Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Louvren

Brev skrivna i Louvren i kronologisk ordning

Brev som nämner Louvren i kronologisk ordning

Antwerpen, Söndagen efter Karnevalen, d. 22 Febr. 74. – 22 februari 1874
De engelsmän och amerikaner som i januari åkte till Paris har inte fått plats hos Jean-Léon Gérome, Léon Bonnat eller någon annan av de förnämsta målarna; i stället sitter de och kopierar i Louvren.
Antwerpen, lördag d 28 Mars 28 mars 1874
Alexandra Edelfelt tycks vara av samma åsikt som morbror Gustaf Brandt i den Eklöfska frågan; Edelfelt vet inte hur han skall få tid för August Eklöfs beställning då han först måste måla något åt Calle Holm; det förefaller honom obegripligt att få en månad på sig att måla en tavla och samtidigt studera vid en akademi och försöka komma in på en ateljé; om konsul Eklöf går med på att behålla sina pengar fram till att Edelfelt får tid, så går han med på förslaget; Eklöf vill ha en historiemålning med många personer, vilket han hittills bara gjort i kol på konstakademien; han vill inte skicka hem något uselt och kan inte till juni få hem något dugligt; om Eklöf vill ha en kopia ber Edelfelt att åtminstone få se sig om i Paris och först rådgöra med Adolf von Becker; han skulle i så fall inte direkt kunna söka sig till en ateljé, utan få lov att sitta på Louvren eller Luxembourggalleriet och kopiera.
Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
Edelfelt tog in på hotell och gick på en spatsertur; han gick till kyrkan S:te Trineté, Stora operan, Vendôme kolonnen, och Tuilerierna, sedan till Louvren, palais royal och sist till Notre dame; Paris är som Stockholm i det att alla monument och större gator känner man igen från fotografier; Notre dame verkade liten och futtig i jämförelse med Kölnerdomen och katedralen i Antwerpen.
Edelfelt dejeunerade [åt lunch] med Adolf von Becker och gick till Louvren; på kvällen "förvillade" han sig till Café de la Regance där Becker och Thorsten Waenerberg var med en magister Sohlström, en av dessa som kom för att lära sig franska men som talade svenska från morgon till kväll med landsmän och skandinaver; Edelfelt är lycklig över att ha fått inleda sina studier ensam i Belgien; dessutom har han, tack vare umgänget med valloner, vant sig vid det franska livets egenheter.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
I Antwerpen skulle Edelfelt inte ha kunnat tänka sig att låta en vecka gå utan att "göra strå i kors"; så har det emellertid gått nu, i en vecka har han bara sett och sett, och ändå långt ifrån sett allt; han har besöket Salongen, Luxembourg, Louvren med Rafaël och Peter Paul Rubens, expositionen i Corps Legislatif för Elsass-Lothringarna;den sistnämnda utställningen är arrangerad av baron Taylor, till förmån för de Elsassare som tänker flytta till Algier hellre än stannar under Preussen; Frankrikes rikare familjer har bidragit, så Alexandra Edelfelt kan tänka sig att det är imponerande; det finns utställningsobjekt från Nathaniel Rotschilds samlingar; bland porträtten finns alster av Marie Antoinette, Napoleon och Robespierres; där finns också Ernest Meissoniers Napoleons återtåg från Ryssland.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Föregående dag hade Edelfelt träffat på fröken Constance Lepsen, friherrinnan Emilia Wallensköld och deras "högra hand" fröken Sandell på Louvren; de kom från Genève; sällskapet gick förbi Jeanne d'Arcs staty, Tuilerieträdgården till Champs Elysés och Industripalatset där årets salong håller till; Edelfelt tyckte synd om fröken Sandell som nästan hela tiden fick sitta i trädgården för att lilla fröken Walborg Wallensköld började skrika på expositionen; friherrinnan Wallensköld har genom sina resor, sin långa vistelse i Petersburg och sitt intresse mycket mera hum om saker än andra fruntimmer; när de skildes åt bad de Edelfelt följa med till Versailles någon dag.
I Louvren är Edelfelt mest betagen i Rafael, Peter Paul Rubens och Jusepe di Ribera.
Edelfelt har skrivit till Ellen Edelfelt och tänkt skiva ett skilt brev till Anni Edelfelt med anledning av hennes födelsedag, men glömt att skriva brevet då han mötte friherrinnan Emilia Wallensköld på Louvren; han ber Alexandra Edelfelt hälsa alla och kyssa Anni och Butti (Berta) Edelfelt.
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27 maj 1874
I söndags var Edelfelt för sista gången på bjudning hos Mellins, friherrinnan Wilhelmina med dotter Constance reser till Ems; unga baron Axel Mellin var där, men hans fru var trött efter resan och därför inte synlig; friherrinnan Emilia Wallenskiöld och fröken Constance Lepsen utnyttjar tiden väl, på kort tid har de sett allt i Paris och ändå flera gånger varit på Louvren, Salongen och Luxembourg.
Paris d. 24 Juni 1874. 24 juni 1874
Föregående dag var Edelfelt på Louvren, där han fått tillstånd att teckna och måla.
