Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Monte Carlo

Brev skrivna i Monte Carlo i kronologisk ordning

Brev som nämner Monte Carlo i kronologisk ordning

Nizza den 9 mars 86 9 mars 1886
Stannar i tre veckor: ska göra utflykter till Mentone, Monte Carlo, Genua; resrutten tillbaka.
Nice d. 11 mars. 11 mars 1886
Samma tåg som Edelfelt och Chambure kom med till Monte Carlo stötte senare ihop med ett annat; olyckan hade lika väl kunnat ske innan Edelfelt och Chambure steg av; efter detta föreföll spelhuset ohyggligt.
Nizza d. 16 mars 86 16 mars 1886
Kaufmann har inte betonat Monte Carlos dåliga inflytande på Rivieran.
Beskrivning av Monte Carlo; Edelfelt spelar inte själv, trots att han har många andra fel.
Monte Carlo d. 21 mars 86 21 mars 1886
Monte Carlo är ett vackert syndens näste.
Edelfelt och Chambure har flyttat från Nizza till Monte Carlo för att få friskare luft; båda blev sjuka i Nizza.
Det finns många människor i Monte Carlo som inte spelar, bl.a. en ovanligt distingerad lady Gray, som liknar Mouriers teckningar i [tidningen] Punch.
De första dagarna i Monte Carlo har gått åt till att sköta hälsan: både Chambure och Edelfelt är friska igen.
Chambure har spelat på kasinot några gånger; Edelfelt konstaterar att han omöjligt kan bli intresserad av att spela.
Jämförelse mellan Nizza och Cannes, Monte Carlo.
Monte Carlo d. 25 Mars 1886 25 mars 1886
Illustration av utsikten från hotellfönstret; Edelfelt konstaterar att det säkert ser sommarlikt ut i Alexandras, Annies och Berta Edelfelts ögon, som troligen har tjock is på vattnet.
Edelfelt gjorde rätt i att komma till Monte Carlo: många ligger sjuka i Nizza, bl.a. Madame Gordon Bennett, Madame Heibronn från Opera Comique.
Edelfelt har målat på dagarna, varit på Casino på kvällarna, där det är konsert eller opera varje kväll.
Baron Altenburg tillbringar vintrarna i Monte Carlo, men spelar inte; han har berättat vem som är vem i societeten.
Det finns många underliga figurer i Monte Carlo.
Edelfelt och Chambure reser troligen till Genua imorgon; Chambure börjar få nog av Monte Carlo; han har ingenting annat att göra än att promenera och prata med baron Altenburg.
Vädret är somrigt i Monte Carlo.
Genua d. 27 mars 1886 27 mars 1886
Det är kallare i Genua än i Monte Carlo, i Monte Carlo är det sommar, här är bara vår.
Reser från Genua i övermorgon via Monte Carlo och Marseille; är i Paris i slutet av veckan.
Monte Carlo d. 29 mars 1886 29 mars 1886
Ett brev från Alexandra Edelfelt väntande vid återkomsten till Monte Carlo.
Det är varmare i Paris än i Monte Carlo.
Det är stor skillnad i väderleken mellan Genua och Monte Carlo; Edelfelt känner sig friskare.
Säsongen lider mot sitt slut, det märks på Casinot där klientelet är borgerligare nu.
Paris, lördag d 26 februari 86 [ändrat med blyerts till 87] 26 februari 1887
Telegrammet om jordbävningen i Nizza kom på askonsdagen; det var också på askonsdagen som järnvägsolyckan i Monte Carlo inträffade 1885.
Med denna dagens post har Edelfelt fått ett nästan humoristiskt brev av Chambure från Marseille om jordbävningen som Chambure upplevde i Monte Carlo; Chambure berättar dråpliga detaljer, som att skådespelerskan Mademoiselle Magnin p.g.a. jordbävningen sågs vandrande i trädgården "osminkad och gammal och i den lättaste kostym" klockan 6 på morgonen.
Jordbävningen var värst i Italien; i Diano Marina nära Vintimille [Ventimiglia] var det 500 döda, i Bussano Dago femtio döda och i byn Bajardo nära San Remo föll kyrkan [chiesa di San Nicolò] över 300 personer; Monaco och Monte Carlo kom lättast undan.
Edelfelt relaterar Chambures beskrivning av händelserna och hans tankar om Monte Carlo; staden drabbades inte mycket och klockan ett var ruletten i full gång, och Mademoiselle Magnin "maquillée, habillée et superbe" [sminkad, klädd och superb] stod vid sin post, "c'est un grand caractère" [hon är en stor personlighet]; Chambure var ledsen över att lämna Monte Carlo, men hade han stannat hade han framstått som en "joueur décavé", en spelare som har förlorat allt.
Ospedaletti 1sta Mars 1891 1 mars 1891
Lady B. är en klok och rask menniska – mycket radikal och snabb i sina omdömen. Hennes man är irländare och home-ruler. Hon talar derför med föga aktning om de conservativa i England. Då jag sade något om "le parti conservateur", ändrade hon mig lugnt: "dites le parti des imbéciles" – För resten går hon åt ärftlig adel också, isynnerhet sedan hon häromdagen såg några unga lorder i Monte-Carlo. "C'est revoltakt de passer que ces gens-là feront nos lois" –
Vi voro i torsdags bjudna af Chambure på middag till Monte Carlo – Det verldsliga lifvet der – (det råkar då vara verldstligt ändtligen) degouterade mig återigen, och jag var formligen förstämd öfver att se den herrliga, storslagna naturen der nedsmutsad af all denna pöbel och alla dessa Casinos och hotell, det ena förskräckligare än det andra. –
