Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Norden

Brev skrivna i Norden i kronologisk ordning

Brev som nämner Norden i kronologisk ordning

Norrtelge d. 14 Juli 1871. 14 juli 1871
Edelfelt har på Nationalmuseum blivit bekant med danska studenter, bl.a. cand.theol. Pedersen och stud. Lübsewitz; de gick till Berns salong och Berzelii källare; deras färd fortsatte till Observatorium och till källaren Tre remmare på Norrmalm för att titta på Carl Michael Bellmans rum; på Djurgården fortsatte den finsk-danska förbrödningen med sångerna "Det är ett yndigt land", "Kong Kristian", "Suomis sång" och "Vårt Land"; de danska studenterna kände till J.L. Runeberg och Zacharias Topelius; vid Bellmans byst på Hasselbacken höjde de leverop, och beslöt att dricka en flaska punsch vid Bellmanseken; ett regnoväder satte stopp för deras plan; kvällen avslutades med skålar för Finland, Danmark, Norden och den nordiska kvinnan i parken Strandparterren, där de också träffade på Reinhold Fabritius och Max Schauman; danskarna lovade att följande dag visa "deres finske vaen" Haga och några andra ställen utanför staden.
Antwerpen d. 29 Oktober. 73. 29 oktober 1873
Ofta under fristunderna har Edelfelt promenerat med amerikanarna Robert Arthure och Devey Bates; Bates är mycket inkommen i Amerika och dess institutioner och har lånat Edelfelt böcker i historia; Bates är bedrövad över okunnigheten om nya världen i Belgien och tycker att européer är okunniga; Edelfelt har förkunnat att Norden utgör ett undantag; Yankeena [amerikanarna, nordstatare] ser i allmänhet ned på engelsmännen, även om de kommer överens förträffligt med de Albions [tidigaste kända namnet på Storbritannien] söner som finns vid konstakademien.
Antwerpen, Lördag d. 8 November 73 8 november 1873
Föregående afton hade de tillbringat hos Frédéric Matthei, som kunnat bjuda på te och en präktig brasa; Carl Scriber, som studerat i München och egentligen är ornamentalist och litograf, berättade om Peter von Cornelius, Wilhelm von Kaulbach och konstnärslivet där; tyskarna är kamratliga och deras "burchenanda" [student(nations)anda] påminner om kamratskapet i Norden; Scriber lovade komma och titta på Edelfelts skisser.
Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15 februari 1874
I Belgien och Tyskland motarbetar Internationalen, arbetarrörelsen, militärtvånget; arbetarrörelsen har en ofantlig makt för att den består av människor som har lidit mycket, som har förtvivlat mod och starka armar; i Norden skrattar man för att man ännu inte lärt känna arbetarrörelsen; i Antwerpen hålls dagligen arbetar-"meetings" [möten] för att diskutera militärlagen; i Tyskland är de flesta fabrikstäderna i Westphalen och Rhenlandet, Mainz och Frankfurt fulla av internationalister.
Paris d. 24 September 1874 24 september 1874
Severin Nilsson talade om sitt älsklingsämne, de utmärkta avträdena och klosetterna i Sverige och de dåliga i Paris; Gerle oroade sig för att träsnitt ändå skulle bli för krångligt, att han aldrig skulle lära sig franska, han tyckte inte heller att det var så schangtilt [flott] och grant i Paris som andra svenskar hade sagt; Edelfelt fick den syndiga tanken att han gärna skulle vilja höra vad Bassan och Peyrot skulle säga om vännerna från Norden; troligen skulle de som de gamle romare med förvåning sagt: ”barbari, barbari”; Edelfelt känner sig inte hemma med dessa unga män, det beror på bristen på bildning eller frånvaron av en europeisk prägel hos dem.
Paris d. 1 Oktober 1874. – I mitt nya logis Rue Cassette 23. 1 oktober 1874
Alexandra Edelfelt kan inte tänka vilket bråk [besvär] det varit sista tiden med flytt, penningknipa och concours [tävling]; Frédéric Matthæi har dessutom varit på besök; han kom med sin onkel Monsieur de Gorge, som påminde om ”herrar godsegare i Norden”; Matthæi var förmöget elegant, men i själ och hjärta samma genompräktiga pojke som i Antwerpen; de bjöd Edelfelt att besöka onkelns egendom i Mons i Belgien nästa sommar då han reser hem; Madame Matthæi och systrarna hälsade Edelfelt; Matthæi komma tillbaka på längre tid nästa vår.