Paris d. 10 Juli 1874. 10 juli 1874
Alexandra Edelfelt har kanske läst om lagman W. [torde egentligen vara C. som i Carl] Brummers död; Edelfelt, Adolf von Becker och Berndt Lindholm fick när de var på Café de la Régance veta att lagmannen anlänt till Paris med sin bror och sina svägerskor; Brummer hade förkylt sig i Kölnerdomen i Köln, insjuknat i lunginflammation i Liège och måste bäras ur vagnen i Paris; Becker och Lindholm besökte den sjuke Brummer, som frågade efter Edelfelt; Brummer hade tänkt beställa en liten tavla av honom, sonen till en av Brummers äldsta vänner, Carl Albert Edelfelt; då Edelfelt följande dag kom hem från Louvren, väntade en biljett från brorsonen Johan Wilhelm Brummer med Brummers dödsbud och familjens önskan att Edelfelt skulle göra en teckning av dödsbädden; Edelfelt såg budet för sent, men familjen bad honom närvara på bisättningen av kroppen, som skulle begravas i Finland; de bad Edelfelt måla något annat som påminde om deras sorgliga resa; vid bisättningen var även Lindholm, Becker, aktören Axel Bosin med fru (fröken Lotten Dorsch) närvarande; sorgetåget gick till bangården Mont Parnasse, på andra sidan Seinen, och till det provisoriska vilorummet i hotellvärdens familjegrav; alla bjöds efteråt på middag, under vilken man förundrade sig över det öde som drabbat den studentklick där Carl Albert Edelfelt och Brummer ingick; av de tolv vännerna finns bara Carl Creutz, Gustaf Ehrnrooth, Isak Carström och Karl Schulman kvar,
Paris d 17 Juli 1874. 17 juli 1874
Under ferierna som räcker ända till slutet av september tänker Edelfelt få färdig Calle Holms tavla, och börja på den som August Eklöf skall ha; i oktober gör han en concours [tävling] i måleri och teckning för att bli antagen till aftonskolan vid Ecole des Beaux Arts; i händelse av att han blir antagen söker han sig en bostad närmare skolan, eller vad tycker Alexandra Edelfelt?; han behöver, och skulle bara ha råd, med en liten bostad, priserna är så höga i Paris och målandet skulle han utföra vid skolan; Hartmans [Hackmans] och Brummers tavlor skulle han inte kunna göra förrän nästa sommar; det tar tid att måla en tavla; ärkecharlatanen Larsson doppade penseln i färgkrukan, väntade på inspiration och målade ett mästerverk, men en allvarlig konstnär gör aldrig på detta sätt; Leonardo da Vinci arbetade i tre år på "fruntimmersporträttet" [Mona Lisa] i Louvren, även Rafael tog tid på sig.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Edelfelt har redan varit hos kostymieren för att hyra dräkt i Louis XIV-stil för Calle Holms tavla, han valde en mattgul sidenklänning med blommor; han har två modeller på förslag; den ena är en mager flicka med fina drag som poserat på École des Beaux Arts; den andra en elegant ung fru, med ett ansikte à la Antoine Vatteau, som stått modell för Adolf von Becker; han tror han tar den andra; båda kostar lika mycket att hyra; han kan halvera utgiften genom att dela modellen med en bekant från Jean-Léon Gérômes ateljé, parisaren Bassan; accessoirerna kopierar han från Louvren; Alexandra Edelfelt ser att han vill vara samvetsgrann som nybörjare.
Paris. d 24 Juli 24 juli 1874
Edelfelt har målat accessoirer till Calle Holms tavla i Louvren.
Paris d. 11 Augusti 74. 11 augusti 1874
De flesta konstnärer har rest ut på landsbygden; man ser bara enstaka hos Fuchs och på Louvren.
Paris d. 19 Augusti 187 19 augusti 1874
Den "Calle Holmska flickan" börjar bli skaplig; Edelfelt har satt en vit batistnäsduk kring halsen på henne och i bakgrunden hängt en av François Bouchers tavlor från Louvren; Adolf von Becker har gett många goda råd.
Paris, lördag d. 22 Aug. 1874 22 augusti 1874
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt hälsa alla; varje dag han går till Louvren påminns han om sin yngsta syster då han ser en stor förgylld skylt med orden; Butti, tailleur italien, på rue de Richelieu.
Paris d. 26 Augusti 74. 26 augusti 1874
B.O.Schauman borde inse att i deras tid är Paris, München och Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran och Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är inte så dåliga heller i Paris; för att göra framsteg hjälper det inte att springa på muséer, det gäller att studera naturen och hantverket, samt noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt har lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där man hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän och amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] i Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt "genom ryska glasögon".
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
Rätt ofta talar Edelfelt franska med Nils Forsberg på Louvren.
Paris . 11 Sept. 1874. 11 september 1874
Edelfelt vet inte vad han skall måla åt August Eklöf; Alexandra Edelfelts förslag om att kopiera är inte dåligt, men han är rådvill om vilket tavla han skall välja; Eklöf skulle inte tycka om någon Rafael, Corregio eller Peter Paul Rubens från Louvren; Édouard Mullers revolutionsscen i Luxembourg skulle ta månader att kopiera, likaså Thomas Coutures les Romains en decadence; Adolf von Becker har redan kopierat de bästa tavlorna av Eugène Delacroix och Ernest Hébert; det finns en vacker tavla av Jules Lefebvre med Venus och Amor som leker, men därhemma är man inte van vid det nakna måleriet; därtill finns Leda av Paul Baudry.
