Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Wien

Brev skrivna i Wien i kronologisk ordning

Brev som nämner Wien i kronologisk ordning

Antwerpen d. 9 Februari 1874. – 9 februari 1874
Två tavlor av Hendrick Leys och Joseph Lies har återkommit från utställningen i Wien; Leys är i Europa känd som grundläggaren av den prerafaelitiska skolan, men Edelfelt tycker mera om hans tidigare, enkla, sköna bilder ur livet på 1500-talet; han ber om förlåtelse för att på nytt trötta ut Alexandra Edelfelt med "den eviga målningen".
Antwerpen, Söndagen efter Karnevalen, d. 22 Febr. 74. – 22 februari 1874
På tisdagkvällen hade Edelfelt gått till Sidney Adams för att rita anatomi; där umgicks han med amerikanarna Robert Minor, Jérôme Elliwell, Dewey Bates och John Hamilton; Edelfelt uppskattar amerikanarna för att de alla är bildade; som republikaner erkänner de endast bildningens aristokrati; med Minor vid pianot sjöng de amerikanska sånger som Excelsior av Henry Wadsworth Longfellow och Yankee doodle; Edelfelt fick veta att uttrycket yankee doodle hade sitt ursprung i indianernas svårighet att säga "english" (yankee) och "how do you do" (doodle), vilket engelsmännen under frihetskriget började använda som öknamn på amerikanarna; Minor var korrespondent för en New York-tidning vid expositionen [världsutställningen] i Wien.
Paris d. 26 Augusti 74. 26 augusti 1874
B.O.Schauman borde inse att i deras tid är Paris, München och Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran och Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är inte så dåliga heller i Paris; för att göra framsteg hjälper det inte att springa på muséer, det gäller att studera naturen och hantverket, samt noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt har lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där man hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän och amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] i Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt "genom ryska glasögon".
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
Rothstein är en beskedlig polack men har underliga idéer; han vill att Filip Forsten ska lära honom sång, Edelfelt lära honom rita och Oscar Kleineh lära honom svenska i utbyte mot att han lär dem spela flöjt; Edelfelt har lovat måla hans porträtt, som Rothsthein ska sända till sin "hjärtanskär" i Wien; Rothstein har studerat vid universiteterna i Berlin och Wien, och är korrespondent i ett Bankhaus i staden.
Paris. den 26 Okt. 1874 26 oktober 1874
En ryss har kommit till ateljén; han var nära 30 år och ville inte göra de intagningsuppgifter och -riter som tillkommer en "nouveau", nykomling; han avlägsnade sig men kom efter en tid tillbaka; det finns också en ny ungrare i ateljén; Edelfelt agerar tolk då ungraren, som talar tyska, behöver kommunicera med Jean-Léon Gérôme; ungraren var förtjust över att Edelfelt var "suomalainen" [finländare] och kände till Kalevala, Kanteletar, Johan Ludvig Runeberg och Robert Wilhelm Ekman; han har tidigare studerat i München och Wien.
Paris d. 19 Nov. 1874 19 november 1874
Edelfelt har fått ett "långt och hjertligt" brev från B.O.Schauman, som varnar honom för "tidens falska riktningar"; BOS beskärmar sig över studierna att teckna naken modell "hur jag ryser då jag tänker på alla dessa nuditeter i franska afdelningen i Wien!"; BOS borde veta att allt sedan renässansen har i alla länder alla studerat naken modell.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
I Jean-Léon Gérômes ateljé finns en stipendiat från akademin i Florens; denne säger att det inte finns något tecken på modernt konstliv i Italien; storheter som Stefano Ussi har inga ateljéer och ställer ut i Paris och Wien; varje italienare med talang kommer till Paris eller München för att studera; ändå har B.O.Schauman föreslagit att Edelfelt åker till Italien, propositionen är så enfaldig att han inte mera vill tala om det.
