Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Amerika

Brev skrivna i Amerika i kronologisk ordning

Brev som nämner Amerika i kronologisk ordning

Antwerpen d. 29 Oktober. 73. 29 oktober 1873
Ofta under fristunderna har Edelfelt promenerat med amerikanarna Robert Arthure och Devey Bates; Bates är mycket inkommen i Amerika och dess institutioner och har lånat Edelfelt böcker i historia; Bates är bedrövad över okunnigheten om nya världen i Belgien och tycker att européer är okunniga; Edelfelt har förkunnat att Norden utgör ett undantag; Yankeena [amerikanarna, nordstatare] ser i allmänhet ned på engelsmännen, även om de kommer överens förträffligt med de Albions [tidigaste kända namnet på Storbritannien] söner som finns vid konstakademien.
Antwerpen Allhelgonadagen 1873. – 1 november 1873
Efter mässan blev de bjudna till Mister Sidney Adams som är talentfull [talangfull] och bor i ett präktigt rum vid Place de Mer; Adams satt nästan hela kvällen vid pianot och spelade utantill flera stycken som Edelfelt kände igen från Helsingfors; Edelfelt lät sig övertalas att sjunga några svenska visor, bl.a. Bellman; Monsieur Arthure hade hört Christina Nilsson i Amerika.
Antwerpen d. 30 Nov 73. 30 november 1873
En tysk som är mellan 30 och 40 år har anlänt till konstakademien; i sju år har han i Amerika målat porträtt och samlat på sig tillräckligt stort kapital för att kunna fortsätta sina studier; han är emellertid så svag och sjuklig att Edelfelt inte tror att han kommer att klara sig.
Antwerpen, Söndagen efter Karnevalen, d. 22 Febr. 74. – 22 februari 1874
Senaste söndag var Edelfelt tillsammans med Karel Scriba och Schultz på "diner" [middag] hos ”pelsfrun” [pälsbutiksinnehavaren]; dottern var rätt vacker men ”ohyggligt, extremt kokett”; sönerna var kontorister, liksom många ungherrar i Antwerpen; den ena sonen hade varit i Amerika; "gumman" var tillgjord och talade gärna om sina affärer i Brüssel, Gent och St Nicolas; en lysande kontrast bildade med sin naturlighet en 17-årig flamländska som påminde om friherrinnan Catharina Walleen, f. Etholén; fyra språk talades vid middagsbordet, franska, tyska, engelska och flamländska.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Med Adolf von Becker har Edelfelt träffat elever till Léon Bonnat; det var ett aristokratiskt sällskap bestående av bland andra greve de Tiremois, Monsieur de Pray och Monsieur de la Boulaye; Edelfelts kommentar om Adolph Thiers och andra republikaner orsakade livlig debatt bland det ultraroyalistiska sällskapet, som ville se Henri V eller Henri D'Aumale som kung; de konservativa idéerna sträckte sig också till folkbildningen, som de ansåg att Frankrike klarat sig utmärkt utan före den senaste revolutionen under de Bourbonska kungarna; lika lite tyckte de att andra än aristokrater passade för diplomati och det politiska livet i allmänhet; Napolen I och III, liksom Louis Philippe betraktades som usurpatörer som genom att störa den naturliga tronföljden hade dragit himmelens straff över Frankrike; de Tiremois liknade till sin stil Gustaf Philip Armfelt och hade rest i Amerika och Västindien, samt deltagit i fälttåget 1870-1871 och flera gånger varit nära att skjutas av kommunarderna.
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27 maj 1874
Man tecknar bra hos Jean-Léon Gérome, men däremot målar man inte lika bra som i Antwerpen; ingen har lika präktig färg som Pieter Frans de Beule, Émile Claus eller Jef (Jozef) Van Rysel; man målar inte torser i lebensgrösse [naturlig kroppsstorlek], utan hela figurer med en höjd på ungefär 60 centimeter; Adolphe Yvon korrigerar så länge Gérome är på resa till Holland; i synnerhet bland amerikaner och engelsmän finns usla tecknare och målare, men Englands och Amerikas framtidskonst angår inte Edelfelt.
Paris , onsdag d 17 Juni 74. 17 juni 1874
I ateljén finns amerikanen Julius Stewart, som kommer från en miljonärsfamilj; hans far har den största samling som finns av Jean-Léon Gérômes arbeten; det lär vara pappans förtjänst att Stewart fick följa med på Gérômes resa till Egypten och Arabien senaste sommar; Edelfelt tycker Stewart är en snobb, han talar endast om hästar, hundar och fruntimmer; Stewart umgås inte med de andra amerikanerna eftersom han räknar sig som fransman, han talar franska som om han var född i Paris; "Frankrikes vinst och Amerikas förlust blir ej stor!"
