Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Florens

Brev skrivna i Florens i kronologisk ordning

Brev som nämner Florens i kronologisk ordning

Paris, tisdagsafton. 3 Juni 1874. 3 juni 1874
Alexandra Edelfelt funderar på en resa till Italien eller Frankrike, vilket gläder Edelfelt; om man lever sparsamt vid resemålet, exempelvis Florens, borde levnadskostnaderna vara nästan de samma som i Helsingfors; friherrinnan Emilia Wallensköld torde inte göra av med mycket pengar under sin rundresa; det lönar sig att fråga fröken Constance Lepsen om förhållandena i Italien när hon kommer hem.
Paris d. 26 Augusti 74. 26 augusti 1874
B.O.Schauman har i all välmening men i enfald föreslagit att Edelfelt åker till Florens för att studera; Edelfelt blev indignerad då Berndt Lindholm visade ett brev från BOS, där denne beklagade att Edelfelt lämnat Antwerpen och att han sökt sig till Jean-Léon Gérôme.
B.O.Schauman borde inse att i deras tid är Paris, München och Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran och Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är inte så dåliga heller i Paris; för att göra framsteg hjälper det inte att springa på muséer, det gäller att studera naturen och hantverket, samt noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt har lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där man hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän och amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] i Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt "genom ryska glasögon".
Peyrot har förslagit att han och Edelfelt om två år gör en resa till Italien och Algeriet; de gör en fotresa från Peyrots hem i Nizza till Turin och Milano, åker tåg till Florens, Rom, Neapel och över Sicilien till Algier, därifrån hans mor kommer; Peyrot talar ofta om kriget.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
I Jean-Léon Gérômes ateljé finns en stipendiat från akademin i Florens; denne säger att det inte finns något tecken på modernt konstliv i Italien; storheter som Stefano Ussi har inga ateljéer och ställer ut i Paris och Wien; varje italienare med talang kommer till Paris eller München för att studera; ändå har B.O.Schauman föreslagit att Edelfelt åker till Italien, propositionen är så enfaldig att han inte mera vill tala om det.
Paris d. 20 Januari 1875. 20 januari 1875
Före Edelfelt begav sig till familjen Sargent vid Champs Elysées måste han införskaffa handskar; Herr FitzWilliam Sargent liknar Stjernchantz och är läkare; han är mycket rik och har de senaste 20 åren vistats i Europa, mest i Nizza, Venedig och Florens; båda barnen är födda i Italien; Madame Mary Sargent är röd och trind, ytterst glad, livlig och "fiffig"; sonen John Singer Sargents uppfostran har gjort honom till en skicklig målare, han har en massa skisser, figurer och landskap från Italien, Spanien, Böhmen, Tyrolen och Ungern; dottern Emily Sargent är ful och illaväxt, men intelligent.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
Edelfelt har inte hållit på tillräckligt länge för att utföra någon bra tavla hemma; de tavlor han gjorde i Helsingfors hör snarare till croquis'ens än måleriets område; han måste studera de gamla mästarna mera; hans vän Paul Robert har endast gjort obetydliga ateljéstudier i München, men har sedan sett och kopierat de gamla mästarna i Rom, Florens och senaste år på Louvren och det märks på hans distinkta sätt att måla; Edelfelt nedslås av de skisser han har gjort hemma, men hoppets röst inom honom sade att han med arbete och kärlek också en dag kan göra något "distingué".
Paris 18 April 1875 18 april 1875
Paul Robert har varit en god läromästare år Edelfelt; Robert har vistats några år i Florens och München, och är son till arkitekturmålaren Aurèle Robert i Venedig, och därtill brorson till den store Leopold Robert.
Ännu några ord om Sargents, som är en helt artistisk familj; fadern är f.d. läkare och mycket rik; de reser nu sedan 20 år tillbaka, mest har de bott i Venedig och Florens, modern och barnen tänker inte på annat än musik, litteratur och måleri; modern Mary Sargent har mycket utpräglad smak och kommer vanligtvis i dispyt med Julian Alden Weir om Camille Corot, som Madame Sargent inte vet att uppskatta; misserna Austin är mera uteslutande musikaliska; Miss Sarah Austin beundrar Richard Wagner och spelar med entusiasm ur Lohengrin och Tannhäusen; unge John Singer Sargent har sagt att Edelfelt är femte i Jean-Léon Gérômes ateljé och alla tror därför att han är en stor tecknare.
