Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Schweiz

Brev skrivna i Schweiz i kronologisk ordning

Brev som nämner Schweiz i kronologisk ordning

Granbäck, d. 23 Juli 1872. 23 juli 1872
Utsikten över Vettern påminner om schweiziska vyer och har, till skillnad från övriga delar som han sett av Sverige, stora olikheter med Finland.
Antwerpen d. 17 April 74. 17 april 1874
Medan Fritz (Frédéric) Matthæi var utom hörhåll vände sig hans mor till Edelfelt och frågade om hennes son hade talang; Edelfelt stod inför ett dilemma – artigheten sade ja, samvetet nej; artigheten segrade; Matthæis väg till målare har varit egendomlig; Matthæi är uppfostrad vid polyteknikum i Hannover, men tillbringade somrarna hos sina morbröder i Bretagne, vilket gjort honom fransksinnad; han hyser "det hjertligaste hat" till preussare; då fransk-tyska kriget utbröt ville Matthæi ansluta sig till franska armén; hans tyska farbröder tvingade honom att lova att aldrig bli militär i varken Frankrike eller Tyskland; eftersom han visade lust för ritning, lät man honom i stället välja en målarakademi och valet föll på Antwerpen; familjen som tidigare bott i Dresden, Schweiz och Paris slog sig också ner i staden; systrarna är glada över att Matthæi har övergett sina officersplaner; Edelfelt tycker att Matthæi är som skapt för att vara soldat.
Paris Söndag morgon kl. 9 d. 18 Okt. 1874 18 oktober 1874
På fredag morgon då Edelfelt hade concours [tävling] på förmiddagen, anlände ett brev från Schweiz, där friherrinnan Emmy Cedercreutz tog sig friheten att be Edelfelt ordna rum åt dem; brevet hade tagit lång tid på sig från Genève och sällskapet väntades till Paris samma morgon; Edelfelt oroade sig under concoursen att han, som i Émile Claus fall, skulle bli tvungen att i dagar springa runt och leta efter Cedercreutz då han inte hann komma dem till mötes; strax innan concoursen avslutades fick han meddelande om att Mille (Emil) Cedercreutz var där och sökte honom.
Paris. den 26 Okt. 1874 26 oktober 1874
Hela veckan har Edelfelt umgåtts med familjen Cedercreutz; Mille (Emil) Cedercreutz hämtar honom vanligen i École des Beux Arts och eftermiddagarna har gått åt till att besöka Louvren, Luxembourg, Boulognerskogen och Jardin d'Acclimatation; på kvällarna efter hans lektioner på skulpturskolan har han gått med Mille och friherrinnan Emmy Cedercreutz på Folies Bergères-teatern och på Elysée Montmartre, gjort promenader på boulevarden, suttit på kaféer och dylikt, vilket har kostat mycket pengar; Edelfelt anser att anledningen till att Cedercreutz inte har stått för hans kostnader beror på konfusion snarare än på snålhet, som Filip Forsten menar; det som han skrivit får i detta fall inte föras vidare till någon, ingen!; friherrinnan Cedercreutz har en mani för "spektakel", och är också outtröttlig i att se sig omkring, de har sett mycket av Paris; i Schweiz träffade friherrinnan många "hyggliga" tyskar och är i allmänhet rätt tysksinnad och fäller därför hårda kommentarer om fransmännen.
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
Pauline Ahlberg har erbjudit sig att ta med Viola Lewin till Cluny; fröken Lewin lär ha en bekant fru från Schweiz men denna har inte tid att följa runt med henne; fröken Lewin är så bortkommen i Paris och väntar på August Eklöf, som hon skall åka tillsammans med till London.
Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17 maj 1875
*Kamraterna börjar skingras; idag reste Eugène Burnand, Paul Robert och Evert Van Meyden; flera av amerikanerna reser till Schweiz; Carroll Beckwith är i Venedig.
