Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Belgien

Brev skrivna i Belgien i kronologisk ordning

Brev som nämner Belgien i kronologisk ordning

Granbäck, d. 23 Juli 1872. 23 juli 1872
På tåget satt de i samma kupé som en "hop" göteborgare; de träffade en ung herr Troilius, son till järnvägsschefen Carl Oskar Troilius, vilken nyss kommit hem från Belgien och steg av med Gunnar Berndtson vid Töreboda; Edelfelt delade sedan kupé med ett danskt par och ett par från Skövde, som frågade om kapten Erik Edelfelt var Edelfelts farbror; herren från Skövde beskrev sedan varje by i Västergötland som de åkte förbi.
Köln. d. 29 September 1873. 29 september 1873
Edelfelt gläder sig åt den kommande resan då han åker genom de bördiga Rhenprovinserna och Belgien; han är också glad över att på kvällen nå fram till sitt mål; han ser fram emot att komma fram till ort och ställ och få brev av Alexandra Edelfelt.
Antwerpen d. 2 Oktober 73. 2 oktober 1873
Monsieur Even, lärare i franska och latin, har lovat korrigera Edelfelts franska; då denne hörde att Edelfelt läst gamla språk på latin fick Edelfelt också ge prov på sina kunskaper i Ciceros språk; den andre läraren var en tysk som visste hur det var att vara ny och utan bekanta i Belgien och därför lovade att vid något tillfälle följa med Edelfelt till Operan eller teatern.
Edelfelt är nu på ort och ställe; resan från Köln gick bra; oredan vid de tyska stationerna var en barnlek i jämförelse med det virrvarr som råder vid vissa hållpunkter i Belgien, som t.ex. Mechelen, Löven och Antwerpen; utmärkt vacker är vägen från Aachen till Lüttich: höga romantiska berg med slott och ruiner, bördiga dalar.
Antwerpen d. 29 Oktober. 73. 29 oktober 1873
Läraren i anatomi, Jozef Geefs, är, som Alexandra Edelfelt vet, en av Belgiens bästa skulptörer; hans föreläsningar är mycket lustiga då han talar franska och flamländska om vartannat.
Målarklassen är delad i två grupper: en som om kvällarna tecknar "antik", enseignement moyen [medelundervisning], och en som tecknar "naken modell", ensignement superieur [högre undervisning]; på lärare Monsieur Polydore Beaufaux inrådan är Edelfelt ännu i den förra för att få bort ett visst torrt maner i sitt sätt att teckna; Monsieur Beaufaux är en utmärkt lärare och undervisar i båda grupperna; Beaufaux visade en gång Edelfelt de bästa teckningarna som gjorts på konstakademien sedan 1840; den bästa var gjord av en 17-åring som nu fem år senare är en av Belgiens mest framstående yngre målare.
Ofta under fristunderna har Edelfelt promenerat med amerikanarna Robert Arthure och Devey Bates; Bates är mycket inkommen i Amerika och dess institutioner och har lånat Edelfelt böcker i historia; Bates är bedrövad över okunnigheten om nya världen i Belgien och tycker att européer är okunniga; Edelfelt har förkunnat att Norden utgör ett undantag; Yankeena [amerikanarna, nordstatare] ser i allmänhet ned på engelsmännen, även om de kommer överens förträffligt med de Albions [tidigaste kända namnet på Storbritannien] söner som finns vid konstakademien.
Edelfelt har sällan förut kommit att se det som en lycka, "något att tacka Gud för", att vara född och uppfostrad i den protestantiska tron, som ger en rättighet att tänka och forska själv, och inte behöva ställa "ett oräkneligt antal helgon och ett despotiskt herrsklystet, sniket, listigt och sjelfviskt presterskap" som medlare mellan sig själv och sin Gud; han har börjat högakta König Wilhelm I och Otto von Bismarck för deras sätt att hanter hans helighet och hans biskopar, vilket går i linje med den uppfattning som framkommer i de belgiska liberala tidningarna; Jesuiterordens stormästare, Pater Beckx, lär snart gästa Belgien; jesuitorden i Antwerpen håller på att bygga ett "charmant" nytt hus, "ungefär så stort som Senatshuset med banken och hela historien" i Helsingfors.