Paris tisdagen före jul 1874. och fortsatt juldagen 1 december 1874
Elme Marie Caros recesion var utmärkt och då han inte bara är en god skriftställare utan också utmärkt talare (kanske den bästa vid Parisuniversitetet); föredraget var "utomordentligt" spännande och sådana talare finns inte i Finland eller Norden; Caro påminner i ledighet och elegans om Leo Mechelin.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Intelligentian i Norden är vanligtvis konservativ, medan den i Frankrike är republikansk; *protestanterna i Frankrike är alla republikaner.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
"Viften" hemma hos Julian Alden Weir och Edelfelt blev en riktig förbrödringsfest; Jules Bastien-Lepage sade att ingen är konstnär som inte älskar sina föräldrar och sitt fosterland; det är inte handen, hur skicklig den än är, som gör konstnären, det är hjärtat; de drack för Bastien-Lepages farfar [morfar] som bekostat Jules och Émiles uppfostran (deras far är arrendator i departementet Meuse), för Weirs hem och fästmö; Albin Meyssat utropade en skål för Alexandra Edelfelt och uppmanade Edelfelt att visa sig värd sin mor; de drack för Frankrike, Finland och Amerika; Meyssat "proponerade" ett hurra för de största poeterna i Norden, Johan Ludvig Runeberg och Esaias Tegnér; den förra kände Meyssat bara genom vad Edelfelt hade berättat, av den senare hade han läst Frithiofs saga och Axel; vemod kom alltjämt över Bastien-Lepage; Joseph Wencker föreslog att de skulle tutoyer (dua varandra) härefter, hjälpa och bistå varandra och vara vänner i lust och nöd.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18 augusti 1875
Utan att Jules Bastien-Lepage kände till dikten ansåg han att Pistol inte hade tillräckligt respekt, han skulle göra honom stående; det vore fult att ha dem båda stående, så Edelfelt låter Majoren förbli sittande med förklaringen att han i minnen tas tillbaka i tiden med hänvisning till raden "men i och med detsamma i Finland stod för hans blick"; Adolf von Becker, som återvänt från les bains de mer [havsbad] nära Dieppe, tyckte att Edelfelts teckningar skulle göra epok i Norden; doktor Herman Frithiof Antell yttrade sig också fördelaktigt om dem.
Efter dinern [middagen] igår kväll gick de och promenerade ("se balader" säger man på parisslang) i Champs Elysees och gick in i Jardin Mabille; där var vackert arrangerat och mest utlänningar, svenska hörde man "på alla håll och kanter"; på théâtre français, Louvren eller Hôtel Cluny hör man sällan svenska, men man kan svära på att höra det talas om man går till Mabille, bal Bullier eller något dylikt; därför tror man i Norden att det inte finns annat än cancan i Paris, att Paris är fördärvat och franska folket måste gå under; men om man hör på dem som arbetar i Paris, Karl Eneberg, Herman Frithiof Antell och Axel August Hård, målarna, så skall de tala om ett intelligent folk, om flit och arbete, om stora män.
Roma d. 16 maj (tisdag) 1876. 16 maj 1876
Som en hämnd på den galla Edelfelt föregående dag öste över det romerska klimatet har himlen i dag klarnat upp; solen kastar ett sken med en skärpa vars motstycke bara finns i ett riktigt klart vintersolsken uppe i norden.
Rom, måndag d. 29 maj 1876. 29 maj 1876
Det är roligt att höra Pietro Krohn tala om den första renässansen i Florens, om Fra Giovanni da Fiesole, Lionardo da Vinci och Rafael; han har på samma gång kunskap och entusiasm; Walter Runeberg påstår att ingen i Norden känner italiensk konst som Krohn.
Frascati d. 5 Juni 1876. forts. d. 6te Gustafsdagen 5 juni 1876
Under vandringen hade Edelfelt fått många tankar om antikens konst; de antika mästerverken måste tänkas i deras naturliga omgivning; i Italien och Grekland bjuder landskapet en sådan mångfald av former att arkitekturen måste välja enkla och fina former för att kontrastera mot överflödet runtomkring; slättlandet i Nordfrankrike och Flandern har också gett upphov till en egen arkitektur, ogivalkonsten (den s.k. gotiken, fastän tyskarna inte haft något att göra med denna fransknormandiska konst); denna nordiska byggnadskonst är rik på form och ornament för att komplettera naturen; Edelfelt vet inte om det lönar sig att använda de grekiska byggnadsmotiven i norden; de gamla grekerna och romarna, liksom senare Donato Bramante, kunde ofta nöja sig med en basrelief i ornamentiken, som i nordens matta, sneda solsken inte skulle synas.
Frascati d. 10 Juni 1876 10 juni 1876
Det finns lite kännedom i Norden om många av Michelangelos verk, på samma sätt som om en massa antika verk; man har vant sig vid att det endast finns Apollo di Belvedere och Laokoon [två marmorstatyer från antiken].
Dresden d. 26 Juni 1876. 26 juni 1876
Edelfelt märker att han är i norden; det är kyligt i jämförelse med Italien; vegetationen [växtligheten] ser klen ut då man vant sig vid cypresser, stenek, aloe och oljeträd.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1 juli 1876
Edelfelt har följt med Pietro Krohn till Danmark, trots sin starka hemlängtan; det känns ovanligt att vara på landet i Norden igen.