Paris. Onsdag d. 9 Juni 75 9 juni 1875
Edelfelt har fått brev från Carl Gustaf Estlander, som ber honom gå till konstkritikern Charles Clément på Journal de Debats för att hämta två teckningar av Charles Gleyre som dog i fjol; de två teckningarna testamenterades till Gleyres goda vän Biaudet i Helsingfors; Clément fanns inte på plats och hade för sommaren rest till Schweiz då Edelfelt sökte upp honom.
Paris, fredag d. 9 Juli 75. 9 juli 1875
Axel Antell hade inte förändrats; han hade studerat så flitigt att han inte hade reda på vad som hänt i Helsingfors under senaste tiden; *om någon vecka fortsätter han till Schweiz och Italien, för att på hemvägen komma via Paris, så att han och Edelfelt kanske kan åka hem tillsammans.
Paris d. 15 Juli 1875. 15 juli 1875
Axel Antell hälsar Alexandra Edelfelt och syskonen; han vet inte om han skall åka via Marseille till Neapel och sedan via Rom, Florens och Venedig till Schweiz eller tvärtom för att komma till Paris för att hämta Edelfelt; de kommer inte att bli reskamrater lång väg, då Axel inte far direkt över från Lübeck till Helsingfors.
Paris, måndag d. 9 Augusti 1875 9 augusti 1875
Paris blir allt tommare på bekanta; Edouard Paupion har åkt till sin hemtrakt Bourgogne, i januari skall han utföra sitt volontariat [frivillig värnplikt]; flera av Jean-Léon Gérômes elever gör som bäst sitt volontariat, i slutet av juni kom de till ateljén för att ta farväl; amerikanen Dewey Bates har rest till Holland; bröderna Jules och Émile Bastien-Lepage bjöd på avskedsmiddag, samma dag reste också fröknarna Anna Agrell och Kinstrand till Schweiz.
Det har regnat mycket i sommar; i Schweiz och i södern och Franche-Comté ska det vara förfäligt och man fruktar att Rhône ska svämma över; Edelfelt träffade en amerikan, William Baird, som rest till Schweiz för att måla, men han kunde inte sticka ut näsan på fem dagar och återvände därför till Paris.
Paris d. 8 Sept. 1875. 8 september 1875
Alexandra Edelfelt har ingen aning om hur många brev Edelfelt har att skriva; de som väntar brev är Axel Antell, Karel Scriba, Pauline Ahlberg, Jospeh Cornet, Dewey Bates i Holland, Julian Alden Weir, Edouard Paupion, Oscar Levin, Jules Bastien-Lepage, samt fröknarna Kinstrand och Anna Agrell i Schweiz, vilka bett om hans fotografi; Edelfelt har varit hos fotografen och fått 12 konterfejer [porträttfotografier].
Paris d. 14 Sept. 14 september 1875
Axel Antell är fortfarande i Schweiz.
Rom d. 17 Maj 1876 (onsdag) 17 maj 1876
Walter Runeberg har tänkt skicka sin fru och pojke till Schweiz med Vilhelm Bissens familj i slutet av maj; Edelfelt kan inte vara med på gillet som ordnas för Runebergs innan avresen.
Rom, måndag d. 29 maj 1876. 29 maj 1876
Då Walter Runebergs fru och son återvänder för att bege sig till Schweitz har Edelfelt tänkt be dem, Pietro Krohn och doktor Holm på middag hos Spillmann på Monte Pincio; han vill visa sin tacksamhet för deras vänlighet.
Roma, onsdag d. 31 maj 1876 31 maj 1876
Fru och fröken Wiesener flyttar till Hôtel Costanzi och kommer med doktor Holm att lämna Rom samtidigt som Edelfelt; Doktor Wiesener har legat i tyfus i Köpenhamn och hoppas att ha tillfrisknat tillräckligt för att komma sin fru till mötes i Schweitz.
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Eugène Burnand och Paul Robert är gifta; de håller i Schweiz på med tavlor för Salongen.