Paris. Onsdag d. 9 Juni 75 9 juni 1875
I ett år har Edelfelt varit kamrat med en ryss i ateljén som kallat sig Monsieur Serge; Edelfelt anade att Serge var ett antaget namn i och med att han hade en massa fina bekantskaper, t.ex. furstinnan Elisabeth Trubetskoj och Aleksej Bogeljubov, hade rest mycket och gått till fots från Rom till Wien, samt var förskräckligt artig (lite "russki" artighet) och förekommande, men envis som synden; Edelfelt fick reda på hans rätta identitet efter att han tagit Serges parti i ett gräl med Jean-Baptiste Duffaud i ateljén; Serge hade efteråt lämnat Edelfelt ett kort med S. Vereshagin och bett om att få besöka honom, och därmed var bekantskapen gjord.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18 augusti 1875
Herman Frithiof Antell och doktor Axel August Hårdh går flitigt på Louis de Weckers ögonklinik; Wecker och Mazerolle är de mest utmärkta ögonläkare, inte ens i Wien finns så mycket att lära som här; i Finland talar man inte om Paris i vetenskapligt avseende; finländarna är som alla nordbor en sorts germaner och tyskar, åtminstone vetenskapmännen och de är för lata för att lära sig franska; Antell säger att läkarna i Paris har ett nytt sätt att göra diagnoser med instrumentet ophtalmoscop och de använder nya operationsinstrument; om morgonen går doktorerna redan klockan 6 till Weckers klinik, sedan fortsätter Hårdh på l'anatomie Clamart.
Paris d. 24 Aug. 75. 24 augusti 1875
De senaste dagarna har Edelfelt inte kunnat arbeta p.g.a. illamående från allt stillasittande, kanske en liten förkylning och ovanan av det ensamma livet; Julian Alden Weir har rest till Cernay på andra sidan Versailles, Adolf von Becker har rest, då och då träffar han Karl Alfred Caveen; av kamratena från ateljén har han ibland varit ute om kvällarna med Sergej Vereschagin; han är ett stort original som sent börjat med målningen, är bara 29 år men ser ut som 45; han har varit rysk topograf i Kaukasien, gått till fots från Wien till Rom, vistats länge i Italien och Spanien; Hans bror är på kommande och håller på att bygga en villa nära St Germain; broderns sjuklighet lär möjligen förhindra hans avresa från Indien, och väntas inte före jul.
St. Petersburg d. 2 Mars kl. 8 på aftonen Hôtel Kaiser 2 mars 1876
Edelfelt är mycket sömnig, men måste först väcka Victor Hoving och sända honom till Jaakko Ahrenberg eftersom han snarkar högt; han önskar att resan till Wien var överstökad.
*De kommer troligtvis att stanna tre dagar i Wien; Herr Harling tycks vara en beskedlig hamburgare på 40 år, men Victor Hoving är inte riktigt nöjd med att ha honom med så stor del av resan.
Edelfelts sällskap har tänkt åka på lördag morgon till Warschau; eftersom "sleeping wagons" [sovvagnar] ännu inte finns i Ryssland tänker de sova ut en natt i Warschau och sedan fortsätta till Wien; en herr Harling (Lydecker & Harling) följer dem ända till Triest; unga Heyne reser till Hannover och skiljer sig från dem redan i Wilna.
Wien d. 7 Mars 1876 7 mars 1876
Resan till Warschau var tröttande, 36 timmar av skakning i waggon (vagn); pälsarna var överflödiga eftersom vädret var drägligt och kupéerna eldades kraftigt; de åkte första klass och kunde inte annat än prisa de ryska vagnarna för deras bekvämlighet; förutom Victor Hoving och Edelfelt fanns i kupén två ryssar som verkade vara tjänstemän vid ambassaden i Wien; i Wilna hann de tvätta sig och dricka kaffe; Grodno var en ryslig stad, med usla kyffen som bildade krångliga labyrinter.