Paris d. 5 Februari 1877. 5 februari 1877
Edelfelt vet inte hur han skall få sin tavla färdig i tid; pojken sitter inte stilla, och det märks lätt vad som är gjort "de chic" [ur minnet/på fri hand]; speciellt de nakna armarna vill inte bli till något; bokhandlare Knut Nilsson har lånat ut Sveriges historia av Hans Hildebrand och Rudolf Tengberg m.fl.: Hildebrands "Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid" har gjort det ännu klarare för Edelfelt att ingen egentlig gotik har existerat i Sverige och att den så kallade fornnordiska stilen är byzantinsk och den stilen förekommer mera ursprunglig och bättre hos ryssarna; det är fattigt med konst och minnesmärken i Norden; Edelfelt har köpt några siden och sammetslappar vid le Temple; huvudet lämnar han tills vidare och följer Filadelfo Simis råd att först göra allt annat färdigt.
Paris d. 18 Februari 1877 18 februari 1877
Edelfelt följde med Eklöfs som tolk på Bon Marché; han kan inte begripa varför de behövde honom med då fru Elin Eklöf talar ganska bra franska själv; den senaste tiden har han tolkat så mycket att han på rak arm kunde skriva kapitel i en parlör; först var det Robert Stigell som behövde tolk, sedan Eklöfs och föregående kväll var det John Börjeson; Börjeson ville tvärt ha en kypare på Café l'Univers att stå modell och de hamnade att tala med både överkyparen, värden och värdinnan och väckte allmän uppmärksamhet; Edelfelt är led på tolkandet och planerar att ge en liten fransk parlör med uttal åt alla nordbor som anländer till Paris; han kunde också annonsera i Nordens mest lästa tidningar att han åtar sig att tolka endast mot lämplig avlöning.
Paris måndag d 9 April 1877 9 april 1877
Anni Edelfelt har haft halsfluss; Edelfelt ger inte mycket för det friska vintervädret i Norden.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
I onsdags träffade Edelfelt Monsieur Gustave Roy; han är på väg till Norden men vet inte om han kommer ända till Helsingfors; på middagen var också en pariseraffärsman och en champagnehandlande från Epernay; Roy talade mycket uppskattande om morbror Gustaf Brandt; han ville också söka upp Alexandra Edelfelt för att säga att Edelfelt var vid ypperligt humör; han hade ett gott intryck av besöket i Finland i somras; efter middagen gick de till Folies Bergère, där Edelfelt slog omkull ett marmorbord som gick i tusen bitar; tack var Roys ingripande behövde Edelfelt inte stå för kostnaderna.
d. 29 april 77. 29 april 1877
Unga Charles Tottie har skrivit till Pauline Ahlberg och förklarat att de tre veckorna hos Madame Jacquinot var de roligaste i hans liv; hans solighetstillstånd förklaras med att han måste ha varit förtjust i fröken Robertson; Pauline och de andra damerna kan inte förstå att han skulle ha så "dålig smak"; Edelfelt anser att fröken Robertson är kokett och affekterad, men ser bra ut, vilket förklarar att hon kunde "taper à l'oeuil d'un jeune homme" [falla en ung man i smaken]; hon är tråkig att prata med eftersom hon ägnar sig åt en genre som är ganska vanlig i Norden - att tala allvar och utbyta åsikter; Edelfelt anser att man inte lär sig ett dugg av att resonera om kärlek och vänskap, livets allvar är för gott och heligt att dras fram i en konversation som ändå bara är en maskerad kurtis;
Börjadt den 4de Jan. 78. 4 januari 1878
Vad man är änglar i norden, de har ingen aning om den oförskämdhet man träffar på i en storstad; om man är beskedlig och medgörlig blir man exploaterad [utnyttjad] på det mest skamliga sätt; människorna stjäl visserligen inte, men om de kan dra nytta av folks beskedlighet och dumhet gör de det.
Paris d. 10 Jan. 78. 10 januari 1878
Edelfelt gläder sig över den succé hans tavla gjort i Norden; denna uppmuntran gör gott; han hoppas Gud ger honom krafter och tid att göra allt det han vill göra.
Paris d 21 maj 78 21 maj 1878
Belgien har fått sin utställning i ordning och har vackra saker att bjuda på av Charles Verlat, Alfred Stevens, Paul Jean Clays, Emile Wauters och Alfred Cluysenaar; det är nedslående att se hur ofantligt mycket den sekelgamla konsttraditionen gör; kommer de någonsin att komma någon vart i norden, där de inte har något att stöda sig på?
Stockholm d. 9 november 1879 9 november 1879
Robert Lagerborg anses som Nordens förnämste tidningsman sedan August Sohlman dog.