Den senaste veckan har Edelfelt tecknat lite, målat studier efter naturen med Bassan, och gjort croquis på Louvren.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20 september 1874
Adolf von Becker påstår att Hugo Salmson och Alfred Wahlberg är de enda svenskar som har kommit någon vart i Paris, och det beror på att de satt sig in i de franska förhållandena och försökt bli något där och inte i Stockholm; August Malmström, Mårten Eskil Winge och Wilhelm Wallander har rest iväg lika svenska som när de kom; vad lönar det till att resa igenom Europa bara för att konstatera att allt utanför Stockholm är bara skräp; ynglingen Ernst Josefson påstod på allvar att Nationalmuseum i Stockholm var mera värt än Louvren; "Stackars franska konst som ej har lyckan att vara förstådd af så många stora män i Sala, Köping och Arboga!"
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12 oktober 1874
Fröken Hilda Granstedt träffade Edelfelt igår och han fick Alexandra Edelfelts paket med strumpor, brev och pengar, samt många hälsningar hemifrån; han har visat fröken Granstedt runt i staden, frukost på Palais Royal, ett kort besök på Louvren och sedan sökte de upp Berndt Lindholm som inte var hemma; medan de väntade på att Lindholm skulle komma tillbaka från promenaden med fru och pojke på Champs Elysées talade de om konst i Batignolles och Montmartre; fröken Granstedt har några omsorgsfulla teckningar och ganska bra målningar med sig, hon blir en av Charles Chaplins bästa elever.
Paris Söndag morgon kl. 9 d. 18 Okt. 1874 18 oktober 1874
Mille (Emil) Cedercreutz hade då de anlände begett sig till Rue des Carrières 12, där Adolf von Becker nu hade ateljé, och hade fått veta att Edelfelt fanns på École des Beaux Arts; på gården hade Mille träffat Julian Alden Weir som upplyste honom om att Edelfelt gjorde concoursen [tävlingen] och sedan kommit och sökt honom på ort och ställe; de anslöt sig till friherrinnan Emmy och fröken Maria Cedercreutz på Hôtel de Louvre; sällskapet fick rum på Hotel de Pavillon de Rohan, i Louvre-kvarteret med utsikt mot Place de Théâtre Français.
Paris. den 26 Okt. 1874 26 oktober 1874
Hela veckan har Edelfelt umgåtts med familjen Cedercreutz; Mille (Emil) Cedercreutz hämtar honom vanligen i École des Beux Arts och eftermiddagarna har gått åt till att besöka Louvren, Luxembourg, Boulognerskogen och Jardin d'Acclimatation; på kvällarna efter hans lektioner på skulpturskolan har han gått med Mille och friherrinnan Emmy Cedercreutz på Folies Bergères-teatern och på Elysée Montmartre, gjort promenader på boulevarden, suttit på kaféer och dylikt, vilket har kostat mycket pengar; Edelfelt anser att anledningen till att Cedercreutz inte har stått för hans kostnader beror på konfusion snarare än på snålhet, som Filip Forsten menar; det som han skrivit får i detta fall inte föras vidare till någon, ingen!; friherrinnan Cedercreutz har en mani för "spektakel", och är också outtröttlig i att se sig omkring, de har sett mycket av Paris; i Schweiz träffade friherrinnan många "hyggliga" tyskar och är i allmänhet rätt tysksinnad och fäller därför hårda kommentarer om fransmännen.
Paris d. 2 November 1874. 2 november 1874
*Edelfelt har sett fröken Hilda Granstedt två gånger på Louvren.
Paris d. 14 Nov. 1874. 14 november 1874
Det är ovanligt att se ett så ungt "fruntimmer" med så kritiskt förstånd och kunnighet tala om allt möjligt som Pauline Ahlberg; hon talade om Baruch Spinoza, Friedrich Schleiermacher, Gottfried von Leibnitz och Friedrich Hegel; hon och Edelfelt beslöt att träffas följande vecka och gå till St Germain de Prés för att se Hippolyte Flandrins målningar, vilka hon väntade sig vara de viktigaste i Paris efter Louvren; hon talade om Alexandra Edelfelt som hon beundrade.
Edelfelt gick med Karl Alfred Caveen hos professor Julien Guadet på Ecole des Beaux Arts för att utreda möjligheterna att studera arkitektur; Guadet ville att Caveen skulle göra ett provarbete och några skisser "efter naturen" t.ex. Louvren; sekretararen på Societe Generale des Architectes rådde Caveen att söka arbete hos någon privatateljé, hjälpa till vid något stort arbete, t.ex. Paul Abadie som fått priset för Sacrécoeur-kyrkan på Montmartre.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Senaste vecka stämde Edelfelt möte med fröken Pauline Ahlberg i Louvren; Edelfelt har gått där varje dag för på skolan har de haft en vacker kvinnomodell och han har velat rådfråga Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Titian om behandlingssättet; fröken Pauline är filosofisk också när det gäller konst och ser mera tanken än känslan och stämningen på bilden; bådas favorit bland målarna var Van Dyck; de träffade på Rafael Hertzberg och gick tillsammans med honom genom samlingarna på muséet; det uppstod en livlig diskussion om Rembrandts tavla "en död oxkropp i en slaktarbod".