På hotellet bodde de näst intill Adelina Patti och "hennes leda markis till man"; detta herrskap åkte sedan med samma tåg som Edelfelt till Wien; han tyckte att Adelina Patti är vackrare än porträtten man ser av henne.
I Habsburgarnas gamla stad Wien tog de på Harlings rekommendation in på Hôtel Métropole och fick två eleganta rum med utsikt över Donaukanalen, Leopoldstadt och Frans Josefskasernen; Wien är en intressant och vacker stad, där Edelfelt kunde tänka sig att slå sig ned för en tid; han har vandrat genom hela der Ring, sett vaktparaden på Hofburg, Stephanskyrkan, Operan och Nya Börsen; rörelsen på gatorna påminner om Paris, men man märker snart att Wien är mindre; Edelfelt är förtjust i arkitekturen som påminner om Venedigs renässansbyggnader; Operan är fin och elegant men överglänser inte Parisoperan; i Wien ser man omväxlande folktyper; "Die Wienerschönheiten" förtjänar detta namn, kvinnorna ser inte så distingerade ut som parisiskorna och är mera extravaganta i klädseln men han har sett riktiga skönheter, blondiner och brunetter om vartannat; de är vackra och ståtliga och ser välmående ut, som om de blivit uppfödda på bara "knakwurst" [knackkorv] och öl; i synnerhet fäster man sig vid deras extravaganta "coiffurer" [frisyrer], det är det franska modet använt i överdrift.
I natt anlände de till Wien och de har strövat omkring i staden hela förmiddagen.
Wien, thorsdag afton 9 mars 1876
Följande dag reser de vidare; på tre dagar har Edelfelt sett så mycket han kunnat av Wien.
I dag tog de på morgonen ett romerskt bad; Alexandra Edelfelt känner till hurudana de är; kalla och varma bassänger i praktfulla salar större än Societetshussalongen i Helsingfors; de besökte künst ü Gewerbemuseum och gjorde ett fåfängt besök att få se det inre av operan; på kvällen gick de till Ésterhazy keller och satt senare en stund på café chantant Orpheum; följande morgon går tåget till Triest; det är dyrt i Wien; Edelfelt har svårt att vänja sig vid turistlivet; han ser fram emot att se Venedig och hoppas få tid att se på Tizian och Tintoretto.
Paris överglänser Wien; *Edelfelt önskar att alltid ha Alexandra Edelfelt vid sin sida för att uttrycka sina känslor för någon som fullt förstår dem.
Triest, lördag d. 11 mars 1876 11 mars 1876
Före de reste från Wien sände Edelfelt ett brev till Alexandra Edelfelt; han kan inte låta bli att skriva på nytt nu sedan han fått en skymt av adriatiska havet.
På kvällen åker de till Venedig, troligen med tåg; har inte Alexandra Edelfelt rest från Venedig till Wien via Triest?; de planerade två dagarna i Venedig ger Edelfelt insikten att turistens resande utan längre uppehåll inte passar honom.
Venezia 13 mars 1876. 13 mars 1876
Alexandra Edelfelt vet hur det är i början då man anlänt till en berömd ort; man ser sig genast omkring efter kända monumnet, bläddrar i Bædeker [förlag med en serie av Bædekers reseguider] och fångar på några timmar många och omväxlande intryck; det är ett faktum att många av dessa arkitekturens underverk ser förfallna ut då man kommer från en så "genomfin och ny stad" som Wien, men Edelfelt är inte missnöjd; där finns en blandning av olika stilar: Marcuskyrkan i byzantinsk stil med guldmosaik och kupoler, palats i gotisk-ventiansk stil, andra i renässansstil; man borde vara arkitekt för att förstå allt detta, målarna kan i stället betrakta det de ser i ljuset av färger; Tizian, Tintoretto, Paolo Veronese och Giorgione var kolorister för att de inte kunde annat i denna vackra stad.
