Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Tyskland

Brev skrivna i Tyskland i kronologisk ordning

Brev som nämner Tyskland i kronologisk ordning

Granbäck d. 15 Aug. 1872. 15 augusti 1872
Edelfelt hade ställts i en "pliktkollision" då herrskapet Odencrantz på Torpa bjöd honom med till Axamo samtidigt som familjen Ekström väntades till Leuhusens, vilket doktor Eljert Mobeck hänvisar till i ett brev till Alexandra Edelfelt; situationen löstes av att Odencrantz sköt upp sin resa och Edelfelt kunde närvara vid Ekströms besök; andra gäster var hovrättsrådet Herman Gegerfelt (som satt i 1sta kammaren i riksdagen), hovintendent Johan Killander, auditören [militärjurist] och auskultanten i hovrätten August Rundberg och mamsell Berg (syster till den som gift sig med Lina Sandell) som även denna gång svärmade för Tyskland; Gustaf Leuhusen hade klätt ut sig till ridande amazon och överraskade gästerna med att komma galopperande in på gården; fröken Ellen Ekström blev så livad att även hon hoppade upp i sadeln.
på Östersjön, nära Bornholm, d. 28 Sept. 28 september 1873
Frukost åt Edelfelt med pratglada och matfriska kapten Mattson och en grå "Revalenser-köpman" på ångbåten Porthan, som avgick senare samma förmiddag; salongspassagerarna är inte mera än tre till antalet, Edelfelt inberäknad; de två andra är Landrath, Geheimerath, Hochwohlgeborner herr Eduard von Fock och herr Rosenbaum; Fock var "en gammal, sjuttiårs gubbe, gammal ungkarl och rik godsegare", på sina stora egendomar i Estland lär han ivra för folkupplysning, han frågar Edelfelt mycket om Finland, för en egendomlig diet och tycks i allmänhet vara något originell och pedantisk; Rosenbaum är "studirenden bei der Universität zu Carlsruhe, früher student in Dorpat" [student vid universitetet i Carlsruhe, tidigare student i Dorpat]; han kommer från Östersjöprovinserna, ser bra ut men har som tysk student och "Verbindungs mitglied" [medlemsförbindelse] 3 stora ärr i ansiktet till följd av att "Ehrensachen" [hedern] har prövats i dueller; Edelfelt som förhåller sig negativ till dueller diskuterade de tyska studentduellerna, men konstaterar i övrigt att studenter över hela världen har syskontycke; Rosenbaum har även berättat om kriget mot Frankrike 1870-1871, där han var med som sjukskötare; Edelfelt får sällskap av Rosenbaum fram till Hannover.
Köln. d. 29 September 1873. 29 september 1873
I Hannover vimlade det som i andra tyska städer av "krigare"; soldaterna utmärkets av en prydlighet och "herrig"het; det är intressant att höra tyskarna tala om sitt militärväsende; kriget mot Frankrike hörde man ännu talas om; man lade ofantlig vikt vid fransmännens upprustning till nytt krig och König Kaiser Wilhelm.
I Hannover skildes Edelfelts och Rosenbaums vägar; Edelfelt tröstades av att upptäcka att han "charmant" klarar sig var som helst på järnvägen, så länge han kan språket; Edelfelt fick vänt på tåget till Köln; han hade gärna åkt direkt till Antwerpen, men det gick inte för sig i tredje klass; han råder var och en som vill studera människor att ta tredje klass, i Tyskland gör de flesta ungherrar det.
Edelfelt ångrar inte att han har tagit vägen via Tyskland, i stället för via Sverige; folket här är betydligt mörkare än i Lübeck, i synnerhet kvinnorna är av en annan typ; i sjömansvisan heter det "Se Lübeckske flickor de äro så fin, De hafva båd silfver och guld uti skrin", åtminstone stämmer inte det första; Edelfelt vet inte varför de tyska damerna framstår så otrevliga i hans ögon; "Dugtiga, matfriska menniskor allesamman, med hängande lockar och stora fötter. De ha alla ett visst slägttycke med moder Germania, sådan hon framställes med svärd i hand såsom 'Die Wacht am Rhein'" [Rhens väktare].
Antwerpen d. 2 Oktober 73. 2 oktober 1873
Edelfelt är nu på ort och ställe; resan från Köln gick bra; oredan vid de tyska stationerna var en barnlek i jämförelse med det virrvarr som råder vid vissa hållpunkter i Belgien, som t.ex. Mechelen, Löven och Antwerpen; utmärkt vacker är vägen från Aachen till Lüttich: höga romantiska berg med slott och ruiner, bördiga dalar.
Nunnor ser man i mängd och massor; deras dräkt med vit mössa och krage under doket är "utmärkt proper"; jesuiter och katolska präster ser man likaså "till lust och leda", de ser "kloka men otrevliga ut"; milisen ser inte lika stoiska ut som i Tyskland.
Antwerpen d. 29 Oktober. 73. 29 oktober 1873
Edelfelt har sällan förut kommit att se det som en lycka, "något att tacka Gud för", att vara född och uppfostrad i den protestantiska tron, som ger en rättighet att tänka och forska själv, och inte behöva ställa "ett oräkneligt antal helgon och ett despotiskt herrsklystet, sniket, listigt och sjelfviskt presterskap" som medlare mellan sig själv och sin Gud; han har börjat högakta König Wilhelm I och Otto von Bismarck för deras sätt att hanter hans helighet och hans biskopar, vilket går i linje med den uppfattning som framkommer i de belgiska liberala tidningarna; Jesuiterordens stormästare, Pater Beckx, lär snart gästa Belgien; jesuitorden i Antwerpen håller på att bygga ett "charmant" nytt hus, "ungefär så stort som Senatshuset med banken och hela historien" i Helsingfors.
Antwerpen d. 19 November 73. – 19 november 1873
"På utländsk botten" framgår det klart hur övervägande tysk den nordiska bildningen är, även om skandinavismen tryckt sin prägel på densamma; tyskarnas svärmiska, romantiska och heroiska lynne återspeglas i nordborna; den tyska politiken har gjort att de inte kan sympatisera med tyskarna som nation; Scriber och Matthæi är emellertid allt annat än preussiskt sinnade.
