Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Cannes

Brev som nämner Cannes i kronologisk ordning

Petersburg lördag morgon 8 december 1883
A propos Gatchina, så vet ingen menniska här af Kejsarinnans tillstundande resa till Cannes – hvilken också torde vara en tidningsanka.
Odaterat 1 januari 1886
Amics mor bor i Cannes om vintrarna.
Paris d. 4 februari 86 4 februari 1886
Resplanen är att måla i Nizza och Cannes, där Amic finns; tillbringa en dag i Marseille; Edelfelt kommer att tänka på Alexandra Edelfelt som reste på samma ställen som ung.
Storfurst Wladimir befinner sig i Cannes; Edelfelt måste göra sin uppvaktning hos honom.
Nizza d. 16 mars 86 16 mars 1886
I dag åker Edelfelt och Chambure till Cannes för att se staden och träffa Madame Luroy med dotter, som är bekanta till Chambure.
Monte Carlo d. 21 mars 86 21 mars 1886
I tisdags var Edelfelt och Chambure i Cannes, där det var regatta; de hälsade på Madame de Luroy och hennes dotter.
Jämförelse mellan Nizza och Cannes, Monte Carlo.
Paris d. 1 februari 1887 1 februari 1887
Prins Eugens morbror, storhertigen av Nassau, har varit på genomresa i Paris, under resa till Cannes, och har gett middag, där Cederström lär ha förvånat genom sin uppkäftighet.
Paris, lördag d 26 februari 86 [ändrat med blyerts till 87] 26 februari 1887
Alla Edelfelts vänner är oskadda av jordbävningen; Pasteurs i Bordighera, Chambure i Nizza, Amic med mor, systrar och svägerska i Cannes.
Paris tisdag d. 12 april 87 12 april 1887
Grosjean berättar att Madame Weissgerber har rest brådskande till Cannes, eftersom läkarna har påstått att sonens lunga har något fel; han är hennes enda barn; hon måtte vara ängslig, eftersom fadern, herr Weissgerber dog ung i lungsot.
Det behövs ännu en seance för porträttet av unge Weissgerber; om de stannar hela våren i Cannes är det oklart när porträttet blir färdigt.
Paris 25 mars 88. 25 mars 1888
Gunnar Berndtson har kommit från Cannes med sin fru Heddi.
Fredag 13. 1 januari 1891
– Om morgonen vaknade jag kry och glad och slog upp fönstren och såg då hafvet på 500 stegs afstånd, villor och trädgårdar ändå dit ned i öster Antibes med fyren och i väster Cannes med bergen l 'Estanrelle bakom, alldeles blå och skarptlecknade. Hvad det var vackert och hvad det var franskt. byggnaderna, menniskorna allt alldeles franskt. Så drack jag kaffe och begaf mig af med omnibusen till Cannes
Jag vet ingen bättre beskrifning på detta Cannes än Heines på Cotterets i de första verserna af Atta Troll Det ena liknar ju ej det minsta det andra, och någon beskrifning ger ju Heine ej heller, men för mig åtminstone ha alltid dessa 2, 3 första strofer gjort ett eget fint, rikt trefligt villegiature-intryck.
Kl. var ännu ej 10 och jag gick derför ännu ej till Etters utan till Madame Borget, der jag hoppades träffa Amic. Mme Borgets villa skulle ni se – den är fin. En stor italenisk bygnad med torn och väldig marmortrappa och massor varanda, ytterst fina gallerverk, och en stor trädgård som endast af Bd de la Croisette skiljs från hafvet. Jag träffade Mme Borget som kom från kyrkan, och hon var lika vänlig som alltid – hade nyligen haft bref från prins Eugen och bad oss nödvändigt komma till Cannes – tout le monde est qai ici – et vous savez comme chez vous. –
Så till Etters – de bebo en enorm villa så stor som ett kungligt lustslott i Skandinavien midt i en stor trädgård – ingen menniska synlig först – Så ser jag hans Majestät Mischa Wolkoff segla fram. Han visade mig ganska litet vänligt för resten in till damerna och i Salongen träffade jag först Mme Sophie Wolkoff, (Lily & Mima i bakgrunden, tysta roler) Natalia Basilevski född Volkonsky och ett mycket schangtilt herrskap som bar det i våra öron oschangtila namnet Petterson – ryssar – hon född Nabokoff – Så pratades det såsom på en visit i Petersburg och Mme Petterson, née Nabokoff talade om att det på deras hotell var djèrisoirement bon manhé, bara 15 frcs person
Nu är pappret slut – Vi bli här några veckor ännu – sedan lofva Dagnans skaffa oss rum i Cannes
Påskdagen kl. 12 middag 1 januari 1891
Vädret är vackert, pojken är bättre, min tafla har kommit till Cannes och jag reser dit på två dagar i morgon – allting är således så bra och lyckligt som möjligt.