Paris fredag d. 12 mars 81. 12 mars 1881
Mme Pascas bekantskap har jag nu ändtligen gjort. hon var alls ej "poseuse" tyckte jag, men aktris ändå ända in i själen. Hon talade mycket om sin misslyckade resa till Haiko om Petersburg o.s.v. samt bad mig lemna henne en hop underrättelser ifall resan till Sverige o. Danmark blir utaf. Hon inlät sig ej på något längre räsonnemang om våra vänner i Petersburg, men pratade sju stugor fulla om sig sjelf om sina planer, o.s.v. Hon är rysligt sysselsatt nu på gymnase spelar 3 à 4 gånger i veckan, inöfva med Augier flere af hans pjeser för resan till Norden, och är derföre i ett sjå som är förskräckligt. Hon erbjöd mig plats på Gymnase närhelst jag funne för godt att be henne derom. – Bonnats portträtt liknar ej ett dugg – jag såg det nu bredvid originalet – det må vara utmärkt som målning, men inte är det hon.
Sevilla d. 25 april 1881 25 april 1881
Det är ju förfärliga nyheter från Norden som Mammas bref innehöll Henning Hamiltons fall är oförklarligt, Konni antydde något den Kiseleffska historien – Usch – det är bland det fulaste jag hört – och jag skulle helst låta bli att tro på dylikt. Vår Nord, som så gerna skryter med heder och tro och mandom mod och morske män, månne den har mera rätt till denna stolthet än något annat land. Jag för min del är öfvertygad om att menskligheten är öfverallt densamma, och just derföre förtviflar jag ej. Finnes det mycken uselhet öfverallt, så finnes det äfven mycket godt, ädelt och vackert. Det är vid detta goda och sköna vi skola hänga oss fast här i lifvet för att ej drunkna i hopplös förtviflan.
Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
Jag funderar ofta på mina blifvande taflor som nu redan intressera mig ofantligt. Då ingen exposition blir i Moskva och Manzeys ej äro dernere, kommer naturligtvis ingen rysk resa i fråga, och så bra kan det vara, ty jag vill försöka att vara rigtigt flitig. Mamma må ej beklaga sig öfver att jag arbetar då jag kommer hem och derföre icke helt och hållet kan lemna mig åt hemmets och landtlifvets fröjder – men å andra sidan vet Mamma att jag är glad, munter och på allt sätt angenämare då jag har något att göra. Ingenting gör mig så dyster som sysslolöshet. Dessutom har jag ju lofvat att stanna hemma så länge Mamma någonsin vill denna gång. Jag tänker derföre i lugn och ro börja min tafla i Juli, arbeta hela Augusti och halfva September derpå, på mellantiderna göra ett porträtt (stort) af mina två systrar göra teckningar o.s.v. sommardagen är ju lång i Norden och om jag anslår 5 à 6 timmar om dagen till arbete (jag måste stiga tidigare upp i år) så finnes ju alltid tillräckligt öfver till simning, ridt, sång o.d.
Paris d. 12 april 82 12 april 1882
Påskdagen fick jag af hela Etterska och Manzeyska familjen kort med påritade påskägg och Christos voskres – samt några ord af hvar och en. Fröken Sophie ber mig framförallt ej glömma dem – nous pensons toujours à vous. Krohn råder mig på det högst att tänka på saken, Om hon är intelligent och frisinnad, – och europé. "Ser du" sade han "både du och jag ha varit för mycket ute och ha från början allt för lifliga sinnen, för att nu mera vara rigtiga skandinaver, och ett fruntimmer med kråkvinkelsidéer från någon småstad i Norden, med detta rent skandinaviska förakt för den förvekligade södern, och det lättsinniga Paris, skulle förefalla oss lika främmande som om hon vore från Mesopotamien. – Jag kan med bästa vilja ej hata den ena eller den andra nationen, knappast tyskarna, sade han, och äro de europeer och frisinnade så äro de alltid mina landsmän.
Paris d. 20 april 82 20 april 1882
Hvad färgen är annorlunda här än i Norden – inga brutala öfvergångar, fina, grå toner, allting delikat, vackert. Jag håller af Paris ändå, håller af luften här, färgen, menniskorna som jag ser på gatan.
Måndag 3 juli 82 3 juli 1882
Tack för det förtjusande midsommarbrefvet. Sommarnätter i Norden, hvad jag Saknar er.
Paris, Nationalfesten d. 14 Juli 1882 14 juli 1882
Jag måste neml. ha många saker att exponera nästa vinter. Se här hvad det gäller. Jag börjar tro jag håller lyckan i min hand och galen vore jag om jag släppte mitt tag. – "Les jeunes" ämna anställa en fin-fin utställning i nästa januari. 20 stycken skulle hyra Petits lokal – hvar och en betala 1000 frcs (hvilket dock snart fås igen medelst inträdesafgiften). Jag har haft äran bli vald till en af dessa 20. Rika Stewart står i spetsen. På listan funnos nu redan Boldini, Courtois, Dagnan, Sargent, Gervex, Jan van Beers, Egusquiza (spanjor) Jean Beraud, Jacquet, Bastien Lepage. Hvar och en har rättighet till 4 meter på cimaisen. Jag blir den enda från Norden, tycks det. – Men nu gäller det att få något rigtigt godt
Paris d. 21 Juli 1882 21 juli 1882
Denna, vän, kommer att bli ett motstycke till den senaste endast med skilnaden att det nu är de unge, och ej de sämste för det. Jaquet, som är parisare framför alt, och kanske ger för stor del af sig sjelf och sin talent och verlden och flärden, sade att han, Stewart och Beraud som äro i spetsen för det hela nu ville bjuda Paris på något rigtigt raffineradt artistiskt, och derföre hade de sammankallat oss Bland utländingarne representerar Stott England, Liebermann Tyskland, Ribeira och Egusquiza Spanien, Boldini Italien, och jag alla de nordiska länderna med Ryssland inbegripet.