Antwerpen d 13 Nov. 1873. – 13 november 1873
Monsieur Gérard Portielje är en "spektakelmakare av första rang", son till porträttmålaren Jan Portielje, och liknar Filip Forstén; det sjungs mycket under målandet på konstakademien; amerikanerna känner till "alla våra sjömansvisor"; vanligtvis är det Portielje som till först tar ton; den populäraste operan i Belgien och Frankrike är ”La fille de madame Angot”, en "opera-comique" av Charles Lecocqe, förlagd i Paris under första revolutionen.
Antwerpen d. 19 November 73. – 19 november 1873
Efter teatern gick de med Emile Claus bror in på ett kafé; Claus bror är redaktör för le Précurseur, Antwerpens främsta liberala tidningen, och har hand om konst- och litteraturavdelningen i tidningen; denne hade som frivillig deltagit i mexikanska fälttåget, studerat i Paris och kunde Pierre Corneille, Jean Racine, Molière och Johann Wolfgang Göthe utantill; denne berättade om Rachel och Frédéric Le Maitre och andra storheter på franska scenen; det var roligt att prata med honom, han intresserade sig också för Finland (språkstriden, jämförde med den i Belgien) och Skandinavien; som många andra lovade Claus bror att vid tillfälle resa till Ultima Thule i norr.
Antwerpen d 24. Nov. 73. 24 november 1873
Häromdagen hade Edelfelt på konstakademien hamnat i en dispyt med Joseph Cornet, som ansåg att Jozef Van Lerius var en av Europas nu levande största kolorister; Edelfelt invände att Van Lerius inte var särdeles bekant utanför Belgiens gränser; Edelfelt fick en hel mängd på sin sida och Cornet blev grundligt slagen.
Antwerpen d 11 December 11 december 1873
Ingen annan än tyskar och nordbor firar jul på något "särdeles märkligt sätt" i Belgien; där och i Frankrike är det nyåret som firas; barnens fest är St Nicolas.
Antwerpen d 14 och 15 December. 73 14 december 1873
Med de medel som blev över från de insamlade pengarna beslöt man att nästa lördag ställa till maskeradbal; Frédéric Matthæi erbjöd Edelfelt och Karel Scriba kostymer; Edelfelt vet inte vad han skall göra med sina två extra biljetter; Schultz tror att Edelfelt kommer att bli "lyckliggjord" med en av dem; Sidney Adams funderar på en Hamlet-kostym men menar att det blir oskäligt dyrt; inbjudningar har sänts till akademierna i Brüssel, Gent, Brugge, Lüttich och Mons; Edelfelt beklagar att han inte har några av sina Helsingforsbekanta att ge sina biljetter åt; man kan hoppas på en munter afton, de trumpna antwerparnas karaktär lär försvinna bakom masken (karnevalen i Antwerpen är den grannaste i Belgien).
Antwerpen d 2 Januari 1874. 2 januari 1874
Med Karel Scriba och Schultz åkte Edelfelt "tramway" [spårvagn] ut till Frédéric Matthæis familj; det är Edelfelts första egentliga familjebekantskap, van Loons fru har han talat högst tre ord med; den yngre av de två systrarna är en nätt och blyg blondin på 17 år; Madame Matthæi kände medlidande med alla unga som var borta från hemmet under helgtiderna; hon kom ihåg när Frédéric Matthæi studerade i Hannover och hon bodde i Dresden; modern kommer från Mons i Belgien och familjen talar franska, fastän den är tysk; fadern är död sedan 4 år och ägde stenkolsgruvor i trakten.
Antwerpen d. 14 Januari 1874 14 januari 1874
I klassen märker man av språkstriden i Belgien; senast gjorde sig Jules Dubois lustig över en flamländares franska uttal; ”Emellertid känner jag det så hemvarmt när jag hör dessa skäl och motskäl, dessa utläggningar om folk och nationalitet, detta tal om ett förtryckt språk, det vackraste på jorden o.s.v. – Emellertid hafva flämerna, likasom fennomanerna, rätt i många stycken, men de gå för långt i ifvern för sitt språk”; Antwerpen är den mest flamländskt sinnade i hela Belgien.