Edelfelt håller med J.A.D. Ingres om att teckningen är huvudsaken; kan man förena en ädel tecknare med en utmärkt kolorist?; Anthonis Van Dyck är det ultimata beviset på att det är möjligt; koloristerna Rembrandt, Peter Paul Rubens, Diego Velasques och Bartolomé Murillo har gjort utmärkta saker i teckningsväg; tecknarna Rafael, Ingres och Hippolyte Flandrin har ofta målat en mästerlig färg; se på Van Dycks porträtt av Carl den förste, Rubens Nedtagning från korset i Antwerpen, Rembrandts anatomiska föreläsning i Haag, Murillos Madonna, Rafaels la belle Jardinière, Ingres "la Source", Flandrins helgonfris i St Vincent de Paul; det finns utmärkta saker att se i Paris; var gång Edelfelt går på Louvren tycker han det är synd att han inte har tid att sitta hela dagen och ta in och tala med de stora gamla om konstens hemligaste frågor.
Rafael Hertzberg går flitigt på Louvren för att lära sig att bli konstkritiker.
Det är skada att Rafael Hertzberg, som har gott huvud och anlag för poesi, skall ha något "pjoskigt" i sin person, om Alexandra Edelfelt förstår vad Edelfelt menar; exempelvis såg Hertzberg en vacker flicka kopiera på Louvren, han placerade i smyg en ros på hennes staffli och övervägde att ordna samma uppvaktning flera dagar i följd; Edelfelt ansåg att en sådan smånätt kärlek "à l'allemande" [i tysk stil] inte skulle förstås i Frankrike; Edelfelt tror att Hertzberg försöker efterlikna Zacharias Topelius, han visar bl.a. stor uppmärksamhet åt barn, "denna barnsliga barnakärlek hos en ung man" är inte "naturlig".
Följande vecka målar de antik i ateljén; Edelfelt kommer i stället att göra skisser på Louvren eller hos Julian Alden Weir.
Paris d. 14 December 1874 14 december 1874
Pauline Ahlberg har flera gånger träffat Rafael Hertzberg på Louvren och de har resonerat i konstfrågor och i alla möjliga ämnen; Pauline tycker Hertzberg är lustig och originell och har bett honom hälsa på henne.
Paris, Nyårsnatten 1875, kl. 12,5 på natten. 1 januari 1875
Kölden har varit olidlig i Paris den senaste veckan; fastän han bränt kol i kaminen blir det inte varmare än 5°C i ateljén; de har lov från studierna så han har inte kunnat arbeta i en varmare omgivning, på Louvren är det inte varmare än 7°C; hos Berndt Lindholm har Edelfelt målat hans pojke, men han har inte kunnat hålla i penslarna i kölden; om nätterna har han varmt under lagren av kläder, täcken och filtar, han har lånat Julian Alden Weirs filt och "schlafrock" (ägaren är ännu i Holland).
Två gånger har Edelfelt varit hos Berndt Lindholm för att måla hans pojke, som inte är stilla ett ögonblick; där har också varit kallt, Edelfelt har promenerat på Louvren och på gatorna i Paris; enligt Alexandra Edelfelts brev är det lika kallt hemma.
Paris den 25 Januari 1875 25 januari 1875
Edelfelt gick till Louvren med Philip Forsten och herr Axel Gyldén, som i tiderna har studerat skulptur vid École des Beaux Arts i Pierre-Jules Caveliers ateljé; de fortsatte hem till Edelfelt, som visade några studier och presenterade dem för Julian Alden Weir.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
Edelfelt har inte hållit på tillräckligt länge för att utföra någon bra tavla hemma; de tavlor han gjorde i Helsingfors hör snarare till croquis'ens än måleriets område; han måste studera de gamla mästarna mera; hans vän Paul Robert har endast gjort obetydliga ateljéstudier i München, men har sedan sett och kopierat de gamla mästarna i Rom, Florens och senaste år på Louvren och det märks på hans distinkta sätt att måla; Edelfelt nedslås av de skisser han har gjort hemma, men hoppets röst inom honom sade att han med arbete och kärlek också en dag kan göra något "distingué".
Edelfelt har fått brev från Oskar Levin, som ber honom ta hand om fröken Viola Levin när hon anländer till Paris och presentera henne för Pauline Ahlberg; Edelfelt är förargad över att Levin har reda på att han känner Pauline och tycker att finska styrelsen borde anställa en guide i Paris för resande finnar; det vore på tiden att skaffa någon som stod ut med att gå fem gånger på Louvren och peka ut vackra verk av Titian, Rafael och Peter Paul Rubens, eller att på gatan visa dem Nya Operan, Madelaine, Tuilerieträdgården och Place de la Concorde.
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
Följande morgon väcks Edelfelt av sin bolagist [rumskamrat] Julian Alden Weir, som meddelar att Viola Lewin oanmäld väntar i andra rummet; Edelfelt söker upp henne på Hotell Splendid nära Louvren senare på dagen, men får vänta flera timmar innan hon dyker upp; Edelfelt har aldrig sett en så dåligt arrangerad resa, det är inte passande att ett "ungt fruntimmer" bor ensam på hotell; hon som bott på en pension i Genève kunde ha ordnat en rekommendation till något "fruntimmer" i Paris; hennes familj hade inte heller försett henne med skriftliga rekommendationer till greve Horn, som de bad henne söka upp; inte heller hennes kusin "baron de Lewin" som är gift med en parisiska och vistas i Nizza hade gett henne några anvisningar; Edelfelt kommer överens med Viola om att träffas följande dag för att gå till Luxembourg.