Paris d. 8 Dec. 1876. 8 december 1876
Senaste söndag var Edelfelt hos Bertha Levin med Adèle Ehrnrooth; Adèle Ehrnroot kallar honom fortfarande sin älskade gosse; hon är för ensam och har för tråkigt för att stanna länge i staden, denna månad reser hon till Schweitz.
d. 29 april 77. 29 april 1877
Föregående kväll var där en ung schweizare som lär vara Marguerite Jacquinots tillkommande; de har lärt känna varandra i Schweitz, där Mademoiselle Marguerite tillbringat många somrar.
Vad tyckte Alexandra Edelfelt om A-ï-as skrivelse i Helsingfors Dagblad om Schweitz, München, Wien, Triest, Venedig?; att få in allt på 2 1/2 spalt är verkligen att gå med ånga.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
*Edelfelt har fått brev från Pietro Krohn; han har inte tillräckligt med pengar för att komma till Paris i år, men hoppas komma följande år; han ber hälsa till Alexandra Edelfelt; han har tillbringat några veckor i Schweiz som resesällskap åt en fru Wolff; Edelfelt hälsar alla, mest småsystrarna.
Paris d. 27 Juni 77. 27 juni 1877
Senaste söndag var Edelfelt på middag hos Madame Jacquinot för att ta farväl av Pauline Ahlberg och Mademoiselle Marguerite Jacquinot, som reser till Schweitz; efter middagen tog de en promenad och Edelfelt gick tillsammans med Mademoiselle Marguerite, som har ett gott huvud och fint omdöme, och Edelfelt har aldrig tidigare talat så uppriktigt med henne; Pauline blir mer disträ och konfys; hennes hjärna är inte tillräckligt stark, hennes logik inte så utvecklad att det abstrakta grubblandet skulle vara hennes sak; Pauline är så inne i sina egna tankar att hon inte märker vad andra svarar, det tog halva middagen innan hon märkte att hon fortfarande hade på sig hatt och handskar; Mademoiselle Marguerite skrattade åt hur det hade varit för två år sedan, då de ansåg att den lilla Pauline styrde den stora unga Edelfelt som ett lamm och de vågade inte säga något om saken; Edelfelt är lättad över att de inte visste hur långt det hade skridit och att dessa tider lyckligtvis är förbi.
Paris d. 5 Maj 1878 5 maj 1878
Alexandra Edelfelt uttrycker ängslan för krig i sitt brev; då Edelfelt gick genom expositionen [världsutställningen] och hamnade vid prinsen af Wales indiska palats stod det klarare för honom att Ryssland bör göra allt för att undvika brytning med en sådan makt som England; de båda ländernas utställning är ingen ofelbar utgångspunkt för jämförelse; Ryssland har kämpat med örlog och svåra kommunikationer, men det går ändå inte att på Marsfältet undgå att märka den ofantliga skillnaden mellan Ryssland och England; de liknar varandra i makt, men den ena har en urgammal kultur, ett fritt folk och outtömliga rikedomar, den andra bara en uttröttad krigshär; Ryssland gör ett sorgligt intryck i jämförelse med obetydliga jordlappar som Belgien och Schweitz; Alexander Beggroff sade att Ryssland borde göra alla eftergifter för att inte råka i krig med England; under Aleksandr Gortschakoffs sjukdom sägs det att kejsaren själv sköter politiken, därav den fredligare hållningen under de sista dagarna; det är för tidigt att frukta för att Helsingfors skulle bombarderas; Edelfelt vill tro att engelsmännen genast angriper Petersburg om de alls kommer in i Östersjön.
Paris d. 16 Juni 1878 16 juni 1878
Julian Alden Weir har anlänt; han har ännu inte sökt upp Edelfelt; Weir stannar bara 10 dagar, därefter beger han sig till Schweitz och Italien med sin kusin, syster och svåger.
