att se på mina solennitetssals gubbar. Han var här länge, lät mig rita upp salen, var förtjust i den nya skizzen, sade den vara simple et expressif, tyckte mycket om Pehr Brahe figur och gaf mig en massa praktiska råd. Han var så älskvärd som möjligt, och sade att jag ej skulle ändra det minsta i den senare skizzen. Det värsta af arbetet är nu redan gjort, sade han – föreställ Er ändå inte att resten går "comme sur des roulettes", – det blir ett drygt arbete. Håll Er noga till skizzen – gör ingen skugga starkare än den ni har der, låt måla salen hvit – målar ni det i olja så var icke rädd att empatera o.s.v. – Han bad mig måla ut Åbo litet mera i fonden; detsamma hade Estlander sagt mig. – Gubben P. d. C. –som fyllde 70 år i vintras, är så kry ochrak och röd och soignerad som trots någon ungtupp – en utmärkt konstnär är han, det är säkert. – Croyez moi, sade han, ça sera tres bien: c'est simple et sérieux – je ne voit pas beaucoup de peinture aussi sérieuse aujourd'hui. Jag visade honom en del teckningar jag gjort för denna väggmålning och han var mycket nöjd med dem. Besnard hade rådt mig att ändra den gamla skizzen. "Je ne comprends pas Besnard" sade Puvis "il y a an monde entre les deux esquisses,et ca dernière est bien plus décorative et simple. Fastes-la, je vous le dis, sans hesitation! – – Allt detta var ju mycket roligt, och jag känner mig nu mycket lifvad för denna målning igen. Gud låte mig få vara så frisk som jag varit detta sista år så blir det mig rigtigt bra med måleriet ännu. – Målar ni det der i olja" sade Puvis skrattande "så gratulerar jag er färghandlare – Ni kan aldrig tänka er hvilka summor jag depenserar på zinkhvitt – une fortune pour chaqne tableau!
Torsdag 10 juni 1897 10 juni 1897
Jag arbetar derför sedan 3 dagar i Mr Jacomb Hood's Studio, vid Tite Street, alldeles nära Sargent och Chelsea Hospital (invalidhotellet här) Det är ej mera än 20 minuters "walk" härifrån hotellet. Der ha vi det mycket bra, godt ljus och godt rum. Mr Hood är på landet men kommit in onsdag morgon, och är porträttet ej färdigt då, har Sargent lofvat skaffa mig någon annan atelier att sluta det i. Der, i ateliern fins den hyggligaste madame eller fru som "housekeeper" och hon har t.o.m. i dag gifvit oss "luncheon" åt Mrs Gallatly, fröken Erikson fr. Åbo, (systern gift med Rosenlew) och jag mig. Jag har målat mycket flitigt – stått der 8 timmar i dag, och är derför skäligen trött.
Paris 28 juni 99 Onsdag afton 28 juni 1899
Jag kommer troligen hem öfver Åbo, telegraferar till Ellan som kanske kommer dit.