Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Venedig

Brev skrivna i Venedig i kronologisk ordning

Brev som nämner Venedig i kronologisk ordning

Granbäck, d. 23 Juli 1872. 23 juli 1872
Edelfelt önskar att han kunde innesluta en del av det soliga landsakpet och den rena luften från Vettern i brevet, samt några fotografier av de mest "märkeliga", sevärda, byggnaderna i detta "Svenska Venedig"; han hälsar från doktor Mobeck och pojkarna Leuhusen; tant Iden (Adelaide) Leuhusen skriver eget brev; Edelfelt ber Alexandra hälsa morbror Gustaf Brandt och alla andra på Kiala; avslutningsvis kunde han meddela att kungen reste just då.
Paris d. 20 Januari 1875. 20 januari 1875
Före Edelfelt begav sig till familjen Sargent vid Champs Elysées måste han införskaffa handskar; Herr FitzWilliam Sargent liknar Stjernchantz och är läkare; han är mycket rik och har de senaste 20 åren vistats i Europa, mest i Nizza, Venedig och Florens; båda barnen är födda i Italien; Madame Mary Sargent är röd och trind, ytterst glad, livlig och "fiffig"; sonen John Singer Sargents uppfostran har gjort honom till en skicklig målare, han har en massa skisser, figurer och landskap från Italien, Spanien, Böhmen, Tyrolen och Ungern; dottern Emily Sargent är ful och illaväxt, men intelligent.
Paris 18 April 1875 18 april 1875
Paul Robert har varit en god läromästare år Edelfelt; Robert har vistats några år i Florens och München, och är son till arkitekturmålaren Aurèle Robert i Venedig, och därtill brorson till den store Leopold Robert.
Ännu några ord om Sargents, som är en helt artistisk familj; fadern är f.d. läkare och mycket rik; de reser nu sedan 20 år tillbaka, mest har de bott i Venedig och Florens, modern och barnen tänker inte på annat än musik, litteratur och måleri; modern Mary Sargent har mycket utpräglad smak och kommer vanligtvis i dispyt med Julian Alden Weir om Camille Corot, som Madame Sargent inte vet att uppskatta; misserna Austin är mera uteslutande musikaliska; Miss Sarah Austin beundrar Richard Wagner och spelar med entusiasm ur Lohengrin och Tannhäusen; unge John Singer Sargent har sagt att Edelfelt är femte i Jean-Léon Gérômes ateljé och alla tror därför att han är en stor tecknare.
Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17 maj 1875
*Kamraterna börjar skingras; idag reste Eugène Burnand, Paul Robert och Evert Van Meyden; flera av amerikanerna reser till Schweiz; Carroll Beckwith är i Venedig.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Hos Herman Frithiof Antell har Edelfelt sett fotografier av Rafaels Villa Farnesina, Sixtinska kapellet och museerna i Florens, Neapel och Venedig.
Paris d. 15 Juli 1875. 15 juli 1875
Axel Antell hälsar Alexandra Edelfelt och syskonen; han vet inte om han skall åka via Marseille till Neapel och sedan via Rom, Florens och Venedig till Schweiz eller tvärtom för att komma till Paris för att hämta Edelfelt; de kommer inte att bli reskamrater lång väg, då Axel inte far direkt över från Lübeck till Helsingfors.
Wien d. 7 Mars 1876 7 mars 1876
I Habsburgarnas gamla stad Wien tog de på Harlings rekommendation in på Hôtel Métropole och fick två eleganta rum med utsikt över Donaukanalen, Leopoldstadt och Frans Josefskasernen; Wien är en intressant och vacker stad, där Edelfelt kunde tänka sig att slå sig ned för en tid; han har vandrat genom hela der Ring, sett vaktparaden på Hofburg, Stephanskyrkan, Operan och Nya Börsen; rörelsen på gatorna påminner om Paris, men man märker snart att Wien är mindre; Edelfelt är förtjust i arkitekturen som påminner om Venedigs renässansbyggnader; Operan är fin och elegant men överglänser inte Parisoperan; i Wien ser man omväxlande folktyper; "Die Wienerschönheiten" förtjänar detta namn, kvinnorna ser inte så distingerade ut som parisiskorna och är mera extravaganta i klädseln men han har sett riktiga skönheter, blondiner och brunetter om vartannat; de är vackra och ståtliga och ser välmående ut, som om de blivit uppfödda på bara "knakwurst" [knackkorv] och öl; i synnerhet fäster man sig vid deras extravaganta "coiffurer" [frisyrer], det är det franska modet använt i överdrift.