Antwerpen d 24. Nov. 73. 24 november 1873
Karel Scriba är ovanligt hygglig och intelligent; denne har en "inbringande" anställning som tecknare och litograf; Scriba är "geistreich" utan att var svulstig, skriver vers utan att vara litterär snobb och är anspråkslösheten själv; denne är alls inte någon preussare (kommer från Darmstadt) och hyser ringa respekt för Otto von Bismarck och Kaiser Wilhelm; först föregående dag fick Edelfelt veta att Scriba varit med i tysk-franska kriget, det är inget denne skryter med.
Antwerpen d. 30 Nov 73. 30 november 1873
De antwerpiska teckningarna hade i London på en internationell exposition [utställning] av arbeten från konstskolorna i Europa vunnit första priset; konstakademien i Antwerpen kan vara den bästa i Europa; Düsseldorf är på nedgående och akademien i München lär inte vara något extra, även om Tysklands största målare slagit sig ner i denna stad.
Antwerpen d 11 December 11 december 1873
Man väntar på frost och all ungdom förbereder sig för skridskofärder på kanalerna i parken, eftersom Schelde aldrig fryser; Edelfelt vet inte varifrån uppfattningen om att den nordiska ungdomen skulle vara skickligare och kraftfullare än vekligheten i söder kommer; även om han befinner sig i ett nordiskt land är det ändå ett stycke sydligare än Finland och ungdomen här verkar inte mindre "härdad eller fallen" för övningar och lekar än där hemma; skolpojkar i Brügge åker skridsko ända till holländska gränsen längs kanalerna, en sträcka längre än från Helsingfors till Borgå; i Tyskland åker man skridsko på Rhein från Frankfurt ända till Cöln.
Antwerpen d. 8 Januari. 74. 8 januari 1874
När Monsieur Hubert blir riktigt livad sjunger han med stort patos en alsassisk sång; Hubert berättar också historier från 1848 års och 1871 års kommuner; efter belägringen av Paris 1871 deltog han (under hot om att annars mista livet vid Montmartre) i bygget av kommunardernas barrikader; Edelfelt tycker det är intressant att höra berättelser från tysk-franska kriget och kommunen av ögonvittnen, både preussare och fransmän; båda parter erkänner till fullo varandras tapperhet; fransmännen menar att kriget med Tyskland var en barnlek i jämförelse med kommunens fasor i Paris; Edelfelt blir melankolisk då detta ämne kommer på tal; "Att mennsikan verkligen kan bli ett sådant djur, är en sats som är så mycket sorgligare som den är fullkomligt sann."
Antwerpen d. 20 Januari 1874 20 januari 1874
Karel Scriba uppmanar Edelfelt att bli elev hos Tysklands stora historiemålare Carl von Piloty i München; det vore inte så dumt, men lär vara svårt; han har läst i tidningen att Hjalmar Munsterhjelm är i München; hos Léon Bonnat eller Jean-Léon Gérome i Paris kan man bli elev när som helst för 10 francs i månaden och med rekommendation, vilken han skulle få av Adolf von Becker; Edelfelt är åtminstone säker på att han inte bara vill måla salongstycken utan känsla, reflexion eller geni; han vill komma till någon sådan konstnär som högt uppskattar konsten.
Antwerpen d 2 Februari 74. 2 februari 1874
I Belgien, Tyskland och Frankrike finns det även hederligt folk som tänker raka motsatsen mot det som hederligt folk tänker därhemma; även Finland skall väl i något skede växa ur "den naiva oskuldsperiod" då man kunnat kalla Robert Wilhelm Ekman Finlands Titian och Erik Johan Löfgren Finlands Rafael, vilket det enligt Walter Runeberg har stått i Åbo Underrättelser; Edelfelt tänker också på Emil Nervanders "dumma" yttrande om att kunskap hindrar en målares inspiration; stackars Peter Paul Rubens, Michelangelo och Rafael i så fall.
Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15 februari 1874
Edelfelt besökte med Karel Scriba den familj Schultz är inneboende hos i Antwerpen; familjen är tysk och "die Uralte", den äldsta kvinnan, är av svensk härkomst och heter Erckmann; hennes stamfar, en luthersk präst i svenska armén, hade bosatt sig i Tyskland i samband med trettioåriga kriget; där var också en släktning, herr Peeters, som agerade "rolighetsminister".
Peeters talade om sin otur i lottdragningen för värnplikten; i Belgien drar varje ung man mellan 19 och 20 år lott om de skall tjäna värnplikt eller inte; Alexandra Edelfelt måt tro att det var liv den senaste veckan då lottdragningen företogs på Hotel de Ville; en framstående tecknare och gravör vid akademien Frans Lauwers har dragit ett dåligt nummer; han hade tänkt tävla om Prix de Rome i sommar men måste i stället bära gevär i två år; ännu värre är det i Tyskland, där värnplikten är obligatorisk för alla och sträcker sig över tre år; en bondtrupp sänds till Berlin för att lära sig inse hur lite folket betyder inför Hans Majestät Kaiser Wilhelm & komp.; Schlesvigare och Hannoveranare som hatar preussarna måste klä sig i kungens och kejsarens jacka och puckelhuva; ”måtte Gud beskydda Finland från värnepligten”; Edelfelt anser att det ligger i Rysslands intresse att försvara Finland mot yttre fiender utan bistånd från Finlands "enda rikedom", landets ungdom och intelligens; Karel Scriba kom inte undan värnplikten i Tyskland, men flyttades över till reserven; Edelfelt ser inte fram emot att för att avtjäna värnplikt tvingas avbryta sina studier som han brinner för.
I Belgien och Tyskland motarbetar Internationalen, arbetarrörelsen, militärtvånget; arbetarrörelsen har en ofantlig makt för att den består av människor som har lidit mycket, som har förtvivlat mod och starka armar; i Norden skrattar man för att man ännu inte lärt känna arbetarrörelsen; i Antwerpen hålls dagligen arbetar-"meetings" [möten] för att diskutera militärlagen; i Tyskland är de flesta fabrikstäderna i Westphalen och Rhenlandet, Mainz och Frankfurt fulla av internationalister.
Antwerpen, Söndagen efter Karnevalen, d. 22 Febr. 74. – 22 februari 1874
Hela tisdagsnatten var det ett grymt väsen på gatorna; på onsdag uppenbarade sig nästan alla "fruntimmer" med ett askkors i pannan, som prästerna ritar som en gravskrift över karnevalsglädjen; denna sed påträffas inte i Frankrike eller Tyskland.
