Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Norge

Brev skrivna i Norge i kronologisk ordning

Brev som nämner Norge i kronologisk ordning

Stockholm den 19 Juli 1872. 19 juli 1872
I Strömparterren träffade de Gösta Antell, som var på väg hem till Helsingfors efter en badortsvistelse i Sandefjord; "Stackars gosse! Det är synd att ett så godt hufvud som hans skall uppbäras af en så skrabbös lekamen"; i Norge hade Antell varit bjuden till Bjørnstjerne Bjørnsson, men funnit denne "sökt och affekterad"; Antell lovade hälsa deras bekanta i Finland, också Alexandra Edelfelt om han träffade henne.
Antwerpen d. 29 Oktober. 73. 29 oktober 1873
Senaste söndag var Edelfelt på gudstjänst i skandinaviska sjömansförsamlingens kyrka; även om gudstjänsten förrättades på norska kändes psalmmelodierna, mässan och bönerna bekanta.
Antwerpen d. 23 Dec. 73. – 23 december 1873
På maskaradbalen blev Edelfelt genom Karel Scriba presenterad för kapten Svendsen från Norge och skeppsmäklare Lindroth från Nystad; Lindroth hade bott sex år i London och var nu skepssmäklare i Antwerpen; Scriba hade misstagit dem för musiker och han bjöd Lindroth till deras julfirande.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Bihang med illustrationer från restaurangen där han dagligen déjeunerar, äter; bl.a. kyparen Michel, elsassaren och restaurangägaren Monsieur Fuchs, ryske kaptenen Kursknoff som är anställd vid ambassaden, den egyptiske paschan Demirgian som är vid Léon Bonnats ateljé och talar svenska efter ett år i Stockholm, mångspråkige Monsieur Melon som är elev till Bonnat och har varit i Grekland, Tyskland, Italien, England, Sverige, Norge, Ryssland och i Helsingfors och Åbo, bl.a. i Brunnsparken; några typer från ateljén: Madès från Madrid, en rik brasiliansk markis som är släkt med kejsarhuset i Brasilien; le comte de Nouij, och den store pratmakaren Campagnol; slutligen en skiss av den franska linjesoldaten, troupieren, som efter fransk-tyska kriget är dåligt klädd, preussarna ser tiotusen gånger ståtligare ut; Edelfelt hade tidigare haft en bild av den franska eleganta soldaten, som Cham framställde dem.
Rôm. 6te Maj 1876. 6 maj 1876
I och med att Edelfelt känner sig så väl har han kunnat övertala Pietro Krohn att åtminstone om förmiddagarna gå hem och måla; olyckligtvis har Krohn ändå fått lov att tillbringa en stor del av förmiddagen på sjukhuset, eftersom den norske doktorn har behövt någon som skrev telegram om den arma norska fru Wiesener, som i dessa dagar har varit värre än någonsin; Dr Erhadt och Dr Holm trodde att hennes sista timmar väntade, vilket ledde till allmän sorg på hospitalet, den alltid glade Giovanni hade tårar i ögonen; lyckligtvis har hon överlevt natten; hennes man ligger sjuk i tyfus på ett sjukhus i Köpenhamn och hon har två små barn hemma i Norge.
Paris, andradag jul 1877 26 december 1877
En norrman var på plats; Carl Larsson kände sig nödgad att dricka en skål för Norge, men den blev så tam att norrmannen kände sig mankerad [sårad, förolämpad].
Paris d 7 Febr. 78. 7 februari 1878
Frits Thaulow har frågat Edelfelt om råd för de tableaux vivants som skall uppföras på hans frus födelsedag; Thaulows föräldrar och syster har kommit på besök från Norge; de har tänkt sig Edelfelts Blanca som en av tablåerna; Edelfelt är smickrad då de andra tablåerna är kopior av konstverk på Louvren; man skall göra tavlor av Hans Holbein, Rembrandt och Jaques-Louis David.
Paris d. 29 april 78 29 april 1878
Johannes Jæger beklagar sig över att Nordiskt album gått på förlust; i Sverige har 300 exemplar sålts, i Finland 200, i Norge och Danmark bara 100; om intresset för konst i de andra nordiska länderna vore lika stort som i Finland vore det gott och väl; Jæger bad Edelfelt sända sin nya tavla hem via Stockholm och ställa ut den där, vilket Edelfelt överväger att göra för att bli känd i Sverige; Jæger sade att han inte ville införa tavlor av samma målare två år i rad i Nordiskt album, men menade att Carl IX kunde utgöra ett undantag då Edelfelt höll på att bli modern.
Paris d. 20 maj 1878 20 maj 1878
Det är värst med Sverige och Norge; de har inte en enda originell, snillrik, tavla.