Ospedaletti 2 febr. 2 februari 1891
Jag väntar blott bref från Dagnan och Chambure för att fara till Nizza & Cannes och då naturligtvis helsa på Etters.
5 februari 91. 5 februari 1891
Chambure är sjuk i influenza i Paris och kommer till våra trakter först om en vecka. Från Dagnan har jag ännu ej fått något svar – jag vill derför ännu ej resa till Cannes. – Ellan är mycket litet lifvad för Carneval nu, det kan man förstå. – Jag tänker ändå narra henne att komma och åka till San Remo i eftermiddag, der det är bataille des fleus. Denna blir troligen mycket vackrare vid medfastan, ty nu står det dåligt till med blommorna. –
Ospedaletti 1sta Mars 1891 1 mars 1891
I öfvermorgon reser hon med sin "Suite" till Valescure, nära St Raphael 3/4 timmar från Cannes, åt Toulon till, och öfvertalar oss mycket att komma dit. Ögonskenligen tycker hon mera om oss än om "tous des allemands" få hotellet. –
Ospedaletti 10 mars 10 mars 1891
Om en vecka fara vi först till Beaulieu så till Cannes (på 2 dagar) och så till Valescure – förmodligen, ty i sjelfva Cannes sjelf vill jag ej vara, der blir det för mycket verldslif fruktar jag.
Ospedaletti 15 mars 1891 15 mars 1891
Jag ser af Mammas sista bref att ni redan tror oss vara i Cannes, men så långt ha vi ännu ej hunnit. Hvarför i all verlden hotar ni med att inte skrifva innan ni får en säker adress? Bref, adresserade hit till ett civiliseradt hôtel och en ort der vi äro goda vänner med postmästaren komma oss ganska säkert tillhanda om och några timmar senare. Skrif derför hit och skrif ofta och mycket.
Vi hade tänkt resa om tisdag till Beaulieu och oläsligt till Cannes och Valescure – men om vädret blir så här ruskigt fortfarande och om Ellan och pojken ej äro rigtigt raska, så kommer det naturligtvis ej i fråga. –
Ospedaletti 17 mars 91 17 mars 1891
I går for jag till Bordighera och mötte der Koki Etter som jag for med oläsligt och som således fick tala med i 15 minuter. Tänk att han varit der i nära 3 veckor i Cannes, och under denna tid varit flere gånger i Monte Carlo, utan att helsa på att skrifva till mig derom. Nog äro de ändå bra opraktiska våra vänner Etters, då de ej kunnat skaffa sig en tidtabell och en karta för att se hvar Ospedaletti ligger – fru Etter tror i bland att det är 7 timmars väg, ibland 2 timmars hit – Nu hade hon sagt Koki att det låg alldeles invid, några steg från Ventimiglia – Koki hade derför väntat mig der. Koki kunde ej alls förstå hvarför jag kom med på tåget på Bordighera och jag lät honom vara utan förklaringar i den vägen – han sade att de nu ha det bättre på Santa Maria, att Mima haft svåra plågor men nu är utom all fara, och att de vänta oss mycket. Han skulle resa direkt till Wien – nog är det också besynnerligt att han ej rest en eller två dagar förut för att åtminstone titta på Venedig som han far förbi. Den stackarn har sett Italien i detta hällregn. Nu i qväll är han i Wien, der han bara stannar öfver natten. och så bär det af till Petersburg. –
Ospedaletti 21 mars 1891. 21 mars 1891
Vår resa till Cannes är naturligtvis uppskjuten på obestämd tid – Jag far väl dit i nästan vecka en dag för att ta emot min tafla som jag låtit skicka dit.