Antwerpen d. 9 April 74 9 april 1874
Edelfelt irriterar sig på Heinrich Fischer, som blir allt mer odräglig och ser ut som Quasimodo; han tänker gå in vid Garde civique [medborgargardet] för att kunna tjusa damerna i Tyskland då han reser dit; även skolläraren Monsieur Even har varit tråkigare än vanligt och Karel Scriba hade spelat honom ett spratt 1 april; Scriba hade till Even skrivit ett brev från en kvinna denne setts promenera med under karnevalen och stämt träff i hörnet av rue de Taverns och place de Mer; Scriba, Edelfelt, Léon de Pape, Joseph Cornet, lilla Henri Schneider och en schweitzare som äter på Rose d'Or stod och iakttog hur Even förgäves stod och väntade på sin dam.
Antwerpen d. 17 April 74. 17 april 1874
Medan Fritz (Frédéric) Matthæi var utom hörhåll vände sig hans mor till Edelfelt och frågade om hennes son hade talang; Edelfelt stod inför ett dilemma – artigheten sade ja, samvetet nej; artigheten segrade; Matthæis väg till målare har varit egendomlig; Matthæi är uppfostrad vid polyteknikum i Hannover, men tillbringade somrarna hos sina morbröder i Bretagne, vilket gjort honom fransksinnad; han hyser "det hjertligaste hat" till preussare; då fransk-tyska kriget utbröt ville Matthæi ansluta sig till franska armén; hans tyska farbröder tvingade honom att lova att aldrig bli militär i varken Frankrike eller Tyskland; eftersom han visade lust för ritning, lät man honom i stället välja en målarakademi och valet föll på Antwerpen; familjen som tidigare bott i Dresden, Schweiz och Paris slog sig också ner i staden; systrarna är glada över att Matthæi har övergett sina officersplaner; Edelfelt tycker att Matthæi är som skapt för att vara soldat.
Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
Expresstågen har inte tredje klass som i Tyskland; Edelfelt måste åka andra klass till Paris, vilket var dyrare; i Mons skulle han träffa Matthæi, men tåget passerade tidigare än beräknat och Matthæi var inte på plats; i Maubeuge åt han en dyr frukost och i Quièvren var det tullvisitering; han delade kupé med ett tyskt par och en holländare som skulle till Sumatra.
Paris , onsdag d 17 Juni 74. 17 juni 1874
I Jean-Léon Gérômes ateljé får man komma och gå hur man vill; månadsrytmen är att mansmodell poserar 3 veckor och kvinnomodell 1 vecka; det är inte som i Tyskland där man försöker göra Schöne Studienköpfe [vackra studiehuvuden]; alla målar vad och hur de vill, Gérôme ger frihet bara det blir bra och riktigt; Gérôme är noggrann med teckningen, medan han bara gör allmänna anmärkningar om färgsättningen; Gérôme har kommenterat att Edelfelt ser naturen enkelt och att det redan är en merit; i utlandet ger lärarna aldrig beröm i ordets rätta betydelse, så det skall man inte vänta sig; i ateljén finns några unga målare som är ovanligt skickliga, studieteckningarna är genomtecknade och överdrivna, men när de målar tavlan blir resultatet fullt av karaktär och liv men samtidigt vackert tecknat och målat; Paris är den enda ort i världen där man kan se och lära allt.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Bihang med illustrationer från restaurangen där han dagligen déjeunerar, äter; bl.a. kyparen Michel, elsassaren och restaurangägaren Monsieur Fuchs, ryske kaptenen Kursknoff som är anställd vid ambassaden, den egyptiske paschan Demirgian som är vid Léon Bonnats ateljé och talar svenska efter ett år i Stockholm, mångspråkige Monsieur Melon som är elev till Bonnat och har varit i Grekland, Tyskland, Italien, England, Sverige, Norge, Ryssland och i Helsingfors och Åbo, bl.a. i Brunnsparken; några typer från ateljén: Madès från Madrid, en rik brasiliansk markis som är släkt med kejsarhuset i Brasilien; le comte de Nouij, och den store pratmakaren Campagnol; slutligen en skiss av den franska linjesoldaten, troupieren, som efter fransk-tyska kriget är dåligt klädd, preussarna ser tiotusen gånger ståtligare ut; Edelfelt hade tidigare haft en bild av den franska eleganta soldaten, som Cham framställde dem.
Paris d. 4 Augusti 1874. 4 augusti 1874
Bassan, som ibland arbetar i Edelfelts ateljé, är jude och har rest mycket i Tyskland, till badorterna där med sin sjukliga och svaga mor; Bassan är nybörjare och han har övat sig genom att kopiera några av Edelfelts studier från Antwerpen; han deklamerar Alfred de Musset eller härmar aktörerna på theatre français medan de arbetar.
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
I korrespondensen till Helsingfors Dagblad ser Alexandra Edelfelt att den Baudryska expositionen är öppnad; några av dekorationerna till Operan påminner om MichelAngelo som är Paul Baudrys ideal; de stora pendanterna [pendangerna] tragedin och komedin är vackra; komedin illustreras av en ful gubbe som med en lejonhud spelar Herkules och som störtas av skrattande genier [andar] och Thalia ner från sin tron; det förekommer även scener från musikens historia föreställande David som spelar för Saul, Salomes dans och sång för Herodias, Orpheus och Eurydice, den heliga Cecilias dröm, Jupiter och Chorybanterna; de länder som spelat en roll i den dramatiska och musikaliska konstens historia representeras av en allegori, Egypten, Rom, Grekland, Frankrike, England, Tyskland och Spanien; på tavlan le Parnasse ser man bl.a. Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach och Gioacchino Rossini, samt porträtt av operans arkitekt Charles Garnièrs och av Baudry.