Wien, thorsdag afton 9 mars 1876
I dag tog de på morgonen ett romerskt bad; Alexandra Edelfelt känner till hurudana de är; kalla och varma bassänger i praktfulla salar större än Societetshussalongen i Helsingfors; de besökte künst ü Gewerbemuseum och gjorde ett fåfängt besök att få se det inre av operan; på kvällen gick de till Ésterhazy keller och satt senare en stund på café chantant Orpheum; följande morgon går tåget till Triest; det är dyrt i Wien; Edelfelt har svårt att vänja sig vid turistlivet; han ser fram emot att se Venedig och hoppas få tid att se på Tizian och Tintoretto.
Triest, lördag d. 11 mars 1876 11 mars 1876
På kvällen åker de till Venedig, troligen med tåg; har inte Alexandra Edelfelt rest från Venedig till Wien via Triest?; de planerade två dagarna i Venedig ger Edelfelt insikten att turistens resande utan längre uppehåll inte passar honom.
Venezia 13 mars 1876. 13 mars 1876
Venedig! Det berömda namnet! Edelfelt säger det inte utan upprymdhet: Leve mästarnas, Tizians och Tintorettos, gamla stad; har Alexandra Edelfelt fått hans brev från Triest?
De hade tagit tåg och inte ångbåten till Venedig, vilket var tur för natten hade varit stormig; då solen gick upp i purpur satte de foten på Stationshusets marmortrappa vid Canal grande; de åkte gondol till deras hotell Città de Monaco, som låg nära Marcusplatsen i linje med Dogepalatset; från fönstret såg de ut mot San Giorgio och havet.
Föregående kväll var hela Venedig i rörelse i den vackra vårkvällen och Edelfelt hade i två timmar lyssnat på då gondoljärerna sjöng i två körer vid Dogepalatset; då ett femtiotal karlar, som man där hemma skulle kalla sluskar, stämmer upp i den vackraste trestämmiga sång som våra studenter fåfängt strävar efter blir man förbluffad; de italienska melodierna tycktes bekanta i och med att de alla är släkt med Santa Lucia; efter varje sång springer en av dem och begär pengar av folk; "Det är förfärligt tycker man, att menniskor som en minut sjunga som englar, den andra skola stå och tigga några usla fyrkar, men arbetarn är sin lön värd heter det".
Edelfelt trivs rätt bra med Victor Hoving, även om denne ibland vill spela "mjeltsjuk lord" och yttra sig kategoriskt om allting; Harling ser de inte mycket till; Edelfelt förstår inte Hovings brådska att åka vidare till Florens och komma till Rom; man reser som en vansinning då man stannar bara 2 dagar i Venedig, men Edelfelt hoppas komma tillbaka, kanske med Alexandra Edelfelt; Hoving är vänlig i allt och Edelfelt känner sig "flat" över att denne betalar resan; han räknar med att på något sätt avbörda sin tacksamhetsskuld.
Om Edelfelt utförligt skulle beskriva vad han sett vore det att repetera Bædeker [reseguide]; på kvällen var de på theater Malibran; löven har inte spruckit ut på träden, vilket man inte saknar i Venedig eftersom där i allmänhet inte finns träd; om några dagar är han i Rom och kan då vänta brev hemifrån; han ber Alexandra Edelfelt hälsa systrarna och Morbror Gustaf Brandt; *P.S. Edelfelt tänker hela tiden att på samma platser har Mamma gått, sett, känt och njutit som han.
Rom d. 18 mars 1876. 18 mars 1876
Tack vare Edelfelt stannade de en dag längre i Venedig; han har ännu sett bra lite av Florens och Rom, men ingenting går upp mot Venedig och färgerna där; staden har något ålderdomligt, mystiskt och präktigt över sig; männen är stiliga och har en gång och en växt som skulle göra en forngrek avundsjuk; för att inte tala om de underbart vackra bleka flickorna med slöjor på det tjocka håret och stora mörka allvarliga ögon; det är en helhet i allting i Venedig.