Mellan Hagen och Barven d. 24 nov 24 november 1882
Man känner att man är i Europa nu igen – mildt, fuktigt väder; allt har denna egendomligt varma, djupa färg i grått och brunt som karaktäriserar mellersta delen af vår verldsdel, och som jag aldrig finner deruppe i Norden. Här är gråväder något vackert. Derhemma är det jemnt och nätt det värsta på jorden. Det är egendomligt hvad lukten kunna föra en tillbaka till gamla minnen, Hvar gång jag kommer bort från norden och Ryssland, frapperar mig denna mellersta Europas gråvädersluft och lukt, blandad af väta, fet jord och stenkolsrök. Ovillkorligen måste jag då tänka på mina första intryck från min första resa till Antwerpen.
Paris d. 9 dec. 1882 9 december 1882
En annan afton voro vi, Kaufmann och jag af Dahlberg bjudna på tyska kolonins en bal och konsert i hôtel kontinental. Det var ett förfärligt knoddsällskap – bara Lindenwaldar och Studar. Man kände sig förfärligt främmande, fastän man med handen på hjertat måste säga att dessa glasögonprydda kontorister bra nog mycket påminner om herrarne hemma i Norden – dock äro de vulgärare, simplare, mera krystade än skandinaverne.
Paris d. 23 Jan 83. 23 januari 1883
Min lilla flicka i trädgården håller på att graveras i trä af Baude och "a la taille douce" (det som man hemma kallar till fina engelska stålstick) af en Mr Morse. Det borde bli en anslående gravyr som kanske kunde säljas i Norden, ehuru den visst blir ganska dyr (minst 20 frcs).
Paris d. 27 februari 83 27 februari 1883
Jag har lust att sjunga ut engång, och säga hvad jag tänker. Mannen är ej gjorde för denna trogna kärlek – och ej qvinna heller. Att de sociala förhållandena gjort giftermålet, såsom den bästa garantin för barnen till något oundvikligt och derigenom godt och aktadt, är en annan sak. Men den trogna kärleken ligger ej i menniskans natur, annat än i blodsband som mellan en mor och hennes barn. Men jag vill ej förirra mig på detta ämne – jag tänker lika så moraliskt som någon i detta ögonblick, men kan dock ej komma längre än att giftermålet är en nödvändighet, icke något naturligt. – Giftermålen i Norden äro ett bevis på huru litet denna institution motsvarar sitt ändamål. Borde ej mannen och qvinnan utvecklas i allt genom samlifvet, bli rikare på idéer, kraftigare, humanare. Och dock se de allra flesta tillbaka på den tid då de ej voro gifta d.v.s. deras ungdom, med en viss saknad. Känslorna ha blifvit mattare, en god det af elden har blifvit släckt. Detta eviga umgänge med en person som ej tänker som en sjelf, som ej röres eller hänföres af samma saker, är gjordt för att döda kraften i känslan. Ack hvad jag gerna ville misstaga mig – och dock är jag öfvertygad om att jag om 30 år, och jag då lefver och är gift, innerst kommer att tänka detsamma. Hur kommer det sig till att jag i allt vågar tala med Mamma, utan att frukta att bli missförstådd – men aldrig ens kan tänka mig denna upprigtighet med en hustru. Huru ypperlig hon än månde blifva, blir jag dock en främling för henne – just kanske för att hon är så ypperlig. Ju mera jag ser omkring mig, desto större fasa har jag för giftermålet – och dock ser jag det som den säkraste hamnen. Men man måste resignera sig.
Paris d. 6 April 83. 6 april 1883
I förrgår fick jag Mammas sista brev. Hvad det gladde mig att se att ni verkligen tänka på resan i Maj. Jag har allt sedan dess gått och tänkt på huru det borde ställas, huru ni kunde få det trefligt och beqvämt – och få ett annat intryck af resan än bara besvär och möda. Kunde ni vara här omkring d. 15 maj, så skulle ha tre veckor på oss till den 4 Juni, då vi kunde dra mot norden igen, öfver Köpenhamn der vi kunde stanna 1 dag, 2 dagar i Jönköping och 1 dag i Stockholm. Återresan kunde ju göras så lugn och långsam som möjligt – stanna i Köln först, så i Köpenhamn – (Hamburg är kanske ej värdt) der vi skulle bli emottagna af Krohn och mina många vänner.
