Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Köln

Brev skrivna i Köln i kronologisk ordning

Brev som nämner Köln i kronologisk ordning

Köln. d. 29 September 1873. 29 september 1873
I Hannover skildes Edelfelts och Rosenbaums vägar; Edelfelt tröstades av att upptäcka att han "charmant" klarar sig var som helst på järnvägen, så länge han kan språket; Edelfelt fick vänt på tåget till Köln; han hade gärna åkt direkt till Antwerpen, men det gick inte för sig i tredje klass; han råder var och en som vill studera människor att ta tredje klass, i Tyskland gör de flesta ungherrar det.
Resan från Hannover till Köln var trevlig med språksamma herrar i kupén och det bördiga Westphalen utanför.
Edelfelt åkte genom Düsseldorf på vägen till Köln; föregående kväll åkte Edelfelt på den präktiga bryggan över "Rhein, den freie deutsche Rhein" in till Köln, där den mäktiga domen höjde sig som en jättelik skepnad i mörkret; på kvällen är han antagligen framme i Antwerpen; ekonomiskt har det lönat sig att åka tredje klass.
I Köln såg Edelfelt också rådhuset, den romerska amphiteatern och J. M. Farinas butik; han har sett fyrbenta åsnor för första gången i sitt liv; Rhein är bred och trakten runtomkring verkar trevlig men flack.
Antwerpen d. 2 Oktober 73. 2 oktober 1873
Edelfelt är nu på ort och ställe; resan från Köln gick bra; oredan vid de tyska stationerna var en barnlek i jämförelse med det virrvarr som råder vid vissa hållpunkter i Belgien, som t.ex. Mechelen, Löven och Antwerpen; utmärkt vacker är vägen från Aachen till Lüttich: höga romantiska berg med slott och ruiner, bördiga dalar.
Edelfelt frågar Alexandra Edelfelt till råds om att bo på hotellet Rose d'Or för 75 franc i månaden och redogör för sina utgifter hittills; reseutgifterna, inklusive vistelsen i Köln, blev lika mycket som enbart biljetten skulle ha kostat om Edelfelt valt andra klass och rest med expresståg.
Antwerpen d. 29 Oktober. 73. 29 oktober 1873
Edelfelt frågar Alexandra Edelfelt om hon fått hans brev från Köln, eftersom hon inte nämnt ett ord om detta brev; i det berättade han om sina järnvägsmissöden och sin förtjusning över Kölnerdomen.
Antwerpen d 11 December 11 december 1873
Man väntar på frost och all ungdom förbereder sig för skridskofärder på kanalerna i parken, eftersom Schelde aldrig fryser; Edelfelt vet inte varifrån uppfattningen om att den nordiska ungdomen skulle vara skickligare och kraftfullare än vekligheten i söder kommer; även om han befinner sig i ett nordiskt land är det ändå ett stycke sydligare än Finland och ungdomen här verkar inte mindre "härdad eller fallen" för övningar och lekar än där hemma; skolpojkar i Brügge åker skridsko ända till holländska gränsen längs kanalerna, en sträcka längre än från Helsingfors till Borgå; i Tyskland åker man skridsko på Rhein från Frankfurt ända till Cöln.
Antwerpen d 2 Januari 1874. 2 januari 1874
Edelfelt måste avsluta brevet så det hinner med eftermiddagståget till Cöln; han ber Alexandra Edelfelt framföra nyårshälsningar till kamraterna, systrarna, Tajta (Fredrika Snygg) och Tante Gadd.
Antwerpen d 2 Februari 74. 2 februari 1874
Axel Antell har skickat Vikingen, med några hälsningsrader i marginalen om sin familjs resa; det verkar som om herrskapet Antell reser direkt till Paris från Cöln, och passerar således inte Brüssel; i stället hoppas han träffa dem i Paris när han kommer bort från Antwerpen.
Antwerpen d. 9 Februari 1874. – 9 februari 1874
Edelfelt är nyfiken på karnevalen; de har haft besvär med att få Heinrich Fischer att överge en "dum" idé till karnevalutstyrsel som Karel Scriba slängt ur sig på skämt; Fischer har tittat på kataloger med maskeradtillbehör från Cöln och Paris.