Paris d. 24 Juni 1874. 24 juni 1874
Julian Alden Weir vill att Edelfelt ska lära sig engelska, bo tillsammans med Weir och Bowin i Meudon nästa sommar, och besöka honom i samband med 100-årsfesten i Amerika.
Paris d. 11 Augusti 74. 11 augusti 1874
Den stora nyheten om att François Bazaine har rymt från fängelset på Sainte Marguerite borde ha nått Finland; i Paris talar man inte om något annat och man är säker på att det är en bonapartistisk konspiration; då Edelfelt åt med Payrot på restaurang hörde han en herre hoppas att var helst Bazaine må vara, i Belgien, Amerika eller England, skall det finnas en ärlig fransman som skjuter en kula i pannan på honom; en annan ansåg att Bazaine kunde fara till Chislehurst för att bilda trio med Madame Bonapart och "le petit crétin de Woolvich" [det lilla dumhuvudet från Woolwich, tronpretendenten Louis-Napoléon som var stationerad vid Royal Woolwich Military Acadamy]; Bazaines fru, en ung och vacker mexikanska hjälpte till vid rymningen till det italienska fartyg som tog dem till Livorno; Patrice de Mac Mahon har meddelat att han tänker straffa dem bland fängelsepersonalen som genom vårdslöshet och medhjälp har deltagit i exmarskalkens flykt.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20 september 1874
Fastän det är sent och Edelfelt i morgon skall presentera Dewey Bates för Jean-Léon Gérôme skriver han några ord om besöket i Ecouen; han och Adolf von Becker styrde genast stegen till Thomas Couture, som de hittade i sin park tillsammans med fru och två döttrar; Edelfelt frapperades av att Couture, upphovsmannen till "les Romains en décadence" och "les Volontaires", liknar morbror August; bland de modernaste målarna sätter Couture mest värde på Ernest Meissonier, medan han var rysligt sträng mot Paul Baudry och hans tavla "les Poetes"; Couture liknar Fredrik Cygnaeus i att han gärna tar emot smicker; de fortsatte till Pierre-Édouard Frère och hans fru som bor i en förtjusande villa som är byggd i stil med en medeltida borg; de besökte också Beckers gamla bolagist [rumskamrat] James Wells Champney med fru, de blev bjudna på middag i amerikansk stil; där fanns också två kusiner till fru Elizabeth Champney från Amerika; Edelfelt önskar att han tillsammans med Alexandra Edelfelt och systrarna kunde tillbringa en sommar därute i trakten av Paris, där det är trevligt och billigt och nära in till världsstaden; Champney har också gått på konstakademien i Antwerpen; de hann inte besöka belgaren Léon Dansaert innan de måste ta tåget tillbaka till Paris.
Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
Edelfelt tycker mycket om Julian Alden Weir; han är den mest begåvade av amerikanerna, 22 år, lika lång som Edelfelt men bredare om axlarna, ser bra ut, men gnolar falskt; Weir läser varje kväll en psalm av David och ett kapitel ur Nya Testamentet; han och Edelfelt har kommit överens om att läsa på franska ur Bibeln eftersom Edelfelt inte förstod hälften då Weir läste på engelska; Weirs religiositet är levande och varm, som man föreställer sig den vara i gamla amerikanska familjer; Weirs släkt har bott i Amerika i sekler, nära New-York; efter college tillbringade Weir ett år i Minnesota där han lärde känna sin fästmö; han lever lika sparsamt som Edelfelt men lägger mera pengar på en massa saker och resor.
Paris den 16 Dec. 1874. Kl. 11 på natten 16 december 1874
I kväll har Edelfelt och Julian Alden Weir berättat sina livshistorier för varandra; Weir är inte förmögen som Edelfelt först trodde, utan lever på ett långlån som en vän i Amerika gett honom; efter året i Minnesota dit han åkt för att kurera sitt dåliga bröst, tillbringade han två år i New York där han försörjde sig själv på sitt måleri; en vän gav honom pengar att resa till Europa, och sedan två år befinner han sig i Paris.
Paris d. 10 Januari 1875. 10 januari 1875
Edelfelt gjorde en intressant bekantskap med en vacker och excentrisk amerikanska, Miss Nina, som från tidigare hade förälskat sig i Filip Forsten; Madame Enjolras ("en småaktig, strykful fru") hade inte tyckt om "des fiançailles dans ma maison" [förlovningar i sitt hus], vilket hade förargat Miss Nina som bad Filip att på trots fortsätta kurtisera [uppvakta] henne; Edelfelt diskuterade på franska kvinnans ställning i Amerika med henne, samt försvarade på tyska de franska "fruntimren" efter bästa förmåga mot amerikanskans antifranska åsikter som hon förvärvat under sin vistelse i Tyskland; Edelfelt och Pauline Ahlberg har kommit överens om att driva med Filip om hans "flamma".