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Ernst Nordström behöver träning i deskriptiv geometri, arkitektur och ornamnet som lärare vid Polyteknikum; han blir således elev vid Ecole des Beaux Arts; Edelfelt förstår inte hur Pierre-Victor Galland skall göra sig begriplig för Nordström som inte kan franska; Nordström har gjort mycket vackra saker i Kunst und Gewerbeschule i Wien; i konstindustri och konstindustrins historia får han så mycket att göra på Expositionerna, i Louvren och i Hôtel Cluny att han planerar att stanna åtminstone till nästa sommar.
Misserna Austin med familj (rättare sagt misserna Austins fars familj) lär komma till staden för två veckor för att sedan bege sig till Wien över vintern; Sargents är däremot fortfarande på plats.
Paris d. 27 nov. 1876. 27 november 1876
John Sargent hade sökt Edelfelt och lämnat en inbjudan; Edelfelt fick berätta om sina öden och sorgliga äventyr för Mr FitzWilliam, Mistress Mary och Miss Emily Sargent, Miss Frances Watts, två andra misser, Mistress Elisabeth och misserna Sarah och Mary Austin; Austins är där bara för några veckor; de har gjort bekantskap med en familj i Wien och fadern Ivers James Austin vill besämt tillbringa vintern där; en bror, Amory Austin (advokat i Amerika) var också på plats.
Paris måndag d. 11 Dec 1876. 11 december 1876
Miss Sarah Austin var "belägrad" av herrar Carroll Beckwith och Eugène Lachaise; Lachaise verkade hon stå på intim fot med, de hade tillbringat senaste sommar tillsammans i Bretagne och hon kallad honom vid förnamn; även Edelfelt fick tillfälle att tala med henne, och hon sade sig vara ledsen över att tillbringa vintern i Wien; hon skulle ofta tänka på Paris och hennes bekanta där.
d. 29 april 77. 29 april 1877
Vad tyckte Alexandra Edelfelt om A-ï-as skrivelse i Helsingfors Dagblad om Schweitz, München, Wien, Triest, Venedig?; att få in allt på 2 1/2 spalt är verkligen att gå med ånga.
Paris torsdag d. 25 Okt. 77 25 oktober 1877
Edelfelt var till John Singer Sargents ateljé; Sargent var fortfarande i San Remo; hans "bolagist" [rumskamrat] Carroll Beckwith berättade att herrskapet Sargent skulle stanna över vintern i San Remo; Austins var däremot redan i Paris och skulle stanna över vintern; de hade trivts i Wien, men livet där var för dyrt.
Paris d 24 Jan 78. 24 januari 1878
Föregående dag gjorde Edelfelt en visit hos Austins; Miss Sarah är sötast och vänlig; hon talade till Edelfelt som en gammal bekant och bannade honom för att inte ha hälsat på dem tidigare fastän han varit i Paris redan fyra månader; Miss Sarahs klockarkärlek för Tyskland har inte avtagit under deras ettåriga vistelse i Wien; den yngsa, Mary, har blivit äldre, blek och lite magrare, vilket inte klär henne; Edelfelt känner sig dum i de amerikanska kretsarna, där han är den enda som inte talar engelska; de unga herrarnas uppträdande är tvärsäkert och vräkigt; vanligtvis sympatiserar Edelfelt med alla germaner – svenskar, tyskar och engelsmän – men då det kommer till uppfostran, vett och takt, tycker han sig ha mera gemensamt med fransmännen; Julian Alden Weir var ett lysande undantag, men hans landsmän tyckte också att han var för mycket fransos.
Paris d. 20 mars 78. fortsatt d. 22 – 20 mars 1878
Herman Frithiof Antell tittade på Edelfelts tavla och tyckte att Carl IX inte liknade; Antell hade medljer på honom, som han köpt i Wien, vilka Edelfelt kan dra nytta av; Edelfelt har nu klarare för sig det som i allmänhet kallas Vasatypen; alla av Vasahuset hade inte typen särdeles utpräglat; Gustaf Adolf var väl den mest typiska.