Paris d. 8 april 79. 8 april 1879
Thaulows reser för ett år till Norge och hyr ut alteljén och bostaden möblerad; om ateljén var tillräckligt stor för två att arbeta i skulle Edelfelt och Gunnar Berndtson ta den; det är ett eget litet hus inne på gården vid rue d'Orsel i Montmartre.
Paris d 9 februari 83. 9 januari 1883
Hvad bryr jag mig om hans förhållande till kung Oskar? Dessutom är det ej Norges politiska ställning, som utgör samtalsämnet. Nu, för ögonblicket är det Gambetta, som utgör föremålet för hans lyriska utgjutelser. Hvad han säger allting bra, naturligt, lifligt, poetiskt. Det är dock en konstnär. Hvad gör det mig att han är en norsk norrmand – vore han kines så vore det mig detsamma – det är geni på karlen.
Odaterat 19 januari 1883
Dessa norrbaggar äro odrägliga – och bevisa sig vara de största fantaster på jorden, i det de tro att deras Norge, med 1,700,000 innevånare någonsin betyder något i verlden, utom att de äro en öronpina. Och deras tal om Sverige är så genomförargligt – Ha de någonsin frambragt Bellman och Sergel? Då Björnson gick åt Sverige en gång, fick jag ett anfall att försvara adel i allmänhet och den svenska adeln i synnerhet, – och gjorde det med hela min själs öfvertygelse.
Paris d. 15 januari 1886 15 januari 1886
Bjørnson talade om Norge, vänstern, Garibaldi, Paris, Runeberg, Topelius, lövskog och fågelsång.
Paris, Tisdag d. 6 april 86 6 april 1886
Flera tavlor från Norge och Sverige har inte kommit fram till Salongen till följd av vintervädret.
Ospedaletti 1sta Mars 1891 1 mars 1891
Hon har varit mycket i Norge och har öfversatt några norska barnböcker till engelska. känner derför till Björnson och Ibsen lika bra som vi. Hennes bror har en villa i Norge och en liten pojken som är född der och heter Erik. Hennes barn känna sig derför mycket hemmastaddamed vår Kicki.
Paris 12 Juni 1891 12 juni 1891
Norrmännen äro de enda af nordborna, som spänna bågen rigtigt, de må sedan sitta uppe i bergen i Norge eller här de lyckas icke alltid, men de ha ångan uppe, det ser man. Häromaftonen träffade jag på gatan Jonas Lie med fru och vi gingo några timmar och spatserade tillammans. Han var då förtjust i min tafla, och jag hade gerna, velat, för Mammas skull, att han gifvit sitt uslåtande skriftligen. – "Med det billedet är du ofvenpå nu" sade han gång på gång. Han ansåg detta som en seger, men Skredsvigs som ett nederlag. – Roligt är det att alla kloka menniskor anse mig ha gått framåt och anse mig ärlig.
Bregentved måndag 30 1 januari 1893
Här är alldeles förtjusande vackert, nästan för civiliserad natur, oläsligt en vegatation sådan som jag sett den endast i St Cloudparken och på Wilhelmshöhe vid Cassel – Sådana oläsligt och sådana hundraåriga kastanjeträd. Ledsamt nog vill det ej bli tid att sitta ute och göra studier. Emellertid har jag gjort några aqvareller som Mamma skall få se. Jag kan ej neka att jag icke ibland längtar efter att se furorna på Borgbacken igen. Jag såg ej en enda tall i Norge, endast granar, och tallen är ändå bra mycket vackrare. –
Berlin torsdag 9 mars 1893 9 mars 1893
och hela eftermiddagen var jag med Schlittgen, en Block, Leistikow och Hauptmann. Denna sistnämnde (f 1863) ser mycket behaglig ut – litet Schilleraktigt – rödhårig och slätrakad.Hans mun är mycket egendomlig. "die gefühlvoll gabogene Dichterlippen" som en tidning sade häromdagen. I början lät han oss konstnärer tala om vårt och var mycket tyst men så började jag att kasta mig in i oläsligt diskussionen och sade att ingenting hade gjort tysk konst så ondt som der falsche Hellenismus, så mycket galnare här än i andra länder, som folket ändå var så fullkomligt o. latinsk, och då blef han lifvad. Jag pratade sju stugor fulla, med en fräckhet som Rhenvinet gifvit mig, och han måtte ha tyckt om det jag sade om Göthe, Brandes, Dürer och tyskarnes förhållande till Stil, ty han blef ytterst lifvad och verkligen intressant. Nu råkade jag komma ihog några saker af Goethe från hans Winchelmann, företalet till Neveu de Rameau o.a. och så kom talet på Heine och då blef det först lifvadt – Alla tyskar medgifva att det varit totalt slut med tysk konst o. litteratur sedan Heine, men nu nu mena de skola de komma upp igen. Zuerst die Franzosen så die Skandinaven, aber jetzt werden wir auch kommen – passen sig mal auf, Alla dessa (sällskapet var 7 8 personer utom Sparre och jag voro stora beundrade af fransk konst och kände till Skandinavien bättre än vi. Hauptmann bedömde Strindberg mycket rätt "sine ira et studio". Alla de närvarande yngre målarne voro öfvertygade om att de skulle bli något utmärkt, en säkerhet som man oftare träffa i de stora länderna och i Norge än hos oss. Det är ändå bra roligt att vara nordisk konstnär nu, då namnet har en så god klang. – Hauptmann och Schlittgen komma i maj till Paris då "die Weber" skall uppföras på theatre libre. –
Paris 5 juni 1893 5 juni 1893
Nu vet jag rakt intet hur jag skall göra igen. Ellan skrifver att Homén ordinerat henne en kur i norska fjällen, att hon ligger i Brunnsparken till den 8de. Men att hon derefter med pojken reser till Stockholm der hon skall möta mig och så fara vi alla till Norge. hon på en månad. Det är godt och väl men jag kan ej fara härifrån före den 8de, d. v. s. torsdag. Jag har först i dag fått anvisning på mina pengar från staden och Jag har tusen bestyr för mina taflor, München utställningen och inpackning af den stora duken till altartaflan, allt saker som jag ej kunnat göra förut.