Edelfelt har varit några gånger hemma hos Bassan, vars mor verkar förmögen men är sjuklig och vistas i Ems; på väggen hänger porträtt av israelitiska [judiska] förfäder; Bassan skall i november göra värnplikt; om värnplikten var införd i Finland skulle Edelfelt få börja lunka på från morgon till kväll under Hasselblatts eller någon fältväbels kommando; tack vare rekommendationer och att Bassan är elev vid École des Beaux Arts behöver han bara tjänstgöra ett år; samma borde gälla i Ryssland och något liknande har de även i Tyskland.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Med fem francs på fickan tågade Edelfelt till soarén på Rue Miromesnil; både fröken Pauline Ahlberg och Madame Jaquinot hade sagt att det skulle bli en soaré "en famille" [inom familjen], då han anlände var det ett femtiotal personer i salongen; Edelfelt sprang förargat ut och köpte grå handskar för att komplettera klädseln, som han inte hade förberett för ett så stort tillfälle; fröknarna Marie Friberg och Mathilda Grabow executerade [framförde] musik; Edelfelt satt och talade om Tyskland, konst och litteratur med Pauline Ahrenberg, som inte ville dansa, fram till att hon klockan 12 gick upp till sig; därefter bjöd fröken Grabow upp honom till vals, några norskor ville valsa och snart var hans blyghet på dansgolvet bortblåst; där fanns en liten fransyska på ungerfär 15 år, kusin till Mademoiselle Marguerite Jaquinot, som var alldeles strålande vacker men "dugligt kokett fastän hon ännu bar korta kjolar"; dansen leddes av en Monsieur Viardot, son till konstkännaren som ordnat eremitaget i Petersburg; kotiljongen gick till precis som hemma; quadrillen [kadriljen] dansas lite annorlunda; kan Alexandra Edelfelt tänka sig att han först klockan 3 gick hem i storm och slaskregn till Rue Cassette; på en fransk aftontillställning roade man sig precis på samma sätt som hemma; Edelfelt tyckte att alla små "parisersprättar" var lyckade med sina ytterst moderna dräkter, sina chapeau-claque'er och sina lorgnetteglas i ena ögat; lite oartigt var det av Edelfelt att inte bjuda upp Madmoiselle Jaquinot, dottern i huset; på tisdag skall han gå dit på visit och tacka för senast.
Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
Edelfelt påmindes om det gemytliga umgänget med tyskar i Antwerpen då han tillsammans med Julian Alden Weir besökte en amerikan med tyska föräldrar, Göttelmeyer; Göttelmeyer är gravör och elev till Jean-Léon Gérôme; han talade med förtjusning om Tyskland och lovade till våren hjälpa Edelfelt med några eau-forter [etsningar].
Paris d. 10 Januari 1875. 10 januari 1875
Edelfelt gjorde en intressant bekantskap med en vacker och excentrisk amerikanska, Miss Nina, som från tidigare hade förälskat sig i Filip Forsten; Madame Enjolras ("en småaktig, strykful fru") hade inte tyckt om "des fiançailles dans ma maison" [förlovningar i sitt hus], vilket hade förargat Miss Nina som bad Filip att på trots fortsätta kurtisera [uppvakta] henne; Edelfelt diskuterade på franska kvinnans ställning i Amerika med henne, samt försvarade på tyska de franska "fruntimren" efter bästa förmåga mot amerikanskans antifranska åsikter som hon förvärvat under sin vistelse i Tyskland; Edelfelt och Pauline Ahlberg har kommit överens om att driva med Filip om hans "flamma".
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
På balen träffade Edelfelt och Robert Arthur, en jurisstudent och en arkitekt, en Monsieur Gorin de la Filade, och de gick efteråt på ett kafé mitt emot Valentino, Rue St honoré, där en stora maskeradbal pågick; med jurisstudenten, som var från Strasbourg, talade Edelfelt om Helsingfors universietet; jurisstudenten hade rest i Tyskland och han gladde sig åt att höra att de finska studenterna inte var tyskt sinnade och inte hade dueller och bierkneifen [bierkneipen, ölstuga]; trött vandrade Edelfelt med Arthur och Gorin de la Filade hem till quartier latin; nästa vecka skall Edelfelt gå på visit till Madame O'Connor, som är sträng katolik, så det blir inga baler eller "soirées dansantes" under fastan.
Börjadt d. 25 Maj 1875, fortsatt senare. 25 maj 1875
Pauline Ahlberg har ingen lust att åka hem från Paris; när hon kom var hon genompreussisk, Bismarkisk, könig Wilhelmsk; dag för dag har hon fått lov att erkänna goda sidor hos fransmännen och Frankrike, så till den grad att hon nu säger sig inte vilja dröja i Tyskland för att slippa det plågsamma skällandet på allt franskt.
Paris. Onsdag d. 9 Juni 75 9 juni 1875
I söndags på Gustafsdagen var Edelfelt på en rolig utfärd till Versailles; Edelfelt presenterades för den amerikanska familjen Van Wijk som är Julian Alden Weirs ungdomsbekanta; familjen består av modern, två söner och två döttrar samt en moder- och faderlös Miss Jane Huggins; Weir och Edelfelt åkte med döttrarna och Miss Huggins till Versailles; den äldre Miss Van Wijk påminner om Majken Pesonius; de har tre år varit i Stuttgart, så Edelfelt talade tyska med dem; Weir talade engelska med damerna och franska med Edelfelt, det blev således ett "fullständigt Babylon"; Miss Jane "flammar" för Weir; Edelfelts sällskap var Marta Van Wijk som bara talade om Tyskland; han ritade en amor med en skrift på tyska på hennes solfjäder, som redan var fylld av verser enligt amerikanskt bruk.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Edelfelt är åter rik som Kresus efter att Herman Frithiof Antell gett honom 500 mk för sin beställning; de träffades på Salongen där Antell köpt en medelmåttig genremålning av Frédéric Lix för 2 800 francs, och ett bra landskap av Pierre-Emmanuel Damoye för 2 000 franc; Antell skall snart fortsätta till Tyskland och tyckte det var bästa att Edelfelt tog pengarna nu.
Paris d. 29 Aug. 75. 29 augusti 1875
Julian Alden Weirs kusin har varit inkvarterad hos honom och Edelfelt; kusinen har varit vid en polyteknisk skola i Tyskland för att utbilda sig till gruvingenjör och bär det stolta namnet Bayard och härstammar i likhet med Weirs mor från "riddaren utan fruktan och tadel; under hugenottkrigen flyttade en gren av släkten till Skottland och på 1600-talet vidare till Amerika; Weir har tack vare de franska anorna gjort bekantskap med greven och grevinnan de Clementanère (Henri de Chambords köttsliga småkusiner); Edelfelt har talat tyska med unge Bayard.
Rom, lördag d. 20 maj 76. 20 maj 1876
Morbror Gustaf Brandt har frågat om solskenet och himlen verkligen är så annorlunda söder om alperna; Edelfelt menar att solen och himlen har annan färg än hemma, i Frankrike eller i Tyskland; ingen annan än Marià Fortuny har kunnat återge detta.