Paris d. 24 mars 78 24 mars 1878
Edelfelt har fått telegram från Pietro Krohn som anländer i övermorgon; Krohn hade glömt att Edelfelt bor på Boulevard Montparnasse 81 och bad denne telegrafera adressen till Macon; Edelfelt är upprymd över Krohns ankomst och hans farhågor om att Krohn var sjuk var ogrundade; i glädjen bjöd Edelfelt Ernst Nordström på middag; Nordström förklarade att det alltid är nöjsamt att få en god vän till sig, och ännu mera nöjsamt att få en släkting; Nordström hade erfarit detta då hans kusin kom till Wien.
Paris d. 20 maj 1878 20 maj 1878
Gustaf Philip Armfelt föreslog föregående kväll att Gunnar Berndtson och Edelfelt skulle gifta sig med varsin fröken Piper, som de träffat på Café de Suède; fröknarna lär vara förskräckligt rika, den ena såg bra ut, stor och ståtlig; de är brorsdöttrar till tidigare ministern i Wien, numera i London; Edvard Piper mindes Edelfelt från skinnpälshistorien i Wien.
d. 15 Oktober 1880 15 oktober 1880
Seilern har rest till Wien; denne har gett Edelfelt ett rekommendationsbrev till sin bror som är ambassadsekreterare i Madrid.
Petersburg 8 mars 1882 8 mars 1882
I dag hade jag ett bref från Krohn från Wien. Han är far till en pojke sedan December, hans fru har legat för döden i barnsängsfeber men är nu återstäld och han sjelf är i Wien för att organisera Danmarks afdelning i en internationell utställning som skall öppnas der. I somras var han i Venedig – han säger att det är honom rakt af omöjligt att lefva utan att göra en tittut i Europa då och då. Hvad jag förstår honom! Förresten säger han sig vara mycket lycklig. Han ber mig icke bli hofmålare, ty då skulle mina svagheter som konstnär lätt florera. ”Du mangler form og Kraft, og saa et Par elegante Penselströg, der skule dölge det” – han har rätt. Också försöker jag i Mme Miatleffs porträtt att försona hvad jag brutit i Gatchina och jag tecknar, tecknar så ordentligt jag kan.
Paris d. 8 april (lördag) 82 8 april 1882
Han hade kommit samma dag från Wien för att se Erckmann-Chatrians "les Rantzau" och ta reda på uppsättningen, emedan pjesen skall gå i Kopenhamn. – Döm om vår öfverraskning, glädje. Han trodde, i anledning af mitt sista bref till honom, att jag ännu var i Petersburg, och hade till råga på olyckan glömt såväl min som Runebergs adress, så att han ej ens kunde höra sig åt. Naturligtvis voro vi sent sent tillsammans, och nu på morgonen väntar jag honom hit, för att bo här ordentligt. Jag inrättar åt mig sjelf i salongen, och låter som bäst städa uppe i sängrummet. Hvad det är roligt att träffa honom, tala med honom och höra hans öfverdrifna, lifliga, paradoxala prat.
Paris den 20 februari 83. 20 februari 1883
I går var här äfven en grefve Moltke, bror till danska ministern, en lustigkurre, som har varit svensk, dansk och fransk officer och som nu reser verlden omkring, stannar en tid af årat på Fyen och i Skåne på sina egendomar och sedan tillbringar resten i Paris, Florens och Wien.
Köbenhavn, lördag d. 4 april (påskafton) 85 4 april 1885
Edelfelt har alltid varit litet i fejd med Drachmann, som också nu undrade varför Edelfelt är så mycket i Paris; Edelfelt har kommenterat Drachmanns vistelser i Wien.