Paris midsommardagen 1878. 24 juni 1878
Bröderna Bastien, Charles Baude och Edelfelt bjöd i lördags Julian Alden Weir på en rolig middag som slutade med en storartad fylla; Weir har varit framgångsrik, förtjänat pengar och blivit fetare, men är samma entusiast som alltid; han råddar franska och blir eld och lågor om allt som rör konst; följande dag besöker han Edelfelt, sedan reser han med sina kusiner och sin svåger till Schweitz och kommer igen om några veckor; det gladde Edelfelt att Weir inte ännu är förlovad; då Weir träffade Edelfelt var det första han sade att Edelfelt verkligen gått framåt.
Fragment 1 januari 1884
[Saknar början] Acku är heller icke just expedit. I går fick han infallet att resa till Schweitz – för att der skulle vara varmare – men jag lexade upp honom för dylika kapriser.
Paris d. 8 maj 84. 8 maj 1884
Nu skall Acku resa till Schweitz – hvarför – ja det vet han ej sjelf. Han tröttnar vid allt i denna verlden, t.o.m. vid att ligga på rygg och läsa tidningar, som annars utgör hans förnämsta sysselsättning. Att det är något på tok med honom, det är säkert.
Och nu får Acku den alldeles oåterkalleliga idén att resa till Schweitz – till hvem der – det vet han ej – hvart – lika osäkert. Äro ej sådana kapriser nervretande. – Jag vill ej skryta öfver att ha fått som Serlachius "spänna om svältremmen och lida" men nog blir man ändå litet mera sjelfständig och förståndig då man får ta sig ut på egen hand i lifvet. – Acku är dessutom envis, envis som endast en maniaque kan vara.
Jag är så rädd att han i Schweitz skall träffa på Emile Walleen – då de båda tillsammans börja reformera verlden med vegetarianism och färgspektrum och homeopathi och dumheter, så blir det en skön soppa af. – Han ligger för ögonblicket och studerar "l'Indicateur du chemins du fer" för att resa som i öfvermorgon. Hvar han skall få pengar till dess det vet han ej. – Han må göra hur han vill.
Paris d. 6 juni 86 6 juni 1886
Chambure reser med Madame Saussine till Ems i slutet av månaden; lämnar henne där med Mademoiselle Müller, och fortsätter själv troligen med Portalis till Schweiz, Nürnberg, Prag, Dresden; några veckor i Portalis kastell i Schweiz; Edelfelt är bjuden dit också, men åker inte.
Paris d. 5 juni 87 5 juni 1887
Alexandra, Annie och Berta Edelfelt har gett upp tanken på att resa till Köpenhamn; Edelfelt reser i stället över Schweiz för att träffa Ellan de la Chapelle.
Paris d. 8 juni 87 8 juni 1887
Edelfelt talade med Chambure om sina planer att resa hem via Schweiz, och Chambure menade allvarligt att det är ren idioti; Edelfelt konstaterar att Edelfelt själv har tappat omdömesförmågan p.g.a. hettan och arbetet, han hoppas få den tillbaka i Haiko och under resan i Finland: "der Wuoksens bölja svallar och Imatra i skum sig klär" [citat ur Runebergs Fänriks Ståls sägner, dikten "Den femte juli"].
Genua, hôtel du Parc, via Ugo Foscolo tisdag 26 jan. 91 26 januari 1891
Resan från Luzern genom St Gotthard tunneln var till den grad storartad att jag aldrig glömmer den i mina lifsdagar. Skyhöga alper, svindlande bråddjup stora vattenfall frusna, här och der en isfri bergsjö djupt nere, hundradetals fot under oss, byar, schweitzer hyddor mörkbruna, mahognyfärgade mot skön och hela landskapet sedan i hvitt – men alla nyanser af hvit som man kan tänka sig – guldskimrande, krithvitt, gräddhvitt, marmorhvitt, stärkelsehvitt, blåhvitt som cigarrök. Jag stod som förstenad, vid anblicken af allt detta sagolika, ute på vaggonafsatsen i Schweitz ha de sådana vaggonar som i Finland. Så kom St-Gotthard tunneln 25 minuter lång. Det skramlade och ekade i berget, men pojken sof som en stock. Strax på andra sidan bara italienska namn och så kom småningon lägre alper och sist Belungona, förtjusande vackert och den enda något så när snöfria plats vi sågo förrän vi voro här. Lugano och sjöarna voro vackrare än jag tänkt mig dem, och jag ångrade ett ögonblick att är ej stannat någonstädes här i stället för i Milano.
