Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Café de la Régence

Brev skrivna i Café de la Régence i kronologisk ordning

Brev som nämner Café de la Régence i kronologisk ordning

Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
Edelfelt dejeunerade [åt lunch] med Adolf von Becker och gick till Louvren; på kvällen "förvillade" han sig till Café de la Regance där Becker och Thorsten Waenerberg var med en magister Sohlström, en av dessa som kom för att lära sig franska men som talade svenska från morgon till kväll med landsmän och skandinaver; Edelfelt är lycklig över att ha fått inleda sina studier ensam i Belgien; dessutom har han, tack vare umgänget med valloner, vant sig vid det franska livets egenheter.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Edelfelt var med Thorsten Waenerberg på Café de la Regence då greve Georg von Rosen anslöt sig till sällskapet; von Rosen menade att Edelfelt borde åka till Brüssel och gå i lära hos Jean-François Portaels; i Belgien stod konsten ännu högt, medan den fullkomligt förfallit i Paris, hantverket hade totalt trängt undan idéerna; von Rosen gick ohyggligt åt Jean-Leon Gérôme och Léon Bonnet, men von Rosens avoghet kan bero på att han hos dem och i Paris överlag, inte har uppmärksammats lika som i München.
Paris d. 10 Juli 1874. 10 juli 1874
Alexandra Edelfelt har kanske läst om lagman W. [torde egentligen vara C. som i Carl] Brummers död; Edelfelt, Adolf von Becker och Berndt Lindholm fick när de var på Café de la Régance veta att lagmannen anlänt till Paris med sin bror och sina svägerskor; Brummer hade förkylt sig i Kölnerdomen i Köln, insjuknat i lunginflammation i Liège och måste bäras ur vagnen i Paris; Becker och Lindholm besökte den sjuke Brummer, som frågade efter Edelfelt; Brummer hade tänkt beställa en liten tavla av honom, sonen till en av Brummers äldsta vänner, Carl Albert Edelfelt; då Edelfelt följande dag kom hem från Louvren, väntade en biljett från brorsonen Johan Wilhelm Brummer med Brummers dödsbud och familjens önskan att Edelfelt skulle göra en teckning av dödsbädden; Edelfelt såg budet för sent, men familjen bad honom närvara på bisättningen av kroppen, som skulle begravas i Finland; de bad Edelfelt måla något annat som påminde om deras sorgliga resa; vid bisättningen var även Lindholm, Becker, aktören Axel Bosin med fru (fröken Lotten Dorsch) närvarande; sorgetåget gick till bangården Mont Parnasse, på andra sidan Seinen, och till det provisoriska vilorummet i hotellvärdens familjegrav; alla bjöds efteråt på middag, under vilken man förundrade sig över det öde som drabbat den studentklick där Carl Albert Edelfelt och Brummer ingick; av de tolv vännerna finns bara Carl Creutz, Gustaf Ehrnrooth, Isak Carström och Karl Schulman kvar,
Paris d. 4 Augusti 1874. 4 augusti 1874
Herrskapet Bosin har rest; de var inte förtjusta över Paris teatrar; Tartufe spelades bättre i Stockholm; det enda pjässtycket som Axel Bosin tyckte om var "le Tabarin"; det var roligt att se Bosin krångla sig fram med sin svensk-franska på Café de la Regance; det vimlar av skandinaver på detta kafé.
Paris Onsdagsafton 3 Nov. 1874 3 november 1874
Glad som en speleman tågade Edelfelt av till Établissement Duval vid Boulevarden, där han skulle träffa familjen Cedercreutz för sista gången; de var som alltid "utmärkt vanliga"; friherrinnan Emmy Cedercreutz gav honom en portmonnä med en 20 francs dukat till minne; efteråt gick han ännu med Mille (Emil) Cedercreutz på ett avskedsglas till Café de la Régence; Edelfelt hade köpt små presenter till Axel Antell, Lulle (Julian) och Leonard Serlachius; han hade gärna sänt något åt Alexandra Edelfelt och systrarna Ellen, Anni och Butti (Berta) men det skulle ha blivit för dyrt och för svårt att få ner i Milles fyllda kappsäck; de ska få färska hälsningar av Mille då han anländer till Helsingfors.
Fragment 1 maj 1875
Edelfelt får läsa tidningar hos Adolf von Becker, Berndt Lindholm eller på Café de la Régence, så Alexandra Edelfelt behöver inte besvära sig med detta mera.
