Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Polen

Brev skrivna i Polen i kronologisk ordning

Brev som nämner Polen i kronologisk ordning

Wien d. 7 Mars 1876 7 mars 1876
Ju mer de närmade sig polska gränsen desto mera judar syntes vid stationerna, i Polen och Galizien syntes nästan inga andra "varelser"; "trefliga gossar i långa kaftaner", Edelfelt kan inte motstå det "syndiga" begäret att rita av dem för Alexandra Edelfelt; förutom den välkända ansiktsbyggnaden har dessa herrar ett drag av elakhet och illmarighet som vida bättre återger Mefistofeleskaraktären än herr Bergholms [troligen Kaarlo Bergbom] förträffliga mask på finska teatern.
Norra delen av Polen var till stor del översvämmad, det märktes att de kom till mellersta Europa; Polen lämnade ett genomsorgligt intryck; den oändliga slätten med enstaka lerkojor och popplar påminde om så många krig och så mycket utgjutet blod.
Paris d 24 på aftonen – (1877) 24 januari 1877
Walter Runeberg tog Edelfelt till sidan för att intala mod, vilket var onödigt, ty "noch ist Polen nicht verloren" [än är Polen ej förlorat] och Edelfelt är inte "hängfärdig" på något vis.
Paris d. 27 Juni 77. 27 juni 1877
Edelfelt har inte haft diarré en enda gång i år och har i allmänhet mått bra, förutom då han varit kroppsligen och andligen trött; måleriet, det myckna resonerandet, politiserandet och de olika människorna tar på nerverna i Paris; på landet ska han vila och dricka mjölk; han känner sig frisk och arbetsfärdig - noch ist Polen nicht verloren [än är Polen ej förlorat].
d. 8 mars 1879. 8 mars 1879
Om tavlan står honom dyrt är det Edelfelts eget fel och blir en nyttig lektion; det var enfaldigt att måla finska landskap i Paris och franska genretavlor i Finland; men än är Polen ej förlorat; kanske kommer ännu inspiration från höjden.
12 januari 1881. 12 januari 1881
Vid tanken på Mamma kommer icke allenast det vekaste varmaste i mitt väsen fram, men äfven den manliga sidan. "Noch ist Polen nicht verloren" säger jag mig då trots mina stora fel trots de dumheter jag begått, skall det ännu bli folk af mig – för Mammas skull. – Jag tror Mamma ännu aldrig misstagit sig på mina själsströmningar, utom att Mamma i allmänhet tror mig om bättre än jag är värd, hvilket ofta kännes tungt. Mammas observation i somras var rigtig.
Petersburg 8 mars 1882 8 mars 1882
Man talar mycket om krig. Skobeleff, som man trodde i fullständig disgrace, åt i går frukost med Kejsarn, det hörde jag af Duperret, som träffat S. strax efteråt. Man anser derföre att hela hans uppträdande i Paris varit en ”ballon d’essai” för att sondera England och Frankrike. Eget är att det finnes personer som tänka på möjligheten att icke bli genompiskade af preussarne. Man talar om Napoleon och Moskva – men tiderna ha förändrats, och preussarne behöfva alls ej komma längre än till Polen och Östersjöprovinserna för att få hvad de vilja ha. – Visserligen kompliceras frågan om Frankrike blandar sig i fejden, men det ser ej så ut. De akta sig nog, och äro ännu ej rustade. Officerarne äro modiga och skrifva redan fram och tillbaka för att bli det ena eller det andra under ett stundande krig. Fru Etter talar med fasa om denna möjlighet – och ohyggligt vore det ju. Låt vara att Skobeleff är en tapper man, så äro preussarne det också och ha 10 generaler der ryssarne ej ha mer än 1. – Gud bevare oss för en sådan olycka. Finland skulle dock bli temmeligen oberördt af striden, ifall vi ej skulle få en preussisk ockupationskår på nacken.
Paris, tisdag d. 23 maj 1882. 23 maj 1882
Min Faraos dotter, är jag nu redan led åt, det blir svårt att komma någon hvart med henne. Hvar gång jag ser ut åt himlen, på landskapet, hvar gång jag ser ett ansigte som intresserar mig, en ställning som är bra – tänker jag hvad angår mig Faraos dotter och Polens affärer. Då icke ämnet empoignerar en i historiemålning, är kostymen icke tillräcklig för att hålla intresset uppe. – Dagnan som också målat historiska saker i tiden talte med mig häromdagen. Tiden är dyrbar sade han, och vi ha mycket att göra med allt det vi ser omkring oss – och på sitt halft satiriska sätt sade han: et pour les grande hommes d'autrefois, il n'ont qu'à revenir, je ne demande pas mieux que de les peindre.
Nyårsnatten 1882-1883 31 december 1882