5 februari 91. 5 februari 1891
Den stackars frun har en 5 års pojke, som sedan 3 års ålder ej vuxit på längden utan på bredden, och det är fara värdt att han blir dvärg – det är just för att förekomma detta som hon reser från badort till badort, låter massera pojken, spatserar hela dagen med honom och gör allt hvad möjligt är. Hon fick en mycket stor tanke om Ellans medicinska vetande genom att Ellan rådde henne att resa med pojken till Engadin (St Moritz) i Schweitz – och hon samma dag fick ett bref från sin läkare att göra detsamma litet senare på våren. –
Paris 12 Juni 1891 12 juni 1891
Jag hoppas att ni, trots snö och hagel och storm kommit lyckligt fram till Haiko. det har varit vinterväder öfverallt snö i England, Schweiz med flere länder, och här är det omöjligt att röra sig utan öfverplagg, t o m då solen skiner. Kölden hindrar ej vädret att vara åskdigert – det är ofta qvaft och qvalmigt, ehuru termometern ej går öfver 14, 15 grader.
Paris 29 maj 93 29 maj 1893
Volkoffs reste i går till Schweitz; och Jag var hela dagen, (så godt som), hos dem. Jag tror att Schwitz skall vara bra och bättre än Paris för dem ty här blef isynnerhet den stackars Sofi V. alldeles galen af nervositet. Hon hade ej varit ute på 14 dagar, och dödoron och bullret på gatan gjorde henne alldeles besynnerligt. Hon gret och skrattade om hvartannat så att det gjorde en ondt att se det. Gossen var bättre nu, annanrs hade Bouchard ej låtit dem resa. Jag öfverlemnade henne en magnifik bukett efter att i sista minuten ha följt henne på Salongen som hon nödvändigt ville se. Det är djupt tragiskt med henne, och då hon säger att hon är djupt olycklig är det minsann ej lek. Ibland hoppas hon och talar om hur hon skall göra när hennes gosse blir stor – och så komma de dystra framtidsutsigterna igen. Hon vet nog hur illa det står till, men hoppas ändå, ty Bouchard har en patient 16 års pojke som lider af samma sjukdom och som troligen blir räddad.
Højfjildssanatoriet i Gausdal, söndagen den 9 juli 1893 9 juli 1893
I den mest glödande sommarhetta. som mera påminner om Spaniens land än om den kulna norden sitter jag här i Sanatoriets kåda och fernissadoftande läsesal med det höga fjället Skeidkampen på ena sidan och någon annan Kamp på den andra. Det är slut med växtligheten redan den begynner först några hundra steg längre – Det är hett, kalt, torrt och mera tråkigt än storartadt. Går man några hundra meter upp för bemälda "kamp" så förändra sig det hela, då synas gröna dalar och allvarliga granskogar och så långt borta en två tre bergskedjor – i Nordvest Jotunfjällenas eviga Snötoppar. Det liknar icke Schweitz, der bergen äro spetsigare och der man på en gång ser sjöar, städer, löfträn, granskog, kala berg och sist snö och is – det liknar heller alls ej Finland, ty intet vatten ses och granarna har ej samma taggiga karaktär – det liknar Norge så som jag förestäld mig det – endast allvarligare och större. –
Paris lördag 4 maj 1895 4 maj 1895
Ellan talar mycket om att resa hem öfver Schweitz, bli der några veckor och låta mig vara här för att måla min Jonas Lie (om det blir af). Ännu lär det vara dugtigt kallt i Schweitz. Men om bergsluften är bra för hans öron och om hon tror derpå så mycket gerna för mig. Des Mensch Sein Willen ist sein Himmelreich!