Paris d. 20 Januari 1875. 20 januari 1875
Edelfelt talade hela kvällen med John Singer Sargents vackra kusin, Miss Sarah Austin; Julian Alden Weir talade med hennes yngre syster, Mary Austin, som påstods likna Weirs fästmö i Amerika; Alexandra Edelfelt får en uppfattning om Miss Austin om hon tänker på Hulda Berndtson; Miss Austin har bott två år i Dresden och är därför tyskt sinnad; hon och Edelfelt talade tyska, och språket flöt efter en stund lika bra som när han brukade tala med Schulz och Frédéric Matthæi; hon spelade några stycken av Frédéric Chopin och Robert Schumann på piano under kvällen; hon bad Edelfelt rita i hennes album; på hemvägen var James Carroll Beckwith förargad över att ha fått sitta med en gammal fröken.
Paris d. 17 Februari 1875. 17 februari 1875
Julian Alden Weir är ännu sjuk och Edelfelt hämtar all mat åt honom; Weirs lynne är tråkigt på grund av sjukdomen och för att han inte fått någonting färdigt för en utställning i Amerika.
Paris Annandag Påsk 1875. (på aftonen) 1 april 1875
På annandag påsk var både Cluny och Ecole des Beaux Arts stängda; Edelfelt åkte istället med Julian Alden Weir och Rafael Hertzberg till Barrièr du Trône, nära Vincennerskogen för att se på folkfesten la foire de pains d'épice (pepparkaksmarknaden); där var liv och rörelse över all beskrivning; de gick in på en cirkus och Edelfelt blev under föreställningen bekant med en liten pojke, Léon; de franska barnen är nätta och ser friska och duktiga ut; de åt potäter, korv och pepparkakor med vin innan de tog le bateau-mouche (de små Seine-ångfartygen) till École des Beaux-Arts; Edelfelt och Weir sitter nu hemma och skriver, den ena till Amerika och den andra till Finland; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt godnatt och ursäktar det slarviga brevet.
Paris, fredag d. 9 Juli 75. 9 juli 1875
Första kvällen Axel Antell var här bjöd Julian Alden Weir på champagne vid middagen för att fira den 4 juli, Amerikas frihetsdag; Weir hade också bjudit Jean-Léon Gérômes två bästa elever Pascal Dagnan och Joseph Wencker, samt Jules Bastien-Lepage, Edouard Paupion, Léon Chevreuil och Jean-Baptiste Guérin på "viften" "chez Anna", där de vanligtvis äter; de skålade för Amerika, den republikanska idén, Frankrike, George Washington och Gilbert de Lafayette.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
"Viften" hemma hos Julian Alden Weir och Edelfelt blev en riktig förbrödringsfest; Jules Bastien-Lepage sade att ingen är konstnär som inte älskar sina föräldrar och sitt fosterland; det är inte handen, hur skicklig den än är, som gör konstnären, det är hjärtat; de drack för Bastien-Lepages farfar [morfar] som bekostat Jules och Émiles uppfostran (deras far är arrendator i departementet Meuse), för Weirs hem och fästmö; Albin Meyssat utropade en skål för Alexandra Edelfelt och uppmanade Edelfelt att visa sig värd sin mor; de drack för Frankrike, Finland och Amerika; Meyssat "proponerade" ett hurra för de största poeterna i Norden, Johan Ludvig Runeberg och Esaias Tegnér; den förra kände Meyssat bara genom vad Edelfelt hade berättat, av den senare hade han läst Frithiofs saga och Axel; vemod kom alltjämt över Bastien-Lepage; Joseph Wencker föreslog att de skulle tutoyer (dua varandra) härefter, hjälpa och bistå varandra och vara vänner i lust och nöd.
Följande kväll var de Jules Bastien-Lepages tur att firas; han fick en stor bukett liljor och vita rosor av skalden Monsieur Paul Arène, som skrivit den grekiska pjäsen l'Ilote som ännu spelas på Theatre Français; Edelfelt satt bredvid Arène vid bordet; Arène hade bra reda på Finland och hade rest i Amerika, China och Japan; man utbringade leverop och sjöng i kör gamla Marlboroughvisan, medan en skulptör improviserade verser om att Bastien skall ge sig av till Rom, för att han har förtjänat det.