Paris. Onsdag d. 9 Juni 75 9 juni 1875
Edelfelt har i tankarna varit vid studentmötet i Uppsala; i de svenska och finska tidningarna har han läst att Otto Donner talat bra och Oksanen [Ahlqvist] skrivit verser; de kunde inte ha fått bättre professorer med sig än August Ahlqvist och Leo Mechelin; Mille (Emil) Cedercreutz, Edvard Antell, Gunnar Berndtson och Johan Edvard Juslin måste vara utom sig av glädje; han går varje dag till Café de la Régence för att läsa nordiska tidningar.
Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14 juni 1875
Edelfelt har slukat rapporterna från studentmötet i Uppsala, men han förlorar mycket tid då han måste sitta och vänta på Café de la Régance tills andra nordbor läst färdigt Aftonbladet, Allehanda och Helsingfors Dagblad; han ser fram emot att höra muntliga historier från resan.
Paris, söndag den 19 November 1876. 19 november 1876
Föregående dag träffade Edelfelt Walter Runeberg, Lorenzo Runeberg med fru och den svenske skulptören John Börjeson med fru på Regence; Lorenzo R. var inte så vacker och graciös som Edelfelt kom ihåg, dessutom förargades han av Lorenzos tvärsäkra nedsablande av konst, däribland Henri Regnault.
Måndags afton. 18 december 1876
Den så kallade skandinaviska föreningen har på anslag i Café Régence inbjudit skandinaver att fira julafton med "Ball og Juletræ" [bal och julgran]; Edelfelt känner sig inte frestad att delta.
Paris d. 3 Januari 1877. 3 januari 1877
För ekonomin är nyårsdagen en olycklig dag; Edelfelt gav pengar åt conciergen [vaktmästaren], kyparen på Suède och på Regence, samt på deras matställe.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5 januari 1877
Edelfelt var häromdagen på en finsk "reunion", träff, i Café de la Regence; Edelfelt kommer inte överens med Lorenzo Runeberg, som är en försmädlig och tvärsäker domare i konst; Runeberg avfärdade bland annat J.A.D. Ingres med att denne hade vilja men inte förmåga; Ernst Nordström hade varit med Runeberg till Cluny, där Runeberg gjort flera felaktiga omdömen; Nordström hade gett honom svar på tal.
Paris d 24 på aftonen – (1877) 24 januari 1877
Edelfelt överraskades av ett brev från Stanza Gullberg, née [född] Ullner, som anlänt med sin man till Paris; de bodde på Hôtel du Louvre och herrskapet Gullberg bad Edelfelt äta middag med dem vid Table d'hôte [värdens bord]; efter middagen satt de länge och talade och gick sedan till Café Regence; Stanza är sig lik, underlig och "gauche" [vänster]; Gustaf Teodor Gullberg är en beskedlig herre, ytterst språksam och skämtsam; han frågade om Edelfelt var, som alla ungherrar i Helsingfors, en gammal beundrare till hans fru; Edelfelt undvek att svara, men Gullberg försäkrade att han inte blev ledsen; i Finland hade Gullberg inte hört annat än att han som svensk kommer och far i väg med den trevligaste flickan i staden; de avtalade inte om att träffas på nytt, men Edelfelt tror att han stöter på herrskapet under de 14 dagar de fortfarande är i staden.
Paris d. 18 mars 1877. 18 mars 1877
Walter Runeberg med familj, Lorenzo Runeberg med fru, Ernst Nordström och Gottfrid Schybergson var i ateljén föregående dag; Edelfelt förvånades över att "rikskritikern" Lorenzo var så belåten med tavlan och menade att Edelfelt gjort ett ofantligt språng från föregående år då han målade sina porträtt; han hade också berömt Edelfelt föregående kväll på Régence.
Paris d. 22 nov – 77 22 november 1877
Edelfelt har inte sett finska tidningar på en månad; han tror att han antar Robert Lagerborg upprepade erbjudande om att få Helsingfors Dagblad till skänks; det är tröttande att springa till Café de la Régence varje gång han vill ha underrättelser från hemlandet.
Paris d. 12 maj 78 12 maj 1878
Edelfelt är upprörd över att civis [medborgare] Carlsson inte förrän i dag berättade att doktor Albert Laurin är död; Laurin är en av de personer som bevisat Edelfelt den största personliga välvilja; Edelfelt hade stämt möte med Magnus von Wright på Café de la regence, för att få en adress på en svensk ornamnetsskulptör som de kunde skicka Carlsson till.
Paris d. 29 maj 1878 29 maj 1878
De svenska målarna och tidningsmännen är intresserade och lär tycka om tavlan; föregående dag hade Mauritz Rubenson sjungit dess lov på Regence.