I dag hade jag bref af Paul Etter. De tyckas vara lika förvånade som jag öfver Saschas återkomst. Det är dock såsom ett tungt moln af ledsnad som kommer öfver mig genom deras bref. Schuras sjukdom – Saschas galenskaper – Lerchar, att det der är icke roligt. Jag säger ej detta af egoism, såsom den der ej vill höra talas om andras sorger då han sjelf är lycklig. men det är eller ej sorgen, det är det gråkalla underligt döda petersburgska, "le lent ennui” som kommer öfver mig. Och der finnas ju dock unga menniskor! I ytter måtta ha ju miljoner varit olyckligare än dessa Jacobsöner, och dock har andra, åtminstone någon gång i sin ungdom känt sig spänstiga, raska, unga, modiga. – Det är ingenting som jag fruktar så mycket som att blifva en "raté" halftalent och olycklig. Är man dum och förfelar sitt lif kapitalt, så inser man det naturligtvis icke – detta är fallet t.ex med Sascha Jacobson, den söte pojken, – är man klok, men genom lättja, svaghet och synd kommer ur gängorna så att man ej har någon samvetsfrid, då blir man en långt mera olycklig menniska, en kritisk, missnöjd, egoistisk Heine och Mussetfigur. Men Haiko skall bevara mig – hemma skall jag dricka arbetslust och friskhet i djupa drag – noch ist Polen nicht verloren!
Petersburg nyårsnatten 1883-1884 31 december 1883
"Noch ist Pohlen nicht verloren" och jag är ung ännu – jag vill försöka. Jag tycker nu, i denna märkvärdiga natt, att det ännu ej är slut med mig, trots hufvudvärk och melankoli. – Jag har nyss läst de der novellerna af Drachmann, Schandorp, Jæcobsen m.fl., och jag känner på mig också jag, att jag fått något litet af denna gudagnista som gör en vanlig dödlig till en man, d.v.s till en frambringade skapande ande. – Tomma drömmar kanske – men det är dock dessa drömmar som med omotståndlig kraft drifva oss till arbete. Tanken på att blifva något, hoppet att frambringa något som öfverlefver stunden, odödligheten med ett ord – det är det ädlaste, det vackraste i vårt väsen. Gud gifver oss krafter till att lefva längre än den korta minuten, Gud gifve oss ett odödligt lif!
London, 3 juni, aftonen 1884. 3 juni 1884
I går på morgonen kilade jag af till det uslaste qvarteret i London, bakom City, vid Middlesex street. Der bo nu mest judar och tjufvar ex professo. En sådan ohygglig syn! Ingenstädes i verlden, ej i Spanien, ej i Polen, ej i Italien har jag sett sådan lort och sådant elände. En fadd, snuskig lukt, de ohyggligaste ansigten, de rysligaste jud-typer man kan tänka sig, ett uselt lif i hela dess fullkomlighet – nej aldrig glömmer jag huru denna sida af London såg ut. Jag andades fritt då jag ändtligen hade lemnat detta bakom mig. Många af butikerna buro hebreiska skyltar – typer värre än på Narinken, qvinnorna med lösbenor, karlarne med spottlockar. – Dickens "smutsiga ansigten" som han ofta talar om, förstod jag nu först rigtigt. De sågo alla ut, i denna myrstack, som om de aldrig sett tvål och vatten, och som om de vore födda med dessa ohyggliga paltor på sig 13, 14 års flickor med den fräckaste uppsyn, qvinnor eländiga, sjuka och magra! Äro icke de stora städerna ett helvete? På landet kan jag sådant elände ändå ej florera.
Paris d. 12 december 86 12 december 1886
Beskrivning av Landowsky och hans livsöden: han har deltagit i det polska upproret 1863, suttit fängslad i Sibirien, flytt via Kina till Paris, uppfostrar broderns sex barn.
Paris 3 maj 1897 3 maj 1897
Nog är det ändå underligt att detta sekel med allt dess ideella svärmeri för frihet och fosterland, med Navarino, Lord Byron, Polen, Ungern, Garibaldi – sist och slutligen skall utmynna i detta absolut ideallösa, reaktionära årtionde, detta fin de siècle som kunde kallas fin de l'idéal. Pengar, mycket pengar, bara pengar det är det enda som menniskorna bry sig om – icke, som under Napoléon III, de njutningar penningen kunde förskaffa, utan penningen sjelf – goda papper, räntebärande kuponger, obligationer turkiska jernvägsaktier – O!
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21 maj 1899
Vallery Radot är nu så intresserad af den finska saken att hans nästan bok skall heta: Irlande, Pologne, Finlande et Alsace – och han kommer till Finland för att sätta sig in i ämnet.
För resten äro de klerikala alls ej alla stämda mot Finland – de ha alltid ett horn i sidan till R. för Polens skull.
Samma onsdag 31 okt. 1900 Samma Paris. 31 oktober 1900
Lokalen är icke så galen, när allt kommer omkring, ty alla de menniskor som komma öfver Alexanderbron, gå in först i vår afdelning. Det kan intressera Bertha att polackerna nu satt upp skyltar med Warsowie, Pologne också ehuru de ej först fingo det. Hvad de ryska taflorna äro tomma och eländiga!