Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Notre Dame

Brev skrivna i Notre Dame i kronologisk ordning

Brev som nämner Notre Dame i kronologisk ordning

Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
Edelfelt tog in på hotell och gick på en spatsertur; han gick till kyrkan S:te Trineté, Stora operan, Vendôme kolonnen, och Tuilerierna, sedan till Louvren, palais royal och sist till Notre dame; Paris är som Stockholm i det att alla monument och större gator känner man igen från fotografier; Notre dame verkade liten och futtig i jämförelse med Kölnerdomen och katedralen i Antwerpen.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Alexandra Edelfelt hade rätt i att Edelfelts ögon har öppnats för den stora tavla som Paris utgör, och den har fått liv; det historiska Paris ser han med förtjusta ögon, Seines böljor, Notre dame kyrkan, det nedbrunna hotel de Ville, Tuilerierna.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Alexandra Edelfelt kan föreställa sig Edelfelts förvåning när han på hemvägen kände en klapp på axeln då han kilade mellan vagnar och omnibussar på boulevard des Italiens; det var vännen C. A. Levin med fru och dotter Bertha; han åkte med dem i vagn till Notre Dame och tillbaka.
Paris, lördag d. 22 Aug. 1874 22 augusti 1874
Edelfelt ska läsa 93 av Victor Hugo; han är ett av vår tids mest utmärkta snillen, med verk som Hernani, Ruy Blas, [Ringaren i] Notre Dame och Napoléon le petit; Edelfelt har tänkt gå på Theâtre Français där de ger Zaïre av Voltaire.
Paris d. 17 Februari 1875. 17 februari 1875
Det beslöts att Rafael Hertzberg och några andra följande dag skulle följa med Wilhelm Lagus och Jakob Estlander till Notre Dame och Cluny; Edelfelt kunde inte följa med dem på förmiddagen då han lovat följa med Pauline Ahlberg på Elme Marie Caros föreläsning; förgäves har han sökt Hertzberg, Karl Eneberg och Karl Alfred Caveen under dagen, men han har inte sett till någon finländare; följande dag reser Lagus och Estlander.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
Den senaste veckan har Edelfelt fört ett riktigt sviss-liv [festliv]; på söndagen efter besöket i Versailles var det Nyländsk årsfest; på måndag bjöd Jean Gounod honom på sin fars nya mässa i Notre Dame; på tisdag bjöd Gounod honom och Gunnar Berndtson på tredje föreställningen av sin fars nya opera Cinq-mars; på onsdag åt han en fin middag med Monsieur Gustave Roy; på torsdag var han bjuden på frukost hos herrskapet Bourgain; på fredag middag hos Gueldrys, samma kväll bjöd Gustave Bourgain honom på theatre de Chateau D’eau; på lördag var det middag hos Madame Jacquinot.
Mässan i Notre Dame var högtidlig; Jean Gounod som satt bredvid kunde varje not utantill; han beundrar mycket sin far; "gubben" Charles Gounod anförde själv mässan; i synnerhet passagen vid nattvarden och den efterföljande O Guds lamm (Agnus Dei) hade en mycket gripande effekt.
Cöln, fredag d. 19 okt. 77 19 oktober 1877
Den gamla kölnerskolan är intressant; Edelfelt har beundrat dess alster i såväl muséet som i domen, där Meister Wilhelm Lochners berömda triptyk är ett mästerverk; Domen är gladare än Nôtre Dame och St Stephan, men Edelfelt kan inte med de moderna glasmålningarna; glasmålning hörde till 1200- och 1300-talet och det vore ett helgerån att försöka passa in den i någon annan stil än i den rena gotiken; kyrkoskatten och dess dyrbarheter gör ett mäktigt intryck, relikskrin med diamanter och ädelstenar, guldsmide; "Köllen, die heilige stadt, Die gar so viele hundert Kapellen und Kirchen hat" [Köln, den heliga stad, den allt många hundra kapell och kyrkor har].