Paris torsdag 9 maj 1895 9 maj 1895
Pojken är nu alldeles frisk igen, litet mager och dåsig efter till halssjukdom, men med Guds hjelp går det väl ändå bättre och bättre. Ellan är just nu med honom hos en mycket berömd öronläkare, rekommenderad af Pyg Zilliacus och Pasteur. Hennes och pojkens öde skall således afgöras i dag. Anser Löwenberg, så heter han, att pojken bör föras till bergstrakter, så resa de väl till Schweitz i nästa vecka – ett ställe nära Interlaken, der vår läkare Gaucher brukar bo, och der en af mina bekanta, en schweitzisk målare vid namn Bod-Bovy, har sin atelier. Pensionen är billigare der än här, 6 frcs om dagen. – Jag tror att Ellan skulle ha lust att tillbringa en månad der, hvartill också Zilliacus rådde henne på det bestämdaste.
Paris måndag 13 maj 95 13 maj 1895
Här må vi godt i värmen (tropisk, men icke obehaglig efter den långa, kalla vintern). Ellan har nu beslutat att fara till Schweitz, der det ju alltid blir litet billigare än här, så mycket mera som läkarena både Zilliacus, Gauchas och den utmärkta öronspecialisten Löwenberg här alla öfverenstämma i att råda henne dertill för gossens skull. Löwenberg, som tagit emot Ellan utmärkt vänligt (Vi voro rekommenderade af Pasteur och Metschnikoff) undesökt gossen 2 skilda gånger och säger att ingenting farligt eller ens oroande föreligger. Det gäller endast att få influenzamikroben ur kroppen på honom, att härda honom med kalla afrifningar borstningar, bergsluft och friluftslif.
I dag var jag och afsände från Louvren Mammas sidentyg. Måtte Mamma bli nöjd! Ellan förklarade att det var det bästa af alla de hundrade sidentygerna (som (jag tyckte voro precis likadana) – det är faille française och kännes tjockt och mjukt. Då de nu fara öfver Schweitz kan ju Ellan ej ta detta tyg med, men smugglar emellertid tre sidenstycken till bättre gå ut blusar åt flickorna.
Paris 24 maj 1895 24 maj 1895
Ellan och pojken tyckas ha det bra i Schwietz. De äro tills vidare, tills det blir varmare, i Montreaux (Territet) men draga sedan uppåt bergen. Der är billigare än här och pojken lär vara alldeles förtjust i friheten, de vilda blommorna och sjön och Chillon. Hon har skickat mig ett kostligt porträtt af Maitre d'hôtel (Oberkellnern) i det hôtel de bebo.
Paris 27 maj, (måndag) 95 27 maj 1895
Ellan och pojken ha det bra i Schweitz – de skrifva alla dagar och jag får mycket lyckade ritningar från Kiki – sist hade han ritat af oberkellnern och Bonaparte Ier consul, båda ganska karakteristiska och försedda med ramar, utklippta och målade, af en hittils okänd stil.
Paris 4 juni (tisdag) 1895 4 juni 1895
Från Ellan har jag haft ett brefkort som säger att pojken nu är alldeles rask igen, gud vare lof. Får se om han nu får vara frisk under de några veckor de äro qvar der i Schweitz.
Paris måndag 10 juni 95 10 juni 1895
– Ellan och pojken ha det bra i Schweitz de äro nu i Caux sur Montreux. jag vet ej huru högt öfver hafvet.
