Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Vilnius

Brev skrivna i Vilnius i kronologisk ordning

Brev som nämner Vilnius i kronologisk ordning

St. Petersburg d. 2 Mars kl. 8 på aftonen Hôtel Kaiser 2 mars 1876
Jaakko Ahrenberg och Victor Hoving följde Edelfelt i morse till bangården; Jaakko A. hade tänkt följa med till Wilna för att sedan via Berlin bege sig till Stockholm; efter den ledsamma erfarenhet Jaakko haft av Petersburg under fastan har han beslutat att resa redan följande dag.
Edelfelts sällskap har tänkt åka på lördag morgon till Warschau; eftersom "sleeping wagons" [sovvagnar] ännu inte finns i Ryssland tänker de sova ut en natt i Warschau och sedan fortsätta till Wien; en herr Harling (Lydecker & Harling) följer dem ända till Triest; unga Heyne reser till Hannover och skiljer sig från dem redan i Wilna.
Wien d. 7 Mars 1876 7 mars 1876
Det kändes skönt att komma från Asien till Europa, Edelfelt hade knappast kunnat drömma om något så sibiriskt som vägen från Petersburg till Wilna och Grodno.
Resan till Warschau var tröttande, 36 timmar av skakning i waggon (vagn); pälsarna var överflödiga eftersom vädret var drägligt och kupéerna eldades kraftigt; de åkte första klass och kunde inte annat än prisa de ryska vagnarna för deras bekvämlighet; förutom Victor Hoving och Edelfelt fanns i kupén två ryssar som verkade vara tjänstemän vid ambassaden i Wien; i Wilna hann de tvätta sig och dricka kaffe; Grodno var en ryslig stad, med usla kyffen som bildade krångliga labyrinter.
P.burg. tisdag afton 7 januari 1879
Det fordras mycket trötthet, entusiasm för polsk-litauiska antikviteter och kärlek till fröknarna Mæxmontan för att Edelfelt skall stanna i Wilna, där de talar detta odrägliga språk som han inte förstår.
Vilna d. 10 januari 10 januari 1879
Edelfelts trötthet var stor och hans kärlek stark, han stannade sålededes en dag i Vilna; i Vilna bjuds inte på mycket av historiskt eller konsthistoriskt intresse, däremot kan man få en inblick i det polsk-judiska livet.
Nattron stördes av en mosaisk [judisk] familj som steg på i Dünaburg och som skrävlade på denna rotvälska som man kan höra på Narinken; då de närmade sig Vilna, tog frun av sin chignon, kammade den och satte på den igen [menas scheitel – peruk?].
Fröknarna Mæxmontan erbjöd sig följa Edelfelt på en upptäcktsresa genom staden; de såg en massa katolska kyrkor och undergörande Madonnor (Vilna har 28 romersk-katolska kyrkor); intressantast var Sanct Benedictus kyrkan som var den enda med bibehållen gotisk fasad; det var smutsigt överallt; i ett kapell fanns en slags scala santa [helig trappa] och där låg en hel här bedjande ett pater noster [Fader vår] på varje trappsteg; Edelfelt gick med general Fridolf Leonard Mexmontans teaterkikare i ett fodral i band om halsen; några "bedjande käringar" tog honom för en kollektsamlare och kastade 1 kopeksslantar på kikaren och rabblade någon lång polsk ramsa; rococostilen i dess mest förtvivlade barbariska form är genomgående i kyrkorna; stillösheten är driven till stil, fult österländskt, underligt; folket är helt polskt, då man någon gång ser annat än judar.
Det var roligt att höra om societetslivet i staden; spänningen mellan de ryska officerarna och polackerna tycks vara stor; det enda ställe där de förenas är i generalguvernörens salonger; mest talades om Titschkewitsch, Wittgensteinar, Hornar och andra polska aristokrater som skildrades som blaserade och okunniga bänglar [slynglar]; det talades mycket om nuntiern [det påvliga sändebudet], som är bannlyst av påven, men understöds av kejsaren och hatas hjärtligt av folket; många av de stora godsen omkring Vilna är bortgivna åt ryska generaler – deras rätta ägare är i Sibirien eller på landsflykt; Edelfelt är inte övertygad om att denna slags rättvisa försvaras med skälet att alla polacker är fähundar.
Paris d. 13 Januari 1879 13 januari 1879
Edelfelt har anlänt och saknar Alexandra Edelfelt och hemmet; resan gick bra, han tog en sovkupé de två sista nätterna; från Vilna hade han en fransk advokat Morillot till resesällskap; Morillot var pratsam och livlig och hade gjort en resa till Ryssland.
Fick Alexandra Edelfelt brevet från Wilna?
Annandag påsk 79. 14 april 1879
Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl; det regnar som om himlen var öppen; har Mamma skickat fotografiet till Vilna genom Lisu Lantman, eller skall Edelfelt göra det?
d. 15 april 83 – 15 april 1883