Roma, onsdag d. 31 maj 1876 31 maj 1876
Doktor Erhardt har inte velat ta betalt av fru Wiesener, trots att hon är en rik mans dotter, i och med att hon var en läkares fru; han hade så ofta blivit vårdad av de skickligaste läkare i Tyskland och Frankrike gratis, att han inte kunde avvika från yrkeskutymen.
Roma d. 2 Juni 1876 2 juni 1876
Pietro Krohn arbetar för "pinkära" livet med sin tavla; den har köpts för 2 000 francs av den utmärkta aktrisen fru Södring, född Rosenkilde, som gjort sig ett namn i den komiska genren; Edelfelt tycker den är värd mera; Edelfelt väntar med att resa tills tavlan är klar, i och med att han inte vill göra den långa resan genom Italien och Tyskland på egen hand.
München Midsommaraftonen 76. 23 juni 1876
Edelfelt har varit på allmänna utställningen av tysk konst och konstindustri; Pietro Krohn har sett till att han inte ansträngde sig vid vandringen i glaspalatset; där fanns ca tusen tavlor, det mest goda medelmåttor; Hans Makart, som tyskarna betraktar som en koryfé [ledande gestalt], är en skicklig målare, men jagar bara effekter; Edelfelt anslogs av Eugène Dückers makalösa landskap från Estland och Wilhelm von Kaulbachs kartong till Nero, samt Anton von Werners gigantiska tavla "Tysklands enhet"; Franz von Lenbach har målat ett "präktigt" porträtt av Ignaz von Döllinger; mest intressant var Lingelmayers teckningar till Johan Wolfgang von Göthes Faust; Faust och Mefistofeles är makalösa hela vägen igenom; Margaretha är lite för vanlig, med undantag för ett par scener där hon är mästerligt framställd; det mesta var ändå sämre än på salongen i Paris; utöver det medelmåttiga var endast Lingelbachs [?] tidigare nämnda teckningar, Fritz Kaulbach (brorson till Wilhelm von Kaulbach) och landskapen.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1 juli 1876
I Berlin träffade de Vilhelm Svedbom; första kvällen var de hos honom och hörde mycket musik; följande dag "förirrade" de sig till Nya museet för att se Peter von Cornelius kartonger, Edelfelt kan inte förstå att man i Tyskland kallar dem för mästerverk; inte heller Wilhelm von Kaulbach tål någon närmare granskning, Hunnenschlacht [Hunnerslaget] är och förblir det bästa han gjort, "Homer och grekerna" är bland det sämst tecknade man kan se; Wilhelm I, Helmuth von Moltke och Otto von Bismarck tycks ha gett den starkaste impulsen åt den moderna preussiska konsten; på utställningen i München fanns de målade i olja och vattenfärg, huggna i sten, skurna i trä, gjutna i brons, stöpta i choklad och stearin.
allt ännu Göteborg d. 7 nov. 1876. 7 november 1876
På grund av snön och det vintriga vädret har ångbåten från Fredrikshamn fått ställa in en tur och Edelfelt har inte kommit vidare från Göteborg; han önskar att han tagit vägen via Petersburg; han hoppas att Alexandra Edelfelt fått breven från Stockholm, Jönköping och Göteborg; han litar inte längre på de svenska kommunikationerna och sänder detta brev via Tyskland; det är ledsamt att vara skild från dem där hemma utan att ha kommit fram till målet; det är en lycka att han haft Farbror Erik Edelfelt och Berndt Lindholm.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
Ateljén är sig lik; hela Tyskland och de tyska tidningarna är upprörda över att man förvisat en tysk skulptör Besserdich från Auguste Dumonts ateljé i Ecole des Beaux Arts; en tysk tidning ansåg att konstskolans inställning till tyskar var ett skäl för Preussen att inte delta i världsutställningen 1878; direktorn för Ecole des Beaux Arts har svarat preussiska ministern att ingen tysk officiellt förvisats från skolan, och att man gärna såg att flera tyskar kom dit, samt beklgade att eleven inte funnit sig väl bemött i skolan.
Paris d 21 maj 1877 21 maj 1877
Republikanerna uppmanar folket att hålla sig lugna; Patrice de Mac Mahon har varit rädd för uppror och vakterna har inte varit så förstärkta sedan efter kommunen; allt hyggligt, intelligent och fosterländskt folk är häpen över denna "coup-d'état" [statskupp]; Madame Enjolras och hennes präster jublade åt att kaftanen åter kommit till heders, att Mac Mahon inte straffat de upproriska biskoparna och att den heliga fadern [påven] glatt sig åt ministärens avsked; om det blir krig med Tysklad är det de klerikalas fel; Gud bevare Frankrike från en sådan olycka.
Paris 2 Juni 77 2 juni 1877
Pierre Petit-Gérard hälsar och ber Edelfelt säga att de goda franska familjerna inte deltog i ovationerna för kejsar Wilhelm i Strassburg; i Strassburg finns 35 000 preussiska soldater, ett tyskt universitet och mer än 20 000 nordtyskar inflyttade sedan kriget, det var dessa som ställde till "tirtir bom bom" för kejsaren; det grämde Petit-Gérard att det skulle se ut som om befolkningen nu låg för preussarnas fötter; han pratar med förargelse om varje elsassare som på något sätt gå preussare till mötes, till och med så kallade autonomister betraktar han som ett pack; folket, bönderna hålls i tukt av militären, borgare vågar inte knysa och den bästa delen av Elsass är i Frankrike på grund av den olycksaliga optionspolitik som tvingat dem som inte vill tjäna Tyskland till en sorts frivillig landsflykt.
d. 23 Juni 1877 23 juni 1877
Som Alexandra Edelfelt sett i tidningarna har senaten i enlighet med Patrice Mac Mahon röstat för att upplösa deputeradekammaren; man hoppas att höstens val sänder flera republikaner till Versailles; för närvarande är ändå Mac Mahon och hans klerikalt-monarkiska kabinett ensamma herrar på täppan, detta medan Tyskland är hotande och krig rasar i Europa; en del tror Mac Mahon siktar på att genom en statskupp bli president på livstid; säkert är att han är bulvan och landet styrs av ärkebiskop Félix Dupanloup, Albert de Broglie och Madame Élisabeth Mac Mahon; Edelfelt tyckte att Victor Hugos tal i senaten var utmärkt bra, även om Hogbergsgubben sitter i honom; Hugo omfamnades av Jules Simon då han steg ner från tribunen; Léon Gambetta "är en karl och talar som en karl"; högermännen uppträder simpelt, Eugène Rouher har sagt att Paul de Cassagnac är en skam för partiet; av monarkisterna är legitimisterna de mest aktningsvärda, även om de lever 500 år efter sin tid.