Trogen mitt löfte till Bertha spelade jag för henne 3 ggr 5 frcs på Rouletten, men förlorade hvarje gång – Jag tänkte på Baboulinka undertiden och kunde ej rigtigt förstå hennes passion – Jag är näml. så säker på att förlora att jag utan lidelse offrar mina stantar. Under dessa "30 sekunder af en spelares lif" kunde jag blott inom mig beskärma mig öfver alla de galna menniskorna som sitta der dag ut och dag in. Chambure vann på en liten stund 600 frcs men förlorade 400 igen – jag hade således, ingen misskund med honom då han skulle bjuda på en fin-fin middag –
Den afåts i det ytterst eleganta Café de Paris, bestämdt en af de bästa restauranter i verlden. Ellan och jag, ovana vid sådan lyx gingo och glodde på förgyllningarna, mattorna, silfvret och bordserviserna som andra bönder – jag hade ej suttit der länge i värmen, mättad med parfymer, blomdoft och tryffellukt, förrän jag hade klart för mig att allt detta schangtila ej är gjordt för mig. – Jag är en enkel man, en bonde, som med åren blir allt men bondisk och får allt mindre behof af vällefnad och lyx. – Lyx, ja det börjar jag ordentligt och hatar. Med alla "blöde Tepper" och färgnyanser och lampor och bibeloter och skräp kunna de ej få ihop något ditåt så vackert som ett tunnland jord med några trän på och Guds sol deröfver och ett menskligt uttryck i ett menskligt ansigte intresserar mig bra mycket mera än all denna gement döda grannlåt. –
Det der Casinot i Monte-Carlo, det är då ett bevis på att ändamålet trycker sin prägel på medlen. De ha gjort allt för att få det rikt – men ingenstädes har Garnier klarare bevisat att han i grunden är en rå man är just der – denna arkitektur revolterar mig som ett slag för örat – allt det simplaste i menniskan och konsterna har här kommit till sin fulla blomning – och att våga bygga ett sådant tabernakel midt i den mest klassiskt tecknade natur. Jag vet få ställen som så framkalla för fantasin Odytssén och Grekiska sagor och argonauternas skepp och allt det evigt vackra i antiken som just Monaco – och der har var fäaktiga tid lemnat efter sig dessa monument af dum lyx, som kommande generationer komma att skrattar åt med ett medlidsamt löje.
Ospedaletti 4 mars 1891 4 mars 1891
Nere i byn har jag träffat en mycket språksamoch temmeligen påhängsen ung ryss Gertzoff – som jag hållet på afstånd på mycket som möjligt. Han är decavé och har kommit hit från Monte Carlo och bor i ett anspråkslöst näste dernere – känner alla busarna och dricker med dem. Han skryter förskräcklig med sina bekantskaper, Kudaskeffs bl. a – men Ellan fortfar att tro att han varit bara betjent eller hofmästare hos någon förnäm ryss – otreflig är han, det är säkert. Utmärkt väl talar han alla språk men sitt vetande har han mest från Figaro, ehuru han påstår sig ha gått igenom Polytechnikum i Zürich. Han, som alla ryssar, tror att jag och vi finnar kunna, men ej vilja tala ryska – och jag låter honom gerna vara i den villfarelsen. Hans toilett är ruskigt elegant – broderade silkes nattskjotor under en sliten rutig resrock – ytterst fina skor och ljusa Apostoliska pantalonger, och en alldeles för liten hatt.
Ospedaletti 17 mars 91 17 mars 1891
I går for jag till Bordighera och mötte der Koki Etter som jag for med oläsligt och som således fick tala med i 15 minuter. Tänk att han varit der i nära 3 veckor i Cannes, och under denna tid varit flere gånger i Monte Carlo, utan att helsa på att skrifva till mig derom. Nog äro de ändå bra opraktiska våra vänner Etters, då de ej kunnat skaffa sig en tidtabell och en karta för att se hvar Ospedaletti ligger – fru Etter tror i bland att det är 7 timmars väg, ibland 2 timmars hit – Nu hade hon sagt Koki att det låg alldeles invid, några steg från Ventimiglia – Koki hade derför väntat mig der. Koki kunde ej alls förstå hvarför jag kom med på tåget på Bordighera och jag lät honom vara utan förklaringar i den vägen – han sade att de nu ha det bättre på Santa Maria, att Mima haft svåra plågor men nu är utom all fara, och att de vänta oss mycket. Han skulle resa direkt till Wien – nog är det också besynnerligt att han ej rest en eller två dagar förut för att åtminstone titta på Venedig som han far förbi. Den stackarn har sett Italien i detta hällregn. Nu i qväll är han i Wien, der han bara stannar öfver natten. och så bär det af till Petersburg. –
Paris fredag 1 mars 1895 1 mars 1895
Chambure, som är i Monte Carlo skrifver och trubbar upp mig för att jag ej stälde så till att jag fick måla något vid hofvet. Med litet bråk menar han, hade jag bort kunna göra lika briljanta affärer der som Flameng.