Paris d. 29 Aug. 75. 29 augusti 1875
Julian Alden Weirs kusin har varit inkvarterad hos honom och Edelfelt; kusinen har varit vid en polyteknisk skola i Tyskland för att utbilda sig till gruvingenjör och bär det stolta namnet Bayard och härstammar i likhet med Weirs mor från "riddaren utan fruktan och tadel; under hugenottkrigen flyttade en gren av släkten till Skottland och på 1600-talet vidare till Amerika; Weir har tack vare de franska anorna gjort bekantskap med greven och grevinnan de Clementanère (Henri de Chambords köttsliga småkusiner); Edelfelt har talat tyska med unge Bayard.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
Julian Alden Weirs fästmö har slagit upp förlovningen i och med att Weir inte vill återvända till Amerika ännu; Edelfelt tycker det är förnuftigt, det går inte att älska konsten och en flicka samtidigt.
Paris d. 27 nov. 1876. 27 november 1876
John Sargent hade sökt Edelfelt och lämnat en inbjudan; Edelfelt fick berätta om sina öden och sorgliga äventyr för Mr FitzWilliam, Mistress Mary och Miss Emily Sargent, Miss Frances Watts, två andra misser, Mistress Elisabeth och misserna Sarah och Mary Austin; Austins är där bara för några veckor; de har gjort bekantskap med en familj i Wien och fadern Ivers James Austin vill besämt tillbringa vintern där; en bror, Amory Austin (advokat i Amerika) var också på plats.
Paris måndag d. 11 Dec 1876. 11 december 1876
Miss Bonsen är berest; med sin pappa har hon varit i Amerika, Indien och Egypten; hon bar utmärkt vackra indiska armband av silver; hon är en liten, söt och fåfäng varelse som förklarar att hon föredrar Paris framför Italien, för sömmerskornas skull.
Paris d. 16 Juni 77 16 juni 1877
Julian Alden Weir reser i sommar hem till Amerika, kanske för 2 år; han är mycket mystisk om saken; Weirs gamla far står på gravens rand och önskar se honom; Weir reflekterar ofta om Paris och Europa, som trots allt gammalt, förvekligat och fördärvat ännu har kvar så mycket poesi, kultur och ideella intressen; på basis av vad Edelfelt hört om Amerika är det inte ett sympatiskt land; man måste vara van och uppvuxen där för att trivas.
Lübeck, den 17 Juli 1877 17 juli 1877
Det var tryckande hett i tåget, som kom till Cöln på morgonen; därefter följde den tråkiga vägen via Osnabrück och Bremen; i Osnabrück fick han pröva det tyska köket: plommon, stickelbärskräm [krusbärskräm], uselt kött, potatis, rå skinka, blanc manger, oätligt bröd i en artistisk oordning; han hade pratsamma kupékamrater, ett skomakarherrskap som varit 25 år i Amerika, en professor Kirchhoffer från Altona som i sin ungdom studerat i Köpenhamn och bott i Örsteds hus, hans dotter och en gammal hennes nåd; skomakarfrun började med fria berättelser från New York; Die "gnädige Frau" berättade om då hennes son låg dödssjuk i tyfus under kriget; hon reste från Hamburg till Paris och lyckades under stora svårigheter ta sig till St Denis; sonen tillfrisknade och de började återresan; från St Denis till St Germaine fick hon betala 120 francs för en vagn; de tog sig till Belgien; Edelfelt berättade om sin sjukdom i Rom och om Alexandra Edelfelts förtvivlan då.
Paris d. 20 mars 78. fortsatt d. 22 – 20 mars 1878
Herman Frithiof Antell hade hundrade historier att berätta från sin resa jorden runt; han hade hamnat ut för äventyr i Japan, på prärierna i Amerika, i Kina och Indien; på Sumatra höll han på att krepera [gå under] i kolera; det framgick att en resa jorden runt inte är någon lusttur om man vill se något utöver järnvägs- och ångbåtslinjen.
Paris pingstdagen 1878 9 juni 1878
Julian Alden Weir är på väg till Paris, han är redan i England; Weir har förtjänat pengar i Amerika och gör en resa för att se expositionen [världsutställningen].
Paris måndag 24 mars 79 24 mars 1879
Tavelhandlaren som köpte ett huvud av Edelfelt i somras vill att Edelfelt skall måla spanska scener åt honom; Edelfelts "en spanska" har gjort succé i Amerika; Edelfelts invändningar om att han inte känner till Spanien hjälper inte; Edelfelt sänder en hjärtlig kyss till småsyskonen.