18 april 83 18 april 1883
Nej, jag vill ej plåga Mamma med detta onödiga snack Det blir nog bättre med mitt humör. Om ni kommer hit i maj så skall jag nog vara glad igen, och glada skola vi allesamman resa upp mot Norden, der jag skall hvila först och arbeta sedan. – Jag är öfverlupen af folk som förarga mig, skrifver på ett bordshörn och har stundliga förargelser. – Mammas Atte.
Paris d. 6 februari 84 6 februari 1884
Middagen var hos Wepler, Place Clichy; fru Runeberg satt emellan Björnson och Lie, Valter emellan den vackra fru Munthe och lilla fru Larson, Carl Larsons nyss förvärfvade vif. Jag hade skrifvit till alla i sällskapet och försökt göra det så homogent som möjligt de flesta i staden vistande finnar, Hagborg, Thegerström, Spada Carl Larson – de hyggligaste och gladaste bland svenskar och norrmän. – Stämningen var alltigenom lifvad. Då champagnen kom, steg jag upp och drack i korta och kraftiga ord en skål för Johan Ludvig Runebergs minne – niofaldigt hurra – och så steg Björnson upp och höll ett af sina allra grannaste tal – till den grad storartadt, storslaget och ståtligt att alla som en man stego upp vid slutet, tårar glänste i de flestas ögon. Han talte om Runeberg som skald – den ädlaste afslutning på den gamla tegnerska tiden och den bästa början till den nya, talte om hans manlighet, hans lugn och gjorde då långa naturbeskrifningar bl.a öfver en vacker frostmorgon i norden – så som blott Björnson kan göra det. – och så kommo tal på tal. Munthe talade, jag talade om Joh. Ludvig Runebergs hem i Borgå och om gästfriheten der, och slutade med att dricka en skål för Walter och hans fru. Så reglerade jag räkningen och fick ånyo konstatera att det är ytterst ofördelaktigt i ekonomiskt afseende att gå i utläggning – men jag hoppas peu à peu få igen mina fyrkar.
Paris d. 31 Mars 84 31 mars 1884
Stackars Berndtson, att han ännu ser så dålig ut. När kommer han – Jag blir alltjemnt tillfrågad derom. Skall till sommarn till en badort i Norden, så är det ju wanvett att komma hit för så kort tid.
Paris onsdag d. 16 Maj ell April. 16 april 1884
För resten säger Kaufmann att om han någonsin skall komma tillbaka till Skandinavien så kommer han först till Finland – ty alla finnar han känt ha varit generösa och hyggliga mot honom, och det är det enda land i Norden der han ej haft förargelser. Han säger att H. D. är den tidning som betalar honom bäst.
torsdag 1sta maj 84 1 maj 1884
I förrgår talte en konsthandlare om den – skrek förfärligt då jag begärde 10.000 – menande att tiderna voro förfärligt dåliga (hvilket är sant) bjöd 6. Jag opponerade mig, så bjöd han 7 men ville ännu ej bestämma sig. I går afton bjöd den der rika göteborgsjuden Fürstenberg 7000 hvilket jag antog – ty 1• får jag ställa ut taflan hvar jag vill, 2• kommer den till Norden, 3• i ett galleri, det första privatgalleriet i norden. 4• slipper jag kostnaderna för försändningar till alla verldens expositioner. Då ej Scheremetieff och ej Demidoff köpte den är det föga troligt att jag härnäst skulle ha fått så mycket för den i P.burg. Åt Kejsaren kan jag ju alltid hembjuda något mindre, gladare.
Paris, söndag d. 7 juni 1885 fortsatt 8 juni 7 juni 1885
Förstår av tidningarna att våren går långsamt framåt i Norden; bara tanken känns overklig då Edelfelt själv sitter och svettas.
Paris d. 17 april 86 17 april 1886
Edelfelt har blivit presenterad för Zola hos förläggaren Charpentier; Zola påminner om Werner Salingre och Rosenborg; Zola är tvär och tvärsäker, talade om Norden och Ryssland, men inget märkvärdigt.
Palmsöndag 1887 1 januari 1887
Edelfelt måste resa i Finland för att teckna och skriva för tidningen Harpers; han föreslår att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt möter honom i Köpenhamn i början av juni, att de vistas där i åtta dagar och sedan reser hem till Haiko, vilket beräknas ta åtta dagar; sedan kan Edelfelt åka till Imatra och vidare mot Norden med systrarna; han hoppas komma tillbaka till Haiko med skisser, Annie Edelfelt med fotografier och Berta Edelfelt med resebeskrivningar eller "små snolleska sonetter" [sonetter i Snoilskys stil], alltefter vad hon själv finner lämpligast.
Paris d. 18 januari 87 18 januari 1887
Den svenska prinsen har anlänt idag; Cederström är "affairé", strängt sysselsatt, även om han inget har att göra med prinsens artistiska uppfostran; Cederström känner "moraliska ansvaret"; Edelfelt konkluderar "Viktighet viktigihet du är stor i Norden!"