Ospedaletti måndag 23/3 1891 23 mars 1891
Alla våra planer äro naturligtvis modifierade genom detta – när och hvart vi resa veta vi ej. Jag far väl, i slutet af veckan till Cannes på två dagar, emedan jag låtit skicka taflan dit.
Om vi också skulle ha rest, så betänk att det ju intet är någon ödemark här och då bref kunna komma efter oss från Helsingfors till Haiko, så skulle de väl också få fast oss i Cannes – vi äro ju inga falskmyntare och skulle derföre alltid lemna adress.
Ospedaletti 19 april 91 19 april 1891
I morgon resa vi till Cannes, Hôtel Paradis Som jag haft otur med en penningeförsändning från Paris, som genom något missförstånd uteblifvit, ser jag mig nödsakad att i morgon telegrafera till Mamma för att be Mamma vara så god och ta ut hvad som ännu återstår af mina pengar (Jag tror 1000 mk) och telegrafiskt skicka mig dem. Crédit Lyonnais tar nog emot ordres, och denna Bank har ett stort kontor i Cannes.
Pojken är nu Gud ske lof bra igen, så när som på natt skriket. Ellan ser ganska usel ut – måtte hon bli bättre i Cannes der klimatet är mindre upprifvande för nerverna. Det här hafvets omedelbara närhet, drifhusvärmen och den ständiga blåsten är ej bra för nervena tror jag. Man blir så underligt ömsom dålig och irritabel. Med glädje skall jag lemna det här hotellet och herr Hauser – Måtte han bara ej komma med efterräkningar som med Lady Barington – då är jag såld. –
Valescure 1 maj 1891 1 maj 1891
Ellan och pojken äro som fioler så glitttande glada – den förra som landsflicka, den senare af naturdrift. Han leker med alla tallkottar och tuppar och hönor intressera honom mera än allt fashionabelt villégiature lif i Cannes. –
I morgon kl. 11 fara vi med omnibuslag till Marseille, dit vi komma kl. 4. Vi gå sedan (pojken lemnas på hotellet) och äta boullabaisse på en restaurant vid Rue St Ferréol, till Mammas ära. Och då dricka vi en skål, en afskedsskål för södern. Det blir rigtigt en hjertesorg för mig att lemna denna älskade jord. Jag gick i dag, kl. 6 med till St Raphael för att ta ett ömt farväl af Medelhafvet och dess röda klippor, och tyckte vågorna sågo muntra och förkroslansfulla ut och sade:"vi se hvarandra åter". Hela Cannes propositionen med badsocietetsmålar värdigheten är numera ur mitt sinne och mina tankar, sedan Mlle Ruth ville klä mig så oförsvarligt – men ändå tror jag att jag kommer igen. Nu först börjar jag få färgen, den rigtiga Medelhafsfärgen i penslarna, nu först börjar jag förstå det här landet.
Arles 4 maj 1891 4 maj 1891
och kl. 2 tog jag tåget och kom hit till Arles. Olyckligtvis regnade det igen – icke så värst, men ändå tillräckligt för att förhindra tjurfäktningen i den gamla romerska arenan (sådant återkommer en gång hvartannat år. Jag hade redan i Cannes blifvit tillsagd att ej försumma detta. Nu stod arenan tom och tjurarna fingo stå instängda, tama och slokiga innanför ett galler. En gång i Verona såg jag en vanlig teatralisk föreställning i en gammal romersk amfiteater, och jag kan aldrig glömma hvilken märkvärdig effekt detta gjorde på mig.
Paris 6 Maj 1891 6 maj 1891
Kl. 5 voro vi i Fontainebleau och hade der turen att komma på ett absolut snyggt hôtel, något som ej händt oss sedan Cannes. – Och gammaldags! – de flesta möblerna kommo från slottet med 3 liljor och FON. inbrända, hvita gardiner. På väggen en gravyr: Pierre Alexevits, czar des Russiens, recevant les Clefs de la fortresse suédoise Schlüsselbourg. i trappan en gammal byst af Dubarryskan. Vi fingo sedan höra att allt detta blifvit såldt på auktion 1848.
