Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Le Havre

Brev skrivna i Le Havre i kronologisk ordning

Brev som nämner Le Havre i kronologisk ordning

Paris d. 9 Juli 1878. 9 juli 1878
Gustaf Cederström vill att Edelfelt reser med honom via Havre och Göteborg.
Paris d 5 maj 1880. 5 maj 1880
Tasso Alfthan borde betala sin skuld till Edelfelt i stället för att skriva lögnaktiga rapporter till sin Mamma; Tasso lär ha rest till Havre.
Paris 21 juni 91 21 juni 1891
Nu lördag d. 26 och 27 far jag på en dag med en massa bekanta, bjudna af Yves Guyot, ministern för allmänna arbetena, till Hévre äta middag och ligga natten öfver på en stor atlantångare, en af de nyaste och komma hit på Söndagen igen,
Paris fredag 25 Juni 1891 25 juni 1891
I morgon hade jag tänkt fara på den der utfärden till Hâvre, inbjuden jemte 30 andra af ministern för de allm arbetena. – litet tröttsamt program. Afresa kl. 7 från Paris genast efter ankomsten till havre, kl 12, afresa på en Amerika ångare (som går på sin ordinarie tur till New-York) – entimmes väg ute på hafvet väntar oss en lotsångare som för oss tillbaka till Hâvre – middag och nattlogis på en ny stor ångare Gascogne, följande dag resa med ett kronans fartyg till Dieppe och så återresa till Paris. – Det beror nu på doktorns utslag om pojken om jag far. Han är kirrig och har diarrhée men ej häftig – springer och leker ute alla dagar som förr
Paris 2 juli 1891. 2 juli 1891
Vår resa till Havre var utmärkt rolig och lyckad Vi foro med i ministerns Salongvagn och fortsatte hela tiden på Kronans fartyg – Yves Guyot ministern skulle inspektera den nya elektriska belysningen i Hamnen och fyrarne vid Havre – och dessutom visitera några transatlantiska ångare. Companiet hade bjudit oss på frukost ombord på la Gascogne, som reste till Amerika, och vi foro med, en timmes färd ut i hafvet. Det var besynnerligt att så der vara med på lek – Nära 1000 passagerare, deribland 600 emigranter, alla möjliga typer t.o.m. Syrier och greker – mest tyskar och italiernare. Bland oläsligt klassens pasagerare mer fransmän och amerikanare naturligtvis.
Vår ångbåt, la Republique var på sin post ute i hafvet – som var temmeligen lugnt, och så kommo vi lyckligen från vår stora transatlantångare foro så till Trouville och sedan till Havre, der vi för ministerns skull fingo lof att följa med på Mekaniska verkstäder och kanongjuterier. Nog kan Mamma tänka sig Besnard Jean Beraud, Roll, Cazin, Gervex och mig inför alla dessa tekniska märkvärdigheter, komplicerade bakladdningssystem o.d. Vi sågo dumma ut. – Damer voro Mme Yves Guyot, Mme de Bocandrér (från transatlantiska kompaniet) Mme Besnard och Mme Guignard – de fingo trycka på små fjädrar för att få enorma jernbroar att vända sig, slussar att öppna sig och jätte kanoner att skjuta –
Så kom middagen ytterst changtil med en massa damer från Hâvre. – ombord på "la Champagne", som låg i hamnen. – Jag var nu lugn, ty jag hade fått telegram från Ellan att pojken var bra igen. –
På aftonen var hela hamnen och alla fartygen illumminerade, alla fyrer, bojar o.d. brunno och alla sirèner klockor, nödsignaler och trumpeter förde ett ohyggligt oväsen under det vi på la Republiqe seglade omkring till kl. 12 på natten, förda af en baron Rochemont, ingenieur on chef – Så supé med en massa amerikanska drycker Cocktails o.d. först kl. 1 i säng –
följande morgon kl. 1/2 7 gick jag omkring i Havre. Jag kände mig så Haikostämd med alla dessa fartyg, deribland 5, 6. finska Ofelia från Åland och Libertas från Åbo – intet från Borgå. Och norrmän utan ände. Då hvarannan krogdörr vid hamnen står det: "här tales norsk" norsk sild, och Norsk aquavit. – Svenskt Fahlu bränvin o.s.v. – och namn sådana som Andersen, Pedersen o d –
Oläsligt oläsligt Hâvre följde med. Han blef mot slutet af dagen dugtigt full, gubben, och särdeles öm – Jag fick lofva honom heligt att komma till Hâvre och bo hos honom. Han och kaptenen på vår ångbåt voro sådana hem sjökapten typer, eldröda i synen och trygga och fyrkantiga, att jag var förvånad hvar gång de öppnade munnen och talade franska – jag tyckte att de borde ha talat samma språk som gubben Mattson eller Nykopp. – Nykopp var ändå en landtkrabba och en stadssprätt i bredd med dessa två rigtiga sjöbjörnar – båda med hederslegionen för räddning af jag vet ej hur många besättningar och menniskolif – och hvad de kände till Helsingfors och Finland och alla verldens sjökaptener, alla obekanta storheter för mig.
tyvärr ännu Paris 2 augusti 1891 2 augusti 1891
Jag har bestält klädningar litet bättre söndagsefter middagsgåutochgåpåvisitklädningar – den ena sänder jag öfver Hâvre, den andra skall jag försöka pracka på Anna Knorrings bagage. –
Samma måndag 1 januari 1900
I dag afsändas panneauerna och träskulpturerna från paviljongen till Havre, för att derifrån sjöledes vidare befordras till Helsingfors. Måtte nu inga stormar komma. Talte jag om att alla de portugisiska taflorna, sända från Havre direkt till Lissabon nu ligga i hafsens djup, ty skeppet har förlist. Portugisiske kommissarien, Souza-Pinto, tycktes trösta sig med att dessa taflor voro försäkrade.