Stockholm torsdag afton – juli 79 Hôtel Rydberg 10 juli 1879
I Malmö telegraferade Edelfelt till Eljert Mobeck som tillsammans med farbror Alexander Leuhusen mötte honom på Jönköpings station; Mobeck gav honom en gammal paletå och en resemössa för den regniga färden med skjutshästar till Grenna; Edelfelt hade fått rekommendationsbrev till doktor Axel Ulrik Quennerstedt, som rådde honom åka med två Visingsöbor som kommit för att hämta djurläkare Florén; Florén har varit 7 år i Amerika och ett år i Finland; de kom på en timme till Visingsö, där det hällregnat som överallt i Svealand den dagen; Edelfelt hittade Edvard Leuhusen som meddelade att modern Adelaide Leuhusen var i skolhuset på en missionspredikan som hölls av en kolportör från Jönköping; tant Leuhusen kom med guvernaten, fröken Berg, som Edelfelt tidigare träffat hos Ekströms; tant Leuhusen är sig lik och hade tusen frågor om Alexandra Edelfelt och småsyskonen; Edelfelt hämtade med Brita sin nattsäck från gästgiverigården; Visingsö var makalöst vackert, ön är så smal att man ser vattnet på båda sidorna och Öst- och Västgötaland i fonden; Oskar Dickson har inrättat ett stort fasaneri på ön; de flesta skollärare från Jönköping bor därute, bland annat lektor Zellerstedt som var Leuhusens granne på Granbäck; tant Leuhusen trivs på prostgården; prosten är allvarlig och gammal och har i sin ungdom varit adjunkt hos Esaias Tegnér.
Stockholm d. 9 november 1879 9 november 1879
Ernst Beckman är son till biskopen och har studerat teologi i Tübingen; han har vistats länge i Amerika där han gift sig; vegetarian, nykterhetsivrare, religiös och republikan är han ett ovanligt original för de "ceremoniösa svenskarna"; Beckman intresserar sig för den fennomanska striden; Gösta Mittag-Leffler skickar rapporter om detta ämne; han vill företa en resa till Finland enkom för att studera detta ämne, fastän Edelfelt försökte förklara att striden inte var så intressant som Beckman föreställt sig.
Paris, tisdag d. 30 dec. 1879 30 december 1879
Juldagen var ruskig och Edelfelt stannade hemma; andra dag jul gick han till Gustaf Cederström för att leta fram kostymer till teckningen som han gjorde till Amerika (Peter den stores historia).
Paris d. 4 mars 1880. 4 mars 1880
Tasso Alfthan sökte upp Edelfelt och var fånigare än vanligt, med ett underligt sammalsurium; han hade spenderat 300 rubel och blivit bestulen på 200 francs; i plånboken fanns också reseanteckningar och pappas och mammas porträtt; han måste ljuga ihop något för fadern, som har bekymmer med farbröderna; han ville låna pengar av Edelfelt; hellre än att ruttna med "åsnorna" i gardet vill han tjäna fosterlandet genom att bli rysk konsul i Amerika; han talar ryska och svenska, samt behjälpligt tyska och franska; i Petersburg vill de gärna ha finnar till konsuler; Tasso vill tjäna miljoner i Amerika, gifta sig med en bildskön och stormrik kreolska och köpa Edelfelts tavlor för 50 000 mark; han hälsade från Svanström.
Paris d. 27 april 1880. 27 april 1880
Herrskapet Austin reser till Amerika på lördag; den yngsta, Mary, har förlorat sig betydligt, likaså den äldsta även om Miss Sally är sig lik; det är 5 år sedan Edelfelt flammade för henne; familjen är förbittrad på fadern som envist vill resa på lördag, och osäkra på vad de ska tycka om Amerika efter 8 års frånvaro; man tar för avgjort att flickorna blir gifta där; Edelfelt undrar varför de har umgåtts med fattiga artister i Europa då de därborta får göra solida bekantskaper med framtidsmän inom industri och handel; miss Sarah skulle ha blivit idealisk konstnärsfru, vacker, glad och söt på alla sätt och vis.
Julian Alden Weir har i februari skrivit två brev till Edelfelt, som fick dem först nu på grund av ofullständig och oriktig adress (på ena brevet hade han glömt Paris); Weir vill att Edelfelt ställer ut i Amerika, vilket Edelfelt aktar sig för då transportkostnaderna är så höga.
d. 2 Juli 1880 2 juli 1880
Med Guds hjälp tror Edelfelt att det nu kommer att gå med karriären; han lär vara tämligen känd även i Amerika; han sänder Alexandra Edelfelt ett nummer av Scribners Monthly för att visa hur väl de graverar i Amerika; en teckning av Edelfelt i Peter den Stores histora är makalöst skuren.
Onsdag d. 10 Nov 1880 10 november 1880
Edelfelt lägger sista handen vid doptavlan, som han påbörjade på Haiko; i övermorgon ska den sändas till Amerika; det är olyckligt att han redan fick pengarna för sex månader sedan.