Paris, Lördag 11 april 85 11 april 1885
Mademoiselle Sedelmeyer, som Madame Munkaczy ville para ihop med Edelfelt, gifte sig i går med en wienare.
fredag d. 7 fortsatt lördag d. 8 januari 1887. 7 januari 1887
Gäster på Madame de Lurcys middag var några fruar och fröknar; herr Darcel som är chef för Cluny; en ambassadsekreterare från franska ambassaden i Wien och Chambure.
Ospedaletti 17 mars 91 17 mars 1891
I går for jag till Bordighera och mötte der Koki Etter som jag for med oläsligt och som således fick tala med i 15 minuter. Tänk att han varit der i nära 3 veckor i Cannes, och under denna tid varit flere gånger i Monte Carlo, utan att helsa på att skrifva till mig derom. Nog äro de ändå bra opraktiska våra vänner Etters, då de ej kunnat skaffa sig en tidtabell och en karta för att se hvar Ospedaletti ligger – fru Etter tror i bland att det är 7 timmars väg, ibland 2 timmars hit – Nu hade hon sagt Koki att det låg alldeles invid, några steg från Ventimiglia – Koki hade derför väntat mig der. Koki kunde ej alls förstå hvarför jag kom med på tåget på Bordighera och jag lät honom vara utan förklaringar i den vägen – han sade att de nu ha det bättre på Santa Maria, att Mima haft svåra plågor men nu är utom all fara, och att de vänta oss mycket. Han skulle resa direkt till Wien – nog är det också besynnerligt att han ej rest en eller två dagar förut för att åtminstone titta på Venedig som han far förbi. Den stackarn har sett Italien i detta hällregn. Nu i qväll är han i Wien, der han bara stannar öfver natten. och så bär det af till Petersburg. –
Kjøbenhavn d. 24 Juli 93 24 juli 1893
Efter en mycket stormig resa kom jag hit sjövägen. Det var högst egendomligt att komma till Kbhvn och icke träffa en bekant menniska – Krohn i Wien fru Krohn vid Helsingör, Otto Benzon i Skodsborg – jo Pasteurs träffade jag och åt middag der i går afton.
Petersburg onsdag. 28 april 1896
Den 14 maj lära vi resa härifrån med Tolstoj – Många ha strejkat – Kusnetsoff (som ej kunde hålla sig längre utan barkade af till Paris, via Odessa och Wien, utan att säga bu eller bä) Zichy, och några andra.
Petersburg 5 mars 5 mars 1900
B. får skrifva om soiréen hos Sabouroffs i går. I afton resa vi öfver Wien.
Warschau 6 mars kl. 11 e.m. 6 mars 1900
Kl. 6 morgonen gränsen, kl. 3 e.m Wien, der vi ta in på vår gamla Matschacher Barnen Atte och Butti
Salzburg 10 mars 1900 10 mars 1900
från Wien reste vi i dag kl. 7.45 på morgonen och voro här kl. 3. Allt har Gud ske lof gått som efter noter – ingenting har klickat, t.o.m. vädret, som bjöd på snö första aftonen vi voro i Wien, har hållit sig klart och soligt. Bertha förtjust och outröttelig att gå och se, vaka, stiga upp bittida – alltid lika glad och kry.
Mitt intryck från Wien var vida fördelaktigare än den första gången, då jag, såsom en glop och pojkvasker som jag var, bara gick och jemförde med Paris – och jemföra olikartade saker skall men ej, det lär man sig isynnerhet af lifvet. I högsta grad sympatist fann jag deremot Wien och innevånarne der nu – de senare såg jag ju bara på ytan – ty Filip Forsten kan jag dock ej räkna som rigtig wienare, men så mycket mera som en äkta Forstén.