Paris pingstdagen 1878 9 juni 1878
Finnar finns det i massor, bland andra Carl Langenskiöld; Café de la Regence känns som ett annex till Kapellet på Esplanaden eller Opris.
Paris d. 16 Juni 1878 16 juni 1878
Hittills har det inte varit för hett och det vore en synd att säga att Paris är tomt (som Helsingfors under sommaren); Edelfelt har aldrig kunnat tänka sig en sådan människoröra och dessutom så många finnar; Edelfelt går helst förbi Café de la Regence, där de sitter.
Paris midsommardagen 1878. 24 juni 1878
Midsommaraftonen firades på ett stilla sätt; Gustaf Philip Armfelt ville göra en utfärd till Enghien, men de övriga tyckte det var för hett och otänkbart att få plats i någon ångbåt eller järnvägsvagn; de stannade i Paris, gick och åt middag och satt sedan på Régence med magistrarna Carl Johan Wilhelm Unonius och Elis Lagerblad, samt gubben Axel Wilhelm Wahren.
Paris d. 3 Juli 1878 3 juli 1878
Gustaf Philip Armfelt har sänt en hälsning från Lübeck via herrarna Böning; han har rekommenderat Edelfelt till att springa runt med deras rekommendationskort och föra fram deras kommissions- och speditionstjänster; Edelfelt har fått i uppdrag att gå till Bon Marché, Printemps, Grand Magazin du Louvre, Cafe de la Régence och alla de nordiska utställningarna på världsexpositionen.
Paris d. 10 mars 1880. 10 mars 1880
Edelfelt tackar för brevet och tidningarna; på Café de la Régence har han redan läst om festligheterna, August Ahlqvists och Robert Montgomerys tal, samt Rafael Hertzbergs verser, som han inte fann särdeles originella; det måste ha varit intressant att se Helsingfors i högtidsskrud.
Paris måndag d 27 sept 1880. 27 september 1880
Edelfelt ber om ursäkt för att brevet inte är sammanhängande; han sitter på Café de la Régence, där Karl Uchermann talar om sina sommarminnen från Bretagne.
Odaterat [4 mars 1881] 4 mars 1881
Jag har ätit middag med Antell, och under denna sammanvaro har jag ytterligare kommit att tänka på, att samhällställningen, jag hade så när sagt rikedomen, och förmögenhetsvilkoren ej bör bestämmas efter de penningar slumpen kastat på ens lott. Jag kan ej hjelpa att jag, då jag är med Antell, anser mig rikare än han. Egentligen borde förmögenheten bestämmas ej efter det man har i inkomster, utan efter utgifterna. Utan att tala om att Antell är snål, kan han alls ej på menskligt, bildadt, civiliseradt sätt njuta af sina 80,000 i räntor. Hans nöje efter dagens arbete är att gå på "regence" dricka några starka toddar, spela biljard, och möjligtvis få tag i någon landsman som han får med sig på cafeer och brasserier. Att landsmannen får betala hälften af det Antell beställer är regeln.
Jag skrifver hufvudsakligast emedan jag är olycklig öfver att ej finna på menniskor som ej spela i afton. På café de la régence spela Antell och Berndtson biljard, Standertskjöld och Zetterman schack, och här spelas allt hvad spelas kan. Jag har bestämdt något fel i hjernan, då jag är så oändligt likgiltig för allt hvad spel heter.
Måndag d 21 mars 1881 21 mars 1881
Hettan var dessutom olidlig, och jag skyndade till Café de la regence, der jag såg dagbladet. Der ingår ett slags polemik ang. mig. Jag känner igen Becker uti dessa rader. Detta berigtigande var temmeligen onödigt eftersom Schulten i sin års berättelse aldrig sagt annat än att jag var den första finne som fått medalj i Parisersalongen
Paris d. 8 april (lördag) 82 8 april 1882
Då jag igår kom hem från restaurant Foyot, dit jag bjudit Runeberg och Munsterhjelm på middag, passerades Café de la Régence. – Redan på långt håll sade Runeberg: Det var märkvärdigt hvad den der menniskan liknar Krohn. – Och det var han.
Paris d. 13 febr. 84. 13 februari 1884
(Litet senare på Café de la Regence).