Toledo d. 30 april 1881. 30 april 1881
Det var till en del Boits fel att vi lemnade Andalucien så der hals öfver hufvud. För att förstå denna hans brådska vill jag presentera mannen. Han är 42 år, och är sedan 15 år gift med en charmant fru, har 4 döttrar, och har genom sitt giftermål fått en stor förmögenhet – han depenserar 150 tusen om året. Sargent har sagt mig att hans hem är bland det finaste och mest konfortabla man sett. Han är en fulländad gentleman, och jag kan så väl förstå den känsla hos honom som drifva honom till ett så ytterst reguliert och träget arbete. I det hela taget arbetar och säljer han mest för att ingen skall kunna säg att han lefva på sin frus pengar. Han säljer mycket isynnerhet i Amerika. Denna resa till Spanien är uteslutande företagen för att göra aqvareller, och så snart en stads förråd på arkitektoniska vyer är uttömdt reser han sin väg. Toledo är det rikaste i den vägen, och derföre har han drifvit på alldeles obarmhertigt. Som vi ej ville skiljas från honom, ha vi som beskedliga barn följt med. Han har hela tiden saknat sitt hem ofantligt likasom ock komforten der. Jag har lyckligtvis inga vanor, och finner mig temmeligen bra öfverallt. Om måndag reser han som sagdt, medförande en rik skörd aqvareller, 50 tror jag, hvaraf många äro mycket bra.
Noël har sedan sin fars död för 11 år sedan, varit vandringsman – han är rik också, och har varit litet hvarstans, i Amerika, Orienten o.s.v. och reser mera för att se och få tiden att gå än för att måla.
Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
Sarah Bernhardt, den gamla galanta, är återkommen och ställer redan till oreda. Hennes förnämsta aktris i Amerika truppen Marie Colombier har haft ett missöde redan vid ankomsten d.v.s. rättvisan slog i kreditorer beslag på alla hennes kostymer. Nu heter det i fransk lag att lagen ej kan bemägtiga sig verktyg eller instruments de travail". Marie Colombier förklarade att en skådespelerskas kostymer voro hennes instruments de travail, men det hjelpte ej och nu har hon hotat rättvisan att gå sprittsprångande naken om de röra vid hennes kläder.
Paris d. 1 Juni 1882 1 juni 1882
först skall jag sluta tvenne taflor – eller studier bestälda till Amerika, och detta tar väl en månad af mig,
Paris d 9 Juli 1882. 9 juli 1882
Talte jag om en Miss Brown från Amerika som har de mest besynnerliga funderingar – vill ställa till en skandinavisk konstutställning här och i Amerika, samt fara till Finland och der försöka locka Gubben Topelius att komma öfver för att hålla föreläsningar och förevisas i New York, Chicago o.s.v. – Jag kan tänka mig Gubben T. – det vore både ynkligt och löjligt att se honom trajas omkring så der – Björnson har visserligen gjort en sådan tur, men han är en "höfdinge-natur" som tycker om att se "trälarne” ligga för sina fötter.
Paris d. 9 dec. 1882 9 december 1882
En amerikansk marinmålare, som bor här i huset var inne hos mig då Gerôme kom – den lurken steg ej upp och tog ej mössan af sig – Jag hade velat vrida halsen af honom, den lymmeln. Det finns amerikanare som äro rysliga. Den här förstår ej annat engelska, och har debarquerat i Europa för 2 månader sedan. "Kände ni då ej Gérôme?" frågade jag i vredesmod. "Oh, yees, I know him very well, I saw a photograph of him in America" svarade han med idiotiskt lugn. – En sådan der usling utan talent borde ligga på sina knän då en sådan karl som Gérôme kommer in. – Lyckligtvis satt han i andra rummet under visiten. Jag hoppas Gérôme tog honom för någon handtverkare som var der för att stoppa en stol eller sätta in ett fönster.
Paris d. 6 April 83. 6 april 1883
Alla målare som sålt till Amerika ha fått en knäck – tänk att kongressen satt en tull om 30 procent på allt utländskt måleri. Är det icke skamligt, då ingenstädes i verlden tull finnes på konstverk. Hvad detta blir för en summa kan man tänka sig, då man vet att under de sista åren man från Frankrike ensamt till Amerika sålt taflor för omkr. 14 miljoner årligen, det fira Amerika har dessutom tänkt sätta en lika hög procent på alla de pengar utländska sångare o. dramatiska artister förtjena – men det har ej gått igenom. Gjorde Frankrike rätt så skulle det stänga statens skolor för de hundradetals unga amerikanare som nu besöka dem gratis. Lyckligtvis har amerikanarne i Paris, med Sargent och Stewart i spetsen hållit ett meeting protesterat mot denna "loi inique" uttryckt sin stora tacksamhet mot den franska konsten och skickat en skrift till Kongressen i Washington
Petersburg måndag 7/1 84 7 januari 1884
Hon har ifrigt studerat Runeberg efter den der högst bristfälliga franska öfversättningen. Hon tyckes förstå både Julqvällen och Hanna, hvilket förvånar mig och hedrar hennes förstånd. Hvar skall jag få tag i en engelsk öfversättning af "Arne" – den måste ju finnas, Björnson har ju varit så berömd och bekant i Amerika.