Paris d. 12 Maj 1875 12 maj 1875
Senaste söndag var Edelfelt hos Austins; han har sällan sett något så behagligt som Miss Sally (Sarah) Austin i sin moderna gulgrå sidenklänning med svarta sammetspuffar på ärmarna; hennes kusin John Singer Sargent hade skämtsamt sagt att hon såg ut som de vackra guldfasanerna i Jardin d'Acclimatation; Edelfelt talade turvis hela kvällen med Sarah och Mary Austin; det är hårt att Sarah Austin reser bort i början av juni till baden vid Dieppe och sedan tilbringar vintern i Florens; han får kanske aldrig se henne mer.
Paris 31 Maj 1875. 31 maj 1875
Föregående dag var Edelfelt sista gången hos Austins, som reser till Grandville i Bretagne och sedan till något bad vid kusten; Miss Sally (Sarah) Austin hoppades får se honom igen; i oktober passerar de Paris på vägen till Florens, men då är Edelfelt i Finland.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Hos Herman Frithiof Antell har Edelfelt sett fotografier av Rafaels Villa Farnesina, Sixtinska kapellet och museerna i Florens, Neapel och Venedig.
Paris d. 15 Juli 1875. 15 juli 1875
Axel Antell hälsar Alexandra Edelfelt och syskonen; han vet inte om han skall åka via Marseille till Neapel och sedan via Rom, Florens och Venedig till Schweiz eller tvärtom för att komma till Paris för att hämta Edelfelt; de kommer inte att bli reskamrater lång väg, då Axel inte far direkt över från Lübeck till Helsingfors.
Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
En av de vänner som Edelfelt varit ganska mycket med var Filadelfo Simi, stipendiat från akademien i Florens; Edelfelt gick ofta till honom för att höra musik, för Simi har en ovanlig fingerfärdighet och hade spelat alla möjliga instrument; Simi var ytterst svärsmisk och stolt över sitt italienska blod, men var framför allt rättfram och hjärtlig; han har nu rest hem och Edelfelt har tagit farväl med korskyss och omfamning.
Venezia 13 mars 1876. 13 mars 1876
Det är sent och följande dag ska de kl. 12 på dagen resa till Florens; Edelfelt vill på morgonen ännu hinna till Palazzo Giovanelli, som tillhör en furste med samma namn; de har vistats timtals på vattnet; i dag lät de sig ro ut till Il Lido, där de åt ostron och drack Lacryma Christi [napolitanskt vin] och såg på det blanka adriatiska havet.
Edelfelt trivs rätt bra med Victor Hoving, även om denne ibland vill spela "mjeltsjuk lord" och yttra sig kategoriskt om allting; Harling ser de inte mycket till; Edelfelt förstår inte Hovings brådska att åka vidare till Florens och komma till Rom; man reser som en vansinning då man stannar bara 2 dagar i Venedig, men Edelfelt hoppas komma tillbaka, kanske med Alexandra Edelfelt; Hoving är vänlig i allt och Edelfelt känner sig "flat" över att denne betalar resan; han räknar med att på något sätt avbörda sin tacksamhetsskuld.
Rom d. 18 mars 1876. 18 mars 1876
Edelfelt har gjort sig samvetsförebråelser över att han inte skrev något brev till Alexandra Edelfelt från Florens; nu har han så många saker att berätta att de inte ryms i ett vanligt brev.
Tack vare Edelfelt stannade de en dag längre i Venedig; han har ännu sett bra lite av Florens och Rom, men ingenting går upp mot Venedig och färgerna där; staden har något ålderdomligt, mystiskt och präktigt över sig; männen är stiliga och har en gång och en växt som skulle göra en forngrek avundsjuk; för att inte tala om de underbart vackra bleka flickorna med slöjor på det tjocka håret och stora mörka allvarliga ögon; det är en helhet i allting i Venedig.
Det bar av med "iltåg" till Bologna och Florens; på återresan planerar de att stanna några dagar i Florens så nu stannade de bara lite mera än en dag; det mulna vädret gjorde kanske att skillnaden mellan det färgrika Venedig och det grågula Florens kändes markant.