Stockholm, tisdag d 16 okt 77. 16 oktober 1877
Albert Laurin tog Edelfelt till förlagsexpeditionen (Norstedt & söner); Edelfelt träffade doktor Höckerberg som skrivit Edelfelts biografi, och bad honom kommentera den; gravyren kommer att kosta ca 1 000 francs, därför skall Laurin försöka sälja klichéer till England, Tyskland och Danmark; Blanca får allt resa världen omkring.
Paris. d 21 Okt 77. 21 oktober 1877
På tåget från Köln hade han turen att ha en kupé ensam tillsammans med en parisare; de betalade en mark var till konduktören för att inga nya passagerare skulle hitta in i kupén och lade sig att sova; de kördes upp kl. 1 i Verviers och kl. 4 i Erquelines; kl. 7 sken solen härligt över St Quentins torn och kyrkan; kl. 9 var de i Compiègne och hans kupékamrat underhöll honom med berättelser från Tyskland, där denne vistats ett åt för att lära sig språket; kl. 10 körde tåget in på Nord-bangården.
Paris d 24 Jan 78. 24 januari 1878
Föregående dag gjorde Edelfelt en visit hos Austins; Miss Sarah är sötast och vänlig; hon talade till Edelfelt som en gammal bekant och bannade honom för att inte ha hälsat på dem tidigare fastän han varit i Paris redan fyra månader; Miss Sarahs klockarkärlek för Tyskland har inte avtagit under deras ettåriga vistelse i Wien; den yngsa, Mary, har blivit äldre, blek och lite magrare, vilket inte klär henne; Edelfelt känner sig dum i de amerikanska kretsarna, där han är den enda som inte talar engelska; de unga herrarnas uppträdande är tvärsäkert och vräkigt; vanligtvis sympatiserar Edelfelt med alla germaner – svenskar, tyskar och engelsmän – men då det kommer till uppfostran, vett och takt, tycker han sig ha mera gemensamt med fransmännen; Julian Alden Weir var ett lysande undantag, men hans landsmän tyckte också att han var för mycket fransos.
Paris d 4 Juni 1878. 4 juni 1878
Edelfelt har glömt att skriva om katastrofen vid rue Beranger; samma dag är tidningarna fulla med notiser om det andra attentatet mot kejsar Wilhelm; doktor Nobiling är galen, men bakom mördarnas kulor står ett stort parti som tänker lika som de, vilket underminerar tyska kejsarriket.
Paris d. 8 april 79. 8 april 1879
Edelfelt var bjuden till Thaulows tillsammans med två tyska målarinnor; den ena var en skönhet à la Germania, men ogratiös; Edelfelt talade tyska med "oförskämdaste ledighet".
Onsdag d 16. febr. 1881 16 februari 1881
Under senaste vecka har jag varit i tillfälle att bli mera bekant med Croizette, och intygar att hon vinner derpå. Om hon ej är gift (hvilket dock påstås af många) med bankiren baron Stern, jude och stenrik, en ung hygglig karl, så står åtminstone giftermålet för dörren. Stern har erkänt Croizettes pojke, hon är presenterad och umgås hos hans föräldrar o.s.v. så att mycket ger vid handen att de verkligen låtit viga sig i Tyskland. Hon talar om "mon mari" "mon beau-père" o.s.v. – Alltnog det är rätt lustigt att se Croizette på theatern, i klädlogerna, i kulisserna och hemma hos sig. På theatern, mellan sminkburkar, maskinister, habilleuser och garderobièrer, är hon mer eller mindre "fille de théâtre" utan att jag vill ge någon dålig bemärkelse åt ordet. Hon talar fort och utan att välja sina uttryck, kallas för du af de andra aktriserna o.s.v. – hemma deremot, i ett magnifikt hôtel vid Avenue du Bois du Boulogne, mottages man först i trädgården af en betjent som för in en i vestibulen, der man lemnar sitt kort åt en annan lakej i strumpor och skor, och då man, efter att ha stigit upp för den mattbeklädda marmortrappan kommer in i en magnifik salong, mottages man af en "bonne mère de famille" Mme Stern, som är ingen annan än Croizette och dock ej hon. Hon förefaller naturlig, hygglig bildad, rigtigt comme il faut och sympathisk. Hon poserade under 3 timmar och jag gjorde en teckning som så mycket behagade henne att hon bad om att få den, hvilket jag lofvade så snart jag kopierat porträttet för le Monde illustré. Huru vida Stern kommer att betala teckningen vet jag ej, jag hoppas likväl att han gör det. – Under de tre timmarnas séance talade vi om allt möjligt, om Petersburg der hon är född, om theater, konst och litteratur, och hon förklarade att vi som sysslade med konst brancher der konst närens person ej behöfde figurera för publiken, ändå vore de lyckligaste. Ce serait mon rève de faire de l'art, la peinture och la littérature, bien seule, dans ma chambre, sans être vue de personne. – En vacker dag har jag, väl M. Stern och Croizette här i ateliern. – Många aktriser ha väl suckat som hon: Vous ne savez pas ce que c'était que de jouer l'année dernière quand mon petit garçon était si malade, non, il faut avoir été au theâtre pour savoir combien on souffre. Det måste vara odrägligt att höra till en trupp, att ständigt vara bunden och ofri och, som sagdt, tvungen att frambringa, skratta, gråta på bestämda timmar och tider. – Croizette går och gäller för att vara den bäst uppfostrade vid theatre français, har god skolbildning, samt talar tyska och engelska, och har aldrig varit en sådan vagabond som Sarah Bernhardt i yngre år, ty hennes uppfostran har lemnat ofantligt mycket öfrigt att önska.