Paris d. 8 maj 84. 8 maj 1884
Tiderna äro så dålig, att Roybet, en äldre framstående målare, som hade en af grannaste atelierna i Paris – rymt för skuld, så ansatt var han af björnar. Hvad skall han ta sig till i Amerika eller hvar han nu må vara? Detta har väckt stor sensation.
Stockholm, tisdag d. 24 mars 85 24 mars 1885
På ångbåten fanns emigranter från Österbotten på väg till Amerika; de hade inte "något begrepp om vart de skulle resa".
Paris lördag 18 april 85 18 april 1885
Amerikanerna vill ha krig för att få igång ekonomin; funderar på vad Bismarck tänkt, i Frankrike är man övertygad om att det är han som ligger bakom allt.
Paris d. 12 Juni 1885 sent på aftonen. 12 juni 1885
Chambure är en hygglig person; han är berest, känner folk i flera länder och har rest i bl.a. Kina och Amerika; Chambure har ett vackert hus.
Paris d. 17 juni 85. 17 juni 1885
Har fått 5000 franc från Amerika i går för "Lekande pojkar på stocken"; skickar hem största delen.
Johnson, som har köpt "Lekande pojkar på stocken", har en av de bästa konstsamlingarna i Amerika; han har inte varit i Paris på fem år, men känner väl till "Gudstjänst i nyländska skärgården" och "På havet".
Paris lördag 3 juli 86 3 juli 1886
Edelfelt har fått förslag från olika håll om att ta porträttet av Pasteur på utställningsturné och visa upp den i Gent, i Nantes, i Amerika; Hodges har lovat en riklig ersättning för det; Edelfelt vet att Turquet och Pasteur inte skulle gå med på det.
Paris d. 5 juli 86 5 juli 1886
Miss Colt tycker inte om Amerika; "adorerar", älskar Paris för att det är mera "artistiskt".
Paris d. 9 Juli 86 9 juli 1886
Har fått brev från fru Reuterskiöld, som inte trivs i Amerika; hon vill höra om Salongen och ha fotografi av porträttet av Pasteur.
Paris 14 april 88 sent på aftonen 14 april 1888
Edelfelt har talat med Bulla om att åka till Amerika i framtiden för ett år, patronerad av Knoedler; Edelfelt kunde förtjäna mycket på porträtt, 10 000 [ingen valuta nämns] per porträtt, då skulle han ha ett litet kapital då han kom tillbaka; Bulla menar att det skulle kunna gå; Edelfelt skulle inte kunna resa före 1890.
Påskdagen kl. 12 middag 1 januari 1891
Dagnans och Mueniers ha skrifvit mycket vänliga bref till oss nu under pojkens sjukdom – Mme Mueniers långa bref var verkligen utmärkt snällt och rörde oss. Deras gosse har också haft halsröta nu – sjukliga tyckes det vara öfverallt Influenzan grasserar i Amerika – när skall denna nya landsplåga upphöra? – Gud låte vår lilla pojke komma undan den utan långa sviter det önska vi innerligt. Jag börjar att tvifla absolut på helsosamma klimat. Behöfde vi komma så här lång väg för att få vår pojke sjuk?
Paris fredag 25 Juni 1891 25 juni 1891
I morgon hade jag tänkt fara på den der utfärden till Hâvre, inbjuden jemte 30 andra af ministern för de allm arbetena. – litet tröttsamt program. Afresa kl. 7 från Paris genast efter ankomsten till havre, kl 12, afresa på en Amerika ångare (som går på sin ordinarie tur till New-York) – entimmes väg ute på hafvet väntar oss en lotsångare som för oss tillbaka till Hâvre – middag och nattlogis på en ny stor ångare Gascogne, följande dag resa med ett kronans fartyg till Dieppe och så återresa till Paris. – Det beror nu på doktorns utslag om pojken om jag far. Han är kirrig och har diarrhée men ej häftig – springer och leker ute alla dagar som förr
Paris 2 juli 1891. 2 juli 1891
Vår resa till Havre var utmärkt rolig och lyckad Vi foro med i ministerns Salongvagn och fortsatte hela tiden på Kronans fartyg – Yves Guyot ministern skulle inspektera den nya elektriska belysningen i Hamnen och fyrarne vid Havre – och dessutom visitera några transatlantiska ångare. Companiet hade bjudit oss på frukost ombord på la Gascogne, som reste till Amerika, och vi foro med, en timmes färd ut i hafvet. Det var besynnerligt att så der vara med på lek – Nära 1000 passagerare, deribland 600 emigranter, alla möjliga typer t.o.m. Syrier och greker – mest tyskar och italiernare. Bland oläsligt klassens pasagerare mer fransmän och amerikanare naturligtvis.
