Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Åbo domkyrka

Brev skrivna i Åbo domkyrka i kronologisk ordning

Brev som nämner Åbo domkyrka i kronologisk ordning

Ombord på Grefve Berg d. 3 Juli 71. på resa till Åland 3 juli 1871
Solen tittade fram då de anlände till Åbo; på Societetshuset bytte de om till sina bästa kläder och gick sedan till Rättikan för att äta; Alexandra Edelfelts brev hade anlänt till postkontoret; i Åbo domkyrka beundrade Edelfelt Wladimir Schvertskoffs ”mästerliga, storartade glasmålning"; i hans innersta viskade Correggios ord: "också jag är målare"; känslan har han därefter inte kunnat "räisonnera" bort.
Åbo, d. Torsdag. hos grefvinnan Gustafva Essen. kl. 6. e.m. 11 oktober 1877
Gustaf Philip Armfelt var sjuk, men ville ändå följa med till aptekar Arvidson och kyrkan; Edelfelt ville snabbt komma till kyrkan och slottet och led därför av Gustaf Philips och Bos (Berndt Otto Schaumans) prat hos aptekar Arvidson; slutligen kom kyrkvaktmästaren med nycklarna.
Edelfelt skyndade sig ner i kyrkvalven och tecknade så mycket han kunde; han fick inte tag på någon kista från äldre tid än 1620; vaktmästaren öppnade flera av kistorna; Torsten Stålhandskes kista är makalöst vacker; formen på träkistorna är ungerfär densamma som ännu används i Finland, svängda med konvext lock.
Alexandra Edelfelt får färska hälsningar från Georg Philip Armfelt; Edelfelt saknar familjen, det är alltid svårt under de första dagarna efter att de skilts åt; Edelfelt är åtminstone nöjd över att ha fått se griftvalven i Åbo, även om där, liksom i slottet, var mindre än väntat att göra; han sänder kyssar till Anni och Butti (Berta) Edelfelt.
Paris, torsdag d. 6 Dec. 1877 6 december 1877
Edelfelt har infört en vågad idé som är bra för kompositionen, men det är inte sagt att den är historisk; för att fylla ett hörn har han lagt dit ett rökelsekar som Carl IX i hettan har vält omkull; han tänker sig att Klas Fleming som var Sigismunds förtrogna kunde ha något kvar av den "katolska ståten"; Gabriel Rein skriver visserligen att de katolska symbolerna avskaffades i Åbo domkyrka redan på 1540-talet, men kanske de kunde finnas kvar i slottskapellet; röken skulle täcka några tråkiga linjer och bilda en nödvändig ljusfläck; tavlan blir 2 meter på längden och 1 1/2 meter på höjden; den största figuren, Ebba Stenbock blir 1 meter lång; duken kommer att kosta ca 60 mark.
Paris d. 8 febr. 78 8 mars 1878
Följande dag skall Edelfelt till Gustave Courtois och låna en broderad sidendyna åt salig Claës Fleming; han är klädd i gul sidendräkt, spetskrage, silkesskor och gult sidentäcke som hertig Carl just skrynklat till; Edelfelt såg tre-fyra lik svepta i gult i Åbo gravvalv; Jules Bastiens råd att smutsa ned hertigens kostym var mycket gott; Morbror Gustaf Brandt får sin officer, han kommer att stå bakom kistlocket, som hålls av en soldat och slottssmeden; officeren har mörkblå kappa med Sveriges vapen på [illustration: svensk officer från 1500-talet]; Edelfelt har sett denna kostym på en gravyr från 1580, men hade hertig Carl rätt att låta sitt folk bära Svea rikes vapen?; på kistan finns Flemingska och Stenbockska vapnen och IHS på huvudändan; på golvet har han lust att sätta en gravsten för att bryta färgen; Edelfelt tror visserligen inte att någon blivit begravd i Åbo slottskyrka, men kanske det har funnits tomma gravar, kenotafier; vilken fähund till slottssyssloman som inte släppte in Edelfelt i den så kallade "katolska kyrkan" i slottet; Åboborna har lika mycket reda på Persepolis ruiner som på det inre av slottet; Johan III hade redan huserat på slottet och han älskade prakt samt spelade självständig furste.