Antwerpen d 2 Februari 74. 2 februari 1874
I Belgien, Tyskland och Frankrike finns det även hederligt folk som tänker raka motsatsen mot det som hederligt folk tänker därhemma; även Finland skall väl i något skede växa ur "den naiva oskuldsperiod" då man kunnat kalla Robert Wilhelm Ekman Finlands Titian och Erik Johan Löfgren Finlands Rafael, vilket det enligt Walter Runeberg har stått i Åbo Underrättelser; Edelfelt tänker också på Emil Nervanders "dumma" yttrande om att kunskap hindrar en målares inspiration; stackars Peter Paul Rubens, Michelangelo och Rafael i så fall.
Antwerpen d. 9 Februari 1874. – 9 februari 1874
Edelfelt har spatserat [promenerat] med Karel Scriba, Schultz och Heinrich Fischer; han irriterar sig på Fischers "kärringaktiga" sätt och på hans franska; Schultz flammar för en polsk flicka, som de träffade på Café l'Univers i sällskap av hennes mor och syskon; polacker finns det många av i Belgien; flickan talar franska som en fransyska efter att ha uppfostrats i Frankrike.
Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15 februari 1874
I Belgien och Tyskland motarbetar Internationalen, arbetarrörelsen, militärtvånget; arbetarrörelsen har en ofantlig makt för att den består av människor som har lidit mycket, som har förtvivlat mod och starka armar; i Norden skrattar man för att man ännu inte lärt känna arbetarrörelsen; i Antwerpen hålls dagligen arbetar-"meetings" [möten] för att diskutera militärlagen; i Tyskland är de flesta fabrikstäderna i Westphalen och Rhenlandet, Mainz och Frankfurt fulla av internationalister.
Peeters talade om sin otur i lottdragningen för värnplikten; i Belgien drar varje ung man mellan 19 och 20 år lott om de skall tjäna värnplikt eller inte; Alexandra Edelfelt måt tro att det var liv den senaste veckan då lottdragningen företogs på Hotel de Ville; en framstående tecknare och gravör vid akademien Frans Lauwers har dragit ett dåligt nummer; han hade tänkt tävla om Prix de Rome i sommar men måste i stället bära gevär i två år; ännu värre är det i Tyskland, där värnplikten är obligatorisk för alla och sträcker sig över tre år; en bondtrupp sänds till Berlin för att lära sig inse hur lite folket betyder inför Hans Majestät Kaiser Wilhelm & komp.; Schlesvigare och Hannoveranare som hatar preussarna måste klä sig i kungens och kejsarens jacka och puckelhuva; ”måtte Gud beskydda Finland från värnepligten”; Edelfelt anser att det ligger i Rysslands intresse att försvara Finland mot yttre fiender utan bistånd från Finlands "enda rikedom", landets ungdom och intelligens; Karel Scriba kom inte undan värnplikten i Tyskland, men flyttades över till reserven; Edelfelt ser inte fram emot att för att avtjäna värnplikt tvingas avbryta sina studier som han brinner för.
Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8 mars 1874
Den suspekta polacken har åkt iväg utan att betala sina skulder; Baptistes räkning är obetald och den beskedlige Hubert, som kallas Bistingot, har säkert gett honom en stor summa; polacken sade sig ha en vän bland officerarna på fästningen Porte de Malines, dit han en gång åkte med en överförfriskad Bistingot; Bistingot hade i sporrsträck kört in i fästningen och i ett tal försäkrat de förbluffade åhörarna att "la France n'est pas perdue, et la Belgique non plus" [Frankrike är inte förlorat, och inte heller Belgien]; på nätterna när Bistingot kommer hem brukar han knacka på Edelfelts dörr och säga att han är glad över att Edelfelt bor där på hotellet Rose d'Or.
Edelfelt gillar fullkomligt Lulle (Julian) Serlachius åsikt om adeln, ”I det hela taget är vår adel derhemma bra human, bildad och folklig"; i Belgien, där adelsståndet som politiskt parti inte har någon betydelse, har man i varje stad adelsklubbar, dit ofrälse inte har tillträde; i likhet med Frankrike är belgarna "ordensgalna"; på festen för Nicaise de Keyser fäste man sig vid att direktören blivit utnämnd till kommendör av Leopoldsorden; det skulle inte falla studenterna i Helsingfors in att gratulera Elias Lönnrot eller biskop Frans Ludvig Schauman för en sådan utnämning; ändå är Belgien Europas friaste land; kungen är inte lika framträdande som i Sverige.
Edelfelt har ännu inte skrivit till Ellen Edelfelts "affärsvän" i Brügge, Monsieur J. de Pape; de frimärken han sänder i detta brev är från Henri Schneider, som snart skulle försöka skaffa några från Canada; i Beligen har de inte stadspostmärken utan använder statens märken för korrespondens inom städerna.