Paris d. 9 Mars 1875. 9 mars 1875
I ateljén arbetar Edelfelt på förmiddagarna; eftermiddagarna tecknar han i Louvren, eftersom Adolphe Yvons klass ännu inte har öppnats på grund av concoursen [tävlingen].
Paris d. 13 Mars 1875 13 mars 1875
Edelfelt har varit på Louvren och kopierat flera av Rafaels och Andrea del Sartos croquiser och teckningar; han tror att ingen människa ännu har varit på samma gång så ädel och så enkel i sin teckning som Rafael; Hyppolyte Flandrin kommer nära men har oturen att komma efter den strålande ungdomsfursten vid Leo X:s hov.
Paris 18 Mars 1875 18 mars 1875
Théodore Géricaults Les naufrages [de skeppsbrutna / Medusas flotte] som nu är en av Louvrens prydnader, refuserades på sin tid av juryn.
Paris 18 April 1875 18 april 1875
Edelfelt har arbetat duktigt i Ecole des Beaux Arts; efter frukosten [lunchen] har han varit på Louvren för att lära genom att se på andras konstverk; på senare tid har han börjat uppskatta Andrea del Sarto.
Paris d. 5 Maj 1875 5 maj 1875
Efter promenaden i Tuilerieträdgården begav sig Edelfelt till Café Suède för att träffa finnar; Julian Alden Weir var på bal hos en amerikansk familj Watts; erfarenheten är alltid den samma när finländare samlas i grupp, fransmännen är roligare och mer omväxlande i sina konversationer; bland finländarna rör sig samtalet vanligen kring mat och dryck, samt gamla kvickheter från Finland; den som börjat känna Paris blir också led på alla nya resandes reflektioner om priser och om chateau d'eau [vattentornet] är på höger eller vänster sida då man går från Louvren till Boulevarden, om maten på Peeters och Champion, som är de dyraste restaurangerna i Paris; dessutom känner flera dåligt till franska språket och kulturen.
Paris, fredag d. 9 Juli 75. 9 juli 1875
De har flanerat på bulverderna, besökt Louvren och Luxembourg och Edelfelt har angett vilka saker Axel Antell företrädesvis bör se; föregående kväll var de på bal Bullier.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18 augusti 1875
Efter dinern [middagen] igår kväll gick de och promenerade ("se balader" säger man på parisslang) i Champs Elysees och gick in i Jardin Mabille; där var vackert arrangerat och mest utlänningar, svenska hörde man "på alla håll och kanter"; på théâtre français, Louvren eller Hôtel Cluny hör man sällan svenska, men man kan svära på att höra det talas om man går till Mabille, bal Bullier eller något dylikt; därför tror man i Norden att det inte finns annat än cancan i Paris, att Paris är fördärvat och franska folket måste gå under; men om man hör på dem som arbetar i Paris, Karl Eneberg, Herman Frithiof Antell och Axel August Hård, målarna, så skall de tala om ett intelligent folk, om flit och arbete, om stora män.
Paris, söndag den 19 November 1876. 19 november 1876
Edelfelt har besökt tante Adde S. som ville ha honom som ciceron på Louvren; hon intresserade sig bara för historiska porträtt och ville ha reda på om den eller den prinsessan av Bourgogne var av huset Valois eller huset Bourbon.
Vid Louvrens port träffade de ”den väna blomsterflickan” Mili (Emilie) Mechelin; en idé är att sända fotografiet av Ellen Edelfelt med henne.
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Ernst Nordström behöver träning i deskriptiv geometri, arkitektur och ornamnet som lärare vid Polyteknikum; han blir således elev vid Ecole des Beaux Arts; Edelfelt förstår inte hur Pierre-Victor Galland skall göra sig begriplig för Nordström som inte kan franska; Nordström har gjort mycket vackra saker i Kunst und Gewerbeschule i Wien; i konstindustri och konstindustrins historia får han så mycket att göra på Expositionerna, i Louvren och i Hôtel Cluny att han planerar att stanna åtminstone till nästa sommar.
Måndags afton. 18 december 1876
Gunnar Berndtson har träffat Walter Runeberg, som inte sagt ett ord om julaftonen; blir de inte bjudna firar de tillsammans med Adolf von Becker, Vilhelm Bruncrona, tjocka Lindroos, Wolff och Filip Forstén; Edelfelt var föregående dag med Bruncrona och Lindroos på frukost och senare på Louvren; Lindroos föreföll tråkig, han sade inte mycket, kanske därför att han led av reumatism.
Paris d. 5 April 77 5 april 1877
Morbror Gustaf Brandt önskar sig mera detaljer i Edelfelts brev: Edelfelt svarar att han lever så stilla och enformigt att det inte skulle bli något nytt eller roande om han skrev utförligare; om han rörde sig i stora världen kunde han lämna initierade skildringar; han har också blivit van vid Paris och blir inte längre lika frapperad som då han kom från hemknutarna; lokalbeskrivningar skulle mest röra sig kring Rue Bonaparte, restaurangen, vägen till stora boulevarden, Louvren och Luxembourg, som de känner till från förut.
