Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Skandinavien

Brev skrivna i Skandinavien i kronologisk ordning

Brev som nämner Skandinavien i kronologisk ordning

Antwerpen d. 19 November 73. – 19 november 1873
Efter teatern gick de med Emile Claus bror in på ett kafé; Claus bror är redaktör för le Précurseur, Antwerpens främsta liberala tidningen, och har hand om konst- och litteraturavdelningen i tidningen; denne hade som frivillig deltagit i mexikanska fälttåget, studerat i Paris och kunde Pierre Corneille, Jean Racine, Molière och Johann Wolfgang Göthe utantill; denne berättade om Rachel och Frédéric Le Maitre och andra storheter på franska scenen; det var roligt att prata med honom, han intresserade sig också för Finland (språkstriden, jämförde med den i Belgien) och Skandinavien; som många andra lovade Claus bror att vid tillfälle resa till Ultima Thule i norr.
Paris onsdag d. 16 Maj ell April. 16 april 1884
För resten säger Kaufmann att om han någonsin skall komma tillbaka till Skandinavien så kommer han först till Finland – ty alla finnar han känt ha varit generösa och hyggliga mot honom, och det är det enda land i Norden der han ej haft förargelser. Han säger att H. D. är den tidning som betalar honom bäst.
Fredag 13. 1 januari 1891
Så till Etters – de bebo en enorm villa så stor som ett kungligt lustslott i Skandinavien midt i en stor trädgård – ingen menniska synlig först – Så ser jag hans Majestät Mischa Wolkoff segla fram. Han visade mig ganska litet vänligt för resten in till damerna och i Salongen träffade jag först Mme Sophie Wolkoff, (Lily & Mima i bakgrunden, tysta roler) Natalia Basilevski född Volkonsky och ett mycket schangtilt herrskap som bar det i våra öron oschangtila namnet Petterson – ryssar – hon född Nabokoff – Så pratades det såsom på en visit i Petersburg och Mme Petterson, née Nabokoff talade om att det på deras hotell var djèrisoirement bon manhé, bara 15 frcs person
Köpenhamn 2 maj 92 2 maj 1892
Jag trifs utmärkt väl här i staden. Hos Krohns är jag som hemma och hela den andliga atmos-feren här i Kongens By behagar mig oändeligen. Jag känner ju också alla de bästa här, känner deras "Bestræbelser" och deras verk.I Köpenhamn är man ändå bra mycket mera "dans le train" än i Stockholm och jag finner i denna öfvergång från Skandinavien till Europa en jordmån der min själ hastigt slår rötter. –
Köpenhamn 7 maj 92 7 maj 1892
så kom Coquelin – aldrig har jag sett en menniska så modlös som han – alls ej densamma som i Hfors. Det hade gått dåligt i Skandinavien, isynnerhet i Göteborg, men här var det under all kritik. Här har han så litet folk att hvar dag kostar honom 2000, två tusen frcs. – "Ett quand je oläsligt que je n'etais pas content – Helsingfors, et c'était admirable à coté de oläsligt!! suckade han. Jag han ej förstå huru de äroså likgiltiga för honom här. – Quelle humiliation suckade han och vred sina händer – I Wiborg hade han haft 2500 marks inkomst – här har han ej en enda dag haft 1000 kronor. Det var sorgligt att se salen – nästan tom. Jag hade som vanligt fribiljett. Nå teatern, en förstadsteater är också usel, och ingen snobbig köpenhamnarne sätter sin fot dit. Arkadia är ett himmelrike deremot. Ingen an-nan stod att fås. Fru Hartman också förtviflad, – men hvad gör det henne hon har jag sitt höga gage i alla fall. Krohn, Kröyer, Brandes skämmas för landsmännen, hvilkas tankar bara röra sig om "en eneste ting" – guldbröllopet och biljetter till de 3, 4, fester som i anledning deraf skola ges. Prinsessan Marie Coquelins landsmaninna har tröstat honom och skrifvit ett charmant bref. talat med honom, och sökt förklara saken 1º genom teaterns brist på prestige 2º genom guldbröllopet.
Fru Hartman beklagade sig öfver Skandinavien, sin mörka framtid (hon blir således ej grefvinna, tycks det) öfver de franska kamraternas elakhet (utom Coquelins).
På ett studentspektakel och på en middag hos Alfred Benzon, gift med Hanna Bissen, har jag emellertid varit.denna vecka, likasom på 1 Coquilins föreställning, der jag led på Coqullins vägnar alldeles förtvifladt. Att det är sista gången C. kommer till Skandinavien det är säkert och då var det ju bra att vi voro hyggliga emot honom i Hfors.
Berlin torsdag 9 mars 1893 9 mars 1893