Antwerpen d. 9 April 74 9 april 1874
Jules Favres föreläsning om Jeanne d’Arc på konstföreningen Cercle artistique hölls på kvällen annandag påsk; Edelfelt och Monsieur Schultz kom i god tid och fick bra platser; Favre ser ut som på bilderna, men mycket äldre, han påminner om Fredrik Idestam; hela Antwerpens grädda fanns på plats; Favre var en mästerlig talare i Lorentz Dietrichsons stil; hans föredrag påminde om Erick Gustaf Geijers äreminne över Sten Sture och Gustaf Adolf; Favre avslutade med att vända sig till publiken och säga att Jeannes d'Arcs kamp för frihetens idé passade bra på Belgiens "fria, oberoede jord"; han hoppades att Frankrike också skulle komma fram till att dess enda möjliga regeringsform är en "upplyst och sansad demokrati".
I slutet av månaden har Edelfelt tänkt resa till Brügge, en av de "egendomligaste" städerna i Belgien, för att se Memlings arbeten, vilka är de bästa som gotiken har "framalstrat"; vad anser Alexandra Edelfelt?
Antwerpen d. 17 April 74. 17 april 1874
Har Alexandra Edelfelt hört det sorgliga budskapet från München, att Wilhelm von Kaulbach är död; det tycks gå hett till vid Isarstranden, så Edelfelt tänker inte under några omständigheter åka till München; i Belgien, Frankrike och England har ännu inte märkts av någon epidemi; Edelfelt har inte varit sjuk en enda dag under sin vistelse.
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30 april 1874
Sidney Adams mor och vackra syster är tillsammans med moderns kusin i Belgien för att se utställningen; Edelfelt har ännu inte sett dem.
Efter mässan tog de en lång promenad i stadens omgivningar; Edelfelt hade läst ”Chatiments terribles des revolutionnaires et des ennemies de la Sainte église” som Léon de Pape fann förträfflig; Edelfelt tyckte inte om hur författaren gav negativa epitet åt Martin Luther, Voltaire och Jean-Jaques Rousseau; bokens syfte var att få Henri V till kung; Louis Philippe skall på dödsbädden ha yttrat att Henri V måste regera över Frankrike; "uslingarna" Ludvig XVIII och Carl X görs till hjältar, Louis Philippe och Napoléon till de eländigaste syndare; ymnigt förekommer underverk, jungfru Maria i Lourdes och profetior; Edelfelt försökte tala så sansat som möjligt fastän harmen brände i bröstet; vad Frankrike vore lyckligt om det vore protestantiskt; i maj firas en stor kyrklig fest i Brügge, dit pilgrimmer från Frankrike och Belgien kommer för att be för påven och för att denne skall återfå sin världsliga makt.
Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
Edelfelt dejeunerade [åt lunch] med Adolf von Becker och gick till Louvren; på kvällen "förvillade" han sig till Café de la Regance där Becker och Thorsten Waenerberg var med en magister Sohlström, en av dessa som kom för att lära sig franska men som talade svenska från morgon till kväll med landsmän och skandinaver; Edelfelt är lycklig över att ha fått inleda sina studier ensam i Belgien; dessutom har han, tack vare umgänget med valloner, vant sig vid det franska livets egenheter.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Edelfelt var med Thorsten Waenerberg på Café de la Regence då greve Georg von Rosen anslöt sig till sällskapet; von Rosen menade att Edelfelt borde åka till Brüssel och gå i lära hos Jean-François Portaels; i Belgien stod konsten ännu högt, medan den fullkomligt förfallit i Paris, hantverket hade totalt trängt undan idéerna; von Rosen gick ohyggligt åt Jean-Leon Gérôme och Léon Bonnet, men von Rosens avoghet kan bero på att han hos dem och i Paris överlag, inte har uppmärksammats lika som i München.