Paris d. 10 Juli 1874. 10 juli 1874
Alexandra Edelfelt har kanske läst om lagman W. [torde egentligen vara C. som i Carl] Brummers död; Edelfelt, Adolf von Becker och Berndt Lindholm fick när de var på Café de la Régance veta att lagmannen anlänt till Paris med sin bror och sina svägerskor; Brummer hade förkylt sig i Kölnerdomen i Köln, insjuknat i lunginflammation i Liège och måste bäras ur vagnen i Paris; Becker och Lindholm besökte den sjuke Brummer, som frågade efter Edelfelt; Brummer hade tänkt beställa en liten tavla av honom, sonen till en av Brummers äldsta vänner, Carl Albert Edelfelt; då Edelfelt följande dag kom hem från Louvren, väntade en biljett från brorsonen Johan Wilhelm Brummer med Brummers dödsbud och familjens önskan att Edelfelt skulle göra en teckning av dödsbädden; Edelfelt såg budet för sent, men familjen bad honom närvara på bisättningen av kroppen, som skulle begravas i Finland; de bad Edelfelt måla något annat som påminde om deras sorgliga resa; vid bisättningen var även Lindholm, Becker, aktören Axel Bosin med fru (fröken Lotten Dorsch) närvarande; sorgetåget gick till bangården Mont Parnasse, på andra sidan Seinen, och till det provisoriska vilorummet i hotellvärdens familjegrav; alla bjöds efteråt på middag, under vilken man förundrade sig över det öde som drabbat den studentklick där Carl Albert Edelfelt och Brummer ingick; av de tolv vännerna finns bara Carl Creutz, Gustaf Ehrnrooth, Isak Carström och Karl Schulman kvar,
Paris d. 14 Sept. 14 september 1875
Om Gud vill reser Edelfelt på torsdag morgon till Lübeck med expresståg; även om tåget är dyrare vinner han tid och pengar på att inte behöva övernatta i Köln och Hannover; han skriver från Lübeck, eftersom ångbåten ofta skjuter upp sin resa då lastningen drar ut på tiden.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
I Hamburg hann Edelfelt bese den vackra staden en stund på morgonen; Alexandra Edelfelt trodde säkert att han kommit fram en hel vecka tidigare; två brev väntade på honom hos Gunnar Berndtson; naturhinder ställde sig i vägen, det var snöstorm i Åbo, Falköping, Göteborg och i Aarhus; hela Danmark ligger under fotsdjup snö; Alstern låg frusen och det var tjock snö ända till Cöln.
Lübeck, den 17 Juli 1877 17 juli 1877
Det var tryckande hett i tåget, som kom till Cöln på morgonen; därefter följde den tråkiga vägen via Osnabrück och Bremen; i Osnabrück fick han pröva det tyska köket: plommon, stickelbärskräm [krusbärskräm], uselt kött, potatis, rå skinka, blanc manger, oätligt bröd i en artistisk oordning; han hade pratsamma kupékamrater, ett skomakarherrskap som varit 25 år i Amerika, en professor Kirchhoffer från Altona som i sin ungdom studerat i Köpenhamn och bott i Örsteds hus, hans dotter och en gammal hennes nåd; skomakarfrun började med fria berättelser från New York; Die "gnädige Frau" berättade om då hennes son låg dödssjuk i tyfus under kriget; hon reste från Hamburg till Paris och lyckades under stora svårigheter ta sig till St Denis; sonen tillfrisknade och de började återresan; från St Denis till St Germaine fick hon betala 120 francs för en vagn; de tog sig till Belgien; Edelfelt berättade om sin sjukdom i Rom och om Alexandra Edelfelts förtvivlan då.
Cöln, fredag d. 19 okt. 77 19 oktober 1877
På eftermiddagen fick Edelfelt med Walter Runeberg ut på stan; de såg konstutställningar och betraktade staden; på morgonen hade Edelfelt vandrat omkring i kyrkor och på muséet.