Roligt var deremot att få Mammas bref och se att ni alla äro friska, – att se att alla mina studier från Cannes kommit rigtigt fram och att de ej äro dåliga, – att finna den englalika Emile som skött om mina saker och mina affärer som en krona, tänkt på allt, t.o.m. på att låta reparera gaslamporna. – för att bevisa hans englalikhet vill jag tala om hans stora sorg öfver "un accident bien triste, som han sade till min förskräckelse – Nå, hvad är det. – Jo, han kom stammande fram med att malen gått i min en gammal frack som jag ej haft på mig på 1 år! – Han var otröstlig öfver denna sorg, som jag verkligen bar ytterst manligt, så hade han skaffat tvål och satt fram linnekläder för at jag genast skulle få byta om, ställt om lilla Salongen till sängkammare med mattor, gardiner o.d. –
Paris 12 maj 91 12 maj 1891
Jag har ej skrifvit och tackat för Mammas bref och brefkort, emedan jag under denna sista vecka varit så trött och utfaren som jag ännu alldrig varit förr. Allt för Manzeys porträtt – Jag började måla det sista torsdags, steg upp kl. 6 de följande dagarne och gnodde på – Så kommo Etters-Manzeys – men i stället för att stanna har öfver d. 15 som jag hade trott resa de redan i afton – bortkörda af Mischa som narrat dem bort från Cannes och nu stannar här längre än de. Jag tror jag blir galen af all deras underlighet. Mischa vill bli af med dem – alltnog porträttet är nu färdigt, och det är, skall jag säga Er, resultatet af en oerhörd ansträngning – och ändå är det alldeles "omsonst" som jag bråkat så ty fru Etter sade i går att fru Manzey ej har några pengar mera, ty Mischas luxuösa installation har tagit med deras fyrkar. – De ha just så mycket att de komma hem. Och nu bo de (Mischas arrangement) på hôtel Bristol, Place Vendôme, der endast kungliga personer brukar bo, och der en kopp kaffe med doppa kostar 6 frcs. – Jag har gjort 2 porträtter af gubben Manzey, som Mamma vet, – och skall nu föra dem i vagn (de äro encadrerade redan) till Place Vendôme.
Paris, lördag 30 maj 1891 30 maj 1891
Han är för resten en mycket stor favorit hos Vallery Radots, der alla herrskap och tjenare beundra hans storlek, hans hurtiga och vänliga lynne. Han var mycket förvånad öfver deras våning med stora trappor, öfver alla leksakerna som han fick der och frågade om han var i "the Queens House" – drottning Victoria som han hörde talas om i Cannes och som han såg en skymt af i St Raphaël spelar näml en stor rôle i hans ungdomliga inbillning. han började på eget initiativ att sjunga sina engelska visor för Vallery Radots jungfrur, som naturligtvis ej förstodo utan bara skrattade – Urkomisk är han när han ger sig till att sjunga – långa ramsor, utan någon synnerlig melodi men med en ljudelig stämma Med Loulou kunde han ej tala men gjorde sig begriplig ändå med den "franska gossen" – Han var der en hel förmiddag och kom hem med vagnen full af leksaker som Loulou gaf honom. –
Paris 21 juni 91 21 juni 1891
Hela Juli blir jag här – Granchers porträtt, några de de Snoilkyska teckningarna och en i Cannes påbörjad tafla som en amerikanare vill ha färdig till hösten – Hodges (Bertha känner honom) har beställt 2 taflor af mig, och 4000 mk får jag för dem – de skola båda vara färdiga till Oktober. Den ena vill jag åtminstone göra färdig här. – Teckningara till Snoilsky bli mycket lättare att göra här för kostymernas skull, åtminstone den första delen. Le Bargy, har lofvat mig kostymer från Theatre francais och det är ju utmärkt bra.