Paris d. 24 mars 87 24 mars 1887
Edelfelt träffade Neiglick på Café de la Regence; Neiglick talade hela tiden utan sammanhang; Edelfelt bjöd på middag på Lucus; Neiglick talade om fröken Lupander, Tavaststjerna, Alexandra, Annie och Berta Edelfelt, om Neovius, disputationen, särskilt om ett stående lån i en bank med en savokarelare Savander och en viburgens som hette något annat [medlemmar av savo-karelska respektive viborska avdelningen (nationen) vid universitetet i Helsingfors].
Paris 4 mars 1895 4 mars 1895
lördags aftonen tillbragte jag med Estlanders på Café de la Régence. De voro mycket krya och ha ej lidit så fasligt af kölden. C.G.E. sade att det fula vädret varit rigtigt skönt emedan det tvungit honom att sitta hela dagen på biblioteket, så att han kommit att arbeta mycket denna vinter.
Paris söndag 10 mars 1895 10 mars 1895
så gingo vi på den s.k. finska klubben på Café de la Regence der vi träffade Estlanders, fröknarna Hagelstam (Thyra och en annan, som kommer efter Sanny och Enni – , längre nedåt kan jag ej följa med) – hvari de skola "utbilda" sig här vet jag ej. Fröken Lindgren fröken Kurtén m.fl. – Estlanders äro mycket lifvade – han är ju mycket beläst och kunnig fastän han saknar gnistan – hon säger ju saker som ofta icke att så djupa och träffande. – Fröken Lindgren gjorde det bästa intrycket af alla – glad, nöjd, – en som vet hvad hon vill, här åtminstone, som har sin verkningskrets och trifs deri.
Efter regencen ville jag gå hem – så mycket mera som jag sprungit hela eftermiddagen för våningar – det fins ändå till ganska rimliga pris möblerade våningar i trakten af triumfbågen. – Men nej – Marie Louise ville gå till "Maxime" och det hjelpte ej annat än att hon, Acku hennes lydige slaf, Santesson, jag och Kurtén men fr. Kurtén gingo dit. – Nu är "Maxime" alls ej något ställe för hyggliga damer, men det är Marie Louises älsklingsställe. – Der superas, dansas efter musik af en ungersk orkester, och der ser man alla Paris snobbar och snobinnor af le "quart du monde" – Jag kan ej begripa att man ids sitta och se på detta mer än en qvart. Men att få Marie Louise bort från denna välgörande atmosfer "måste ske med kran" som Bellman säger. Hon satt lycksalig der. Slutligen bröt jag upp gick hem och sade mig, sedan jag fått höra att jag ej var aimabel, "då det nu var sista gången", då de nu en gång fick rå om mig" o.s.v. – Acku bara förtjust; – Jag undrar om han ändå ej är en lycklig menniska med detta sitt orubbliga lugn, denna olympiska egoism, hvarmed han seglar stolt genom lifvet – troende på sin talent – skrifver nouveller nu – det är obegripligt! Säger sig ha så många nya idéer etc. Måtte de vara lika så goda som de äro nya! – Med det lifliga intrycket af en i grund och botten spolierad afton lade jag mig återigen förvissad om att man endast bör uppsöka sådant sällskap som gör en bättre, klokare, skarpare, mera koncentrerad.
Paris, Café de la Regénce 28 maj 98 28 maj 1898
Här på Regence brukar Esterhazy gå – tänk med hvem jo med Oscar Wilde! Jag har ej sett dem! Men Wilde säger att han är öfvertygad om att Esterhazy är den skyldige.
Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3 april 1900
På aftonen ha vi ett möte i Régence angående fogeln. på paviljongen
Paris 10 november 1900 10 november 1900
Acku Berndtson som jag händelsevis träffade på Café de la Régence har gjort afbön. Märkvärdigt att han inte insåg att hans bref varit alldeles oförskämda – För resten tycktes han numera ta orkestern och dess resa ytterst likgiltigt. Det är en slags journalistisk sport som han utöfvat tror jag – och utan omdöme som han är, har han tydligen ej haft något aning om att detta berserkaraseri var fullkomligt malplaceradt.
Paris 8 maj 1901 8 maj 1901
I går gick jag efter slutad séance till Café de la Regence och såg der att Arcturus går från Köpenhamn tisdag morgon (icke afton som jag trodde. Jag får således lof att resa om lördag ifall jag ej vill fara öfver Stockholm och der är det, enl. tidningarna så underligt beställt, att ingen ångbåt finnes före fredagen d. 17 kl. 6 e.m. – Döbeln – jag kunde då vara hemma den 18 på kvällen. – Men om jag tar vägen öfver Stockholm kan jag lika gerna resa först om tisdag morgon, är onsdag kväll i Köpenhamn och har hela torsdagen der att se huru Krohn mår.