Paris 20 Juni 1895 20 juni 1895
Redan den 20 juni! Fyra dagar skiljer oss bara från midsommar, och ändå ser jag ingen utsigt att komma loss härifrån förr än om en vecka, äfven om jag icke tänker på Roux' porträtt. Jag kan icke nena att jag lider af en ganska prononcerad längtan till Haiko, som just midsommartiden är så vackert. – Ack det här eländet med att sluta en del påbörjade saker dessutom ha alla möjliga bestyr och skrifverier – bref, bref, bref i oändlighet. Säg dertill att vädret varit särdeles åskdigert under denna sista vecka och att jag sofvit illa – att Ellan och pojken vänta mig otåligt i Schweitz, att jag haft oturen fälla i golfvet lilla Chantemesse's alldeles färdiga porträtt – hvadan det såg så jemmerligt ut att Mme Ch. började gråta och att 2 dagar åtgingo att reparera skadan, att Mechelin är otålig och ledsen öfver att ej se några artiklar i tidningarne om finl. i XIXs., att jag i denna anledning fått springa till Louvren, utrikesministern haft conferencer med denna och den andra, att Tikkanen skrifvit till mig ett alldeles obegripligt brefkort ang. uppköp af ett franskt konstverk och att jag väntar telegrafsvar, att den stackars Audibert väntar på svar för att komma hit upp och se mig för sista gången – att en dansk författarinna fru Malling plågar mig med fotografering af ett porträtt af Mme Junot på hist. utställningen – att den edna tallriken i en service, som alla vill complettera efter att ha skickat den till Finland visar sig vara försvunnen – att jag fått skrifva intyg åt en ofärdig svensk bildhuggare Åkerman – att en gammal Conciergegumma hvars enda son, soldat från Tonkin, blifvit tokig, varit här och fått hjelp – att i 68 rue Jouffroy repareras och målare och timmermän väckt mig kl. 5 alla morgnar – o.s.v. o.s.v. – och Mamma får erkänna att jag har nerver af stål som ännu icke är småfjoskig af allt detta jag har dessutom lofvat tio gånger mera än hvad en metodisk menniska kunde hinna med under en vecka.
Midsommaraftonen kl. 6, skrifvet på Cerclen 1895 24 juni 1895
Mina barnporträtt äro nu färdiga och afskickade, efter sju sorger och alla bedröfvelser. Nu skall jag bara göra några skizzer af Roux och så hoppas jag efter den mödosamma inpackningen bli färdig att resa till Schweitz, i slutet af veckan. d.v.s. fredag eller lördag. Ännu är jag ej rigtigt säker om jag låter Ellan och pojken resa hem och sjelf kommer tillbaka för att måla Roux, eller om jag far hem med dem. Jag tror dock det blir det senare alternativet.
– Ellan och pojken tyckas ha det bra i Schweitz – de äro nu nedstigna ifrån Caux till Glion, öfvanför Montreux. För att icke strax byta ut höglandsluften mot vanlig hvilket lär vara illa.
Paris 30 Juni 95 30 juni 1895
Hvilken underligt vecka, den nu till ända lupna. Tvekan, bråk, inervering Audibert (den stackarn här från måndag till fredag qväll), bestyr om Finland i 19 seklet förargelser – uppmaningar från Ellan att komma på några dagar till Schweitz för att hvila, två porträtt séancer med Roux, resa till Pasteur vid St Cloud på en låda innehållande 600 oläsligt flaskor, Metchnikoff, Roux och jag på lådan och en difterihäst framför i frukost hos Metschnikoff – och alltid, alltid natt och dag 30 grader!
Glion s. Montreux den 5 Juli 95 5 juli 1895
Han leker med 2 andra 6 åringar mycket mindre än han två engelska gossar som båda heta Willy. – Han känner alla vägar och stigar och alper här – kan Schweitz geografi och historia betydligt bättre än jag. – En pigg och fiffig pojke är det, det är säkert
Paris 10 juli 1895 10 juli 1895
– Jo, det var mycket roligt att lefva familje och turistlif i Schweitz med tungt hjerta skildes jag från Ellan och pojken i förrgår afton i Basel. Jag hade tänkt resa litet förut, måndag morgon (9 timmars väg till Paris) men som jag hade haft litet orolig mage uppvaktade Ellan och pocke mig vid uppstigandet, båda knäböjande och med bönfallande gester och ett: Söta pappa res inte ifrån oss med sjuk mage! – Jag blef så i Basel den dagen – och ångrar det inte, ty jag fick återse mina Holbeiner på museet och var med Kicki på ett mycket roligt historiskt museum, med särdeles rika skatter af historiska porträtt, rumsinredningar skulpturer vapen, soldater, kostymer och – en samling gamla leksaker och dockor! Kicki jublade, hoppade och bar sig åt som en förryckt. "Det är alldeles som en leksaksbod" ropade han förtjust. Han var särdeles stolt öfver att bland medaljerna det fanns så många svenska – kände igen gamla stadsplaner (af oläsligt) öfver Basel – och då hade han ej varit der i 62 timmar ännu. Han har ett märkvärdigt klart syn-förstånd, den pojken och kommer nog aldrig att taga en ritning af Borgå för ett fortepiano.