Edelfelt funderar på att åka tillbaka till Brüssel; i Belgien är det billigare än i det Helsingforsiskt dyra Paris; maten är dyr, Edelfelt har med Thorsten Wænerberg och Adolf von Becker ätit på det billigaste stället i Montmartre; han har också prövat studentrestaurangerna i Quartier Latin; han bor på ett litet hotell vid Rue Fontaine 29, som kostar 35 francs i månaden, plus 5 francs för städning; Alexandra Edelfelt kan vara övertygad om att det verkligen är så här ohyggligt dyrt efter kriget; det lär nog bli annat än de egyptiska köttgrytorna i Antwerpen om han stannar; amerikanen Robert Arthur betalar mindre på Hôtel Russie på Rue Racine; Becker och Waenerberg verkar inte vara några goda hushållare.
Paris d. 11 Augusti 74. 11 augusti 1874
Den stora nyheten om att François Bazaine har rymt från fängelset på Sainte Marguerite borde ha nått Finland; i Paris talar man inte om något annat och man är säker på att det är en bonapartistisk konspiration; då Edelfelt åt med Payrot på restaurang hörde han en herre hoppas att var helst Bazaine må vara, i Belgien, Amerika eller England, skall det finnas en ärlig fransman som skjuter en kula i pannan på honom; en annan ansåg att Bazaine kunde fara till Chislehurst för att bilda trio med Madame Bonapart och "le petit crétin de Woolvich" [det lilla dumhuvudet från Woolwich, tronpretendenten Louis-Napoléon som var stationerad vid Royal Woolwich Military Acadamy]; Bazaines fru, en ung och vacker mexikanska hjälpte till vid rymningen till det italienska fartyg som tog dem till Livorno; Patrice de Mac Mahon har meddelat att han tänker straffa dem bland fängelsepersonalen som genom vårdslöshet och medhjälp har deltagit i exmarskalkens flykt.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20 september 1874
Amerikanerna Robert Arthur, John Hamilton och Dewey Bates har anlänt till staden; Edelfelt har sprungit omkring med Bates för att få honom in vid École des Beaux Arts; Bates och Hamilton kommer till Jean-Léon Gérôme, liksom Sidney Adams som också lär vara i staden; Émile Claus hade sökt Edelfelt, men hunnit resa tillbaka till Belgien innan de träffats; Frédéric Matthæi väntas komma inom de närmaste dagarna; i nästa månad kommer Jules Dubois där via på sin resa till Rom; Alexandra Edelfelt ser således att Edelfelt får en riktig antwerpisk klick där; allt tal om Antwerpen har gjort att Edelfelt ser gatuvyerna framför sig och hör tornklockspelets Marthaouvertyr.
Paris d. 1 Oktober 1874. – I mitt nya logis Rue Cassette 23. 1 oktober 1874
Alexandra Edelfelt kan inte tänka vilket bråk [besvär] det varit sista tiden med flytt, penningknipa och concours [tävling]; Frédéric Matthæi har dessutom varit på besök; han kom med sin onkel Monsieur de Gorge, som påminde om ”herrar godsegare i Norden”; Matthæi var förmöget elegant, men i själ och hjärta samma genompräktiga pojke som i Antwerpen; de bjöd Edelfelt att besöka onkelns egendom i Mons i Belgien nästa sommar då han reser hem; Madame Matthæi och systrarna hälsade Edelfelt; Matthæi komma tillbaka på längre tid nästa vår.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Emil Nervander har exempelvis tillbringat sex månader i Italien och tvärt vet han att Tintoretto har en sjögrön otäck ton i sina tavlor, att fransmännen aldrig kan bli skulptörer, att Belgiens moderna konst inte är något särdeles.
Paris d. 10 Januari 1875. 10 januari 1875
På ateljén har Julian Alden Weir blivit "pumpad på berättelser" från Holland och Belgien, de stora odödliga mästarnas land; resan på två veckor kostade Weir 200 francs.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
*Alexandra Edelfelt frågar vilken väg Edelfelt tänkt resa hem; troligen resar han via Antwerpen, Haag, Amsterdam, Haarlem och Lübeck; om han har pengar skulle han gärna stanna en månad i Holland och Belgien; vägen över München är både lång och dyr.
Paris d. 22 Juli 1875. 22 juli 1875
Edelfelt har brev från Finland, Sverige och Belgien att besvara.
Paris lördag. 13 maj 77. 13 maj 1877
Bertha Levin är ytterst familjär, och kommer över en som ett yrväder; hon har bett Edelfelt följa med henne och fadern till Belgien, till Hermans [?], vilket han inte tänker göra.