Den gamla kölnerskolan är intressant; Edelfelt har beundrat dess alster i såväl muséet som i domen, där Meister Wilhelm Lochners berömda triptyk är ett mästerverk; Domen är gladare än Nôtre Dame och St Stephan, men Edelfelt kan inte med de moderna glasmålningarna; glasmålning hörde till 1200- och 1300-talet och det vore ett helgerån att försöka passa in den i någon annan stil än i den rena gotiken; kyrkoskatten och dess dyrbarheter gör ett mäktigt intryck, relikskrin med diamanter och ädelstenar, guldsmide; "Köllen, die heilige stadt, Die gar so viele hundert Kapellen und Kirchen hat" [Köln, den heliga stad, den allt många hundra kapell och kyrkor har].
Det var ordentlig sjögång från Korsör till Kiel; Edelfelt vet inte om Runebergs reser först följande morgon, men både han och de är glada över upphållet i Köln; de har kunnat sova ut och vädret är vackert, om än kallt; det är kallare än i Sverige; i Hamburg var det snö på marken.
Paris. d 21 Okt 77. 21 oktober 1877
På tåget från Köln hade han turen att ha en kupé ensam tillsammans med en parisare; de betalade en mark var till konduktören för att inga nya passagerare skulle hitta in i kupén och lade sig att sova; de kördes upp kl. 1 i Verviers och kl. 4 i Erquelines; kl. 7 sken solen härligt över St Quentins torn och kyrkan; kl. 9 var de i Compiègne och hans kupékamrat underhöll honom med berättelser från Tyskland, där denne vistats ett åt för att lära sig språket; kl. 10 körde tåget in på Nord-bangården.
Resan från Helsingfors blev dyr, med värdshusräkningar i Åbo, Stockholm och Köln, samt inköp av hatt, handskar och halsdukar.
Paris d. 11 Juni 1880 11 juni 1880
Albert Wolff är jude från Köln; han kom som ung till Paris; han blev Alexandre Dumas sekreterare och är en av Paris bästa pennor; han skriver bättre franska än de flesta, och talar med tysk accent; han är ful men har ett charmant tavelgalleri där det inte alls blir oävet att få en tavla.
Paris måndag d 27 sept 1880. 27 september 1880
Alexandra Edelfelt får om några dagar ett redigare brev; Edelfelt väntar på telegram från Cöln med underrättelse om Etters och Manzeys ankomst; han ser fram emot att tala om Haiko och Mamma; han önskar farväl och hoppas att Mamma fått breven från Reval och Bremen.
Berlin (centralstation, Friedrichsstrasse) d. 24 kl. ½ 7 på morgonen 1 januari 1882
Biljettförsäljaren var en finne, och då jag, för erhållande af direkt biljett, uppgaf mitt namn, blef han mycket vänlig. önskade mig lycklig resa o.s.v. Han skulle ha gjort bättre i att ge mig en ordentlig biljett öfver Lehrte, Stendal och Cöln. Nu har jag en öfver Magdeburg och Aachen som gör att jag om 20 minuter åter får kuska af istället för att som vanligt vara hela förmiddagen i Berlin. Är det ej förargligt?
Måndag 13 mars 1882 13 mars 1882
A propos konstmakare så har jag sett Cazeneuve, den mest öfverdådiga som nu finnes. – På Gatchina lär han ha gjort en tour de force, som vida berömmes – Han bad att få veta Kejsarinnans favoritblomma – svar: hvit ros – Kejsaren sade en stads namn – Köln – en tredje person tillspordes om han kände någon i Köln hvarpå svarades Johann Maria Farina. – Strax derpå inbars ett telegram stämpladt från Köln innehållande en fransk quatrain om kejsarinnan och den hvita rosen och signeradt Johann Maria Farina. Är detta ej alldeles förvånande. Många dylika saker såg jag. Han är alldeles öfverdådig.