Paris torsdag 7 mars 95 7 mars 1895
Hos Zorn var jag i går på frukost och fick igen min tafla [En premiär] som nu i 3 år rest Europa och Amerika rundt. Zorn bråkade med en parisisk tafla nattstycke från Boulevarden – som nog var bra måladt men ej det ringaste parisiskt. Så hade han en vacker svenska flicka (en målarinna) att stå modell för en parisisk americain-kund – det kan ju ej bli annat än mischmasch. Fru Zorn är fortfarande utomordentligt vänlig mot mig och vi drucko på att ofta vara tillsammans sedan Ellan kommit. Hon (fru Z, syster till fru Geber, född Lamm) är i allmänhet ej omtyckt. Hon har ett utmärkt godt hufvud och en ganska skarp tunga – ser folks löjligheter och svagheter ögonblickligen.
Paris, tisdag 12 mars 1895 12 mars 1895
Jag var på middag igen hos Zorns söndag afton. Det var mycket roligt att höra henne tala om Amerika. Hon hade fattat och fattar ännu sin rol såsom ett verkligt arbete: – Anders skall måla och hon göra bekantskaper och göra reklam. Utan henne skulle han aldrig ha gjort en sådan lycka. Hennes goda hufvud, hennes utmärkta språkkunskaper, hennes judiska börd (som genast ger henne en massa relationer bland rikt folk hvart hon kommer) äro ypperliga hjelpmedel att komma fram.
Paris fredag 15 mars 95 15 mars 1895
Jag har varit och profätit frukost hos Mlles Mondan. Frukosten var god och bordsgästerna endast 4 utom mig och de två värdinnorna. Rummen äro trefliga – korridorerna naturligtvis smutsiga och mörka. Nå ja, det tyckes en gång för alla vara omöjligt att finna ljusa, snygga korridorer här i denna stad – utom hos miljonärer som lärt sig genomgående snygghet i England Amerika eller Skandinavien. Jag skall försöka pynta rummen med blommor. Solen skiner in der från tidigt om morgonen till kl. 2. Det ena rummet är så stort som Mammas rum vid Alexandersgatan, det andra litet större än flickornas 2 tr. upp.
Petersburg lördag 28 mars. 28 mars 1896
Här är en fransk målare, Berthier, en "skräling" för resten, som målare, men som haft en förunderlig vogue i Amerika och England. – Han har kommit hit för att måla Kejsarinnan, och väntat sedan december! Jag träffade honom i går och han såg ej mycket hoppfull ut, och afundades mig.
Paris 3 maj 1897 3 maj 1897
I Amerika tycks han ej ha umgåtts med andra än Edvard, Jarl, Hornborgs och svenskar och finnar. Jag tycker han nödvändigt här i Paris bör göra bekantskap med hyggliga amerikanare som jag känner.
Paris 12 febr. 1901 12 februari 1901
Stackars fru Konni – det är ju fasligt om hon skall vara i Amerika och Konni hemma! Nog har då ödet sina underbara lekar, och ryssarna hjelpa till att göra ödet omenskligare än det är.
Paris 5 mars 1901 5 mars 1901
Karin B. och jag vi ha ofta förvånat oss öfver att det ändå kan vara så mycket skilnad i uppfostran inom de svenska och de fennomanska kretsarne i Helsingfors. Uti detta fennomanska åskådningssätt fins så mycken afundsjuka mot oss, som vi icke ens drömma om. Det der "förnäma" och "ytliga" som de alltid låtsa hata och som de dock tillbedja, det förefaller den som är uppfostrad utan detta agg, i högsta grad komiskt. Fennomanerna äro ändå bra hafvuxna ännu. De ha gymnasisterna afundsjuka, hans blyga komlighet i sällskapslifvet, hans naiva tro på egen förträfflighet och öfvertygelse om att han och ingen annan upptäckt Amerika och all verldens förborgade visdom. Dr Håkansson, svensk, var alldeles upprörd öfver några unga finntuppars (skulptören Halonens bl.a.) säkerhet på egen förträfflighet – de hade bl.a. menat att nu kunde fransmännen småningom kunna börja komma till Hfors för att studera konst, ty der, och endast der, blommade den blomman. Och detta på fullt allvar. Håkansson var rigtigt förskräckt och ängslig för deras förstånd. Wikström är såsom sannskyldig halfherre, den värsta af alla fennomanerna här. Också lär Karin B. ha haft duster med honom – temmeligen onödiga tycker jag.