Lübeck, den 17 Juli 1877 17 juli 1877
Det var tryckande hett i tåget, som kom till Cöln på morgonen; därefter följde den tråkiga vägen via Osnabrück och Bremen; i Osnabrück fick han pröva det tyska köket: plommon, stickelbärskräm [krusbärskräm], uselt kött, potatis, rå skinka, blanc manger, oätligt bröd i en artistisk oordning; han hade pratsamma kupékamrater, ett skomakarherrskap som varit 25 år i Amerika, en professor Kirchhoffer från Altona som i sin ungdom studerat i Köpenhamn och bott i Örsteds hus, hans dotter och en gammal hennes nåd; skomakarfrun började med fria berättelser från New York; Die "gnädige Frau" berättade om då hennes son låg dödssjuk i tyfus under kriget; hon reste från Hamburg till Paris och lyckades under stora svårigheter ta sig till St Denis; sonen tillfrisknade och de började återresan; från St Denis till St Germaine fick hon betala 120 francs för en vagn; de tog sig till Belgien; Edelfelt berättade om sin sjukdom i Rom och om Alexandra Edelfelts förtvivlan då.
Café de la Régence d. 14 april 78. 14 april 1878
Genom expositionen [världsutställningen] löper en rad fasader från alla länder; de vackraste fasaderna har Belgien, Italien, Kina och Japan; det är underligt att européer står under dessa barn av den yttersta östern då det kommer till finare industri som bronsarbeten, porslin och fajanser; Rysslands fasad i trä är storartad, medan Nordamerikas och flera av de Sydamerikanska staternas är misslyckade.
Paris d. 29 april 78 29 april 1878
Frankrike blir det intressantaste på världsutställningen, följt av Spanien, Belgien och Italien.
Paris d. 5 Maj 1878 5 maj 1878
Alexandra Edelfelt uttrycker ängslan för krig i sitt brev; då Edelfelt gick genom expositionen [världsutställningen] och hamnade vid prinsen af Wales indiska palats stod det klarare för honom att Ryssland bör göra allt för att undvika brytning med en sådan makt som England; de båda ländernas utställning är ingen ofelbar utgångspunkt för jämförelse; Ryssland har kämpat med örlog och svåra kommunikationer, men det går ändå inte att på Marsfältet undgå att märka den ofantliga skillnaden mellan Ryssland och England; de liknar varandra i makt, men den ena har en urgammal kultur, ett fritt folk och outtömliga rikedomar, den andra bara en uttröttad krigshär; Ryssland gör ett sorgligt intryck i jämförelse med obetydliga jordlappar som Belgien och Schweitz; Alexander Beggroff sade att Ryssland borde göra alla eftergifter för att inte råka i krig med England; under Aleksandr Gortschakoffs sjukdom sägs det att kejsaren själv sköter politiken, därav den fredligare hållningen under de sista dagarna; det är för tidigt att frukta för att Helsingfors skulle bombarderas; Edelfelt vill tro att engelsmännen genast angriper Petersburg om de alls kommer in i Östersjön.
Paris d 21 maj 78 21 maj 1878
Belgien har fått sin utställning i ordning och har vackra saker att bjuda på av Charles Verlat, Alfred Stevens, Paul Jean Clays, Emile Wauters och Alfred Cluysenaar; det är nedslående att se hur ofantligt mycket den sekelgamla konsttraditionen gör; kommer de någonsin att komma någon vart i norden, där de inte har något att stöda sig på?
Paris d. 27 maj 79. 27 maj 1879
Mycket har hänt bland kamraterna i Belgien; Anthonies, Jules Dubois och Karel Scriba är döda; Peters, Jozef Van Ryssel, Pieter Frans de Beule målar glasfönster, stationer (passionsbilder) och bons Dieux för kyrkorna; Frédéric Matthæi är rikt gift och målar landskap; unge Edgard Farasyn har blivit en ovanlig talang; Émile Claus målar mest porträtt; Claus sade sig med intresse följa Edelfelts succé i Paris, han tyckte om Edelfelts tavla på årets salong; följande dag har de rendez-vous [träff] på Salongen.