Edelfelt är på väg till Louvren för att se några tavlor av de gamla italienarna.
Paris d 7 Febr. 78. 7 februari 1878
Frits Thaulow har frågat Edelfelt om råd för de tableaux vivants som skall uppföras på hans frus födelsedag; Thaulows föräldrar och syster har kommit på besök från Norge; de har tänkt sig Edelfelts Blanca som en av tablåerna; Edelfelt är smickrad då de andra tablåerna är kopior av konstverk på Louvren; man skall göra tavlor av Hans Holbein, Rembrandt och Jaques-Louis David.
Bäst blir Carl Larsson som ett av Hans Holbeins porträtt på Louvren, "lilla puckelryggen" Carl Skånberg som en Adriaen Van Ostade och Frits Thaulows syster som Jaques-Louis Davids porträtt av Madame Recamier.
Edelfelt fick på sin lott att vara ett 1700-talsporträtt från Louvren, men han tycker inte att han passar till det; hans mustascher blir alltid stötande.
Paris pingstdagen 1878 9 juni 1878
Franska deputeradekammaren har på nytt voterat [röstat/anslagit] 500 000 francs för fester; granna baler ges varje dag hos ministrarna; Pietro Krohn är bjuden på alla tillställningar men går bara på var fjärde eller femte; finansministerns bal i Louvren var det praktfullaste man sett.
Edelfelt stod med "pöbel och pack" på place de Caroussel och fröjdade sig över hur Louvrens fasad lystes upp av elektriskt ljus; hela l'Avenue de l'Opera, pont de la Concorde och Place de l'Etoile är upplysta med elektriskt ljus; gaslyktorna ser ut som talgdankar i jämförelse; varje kväll gör det elektriska ljuset att Paris ser ut som om det vore illuminerat [upplyst].
Paris d. 9 Juli 1878. 9 juli 1878
Madame Emma Koechlin var uttröttad av att ha främmande; en bekant familj Jolibois från New York hade kommit för att se expositionen [världsutställningen] och bodde hos dem; det var tröttsamt att hålla dem sällskap, tala engelska och höra på den amerikanska fruns reflektioner om Louvren, Vendômecolonnen och Boulogneskogen.
Paris måndag 24 mars 79 24 mars 1879
Bra blir Gunnar Berndtsons tavla, connaisseurer [konstkännare] på Louvren under förra seklet, likaså hans miniatyrporträtt av Torsten Lode.
Fragment 1 januari 1880
Edelfelt gick med till Ellan de la Chapelle och moster på Louvren.
Paris d. 18 Januari 1880 18 januari 1880
Casper Wrede är lat; Edelfelt får honom inte att gå till Louvren för att kopiera det ornament som dekorationsmålaren bad honom göra; i stället målar han stilleben i Gunnar Berndtsons ateljé; Casper vill inte bli dekorationsmålare, utan riktig målare; "gumman" Wava och Gustaf Philip Armfelt har kommit fram till att dekorationsmåleri är mera lönande; Edelfelt säger åt Casper att han aldrig kan förtjäna en sou [~ett penni] om han inte tar tag i saker; han är inte egentligen lat men saknar som alla nordbor energi och företagsamhet.
Paris d. 20 maj 1880 20 maj 1880
Alexandra Edelfelt vill troligen höra om balen hos finansministern; finansministeriet finns på Louvren i flygeln som vätter mot Rue de Rivoli; långt ut på gården stod lakejer i silkesstrumpor, likaså i den eklärerade [upplysta] trappan; i det första rummet ger man sitt namn, i det sista rummet i raden skriker en härold ut namnet; ministern med fru och dotter stod vid dörren och tog emot; Edelfelt kom med baron Roger Portalis; Madame Angéline och Mademoiselle Jeanne Magnin hade sett Edelfelts tavla, storstadsmänniskor verkar ha gott minne; där var corps diplomatique [diplomatkåren], ministrarna Jules Cazot, Jules Ferry, polisprefekten Louis Andrieux, senatorer och deputerade, artistiska och litterära celebriteter, samt creti och pleti [allehanda löst folk]; grevarna Pjotr Kapnist och Michail Muravieff var där; Muravieff är kamratlig och artig men en riktig ryss, det vill säga inte mycket att lita på tror Edelfelt; där var också en massa judebaroner och -bankirer med sina lika dryga och tjocka diamantprydda fruar; det var roligt att dansa i en stor sal på ett välbonat golv; Edelfelt dansade bland annat med Madame de Tyssaut.
Söndag 3 octobre 1880 3 oktober 1880
Edelfelt märkte åskmoln i luften; det visade sig att Mischa Wolkoff hade telegraferat till Berlin på Sophie Manzeys namnsdag, efter att i Ryssland sett sentimental och kär ut; Sophie verkade inte likgiltig för hans uppmärksamhet; Edelfelt frågade hur hon kunde hålla av en människa som hon drivit med så kapitalt; andra dagen bröt stormen lös och de talade inte om annat än om Mischa Wolkoff; Wolkoff attackerades av frun och Paul von Etter; fröken endera teg eller tog honom i försvar; då Edelfelt förundrade sig över en så fullkomlig omsvängning hade fröken inget att svara och Edelfelt for hem i vredesmod; deras samtal hade varit fragmentariskt medan de strövade genom Paris; de hade varit uppe på tinnarna av Notre Dame, i Champs Elysees, på Luxembourg och Louvre; följande dag var hon mera sitt gamla jag; Edelfelt tror att Wolkoff med all sin tråkighet har en viss demonisk makt över henne, dominerar henne, så att hon i honom ser sitt oundvikliga öde.