Han var ytterst förekommande och vänlig – med denna litet förströdda vänlighet som alltid gör att man tror sig störa. Högst lustigt var hans missägningar då han talte om att "Baronessan" höll på att inreda sitt hus i modern style, der "vi" sedan skulle bo i höst. Han har ej förändrat sig mycket sedan han för 27 år sedan kamperade med mig i Paris. Han tycks trifvas bra i Wien, fastän han medger att Wien ligger litet ur vägen och icke uppsökes just af icke tysktalande konstadepter.
Jo Wien har något litet passé öfver sig, icke samma starkt pulserande manliga (låt vara underofficersaktiga, men dock manliga) lif som Berlin men förefaller i stället så enormt mycket mera aristokratiskt.
Smaken i Wien, i arkitektur, industri o.d. – ja den är ej god. Det är något smått, småaktigt smågrenat uti allt hvad de åstadkomma, utan tecken till den enkelhetens och storhetens skönhet som bara kan frammanas af karaktärens storhet. Det ser ut som om den österrikiska monarkin ej mera vore i stånd till att dana denna stora entusiasm som gör karaktären stor – och hvad skulle de också enthusiasmera sig öfver, med alla dessa gräsliga språkstrider och rasstrider?
Folk äro då aldrig nöjda – på den Galiciska jernvägen från polska gränsen äro alla anslag o.d skrifna först på polska, så på tyska, så på ruteniska d.v.s. en slags ryska, och ända till Wien ha stationerna de polska namnen bredvid de tyska. En officer utvecklade för oss allt detta språk-elände i dag i kupén) och han tycktes mena att det ej fanns något hopp om lösning på allt detta. Böhmarne hata tyskarne, afundas polackerna. Polackerna förtrycka de andra slaverna, ungrarne hata slaverna mera än tyskarne, rutenerna hålla med ryssarne o.s.v. i en evig ringdans.
Vi ha varit gräsligt uppskakade af theâtre francais brand, Berta och jag, och sörjt öfver allt det som vi trodde hade gått förloradt der. Just denna fläkt af verldsintelligens som gör Paris till hvad det är, saknas i Wien.
Mörners ha varit och farit från Wien. Filip F. som tyckas ha varit mycket artig emot dem kände ej den store Birger förut och såg mycket snopen ut. Med verldsmannens hela försöflighet försökte han "dorer la finale" då han kom fram med att B.M. ej förefallit honom så tjusande rolig och spirituell. Birgers stora skalderykte hade föregått honom (hos Filip).
Vi sågo litet Nansen-Johannsenaktiga ut, Bertha och jag, då i promenerade på Wiens gator jag i min arfvepels och B. i långsläpan med skinnmössa. – Första dagen var min bruna kappa ej tillräckligt varm. Men vi beslöto att ej rigga upp oss i Wien utan spara oss till Paris, för att ej ha så mycket att släpa på.
B. sköter sig makalöst och ser ut att kunna hjelpa sig förträffligt utan Maris ömma och bortskämmande vård. Hon, Brämla – är en mycket angenäm reskamrat genom det stora qvantum bon sens och lugn i omdömet som hon har, likasom genom hennes mottaglighet för konstnärliga intryck. I målerisamlingen i Wien, der det finnes herrliga Velasquezar och mycket annat godt, sade hon några saker som förvånade mig genom träffsäkerhet och skärpa och dock har hon ju aldrig tänkt en allvarlig tanke i konstfrågor. "Det är det Strengska hufvu't" sade Morbror August.
I dag telegrafade vi vid afresan från Wien, jag hoppas ni förstod telegrammet.
Hvad Jag dock mest af allt märker så är det att jag måste försöka att få fänr. Stål färdig så fort som möjligt och sedan måla måla, det är ju en skandal att jag aldrig fritt tar i en pensel mera!! När jag såg Velasquezarna i Wien rigtigt kröp det mig i fingrarna att måla igen: il n'y que cela! Och hvad sedan om det blir dåligt, och det blir det ju alltid! Han har ändå ett ögonblick haft den ljufvaste och ädlaste af illusioner!