Hvad som var förargligt i Schweitz under de två sista dagarne, det var Bundesskjutningen, le tir fédéral, som väckte oss om nätterna – En massa sluskar med bössa, fanor och klingande spel drogo genom gatorna i Bern och Basel, ända till 3 på natten, skrålande och trummande.fanbärarne voro fasliga – hattar à la Gustaf Adolf, bantler och rutiga byxor till 12,50 paret –
otäck voro studenterna Schweitz, alldeles tyska till utseendet, t.o.m. i Lausanne –
Lausanne är eljest den tråkigaste af alla städer i Schweitz – ingen karaktär i verlden helstysk till arkitekturen, smutsig, dammig, grå, backig. – – Montreuse och Vevey deremot äro utmärkt trefliga, påminna om rivieran –
Paris 7 juni 1900 7 juni 1900
I nästa vecka kommer Krohn och bor i nedre ateliern, Mario kommer strax efteråt. Ellan och Kicki fara sedan till Schweitz. Krohn är så frisk och lifvad nu, sedan värmen kommit, att det är en fröjd deråt.
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15 juni 1900
Jag tror att K. småningom börjar längta till mera landtliga förhållanden, som han ju får i Schweitz. Under Ellans frånvaro var han engång på Combat Naval med Conciergens barn Den stor gossen, Alphonse, vaktmästare i finska paviljongen rutschade med honom i le Cauase en annan barack här i närheten, och Kicki var mycket uppbyggd. På gatorna här är han mycket vaken och reder sig, Gud ske lof, rätt väl. När han måste så kan han nog hålla tankarna tillsammans.
Ellan reser om onsdag tänker jag till Schweiz – Krohn och Mario flytta då upp i den nyinredda fina sängkammaren och jag ner igen.
Paris 20 Juni 1900 20 juni 1900
Ellan och K. resa i morgon afton till Schweitz. Jag ger då den öfre ateliern åt Krohns. De trifvas ypperligt.
Paris 24 febr. 1901 24 februari 1901
I förrgår fick jag ändtligen tag i min kusin, bjöd honom, på middag och passerade aftonen med honom. Jag åt just ingenting, ty jag har, som sagdt, varit skral i magen. Han är ganska klok och hygglig, gör ett duktigt och säkert intryck, kort, bredaxlad, rak och trygg som han är – soignerad som en svensk. Han har en viss äfventyrslusta som jag tycker om har varit, sedan han lemnade de juridiska studierna i Uppsala i stora affärer i Genua, London, Mannheim, Schweitz Rotterdam, Rouen och är nu här sedan 3 år. Han tyckes tala alla dessa språk mycket bra och mycket bra franska, med mycket litet svensk accent. Han är här 1sta man hos en stålhandlare (svenskt jern och stål) Lindberg, som sjelf är kontrakt i sina ben. – Han tycker att Svenska klubben är tråkig (när Antoinette Vallgren hörde det ropade hon: Men då är det ju en riktigt stilig pojke, som jag måste få bli bekant med!) Mycket uppriktigt talte han om fadrens död och hans förfärliga förtviflan då. Sin äldste bror Robert talte han om, visserligen med vänskap men med ett visst något som liknade medlidande med den mindre begåfvade.