Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Ventimiglia

Brev skrivna i Ventimiglia i kronologisk ordning

Brev som nämner Ventimiglia i kronologisk ordning

Paris, lördag d 26 februari 86 [ändrat med blyerts till 87] 26 februari 1887
Jordbävningen var värst i Italien; i Diano Marina nära Vintimille [Ventimiglia] var det 500 döda, i Bussano Dago femtio döda och i byn Bajardo nära San Remo föll kyrkan [chiesa di San Nicolò] över 300 personer; Monaco och Monte Carlo kom lättast undan.
Ospedaletti 17 mars 91 17 mars 1891
I går for jag till Bordighera och mötte der Koki Etter som jag for med oläsligt och som således fick tala med i 15 minuter. Tänk att han varit der i nära 3 veckor i Cannes, och under denna tid varit flere gånger i Monte Carlo, utan att helsa på att skrifva till mig derom. Nog äro de ändå bra opraktiska våra vänner Etters, då de ej kunnat skaffa sig en tidtabell och en karta för att se hvar Ospedaletti ligger – fru Etter tror i bland att det är 7 timmars väg, ibland 2 timmars hit – Nu hade hon sagt Koki att det låg alldeles invid, några steg från Ventimiglia – Koki hade derför väntat mig der. Koki kunde ej alls förstå hvarför jag kom med på tåget på Bordighera och jag lät honom vara utan förklaringar i den vägen – han sade att de nu ha det bättre på Santa Maria, att Mima haft svåra plågor men nu är utom all fara, och att de vänta oss mycket. Han skulle resa direkt till Wien – nog är det också besynnerligt att han ej rest en eller två dagar förut för att åtminstone titta på Venedig som han far förbi. Den stackarn har sett Italien i detta hällregn. Nu i qväll är han i Wien, der han bara stannar öfver natten. och så bär det af till Petersburg. –
Ospedaletti 19 april 91 19 april 1891
I går förde jag min tafla till Mentone för att derifrån expediera den till Paris och derigenom undgå de eviga och odrägliga trakasserierna vid gränsen. Som italienarna gör allt för att förtreta fransmännen har det händt att blommor skickade af sjelfva drottningen af Italien till bekanta i Paris, fått ligga 3 dagar i Vientimiglia, andras sändningar må man ej tala om. Tågena ha med flit stälts så att man måste vänta 1 ofta 2 timmar vid gränsen och tullbehandlingen verkälles bara när det faller vaktmästarne in så fick dr Lambert vänta öfver ett tåg härom dagen bara för att de lurkarne inte ides se igenom hans saker under frukosttimmen.
– Från Mentone gick jag till Vintimiglia 8 verst, men en så gudomligt vacker väg att man ej märker distansen – jag gjorde några skizzer under vägen.