Paris d 20 mars 83 20 mars 1883
Ack om Ni ändå kunde komma hit i slutet af maj, Mamma och Anni – så kunde vi resa tillsammans hem. Hvad säger Mamma derom? Får jag de ryska pengarna innan dess så är det ju lätt. Det värsta skulle bli med Butti, men hon är kanske för liten att komma med nu och får ändå betala hel biljett. Tänk på detta. Skulle Mamma uthärda resan? Den är lång öfver Petersburg, men ni kunde ju hvila i Cöln, och så skulle vi, efter 14 dagar här i Paris, alla tillsammans resa hem öfver Sverige och Danmark. Jag tror det skulle pigga upp Mamma, och Anni vore bestämdt rysligt lifvad för en sådan resa. Det dyraste skulle naturligtvis bli uppköpen, som äro en alltför stor frestelse i Paris för att kunna motstå den. Jag föreställer mig att det hela kunde göra för 3000 frcs. Jag vore ändå så lycklig att få se er här engång. Med det vackra vårvädret kommer denna idé på mig med trängande kraft. Ingenting skulle ni behöfva köpa för resan – allt kan ju fås här mycket bättre, och rum o.d. skulle jag bestyra om på förhand. Ni skulle bo centralt och jag skulle hvar morgon, tidigt komma och ta er för att sedan, isynnerhet med Anni, spankulera omkring. Mamma skulle alls ej behöfva bråka, gå upp i torn och på muséer, och kan Anni ej tagas med någon afton på theatern t.ex., så lemna vi henne hos Runebergs.
Paris d. 6 April 83. 6 april 1883
I förrgår fick jag Mammas sista brev. Hvad det gladde mig att se att ni verkligen tänka på resan i Maj. Jag har allt sedan dess gått och tänkt på huru det borde ställas, huru ni kunde få det trefligt och beqvämt – och få ett annat intryck af resan än bara besvär och möda. Kunde ni vara här omkring d. 15 maj, så skulle ha tre veckor på oss till den 4 Juni, då vi kunde dra mot norden igen, öfver Köpenhamn der vi kunde stanna 1 dag, 2 dagar i Jönköping och 1 dag i Stockholm. Återresan kunde ju göras så lugn och långsam som möjligt – stanna i Köln först, så i Köpenhamn – (Hamburg är kanske ej värdt) der vi skulle bli emottagna af Krohn och mina många vänner.
Resan från Petersburg till Paris är ju dugtigt tröttsam. Den kostar 110 rubel vill jag minnas 1sta klass i Ryssland och från Köln till Paris – 2dra i Tyskland – sofkupé från petersb till Berlin ung. 30 mark finska) – men ett ber jag Er om, om ni kommer det är att alltjemnt telegrafera under hitresan – ingenting vidare än "all right" ty annars är jag alltför orolig. Kommer tid så kommer råd – att jag rysligt gerna ville se er här och göra återresan med er är ju klart att resa öfver Lübeck är väl ej att tänka på, först emedan man kan vara dugtigt sjösjuk, dels för att ni troligen gerna vilja träffa Etters. Nå ja, allt detta få vi se.
d. 15 april 83 – 15 april 1883
Spara inte på telegram, söta Mamma – från Petersburg och Berlin – Tag biljett öfver Köln, icke öfver Aachen, ty sålunda får ni två à tre timmars rast i Köln, får bestyra om sofkupé och äta qvällsvard i ro. – för resten kan ni ju rådfråga Hendschel – men den senast utkomna, den för maj, ty jernvägsturerna förändras ju litet. Biljettförsäljaren i Warschauerbangården i Pburg är finne – men han rådde mig att ta vägen öfver Aachen hvilket jag var mycket förargade öfver tråkigt blir det för er att köras upp både vid Verviers och Erquelines kl. 1 och kl. 4 på natten, men hvad skall man göra – de dumma tullgränserna kunna ej afskaffas. – det stora Bagaget visiteras endast i Eydtkuhnen och Paris handgepäck deremot i Verviers och Erquelines. Tobak äro de strängast med i Frankrike. När ni är två, så går väl tiden ändå lättare från Petersburg till Berlin. Man reser fr. Pburg kl. 1. Kommer om aftonen till Pskov, följande morgon kl. 7 till Vilna, kl. 1 till gränsen, om aftonen till Königsberg och följande morgon till Berlin. Framför allt tag saken lugnt och kom ihog att hvarhelst ni befinner er, ni bara behöfver telegrafera till mig för att jag med nästa tåg skall komma. Passen böra vara påtecknade af tyske konsuln. – När jag tänker på den massa menniskor som reser alla dagar, finner jag det verkligen löjligt att jag är så rädd, för att Ni ej skola kunna ta er ut – men det är bara för att jag vore mycket mycket ledsen om ni hade det allra minsta obehag eller trötthet eller leda af denna resa.