Sista dagen de var där var det kungens födelsedag och stor parad på Markusplatsen med bersaglieri-regementen och granna officerare; Italiens sol gav sin varma guldton åt färgprakten; i Markuskyrkan hölls Te Deum, det var musik och folk på alla gator och i gärnderna; på kvällen var Markusplatsen illuminerad "al giorno" [upplyst som på dagen], liksom kronans byggnader på andra håll i staden; Edelfelts sällskap tog en gondol och åkte utmed Canal Grande för att höra gondoljärernas serenad för borgmästaren; då sångarna var på väg bort från "Il Municipio" rådshuset gav Victor Hoving 5 francs till anföraren, vilket ledde till att gondoljärerna stämde upp i Santa Lucia för dem; deras egna gondoljärer tyckte att det var "molto bene cantato" [mycket bra sjunget] och Edelfelt var i sjunde himlen av förtjusning; Venedig är vackert om dagen, och ännu vackrare om natten.
En timme före avresan klev Edelfelt upp i Campanilen (tornet på Marcusplatsen); utsikten bestod av Tyroler Alperna i fonden, Treviso Maestro och så Venedig, San Giorgio, San Giovanni, il Lido; åt andra sidan låg adriatiska havet blankt; motvilligt lämnade han denna stad som förtjusat honom så mycket.
Det bar av med "iltåg" till Bologna och Florens; på återresan planerar de att stanna några dagar i Florens så nu stannade de bara lite mera än en dag; det mulna vädret gjorde kanske att skillnaden mellan det färgrika Venedig och det grågula Florens kändes markant.
Rom d. 25 Mars 1876. 25 mars 1876
Av Alexandra Edelfelts brev framgår att hon tror att Edelfelt reser omkring i norra Italien; av breven från Venedig kommer hon att se att de åkt direkt till Rom; han vill rätta till ett misstag i hans föregående brev; han skrev att de bor på Via di 2 Macelli, medan de egentligen bor på den föregående tvärgatan San Guiseppe; för att breven säkert skall komma fram lönar det sig för Mamma att skriva poste restante, Edelfelt passerar i vilket fall posten varje dag.
Rom. d. 31 Mars 1876. 31 mars 1876
Förgäves har Edelfelt väntat på brev hemifrån; enligt hans beräkningar borde ett svar på han brev från Venedig och det första från Rom ha hunnit fram.
Någon resa till Neapel kan Edelfelt inte tänka på innan Victor Hoving blir bättre; med undantag för dagarna i Venedig så har han bara haft tråkigheter under hela resan till Italien.
Rom, måndag d. 15 Maj 76. 15 maj 1876
Det soligaste och vackraste intrycket från Italien har Edelfelt från Venedig; han hoppas att de återstående veckorna kan försona honom med Rom.
Paris onsdag d 7 mars 77. 7 mars 1877
Rafael Hertzberg övertalade i förrgår Edelfelt med på Opera Comique; Haydée var tråkig och gammalmodig, Daniel Auber överträffade sig själv i "la musique bourgeoise" [borgerlig musik]; libretton av Eugène Scribe var inte mycket bättre; bra är en enda melodi i andra akten där Haydée sjunger en visa om havet och Venedig;Jeannettes bröllop, som gavs samma kväll, är fin och melodiös; Edelfelt har ännu inte hört Victor Massets Paul och Virginie, den lär påminna om Charles Gounods Romeo och Julia.
d. 29 april 77. 29 april 1877
Vad tyckte Alexandra Edelfelt om A-ï-as skrivelse i Helsingfors Dagblad om Schweitz, München, Wien, Triest, Venedig?; att få in allt på 2 1/2 spalt är verkligen att gå med ånga.
Paris d. 28 nov 77 28 november 1877
En ung amerikan i huset, Hesseltine, har kommit från Venedig med en lindrig feber; läkaren har ännu inte gett något utlåtande.
Tisdag d. 26 Oktober 1880. 26 oktober 1880
De stannar en vecka och beger sig sedan via Nizza och Milano till Venedig och därifrån till Petersburg; om en stund ska de åka till Versailles; vädret är grådaskigt och fult; Generalen kommer med; ibland tinar hon upp som på Haiko, för att i nästa ögonblick åter tala om Mischa Wolkoff; modern tillrättavisar henne alltid; utom att hon är smickrad av hans låga, tycker hon om att reta alla genom att överdriva sin förtjusning; det är omöjligt att hon är kär i en människa som hon så kapitalt grinat ut för en månad sedan.