Tillsammans med Victor Hoving och Harling gjorde Edelfelt i vagn en promenad till parken utmed Arnostranden, där den "fina florentinska verlden" var ute och visade sina eleganta ekipage; våren är längre hunnen i Florens än i norra Italien; det enda som försonade honom med tanken på att så snart lämna staden var hoppet om att återkomma.
Den första person Edelfelt träffade på första morgonen i Florens var amerikanen Walter Blackman från Jean-Léon Gérômes atelje; Blackman lovade visa honom runt i staden på återresan; Arnodalen är vacker, men det vet ju Alexandra Edelfelt redan; Florens verkar översvämmas av främlingar; i gallerierna och på gatorna hördes hela tiden engelska, franska, tyska och danska.
Rom, onsdag d. 24 maj 1876. 24 maj 1876
Om det förunnas Edelfelt att på nytt resa till Italien ska han förbereda sig på ett annat sätt; han ska "plugga" italienska och studera Bædeker (reseguidebok) och romerska historia; han ska på något bibliotek gå igenom avbildningar av de gallerier han kommer att se; han ska ha hunnit längre som konstnär för att bättre kunna uppfatta den italienska konsten; det är en hård dom att han för tillfället inte får besöka några gallerier på grund av sjukdomen; till en början får han inte resa mer än 10 till 12 timmar; hemresans etapper ser följaktligen ut att bli Florens, Bologna eller Botzen (Tyrol); München, via Frankfurt till Cassel och Hamburg.
Rom, måndag d. 29 maj 1876. 29 maj 1876
Det är roligt att höra Pietro Krohn tala om den första renässansen i Florens, om Fra Giovanni da Fiesole, Lionardo da Vinci och Rafael; han har på samma gång kunskap och entusiasm; Walter Runeberg påstår att ingen i Norden känner italiensk konst som Krohn.
Frascati d. 8 Juni 1876. 8 juni 1876
Edelfelt vet inte när eller hur de reser; han vet inte heller om han ska fara till Köpenhamn; han tar för givet att de stannar i Florens någon dag; det tar emot att inte få gå upp till Academia de Belle Arti, Pitti eller Uffizii.
Frascati d. 10 Juni 1876 10 juni 1876
Edelfelt vet ännu inte hur och när han reser; postutdelningen är slarvig här och i Rom och han vill inte besvära Pietro Krohn; ifall Krohn behöver mera än en vecka, reser Edelfelt kanske i förväg med Runebergs till Florens, Perugia eller längre norrut för att invänta honom där; det är visserligen vackert och friskt här, men Edelfelts mage har ännu inte stadgat sig, så den sydliga breddgraden, hettan och siroccon kan inte vara bra för honom.
Frascati, tisdag d. 13 Juni 1876. 13 juni 1876
I Florens kommer Edelfelt och Pietro Krohn att stanna bara en dag; Krohn anser att Edelfelt ännu inte får gå i gallerierna, så det vore endast att lida Tantale kval att stanna där längre; därifrån åker de till Botzen (1 dag), Munchen (2 dagar), Dresden (2 dagar), Berlin (1 dag) och sedan vet han inte.
Frascati, thorsdag d. 15 Juni 15 juni 1876
Runebergs reser till Genève; om de åker samtidigt som Edelfelt har de bara en liten bit av vägen gemensam, tågen skiljer på sig redan före Florens; fru Lina Runebergs humör har varit på upphällning på grund av pojkens småsjuklighet och "marr" [gnäll]; Walter Runeberg har haft besvär med flytten och inpackningen och avsändningen av alla skulpturer; de flesta sakerna i ateljén och våningen har de sålt till Ole (Otto) Hasslund.
Rom d 17 Juni 1876. 17 juni 1876
Runebergs reser i morgon, medan Edelfelts åker i kväll och är framme i Florens följande morgon; det går inte att resa på dagen i denna hetta och i de små italienska kupéerna; Edelfelt har packat så att kappsäcken kan gå direkt till München, medan han har tre skjortor och kragar i pläden; vinterpaletån är och förblir obekväm och till förargelse.
*Om Edelfelt ser något som passar att ge Pietro Krohn i gåva i Florens köper han det.
Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19 juni 1876
Florens förefaller Edelfelt tusen gånger skönare än senast, tack vare vädret och Pietro Krohn och Louis Hasselriis.