Paris d 20 febr. 1880 fortsatt d. 24 do 20 februari 1880
Fröken Florence Koechlin är nu gift och har rest med sin man till Belgien och Holland; Edelfelt var inte i mairiet [rådhuset]; i kyrkan vigde Bercier dem, båda är protestanter; omkring 300 personer kom till Koechlins bjudning på Avenue Hoche 60; där var många söta flickor, då skönhet förenas med parisisk chic blir det överdådigt behagligt; en elsassik fröken Eschenhauer var vacker som en dag, men såg dum ut då hon skrattade; Edelfelt blev förälskad i en liten smärt flicka som han såg i kyrkan, men han fick inte reda på hennes namn; Madame Emma Koechlin bar en mörkviolett sammetsklänning och silver och diamanter i håret; Mademoiselle Florence hade fleur d'oranger och myrten i håret.
Paris d. 4 mars 1880. 4 mars 1880
Edelfelt skäms över sitt osammanhängande brev; unga Charles Mezzara med fru är ännu i Belgien och Holland; Edelfelt ska ta en tramway till Alfred Koechlin; Edelfelt har efteråt fått veta att den vackraste på Florence Koechlins bröllop var en Madame Dussot.
Paris d. 20 april 82 20 april 1882
Wahlberg är med i den der fin-fina utställning som Petit tänker ställa till i sin nya expositions lokal. Det blir bara 20 målare – för Frankrike: Bonnat, Meissonier, Baudry Tyskland Mengel och Knaus, Spanien Madrazo, Italien de Nittis, Sverige Wahlberg Ryssland Boguluboff och Pohitonoff, England Herkomer och Millais österrike-ungern Munkacsy, Belgien Stevens hvad tycks? lofvar det ej bli ganska fint. Om expositionen lyckas och förnyas i nästa år, lofvade Wahlberg ställa så till att jag på något underligt sätt skulle representera Finland – men då gäller det att få någonting rigtigt fint. Tala ej om denna ytterst vågade idé.
Fredag d. 16 mars 83 16 mars 1883
Mlle Amparo och hon reste följande dag till belgien der de komma att stanna en månad eller så. Jag har sällan sett något så stiligt som när liten Amparo spelade och sjöng. Hon var så väl klädd den aftonen.
Paris, Tisdag d. 6 april 86 6 april 1886
Pasteur har haft otur med de ryska bönderna som hade blivit bitna av en varg och som var illa däran; Pasteurs fiender gör allt för att förvärra saken, bland dem Conceil Municipal, stadsfullmäktige, som misstror Pasteur och har sänt spioner till hans lasarett, samtidigt som de uppmuntrar mördare och mordbrännare i delareville [?] och i Belgien.
Köpenhamn 2 maj 92 2 maj 1892
Dagen förut hade jag varit med om en fest för Larsen, Mamma vet "es war ein Traum och es Küsste mich auf Deutsch denne Larsen nu 60 år är barnfödd här, men kom vid 2 års ålder till Belgien och sedan till Oläsligt och har nu gifvit en serie koncerter här. Vanlighygglig oskadlig Musik. Mamma skulle ha haft roligt åt en festouvertyr bygd på Thuringer visan "Älskade bölja blå" – Krohn ville gerna att jag skulle vara med på festen, mest för att Svensen ville träffa mig, och han har nu så mycket att göra att han annars ej får tid till sällskapslif – Svensen och jag talade också mycket och eldigt om Musik och norsk litteratur och måleri. – Hvad det är roligt att vara med rigtigt dugtigt folk de äro ej vigtigt och man förstår hvart ord af hvad de säga. När Pasteur talar baktereologi med mig eller Svendsen Musik så begriper jag dem mycket bättre än då Lille talar om landtdagsärenden – de ha ett sätt, dessa första klassens folk, att höja en fattig stackare till sin egen nivå, som gör att man sjelf tror sig vara betydligt fiffigare än man är. Efter många tyska tal till Larsen, från Larsen till Svendsen, fick jag också ett tyskt tal oläsligt! och jag svarade med att dricka en skål för danska skådespelar konst (på svenska talte jag likväl) och tillegnade den den gamle Skram, som jag så ofta beundrat i Holbergs Galgfogelsgestalter. – Gubben Skram, nu 74 år, var den lustigaste af hela sällskapet och så innerligen kärvänlig mot mig. – Mamma skulle ha sett honom häromaftonen i "Guldaren" en pjes från 1700-talet – der spelade han igen en komisk haslunk och var så "grinaktig" att man bara vred sig –
Pingstdag 1 januari 1894
Krohn blir i Paris, Holland o. Belgien tillsammans en månad – kanske följas vi åt hit upp åt Norden igen.