Kjøbenhavn 18 april 1894 18 april 1894
Koki och jag tänkte telegrafera till Wolkoffs men voro osäkra om huruvida de ännu voro i Cannes. – Ack de stackars, stackars menniskorna. Fru Etters korta "Sophy is gone mad" gjorde också att vi ej vågade telegrafera Nu skall jag emellertid tala med Koki derom ytterligare. Gud styrke henne och gifve henne krafter att bära detta.
Söndag 17 mars 1895 17 mars 1895
I går hade vi ej eld på hela dagen, men solen värmde så att det var 17o i våra rum – solen ligger in till kl. 2. Stora, sköna, ljusa rum, som påminna om Ospedaletti och Cannes.
Paris 4 juni (tisdag) 1895 4 juni 1895
Jag kom mig icke till den pasteurska resan. 1° regnade det pingstmorgonen – 2° ansåg jag att 10 timmars resa i jernväg på 36 timmars lof var väl mycket. 3° hade Chambure bjudit mig på le Steeple chase d'Auteuil i hans landau och i tribunen. I stället för landtlifvets lugn var det således det mest raffinerade chic-lif på pingstdagen. På courserna träffade jag med Chambures alla verldens målade käringar som jag underhöll mig med, fint och spirituelt: Mme de Lurcy, Mme de la Vallée Mme Albert Lefêvre, bekanta från Cannes och Carmbures väninnor. Det hela var mycket vackert att se. De vackraste gladaste färger och så en doft af skog och gräs som allt verldens smink och opoponax och patepouli ej kunde döda. Sjelfva steeplechasen tyckte jag var idiotisk som alltid ett evigt väntande och gradhållande för att sedan ett ögonblick få se dem rusa förbi Den engelska favoriten bröt nacken af sig rakt framför mina ögon. – Den hoppade så nätt öfver ett hinder föll och kom på nacken – dog ögonblickligen, korjades och så var det lika roligt igen – utom för egaren som betalat jag vet ej hur många tusen för denna häst. Och så alla dessa bookmakers och jockeyer och spelare! Hvilken samling af intelligenta anleten! och dessa fransmän, som af franska kypare i buffetten bestälde "un claret ens" Lika mycket engelska som franska hördes och franskan var också fullblandad med engelska ord. Och judar sedan också mycket sportande och Rochefort, denna det stackars folkets vän: alltid med der det är fråga om lyx och chic, och Clemenceau, den andra proletärernas vän om de ej ha det bra, de fattiga, med så hängifna vänner då är det deras egen skull. – Damerna voro de roligaste att se på, på långt håll – ty så der på örfilshåll ramlade många illusioner – Men vackra färger hade de på sig och det hela var verkligen grannt att skåda. Vi hade kommit i Chambures landau och den hade ställt sig i filen bakom de tusentals vagnarne: i litet mera än 1 och en half timme fingo vi vänta på den. –
Paris 20 Juni 1895 20 juni 1895
– Ute hos Amic var en läkare från Cannes Pouzet (icke Roustau, Etters Manzeys) – han var särdeles upplagdt för att diskutera, och som Dagnan och jag också voro det och som Amic är en repeter oläsligt maskin af naturen var det mycket roligt. Dagnan är jemte gubben Pasteur, Puvis och några få till, så som jag tänker mig en rigtigt begåfvad fransman – klok och djupt men klarframförallt. Dr Pouzet kom till mig på aftonen och sade: Qelle charmante journeé, n'est ce pas – il me semble que c'est une de ces journées qui marguent dans la vie instellectuelle d'un homme! Och så var det så herrligt vackert derute!
Paris 4 mars. 4 mars 1901
Till Demidoff har jag skrifvit att jag helst vill måla här i min atelier, men att om det är absolut omöjligt, jag kommer till Cannes eller London.
Paris 8 mars 1901 8 mars 1901
Demidoff är i Nizza och jag skall skrifva dit till adress: prince d'Essling (Massena) – för att säga om jag vill komma till Cannes i nästan vecka eller vänta till slutet af månaden då han kommer till Paris eller i början af april komma till London. Cannes är lika dyrt som London och jag skall göra allt för att få honom att ge mig mera än 5, 6 seancer här som han säger sig kunna ge.