Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Vasa

Brev skrivna i Vasa i kronologisk ordning

Brev som nämner Vasa i kronologisk ordning

Antwerpen, lördag d 22/3 1874. 22 mars 1874
Edelfelt har fått brev från Robert Lagerborg, som ber honom skriva korrespondenser till Helsingfors Dagblad; han får honorarium för varje brev; Jules Dubois, som skriver för Brüsselblad, kan hjälpa med val av ämnen; vid konstakademien fanns förra året också amerikanaren Francis Davis Millet (vistas för tillfället i Rom) som var korrespondent för amerikanska tidningar; om Edelfelt kommer sig till Paris kommer han att ha ett överflöd på ämnen; han fattar mod att skriva för en bredare publik då han läser Dagbladets korrespondenser från Joensuu, Wasa o.d.; vad tycker Alexandra Edelfelt om detta projekt?.
Paris måndag – 17 dec. 77 17 december 1877
Edelfelt har hos Runebergs träffat en finsk sångerska Hallberg från Wasa; Walter Runeberg som beundrar antiken tycker att hon med sina stora proportioner är "utmärkt skön"; Edelfelt talade inte många ord med henne.
d. 13 mars 78 13 mars 1878
På Eliel Aspelins beställning har Edelfelt påbörjat en porträttskiss i liten skala av fru Ida Aspelin; Edelfelt skulle självmant inte kommit på att måla detta ointressanta ansikte på en ointressant person; han undrar hur det är möjligt att Aspelin fäst sig vid henne av kärlek; hon är rik och det förklarar saken; de finska strävandena behöver kapital; Fru Aspelin, född Rivell från Wasa, är en beskedlig oppilandslunsa [landsbygdsflicka] med väldiga röda kinder, klär sig illa och sitter tyst; föregående dag gjorde han en teckning, på måndag skall han börja måla; hennes blonda hår intresserar Edelfelt och kanske blir det ännu en liten Holbein av porträttet.
Annandag påsk 1878 22 april 1878
Edelfelt har fått brev från Gustaf Philip Armfelt, som ber honom ta hand om en häradshövding Forsen från Wasa som anländer i slutet av maj.
Paris d. 4 maj 1878 4 maj 1878
Edelfelt fattade post vid ingången till ryska avdelningens fasad och väntade i tre timmar på festkortegen, vilket gav honom en ordentlig snuva eftersom det var så dragigt; kanonernas dunder och musikkårernas hymner bebådade kortegens ankomst; Edelfelt klev upp på stenfoten och riskerade att falla ner och slå ihjäl häradshövding Forsen från Wasa som stod där under.
Paris 10 april (måndag) 93. 10 april 1893
Antells död och formaliteterna vid densamma ha tagit all den tid jag haft öfriga (jag målar alla förmiddagar). Lyckligtvis kom Hildebrand i går och Kurtén kommer den 20. Jag hade beställt kista och ryske konsuln skulle ha varit mycket ond deröfver när jag trodde mig handla väl och klokt, och som ingen annan var tillhande så gjorde jag det. Ett evigt språng hos poliskommissarier, juge de paix, på mairiet. En massa konstalationer, vittnen – usch sådana omständigheter. För att få ta en dödsmask af honom fick jag gå upp ändå till polisprefekten (det gick jag med Mittag Leffler) som genast gaf oss rättigheten. – I går var la levee de corps. flere franska läkare, Due, Wahlberg, Hildebrand – men inga andra landsman än Ville Vallgren och jag. Nog tycker jag de hade kunnat besvära sig dit ändå. Mittag Leffler tror att A. testamenterat en miljon till unversitetet och konstförenigen – men myntsamlingen till Sverige. Det var hjertslitande att se hans trogne betjent, François, som gret förfärligt och nödvändigt ville följa med kistan till Wasa, det han också lär få göra, sade Hildebrand.
Kjøbenhavn 4 maj 1894 4 maj 1894
Naturligtvis skall Mamma säga till Ellan hvad som fattas i ram pengarna. Jag tycker ramen blir dyr, det kan jag ej neka, men då jag ju icke hittat på någon bättre kombination, så måste det få gå. Det vigtigaste är att den blir färdig i tid och att Wuorio verkligen åtar sig uppställningen i Vasa kyrka Då Mamma ändå telefonerar till Vuorio så säg honom att i fall ekens naturliga färg ej stämmer rigtigt bra med taflan, han gerna må gnida in den med någon färg – det har jag sett gjordt här och det gör ypperlig verkan. I Stockholm har de laserat furu i olika färger, utmärkt vackert, men det är då också ett snickar arbete som de goda Helsingforsmästarne ej ha ett begrepp om.
Paris den 6 juni, Gustafsdagen 1894. 6 juni 1894
om jag kommer hem de 15 fruktar jag att jag får resa till Vasa d. 18 för att se att allt är på rätt med taflan. jag hoppas att de komma att vara nöjda – måtte de också till fullt uppfatta vidden af min hygglighet att ej reklamera rätten att exponera taflan hvarken här eller i Stockholm.
1sta April 1895 1 april 1895
Min lilla Madonna är helt annorlunda än den på Vasa tafla. Hon sitter mycket mera böjd – tar mera kärleksfullt i barnet – ser det i ögonen – med tårfyld och blick och leende mun (det är rysligt svårt att få fram detta) bakom henne går vägger horisontelt och i fonden synes Betlehem i månsken med tindrande stjernor. – Jag är intresserad af detta och förfärligt rädd att få det banalt och dumt – det kunde göras så vackert. Jag ville ha det hela så som Rydbergs "Barnen och herdarne följa dig gerna, strålande stjerna" men med något mera till: Jungfru Maria som ser i andanom törnekronan omkring Jesu hufvud. – Men jag vill ha in något rytmiskt i det hela – Något af Rydbergs verkligen sköna verser. Ack jag ville så mycket – och så är man ett söt som ingenting kan! – Jungfrun är helt hvitklädd hvitt dok också och ljuset från barnet mycket starkare än allt hvad jag hittils målat Det hela ser ut som en syn, icke som verklighet. Gud låte det blifva bra!
Paris 24 febr. 1901 24 februari 1901
Här var en ung bretagnare, (som ofta besökt mig) som svärma för Finland der han känner Biaudet och fröken Krook i Wasa. Han sade att många bref kommit bort för dem – Ja, må de öppna, må de stjäla brefven – må de studera alla de tusen bref från Finland och till Finland som vexlar mellan landsmän – ett få de då se, att alla finnar tänka lika, och att hvarje slag riktadt mot en träffar alla som en personlig förolämpning.
Paris 5 mars 1901 5 mars 1901
En annan Finlandifrare, en tjock pojke som heter Goblet men tecknar sig Yann Morvran, (ossianskt-gaeliskt-bretogniskt) har börjat hänga här hos mig – han är mycket mindre begåfvad än Puaux och vill isynnerhet genom min och Vallgrens hjelp och rekommendation komma in i Pariser revyer och tidningar. Han kände förut inga andra finnar än H. Biaudet och fröken Krook från Vasa, och har de mest besatta åsigter om allting – dessa hans vänner måtte vara betydligt öfverdrifna och exalterade. Jag skref visserligen till Bertha om att hon kunde rekommendera honom till Poirot – men åtror mig litet nu: jag vet näml. icke om han kan hålla några föredrag, ty hans hjerna är råddig om än hans entusiasm är stor.