Paris d. 5 maj 1882 5 maj 1882
Hur skall jag göra – skall taflan säljas till Luxembourg – 10 år efter min död kommer den då till Louvren. – Tala ej om priset, tala blott om äran.
Paris, tisdag d. 23 maj 1882. 23 maj 1882
Jag känner mig nu åter ha en oförtjent framgång. Jag har, apropos taflans inköp, lofvat Bogoluboff att vänta till i morgon på svar från Tretiakoff – visserligen vore det ju till följd af ett löfte (och 8000 frcs) som jag skulle ge taflan åt honom. Emellertid har jag mycket tänkt på såväl Mammas som mina finska vänners ord, och skall gå upp till Statssekreteraren för att fråga om det ännu ej är för sent. Dagnan Bastien, Baude mena alla att det är skamlöst litet och att jag nog har tid att få något till Luxembourg senare – I artisters ögon betyder detta ej mycket, men det stora publikum, strömmen af utländingar o.d. – och så kommer jag 10 år efter min död i Louvren.
Odaterat 19 januari 1883
Ack hvad den Miatleffska taflan plågar mig. Fredericks vill ej hålla den hos sig, jag vill för ingen del ha här en tafla som kostar 200,000 frcs och jag vet ej hvad jag skall göra af med den. Alla betvifla dess äkthet. Juden Reitlinger, som först länge hörde på min berättelse om taflans öden, om den Miatleff som var ambassadsekreterare i Rom och fått den af en påfve, sade: Partong, Missié Etelfelt, ch'ai entengtu cette histoire la blisiers fois téchà, tous cé(eux) qui ont un Raphael, ont eu un kran-père qui a ete ministre à Rome”. Hvad skall man göra med sådana bestar. Petit vill att jag skall föra den till Comte de Reiset, konservateuren på Louvre, den enda som är tillräckligt stor konsthistoriker för att afgöra frågan – Men huru skall jag få tid att löpa till höger och venster. Ack om det gamla nötet Miatleff betalt sina 500 rubel i stället för att besvära mig med detta, så hade det varit mycket bättre. Och ponera, att experten säger att taflan är falsk eller åtminstone alltför retoucherad!
Paris d 29. Jan 29 januari 1883
Hela förmiddagen var jag hos Alexandre Dumas – med hvilken Pasca gjort mig bekant. Han visade sina hundratals taflor och teckningar och gaf mig en speciel rekommendation till Louvrens konservator i och för Rafael (den Miatleffska) Dumas lofvade bjuda mig dit någon afton – hans fru, en fröken Knorring, ville göra min bekantskap.
Paris d. 31 Mars 84 31 mars 1884
I morgon går jag upp på Louvren.
Paris d. 8 maj 84. 8 maj 1884
Heinricius säger att han nu borde stanna i Paris der han har sällskap och der han ännu ej sitt någonting. Men "läkarne förstå sig ej på hans sjukdom" heter det. Ingenstädes har han varit – ej på theater ej på museer – utom på Louvren dit jag släpade honom en dag. och 1 gång på Luxembourg dit han gick med Geijerstam. För resten är han ganska vänlig och glad, intresserad, för en stund af allt det jag håller på med.
London, 3 juni, aftonen 1884. 3 juni 1884
London är ju mycket större än Paris. Här fins Thames, handeln, det internationella hallået, mycket fina och rika menniskor bredvid mycket smutsiga och fattiga – men hvad här ej finns så är det det glada soliga som lyser öfver hela verlden från Paris – här finnes ej Concorde platsen, ej boulevarderna och Louvren, icke jemnlikheten, ej de blå bluserna! För första gången har jag kommit att tänka på att l'Egalité icke är ett alldeles tomt ord i frankrike.
Paris, tisdag 12 mars 1895 12 mars 1895
Men jag tror att det kommer att intressera mig mycket och om jag kunde måla i fresk! Dagnan talade mycket derom. I Louvren der jag var i timtal i förrgår, blef jag alldeles galen igen i Brotticellis fresker, likaså i Luinis, – Ingen oljemålning kommer i distinktion upp mot en fresk. Wuorio påstår, att jag som sedan min spädaste barndom målat aqvarell, lätt skulle lära mig handtverket i fresken.
Louvren har det enda felet att vara för stor – man blir alldeles trött af allt som finnes der. Mycket medelmåttigt som begrafvar mästerverken. Men herrliga saker finnas der – jag trodde ej att de voro så vackra. Det är ledsamt att lifvet skall vara så kort – jag skulle annars slå mig på att studera antika vaser, som jag nu på de sista åren börjat älska. I Louvren finnas tusental, tiotusental. Och de små tanagrafigurerna! Grekerna vinner alltmera min beundran, ju längre jag lefver. Men de kunde bättre egna sig åt filosofi, litteratur och konst än vi, ty de hade i Athen 100,000 slafvar som gjorde allt det tråkiga arbetet.