Fragment 17 april 1883
Se här hur jag tänker mig resan à peu près resa fr. Hfors t. Pburg med nattåg omkr. d. 15 maj 16 och 17 i Petersburg om ni vill. afresa derifrån d. 18 maj kl. 1 ankomst till Berlin d. 20 kl. 6 f.m. afresa derifrån d. 21 kl. 10 f.m. (Således ett dygn i Berlin – sömn – bad, promenad i vagn i Thiergarten) ankomst till Paris d. 22 kl. 10 f.m. sömn – ro – obetydliga uppköp – de första dagarne – Kanske vore Det bättre att resa redan den 10 maj – så vore ni här d. 16, 17. Afresa härifrån omkr. d. 10 juni öfver Köln, (stanna en dag) Hamburg, Kopenhamn (2 dagar) Jönköping 2 dagar Stockholm 1 dag – så vore vi hemma ungefär den 22.
d. 27 april 83 27 april 1883
Bolinders ha hvilat sig i Köpenhamn, Hamburg och Köln – tänk nu noga efter om ni behöfva hvila Er – en direkt biljett gäller för 30 dagar och man har rättighet att stanna hvar som helst på vägen.
Paris d. 8 april 85 8 april 1885
Hoppas att Alexandra Edelfelt fått breven från Köpenhamn och Köln; har telegraferat samma dag; ledsamt att inte ha brev hemifrån "emot sig" i Paris.
Paris d. 9 Juli 86 9 juli 1886
Miss Colt vill att Edelfelt ska skjuta upp sin avresa; hon reser själv med sin mor till Hamburg och Köln om tisdag.
Dresden söndag d. 28 nov 86 28 november 1886
Reser i morgon via Zerbst, Magdeburg, Köln till Paris; framme i Paris om tisdag.
Paris söndag 5 Juli 91 fortsatt söndag 12 Juli 91 5 juli 1891
Det är en rysligt öde med Ellans alla saker, som enligt nyss ingånget telegram ännu ej kommit till Köln. Hon får stanna der flere dagar och försummar ångbåten från Köpenhamn allt för det fä aktiga Sleepingcar bolagets skull. Det är ju bättre än en personlig olycka, sjukdom, kollisioner och sådant, men bra tråkigt är det i alla fall. Det här är uteslutande bolagets fel, de tillstodo naivt i går att de glömt bagaget på plan de l'Opera. –
12 juli, en vecka senare. Ja, detta uppskof för bagagets skull har förorsakat oss bra mycken förargelse. Jag var alldeles sjuk af att gå och gräla och skålla och hota med process, söndag, måndag och tisdag – Till tisdag afton fick Ellan och pojken vänta i Köln på bagaget – utan att ha en tråd att sätta på sig. Jag har tänkt begära skadeersättning, och alla menniskor anse mig böra göra det, men då är det att kasta sig in i en process som Kanske räcker länge och kostar pengar. Dessutom känna ju dessa kanaljer till alla möjliga Krokvägar som jag ej kan ha någon Aning om – de känna sitt tjuftycke och jag gör det ju ej – ergo bli de alltid styfvare än jag De sista underrättelserna jag hade från Ellan voro från Kiel, den 8de Jag förmodar att hon nu redan lemnat Köpenhamn. Om flickorna emellertid rest till Hangö den 10de så få de vänta några dagar innan de får råka Ellan och pojken – Jag skulle så gerna vilja att han kunde komma och "presenter ses hommages" på Haiko – Mamma skulle få se hvilken treflig pojke det är. –
Söndag 29 maj 92 29 maj 1892
– fortsättning måndag morgon – jo i dag reser jag med samma tåg som Kröyers och prins Eugen den sistnämnde följer bara till Köln derifrån han skall till några slägtingar i Nassau.
Berlin W., den 29 Maj 1894 29 maj 1894
Krohn, som anser det fånigt att alls röra vid porträttet telegraferade redan om fredagen från Berlin: warte Sehnsuchtsvoll – och söndag afton kommo vi till den sehsuchtsvolle Krohn, som det var rigtigt roligt att träffa igen. Men Krohn, med sin eviga hätä, reste redan i går afton – jag ville ändtligen se utställningen och museet som var stängdt i går, och vi resa derför om två timmar. En ny väg öfver Aachen, utan att komma till Köln – och ned Guds hjelp äro vi i morgon kl. 6 i Paris.
Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
Det snöar igen; visserligen är det ingen köldgrad, men vädret är ändå ej inbjudande till en förlängd vistelse här i Berlin. Jag reser derför i dag, om 1 1/2 timme, är i afton i Cöln och i morgon kl. 8 1/2 på morgonen i Paris. Den här långvanga sysslolösheten börjar kännas litet tryckande, om jag än till min fasa konstaterar att jag i grunden känner mig skapad för ett sådant dagdrifvarlif som detta.
Nej, nu måste jag packa in mina saker. Kl. är redan 10 – jag skall vexlar pengar, föra mina saker till stationen, raka mig och köpareslektyr – i afton kommer jag till Cöln midt i Carnavalshvimlet – skulle jag känna någon menniska, skulle jag stanna der öfver en masker bal i Gürzenich.
I waggonen mellan Stendal och Hannover –, fastlagstisdagen 1895 26 februari 1895
Jag tar ej sofkupe af den anledning att dylik ej finnes mellan Köln och Paris i 2dra klass
Nu skakar det alldeles besatt. Svårigheten vid sjelfva yrket i skrifkonsten inverkar menligt på det andliga innehållet Jag tror det derför är bäst att sluta innan Mamma får ondt i Ögonen af att dechiffrera de här kråkfötterna. Jag reser nu med 8 mils fart i timmen till Köln
Paris torsdag 7 mars 95 7 mars 1895
Jag har sett en mycket treflig pension här rue Jouffray, således nära ateliern der de mina först kunde ta in. – Många af mina amerikanska grannar och vänner, Reinhardt, Butler, Picknell ha bott der med familj. der är ej så mycket folk och rummen äro särdeles trefliga. – Gud låte Ellan och pojken hålla sig friska. Färden från Köln hit i dåligt eldade vagoner är nästan den värsta. Alla nätter 3 5köldgrader om dagen tillräckligt värme för att gatorna skola bli omöjliga.
Paris söndag 10 mars 1895 10 mars 1895
*Jag råder Ellan sofva en natt i Köln och komma hit med dagtåg för de odrägliga tullstationernas skull.
Paris, tisdag 12 mars 1895 12 mars 1895
Nej, Ellan och Kiki äro ännu vid Sprees stränder, om de icke rest derifrån just nu till Köln. Jag har fått tvenne långa bref af Ellan med relationer om deras vedermödor. Utom tråket med det smutsiga ohyggliga rummet i Petersburg hade ju de stackars menniskorna Heddi Berndtson att dras med. – Jag kan tänka mig Ellans förskräckelse då hon vaknade kl. 7 nära Vilna och pojkens säng var tom – Hon visste att Sanny ej hade sofplats – således hade hon ej tagit honom. Nej det var Heddi som tyst kommit in och fört pojken in i en helt annan vagn (Heddi reste i 1sta klass) der hon höll på att mata honom (på nykter mage) med chokolad och karameller.
Paris 14 mars 95 14 mars 1895
Jag kan ej begripa hvar Ellan hålla hus. På två telegram till Berlin har jag ej fått ett ord till svar. Är hon måhända i Cöln? Skulle pojken fått influenza igen? Jag är orolig och enerverad af detta osäkra.
Onsdag morgon, Altona. 1 januari 1899
Här har jag 2 timmar, från 8 till 10. I afton är jag i Köln Kl. 8 och kl. 11 reser jag till Paris.
Köpenhamn torsdag 25 okt 1900 25 oktober 1900
I morgon resa vi kl. 9 f.m. Krohn och jag öfver Fyen och Jylland, (ty Krohn är rädd för sjösjuka som för pesten till Hamburg – blifva der öfver natten och fortsätta följande dag till Köln, der Krohn blir några dagar för att träffa sina museidirektörer, under det att jag fortsätter till Paris.
Hamburg 27. Okt. 1900 27 oktober 1900
Helsa Ellan och säg att jag skrifver från Crefeld eller Cöln.