Söndag d. 7 nov. 1880. 7 november 1880
Edelfelt ska skriva till Manzeys poste restante Venise; om hon gifter sig med Mischa Wolkoff blir det ett svårt slag för Edelfelt, som då mister allt förtroende för "fruntimren"; det finns karlar som imponerar på kvinnor trots deras bättre vetande; kvinnan står närmare änglarna och längre från djuren och har ofta en egendomlig respekt för styrkan, "la brute", hos mannen; Edelfelt frågar sig å andra sidan om han kunde bjuda henne en ersättning för allt det hon mister, sitt hem, land, sina bekanta och sina vanor; Edelfelt kan inte slå sig ner i Petersburg, det vore hans död som artist och ett helt livs ånger över att inte ha förvaltat sitt pund, vilket skulle smitta av sig på den äktenskapliga lyckan.
Onsdag d. 10 Nov 1880 10 november 1880
Manzeys torde snart komma till Venedig; Edelfelt har skickat Paul von Etter ett rekommendationsbrev till John Singer Sargent som är den bästa guide man kan tänka sig i Venedig.
d. 17 nov 1880 17 november 1880
Edelfelt väntar fortfarande på brev från Venedig; han vet lika lite som Alexandra Edelfelt om Sophie Manzeys hjärta är med i saken; Edelfelt förälskar sig inte riktigt "pour tout de bon" [på allvar] innan han vet vilken känsla han kan räkna med; det myckna talet om Mischa Wolkoff kan han inte bara förstå som koketteri, där ligger en slags gammal beundran för den stora kroppen med det välkammade skägget.
24 nov 80 24 november 1880
Edelfelt har fått en lång skrivelse från Paul von Etter daterad Berlin den 18; de har inte fått Edelfelts brev i Venedig; de måste ha fått en egendomlig uppfattning om Edelfelts artiget, då de inte fått svar på fru Alexandra Manzeys vänliga brev; han har skrivit till Paul i Petersburg och förklarat; det var ledsamt att de därmed gick miste om att göra John Singer Sargents bekantskap, som är en bättre guide än Bædeker [reseguide] och de vanliga ciceronerna i Venedig.
Petersburg 8 mars 1882 8 mars 1882
I dag hade jag ett bref från Krohn från Wien. Han är far till en pojke sedan December, hans fru har legat för döden i barnsängsfeber men är nu återstäld och han sjelf är i Wien för att organisera Danmarks afdelning i en internationell utställning som skall öppnas der. I somras var han i Venedig – han säger att det är honom rakt af omöjligt att lefva utan att göra en tittut i Europa då och då. Hvad jag förstår honom! Förresten säger han sig vara mycket lycklig. Han ber mig icke bli hofmålare, ty då skulle mina svagheter som konstnär lätt florera. ”Du mangler form og Kraft, og saa et Par elegante Penselströg, der skule dölge det” – han har rätt. Också försöker jag i Mme Miatleffs porträtt att försona hvad jag brutit i Gatchina och jag tecknar, tecknar så ordentligt jag kan.
Fragment 6 juni 1882
Ricardo Madrazo reser i dag (han har varit här i fjorton dar) till Venedig, der han stannar hela sommarn med Sargent, Rico o.a. De tänka arbeta der i sommarhettan, bada vid Lido och lifva lugnt. Det vore roligt att följa med dem.