Paris lördag d. 6 april 1895 6 april 1895
I går var jag hela dagen på Louvren från kl. 9 på morgonen till kl 5. Jag åt frukost på en restaurant i Palais Royal der jag mins att jag var med Mamma och Annie. Det var obeskrifligt roligt att gå omkring ensam bland alla mästerverken deruppe, få tänka och känna utan att förstöra effekten genom att tala. Det är ju ett af de största gallerier i verlden och der fins skatter utan botten. Jag upptäckte saker af sådant småfolk som Van Dyck som jag aldrig sett förut – och Rembrandter som jag icke sett på rigtigt noga och som nu stod för mig som förklarade, strålande. Musikalisk njutning är ju herrliga, det vet hvar och en – tänk då på att bildande konst verkar ungefär lika, endast förnämare, mera personligt och mindre sinligt (det låter som en paradox men det är det ej). – Mamma brukar säga att musiken är den enda konst man ville taga med sig i himlen – var säker på att det fins mycken bildande konst som kan tagas dit med, utan att verka störande, tvärtom: Gud skall småle och igenkänna det bästa i menniskan, som är gjordt efter hans beläte. Italienarne äro de finaste, de mest gudomliga, men också hos de andra fins det detta, qvintessencierade lif som är Gudsmärket, det menskliga arbetet.
Paris 2 maj 1895 2 maj 1895
Bertas hatt köpes nu som bäst af Ellans (hon skulle visa Julins några panoramor, som hon redan visat dem Louvren och Luxembourg, skaffat flickorna i en pension o.s.v.) – Och åt Mamma köper jag icke några meter att laga upp den gamla sidenkjolen med utan en ny klädning som snart afsändes. – Jag har skickat hem (eller låtit inpacka) pelsar, en service och 2 stora lådor med böcker – så att jag har mina litterära skatter på ett ställe. Bland böckerna finnas också hela Littré – till flickornas disposition.
Paris 4 maj 99 4 maj 1899
Jag har alls ej kunnat gå på Salongen eller Louvren, icke fått träffa målare och kamrater.
Paris 28. (Jag tror det är den 28, onsdag är det i alla fall) mars 1900 28 mars 1900
I går voro B. och jag på Louvren. Der är också allting opp och nedvändt De skola nu för första gånger försöka att systematisera uppställningen der.
Paris 17 maj 1900 17 maj 1900
Snart skall jag gå med B. på Louvre museet, der alla Rubensarna nu blifvit förnuftigt uppsatta och icke mera i den långa rad, den muntra rad, som förr.
Paris Söndag d. 4 nov. 1900 4 november 1900
Bara nu den Mechelin ville komma! Jag längtar så innerligt efter seriöst arbete. – Nu tänker jag gå på Louvren och se litet på Tizians "l'homme au gant" för att kunna måla Mechelin rigtigt storslaget.
Paris 16 Januari 1901 16 januari 1901
Jag är frisk och rask Gud ske lof och känner mig så lycklig öfver att få vara här, måla, gå på Louvren någongång, tala med konstnärer då och då. Hvad bryr jag mig om att konsten för ögonblicket icke är modern. – automobiler, klerikalism och politik äro de saker som nu upptaga menniskorna – konsten kommer nog upp. igen en vacker dag, och det är nu engång mitt allra största nöje att syssla med rita och måla. Jag saknar ofta och mycket Er allesamman – men Jag måste tillstå att jag ej ett dugg saknar, Helsingfors, och konstnärsgillet och skvallret, och komiteer och utlåtanden och betänkanden. Och huru vädret än är här, alltid är det bättre än hos Er.
Paris Lördag 26 januari 1901 26 januari 1901
I går på dagen afslutade jag officielt fr. Acktés porträtt – Hon och Karin voro här på frukost och i deras och den ytterst pratsamme M. Garniers, fotografens närvaro signerade jag porträttet, ("åskådare för gången, jag hade summa tre") som de alla med en mun försäkrade vara ett mästerverk. Alla tycka att detta porträtt hör till mina bästa och har något tilldragande i sig. t.o.m. den stränge Courtois fann det bien dessiné. Det går i en mycket litet omvexlande men kraftig färgskala laxgult, gult brunt och svart med några gråblå reflexer, och jag har nu sist vid mina vandringar i Louvren sett att de bästa sakerna alltid äro i få färger. Ja, jag minnes icke något annat brokigt än Rubens som skulle hålla sig – och Tizian om man kan kalla denna dunkla färgglöd för brokig. Med Dagnan har jag haft långa resonnemanger om färgen och vi ha också kommit öfverens om att all god konst först och främst verkar harmonisk.
Deremot går jag med nyfikenhet och nöje på en teatralisk föreställning hos M. et Mme Dieulafoy i morgon. Denna Mme Dieulafoy är den om gjort de märkvärdiga assyriska utgräfningarna i Suza (hvilka nu fylla fyra salar i Louvren) och som alltid går i karlkläder, med hederslegionen i knapphålet. De spela gammalpersiska gemmalromerska och Calderonska saker der och första aktören är Gustave Soulier, redaktören för Art et Decoration. Bertha känner honom, det var han som skref först så långt och vackert om finska paviljongen.
Paris 8 maj 1901 8 maj 1901
Jag hade visserligen lofvat Sparre att köpa ett och hvarje till Borgå Museum, men kan ej begripa hur jag skall få tid i morgon hela dagen vid staffliet, till kl. 6, och Louvrens gipsgjuteri stängs kl. 5.