Till Köpenhamn kan jag ju komma senare tillbaka efter Norge, men jag kan ej denna gång igen lemna Rydberg. I Köpenhamn måste jag dessutom stanna 2 dagar för att retouchera fru Holmblads ögon. – det är ett öde med dessa porträtt i olika länder!
– Hur jag skall reda ut allt detta med resan till Norge? Vill Mamma skrifva till Krohn, Rosenvænget Marstrandsvej – så får jag säkert brefvet. Det går omkring för mig i min arma hjerta. Jag ville så gerna vara Ellan till lags. I Köpenhamn har jag kammarherre Krags porträtt att måla, och han sitter der och väntar på mig.
Kobenhavn måndag 19 juni 1893 19 juni 1893
Ack om Ellan ändå ville skrifva om sina resplaner. Jag vet ju alls ej huru hon tänker resa, hvart, om hon tar pojken och en jungfru med o. s. v. det blir så svårt att afgöra allt detta per telegram. Jag kan ej säga att min högsommar i Norge småler emot mig som en ljuf dröm, ty det blir väl ingenting gjordt der bland leda Sanatoriumsmenniskor i en så litet konstnärlig trakt som Gausdal eller Modum.
Stockholm den 28 juni 1893 28 juni 1893
Så följde vi Hanna som for till Norge till bangården. Hon hann under denna korta färd säga några gemenheter om Rydbergs porträtt – seder mera har jag funnit dem vara fullkomligt osanna. Hon har dessutom undfägnat Rydbergs med berättelser om mina lidanden på Djursholm i fjol. Om jag blott begrepe hvarför då jag varit för utsökt hygglig mot henne. –
Stockholm fredag afton. 30 juni 93 30 juni 1893
Jag tror mig nu ha slutat Rydberg för andra gången – Och i början af nästan vecka kan jag resa från Stockholm Bra god lust skulle jag ha att komma hem nu och sedan besöka min familj i Norge – får se huru det går.
Kjøbenhavn d. 24 Juli 93 24 juli 1893
Utseglingen från Norge (Kristiania fjorden 5 timmar) var mycket vacker – taflor af Gude öfverallt, fjällkammar och små lotsstugor – ofta påminnande t.o.m om Marcus Larsson. Men så började det storma och den enorma ångåren kastades som ett nötskal Jag var ej sjuk, men hardt nära var det, så mycket elände såg jag omkring mig.
Har Ellan skrifvit att jag under mina två sista dagar i Norge målade en flicka som blef rigtigt bra. Hon hörde till de der slägterna i Gudbsandsdalen som härstamma från Harald Hårfager. Jag skall kalla taflan Solveig och ställa ut den i Hfors. –
Jag skall i nästa bref skrifva om mina total och slutintryck från Norge.
Bregentved, Haslev söndag 29 juli 1893 29 juli 1893
De med otålighet väntar brefven kommo nu ändtligen i går via Gausdal. –jo, det kan Mamma lita på att post- och kommunikationer, samt mycket annat till står på en högst primitiv ståndpunkt i Norge. Luften skall göra allt heter det. Måtte den bekomma Ellan väl.