Spara inte på telegram, söta Mamma – från Petersburg och Berlin – Tag biljett öfver Köln, icke öfver Aachen, ty sålunda får ni två à tre timmars rast i Köln, får bestyra om sofkupé och äta qvällsvard i ro. – för resten kan ni ju rådfråga Hendschel – men den senast utkomna, den för maj, ty jernvägsturerna förändras ju litet. Biljettförsäljaren i Warschauerbangården i Pburg är finne – men han rådde mig att ta vägen öfver Aachen hvilket jag var mycket förargade öfver tråkigt blir det för er att köras upp både vid Verviers och Erquelines kl. 1 och kl. 4 på natten, men hvad skall man göra – de dumma tullgränserna kunna ej afskaffas. – det stora Bagaget visiteras endast i Eydtkuhnen och Paris handgepäck deremot i Verviers och Erquelines. Tobak äro de strängast med i Frankrike. När ni är två, så går väl tiden ändå lättare från Petersburg till Berlin. Man reser fr. Pburg kl. 1. Kommer om aftonen till Pskov, följande morgon kl. 7 till Vilna, kl. 1 till gränsen, om aftonen till Königsberg och följande morgon till Berlin. Framför allt tag saken lugnt och kom ihog att hvarhelst ni befinner er, ni bara behöfver telegrafera till mig för att jag med nästa tåg skall komma. Passen böra vara påtecknade af tyske konsuln. – När jag tänker på den massa menniskor som reser alla dagar, finner jag det verkligen löjligt att jag är så rädd, för att Ni ej skola kunna ta er ut – men det är bara för att jag vore mycket mycket ledsen om ni hade det allra minsta obehag eller trötthet eller leda af denna resa.
Nära Kovno. onsdag d. 30/1 84 30 januari 1884
Jag har sofvit ypperligt – vaknade först vid Vilna, kl. 8 och somnade in i går efter kl. 1/2 12 – det är reaktionen efter alla de sömnlösa nätter, efter all den outsägliga ångest hvari jag befunnit mig sedan 8 dagar. 8 dagar, längre har detta ej räckt. Det har varit ett rus hvarur jag ännu ej vaknat – måtte blott ej kopparslagarne efter detsamma räcka hela lifvet! Jag har en dyster aning om att det återkommer för oss båda en gång – trots alla föresatser – och då kan det återkomma med dubbel styrka och göra tio gånger större skada. Nu voro vi fria båda – det kommer en dag då vi icke mera äro det – hon åtminstone, ty jag tänker ej på giftermål sedan denna illusion ramlat. Det har varit ett våld mot naturen detta förnuftiga ressonemang – men "chassez le naturel, il revient au galop. eller naturam frustra pellas ex Hun kommer dog igjen den Hex – måtte blott allt detta ej göra mig lam för arbetet, det vore synd.
Berlin, den 17 Jan 1891 17 januari 1891
På Café Bauer erfor jag att hela ryska och finska posten uteblifvit till följd af snöhinder. En sådan tur att vi ej voro med nu och fingo sitta i drifvorna någonstans vid Pskoff eller Wilna. Märkvärdigt, att menniskor nu ej frysa ihjäl här i tunna paletåer, höga hattar, och damerna allesamman i små sammetskoftor gå de omkring och se litet rödnästa ut, men stanna ändå vid butikfönstren, och tyckas ej har någon lust att bli isklumpar.
Frankfurt 19 januari 1891 19 januari 1891
– Hvad frankfurt nu, i vinterkylan. Jag ogemytligt ut! Main var stenfrusen så när som på en liten famnsbred ränna för stromfåran. Isblocken hade staplat upp sig längs kajerna och en liten infrusen flodångare såg ut som Vega sökande Nordostpassagen. hu då! Ellan gick så hem och jag gick omkring och slog i judstaden, i de trånga gränderna och på de stora gatorna – Inga andra än judar och skolbarn ute. Det är eget hvad yttre tillfälliga förhållanden får för magt öfver total intrycket. Sist då jag såg Frankfurt, midt i sommarn,var det så vackert – nu påminte det mig mest om – Vilna. Jag visste ej sjelf hvarför, men analyserade så småningon min intryck, och fann då att den stränga kölden, de trånga gränderna och de många judarne gjorde det. Med snö på marken och på taken ser dessutom en gammal stad otroligt smutsigt ut – också som i Wilna, der jag för 12 år sedan hade just ett sådant väder som i dag
Paris, tisdag 12 mars 1895 12 mars 1895
Nej, Ellan och Kiki äro ännu vid Sprees stränder, om de icke rest derifrån just nu till Köln. Jag har fått tvenne långa bref af Ellan med relationer om deras vedermödor. Utom tråket med det smutsiga ohyggliga rummet i Petersburg hade ju de stackars menniskorna Heddi Berndtson att dras med. – Jag kan tänka mig Ellans förskräckelse då hon vaknade kl. 7 nära Vilna och pojkens säng var tom – Hon visste att Sanny ej hade sofplats – således hade hon ej tagit honom. Nej det var Heddi som tyst kommit in och fört pojken in i en helt annan vagn (Heddi reste i 1sta klass) der hon höll på att mata honom (på nykter mage) med chokolad och karameller.
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14 mars 1897
Schacks såg jag i dag hos Etters – de kommo från Enkekejsarinnan – han var i dansk gardesuniform, ty han är löjtnant hon mycket elegant – såg särdeles förnäm ut, som det egnar och anstår kungligt blod. De resa i morgon så att jag har sällskap af dem till Wilna.