Granada, måndag, annandag påsk 1881. 18 april 1881
Jag har arbetat då och då, sett omkring mig och haft utmärkt roligt. Hvilket Paradis – friskt, skönt, högt beläget med vegetation från alla jordens länder är Alhambra, frånsedt det poetiska och historiska intresset, en den herrligaste ort. Huru ofta har jag ej gått af och an i Carl Vs allé, der lindar, bokar o. almar växa och der man kan tro Sig vara i Frankrike eller Tyskland. Några steg derifrån de vackra rosenträdgårdarna – något alldeles makalöst – och så kaktus aloë, palmer, och allt detta i ett friskt, svalt, behagligt klimat, med fågelsång och blomsterdoft. Araberna visste hvad de gjorde då de byggde sitt féslott här uppe på berget. – Det blir svårt att skiljas härifrån. Eget är att man med eller mot sin vilja blir orientaliskt stämd här. Man vaggar in sig i en liknöjd lycksalighet, tanken står stilla, men fantasin reser af på de mest besynnerliga virrvägar. – Jag är nu alldeles förtagen med de gamla mohriska slotten och kan säga att ännu ingenting i konst så fängslat mig som detta. Fantasin fyller ovilkorligen dessa salar som påminna om tusen och en natt med sultaninnor, Abencerrager, kristna fångar o.s.v. och innan en drömbild är slut, tränger en annan sig på mig – Man kan sitta timtal i en fönsternisch och se ut öfver Granada
Paris d. 20 april 82 20 april 1882
Wahlberg är med i den der fin-fina utställning som Petit tänker ställa till i sin nya expositions lokal. Det blir bara 20 målare – för Frankrike: Bonnat, Meissonier, Baudry Tyskland Mengel och Knaus, Spanien Madrazo, Italien de Nittis, Sverige Wahlberg Ryssland Boguluboff och Pohitonoff, England Herkomer och Millais österrike-ungern Munkacsy, Belgien Stevens hvad tycks? lofvar det ej bli ganska fint. Om expositionen lyckas och förnyas i nästa år, lofvade Wahlberg ställa så till att jag på något underligt sätt skulle representera Finland – men då gäller det att få någonting rigtigt fint. Tala ej om denna ytterst vågade idé.
Paris d. 21 Juli 1882 21 juli 1882
Denna, vän, kommer att bli ett motstycke till den senaste endast med skilnaden att det nu är de unge, och ej de sämste för det. Jaquet, som är parisare framför alt, och kanske ger för stor del af sig sjelf och sin talent och verlden och flärden, sade att han, Stewart och Beraud som äro i spetsen för det hela nu ville bjuda Paris på något rigtigt raffineradt artistiskt, och derföre hade de sammankallat oss Bland utländingarne representerar Stott England, Liebermann Tyskland, Ribeira och Egusquiza Spanien, Boldini Italien, och jag alla de nordiska länderna med Ryssland inbegripet.
Paris d. 6 April 83. 6 april 1883
Resan från Petersburg till Paris är ju dugtigt tröttsam. Den kostar 110 rubel vill jag minnas 1sta klass i Ryssland och från Köln till Paris – 2dra i Tyskland – sofkupé från petersb till Berlin ung. 30 mark finska) – men ett ber jag Er om, om ni kommer det är att alltjemnt telegrafera under hitresan – ingenting vidare än "all right" ty annars är jag alltför orolig. Kommer tid så kommer råd – att jag rysligt gerna ville se er här och göra återresan med er är ju klart att resa öfver Lübeck är väl ej att tänka på, först emedan man kan vara dugtigt sjösjuk, dels för att ni troligen gerna vilja träffa Etters. Nå ja, allt detta få vi se.
Paris. d. 26 April 1885 26 april 1885
Rudolf Wolff, bror till "Wolffarna i Finland", har dött under en resa i Tyskland; brodern Wolff har bett Edelfelt skriva intyg om släktskapen.
Paris d. 17 april 86 17 april 1886
De inhemska folkmelodierna – "Voi äitini parka ja raukka" – och exemplet från Svendsen och Grieg kunde föda kompositioner "af första ordningen"; i Tyskland och Frankrike finns ingen nationell musik mera.
Paris Påskafton 86 24 april 1886
Om judar i England, Frankrike, Tyskland, Ryssland.
Paris, lördag d 26 februari 86 [ändrat med blyerts till 87] 26 februari 1887
Det ser ut som om kriget [mellan Frankrike och Tyskland] inte skulle bli av.
Paris d. 27 april 1887 27 april 1887
Edelfelts nervositet tilltar också p.g.a. den politiska situationen och oron i Paris; Bismarck och kriget står för dörren igen; Alexandra Edelfelt har i tidningar läst om arresteringen av en fransk gränstjänsteman som av Tyskland anklagas för spioneri; operan Lohengrin har blivit förbjuden i Frankrike av fruktan för upplopp; människorna har likadan ångest som för två månader sedan; alla med sympati för Frankrike måste se med oro på situationen.
Paris 13 april 1888 13 april 1888
Om Boulanger får den makt han vill ha, blir det krig; Preussen och Tyskland skulle inte kunna låta bli att slå en sådan "pratmakare" till marken.
Paris 31 maj 1888 31 maj 1888
Världsutställningen är i motvind på många sätt; Tizzas utfall mot Frankrike i ungerska kammaren har väckt ovilja, stämningen mot Österrike är allt sämre eftersom fransmännen tycker att österrikarna lyder Bismarck för mycket.
Ospedaletti 17 mars 91 17 mars 1891
Den der gamla tyska Pastorn är svåger till Stöcker, alltså hans himlande, pratsamma fru är en köttslig syster till den store jude förföljaren f.d Hofpredikanten. Det var då för väl att jag ej sagt dem hvad jag tänker om antisemitismen. I går i det rysliga vädret foro alla tyskarna och schweitzarna till Dolce aqua på den länge beramade utfärden. Då de foro i sina 7 vagnar var der ett ögonblick klart – men sedan regnade det obarmhertigt. De fingo, derför sitta hela tiden i en Osteria under det "dolce aqua" öste ned öfver dem. Pastorn skref tillfällighetsverser, som han sedan läste för mig – de voro ganska roliga, Han måste vara en betydande man i Tyskland, ty han ser så säker ut. –
Pingstdag 1 januari 1894
Det är så roligt att jag får Krohn med på resan till Paris. Han skall nämligen resa för Teaterns och för Museets räkning till Berlin och Paris. I alla fall kommer han att bo hos mig i Paris. När jag far härifrån till Tyskland beror helt och hållet på Ellan – jag vet ju ej om hon tänker komma med eller vända om från Kjøbenhavn. – Se nu efter min son så länge. Jag hoppas han får vara frisk och rask, och ni alla likaså. –
Kjøbenhavn 26/4 94 26 april 1894
I går var Krohn uppe hos Moltkes och besåg porträtterna. Han fann dem bättre än jag hade utmålat dem. Jag har näml haft några skof af förtviflan öfver hennes porträtt, som hvarken jag eller hennes man är nöjd med – Estrup som suttit der en liten stund alla dagar, har varit mera uppmuntrande. Jag vill nu ha det färdigt, om jag också stannar (på nedresan till Tyskland) en eller två dagar på Bregentved, ty att der, i nytt ljus börja bråka med ansigtet vore ju vansinne. Hon är svår att måla. Dragen äro ej illa, och uttrycket är vänligt, slåtligt växt är hon, men der är något besynnerligt, icke vackert i hufvudets proportioner – den utstående pannan, bredden vid ögonen – som gör mig alldeles förryckt. Grefven har nu redan rest till landet. I morgon afton reser hon, således i morgon måste det bli färdigt. Måtte jag icke påta ihjäl den lilla likhet jag redan har.