Söndag 3 octobre 1880 3 oktober 1880
Edelfelt märkte åskmoln i luften; det visade sig att Mischa Wolkoff hade telegraferat till Berlin på Sophie Manzeys namnsdag, efter att i Ryssland sett sentimental och kär ut; Sophie verkade inte likgiltig för hans uppmärksamhet; Edelfelt frågade hur hon kunde hålla av en människa som hon drivit med så kapitalt; andra dagen bröt stormen lös och de talade inte om annat än om Mischa Wolkoff; Wolkoff attackerades av frun och Paul von Etter; fröken endera teg eller tog honom i försvar; då Edelfelt förundrade sig över en så fullkomlig omsvängning hade fröken inget att svara och Edelfelt for hem i vredesmod; deras samtal hade varit fragmentariskt medan de strövade genom Paris; de hade varit uppe på tinnarna av Notre Dame, i Champs Elysees, på Luxembourg och Louvre; följande dag var hon mera sitt gamla jag; Edelfelt tror att Wolkoff med all sin tråkighet har en viss demonisk makt över henne, dominerar henne, så att hon i honom ser sitt oundvikliga öde.
Sevilla d. 22 april 1881 22 april 1881
Katedralen är storartad och isynnerhet rik – Silfver och guld-arbete, sammet, brons smidt jern finnes i öfverflöd, ja jag tror mig aldrig ha sett något så rikt, icke ens i Isaks-Kyrkan. Men hvad Theophile Gauthier säger om domens proportioner, t.ex. att Notre Dame de Paris kunde spatsera upprätt inne i kyrkan är då den fräckaste lögn.
Paris d. 9 dec. 1882 9 december 1882
På eftermiddagen, i skumrasket gingo Courtois, Dagnan, Stetten och jag ut åt Neuilly för att se på öfversvämningarna. Ni ha naturligtvis läst om denna landsplåga i tidningerne. En del af villorna vid l"Ile de la Grande jatte” stå i vatten till andra våningen, Seinen är bred som en liten Neva och träd och alleer sticka upp ur vattnet – Menniskorna som bo i dessa villor få ro fram och åter som i Venedig. Många ha flyttat bort. Jag talte med en gammal Engelsk dam som skulle ro ut till några unga flickor från Indien, som bodde der ute i en villa. – Don't you think Sir, that it is very dangerous to live there in that water for such little girls" sade hon med denna barnanaivetet som utmärker gamla engelska misser. I det samma kom en af de unga indiska damerna roende i en liten canot. Hon såg så innerligen käck ut och var tillika så vacker att vi alla stodo häpna vid denna syn. Hon förklarade att vattnet nu begynte falla ut (hvilket det också gör) att tantens räddsla var onödig, stufvade så gumman in i båten och rodde henne in genom trädgårdsporten och fram till villan. – De värst utsatta platserna äro Ivry, Maison d’Alfort och Grenelle, der tusentals fattiga äro utan husrum och ha fått allt sitt bohag förstört sjelfva Paris har ej lidit vidare af öfversvämningen än att vattnet trängt in i gasrören i Notre Dame trakten, så att der varit kolmörkt nu under två nätter. Kammaren har i förrgår voterat en million åt di öfversvämmade, och en massa subskriptioner äro började fester förestår. Seinen i staden har svullit betydligt, är bred och man har vattnet tätt under broarne, så att ångbåtarne alls ej kunna passera. Emellertid tyckes nu floden ge med sig, och om några dagar blir det väl bra igen. – Detta har naturligtvis sysselsatt tusentals lättingar och nyfikna, broar och quaier stå fulla af dem, och detta ämne utgör allmänna samtalsämnet i staden
Paris lördag 20 maj 1893 20 maj 1893
Jag tog Schura med mig så dödstrött jag var, för att visa honom Paris. Vi körde omkring, gingo in i Notredame, Cluny åto vid Madeleine, gingo på Salongen och sist enl. Mad. Manzeys önskan på Teatern. Det fordrades Barons och Réjanes hela stora talent för att jag ej skulle somna. Schura slutar raden af de många nordiska fruntimmer jag fått trimballera på Salongen. Sjelfva saken är ju ej så svår, värst är att bemöta alla anmärkningar. Schoura är ganska herrlig. Inför decolleterade och nakna saker sade han regel-bundet: "pfui, comme f'est indéfent" med sin läspning och med rynkade ögonbryn – inför väl klädda fruntimmer "ach, comme ceci me plait". Han ser mycket tjock ut i civila kläder. Han skulle i dag på visit till Signe Törnebladh och Anna Ehrnrooth.