Paris, d. 31 mars 87 31 mars 1887
Eventuella strapatser under en resa genom Finland måste man tänka på; kallt är det i Norden, långa avstånd och dålig mat på landsbygden.
Onsdag morgon 11 april 1888 11 april 1888
Huvudsaken för Edelfelt är att få porträttet av Pasteur till Köpenhamn den enda gången han får ställa ut det i Norden; det skulle ha sett bättre ut i den franska avdelningen än bland Liljelunds och Marga Kiseleffs verk, men "schto djälats?", vad göra?
Valescure 1 maj 1891 1 maj 1891
– För att öka hemstämningen har man St Raphaël med hafvet i bakgrunden. St Rs kyrktorn liknar fullkomligt Nikolaikyrkans och bergsformationerna åt den sidan se ut som holmarna utanför Sandviken. Ingenting hindrar en derför att tro sig vara på Alphyddan, och då jag gnolade Sångarfanan och "Bröder, o" för mig sjelf fick jag som en punschdoft i näsan och en lust att proponera brorskål med den första bästa. – Tallarna äro rikare gröna än hemma, ljungen är alnshög – men samma snår, samma bergsskrefvor och samma mossa på klackarna. Som sagdt, bergen ge detta landskap den sista fjongen – det är l'Estérel som man ser till höger le Maure och Roquebruné till venster – än mörk än ljusblå, än klarvioletta än röda – Det är djupt och mäktigt i färgen – ett slags förklaradt Norden, med teckning och skelett i. –
Paris 21 juni 91 21 juni 1891
Hur mår ni på Haiko? Gud låte vädret nu ha blifvit menskligare än då Mamma sist skref. Någon talte om influenzan i Norden nu igen – Måtte ni bli förskonade för detta ändå –
Torsdag d. 15 juni 15 juni 1893
Björnson fadren lofvade ge ut dikter till julen: saa blir Du förnöjed, Edelfelt, som alltid siger att jag maa skrive Lyrik" – detta kom han ihog, och det står jag vid ty poet är han med Guds nåde som ingen annan i Norden nu. Om onsdag äro de här hos Krohns.
Pingstdag 1 januari 1894
Krohn blir i Paris, Holland o. Belgien tillsammans en månad – kanske följas vi åt hit upp åt Norden igen.
Paris 8 mars (fredag) 1895 8 mars 1895
farväl, må godt och skrif, skrif. Jag hoppas att det fula vädret också småningom upphör i Norden och att ni får ett rigtigt ögonbländande gultsolsken på Nikolaikyrkan, takdropp m.m. af vårens fröjder. Helsa tusen gånger flickorna från Mammas Atte
Viborg söndag afton [blyerts 1897 hösten] 1 oktober 1895
Jag bor i ett rum med utsigt åt slottet, som ju, trots restaurationen, ser mycket ståtligt ut. Om morgnarne går jag och spatserar i staden och konstaterar då att staden till sitt yttre är rätt intressant (många gamla hus med dörrar och galler från förra århundradet, urgamla lemningar af vallar, rätt intressanta befästningar – jag har sällan sett ett sådant nordens Gibraltar som Wiborg, ehuru de flesta fästningsverken nu lära vara odugliga) – – Ja, hvar var jag nu igen? – jo intressant, stor till arealen och mycket mera rysk än man kan tänka sig.
Petersburg fredag 13 mars. 13 mars 1896
Jag var verkligen förtjust i honom, så naturlig och genomvänlig var han. Han tyckte mycket om mitt utkast, talade om allt möjligt, om Skutnabb, om Gunnar Berndtsons två taflor, om Alfthans död, om Universitetet, om Konstföreningens jubileum, om konst, om Detaille och – Burne-Jones, konstindusti – England, South Kensington – Danmark, hans morföräldrar, som jag ju kände, om Norden, de ljusa nätterna – ("je suis tout à fait homme du nord – rien n'égale pour moi les nuits de juin – Déjà en Angleterre je ne puis vraiment croire à l'été, encore moins en Grèce, et dans lestropiques je souffre litteralement de ces nuits noires af étouffantes – non, c'est à copenhague que la vraie impression d'été, de printemps et de clarté commence pour moi. – Est-ce que vous ne les regrettez pas quand vous êtes à Paris"). Så talade han med förtjusning om Pierre Loti.
Paris 12 april 1897 (Måndag) 12 april 1897
Georges Hugo är mycket intagen af Norden, (Stockholm om vintern, dit han gjorde sin bröllopsresa) Ibsen och skandinavisk konst. "C'est le pays le plus admirable de la terre" sade han.
Paris 28 maj 1897 28 maj 1897
Nu flyttar ni ut på Haiko, endera dagen. Här är det så kallt och blåsigt att man alls ej tänker på landet. 14 dagar tänker jag stanna i London kommer så hit på några dagar för att packa in och sedan – sedan mot norden.