Paris d. 9 dec. 1882 9 december 1882
På eftermiddagen, i skumrasket gingo Courtois, Dagnan, Stetten och jag ut åt Neuilly för att se på öfversvämningarna. Ni ha naturligtvis läst om denna landsplåga i tidningerne. En del af villorna vid l"Ile de la Grande jatte” stå i vatten till andra våningen, Seinen är bred som en liten Neva och träd och alleer sticka upp ur vattnet – Menniskorna som bo i dessa villor få ro fram och åter som i Venedig. Många ha flyttat bort. Jag talte med en gammal Engelsk dam som skulle ro ut till några unga flickor från Indien, som bodde der ute i en villa. – Don't you think Sir, that it is very dangerous to live there in that water for such little girls" sade hon med denna barnanaivetet som utmärker gamla engelska misser. I det samma kom en af de unga indiska damerna roende i en liten canot. Hon såg så innerligen käck ut och var tillika så vacker att vi alla stodo häpna vid denna syn. Hon förklarade att vattnet nu begynte falla ut (hvilket det också gör) att tantens räddsla var onödig, stufvade så gumman in i båten och rodde henne in genom trädgårdsporten och fram till villan. – De värst utsatta platserna äro Ivry, Maison d’Alfort och Grenelle, der tusentals fattiga äro utan husrum och ha fått allt sitt bohag förstört sjelfva Paris har ej lidit vidare af öfversvämningen än att vattnet trängt in i gasrören i Notre Dame trakten, så att der varit kolmörkt nu under två nätter. Kammaren har i förrgår voterat en million åt di öfversvämmade, och en massa subskriptioner äro började fester förestår. Seinen i staden har svullit betydligt, är bred och man har vattnet tätt under broarne, så att ångbåtarne alls ej kunna passera. Emellertid tyckes nu floden ge med sig, och om några dagar blir det väl bra igen. – Detta har naturligtvis sysselsatt tusentals lättingar och nyfikna, broar och quaier stå fulla af dem, och detta ämne utgör allmänna samtalsämnet i staden
Paris d. 13 febr. 84. 13 februari 1884
Gerna skulle jag resa till Södern om jag finge någon målare med mig. Noel kan ej komma nu – han reser om en månad på landet i närheten af Paris. Venedig, Nizza eller norra Spanien se deri tre förslag. Men jag måste ha en arbetsam och glad reskamrat. – Får se om jag får någon.
Paris onsdag d. 25 1 januari 1885
Courtois och Dagnan har varit i Venedig och är förtjusta.
Tio konstnärer har varit i Venedig samtidigt, bott på samma hotell; Meissonier var i spetsen; han målade lika flitigt som de andra.
Genua d. 27 mars 1886 27 mars 1886
De förnäma familjerna måste ha ledsamt både här och i Venedig; städer som båda varit stora och nu bara är handelsstäder.
Paris Onsdag d. 22 dec 1886 22 december 1886
Portalis ska resa till Venedig under den kallaste tiden av året.
Petersburg, onsdag 22 april 96. 22 april 1896
På aftnarna har jag på akademins bibliotek arbetet på festkröningsbladet. Jag har uttänkt en massa fiffigheter, stulit pelare och mosaiker från San Marco i Venedig, och jag tror att det hela blir mycket "anslående" – Resor till bokbindaren (han heter Ahlström, från Borgå) första man hos Rau, fransman och tokig för tillfället. – Det blir nog också bra, fastän jag haft ett fasligt språng.
Paris 28. (Jag tror det är den 28, onsdag är det i alla fall) mars 1900 28 mars 1900
Faktiskt är en hel ny stad uppbyggd ut i Seinen, ett Venedig som räcker så långt ögat når. Det är isynnerhet om kvällen alldeles feeriskt, ty då ser man ej de många barbariska detaljerna. Det hela verkar som en sagostad, bizarrt och pittoreskt, men består ej för en lugn artistiskt pröfning Det är ändå bankirtidehvarfvets arkitektur. Sak samma huru det är, bara det verkar förbluffande och rikt. Usch en sådan tid vi lefva i! Längst borta på invalidhotellets facad rider Louis XIV. Han har alltid varit led för mina ögon, le roi soliel, men nu, då hans stenögon och mina råkades då vi skådade öfver all denna grannlåt med samma förakt kände jag en slags sympati för den som ändå skapat Versailles och förstod att uppskatta Molière.
Långfredag 1901 5 april 1901
I går afton var jag på afskedsmiddag hos Björnsons – d.v.s. han tänkte resa, men var ganska skral i går och reser ej innan han blir bättre. Han säger det är influenza men jag tror det är någon slags hjernöfveransträngning, ty han har arbetet mycket allt sedan det lindriga slaganfallet i somras. Mycket mild och vänlig var han i går, steg upp från bordet och gick och lade sig. Hans dotter fru Langen reser med föräldrarna till Venedig nu – fru Björnson är näml. stendöf och det tröttar honom att skrika – Han, Bj. tog mig afsides före middagen och sade mig mycket vackra saker att han alltid tyckt om mig, men aldrig så som denna gång – "du voxer stadig" påstod han, både som menniska och konstnär. Der voro en massa menniskor på five o'clock och så blefve vi bjudna på middag: tandläkar Heide, Paul Clemenceau med fru, den Schweitziske tecknaren Steinlen med fru och jag. Middagen var mycket rolig men Bj. Bj. var som sagdt trött.