Åbo, den 21 Oktober 1879 21 oktober 1879
Fredric Rettig hämtar dem med vagn klockan halv 10; halv 8 meddelade Jacob Ahrenberg att han går till domkyrkan för att måla några akvareller; Edelfelt driver med Ahrenberg och hoppas att han på de få timmarna också hinner restaurera Stålhandskeska koret, göra historiska forskningar och skriva några noveller med franska och italienska citat och motiv från Åbo domkyrka.
Åbo, den 21 Oktober 1879 21 oktober 1879
Då Fredric Rettig kom, for de till kyrkan för att hämta Jaques Ahrenberg; Edelfelt försökte svälja sin harm över förseningen då de åt frukost hos Rettig.
Efter frukosten var de länge i kyrkan; Jacob Ahrenberg orerade, gjorde utläggningar, för Carl Creutz, Fredric Rettig och Carl Armfelt, alla medlemmar i kommittén för kyrkoarbetena.
Jacob Ahrenberg skrävlade, men Fredric Rettig tycktes anse honom ett geni; Ahrenbergs orerande i kyrkan tycktes också ha ett gott inflytande på de tre herrarna; naturligtvis citerade han flitigt Siena, Pisa, Pæstum och Akropolis.
Edelfelt hade tid att gå till Arvidsson, domkyrkan och Carl Armfelt.
Domkyrkan kunde bli bra, men det återstår oändligt mycket att göra; Carl Johan von Heideken har prytt Catharina Månsdotters kor som en "enklare folks" tambur, ingången till ett schweitzeri eller dylikt rysligt.
Cannes 4 april 1891 4 april 1891
så tog hon mig under armen och förde mig strax till ex Kejsarn af Brasilien som var mycket vänlig. Han steg upp, gubben, för mig och började genast att tala om Finland – ce pays que a pris un dévèloppement intellectuel si colossal depuis cinquante ans, dont la litteratur et les arts etc. – han har ju varit i Finland och vi talte om Imatra, Åbo domkyrka,folkskolor o. d. – Gubben har mycket illagjorda löständer som går upp och ned radvis, kolonnadvis oberoende af munnens rörelser – det ser för galet ut. Alla bemöta honom här som en suverän – då han gick bildade alla haie och damerna gjorde knixar och nigningar ändå till jorden.
Paris, tisdag 12 mars 1895 12 mars 1895
Icke destomindre har jag troget hållits vid mitt arbete både i går och i dag. Jag har gjort en alldeles ny, och som jag tycker tusen gånger bättre Per Brahe skizz. Denna föreställer det ögonblick då han och biskopen, professorerna och adeln gå ombord på galejan förtöjd utanför Åbo slott. Man ser hela inloppet till Åbo och kyrkan i bakgrunden. – Det blir mycket mera omvexling i denna. – I midten på landningsbryggan Per Brahe, som åtföljs af "6 krigsofurstar" med hallebarder. – En god idé, tycker jag, är att låta en vapenhärold i de finska färgerna med Finlands vapen på bröstet komma emot honom och be honom stiga ombord. – Ombord är redan adeln, de som bära insignierna och en rikshärold med svenska vapnet. Hela landningsbryggan (tecknad efter naturen i Åbo för ett år sedan kommer att göra en briljant effekt och samla kompositionen. Jag är på godt humör som då man får och fått en god idé, och bara brinner af ifver att få den fixerad på duken. Folkmassan som klättrar sig upp på slottsmuren, på kullen kommer också här att spela en mycket större rol. Jag har bondpojkar, borgare från Åbo studiosi som hurra – Jag tror det skall bli bra. Skizzen är hållen i tegelrödt, blågrönt blekgult; ingenting helsvart och ingenting helhvitt – men salen måste målas om helhvit, ty derpå är skizzen beräknad.