Edelfelt hörde första gången namnet Luca della Robbia i Pietro Krohns ateljé, där han såg ett fotografi av en fris denne gjort i Sienna och en i Florens; vi känner så lite till renässansens skulptur för att de tyska professorerna sagt att skulptur inte kan blomstra efter antiken; Luca della Robbia och de andra namnen i Museo Nazionale är en borgen för att skulpturen i likhet med all annan konst haft en blomstringstid i Italien under 1400- och 1500-talet.
Florens, Mediceernas stad, med sin makalösa arkitektur har blivit Edelfelt så kärt; han får visserligen inte se stadens skatter i måleri, men han har ju en gång fått kasta en flyktig blick på dem.
(Andra dagen i Florens): Föregående kväll gjorde de en tur i vagn till San Miniato, och upp till Michelangelomonument; Alexandra Edelfelt vet hur Florens tar sig ut därifrån; belysningen gjorde utsikten dubbelt skön.
De åt middag med Rodolfo, den italianiserade danska hotellägaren, och en dansk litteratör Lund, som kom från Granada och var på väg till Herzegovina, troligen som korrespondent för någon tidning; allt var harmoniskt och vackert denna afton, glädjen i sinnen, det toskanska vinet, utsikten över Florens, Dantes stad.
(Fortsättning, München den 22 juni): Från Florens åkte de direkt till Verona där de skulle träffa fru och fröken Wiesener, samt doktor Holm.
München är ett "mischmasch" av arkitektur; palatset är en kopia av palazzo Pitti (dock in Wirkung geringer [med mindre effekt] som Bædeker [reseguidebok] anmärker); Loggia dei Lanzi är dåligt kopierad; där finns efterapningar av Athen, Rom, Florens, men ingenting originellt.
Dresden d. 26 Juni 1876. 26 juni 1876
I Dresden har Edelfelt ännu bara hunnit se slottet, Zwingern och Brülscheterass; Dresden ger ett behagligare intryck än München; München med sina efterapningar av Athen, Rom och Florens tycks vilja påminna folk om sin förmätna titel Das neue Athen [det nya Aten]; de nya byggnaderna Maximilianeum, Regierungsgebäude [regeringsbyggnad] och Nationalmuseum är fasliga; Der Zwinger i Dresden är, som Alexandra Edelfelt vet, i rokoko; Dresden ligger ju också så makalöst vackert, medan München är placerat mitt i ett sorgligt slättlandskap.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1 juli 1876
Skovvänge är vackert och danskt, med en trädgård full av blommor och en skov (park) som är "utmärkt vacker"; inomhus råder en nordisk snygghet och ordning, som man aldrig ser i Italien, blommor i fönstret, tavlor av Skovgaard och fotografier från Rom och Florens på väggarna.
Paris d 24 på aftonen – (1877) 24 januari 1877
Edelfelt tänker ofta på hur roligt det skulle vara att få leva med Alexandra Edelfelt i Paris eller Florens eller dyl.; om det fanns ett museum eller något annat att hålla sig till i Helsingfors skulle han vara där; men han förstör sig helt som konstnär om han lever där utan artistiskt umgänge, i synnerhet som Edelfelt ännu inte trampat ut barnskorna i måleriet; Walter Runeberg säger detsamma.
Onsdag d. 26 februari 79 26 februari 1879
Kan Alexandra Edelfelt tänka sig, Märrä Pelle-Relander kom oväntat på besök; han bor hos Wille Wallgren; Edelfelt visste inte att Relander var på resa, men han har redan varit i Rom, Florens och Nizza.
Paris den 20 februari 83. 20 februari 1883
I går var här äfven en grefve Moltke, bror till danska ministern, en lustigkurre, som har varit svensk, dansk och fransk officer och som nu reser verlden omkring, stannar en tid af årat på Fyen och i Skåne på sina egendomar och sedan tillbringar resten i Paris, Florens och Wien.
Petersburg 19 januari 84 19 januari 1884
Kaufmann är i Italien, har varit i Florens o.a ställen, som jag svårt misstänker för att följa eller förfölja fröken "Domsch" som skall ha debuterat i Florens. Emellertid har han genom sin frånvaro från Paris ej kunnat uträtta de kommissioner jag bad honom om – och det är ju förargligt.