Paris lördag 29 maj. 29 maj 1897
Jag börjar längta åt Norden, och hoppas den 20 eller 25 Juni vara i Stockholm.
Köpenhamn torsdag 25 okt 1900 25 oktober 1900
Det har som sagdt varit ett ljuft nirvana – äta dricka sofva och tala – icke sqvaller – utan förnuft som de gamle greker Det är icke så galet detta om Nordens Athén.
Måndag 18 febr. 1901 18 februari 1901
Från Krohn hade jag ett långt och varmt bref i dag. Han vill ha alla fänr. Ståls teckningar till Köpenhamn för att der i Kunstindustri museum arrangera en utställning af dem i april. Han skrifver bl.a. Jeg talte i Kunstföreningen for en talrig Tilhörerkreds om finsk Kunst og er Dig hjertlig taknemmelig för Din gode hjelp (jag hade skrifvit en längre promemoria, anekdoter m.m) Jeg Skriver i disse Dager en Artikel derom till Tidskriftet "Kunst" og skal nok Sende Dig den. Forovrigt længes jeg meget after at tale med Dig om Eders Kunst. Jeg bliver mere och mere begeistret for Gallén. Jeg synes at hans – desværre nu ödelagte – fresker i den finske Pavillon hore til det allerbedste som är gjordt i Norden. Det er ikke det ringeste söde, fruntimmersegtige vid hans kunst, han er en Mand, djærv og med en vældig sands for Form. – Eders Udstilling har vækt megen og fortjent Opmærksomhet. – Om Asp säger han: Du ved at Asp har lavet en Reklamerudstilling og har püttet endel gode Borgere Blaa i Øinene. Han er en fræk Hund, der har snuset til alt muligt, kan lidt af alting, men dog ikke nok til at være kunstner. – Efter långt tal om fänr. Ståls Sägner säger han: Jeg har saameget at tala med Dig om, ogsaa om Dig selv og Din Kunst. Jeg har tænkt meget derover i denne tid. Naar du blot vil lade være med at lade Dig paavirke af Gallén. Du skall ikke stilisere, det ær slet ikke Din Natur och det gælder dog først og sist at være sig selv i Kunst. Du skal glæde Dig over Lysets virkningar i Farven, det skal Du fordybe dig i Saameget som Du formaar. Det ær Din Domæne. Derfor er Jeg nu ikke videre glad over at Du skal mala paa universitetet. Du kan naturligvis gjøre det meget godt – men det er dog ikke det som er Din sjæls Lyst. Jeg vilde saa gjerne have at Du skulde koncentrere Dig om de Opgaver, som rigtig laae for Dig, fordybe Dig vel deri och udføredem med al den Finhed som Du formaar,uden at give Slip paa Helheden. – Du ved, hvormeget Din Kunst legger mig paa hjerte. ..... – Ja det är ju långa citat men jag tänker det kan intressera Mamma.
Paris Annandag Påsk 1901 8 april 1901
Midt under det jag målade för Moltke i lördags kl. 10 f.m. fick jag ett bref från fru Thaulow som bad mig komma på afskedsfrukost för Björnson och med Drachmann. – Jag åt just ingenting – men Mamma skulle ha njutit af de 3 tal jag fick 1 af Björnson, 2 af Holger Drachmann. Björnson höll ett tal till "Nordens aand" och tre så olika representanter som undertecknad (han började med mig) – Drachmann och Fritz Thaulow. Han talte om Finland och "tragiken" som jag fått in i fänr. Stål, den största, den ädlaste tragik, ditt lands tragik" denna tragik som kompletterat mig och gjort mig djupare och bättre, sade han – Så Dachmann, lyrikern, rusets skald, ungdomen, hafvets – allt mycket vackert sagdt som endast Bj. Bj kan det och sist Värden Thaulow naturen, idyllen, bäcken som obekymrat om menniskornas öde och olyckor flyter fram under träden, och bara rinner och rinner och rinner – Vi gapskrattade, men Fr. Thaulow "riait Jaune" – Så höll Bj. ett tal om Paris och Dreyfussaken och rättvisan också så att man kunde sitta och gräma sig öfver att det ej Skrefs upp – och Så höll Dachmann att tal till mig – huru han känt mig för 23 år sedan, och då bara tänkt: hvis jeg nu var et pigebörn vilde jeg slaa damerna om den Fyr – och det var hans intryck under många år. Men nu såg han mig med streck och kors i pannan som lifvet ristat, som Finlands öde tecknat och så talade han om min tafla, Rosqvist i träsket som han sett i Filadelfia, "det bedste Billede der" som utstrålade hela Nordens poesi, och derför ville han dricka med mig som "man och digter" och ville trycka min hand för hvad jag gjort, utan att tänka på om han skulle vara "et Pigebörn" nej nu ville Holger Drachmann dricka med Albert Edelfelt. – Och så ännu ett tal till Finland som var ord och inga visor. "Det är hårdt att vänta, men man väntar aldrig för länge på seger, ty många tecken tyder på att Er sak skall segra.