och hela eftermiddagen var jag med Schlittgen, en Block, Leistikow och Hauptmann. Denna sistnämnde (f 1863) ser mycket behaglig ut – litet Schilleraktigt – rödhårig och slätrakad.Hans mun är mycket egendomlig. "die gefühlvoll gabogene Dichterlippen" som en tidning sade häromdagen. I början lät han oss konstnärer tala om vårt och var mycket tyst men så började jag att kasta mig in i oläsligt diskussionen och sade att ingenting hade gjort tysk konst så ondt som der falsche Hellenismus, så mycket galnare här än i andra länder, som folket ändå var så fullkomligt o. latinsk, och då blef han lifvad. Jag pratade sju stugor fulla, med en fräckhet som Rhenvinet gifvit mig, och han måtte ha tyckt om det jag sade om Göthe, Brandes, Dürer och tyskarnes förhållande till Stil, ty han blef ytterst lifvad och verkligen intressant. Nu råkade jag komma ihog några saker af Goethe från hans Winchelmann, företalet till Neveu de Rameau o.a. och så kom talet på Heine och då blef det först lifvadt – Alla tyskar medgifva att det varit totalt slut med tysk konst o. litteratur sedan Heine, men nu nu mena de skola de komma upp igen. Zuerst die Franzosen så die Skandinaven, aber jetzt werden wir auch kommen – passen sig mal auf, Alla dessa (sällskapet var 7 8 personer utom Sparre och jag voro stora beundrade af fransk konst och kände till Skandinavien bättre än vi. Hauptmann bedömde Strindberg mycket rätt "sine ira et studio". Alla de närvarande yngre målarne voro öfvertygade om att de skulle bli något utmärkt, en säkerhet som man oftare träffa i de stora länderna och i Norge än hos oss. Det är ändå bra roligt att vara nordisk konstnär nu, då namnet har en så god klang. – Hauptmann och Schlittgen komma i maj till Paris då "die Weber" skall uppföras på theatre libre. –
Paris fredag 15 mars 95 15 mars 1895
Jag har varit och profätit frukost hos Mlles Mondan. Frukosten var god och bordsgästerna endast 4 utom mig och de två värdinnorna. Rummen äro trefliga – korridorerna naturligtvis smutsiga och mörka. Nå ja, det tyckes en gång för alla vara omöjligt att finna ljusa, snygga korridorer här i denna stad – utom hos miljonärer som lärt sig genomgående snygghet i England Amerika eller Skandinavien. Jag skall försöka pynta rummen med blommor. Solen skiner in der från tidigt om morgonen till kl. 2. Det ena rummet är så stort som Mammas rum vid Alexandersgatan, det andra litet större än flickornas 2 tr. upp.
Paris Lördag 15 juni 1895 15 juni 1895
Under början af veckan var jag rätt mycket ute och kom sent hem om qvällarne. I tisdags var det middag hos Mme Menard Dorian – Georges Hugo, Magin, Daudets, Clemenciau, Hellen, målaren (alla med fruar) Vallgren och Antoinette, och några löshästar som jag. Georges Hugo är mycket sympathisk tycker jag mycket mera än Leon Daudet som är vigtig och nervös. Emellertid är det roligt att vara vid ett så spirituelt middags bord, der alltjemnt konst och litteratur äro på tapeten. En niece till Mme Menard Dorian, Dora Dorian, gift med advokaten o. författaren Ajalbert är utmärkt vacker – hennes mor en halftokig rysk furstinna har nog gifvit henne litet fri steppnatur (som åt Wahlberg med de soliga ögonen). Vallgren är mycket i smörek hos alla dessa – G. Hugo har beställt af honom silfver bordsuppsatser, som han redan gjort, för resten. – Mme Menard Dorian är en ovanligt treflig vacker fru, – alldeles inne i konst och den af den "le dernier cri". – De känna till Skandinavien alla dessa menniskor mycket bra – utom resor till Norge och Köpenhamn, ha de också besökt Stockholm. G. Hugo reste till Stockholm på sin bröllopsresa under den värsta kölden i år.Och skandinavisk konst och Ibsen och Strindberg och de unga norrmännen känna de på sina fem fingrar. – L. Daudet och G. Hugo ha sin oläsligt Nouvelle Revue.
Petersburg, onsdag 22 april 96. 22 april 1896
ofta har jag varit hos min granne, bibliotekarien vid Akademin, arkit. Bernstamm, der jag trifs ypperligt. Der äro hennes föräldrar – fadren skriftställare, historiker – hennes bröder studenter, flere unga, lifliga och musikaliska fruar – alla dessa menniskor mycket intresserade och mycket belästa och mycket liberala, svärma för folkupplysning och framåtskridande, och verkliga beundrare af Finland och Skandinavien.