Paris d. 7 febr. 83. 7 februari 1884
Det porträtt af fru Demidoff jag hade med mig var Harlamoffs, som han skickade tillbaka till målaren, dock så att min rôle dervidlag ej blef bekant. Jag lemnade blott taflan åt Demidoffs agent i Paris, en Mr Jaunez, kusin till den i P.burg – densamma som betalte porträttet. Demidoffs voro ytterst vänliga vid afskedet och bådo mig i höst komma till dem i Florens. Då jag var der sist fick jag se på nära håll gumman Kotschubey, som verkligen är 10 gånger mera impériell än Kejsarinnan och bestämdt tror sig vara förmer.
Paris d. 22 april 85 22 april 1885
Furstinnan Demidoff har genom M. Jaunez bett Edelfelt resa till henne i Pratolino utanför Florens för att måla hennes avlidne makes porträtt; hon anser att ingen har lyckats lika bra som Edelfelt med porträttet av henne; Edelfelt har svårt att bestämma sig för om han ska resa och när i så fall; Courtois och Dagnan råder honom att resa; utställningen hos Petit är tämligen klar; innan Salongen öppnar vill Edelfelt inte resa.
Paris. d. 26 April 1885 26 april 1885
Edelfelt beskriver vårdoften och vaserna med syrener, nejlikor, narcisser och tulpaner som pryder hans rum; han har beslutat att resa till furstinnan Demidov i Florens [Pratolino] och gläder sig åt blomsterprakten som väntar honom där; Masaccio och Ghirlandajo intresserar för ögonblicket mer än Salongen, som öppnas snart.
Intresset för Salongen avtar med åren; Dagnan och Edelfelt har konstaterat: Salongen liknar alltid föregående års Salong; de egna verken ser alltid "tarfliga, småaktiga, hårda, oartisktiska" ut.
Paris d. 1sta Maj 1885 1 maj 1885
"Ännu har jag ej fått något svar från Florens, men blir det, som jag tror, att hon [furstinnan Demidov] önskar att jag skall komma, så reser jag i slutet af nästa vecka. I hvarje händelse vill jag vara här tillbaka de sista dagarne af maj. Alla säga att Florens just nu är öfverdådigt vackert. Här är vädret ojemnt; efter den stora hettan ha vi kallt, blåsigt och otrefligt.".
Genua d. 27 mars 1886 27 mars 1886
Edelfelt skulle åka till Pisa, Siena och Florens om han inte visste att man måste vistas minst fjorton dagar på en ort för att kunna måla där; gör resan nästa år.
Paris lördag d. 29 maj 86 29 maj 1886
Edelfelt har sökt måtten för ramen till fru Schiefners porträtt; det är synd att han inte beställde ramen i Florens.
Dagnan beställde en ram i Florens; Edelfelt tänker beställa en florentinsk ram för en spegel.
Samma måndag 1 januari 1900
Ja nu slutar jag igen, och ber Er sannt och synnerligen hålla Eder friska och raska. Från Florens talas om ett gräsligt väder, köld och blåst, så att det ej är mycket inbjudande för ögonblicket åtminstone. – Nu farväl och tusen helsningar från Mammas Atte
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24 januari 1901
Farväl för denna gång, älskade Mamma – genom att Moltke som skall afsyna porträttet af fadren nu är borta och kommer att bli borta i 3 veckor blir min härvaro något förlängd. Jag börjar dessutom allt mera att tänka på att ta hemvägen öfver Florens, ty det är ju i högsta grad viktigt att jag ser frescokonst nu då jag skall till att måla universitetet.
Paris 1 febr. 1901 1 februari 1901
Spada, som jag träffade i dag, återkommen från Sahara, sade att februari är alldeles för kall för Florens – det är sannt att han, van vid 20° i Sahara och oaserna der gick och huttrade i de 4° vi hade i dag på morgonen.
Paris 12 febr. 1901 12 februari 1901
Rissanen har skrifvit från Florens till sin "goda farbror" (mig) som han väntar på ändå till maj säger han, men farbror måste komma. Jag har kläckt ett längre finskt bref till honom. Kicki skulle ge mig 2 för det som för Mammas grammatik. Nog komma de att njuta i Pirtti om jag måste tala finska der!