Jag hade lofvat att tala om Norge – nåväl det var roligt att se, men för ingen del ville jag bo der. Jag tyckte der genom gående saknades trefnad, likasom menniskorna icke äro särdeles tillmötesgående tycker jag. Denna otroliga suffisance och förnöjelse med allt deras eget, är alldeles obegriplig för oss finnar, som lärt oss af ett hårdt öde att vara skeptiska vis à vis vår egen styrka och dugtighet. Eget nog fick jag ej tag i Grieg stämningen der – hvad som mest sysselsatte mina tankar var Brand, Det der underligt hårda, omedgörliga. Städerna äro särdeles otrefiga, Kristiania specielt. Det finnes hvarken den trefliga gemytliga köpenhamnska sidan eller den mera storslagna Stockholmska. – Jag gick ofta och tänkte på det Norge jag gjort opp i min fantasi, diktens, musikens Norge – och fick alls ej tag i något motsvarande bland menniskorna. Hvad som är så herrligt med naturen är att den ser så snygg ut der. Alla rinnande vatten och andra äro kristallklara och luften är verkligen som klart källvatten från Torilon, (om Mamma mins, på Kiala)
Paris fredag 1 mars 1895 1 mars 1895
I allmänhet har den skandinaviska konstnärskolonin från min ungdomstid smultit ihop på ett fasaväckande sätt. Från omkr 50 då har det gått ned till 5 à 10. nu. Många äro döda, andra äro hemma i Sverige och Norge.
Jonas Lie skickade en dansk Svend Lange upp till mig med fråga om jag ville underteckna ett upprop till Svenska allmänheten till förmån för Strindberg – han lär vara alldeles utan pengar nu och är dessutom sjuk. Jag tviflade på om svenska allmänheten så förbittrad på Strindberg, vore rätta forum – och skall nu höra efter om inte något kunde göras i franska kretsar. Lie sade mig unter uns (detsamma försäkrade Ville Vallgren, Spada och Sven Lange) att Strindberg redan är galen, lider af fixa idéer, förföljelsemani o.d. – Hans otack-samhet och hat känna nu inga gränser och just de som varit vänliga emot honom, dem hatar han mest. – Jag tycker dock att då de franska tidningarne lefva på honom nu sedan några månader, de också kunde göra något för honom. Men om Lie, Sv. Lange, Hamsun, några andra norrmän och jag gör ett upprop (utan att någon svensk vore med) så skulle det bestämt bara skada saken i Sverige. Strindberg önskar att det skall bli krig med Sverige och Norge för att gå med på norsk sida. Är icke detta också förryckt. Nu sysslar han bara med kemi.
Paris Lördag 15 juni 1895 15 juni 1895
Under början af veckan var jag rätt mycket ute och kom sent hem om qvällarne. I tisdags var det middag hos Mme Menard Dorian – Georges Hugo, Magin, Daudets, Clemenciau, Hellen, målaren (alla med fruar) Vallgren och Antoinette, och några löshästar som jag. Georges Hugo är mycket sympathisk tycker jag mycket mera än Leon Daudet som är vigtig och nervös. Emellertid är det roligt att vara vid ett så spirituelt middags bord, der alltjemnt konst och litteratur äro på tapeten. En niece till Mme Menard Dorian, Dora Dorian, gift med advokaten o. författaren Ajalbert är utmärkt vacker – hennes mor en halftokig rysk furstinna har nog gifvit henne litet fri steppnatur (som åt Wahlberg med de soliga ögonen). Vallgren är mycket i smörek hos alla dessa – G. Hugo har beställt af honom silfver bordsuppsatser, som han redan gjort, för resten. – Mme Menard Dorian är en ovanligt treflig vacker fru, – alldeles inne i konst och den af den "le dernier cri". – De känna till Skandinavien alla dessa menniskor mycket bra – utom resor till Norge och Köpenhamn, ha de också besökt Stockholm. G. Hugo reste till Stockholm på sin bröllopsresa under den värsta kölden i år.Och skandinavisk konst och Ibsen och Strindberg och de unga norrmännen känna de på sina fem fingrar. – L. Daudet och G. Hugo ha sin oläsligt Nouvelle Revue.
Glion s. Montreux den 5 Juli 95 5 juli 1895
I går voro vi Ellan och jag uppe på alpens högsta topp, derifrån man ser hela Berner Oberland med Jungfrau, Finsteraarhorn och andra bekanta. Det hela ser mindre vidsträckt ut än i Norge, men alperna äro hvassare argare – för resten mycket lika fotografierna. Jag kan ändå ej rigtigt med högfjällnaturen. Menniskan är så ohjelpligt maktlös gentemot dessa naturens nycker. På hafvet har man då fartyg åtminstone som bevisa att man kan komma tillrätta också på detta våta element.
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19 december 1896
*Fru Rydberg bad helsa Er alla tusen gånger. Hanna Palme likaså – som är i Norge, men kommer i morgon.
Måndag 31 maj 97 31 maj 1897
Jag hoppas telegrammet kommit Er tillhanda och att det ej var något spektakel med adressen. Jag har nämligen smått väntat på ett ord till svar i dag för att få veta om flickorna och Ellan och Kicki reste till Norge eller ej.