Paris lördag 4 maj 1895 4 maj 1895
Herrskapet Julin voro här på visit just under frukosttimmen. De äro alla dagar på teatrar, museer, utställningar – och friherrinnan Cedercreutz med dem. Det är förunderligt att gumman aldrig är trött. Dock lär hon ej ha varit uppe i Julikolonnen på tinnarne af Notre Dame eller på Triumfbågen såsom hon alltid gör annars här i Paris.
Paris 11 maj 1897 11 maj 1897
Det har varit en förfärlig vecka denna sista. I lördags var jag först på sorgegudstjensten i Notre Dame, sedan på grefvinnan Horns begrafning i protestantiska kyrkan. Hennes dotter, friherrinnan Linsingen, ännu svårt bränd ligger och förebrår sig att hon lockat modren dit. Gumman Horn ville näml. på inga vilkor gå till bazaren. gubben pirre, 76 år nu, såg bra eländig ut. Han hade åldrats tio år med ens.
Sorgegudstjänsten i Notre dame, dit Koki bjudit mig (han var der i Kammarjunker uniform med Ambassaden) var ej sådan man velat den. Först och främst trängsel, så denna underliga stränga och politiskt taktlösa predikan af père Ollivier, som sårade alla menniskor. Gud, de kristnas Gud, är ej en sådan der Baal eller Moloch som bara tänker på att straffa, och vi menniskor ha ej rättighet att tolka hvarje händelse som ett uttryck af belöning eller straff. Hvarför skulle det annars heta Herrans vägar äro outgrundliga? Att anfalla republiken är verkligen bra litet på sin plats just då republikens regering själfmant ställt sig i spetsen för denna religiösa akt. Ärkebiskopen är också mycket flat och har skrifvit det artigaste, försonligaste bref till Felix faure. Tyska Kejsarn hade sändt furst Radziwill i preussisk generaluniform, hela diplomaterkorpsen, lord mayorn i London med alla sheriffer och aldermen och en rysk storfurste var der.
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21 maj 1899
Sedan L. gått hem igen gick jag från 6 till 1/2 9 och spatserade långt ned åt le Marais, l'Ile St Louis, såg på Notre dames silhouett, såg icke allenast som en skönhetsdrucken målare, utan betrakta-de detta Paris, så förtjusande vackert och tankeväckande med ömhet och medlidande, medlidande öfver det välde af dumhet som under det senaste året haft makten öfver La Ville Lumiere – men "fluctuat nec mergitur, står det under skeppet i Paris vapen – "det gungar, men sjunker ej" – och den der båten skall inse, som så ofta förr, just när det sett som mörkast ut, just när dumhetens, intoleransens och fanatismens blindskär varit som mest hotande, tända den röda lykta i förstäfven som lyser frihet öfver verlden. Det var en Voyage sentimental som jag gjorde, längs stränderna af denna underbart rörliga flod som brusar fram i strid ström. Sedan gick jag ensam och åt på restaurant Laperouse, för att ha en utkik öfver notre dame och la Cité. Intet feerie i verlden han vara vackrare än de vexlande belysningarna på allt detta.
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12 juni 1899
Häromaftonen (i förrgår) bjöd jag först Sparre på middag och var sedan af Coquelin bjuden på "Plus que reine". – C. passar ej ett dugg till Napoleon, kan ni förstå, och intrycket af denne Bonaparte var derför snarare pinsamt. Deremot var Jane Hading en mycket bra Josephine, och uppsättningen var präktig. Tänk, hela Davids Kröningstafla, med Notre Dame, påfven alla marskalkar och hela sällskapet.