Onsdag 11 Okt 94 Bregentved Haslev 11 oktober 1894
Hvad jag sedan tar mig till? Ja det vet jag icke ännu. Kanske reser jag utåt tyskland, kanske till Paris, kanske kommer jag hem – jag vet verkligen ej ännu.
Berlin lördag kl. 4 e.m. 24 febr. 95 24 februari 1895
På museet var en massa skolungdom med en lärare – och jag tänkte genast på att dessa här så ofantligt mera likna oss än ryssarne göra det – kläder, ansigten allt. Berlin och Tyskland gör ett visst manligt intryck som är välgörande – många herrar och karlar som se ut att vara "Stramme Kerls" och så gå de raka och gå fort. Om de bara ville låta bli att stoppa upp sina kläder och axlar och om de ville låta bli att gå med glasögon! – hvarannan pojke har glasögon här, och det ser så vigtigt ut.
Paris torsdag 28 febr 95 28 februari 1895
Inga utställningar för ögonblicket. Champ de Mars har beslutat att skicka sin utställning till Berlin efter Salon – bland chauvinisterna väcker detta stor förbittring. Liksom om München dit de alla skicka, icke vore Tyskland lika så bra som Berlin. Gräsligt idiotiska artiklar skrefvos i gårdagens s.k. patriotiska blad om denna sak.
Paris söndag d. 28 Juli 95 28 juli 1895
Att den Krohn icke kan komma! Jag tänker han blifvit uppehållen i Nordtyskland der det finnes så mycket schlessvig holsteinsk trä skulptur och krukor och lergods som ha intresse för honom. Han, Krohn, skall till England och skulle stanna två dagar i Paris. –
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
Tag upp Sparre i telefon och säg att våra finska konstnärers patriotism och skamkänsla måste väckas, så att de till Stockholm endast skicka saker som kunna hedra vårt land. – Gallén får ej krångla nu. Denna gång gäller det verkligen Finlands ära. Från Frankrike komma Puvis, Dagnan, Cazin Besnard, Bonnat, från Tyskland Mengel, Lenbach, Max Klinger, Uhde – och så komma vi med fröken Danielson, Woldemar T. och Ahlstedt – Jag är mycket rädd för irreparabel skandal!! – Säg Sparre att jag på allt ser att denna utställning blir mycket bättre än jag tänkt mig den, och att han skall öfvertala, pina be eller befalla de andra att göra mästerverk!
Berlin N.W., den 15 Maj 1898 kl. 11 f.m 15 maj 1898
Nu vill jag se något romantiskt poétiskt af Tyskland, af det Tyskland som vi känna genom skalderna, och det är nog det bästa.
Onsdag morgon, Altona. 1 januari 1899
Här i tyskland ser det också mycket litet vårlikt ut. Endast på några buskar en svag grön skiftning.
Paris 29.XII. 1900 29 december 1900
I går afton var Jag på en ytterst prononcerad Dreyfusmiddag hos Psichari, gift med Renans ena dotter. P. är grek och har studerat i England o. Tyskland samt är nu professor i grekiska och filologi vid universitetet här. De bo i hennes morfars, Ary Scheffers hus – och Psichari har inredt den gamla ateliern till studerrum. Der skulle Mamma trifvas! Ett storartadt bibliotek, med taflor o. handteckningar o. skulpturverk. Som den största rariteten visade de en teckning af – Göthe, ett klassiskt landskap, som Psichari trodde, ett dekorationsutkast till Iphigenia. Der var mycket folk och intelligent folk – Gast, Picquarts svåger, Salomon Reinach arkeolog, Ephrussi (också jude) hufvudredaktör för Gazette des Beaux Arts, Trarieux' son, flere greker m.fl. – men efter alla diskussioner återkom man alltid till Dreyfussaken och amnestien, som af värds folket, förkastades och af andra försvarades såsom välmening af detta ministerium som ju är Dreyfusvänligt. – Dreyfus sjelf är i Paris, men ingen talar om honom – han lär vara mycket obehaglig som menniska, sägs det – deremot var det hela kvällen tal om Picquart, som sagdt med utvikningar.
Paris 24 febr. 1901 24 februari 1901
Björnson är ändå konstnär framför allt, mera än profet i Israël, och det håller jag honom räkning för. De unga litteratoriena har skicka honom sina arbeten och han läser dem. Han hade många utmärkt bra omdömen om deras konst – men då det gäller att bedöma menniskorna diktar han nya karaktärer på dem i ondt som i godt och då är det slut med psychologin. Han tyckas ha förtjenat mycket pengar på Over Evne i Tyskland.
Lördag 30 mars 1901 30 mars 1901
Langen var här i dag efter frukosten med frun – Dagny, som går och gör reklam för mig i hela det litterära Paris. Langen är simplicessimus' redaktör, landsförvisad från Tyskland, som Mamma vet – mycket rik och konstälskande, mycket difficile. Han stod och såg en stund och sade sedan till sin fru: einfach herrlich, des Ding! och så kom han fram med att han vill att jag skulle måla Dagny, sedan Lenbach raterat henne – Men när och hur och hvar – ja jag sade att jag satt och väntade på Demidoff och i slutet af April tänkte draga frå Sydens lande, och att jag hade Weile med kind zu Haus, die ohne mich verderben, hvarpå fru Langen genast sade: was scherst mir Heiß, was ocherst mir Kind! ich trage viel bessres verlangen